Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek. Alla tryckta texter är OCR- tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet.
Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bil- der för att avgöra vad som är riktigt.
This work has been digitized at Gothenburg University Library. All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readble text. This means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to deter- mine what is correct.
E X LIBRIS
M m
•>>* .' 'Y- r 'wt'""'» '^'-.
ÄiÄiliSSillÉ 'ÄpiliteplilÄ
éms^mm
4 r '/y^ aVMitUü. ^ .ri. <!,>
VÉ
»'^FE''RFC • SJI
Wenclelsbergs Folldiôgskolcbibiiotck K V I N N A N
I N T I L L Å R 1 8 9 3
E N
J U I ^ L I O G K A F I
UÏARIÎETAD MED ANLEDNING AF
V Ä R LD S U T S T x l L L N l N G E N I CIiT CA(JO
AF
SIORII) LEIJONIIUFVIJI) oci i SI(iRU> «lîITHÉf.pi
S T O C K H O L M 1 8 0 3
KUNGL. BOKTRYCKEHIET. P . A. NOUSTEDT & SÖNER
Historisk öfversikt.
De äldsta spåren af svensk litteratur äro att söka på runstenarna från den senare vikingatiden. Det händer näm
ligen att inskriften på dessa minnesstenar efter en kort redogörelse för namn och släkt afslutas med några stafrim- made verser — ett lof öfver den fallnes bragder, ibland ock en bon för hans själs välfärd. Kanske kunna vi dä i de runverser, som en hustru låtit rista öfver sin döde mak e,
»bäst af bönder», eller en moder öfver sin son, se en antydan om att redan i äld^sta t id diktens språk ej var den svenska kvinnan främmande.
Den egentliga medeltidens världsliga diktning visar inga spår af kvinnligt författarskap. Men att det funnits kvinnor, som intresserat sig därför, det intyga sådana samlingar som
»fru Märetas bok» och »fru Elins bok», ' afskrifter af riddar- dikter och rimkrönikor, gjorda vid midten af 1400-talet för förnäma damers räkning.
Den religiösa litteraturen är dock m edeltidens viktigaste.
Och på detta område är vår svenska litteraturhistorias främsta namn en kvinnas, den heliga Birgittas.
Birgitta Birgersdotter (Brahe), född o mkring 1303, tillhörde en förnämlig och för sin fromhet känd släkt. Hon utmärkte sig från späd ålder genom ovanliga förståndsgåfvor, vilje
kraft och djup, svärmisk religiositet. Dessa grundelement i hennes skaplynne kommo henne att såsom mogen kvinna och gift med en man af betydande ätt framstå såsom en af den tidens inflytelserikaste personligheter.
' De båda fruar, som i handskrifterna angifvas såsom deras respektive egare, anses vara fru Märta Månsdotter Gren, gift omkring 1450 med herr ('hristiern Benktsson Oxenstierna till Salsta, och fru Elin Göstafsdotter Sture, enka 1451 efter Knut Stensson Bjelke, sedermera omgift med Erik Axelsson Thott.
1
Mannens död (1344) bief en vändpunkt i hennes lif.
Under hennes af sorgen uppjagade själstillstånd antogo hennes fromma betraktelser formen af heliga ingifvelser eller hvad hon själf kallade uppenbarelser. Dessa upptecknades på latin af hennes biktfader, dels efter hennes egna på modersmålet affattade utkast, dels efter hennes diktamen, och ökade a.lt mer hennes rykte för helighet. Hon kände sig nu uppfordrad att sedligt reformerande ingripa i hela samtidens lif. Genc m en af sina uppenbarelser kallad att grunda en ny kloster
orden med detta syfte, begaf hon sig 1349 på resa till Rem för att erhålla påfvens stadfästelse därå.
I Rom fann hon en vidsträckt verkningskrets för sin viljekraftiga ande. Oförskräckt i medvetandet att vara ett Guds redskap, vänder hon sig till furstar och prelater med ljungande varningar eller brinnande förmaningar till kyrkans och lefvernets renande. Trots den harm detta uppväckte, vann hon slutligen sitt mål, i det Urban V 1370 stadfäste hennes orden. Dess första kloster anlaeles i Wadstena, men Birgitta såg det aldrig själf. Efter återkomsten från en vallfärd till den heliga grafven, afled hon nämligen den 23 juli 1873 i Rom, där hon nitton år senare blef kanoniserad.
Birgitta tillhör raden af medeltidens store mystiker.
Med skaldens skönhetssinne och öppna blick för naturens och människolifvets hela rikedom, ser hon dock i allt detta blott bilder af en högre, andlig värld. Hennes uppfattning af denna är alltigenom katolsk, hon rör ej vid dogmerna; men i sin glödande nitälskan mot det kyrkliga lifvets slapphet och förfall är hon förvisso en r eformationens föregångare. Hennes mystik var en kärlekens filosofi, framställd på ett språk, som i färgglöd och målande kraft står så godt som o öfverträfFadt inom vår litteratur. Hon har med rätta blifvit kallad »Nor
dens största filosofiskt-poetiska snille under medeltiden».
Afven indirekt är Birgittas namn förbunelet med vår litteraturhistoria genom den verksamhet, som öfvades inom hennes orden ända till medeltidens slut. Själf hade hon häfdat modersmålets rätt och gifvit första impulsen till en svensk bibelöfversättning. I samma anda verka birgittiner- klostren genom den massa öfversättningar af religiös litte-
3 ratnr, som där gjordes och af flitiga munkar och nunnor afskrefvos. Så lifiig var den litterära beröringen mellan Wadstenaklostret och dess dotterkloster, att ett särskildt svenskt-danskt »birgittinerspråk» uppstod. Afven själfstän- digt författarskap idkades i dessa kloster; särskildt är att märka abbedissan Margaretha Clausdotters Birgitta-krönika.
En ny tid, som i mycket bildar den skarpaste motsats mot sin föregångare, inbröt med r eformationen. Hela femton- och början af sextonhundratalet upptagas af teologiska tvister, det litterära intresset koncentrerar sig kring dessa; men här var intet fält för kvinnan. Hela denna period i vår littera
turhistoria har också intet att bjuda för vårt närvarande syfte, med undantag af några dikter i de till vår tid bevarade handskrifna visböckerna, af hvilka ett par tillhört adelsdamer.
Den humanistiska riktning, som äfven norr om A lperna utmärker den nya tiden och som hos oss till en början fått stå tillbaka för den r eligiöst reformatoriska, blir under drott
ning Christina och till stor del genom hennes inflytande allt mera härskande. Grustaf Adolfs dotter gör, som en hennes biograf sagt om henne, intryck af en renässanspersonlighet
— ri kt utrustad, finbildad, men egoist och kosmopolit. Också lia hennes arbeten, skrifna på utländsk botten och p å franska och sent publicerade, ej utöfvat något inflytande på vår litteratur. De viktigaste äro några samlingar aforismer, i vissa afseenden påminnande om Larochefoucauld's, samt början till en själfbiografl. Högst stå dock k anske hennes bref, som, vid en t id då brefskrifningen utbildades till en konst, söka sin like i stilens ledighet och skönhet och innehållets gedigenhet.
Genom ett egendomligt sammanträffande kom äfven Christina, den andra svenska kvinna, som vunnit europeisk ryktbarhet, att sluta sina dagar i Rom, Sedan hon 1654 vid tjuguåtta års ålder afsagt sig kronan och kort därefter öfvergått till katolicismen, tillbragte hon en stor del af de när
maste åren på resor, men från 1668 till sin död 1689 var hon bosatt i Rom. Här blef hon en »medelpunkt i det litterära lifvet» i lika hög grad som Birgitta på sin tid i det religiösa och utöfvade genom sin »Accademia Reale» ett förädlande in
flytande på den dåtida förkonstlade italienska poesien.
