Examensarbete 15 hp – kandidatnivå
Journalistik
Public service-uppdraget
i italiensk television
– En innehållsanalys av nyhetsprogrammet Tg1
My ToninelliAbstract
Authors: My Toninelli
Title: The public service-mission in Italian television – A content analysis of the newsprogram Tg1:s broadcasts
Level: BA Thesis in Journalism Location: Linnaeus University Language: Swedish
Number of pages: 78
The main questionthis bachelor thesis aims to answer is how the public service program Tg1’s news broadcasts maylook. The following questions were used to discuss the tendencies of the result: How can the distribution of the news categories appear in Tg1’s broadcasts? Can the main news be considered as impartial and objective in its linguistic and pictorial representation?
To answer the aforementioned question I chose to do a combined study, using a quantitative content analysis and a qualitative content analysis.
To lead my research, I focused on two requirements underlined by public service
broadcasters, namely, objectivity and impartiality, and diversity. The outcome shows that the diversity in Tg1’s broadcast is disproportionate and that the pictorial representation is not impartial and objective without the linguistic part. Then, additionally to my
theoretical choice, the public service role in a democracy, a discussion about the result and its consequences has been set up.
Innehåll
1. INLEDNING ... 5
1.1 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 6
1.2 AVGRÄNSNINGAR ... 7
2. BAKGRUND ... 8
2.1 ITALIENS RELATION TILL TELEVISIONEN ... 8
2.2 RAI ... 9
2.2.1 Rai:s etermedier ... 10
2.2.2 Rai 1 och nyhetsprogrammet Tg1 ... 11
2.3 RAI:S PUBLIC SERVICE-‐UPPDRAG ... 12
3. PUBLIC SERVICE ... 16
3.1 HISTORISKT PERSPEKTIV ... 16
3.2 PUBLIC SERVICE I DAG ... 17
4. TIDIGARE FORSKNING ... 19
5. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 22
5.1 TVÅ KOMPONENTER ... 22
5.1.1 Mångfaldsbegreppet ... 22
5.1.2 Objektivitetsbegreppet ... 24
5.2 PUBLIC SERVICE-‐ROLLEN I EN DEMOKRATI ... 28
6. METOD ... 31
6.1 VAL AV METOD ... 31
6.2 URVAL OCH MATERIALAVGRÄNSNINGAR ... 31
6.3 KVANTITATIV INNEHÅLLSANALYS ... 32
6.4 KVALITATIV INNEHÅLLSANALYS ... 33
6.4.1 Tecken och koder ... 34
6.4.2 Mitt tillvägagångssätt ... 35
6.5 VALIDITET, RELIABILITET OCH MIN ROLL I UNDERSÖKNINGEN ... 37
6.6 METODKRITIK ... 37
7. RESULTAT ... 39
7.1 DEN KVANTITATIVA INNEHÅLLSANALYSEN ... 39
7.2 DEN KVALITATIVA INNEHÅLLSANALYSEN ... 41
7.2.1 Huvudnyhet: Utrikes ... 41
7.2.2 Huvudnyhet: Samhälle ... 45
7.2.3 Huvudnyhet: Politik ... 48
8. ANALYS ... 51
8.1 HUR KAN FÖRDELNINGEN AV NYHETSKATEGORIER SE UT I TG1:S SÄNDNINGAR? .... 51
8.2 KAN HUVUDNYHETERNA ANSES VARA SAKLIGA OCH OPARTISKA I SPRÅKLIG OCH BILDMÄSSIG FRAMSTÄLLNING? ... 53
9. DISKUSSION ... 58
10. REFERENSER ... 62
11. BILAGOR ... 69
10.1 RAI:S TJÄNSTEAVTAL ... 69
10.2 RAI:S PUBLIC SERVICE-‐UPPDRAG ... 72
1. Inledning
Om du googlar Italien får du ungefär 62,2 miljoner träffar på 0,33 sekunder (Google, 2012). Resor och otaliga hotell dominerar resultatlistan och bilden av Italien som ett semesterparadis infinner sig. Italien; landet med den fantastiska tomatsåsen kokad på solmogna tomater, de goda vinerna som producerats hos de lokala vinodlarna på deras idylliska gårdar och solen som skänker den turistande en gyllenbrun hud att ta med hem. Det stövelformade landet är mindre än Sverige till ytan, men befolkningen är betydligt större med sina 59,5 miljoner invånare (RSF, 2012).
Italien och medier. En kort mening, men som hos de flesta direkt startar tankebanor som är negativa och som innehåller förutfattade meningar. Säkerligen dyker namnet Berlusconi upp, Italiens före detta premiärminister som avlöst sina skandaler med nya skandaler. En bild av avklädda kvinnor i tv-rutan som figurerar för människans simpla behov av underhållning. En korrupt nyhetsrapportering i betydelsen att den är partisk och att ingen kritik mot makten förekommer.
