PM - Naturinventering Hemavan Fjällkedjan
Bilaga till
Hemavan Björkfors Detaljplan 2012 2012-05-20
Uppdragsnummer: 226443
Uppdragsansvarig: Mikael Yngvesson
Handläggare
Andreas Aronsson 010-452 20 62
Kvalitetsgranskning
Mikael Yngvesson 010-452 30 84
Innehållsförteckning
1 Bakgrund och syfte ... 3
2 Avgränsningar ... 3
3 Utförande ... 3
4 Resultat ... 3
5 Slutsatser och naturvärdesbedömning ... 5
6 Referenser... 6 Bilagor
Bilaga 1. Översiktskarta med beskrivna objekt eller områden
Figur 1. Den dominerande naturtypen i det inventerade området var fjällbjörkskog av lav-ristyp.
1 Bakgrund och syfte
Hemavan Fjällkedjan AB avser att exploatera ett ca 20 ha stort område, där olika typer av infrastruktur och byggnader ska uppföras. Det aktuella området är lokaliserat mellan Kungsvägen och Mortsbäcken (bilaga 1). Med anledning av upprättande av detaljplan för området har en naturinventering och naturvärdesbedömning utförts i området norr om den så kallade Kungsplatån och kring pist- och liftområdet. Syftet är att naturinventeringen ska ligga till grund för beskrivningar och bedömningar i den miljökonsekvensbeskrivning som tas fram för projektet.
2 Avgränsningar
Det område som inventerats utgörs av det röda området i bilaga 1, Översiktskarta. I första hand har naturtyper och intressanta växt- och djurbiotoper inventerats, men förekommande arter har också noterats. Den sena tidpunkten för inventeringen medförde att många växtarter hade blommat ut eller vissnat helt vid inventeringstillfället. Naturvärdesbedömningen bygger dock på strukturer och element (komponenter) i landskapet snarare än på förekomst av arter, varför tidpunkten för inventeringen inte har bedömts påverka möjligheten att utföra en adekvat naturvärdesbedömning.
3 Utförande
Inventeringen genomfördes under en dag, 2011-09-19 i tilltagande blåst och duggregn, + 9 grader. Området fotvandrades först för att få en översiktlig bild av naturmiljön, och därefter studerades utvalda områden mer ingående.
4 Resultat
Den klart dominerande naturtypen som påträffades vid inventeringen kan betecknas som fjällbjörkskog av lav-ristyp på torr och näringsfattig mark (Linkowski och Lennartsson, 2005).
Skogstypen är lågväxt och gles, med inslag av dvärgbjörk och enar. Risvegetationen utgörs av
Figur 2. Vackert röda hönsbär var vanligt inom hela det inventerade området.
Figur 3. Fröställning av Figur 4. Biskopsmössa Figur 5. Sälgar i sluttningen nordkråkbär (Empetrum hermaphroditum), blåbär (Vaccinium myrtillus) och lingon (V. vitis- idaea). Denna naturtyp illustreras av foto från området väster om planerad pist och lift (fig. 1).
På något näringsrikare och fuktigare mark övergick lav-ristypen i fjällbjörkskogen till en ris- grästyp. Mossor ersatte lavar och kruståtel (Deschampsia flexuosa) var vanlig. I dessa lite friskare områden påträffades också en större variation av örter, exempelvis mjölkört (Epilobium angustifolium), skogsnäva (Geranium sylvaticum) och lappgullris (Solidago virgaurea ssp.
alpestris). I denna miljö påträffades också hönsbär (Cornus suecica, fig. 2) och stenbär (Rubus saxatilis). Inom hela inventeringsområdet påträffades rikligt med björkpyrola (Orthilia secunda) och klotpyrola (Pyrola minor). I något fuktikgare partier med friskare vegetation påträffades torkade fröställningar från bland annat karaktärsarterna smörboll (Trollius europaeus), nordisk stormhatt (Aconitum lycoctonum), fjällkvanne (Angelica archangelica; fig. 3), torta (Cicerbita alpina) och fräken (Equisetum spp.). I lift- och pistområdet växte talrikt med murklor
Figur 6. Grova fjällbjörkar och sälgar i södersluttningen norr om Kungsleden och Kungsplatån.