Förkonstling och falskt patos gjorde mot slatet af KiQ)- talet sitt intåg äfven i Sverige, i synnerhet i den då så florerande tillfällighetsdiktningen. Tidehvarfvets kvinnliga poet i denna genre, Sophia Elisabeth Brenner, (död 1730, 71 år gammal, som enka efter assessor Elias Brenner) var dock en allt för nykter natvir att ryckas med häraf. Hennes dikter äro prosaiskt moraliserande, men i metriskt afseende fram
stående; hon vann också i hög grad samtidens erkännande för det hon, enligt sina egna ord, »visat hurusom qvinfolk kan skrifva på vers och icke skrifva illa».
En verklig skaldenatur framträder däremot under nästa period af vår litteraturhistoria i Hedvig Charlotta Norden- flycht. Enka vid 23 års ålder (1741), gaf hon sin gränslösa sorg luft i dikter, som utmärka sig för omedelbar lyrisk fägring, »eld och tårar». De mottogos med förtjusning, och snart samlade sig kring »Herdinnan i Norden» en krets af litterära vänner och beundrare, som 1753 antog namnet
»Tankebyggar-orden».
Samma år stiftade drottning Lovisa Ulrika Vitterhets
akademien. Uppvuxen i beundran för den härskande franska smakriktningen, visste Fredrik den stores syster att genom sitt inflytande bana väg för densamma äfven i Sverige. Som flere af »tankebyggarne» stodo i beröring med hofvet, påver
kades äfven deras sällskap af den nya riktningen; ja, en del af fru Nordenflychts dikter i deras gemensamma »försök» visa att ej ens hon undgått inflytandet däraf. Hon förblef dock alltid själfständig gent emot sina förebilder, och häri ligger hennes stora betydelse.
Fullt lika stor originalitet, men ett helt annat skap- lynne uppenbarar sig hos Anna Maria Lenngren, hvars vittra verksamhet infaller vid den tid då den akademiskt-franska skolan var den härskande i Sverige. Dess förnämsta repre
sentanter brukade ofta samlas kring tebordet i hennes och hennes mans hem. Mycket i hennes lifsåskådning röjer också jämte det klara och objektiva i hennes stil inverkan af den rådande smaken. Men hufvuddraget i hennes diktning, det som än i dag gör den lika fängslande, är dock dess sunda realism, för att begagna ett modernt uttryck. Mot samtidens
5 förkonstlade herdekväden ställer hon de mest lifFulla och åskådliga landtlifs-idyller, mot dess retoriska didaktik än godmodiga, än skarpa, alltid träffande och kvicka satirer.
Hennes dikter offentliggjordes anonymt i den af hennes man utgifna tidningen Stockholmsposten, de flesta och bästa mellan 1793 och 1800; de viinno genast en oerhörd popularitet.
Blygsam och tillbakadragen, lät hon dock ej ens af Svenska Akademiens uppmaning förmå sig att utgifva dem i bokform;
först efter hennes död (1817) utkommo hennes »Samlade skalde
försök», som nu räknas till vår litteraturs bästa skatter.
Vid den tiden pågick här som hetast striåen mellan
»gamla skolan» och »fosforisterna», som, inspirerade af Tysk
lands nyromantiker, entusiastiskt förfäktade känslans och fantasiens rätt inom skaldekonsten. Till deras grupp hör fru Nyberg, mer känd under sin pseudonym Euphrosyne; hennes lyriska dikter äro täcka och intagande.
Vårt århundrade har dock ej att uppvisa någon svensk kvinnlig poet, som kan mäta sig med det nästförflutnas.
Men redan på 1700-talet hade i och med den första svenska romanen en ny diktart här införts, som från början af 1800- talet drog till sig allt flera kvinnliga förmågor. Några hafva blifvit kända långt utom sitt fosterlands gränser, och främst bland dessa står Fredrika Bremer (1801—05), banbryterska i mer än ett afseende.
När 1828 hennes första »Teckningar ur hvardagslifvet»
anonymt utkommo, mottogos de med ett intresse, som »Fa
miljen H.» stegrade till formlig förtjusning. Alla intogos af den äkta- svenska lokalfärgen, den flna humorn och den rena grundtonen i dessa berättelser. Författarinnan blef med ens populär; nästan hela serien, i hvilken »Grannarne»
(1837) betecknar höjdpunkten, blott vidgade och ökade denna popularitet. Redan på 1830-talet började hennes romaner öfversättas och blefvo snart kända i Europas flesta länder samt i Amerika. Äfven Svenska akademien skänkte henne sitt erkännande genom att 1831 tilldela henne den mindre skådepenningen och 1844 sin stora medalj i guld.
Emellertid hade Fredrika Bremer genom umgänge med framstående personligheter och genom sin resa till »Nya
verlden» (1848—51) allt mer utvecklat ocli förd jupat sin lils- åskådning. Särskildt hade lion klargjort sin uppfattning af kvinnans ställning, sådan den var och sådan den borde vara.
Redan förut antydd, frambryter denna uppfattning öppet i romanen »Hertha» (1856), där konstnärligheten fått stå tid- baka för tendensen, en tendens, som inom pressen blef före
mål för det skarpaste klander. Fredrika Bremer hade själf insett, att hon äfventyrade sin popularitet genom a tt skrifva Hertha; »men att jag gjorde det ändå^, tillägger hon, »skåll glädja mig i min dödsstund». Det hade hon också skäl att säga ; uppoffringen bar frukt. Redan då hon återkom från sin resa i »Gamla verlden» (1856—61), en resa, som ho n skildrat lika ypperligt och målande som förut »Lifvet i nya verldeiiv, fann hon en och annan reform till kvinnans föiynån genom
förd. Hon fann äfven sina egna åsikter framgångsrikt och entusiastiskt förfäktade af »Tidskrift för hemmet».
Sex år efter Fredrika Bremers första uppträdande utkom anonymt »Cousinerna», en kvick och litlig, stundom glänsande skildring af aristokratiens lif. Boken väckte stort uppseende och följdes af den ena romanen efter den andra af samma lätta och kvicka penna. Småningom blef det bekant att författarinnan var friherrinnan Sophie v. Knorring, f. Zelow, (1797—1848). Mest hemmastadd i salongerna, har hon dock i »Torparen», den bästa af hennes romaner, skänkt oss en af de första svenska folklifsskildringarna. Hennes arbeten öfversattes på flera språk och b eundras i synnerhet för stilens elegans ; i originalitet och sedlig höghet är hon dock Fredrika Bremer mycket underlägsen.
Innan friherrinnan v. Knorrings anonymitet blifvit röjd, fick hon en medtäflare om allmänhetens gunst i »Fru F.», Emilie Flygare (sedermera Carlén, 1807—92), en synnerligen produktiv författarinna. Genom sina skildringar ur medel
klassens lif och kanske mest genom sina friska och färgrika skärgårdsbilder intager fru Flygare-Carlén en framstående plats inom vår vitterhet. Hon har också vunnit Svenska akademiens erkännande i det hon f'862 hedrades med dess stora guldmedalj. Hennes arbeten, hvilka i allmänhet öfver- satts och i många upplagor blifvit spridda öfver hela den
bildade världen, äro dock af ganska växlande halt. Högst torde »Ett köpmanshns i skärgården» stå.
Fredrika Bremer, friherrinnan v. Knorring och fru Flygare-Carlén kunna med skäl räknas till den svenska prosadiktningens främsta representanter. Men efter den glansperiod de tillhörde följer ett relativt stillastående.