För att få klarhet i vad italienska medier erbjuder kommer jag att undersöka en aspekt. Jag kommer att undersöka hur nyhetsprogrammet Tg1:s sändningar kan se ut. Anledningen är att italienare återigen under 2011 utsåg programmet som sin främsta källa för information. Programmet sänds dessutom på tv-kanalen Rai 1 som har störst publik i hela landet, under bästa sändningstid, och därmed störst inflytande på den italienska befolkningen (Rai, 2011). Enligt Jönsson (2004) har medierna i dag en betydelsefull roll för det offentliga samtalet och är av en speciell karaktär då de är en viktig del av både ”den kulturella och den politiska offentligheten” (Jönsson, 2004, s. 72). Detta är också en av grundstenarna i public service- idén. Etermediernas nyhetssändningar är en central del av offentligheten och kan antas spela en viktig roll för den ”nationella demokratin” (Jönsson, 2004, s. 72). Rai:s årsrapport från 2011 visar siffror på ett stort public service-utbud (Rai, 2011). Public service kännetecknas av många egenskaper, i denna studie studeras två betydelsefulla riktlinjer som public service måste följa. Jag kommer att studera hur fördelningen av nyhetskategorier i Tg1:s
nyhetssändningar kan se ut samt om huvudnyheterna kan anses vara sakliga och opartiska. Detta samt hur public service ska fungera i en demokrati utgör mina teoretiska
1.1 Syfte och frågeställningar
Den del i Rai:s årliga rapport från 2011 som mätt hur stor andel av programutbudet som går att placera i en public service-genre stämmer bra överens med deras public service-uppdrag. Rai 1, Rai 2, Rai 3 och Rai Networks har alla ett resultat långt över 50 %. Det verkar kanske simpelt och problemfritt att placera ett nyhetsprogram i public service-genren. Syftet med denna uppsats är att studera hur ett italienskt public service-program kan te sig. Jag har därav valt att studera Rai 1:s mest sedda nyhetsprogram, Tg1.
Min övergripande forskningsfråga lyder således;
Hur kan public service-programmet Tg1:s sändningar se ut?
För att kunna besvara ovanstående frågeställning använde jag mig av två delfrågor; • Hur kan fördelningen av nyhetskategorier se ut i Tg1:s sändningar?
• Kan huvudnyheterna anses vara sakliga och opartiska i språklig och bildmässig framställning?
Public service-mediernas uppgifter är många. I denna uppsats ligger fokus på de som främst är väsentliga i samband med ovan nämnda frågeställningar. Riktlinjerna som innebär att informationen de förmedlar i medieinnehållet ska vara sann, relevant, att den är balanserad och att den representerar det pluralistiska samhället och tillhörande åsikter utan att själva ta ställning i de olika frågorna. Något som landar i ansvaret att förse medborgarna i ett samhälle med information som är nödvändig för dem för att fungera i en demokrati och för det
demokratiska samhällets möjlighet att utvecklas. Uppsatsens första delfråga kommer att analyseras och diskuteras med hjälp av mångfaldsbegreppet. I Svenska Akademiens ordlista på internet beskrivs mångfald som en “mängd av enheter” (SAOL, 2011, s. 597). I Bonniers svenska ordbok beskrivs ordet som en “stor mängd” (Malmström, Sjögren, Györki, 2002, s. 380). Den andra delfrågan kommer att analyseras och diskuteras med hjälp av
objektivitetsbegreppet och teorin om journalistisk objektivitet. Denna uppsats delar i enighet med Westerståhl (1972) upp objektivitetsbegreppet i saklighet och opartiskhet och teorin om journalistiska objektiviteten kommer i enighet med Kovach och Rosenstiel (2001) fokusera på journalistikens möjlighet att erbjuda sina tittare verifikation och att de inte ska addera
överflödig information.
Dessa begrepp diskuteras vidare i kapitel 3. Public service och delkapitel 5.1.1
1.2 Avgränsningar
Television har stor genomslagskraft och det är därför som denna studie begränsas till just detta medium. Eftersom studien inriktar sig på italiensk television och public service föll det sig naturligt att välja Rai-koncernen, den största public service-broadcastern i Italien. Jag bestämde även att avgränsa till ett enda nyhetsprogram, Tg1, eftersom den italienska
befolkningen har utsett programmet till sin främsta källa till information. Jag avgränsade även till Tg1:s 20.00 sändning, eftersom denna sändning har mest tittare per dag, i hela landet. Varför jag valt att endast studera Tg1:s sändningar beror på att min undersökning syftar till att undersöka hur ett public service-program i italiensk television kan te sig, oavsett vad som sker hos konkurrenterna, något som utesluter de kommersiella kanalerna som saknar dessa krav på sin programverksamhet. I kapitel 5. Teoretiska utgångspunkter kommer det att sättas i
perspektiv med vilken roll public service-uppdraget har i en demokrati. Vilka konsekvenser resultaten kan få kommer att diskuteras i kapitel 9. Diskussion.
2. Bakgrund
Här redovisas; statistik som visar italienska befolkningens åsikter om och användning av televisionen och information om Rai, Rai 1, Tg1 samt vad Rai-koncernens public service-uppdrag innebär.
2.1 Italiens relation till televisionen
Trots tidningar, radio och internet, fortsätter tv:n för 80 % av den italienska befolkningen att vara deras främsta informationskälla (White, 2012). Under 2010 tittade 93,5 % av den italienska befolkningen från tre år och uppåt dagligen på tv, medan 59.1 % lyssnade på radio varje dag (ISTAT, 2010). Vidare visar italiensk statistik att 55 % av den italienska
befolkningen från sex år och uppåt läste tidningen minst en gång i veckan och 48.9 % av den italienska populationen från tre år och uppåt använde internet under året som helhet (ISTAT, 2010).
Även om den största delen av den italienska befolkningen är tv-orienterad är det ändå 49 % som inte har förtroende för televisionen. Vidare i Italien så misstror 53 % dagspress, 42 % misstror radion och 40 % misstror internet (Nordicom-Europabarometer, 2012). Enligt Elisa Giomi (2010) ligger genomsnittet av misstro till medier runt 47 % i Europa.
Under 2008 hävdade 78 % av de italienska medborgarna att tv:n representerade det ledande mediet i opinionsbildning under valkampanjer (Giomi, 2010). Samtidigt tror 82 % att nyheter på de traditionella tv-kanalerna påverkas av den politiska makten (Giomi, 2010). För att sätta detta i ett europeiskt perspektiv; 70 % av medborgarna i Frankrike delar samma åsikt, 50 % av de brittiska medborgarna och 40 % av Tysklands medborgare (Giomi, 2010).