(biskopsmössa, Gyromitra infula) i körspår från skogsmaskiner (fig. 4). I den branta sluttningen väster om pistområdet förekommer ett relativt stort inslag av sälg (fig. 5) och rönn. I det sluttande landskapet öster om planerat lift- och pistområde förekommer myrmarker som bitvis kan beskrivas som terrasserade. Dessa myrmarker avvattnas ner mot Tvärbäcken, Mortsbäcken och den så kallade Kungsplatån. Myrmarkerna är i huvudsak uppbyggda av olika vitmosse-arter (Sphagnum spp.) och vid inventeringstillfället var det sparsamt med övriga växter på dessa myrar. Karaktären är typisk fattigmyr med sileshår (Drosera sp.), tranbär (Vaccinium oxycoccos), tuvull (Eriophorum vaginatum), vattenklöver (Menyanthes trifoliata) och olika starr- och gräsarter, samt skavfräken (Equisetum hyemale). Vid fältbesök i oktober noterades dock fröställning av en orkidé som stack upp ur snötäcket på en myr, troligtvis Jungfru Marie nycklar (Dactylorhiza maculata).
I den branta ravinen ner mot Tvärbäcken är karaktären i huvudsak mycket karg fjällbjörkskog av lav-ristyp, men inslag av bestånd av en. Här och där förekommer mindre platåer där grundvattnet sipprar fram och en friskare naturtyp har bildats. I de friskare partierna förekommer en hel del vide (Salix spp.), liksom längs stranden, bl.a. lappvide (Salix lapponum), och björk.
Den mest avvikande naturtypen finner man strax norr om Kungsleden ovanför den så kallade Kungsplatån. Här växer förutom en del grövre fjällbjörk, relativt talrikt med sälg och gråal med en stamdiameter på ca 25 cm eller grövre med ett fältskikt som domineras av örter, gräs och ormbunkar (fig. 6). Här förekommer också död ved och döende träd, vilket är viktigt substrat för vedlevande svampar, insekter och lavar, liksom för fågellivet.
Inga speciella biotoper med avseende på djurlivet noterades, dock är de fuktiga partierna med de öppna vattensamlingar som förekommer i myrmarkerna sannolikt tillhåll för djur som gynnas av sådana miljöer, t.ex. groddjur. Stora flockar med rödvingetrast (Turdus iliacus) och björktrast (T. pilaris) förekom i hela det inventerade området.
5 Slutsatser och naturvärdesbedömning
Inga speciellt skyddsvärda eller sällsynta arter påträffades vid inventeringen.
I pist- och liftområdet förekommer generellt den vanliga naturtypen fjällbjörkskog av ris- grästyp. Naturvärdet i sig är begränsat, då denna typ är väldigt frekvent i fjällkedjan och i det aktuella området. Dock förekommer det en hel del sälg och rönn, som bör sparas i så stor mån
som möjligt vid exploatering. Död eller döende sälg är viktigt substrat för vedlevande svampar, insekter och lavar, liksom för fågellivet. Sälg är också viktig på våren då den blommar tidigt och utgör en viktig födokälla för tidiga insekter som humlor och bin.
På flera nivåer längs pistområdet bildas mindre platåer med mer eller mindre utvecklad myrmark. Detta ytliga markvatten innebär andra förutsättningar och ställvis påträffades en frisk marktyp med högörtsflora (dock utblommad). Dessa områden erbjuder en rikare naturmiljö, vilken dock är vanligt förekommande när dessa förutsättningar uppkommer. Naturvärdet är högre än för de fattigare lav-ris, ris-grästyperna som beskrivs ovan, och ambitionen bör vara att bevara naturtypen vid eventuell exploatering. Avgörande för detta är att bevara de hydrologiska förutsättningarna genom att inte skära av det ytliga markvattenflödet, utan tillse att man via en genomsläpplig grundläggning eller annan teknisk lösning i pist och vid korsande vägar bibehåller flödet.
I södersluttningen ovanför Kungsplatån förekommer relativt grov fjällbjörkskog med stort inslag av sälg som också är grov och med en del döda eller döende träd. Då detta är viktiga substrat för vedlevande svampar, insekter och lavar, liksom för fågellivet, bör ambitionen vara att bevara så mycket som möjligt av denna skog, helst i form av större dungar och med trädkorridorer mellan dessa, så att sammanhållna grönstrukturer bibehålls inom planområdet.
Detta gynnar såväl ekologiska som rekreativa aspekter, liksom rent tekniska aspekter i form av vindfång och stabilisering av marken.
6 Referenser
Linkowski, W. I. och Lennartsson, T. 2005. Biologisk mångfald i fjällbjörkskog – en kunskapssammanställning. Centrum för Biologisk Mångfald.
Bilaga 1. Översiktskarta.