Visserligen framträda nu fru Marie Sofie Schwartz och sen are fru Aurore Ljungstedt (Çlaude Gerard) med sensationsromaner, den förras äfv^en i utlandet mycket lästa; fru Rosa Carlen, fru Runeberg, den store finske skaldens hustru, fru Mathilda Lönnberg (—th—) och i början af 70-talet fru Naumann (Sorella) väcka äfven förhoppningar med sina originella om poetisk begåfning vittnande arbeten; men ingen af dem blir dock af större betydelse. J3etta kan ej ens sägas om fru Wettergrund (Lea), som dock med sina af frisk komik eller varmhjärtad humor genomandade småberättelser och dikter gjort en god ny insats i vår litteratur. Först inemot 80-talet kommer impulsen till en ny utveckling i realistisk riktning inom det skönlitterära området.
Den första kvinnliga representanten för denna riktning är Anne-Charlotte Leffler, sedermera duchessa di Cajanello.
Sedan hon först under pseudonym med framgång uppträdt som novell- och dramförfattare, utgaf hon 1882 under eget namn berättelsesamlingen »Ur lifvet», som med ens skapade liennes rykte. Psykologiskt sann karaktärsteckning och konstnärligt behärskad form utmärka så väl dessa noveller som de följande inom samma serie, af hvilka flere öfversatts och gjort henne känd äfven i utlandet.
l)en stränga objektivitet och kritiska skärpa, som från början betecknade fru Leiflers författarskap, är i hennes sista arbeten mindre framträdande. I nya omgifningar, under Italiens sol tyckes hon inträdt i ett nytt ut
vecklingsskede, som do(;k plötsligt (hösten 1892) afbröts af döden.
80-talet är novellens blomstringstid i Sverige. Äfven fru Alfhild Agrell använder helst denna form såväl för sina ita
lienska stämningsbilder som för sina ypperliga norrländska folklifsskildringar. Burleskt humoristiska (liksom äfven
hennes arbete från i fjol, en äkta svensk »bucliholziad», som på ett år gått ut i tre upplagor) eller tragiskt gripande, äro hennes allmogehistorier alltid karaktäristiska och torde beteckna höjdpunkten af hennes författarskap.
Redan på 70-talet hade fru Helene Nyblom (som vi, i trots af hennes danska börd, dock ha rätt att räkna bland de våra) under signaturen 11. väckt uppseende genom lifFulla noveller. De öfverträffas dock vida i fin uppfattning och konstnärligt smidig form af hennes sista berättelsesamlingar för att ej tala om hennes förtjusande danska dikter.
Ungefär samtidigt med fru Nyblom uppträder fru
Amanda Kerfstedt. Afven hon ger med förkärlek novellens form åt sina poetiskt varmhjärtade, af en djup sedligt- religiös grundstämning burna skildringar.
Romanen, med dess mer utförda karaktärsteckning, har däremot en representant i fröken Mathilda Roos. Redan hennes första arbeten fänglade intresset genom det träffande i skil
dringen och stil ens pikanta behag. De antydde dock knappast den utveckling hvaraf författarinnan sedan visat sig mäktig.
Hennes senaste romaner, synnerligen »Genom skuggor» (1 891) bära prägeln af ett allvar i karaktärsstudium och lifsupp- fattning, som i förening med en alljämt lika intagande och färgrik stil ställer dem mycket högt.
Den kanske ursprungligast och rikast anlagda af 80- talets realistiska diktare var Ernst Ahlgren (fru Victoria Bene- dictsson) (1850—88). Hon har träflPande blifvit jämförd med George Eliot. Något af dennas djupa människokännedom och varma medkänsla för allt lefvande lyser fram i Ernst Ahlgrens berättelser, synnerligast i de mästerliga bondhisto- rierna »Från Skåne», med deras underström af humor. I afgjord motsats mot tidens pessimism präglas hennes dikt
ning af intensiv kärlek till och tro på lifvet; »Fru Marianne», hennes sista större bok, är allt igenom en lofsång öfver arbetet och den sunda lifsglädjen. Dess mera tragiskt blir då hennes eget öde, det lidande, som bragte henne att för
korta sitt lif. Hennes af en mångårig vän utgifna posthuma arbeten, bland dem en gripande dram, »Den bergtagna» , blott öka intrycket af hvad vår litteratur i henne förlorat.
9 Är Ernst Ahlgreii eu af vår realistiska diktnings yppersta representanter, sa sta vi däremot med Selma Lagerlöf midt inne i en modern romantik. Hennes första och hittills enda bok, »Gösta Berlings saga» (ntg. som fragment 1890, i helhet 1891) mottogs med lika varm förtjusning å ena som häftig kritik å andra sidan. Ingen kan dock med skäl frankänna hennes diktning originalitet och djup, öfversvallande fantasi
rikedom och färgglöd. Hon har gjort en ny insats i vår litteratur, en insats, som berättigar till stora förhoppningar.
Utom de redan nämnda ha flera talangfulla författa
rinnor lämnat bidrag till den nutida novell-litteraturen.
Bland dem må nämnas fruarna Anna Wahlenberg, Sigrid Elm- blad (Toivo), Elkan (Rust Roest) och Wilma Lindhé samt frök
narna Amalia Fahlstedt och Elin Ameen. Begåfvade fastän miss
riktade äro Mathilda Kruse (Stella Kleve) och finskan fru Ina
Lange (Daniel Sten). Det begränsade utrymmet förbjuder emel
lertid en närmare redogörelse för deras litterära betydelse.
*
*
Om än århundradets kvinnliga diktare hos oss med för
kärlek valt prosaberättelsens form, finnas dock bland dem representanter både för dramatisk och re nt lyrisJc diktning.
Vi öfvergå nu till en kortfattad framställning af dessa.
Anna Maria Malmstedt (sedermera fru Lönngren) är genom sina öfversättningar af franska pjeser på 1770-talet första exemplet på svensk kvinnlig skriftställareverksamhet för teatern. En själfständig dramatisk författarinna framträder emellertid först i fru Jeannette Stjernström (1825—57), som dels ensam, dels tillsamman med sin syster Louise Granberg
(sedermera fru Stjernström) skrifvit åtskilliga teaterstycken.
Uppförda på hennes mans teater, vunno dessa i allmänhet stor framgång. Det hände till och med att ett af dem,
»Läsarpresten», gafs två gånger samma dag.
Afven fru Numers (1830—63) har skrifvit åtskilliga dramatiska stycken, som utmärka sig för lif och ledighet.
Dessa, såväl som fröken Nanna Börjesons »Fröken Elisabeth», ha med framgång blifvit uppförda.
På de glada komediernas och de patetiska sensations
styckenas tid följer emellertid de allvarliga problemdra-
mernas. Det är i synnerhet efter framträdandet af Ibsens
»Dnkkehjem» (1879), som en sådan riktning hos oss blir fir- härskande, och dess förnämsta kvinnliga representanter äro de redan som novelldiktare omtalade fruarna Leffler och Agrell. Båda vända sig i sina skådespel med skoningslös satir mot tidens orättvisa och förtryck, i synnerhet för så vidt de drabba kvinnan; karaktäristiska i detta afseende äro fru Lefflers »Skådespelerskan > och »Sanna kvinnor», fru Agrells »Ensam», »Räddad» och »Dömd^. Båda röja fram
stående dramatisk begåfning, och flera af deras stycken ha väckt liflig uppmärksamhet och ofta gifvits.
Till tendensdiktningen kan man däremot ej räkna fru Anna Wahlenbergs skådespel. De utmärka sig för ledig dialog, god karaktäristik och blick för hvardagslifvets såväl komiska som allvarliga sidor.