Det finns fler än 800 tv-kanaler i Italien, lokala, regionala, nationella och via satellit. Under 2008 hade televisionen 48,5 procentandelar av reklammarknaden, medan de tryckta medierna låg kvar på 30,7 procentandelar (Giomi, 2010). Rai-koncernen som har ett public service-uppdrag får 59,7 % av sina intäkter från licensavgifter och resten från försäljning av reklamtid (Rai, 2011). Rai:s public service-kanaler kombinerar sitt public service-uppdrag med
Den här informationen gör det möjligt för oss att till en viss del förstå betydelsen av
televisionen i Italien, den roll som den spelar i samhället och att den är ett kraftfullt verktyg. Men om och hur Tg1 skiljer sig som public service-program gentemot andra länder ligger utanför min studie, mitt syfte är inte att göra en jämförelse utan att undersöka Tg1 i sig. 2.2 Rai
Rai är en förkortning för Radiotelevisione Italiana, som på svenska kan översättas till italiensk radio och television, Rai-koncernen är Italiens största broadcaster. År 2011 hade koncernen en inkomst på nästan tre biljoner euro (Rai, 2011). Rai:s tre främsta konkurrenter är de privata bolagen; Mediaset, Telecom Italia Media och Sky Italia, som alla tre ägs av Berlusconi. Utöver dessa finns det även kommersiella radionätverk som kan konkurrera med koncernen. Rai-koncernen bekräftade under 2011 sin ledande roll trots existerande konkurrenskraft. På en genomsnittlig dag har Rai 40,2 procentandelar av tv-publiken, jämfört med Mediaset som ligger på andra plats med 36,3 procentandelar (Rai, 2011).
Rai:s radiosändningar startade i början på 1920-talet med tre nationella stationer; Primo, Secondo och Terzo. European Broadcasting Union, EBU, grundades av de nationella europeiska public service-företagen under 1950, där Rai var en av de 23 initiativtagarna (EBU, 2012). Fyra år senare sände Rai för första gången tv på sin första kanal Rai tv, kanalen vi i dag känner till som Rai 1. Programmen som sändes till en början kunde vara upp till fyra timmar långa och det fanns ingen reklam (Rai, 2011).
År 1962 kom Rai:s andra kanal och för första gången sändes italiensk tv via satellit. Det var även nu som de första testerna för färgsändningar ägde rum. Under de första tio åren av Rai:s framfart växte tv-publiksiffrorna konstant, år 1965 hade de uppnått fler än sex miljoner tittare. Även om den ökade populariteten berodde på underhållningen var detta inte grundtanken. Målet var att utbilda och sprida information, samt hjälpa till att bekämpa analfabetism som fortfarande var utbredd i Italien under 60-talet. Rai (2011) skriver att under samma tidsperiod följde 70 % av deras publik nyhetssändningarna och att televisionen tack vare det hjälpte till med att skapa ett nationellt språk, mycket mer än vad skolorna klarade av att göra.
Landin. I den autonoma regionen Valle d’Aosta pratas franska och i den autonoma regionen Friuli-Venezia Guilia pratas slovenska (Rai, 2011).
I slutet på 70-talet invigdes den tredje kanalen, då med både regionala och nationella
sändningar. De första lokala kommersiella kanalerna gjorde också entré i tv-rutan. Väl inne på 80-talet skedde de första testerna av text-tv och textning för hörselskadade. 1996 tog Rai steget ut på webben och skapade sin nuvarande hemsida www.Rai.it. Ett år senare lanserade koncernen sina första tre digitala satelliter med temabaserade kanaler. 2003 skapade Rai:s styrelse den italienska föreningen för utveckling av digitala marksändningar, som är en teknik där man sänder digital television via sändarmaster som är utplacerade på marken.2009 lanserades satellitplattformen Tivù Sat som är gratis (Rai, 2011).
I dag ägs Rai till 99,56 % av Ministero dell’Economia e delle Finanze (Ekonomi- och finansministeriet) och resterande 0,44 % av SIAE, Società Italiana Autori Editori (Italienska samfundet för författare och förlag) som är en italiensk organisation vars ansvar är att skydda upphovsrätt i Italien (Rai, 2011).
2.2.1 Rai:s etermedier
Rai (2011) menar att de ska informera alla nivåer i samhället på bästa möjliga sätt, därför nyttjar de flera tekniska lösningar för sina sändningar, varav de två viktigaste är:
Digitala marksändningar – i slutet av 2011 bestod Rai:s tv-utbud på nationell nivå av nio gratiskanaler. Tre allmänna kanaler – Rai 1, Rai 2, Rai 3 samt sex specialiserade kanaler – Rai 4 Rai News, Rai Storia, Rai Sport 1, Rai Sport 2 and Rai Gulp. Tack vare en större
sändningskapacitet är dessa nu i sällskap av ytterligare sex gratiskanaler, fem specialiserade kanaler – Rai 5, Rai Movie, Rai Premium, Rai YoYo och Rai Scuola samt en high definition kanal – Rai HD (Rai, 2011). Målet är att alla dessa kanaler ska finnas tillgängliga i hela landet vid slutet av övergångsfasen till de digitala marksändningarna. Enligt Rai utgör de det
bredaste gratiserbjudandet som finns tillgängligt i Italien. Deras sändningar når även
Vatikanstaten, Montenegro, Albanien, Slovenien, Monaco, Malta, Kroatien, San Marino samt södra Schweiz (Rai, 2011).