* *
Efter »Euphrosyne» har vårt århundrade ej på länge någon kvinnlig poet att uppvisa. Så mycket större upp
seende väckte det, när Svenska akademien 1851 tillerkände Thekla Knös sitt stora pris för hennes diktcykel »Ragnar Lodbrok». Samtidigt belönades hennes »Smärre skaldestyc
ken» med det mindre priset. Hennes diktning, som redan förut mött varma sympatier inom de vittra Upsala-kretsar hon tillhörde, utmärker sig för innerlighet, osökt enkelhet samt mjuk och klangrik versbildning. Den förstummades dock i förtid genom en obotlig sjukdom.
En kraftigare och mera ursprunglig skaldenatur fram
träder några, år efter Thekla Knös i finskan Vilhelmina Nord
ström. Hennes vackra, ofta om R uneberg påminnande lyriska dikter förtjäna väl att ihågkommas.
Fröken Lotten v. Kraemer har äfven, trots ojämnheten af livad hon skrifvit, genom dikter sådana som »Poesiens van
dring» (1888) visat sig äga värklig poetisk begåfning.
Ett blidt vemod ocli en religiös grundton genomgår allt hvad fru Västherg (Anna A.) skrifver. An mer öfvervägande religiös karaktär liafva Charlotte Lindholms dikter, bland hvilka den äfven i formellt afseende framstående cykeln
»Veronica» vuiiint Svenska akademiens andra pris. Djupare och kraftigare toner ljuda nr Alcyone Adlersparres religiösa sånger. Slutligen liafva vi här att nämna friherrinnan Betty Posse, f. Ehr.enborg, och fru Lina Berg, f. Sandell, (L. S.), h vilkas sånger, genomträngda af kristlig anda, blifvit kära för vida kretsar. De båda sistnämnda hafva äfven gjort värdefulla insatser i den öfriga religiösa litteraturen och barnlitteraturen.
* *
*
Barnlitteraturen har att uppvisa namn sådana som Fre
drika Bremer och Thekla Knös. Emily Nonnen följde deras exempel. Afven i våra dagar ha många framstående för
mågor äguat sig däråt, bland hvilka särskildt må nämnas fröken Johanna v. H ofsten och Toini Topelius, dotter till skalden.
* *
*
LärohoJcsUtteratiiren har med de sista årtiondena allt flera gedigna bidrag af kvinnlig författare att uppvisa. En framstående plats intaga fru Sofi Almquists allmänt använda läseböcker för den första undervisningen.
* *
*
Inom den periodiska litteraturen skönjas spår af kvinnlig verksamhet redan under 1700-talet. Enligt framstående for
skare hafva nämligen en »Gazette» (1742—58) och troligen äfven en ganska märklig tidskrift (1738), utgifna af boktryckaren P. Momma, till stor del redigerats af dennes hustru, Margareta v. Bragner. Deras dotter Elsa, gift med boktryckaren H. Fou gt, lär äfven deltagit i redigeringen af en af hennes man utgif- ven tidning. Slutligen grundade Catharina Ahlgren 1772 ett tidskriftsföretag, som dock blef af kort varaktighet.
Med 1800-talet bli kvinnliga utgifvare af och me darbetare i periodiska skrifter allt mindre sällsynta. 1858 framträder en kvinna, fröken L. Söderqvist (sedermera fru Flodin) som själfständig utgifvare af en tidning.
Ett värdigt eget organ inom pressen fick den svenska kvinnan i »Tidskrift för he mmet», grundad 1859 af Esseide (fri-
herrinnan Sophie Adlersparre, f. Leijonhufvud), och fni Rosalie Olivecrona, f. Roos, och mo ttagen med stora sympatier. I 27 års tid (1859—85) f ortsatte denna tidskrift framgångsrikt det af Herthas författarinna begynnta arbetet för kvinnans höjande.
Den efterträddes omedelbart af »Dagny», Fredrika-Bremer- Förbundets under kvinnlig redaktion stående organ.
Esseides artiklar och broschyrer, mest i sociala och lit
terära ämnen, äro väckande och tändande, fulla af nya syn
punkter och uppslag. De vittna om en ovanligt rik och mångsidig personlighet, alltjämt lika varm för tidens stora frågor. Hon arbetar nu på en utförlig biografi öfver Fre
drika Bremer, som motses med stort intresse.
Fru Rosalie Olivecronas uppsatser »utmärka sig för en logisk följdriktighet i tankegången, en styrka i bevisningen och en besinningsfull värdighet i tonen, som man blott sällan finner förenade». Tidskriftens första årgångar, innan fru Olivecrona 1867 lämnade redaktionen, äro synnerligen rika på artiklar af hennes hand, inneslutande fröet till mången numera genomförd social reform. Vi ha äfven henne att tacka för den första statistik öfver kvinnoarbetet i Sverige. ^ Fru Olivecronas poetiska begåfning framträder i två af henne utgifna samlingar dikter,, af hvilka en del blifvit föremål för Svenska akademiens hedersomnämnande.
Efter de båda grundläggarinnorna af »Tidskrift för hemmet» framstår deras flitiga medarbetare fröken Eva Fryxell, dotter till historieskrifvaren. Hon har gjort mycket betydelsefulla inlägg i tidens sociala frågor, synnerligen genom sina båda skrifter »Qvinnofrågan» och »Omstörtning eller utveckling?».
På senare tider har fröken Ellen Key med ypperliga litterärt-biografiska uppsatser bidragit till ofvannämnda tid
skrifter. Särskildt må framhållas hennes sedermera i bokform utkomna biografi öfver Ernst Ahlgren. Hon har äfven i broschyrer behandlat sociala spörjsmål.
Bland många unga kvinnliga krafter, som gjort sin début i »Tidskrift för hemmet», framstår fröken Anna Sand-
' Tryckt i katalogerna till världsutställningen i Wien (1873), Phila
delphia (lb76) och Paris (1878).
13 ström (UfFe) som en af de främsta. 1882 började lion ntgifva den pedagogiska tidskriften »Verdandi», väl känd inom skol
världen. Förkämpe för en ny riktning, den hon betecknat som »realism i undervisningen», lorenar fröken Sandström entusiasm för s in sak med en liög gr ad af framställningskonst.
Inom Finland ha fröken Adelaide Ehrnrooth och på sena re tiden fröken Alexandra Gripenberg m. fl. genom tidskrifts
artiklar och litterär verksamhet för öfrigt utöfvat stort in
flytande på kvinnofrågans utveckling.
Flera svenska tidskrifter af öfvervägande religiös karaktär redigeras af kvinnor. Bland dem må framhållas »Läsning för hemmet», utgifven af fröken Elisabeth Kjellberg och rik på väl skrifna biografier, s amt »Hemåt», g rundad förlidet år af den framstående författarinnan fröken Mathilda Roos.
Kvinnlig redaktion liafva äfven de flesta barntidningar.
Under de sista trettio åren ha flera förtjänstfulla, men kortlifvade tidskriftsföretag satts i gång af kvinnliga krafter.
Inom den dagliga pressen af större betydenhet har kvinnan dock iiittills endast uppträdt som medarbetare. En mycket spridd veckotidning för damer, »Idun», har många sådana medar
betare, bland hvilka må nämnas de flitiga och mångsidiga skrift- ställarinnorna fru Mathilda Langlet och fr u Eva Wigström (Ave).
Denna senare har dock vunnit sin egentliga utmärkelse såsom samlare och upp tecknare af skånska folksägner, visor och lekar. Hennes första samling »folkdiktning» förordas varmt af en kännare sådan som Grundtvig, ocli de svenska lands
målsföreningarna hafva tillförsäkrat sig hennes medverkan.
Som ta langfull reseskildrare framstår fru M. Anholm i sina på en gång lättlästa och gedigna studier »Från Medelhaf- vets skönaste ö».