Rai ser satellit-tv som en kompletterande sändningsplattform till de digitala
Internet – Rai.it är portalen som har ökat tillgängligheten till den stora webbens erbjudande av public service-sändningar. Rai:s webbplats erbjuder liveuppspelningar av 16 tv-kanaler och elva radiokanaler. I on-demand-läge (vilket innebär att Rai distribuerar tv-program eller filmer via sin webbplats, och att det är tillgängligt för tittaren hela tiden, gratis) erbjuder de 13 temabaserade områden, nästan allt utbud från de allmänna kanalerna Rai 1, Rai 2, Rai 3 och nyhetsprogram, samt omfattande innehåll från Rai Teche och extra produktioner exklusivt skapade för webben (Rai, 2011). Sammanlagt finns det över 1 000 program i on-demand-läge och cirka 120 program tillgängliga i podcast-läge (vilket innebär att publicera ljudfiler, film eller tv-program via internet, sändningarna går att titta på direkt på webbplatsen men de går även att ladda ned till dator, mp3 eller mobiltelefon). Dessutom görs cirka 600 nya
publikationer av videos per månad (Rai, 2011).
Rai.tv gör det möjligt att komma åt Rai:s hela audio- och videoutbud, på internet. Rai.tv utvidgade sitt utbud ytterligare och förnyades i form av videokvalitet och variation av innehåll och tjänster som erbjöd användare under 2011. ”Vilket bekräftar det som en av de ledande i förhållande till kvantitet och kvalitet på italiensk och internationell nivå” (Rai, 2011, s. 25). En stark och konstant övervakning av Rai:s innehåll på de viktigaste sociala nätverken, Facebook, Twitter och Youtube aktiverades också i och med skapandet av officiella sidor dedikerade till tv- och radiokanalerna samt till några av de populäraste programmen.
Rai har även fortsatt sitt samarbete med Youtube, där ett urval med innehåll finns tillgängligt från de temabaserade kanalerna, Celebrity, Junior, Comici och Cultura med fler (Rai, 2011). Med ungefär 5 000 redan utlagda videos och med en uppladdning på ungefär 500 nya per månad, är Rai.tv på Youtube stort i Italien (Rai, 2011). Rai har även sammanlagt 16 mobilapplikationer som genererat cirka 916 000 nedladdningar (Rai, 2011).
2.2.2 Rai 1 och nyhetsprogrammet Tg1
“Tg1 fortsätter att vara Rai:s ledande nyhets- och informationskanal: det ögonblick då människor kan möta en värld av myndigheter, politik, samhälle, ekonomi, kultur och religion, med stor uppmärksamhet som ägnas åt vad som händer utanför Italien. Inom denna ram har Tg1 som mål att fortsätta vara det ledande italienska nyhetsprogrammet, både i termer när det gäller publik och med hänsyn till den auktoritära och generella synen på nyheter och information i Italien.” (Rai, 2011)
Det nyhetsprogram som i denna uppsats studeras är Tg1, Telegiornale uno. Mer specificerat är det Tg1:s 20.00 sändning, eftersom den är en av de mest sedda per dag i hela landet (Rai, 2011). Under 2011 hade 20.00-sändningen en genomsnittlig publik på ungefär 5,3 miljoner tittare med en genomsnittlig tittarandel på 23,66 % (Rai, 2011).
Tg1 hade totalt 1 226 sändningstimmar och 4 461 tv-händelser under 2011 och utsågs under samma år till det program som italienare föredrar som sin främsta källa till information (Rai, 2011). Såhär beskrivs Tg1 i Rai:s årliga rapport:
Tg1 fortsatte sitt arbete med internetavdelningen för att konsekvent förstärka sin roll som den ledande informationskällan. Under 2011 hade Tg1:s webbplats 50,4 miljoner besök och genomsnittligt 504 000 enskilda användare per månad (Rai, 2011). Detta innebär en ökning med 87 % från 2010 när det gäller sidor som besökts och 52 % när det gäller hur många enskilda användare som har besökt sidan per månad (Rai, 2011).
2.3 Rai:s public service-uppdrag
identitet, värderingar och ideal”, samt ta hänsyn till känsliga tittare och minderåriga (Rai, 2011, s 14). Det syftar även till att starta en ny kulturell trend, som kräver att Rai observerar ”den korrekta porträtteringen i tv gällande bilden av kvinnor och den kvinnliga världen i allmänhet” och att främja ”en ny riktning i användningen av den kvinnliga figuren, med fullständig respekt för den professionella och kulturella kvinnliga värdigheten, även med syfte att bidra till att undanröja de hinder som begränsar jämställda möjligheter” (Rai, 2011, s 14). Rai ska gynna ”genom journalistisk information, utvecklingen av en kritisk, civil och etisk känsla av nationell samhörighet, med respekt för rättigheten och skyldigheten att
tillhandahålla information, sanningen i fakta och folkets rätt att bli informerade” (Rai, 2011, s 14).
Avtalet innefattar även bestämmelser som kräver att Rai under utövandet tillämpar de
principer, kriterier och regler för uppförande som återfinns i Codice Etico (Etiska koden) och i Carta dei Doveri degli operatori del Servizio Pubblico (Stadgan om de skyldigheter
operatörerna har att tillhandahålla allmännyttiga tjänster) som skildrar juridiska frågor i radio- och tv-sändningar, vilket undertecknades den 21 maj 2009 (Rai, 2011).
Rai ska även utveckla ett nytt övervakningssystem som innefattar förpliktelsen att
offentliggöra resultaten till Ministero dello Sviluppo Economico (Ministeriet för ekonomisk utveckling), all’AGCOM (Italienska kommunikationsmyndigheten) och Commissione Parlamentare di Vigilanza (Parlamentariska kommissionen för tillsyn) (Rai, 2011).
Figur 1: Rai:s public service-programutbud för sina tre allmänna kanaler, Rai 1, Rai 2 och Rai 3, samt Rai Networks (Rai, 2011).
I resultatet ovan kan vi se att Rai 3 är den kanal som har störst public service-programutbud, med 89,4 %, sedan kommer Rai Networks med 72,6 %, Rai 2 med 67,1 %. På sista plats kommer Rai 1 med 60,7 %. Eftersom Rai 1 är den kanal som sänder Tg1, nyhetsprogrammet jag har undersökt i denna uppsats, vill jag återigen motivera mitt val efter ovan redovisade resultat. Rai 1 är kanalen som har överlägset störst publik i Italien och Tg1 är det
nyhetsprogram som har överlägset störst publik i Italien samt det största förtroendet hos den italienska befolkningen (Rai, 2011). Rai 1 må komma sist med lägst public
tv-utbud, står SVT 1:s informativa programutbud för 45 % under bästa sändningstid (Asp, 2011).
Rai har i sin årliga rapport från 2011 sammanfattat sitt public service-uppdrag i att de ska säkerhetsställa ”mångfald, fullständighet och objektivitet för att uppnå information av kvalitet” (Rai, 2011, s 14).
3. Public service
Det finns många ord som kan karaktärisera public service, för att förstå begreppet public service närmre, redovisar jag nedan både det historiska perspektivet och hur vi ser på public service i dag i Europa.
3.1 Historiskt perspektiv
För att få en större klarhet av den egentliga innebörden vill jag placera in public service-uppdraget i en historisk kontext. Enligt Edin och Widestedt (2002) kännetecknades 1920-talets etermedieteknologi, radion, av den samhällssyn som anslöt massmedier med fysiska kommunikationsmedel som järnvägar, och nationella infrastrukturer som elnät. I och med det definierades public service som en ”allmän nyttighet” (Edin & Widestedt, 2002, s. 13). Vidare menar Edin och Widestedt (2002) att utgångspunkten för definitionen låg i det faktum att radiovågorna utgjorde en ”begränsad” och ”gemensam” resurs som ”samhället” borde administrera på ett rättvist sätt (Edin & Widestedt, 2002, s. 13). Detta var ursprunget till monopolformen som radion tog sig an och även vad som blev initiativet för
licensfinansieringen. Något televisionen senare kom att anamma.
Från början var mediernas objektivitet inte ifrågasatt. Detta kom att ändras när andra
världskriget ägde rum och då man blev medveten om etermediernas genomslagskraft som fick sitt mest extrema uttryck i Nazityskland. Idén om att radion, och längre fram televisionen, kunde återspegla verkligheten på ett neutralt sätt behölls men insikten att verktyget kunde utnyttjas om det hamnade i fel händer infann sig. ”Insikterna resulterade i de krav på självständighet, objektivitet, saklighet och opartiskhet som än idag utgör grunden i public service-ideologin. Kraven var centrala för den betydelse som satte likhetstecken mellan public service och att stå i ’samhällets tjänst’” (Edin & Widestedt, 2002, s. 14).
Fram till 80-talet fanns det ingen konkurrens från kommersiella kanaler vilket innebar att public service-kanalerna hade en hundraprocentig marknadsandel. Detta gjorde tittarna
maktlösa i och med avsaknaden av alternativ. Hadenius, Weibull och Wadbring kallar 80-talsdecenniet för ”upplösningsperioden” och i slutet på 80-talet hade många av de nationella monopolen luckrats upp (Hadenius, Weibull & Wadbring, 2008, s. 110). Resultatet blev ett intåg av kommersiella kanaler i tv-rutan och valfriheten i utbudet av kanaler utvidgades. Det ändrade också i sin tur förutsättningen för public-service-uppdraget eftersom tittarna nu kunde utöva makt genom att byta kanal när innehållet i programmet inte levde upp till deras krav. Det är här Edin och Widestedt hittar den tredje betydelsen, ”i publikens tjänst”, som de anser endast är ett försök till att ”modernisera” och ”profilera” public service-medierna i
förhållande till de kommersiella kanalerna som outsagt är ”kvalitetslösa” (Edin & Widestedt, 2002, s. 14). Även ett försök till att återskapa public service-televisionens ”auktoritet” som är formulerade av ”mångfalds- och kvalitetskraven” (Edin & Widestedt, 2002, s. 14).
”USA ledde den tekniska utvecklingen inom ljudradion. I fråga om televisionen blev det i stället Storbritannien, där tv hade introducerats i större skala redan omkring 1950” (Hadenius, Wadbring och Weibull, 2008, s. 99). Forsslund (2002) skriver i sin avhandling, Frisk och
stark med skolradion, att Storbritannien varit ett föregångsland när det gäller public
service-idén.
I den statliga public service-utredningen från 2005 hänvisar man till de tre element
Storbritannien anser är viktigast för public service-medier, nämligen att ”informera, utbilda och underhålla” (SOU, 2005:1, s. 50). John Reith, BBC:s förste chef, och den som sedermera fått personifiera den grundläggande preciseringen av public service-begreppet, utvecklade tanken om verksamheten på följande sätt:
1. ”Den ska skyddas från kommersiella påtryckningar 2. Hela landet ska nås av dess sändningar
3. Den ska organiseras som ett monopol 4. Programmen ska ha hög kvalitet” (SOU 2005:1, s. 50)
3.2 Public service i dag
I den statliga public service-utredningen från 2012 skrivs det att Europas stats- och
tjänst i medlemsstaterna har ett direkt samband med de demokratiska, sociala och kulturella behoven i varje samhälle och med behovet att bevara mångfalden i medierna” (SOU 2012:59, s. 49).