^ *
Den vetcnsliapliga litteraturen har mycket få kvinno
namn att uppvisa. Redan pa 1600-talet omtalas visserligen
»lärda fruntimmer» sådana som en Vendela Skytte, af Stjern- hielm kallad »sexus et Sceculi miraculum», en Katarina Buraea, en Margareta Stjernhöök m. fl.; men några skrifter af dem finnas ej bevarade. 1748 invaldes en förnäm dam, riks-
rådinnan Eva Ekeblad, f. De la Gardie, i Vetenskapsakademien på grand af sina nyttiga »ekonomiska rön», och 1826 vann
Carolina Elisabeth Ruders Svenska akademiens mindre pris för en historisk afhandling. Men först då rätt att stvidera vid universiteten 1873 beviljades kvinnan, möjliggjordes för henne något egentligt arbete på detta fält.
Vår hittills enda kvinnliga filosofie doktor, fröken Ellen
Fries har också gifvit värdefulla bidrag till svensk liistorie- skrifning såväl genom sin gradual-afliandling som genom sin monografi öfver Erik Oxenstierna och åtskilliga smärre upp
satser. Biografiserien »Märkvärdiga kvinnor» är däremot populärt hållen och utm ärker sig för ett klart och fängsland e framställningssätt; hvad de skildrade svenska kvinnorna be
träffar, är äfven den ett resultat af själfständig forskning.
Populärt historiska arbeten, varmt och lifligt skrifna, bjuder äfven fru Cecilia Holmberg, f. Bààth; hon har dessutom i sin »Frihetens sångarätt» gifvit ett bidrag till svensk littera
turhistoria.
Vår första kvinnliga medicine doktor, fröken Karolina
Widerström, har genom fiere smärre uppsatser bidragit till litteraturen i sitt ämne.
Inom matematikens område möter oss e tt namn, som det är omöjligt att här förbigå, då dess bärarinna, ehuru ryska, genom större delen af sin vetenskapliga verksamhet tillliörde Sverige. Det är fru Sonja Kovalevskys. Man kan ej nog beklaga att döden så tidigt bortryckte den utomordentligt rikt begåfvade ande, som sökt sig uttryck såväl i hennes vetenskapliga skrifter som i hennes diktning.
Vid Stockholms högskola, d är fru Kovalevsky var pro
fessor, idkas naturvetenskapliga forskningar med ifver af ganska många kvinnliga studerande. Resultaten häraf föne- ligga i åtskilliga förtjänstfulla afhandlingar, intagna i en af Vetenskapsakademien utgifven serie.
Om än den svenska kvinnans litterära verksamhet före
trädesvis tillhör skönlitteraturen, tyda således många tecken därpå, att hon äfven på detta område börjar taga mer direkt del i det mänskliga odlingsarbetet.
Förord.
Föreliggande bibliografiska försök är ntarbetadt på grund
val af det arbete med liknande titel, som utgafs för världs
utställningen i Wien 1873. ^ Vissa förändringar i plan äro dock vidtagna. Så hafva alla prosa-öfversättningar från främmande språk uteslutits, äfven de som blifvit gjorda före 1830. Däremot har medtagits en del författarinnor, som v arit verksamma inom den periodiska pressen, men icke publicerat något själfständigt arbete. Absolut fullständigliet har dock hvarken varit möjlig att ernå eller ens afsetts.
Af tillfällighetsdikter och annat småtryck har endast sådant medtagits, hvarom fullständiga uppgifter kunnat erhållas.
Utgifvarinnorna inse mer än väl att många brister och inkonsekvenser vidlåda deras arbete. Till en del, isyn
nerhet livad de biografiska uppgifterna beträffar, torde den allt för knappt tillmätta tiden bära skulden härför.
Under arbetets fortgång hafva Kamreraren K. F. Werner äfvensom Herr B. Schöldström riktat detsamma genom m ed
delande af många värdefulla upplysningar. För dessa och för de uppgifter, som lämnats af K. bibliotekets tjänstemän, synnerligen af Bibliotekarien H. Wieselgren, vilja utgif
varinnorna härmed uttala sin stora tacksamhet.
Vid uppställningen är att märka att gifta författarinnor i allmänhet äro upptagna under sitt sista namn, med undantag för dem, som skrifvit blott under det första. I detta fall är hänvisning gjord från det senare namnet.
Klammer kring författarnamnet utmärka att arbetet blifvit anonymt eller under pseudonym eller signatur iitgifvet.
Parenteser beteckna att författarinnans namn på något ställe i skriften är utsatt.
Om flera på hvarandra följande upplagor hafva samma tryckort, angifves denna blott för den första.
' Qvinnan inom svenska literaturen. Bibliografiskt försök af två damer. Ut^. af Red. af »Tidskrift för hemmet». Sthlm 1873. (Se det föl
jande: Adlersparre, K. A., och H uss, E .
( ,;. . V;- iO"' •'"• , -iu,/ . L
•'* '. / i •-'"A. > H'V* ïv. .V '/ . •' 'v "t
^ ' ''c\V ^ ^ 1
f . ' i ^ ' F ' t ' ï p ' ; • . . . . / ' t ?
'/ï ',-' ;• SH' i }: :Ciît''ni^?i:s-::-:
• - ::i '. X \^ i î ; ; ""
. - f: "'• ,/r ' . - . . H'^ ' '/••"'> :'-
•" , ï." " • .:';-j>.. ••: . tri :.. ••• i" ••>••
'- 'è-M.
5 / L i -•• , > s ^ . - f '
, . . .y,.;
•v;-v" b''
•f ;•• jj rfïîf :;, /'î Vi'5-^ : > \ i7 •! k
* • i';.'V tï t ' ' ^ »'ïtiï ,r^r >//>•(. ; , ^ ft;
. a / , ' , • " ' ' . . .^ . : . . ^ ^ ' H " - | . - j :î , i > è ^ ' : u f . ' U i r ^ f
v':..-'. ' . ' ' ' - i t A t i M .
;'t|; • ,.;
rv;.v.-;:
•im-
iA=.-,;-/.! !:'=v-»:\k sSâôis^l;-.
— Läkarnes kokbok . . . 1 . . . för friska till hälsans bevarande. 2 . . . för sjuka till hälsans återvinnande. Under inedverkan af 8 svenska läkare utarbetad. Sthlin 1886. 8:o. 240 s.
Adelborg, Eva Ottilia.
Dotter af kommendörkaptenen B. J. Adelborg och Hedvig Katarina af Uhr.
F. i Karlskrona 1855.
— Barnens julbok. Gamla visor och rim ined teckningar i färg tryck af O— A—. Sthlm 1885. 4:o. 35 s.
— Barnens lilla julbok. Gamla visor och rim, tecknade af O— A—.
Sthlm 1887. 8:o. 17 pl. m. text.
— Almanack anno 1889—90. llitad af O— A—. Sthlm 18 88—89.
l6:o. 16, 16 s.
— Sagan om Askungen. Eitad af O— A—. Sthlm 1890. Tvär 4:0. 18 s, m. kolor. fig.
— Ängsblommor. En samling barnrira och historier upptecknade och ritade af O—A—. Sthlm 18 90. Tvär 4;o. 11 blad med kolor. fig.
(—) Fosterländsk almanack 1892—93. [Ritad af O— A—.] Sthlm 1891—92. Afiång 8:o. 26 s.
— Prinsarnes blomsteralfabet. Ritadt af O— A—. Sthlm 1892.
4:0. 31 kolor. pl.
Adelborg, Gertrud.
Syster till föregående. F. i Karlskrona 1853.
— Några drag af de till Danmark utvandrande allmogeflic kornas ställ
ning och arbetsförhållanden. Norrköping 1890. 8:o. 22 s.
Aftryek ur Dagny 1890.
Bidrag i Dagny 1888, 90. — Sign. G. A—g.
Adlersparre, Karin Alcyone.
Dotter af kommendören A. Adlersparre och Heliodora Anckarsvärd. F. i K arls
krona 1851.
[— och Huss, Elvira.] Qvinnan inom svenska literaturen. Bibliogra- fiskt försök af två damer. [Med historisk inledning af K . S. Adler
sparre.^ Ut g. af Red. af »Tidskr. för hemmet». Sthlm 187 3. 8:o. 98 s.
— Äfven med tysk titel och utan inl. Sthlm 1873. 8:o. 71 s.
— Religiösa sånger. Med förord af C. Norrby. Sthlm 1882. 8:o.
120 s.
Bidrag i: Förr och Nu 1872. — Tidskr. för hemmet 1876, 78, 79, 81, 82, 84. — Sigii. Audax; Alc. A.
2
Adlersparre, Karin Sophie, f. Leijonhufvud.
Dotter af öfverstelöjtnanten frih. E. G. Leijonhufvud och Sophia Einenntia Hoppenstedt. F. pa Helgerum i Smaland 1823; g. 1869 m. kommendörei A.
Adlersparre; enka 1879.
[—] Bref till svar på frågan: Hvilka fordringar ställer den nya tilcn på Sveriges kvinnor? Af en svenska. Sthlm 1866. 8:o. 11 s.
Supplement till Tidskrift för H emmet 1865.
[—] En julgåta för stora och små af Esseide. Sthlra 186 6. 8:o. 5 s.
[—] Några data ur en drottnings [Josefinas] lif, af Esseide. Stilra 1876. 8:0. 4 s., 1 portr.
[—] Välgörenhet. [Poera, undert. Esselde.^ Sthlm 1878. 8:o. 2 s.
— Ibsens Gengangere ur etisk synpunkt. Föredrag... Sthlra 1^82.
8:o. 38 s.
[—] I frågan om gifta makars eganderätt af lled. af Tidskrift för hemmet . . . Sthlm 1883. 8:o. 16 s.
[—] Om studie- och yrke s-stipendier f ör flicko r . . . Sthlm 188 4. S:o.
19 s.
[—] Om barnraorskeinstitutionen och dess behof af reform. Stilm 1885. 8:o. 12 s.
Aftryck ur Tidskrift för hemmet 1 885.
[—] En öfverblick af arbetet på den svenska qvinnans framåtsk ridaide.
Af Esseide. Med anledning af Fredrika Bremerförbundets sti ftande.
Sthlm 1885. 8:o.
Meddelanden från Fredr.-Brem.-förb. 1. S. 1—22.
[—] Gifves det en värnpligt för qvinnan? [Undert. Esseldel] Sthlm 1885. 8:o.
Meddelanden frän Fredr.-Brem.-förb. 6. S. 1—14.
[—] Sjelfhielp i form af sjukhielp. Sthlm 1886. 8:o. 5 s.
Aftr. ur Dagny. 1886.
[—] Statistiken och stipendiefonden för kvinnor. [Undert. Esselde.^
Norrköping 1887. 8:o. 4 s.
Fredr.-Brem.-förbundets stipendieskrifter. 2.
[—] Det moderna sedlighetskrafvet i kamp emot reaktion och radi
kalism. (Finska kvinnors och mäns protester mot en svensk före
läsares uttalanden i sedlighetsfrågan.) Sthlm 1887. 8:o. 15 s.
Meddelanden af Esseide. 1.
[—] Om sedlighetsfrågans ståndpunkt i de skandinaviska länderna under år 1888, af Esseide . . . Norrköping 1889. 8:o. 39 s.
[—] En blick på Fredrika Bremer och hennes lifsgärning, af Esse ide.
= Till Fredrika Bremers minne 25 år efter hennes död. [Sthlm 1891.] S. 3—25.
Aftr. ur Dagny 1891.
[—] Om behofvet af utbild ade sjuksk öterskor för landsbygd en. [Undert.
Esselde.\ Sthlm 1892. 8:o. 6 s.
Aftr. ur Dagny 1892.
19 Adlersparre, Karin Sophie, f. Leijonhufvud.
[—] Fredrika Limnell, tecknad af Es seide. [Sthlm 1892.] 8 : 0 . 14 s.
Aftr. ur Dagny 1892.
[—] Tjuguferaårsminnen och franitidstaiikar af Onämd. . . Sthlm 1892. 8 : 0 . 19 s.
[—] Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska qvinnaii. [Utg. af S— A—, årg. 1 — 9 tillsammans med Rosalie Olivecrona, 26—27 tillsammans med Ellen Fries.] Arg. 1 — 27. Sthlm [4—7 ; Upsala]
1859 — 85. 8 : 0 .
10—27: tillegnad Nordens qvinnor.
(—) Dagny. Månadsblad [ I 8 8 8 ; Tidskrift] för sociala och literära intressen, utg. af Fredrika Bremerförbundet [genom S— A —.]
1886 — 88. Sthlm 1886—Norrköping 1888. 8 : 0 . Forts, se K e r f s t e d t , A . , och D a h l g r e n , L .
[—] Axel Adlersparre 1812 —1879. [Sami. nekrologer, utg. af S—
A— ] Sthlm 1879. 8 : 0 . 26 s., portr. och facsimile.
Aftr. ur Tidskrift för hemmet 1879.
[—] Den qvinliga iiemslöjden i Sverige, dess nuvarande ståndpunkt och vilkoren för dess höjande . . . Utg. af red. af Tidskrift för hemmet... Sthlm 1 8 8 0 . 8 : 0 . 64 s., 3 pl.
[—] Mönsterbok för slöjdundervisningen i hem och skolor. Efter gamla nordiska allmogearbeten saml. och utg. af red. för Tidskr.
för hemmet... — Mönster för enklare konstväfnad, konstsöm m.
m. Bd 1 — 2 . Sthlm 1880—81. Tvär 8 : 0 . 8 s., 18 pl.; 1 s., 16 pl.
[—] Ingenting att ta' på sig. [Poem, öfvers. från engelskan af S.
A—.] Sthlm 1 8 6 0 . 8 : 0 . 8 s.
Aftr. ur Tidskrift för hemmet 1859.
Se: Adlersparre., Alc. och Htiss, Elvira. Qvinnan inom svenska literaturen. 1873.
Bidrag i: Autografier af framstående personer, utg. af P. Lindell.
Ser. 2: 8. Sthlm 1891. —• Undersökning af Sveriges högre folk
skolor. Underdånigt utlåtande . . . af utsedde komitterade. Sthlm 1888. (S. 306—309.) — Ka lendrar: Blomman för dagen 1881.
— Svensk kalender 1883. — Tidskr ifter och tidn ingar: Dagny 1886—92. — Finsk tidskrif t 1884, 85. — Folkskolans Barntidn.
1892. — Framåt 1886. — Kvinden og Samfundet. Kbhvn 1886 , 91. — Ny illustr. tidning 18 84. —• Några blad, utg. af Göteb.
kvinnoförening 1885. — Svensk Tidning 1858. — Tidskrift för hemmet 1859 — 85. — Verdandi 1886 . — Sign. Esseide; S. L —d;
—i—; S.; ; Keiner; Reader; Elin; K—r; Inga; L—d;
L. ; M.; Hilarion.
Adlersparre, Sophie Heliodora Ottiliana.
Dotter af kommendören A. Adlersparre och Heliodora Anekarsvärd. F. i Karlskrona 1850.
Adlersparre, Sophie Heliodora Ottiiiana.
— Läslära till bruk i hem och skolor. Med 24 träsnitt. Slhlm 1879. 4:o. 58 s.
Bidrag i : Dagny 1888. — Heravänneu 1888. — Sign. S. H. A.
Agrell, Alfhild Teresia, f. Martin.
Dotter af konditorn E. J. Martin och Lina Adolfsen. F. i Hernösand 1849.