Jean-Paul Philippot, president för EBU, European Broadcasting Union, världens främsta allians av public service-medieenheter, diskuterade vid den 64:e Prix Italia i Turin
konstruerandet av public service-strategier. Flera av EBU-medlemmarna diskuterade under samma tid även kring de grundläggande värderingarna hos public service. EBU:s
generalförsamling definierade sex kärnvärden för public service sommaren 2012: • ”Universalitet: att nå alla, överallt
• Självständighet: att vara pålitliga programskapare • Kompetens: att agera med integritet och professionalism • Mångfald: att ta sig an ett pluralistiskt synsätt
• Ansvar: att lyssna på publiken och delta i meningsfulla debatter • Innovation: att vara en drivkraft för innovation och kreativitet” (EBU, 2012)
Cecilia Von Feilitzen (2000) hänvisar till Syvertsen som identifierat tre huvudbetydelser för public service-begreppet:
• Public service ska vara en allmän nyttighet som ska vara tillgänglig för alla och som ska vara öppen för både granskning och insyn.
• Public service ska vara i allmänhetens (offentlighetens) tjänst i vidare mening att samhällsmedborgarna ska få information och kunskap som är nödvändiga för att fungera i en demokrati.
• Public service ska vara i publikens tjänst där individernas olika intressen är vad medierna prioriterar att ta hänsyn till.
I denna uppsats definieras public service efter de riktlinjer som rör de specifika
4. Tidigare forskning
Jag kommer i detta avsnitt att redovisa tidigare forskning som har inspirerat mig till min studie samt som redovisar viktiga aspekter kring public service-medier och deras utmaningar. Public service per definition har alltid varit omdebatterat. Under senare år har forskningen mestadels haft syftet att reda ut public service-mediernas förändrande roll i ett förändrat medielandskap. Professor, Kent Asp, från institutionen för journalistik, medier och
kommunikation vid Göteborgs universitet, har på uppdrag av Myndigheten för radio och tv undersökt det svenska tv-utbudet som resulterat i flera rapporter om svenskt tv-utbud (Asp, 2011). Syftet med undersökningarna har varit att skapa återkommande, systematiska och långsiktiga vetenskapliga studier av programutbudet i svensk television och därmed kunna ge en bild av hur innehållet i de svenska tv-kanalerna ser ut och hur det förändras över tid. Detta ska leda till en ökad kunskap om det svenska tv-utbudet (Asp, 2011).
Kent Asp har som komplement till den senaste rapporten skrivit artikeln, ”TV4 är alltmer inriktad på fiktion och underhållning” som publicerades på Dagens Nyheters hemsida den 9 mars 2012 där han sammanfattade de övergripande resultaten från undersökningen. Det som är värt att poängtera är det som går att sätta i relation till min studie, ”Mångfalden har trendmässigt minskat, men på det hela taget intar SVT samma position som i den första undersökningen 1998” (DN, 2012). Att SVT:s kulturutbud har stärkts under 2011 medan samhällsutbudet under samma år minskade, men genom kunskapskanalens tillkomst” har SVT aldrig haft ett så omfattande samhällsutbud som under de två senaste” (DN, 2012). Att public service-utbudets förändring beror på att de gått i en mer kommersiell riktning är något som Kent Asp än så länge inte kan se tendenser till.
När jag läste uppsatser som tidigare skrivits i ämnet fann jag främst två uppsatser som inspirerade mig. Från apparat till app, en kandidatuppsats vid Linköpings universitet,
institutionen för studier av samhällsutveckling och kultur, där man har studerat public service i ett förändrat medielandskap. Karin Dahlström och Maria Johansson (2011), uppsatsens
författare, använder sig av professor emeritus, Denis McQuail. McQuails Masscommunication
theory (2000) handlar om en upplösning av publiken när mediekällorna ska dela på allas
uppmärksamhet. En process som benämns som fragmenteringsprocess, i vilken publiken sönderdelas och individualiseras. Något som leder till att de starka band människan tidigare känt till sin valda mediekälla alltmer försvagas, något som också försvagar deras
identifikationsmöjligheter. De har också använt sig av Håkan Hvitfeldt, professor i
journalistik, och Gunnar Nygren, som undervisar och forskar vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Stockholms universitet. I Hvitfeldts och Nygrens bok På väg
mot medievärlden 2020 (2005), skriver de om mediekonvergens, som syftar till en process där
olika områden utvecklas och närmar sig varandra. Hvitfeldt menar att en expansion av mediesamhället pågår och att den beror på den tekniska utvecklingen. Vi använder fler apparater för att få vår information och de är likvärdiga funktionellt, vi kan ta del av informationen på tv:n, datorn och så vidare, vilket är en stor grund till den
mediekonvergensen som sker i samhället. Dahlström och Johansson (2011) kommer i sin slutsats fram till att SVT:s programutbud förmedlar en tveksamhet när det gäller variation och mångfald. Att den forskning de stödjer sig på lyfter fram att SVT mer och mer börjar likna de kommersiella kanalerna och att det finns brister i programkvalitén. Frågeställningar som varför vi ska ha public service när de visas samma utbud på de kommersiella kanalerna uppstår. Något som är tvärtemot vad Kent Asp kommit fram till under samma år.