G. 1868 med ombudsmannen Albert Agrell i Stockholm.
— Dramatiska arbeten. 1—2. Sthlm 1883—84. 8:o.
1. Käddad. — Hvarför? — En bufvudsak. 247 s.
Öfvers. Räddad. Tysh: Leipz ig 1884.
2. Dömd. — Småstadslif. 176 o. 172 s.
— Bilder från Italien. Sthlm 1883. 12:o. 148 s.
— Från land och stad. Skildringar. Med 14 teckningar af V . Andrén.
Sthlm 1884. 8:o. 200 s.
Öfvers. D a n s k : Kl)hvn 1886.
— Hvad ingen ser. En samling berättelser. Sthlm 1 885. 8:o. 183 s.
— Ensam. Skådespel i 3 akter. — En lektion. Konversation i en akt. Sthlm 1886. 8:o. 111, 30 s.
Öfvers. T y s k : Leipzig 1890.
— På landsbygden. Skildringar. Sthlm 1887. 8:o. 221 s.
— Vår! Skådespel i två afdelningar. Sthlm 1889. 8:o. 215 s.
— Under tallar och pinier. Berättelser och minnen. Sthlm 1890.
8:0. 203 s.
[—] I Stockholm. Också en reseberättelse af Lovisa Petterkvist.
Sthlm 1892. 8:o. 284 s. — Uppl. 2—3: 1892.
Bidrag i: Kalendrar: Nornan 1885. — Polstjernan 1890. — Saga 1885. — Vårblommor 1886. — Tidskrifter och tidningar: Dagny 1889, 91. — Framåt 1886. — Hemvännen 1889. — Julrosor 1886. — Julqvällen 1883—86, 89, 90. — Ny illustr. tidn. 1881.
— Ny svensk tidskr. 1 885, 86. — Några blad utg. af Göteborgs kvinnoförening 1885. — Sv. familj-journalen 1880, 81, 83. — Tidskr. för hemmet 1885. — Sign. Thyra.
Ahlberg, Henriette Elisabeth Pauline Christina.
Dotter af kongl. lifmedikus J. D. Ahlberg och Louise Henriette Moll. F.
1851; g. 1883 m. artisten professor Julius Kronberg; frånskiljd.
[—] Victor Hugo och det nyare Frankrike. En studie af P. A. D.
1—3. Sthlm 1879 — 80. 339, 283, 322 s.
[—] En romantisk skaldebild. Alfred de Vigny. Af P. A. Sthlm 1881. 8:o. 88 s.
Ahlbom, Mathilda, f. Calissendorff.
F. 1834, d. 1874.
[—] Såpbubblor. Svenska originalnoveller af —o—. 1—6. Sthlm 1861—64. 16;o.
1. Efter naturen. 1861. 202 s.
2. Med eller utan hemgift. 1861. 200 s.
Ahlbom, Mathilda, f. Calissendorff.
3. En löjtnant eller ingen. 1863. 118 s.
4. Arf- eller makalös. 1863. 185 s.
5. Kärlekens krydda. 1863. 200 s.
6. Tvärtom. 1864. 166 s.
[—] Dagsländor, samlade af författarinnan till Såpbubblorna. 1—2.
Stlilm 1864, 66. 8:o.
1. När lyckans sol går ned. 230 s.
2. Hârdt mot hårdt. 172 s.
Ahlbom, Sofia.
Dotter af guldsmeden i Vesteräs Ahlbom. F. därstädes 1803; d. 1868.
[—] Främlingarne. Sthim 1837. 12;o. 106 s.
[—] Axplockning på egen och främmande mark. Första kärfven.
Sthlm 1865. 8:o. 48 s.
Charader af Anna M a r ia Lennyren m. fl. För sina egna bidrag begagnar utg. sign. S. A.
Bidrag i: Tidskr. för hemmet 1867. — Sign. S—e A—m.
Ahlgren, Catharina.
Dotter af härndshöfdingen i Östergötland And. Ahlgren. G. 1. m. löj tnanten B. E. Ekermann; frånskiljd; 2. med faktorn Bark; frånskiijd.
[—] Brefwäxling emellan tvänne fruntimmer, den ena i Stockholm och den andra på landet i åtskillige blandade ämnen. [Tidskr. utg. af C. A. De flesta brefven undert. Adelaide.] Bd [l]—3. Sthlm 1772—[73]. 4:0. 96, 92, 76 s.
2: Brefwäxling emellan Adelaide och någre vittre snillen . . . 1773.
3: Fortsätning af Adelaides brefwäxling . . .
[ — ] [ W i e l a n d \ x\brahams bepröfwelse. Öfvers. [af C— A—]. Sthlm 1772. 8:0. 59 s.
Ahnfelt-Laurin, Emilia Margareta Heliodora.
Dotter af prosten Paul Gabriel Ahnfelt och Hedvig S. Ch. Ekstrand. F.
1833; g. 1856 m. kyrkoherden i Kells-Nöbbelöf Nils Andersson Laurin.
— Peter Fjellstedt. . . Teckning. Sthlm 1881. 12:o. 294 s., 1 portr.
— Klocktoner i hemmet. Sånger. Sthlm 1882. 8:o. 117 s.
— Sånger till kyrkoårets evangelier. Sthlm 1885. 8:o. 239 s.
Bidrag i: Korn åt små fåglar 1881.
Ahnger, Minna.
[—J Moster Ullas berättelser för barnen. Borgå 1888. 8:o. 141 s.
i—] Den lifegna. Berättelse för ungdom af Moster Ulla. Borgå 1889. 8:o. 114 s.
Albedyhll, Eleonora Charlotta d', f. Wrangel.
Dotter af riksrådet grefve A. R. Wrangel och Eleonora Mariana Barnekow.
P. i Sthlm 1770; g. 1795 ra. ministern i Köpenhamn frih. Gustaf d'Albedyhll;
d. 1835.
— Gefion. Skaldedikt i fyra sånger. Upsala 1814. 4:o. 44 s.
Albedyhll, Eleonora Charlotta d', f. Wrangel.
[—] Historisk berättelse. [Endast öfverskrift. Uiidert. Chr. Fr.]
Sthlra 1855. 8 : 0 . 8 s.
Bidrag i : Journal för litteratur och theater. — Lunds veckoblad. — Poetisk kalender, utg. af Atterbom. — Sign. Ch. Wr.
Alcenius, Maria Charlotta.
Folkskollärarinna. F. i Österbotten 1834.
[—] Dikter af Clara. Vasa 1 865. 8 : 0 .
Almquist, Lovisa Sofia, f. Hultén.
Dotter af br uksförvaltaren P. O. Hnltén och Beata Lo visa Ljungberg. F. 1844 i Kila socken i Södermanland; g. 1875 m. rektor S igfrid Almquist.
— Barnens andra läsebok. Sthlin 1877. 8 : 0 . 239 s. — Uppl.
2—5: 1879—92.
— Barnens första läsebok. Sthlm 1884. 8 : 0 . 116 s. — Uppl.
2—3; 1888—92.
— Läsebok för småskolan (folkskolan). Sthlm 1 8 8 8 . 8 : 0 . 295 s.
— Läsebok för småskolan (folkskolan), [l—2.] Sthlm 1889. S:o.
— 2. Uppl. 2: 1891.
1. Första årets kurs. 104 s.
2. Andra årets kurs. S. 105—288.
— Kättskrifningsöfningar (bearb. efter C. J. L. Almqvists Kättstaf- ningslära) jämte ordlista. Sthlm 1888. 12:o. 48 s. — Uppl. 2:
1890.
— Abc-bok. Föröfningar ur Läsebok för småskolan. Sthlm 1890.
8 : 0 . 34 s.
— Topelius, Zacharias^ Läsning för barn. Urval för skolan af Sofi Almquist. D. 1—2. Sthlm 1890—91. 12:o. 216, 283 s.