I en ny allmänhets tjänst, en kandidatuppsats vid Högskolan i Kalmar, institutionen för
medie- och kommunikationsvetenskap, där man också har studerat hur public service-rollen förändrats i ett förändrat medielandskap.Författarna Hanna Haegström, Sara Marklund och Madeleine Olsson (2008) studerar med hjälpav experten på internationell broadcasting, Karol Jakubowiczs, modell som redovisas i Gregory Ferrell Lowe och Jo Bardoel (2007), hur publiken har förändrats i och med upplösningen av transmissionssynsättet, som har varit den dominerande broadcastingmodellen. Vidare menar det att medierna måste gå från
transmission till kommunikation och utvecklas till att bli kommunikatörer eftersom publiken i dag vill vara aktiva mottagare. De diskuterar även huruvida public service kommer överleva i det nya medielandskapet med hjälp av Jimmy Ahlstrand, strategisk chef på SVT, (2007) som också framhäver publiken som det väsentliga eftersom de i dag har tagit makten över
det viktigare än någonsin med public service, eftersom de kan täcka igen hål i utbudet på den kommersialiserade marknaden samtidigt som de kan överbrygga digitala klyftor. Haegström, Marklund och Olsson (2008) kommer i sin slutsats fram till att public service kommer att behövas i ett nytt mediesamhälle och att de nya medierna i stället kan förbättra public service-medier och deras möjligheter att fullfölja sitt uppdrag. Vidare kommer de fram till att public service består av två ord som tillsammans beskriver dess syfte och funktion. De ser tydligt att dessa två ords syften har förändrats i takt med omvärlden då publiken inte är densamma och behovet av service har förändrats. Men de menar också att så länge public service kan vara viktigt för en stor mängd invånare så fullgör de syftet för det första ordet, public, och så länge public service kan erbjuda en service som de kommersiella kanalerna inte gör så uppfyller de det andra ordet, service. Slutligen säger de att public service-medier bör utvecklas och förbättras genom att våga anta det nya medielandskapets utmaning och att de bör förändras i samma takt för att hänga med.
Ovan nämnda rapport och uppsatser studerar public service och jag tyckte det skulle vara intressant att applicera detta på Italien.
5. Teoretiska utgångspunkter
I detta avsnitt kommer jag att redovisa olika teoretiska utgångspunkter som är användbara för att sätta min studies resultat i perspektiv. Den teoretiska ramen är även till för att definiera mina huvudbegrepp.
5.1 Två komponenter
Som tidigare nämnt i mina delfrågor kommer jag att studera fördelningen av nyhetskategorier samt sakligheten och opartiskheten i Tg1:s nyhetssändningar. I detta avsnitt kommer jag därför att redovisa mina teoretiska utgångspunkter, mångfaldsbegreppet och
objektivitetsbegreppet, samt redogöra för vilken roll public service-medier har i en demokrati.
5.1.1 Mångfaldsbegreppet
I boken Media Performance: Mass communication and the public interest, beskriver McQuail (1992) mångfalden som en princip som många gånger utgår från tanken att medierna ska ta hänsyn till och återspegla ett pluralistiskt samhälle och dess olika intressen.
Mångfaldsprincipen är bred tack vare sin förmåga att se till många olika aspekter så som: negligerade minoriteter, konsumentens valmöjligheter och monopol (McQuail, 1992). Vidare menar McQuail (1992) att mångfalden i ett mediesammanhang har som funktion att
representera olikheter i samhället och att skapa tillgänglighet till olika åsikter. Fem år tidigare identifierade Hoffmann-Riem (1987) fyra huvudsakliga dimensioner av mångfald;
• Format och frågor, som refererar till mediernas funktion att bidra till mångfald genom att erbjuda exempelvis underhållning, information och utbildning.
• Innehåll, att innehållet i medierna kan erbjuda olika åsikter och ämnen i information och nyheter.
• Personer och grupper, att alla ska kunna ta del av men även vara representerade i medierna.
• Sista dimensionen är geografisk täckning samt relevans.
som i sin tur är bidragande till en fungerande demokrati. När vi ser till dessa normer finner vi enligt Jönsson (2004, s. 23), att “ett sådant värde är mångfald”. Det är i denna diskussion som McQuail (2000) menar att vi hittar fördelarna med mångfalden, att den har en förmåga att öppna upp för både ett socialt samt ett kulturellt utbyte bland samhällets olika grupper. Något som många medier eftersträvar (McQuail, 2000).
Enligt Jönsson (2004) kan mångfaldsbegreppets betydelse variera stort och att det därav är viktigt att se till närbesläktade koncept för att få en mer heltäckande bild av dess betydelse. Ett av dessa koncept är pluralismen, som Jönsson (2004) menar kan fungera synonymt med mångfaldsbegreppet. ”Pluralism handlar därmed om olika åsikter, grupper och intressen i ett samhälle och i ett mediesammanhang hur dessa speglas och får tillträde i medierna” (Jönsson, 2004, s. 36). McQuail (1992) diskuterar detta vidare genom att redovisa två förgreningar av pluralismen; media-pluralism samt budskapspluralism. Media-pluralism kännetecknas av att det finns flera mediekanaler, även kallat för strukturell mångfald, medan budskapspluralism står för att medieinnehållet ska kännetecknas av mångfald (McQuail, 1992).
Vi befinner oss i en deliberativ demokrati, något som diskuteras vidare i delkapitel 5.2 Public
service-rollen i en demokrati, och genom detta kan vi förstå att mångfalden är som McQuail
beskriver ”ett centralt värde som är möjligt att ansluta till frihet samt jämlikhetsprinciper” (McQuail, 1992, s. 77). Thompson (2001) menar att medieinstitutionerna har en viktig roll i att utveckla den deliberativa demokratin, eftersom vi som individer främst skaffar oss
information och möter olika åsikter genom medierna och att våra åsikter byggs upp från detta.
Andén (2010) ser mångfalden som mätbar i den meningen att vi kan klarlägga hur många olika röster det är som får lov att komma till tals samt hur många perspektiv som förs fram i ett medieinnehåll. I den statliga public service-utredningen från 2012 beskrivs public service som en ”garant för mångfalden i utbudet” (SOU, 2012:59, s. 52). ”I public service-uppdraget
ingår bland annat konkreta krav på att sända nyheter och att nyhetsrapporteringen ska karaktäriseras av mångfald och bredd” (Nord & Strömbäck, 2004, s. 72).