Bidrag i: Verdandi 1887.
Almqvist, Carolina (Lina).
Dotter af bruksförvaltaren A. T. Almqvist och Carolina Gustafva De Falk.
F. 1829; d. 1861.
— Anna eller lifvets skola af L. A. 1—3. Jönköping 1 8 6 1 . 8 : 0 .
610 s.
Altén, Maria Dorothea.
Se; Dunckel, M. D.
Ameen, Elin.
Dotter af postdirektören G. F. Ameen och Wilhelmina Hildegard Julia Juhlin.
F. i Karlskrona 1852.
— Träldom och andra berättelser och skisser. Sthlm 1885. 12;o.
168 s.
— Lifsmål. Berättelser och skizzer. Sthlm 1891. 8;o. 172 s.
Bidrag i: Tidningar och tidsk rifter: Allehanda för folket 1 885. — Dagens krönika 1891. — Dagny 1889. — Finska hufvudstad sbladet 1882, 84. —- Förr och nu 188 6, 87, 8 9. — Gripen 1 882. — Göte
borgs handels- och sjöfartstidning 18 77, 82—85. — Göteborgs-
posten 1883. — Helsingfors dagblad 1885. — Heravännen 1886
—88. — Idun 1889—92. — Karlskrona veckoblad 1882. — Ny illustr. tidn. 1883, 90. — Post- och inrikes tidn. 1887. — Stock
holms (lagblad 1884—86, 89 — 91. — Svalan 1872 . — Svea 1879.
— Svenska dagbladet 1888, 92. — Svenska familj -journalen 1879, 81. — Vårt land 1886, 89, 91. — Sign. E. A., Elsa, Lina M—n.
Öfvers. i: Illustr. Tidende lü87, 89, 92 . — Nutiden 1886. — Our corner
1884.
Anckarsvärd, Anna Lovisa Eleonora (Ellen), f. Nyström.
Dotter af intendenten professor Per Axel Nyström och Eva Sophia Rung.
F. 1833; g. 1862 m. intendenten K. W. Anckarsvärd; enka 187 8.
[—] Om den gifta kvinnans eganderätt. Sthlm 1872. 8:o. 18 s.
Andersin, Hanna.
Finska.
— La France moderne. Contes, nouv elles et extraits, ch oisis et annotés ])ar H— A —. Helsingfors 1891. 12;o. 275 s.
Anderson, Hedda Elisabet, f. Freudenthal.
Dotter af bruksförvaltaren Knut Freudenthal och Anna Elisabet Eriksson. F.
1832 i Botilsüters socken i Vermland; g. 1873 m. vågiuästaren E. J. Anderson i Kristinehamn; enka 1888.
— Berättelser ur gamla testamente t för barn. Sthlm 1891 . 8:o. 156 s.
— Berättelser ur nya testamentet för barn. Sthlm 1892. 8:o. 108 s. — Tillsammans med föreg ående under gemensam titel: Berättelser ur den heliga skrift för barn. Sthlm 1892.
— Rolfs sommarferier. Sthlm 1891. 8:o. 62 s.
P. A. Norstedt & Söners ungdomsböcker. 6.
— Eolfs nya kusiner. Hlustr. af Jenny Nyström. Sthlm 1892. 8:o.
93 s., 4 pl.
P. A. Norstedt & Söners ungdomsböcker. 7.
Bidrag i: Tidningar och tidskrifter: Arbetarens vän 1880-talet. — Uagny 1887. — Folkskolans barntidning 1892. — Linnea 1880- talet. — /Sign. H. E., Elisabet.
Andersson, Sigrid.
Dotter af professorn vid Vetenskapsakademien N. J. Andersson. F. i Stock
holm 1868.
— Om de primära kärlsträngarnes utvecklin g hos Monokotyl edonerna.
Sthlm 1888. 8:o. 23 s.,' 1 pl.
Bihang till K. vetenskapsakademieus handlingar. Bd 13, afd. 3: 12. (Meddel.
från Stockholms högskola. 68.)
Anholm, Maria, f. Öberg.
Dotter af handlanden i Stockholm Öberg. F. 1851; g. 1882 m. löjtnanten vid danska marinen William Anholm.
— Från Medelhafvets skönaste ö. Sicilianska reseskildringar och studier. Med 8 ljustryckspl. Sthlm 1890. 8:o. 189 s.
— Vikingar och deras ättlingar. 4 berättelser, belönta med Fredr.- Breraer-förbundets 2:a pris. Sthlm 1892. 8:o. 189 s., 8 pl.
P. A. Norstedt & Söners ungdomsböcker. 10.
Anholm, Maria, f. Öberg.
Bidrag i; Tidn. och tid skr.: Dagny 1892. — Förr och nu 1891. — Ny illustr. tidn. 1889, 91, 92. — Svea 1890—92.
Apelbom, Axelina, f. Lindmark.
— Dansskolan. Handledning i nutida sällskapsdansar jämte 100 kotiljongsturer. Sthlm 1888. 12:o. 106 s.
Arfvidsson, Mathilda Katarina Johanna, f. Linders.
F. i Warberg 1832; g. m. protokollsekreteraren Nils Arfvidsson; enka.
[—] Ett eget hem af M. L. Visby 1 859. 12:o. 264 s.
Arrenius, M—a.
— Handbok för unga fruntimmer, [l] — 3. Sthlm, Örebro 1 834—38.
8:o. 15, 62, 15 s.
Aspelund, Sophie.
[—] Några vinkar till unga mödrar om bristerna i vår tids qvinno- uppfostran och medlen att afhjelpa desamma. Hfors 1888. 8:o.
83 s.
Baranius, E.
Finsk lärarinna.
— Ein Beispiel für mündliche Erteilung neusprachlichen Unterrichts . . . Berlin 1892. 8:o. 56 s.
Barnekow, Eva Agatha Stanislas, f. Wrede.
Dotter af generalmajoren frih. F. E. Wrede och Eva Charlotta Benzelstjerna.
F. i Vestmanland 1813; g. 1836 m. rvttmästaren frih. C. E. Barnekow; enka 1878.
[—] Diktkrans, bunden i hemmets skog. Af de?i ok ända. Sthlm 1859. 16;o. 52 s.
[—] Dikt och sanning från främmande land. Fri öfvers. [på vers].
Af den okända. Lund 1861. 12:o. 212 s.
Några blad ur den okändas portfölj. Lund 1862. 8:o. 58 s.
Mitt och ditt. Af den okända. H. 1—2. Lund 1864—65.
8:o. 100, 110 s.
[—] Fredrika Bremers spinnrock, af/S'<a?2?sZa5. Malmö 1866. 12:o. 7 s.
Bidrag i: Tidskrift för hemmet 1864. — iSign. M. M.
Barthelson, Sophia Augusta, f. Hultgren.
Dotter af kammarvaktmästaren i statskontoret N. G. Hultgren och Johanna Rnndqvist. F. å Drottningholm 1833; g. 1870 m. kassören i generalpost
styrelsen Fr. A. Barthelson.
— Till DD. MM. konung Oscar II och drottning Sophia. Den 6 Juni 1882. Sthlm 1882. 8:o. 4 s.
— Efterspel. Komedi i 3 akter. Sthlm 1885. 8:o. 122 s.
Bidrag i: Aftonbladet 1887. — Hvad nytt från Stockholm? 1 889.—
Najaden 1874, 75. — Nya dagl. allehanda 1882. — Svalan 187 5.
Söndags-nisse. — Sign. A.; Aug. B.; A.B.; Aron; S. ; Zacheus.
Beamish,' Huldine, f. Mosander.
Dotter af professor Mosander och Hulda Forsström. F. 1836; g. m. gods
ägaren R. P. Beamish; d. i Stockholm 1892.