Min studie syftar till att studera hur fördelningen av nyhetskategorier kan se ut i Tg1:s nyhetssändningar. I denna uppsats används mångfaldsbegreppet för att diskutera kring hur vi kan se på fördelningen av nyhetskategorierna och vad fördelningen kan få för konsekvenser. Diskussionen kommer att ta hjälp av McQuail (1992) som menar att mångfalden har till uppgift att ta hänsyn till det pluralistiska samhället. Även budskapspluralism, som enligt McQuail (1992) innebär att medieinnehållet ska karaktäriseras av mångfald, något Hoffman-Reim (1987) menar beror på mediernas förmåga att kunna erbjuda olika ämneskategorier. Även Jönssons (2004) perspektiv om att medierna är en maktfaktor i samhället kommer att ha betydelse för fördelningen av nyhetskategorierna, eftersom en snedvriden fördelning kan få konsekvenser för det demokratiska samhället (Jönsson, 2004). Ettema och Glasser (1998) samt Ghersetti (2004) menar däremot att det journalistiska urvalet är nödvändigt för att medieinnehållet ska vara begripligt och meningsfullt för publiken, ännu ett perspektiv som kommer vara relevant för resultatet.
5.1.2 Objektivitetsbegreppet
Som tidigare nämnt menar Edin och Widestedt (2002) att mediernas objektivitet inte ifrågasattes förrän andra världskriget ägde rum. Anledningen var att man dessförinnan inte var medveten om etermediernas genomslagskraft som fick sitt mest extrema uttryck i Nazityskland. Tanken kring att radion och senare televisionen var kapabla till att återspegla verkligheten på ett neutralt sätt stannade kvar, men kännedomen kring att utnyttja dessa verktyg infann sig.
Det var utifrån radiolagen som Westerståhl (1972) försökte identifiera, där slutsatsen som drogs var att det inte finns någon absolut objektivitet. I stället identifierades två nyckelord som objektivitetsbegreppet består av; saklighet och opartiskhet. Vidare delar Westerståhl (1972) upp sakligheten i krav på sanning och relevans. Opartiskheten delas upp i krav på balans/icke-partiskhet samt neutral presentation.
I en diskussion om den objektiva nyhetsförmedling ser Westerståhl sanningskravet som fundamentalt i och med att ”om en uppgift är uppenbart osann, blir andra krav utan intresse” (Westerståhl, 1972, s. 14). Att bedöma relevansen anser Westerståhl (1972) vara allra svårast att genomföra, men att i västerländsk nyhetsförmedling är problemet löst genom
nyhetsvärderingsprinciper som ser till att nyhetsförmedlingen blir objektivare genom att utrymmet för subjektivitet begränsas. Vidare innebär relevans-kravet att en nyhet ska få den plats och det utrymme som är rimligt samt att nyheten i sig behandlar de delar som är relevanta för den specifika nyhetshändelsen (Westerståhl, 1972).
Opartiskhet består enligt Westerståhl (1972) av balans/icke-partiskhet, och en
nyhetsförmedling som kan anses vara balanserad när parter behandlas lika och då väsentlig fakta inte undanhålls. Möjligheten att uppfylla balanskravet är beroende av det format som medierna har, eftersom det påverkar utrymmet som balans skapas i (Westerståhl, 1972). Detta innebär att nyhetsförmedlingen måste anpassas till det särskilda medieformatet. En neutral presentation avser ”förhållandet mellan de personer eller det medium som förmedlar nyheten och den part meddelandet berör” (Westerståhl, 1972, s. 21). I en neutral presentation är uttryckssättet det väsentliga (Westerståhl, 1972). Bland annat innebär det att journalisten i nyhetsförmedlingen inte ska använda sig av ord som har en positiv eller negativ
värdebetoning, och därmed undvika att identifiera sig eller ta avstånd från den berörda parten och dennes värderingar (Westerståhl, 1972).
Figur 2: Skiss över objektivitetsbegreppet (Westerståhl, 1972, s. 12).
Objektivitetsbegreppet befinner sig i olika nivåer i förhållande till den omgivande
verkligheten (Westerståhl, 1972). Hvitfelt (1989) menar att kraven på sanning och opartiskhet kan befinna sig i konflikt med varandra, eftersom en obalanserad verklighet innebär en
objektiv, existerande och fysisk verklighet. Den andra är mediernas bild av verkligheten, bilder som existerar i sig själva. Den tredje verkligheten är människors subjektiva bild av verkligheten (Strömbäck, 2001).
Ghersetti (2004) anser att objektiviteten återfinns i hur nära verkligheten en nyhetshändelse berättas, men att de journalistiska berättelserna är styrda av ett dramaturgiskt berättande som gör att medierna kan påverka sina tittare och deras syn av en händelse. Eftersom en
nyhetshändelse utgår från att det finns något intressant eller meningsfullt att berätta blir konsekvenser att vissa delar av händelseförloppet framhävs och förstoras medan de andra delarna hamnar i skymundan (Ghersetti, 2004). Ghersetti menar att ”något av det första journaliststudenten lär sig är att hitta vinkeln” (2004, s. 256). Hur går det ihop att en nyhet ska vara saklig och opartisk samtidigt som nyheten måste vinklas för att få plats i sitt format?
Det är här som vi återfinner journalisternas ansvar och uppgift att skilja på vad som är viktigt och vad som är oviktigt, vilket i vidare mening innefattar vad medborgarna behöver veta och vad de kan klara sig utan (Ghersetti, 2004). Ghersetti (2004) beskriver den journalistiska vinklingen som en applicerad berättarteknik som följer klassiska dramaturgiska mönster. Nyhetsförmedlingen formar om händelser som har inträffat i verkligheten till berättelser, vilket kan ses som en strukturerad förvandlingsprocess som påverkas av faktorer på individ-, organisations- och samhällsnivå som bidrar till att avgöra händelsens nyhetsvärde (Hvitfelt 1989). Berättandet kan ses som en kulturell process (Ghersetti, 2004) och dess fundamentala funktion är att förmedla mänskliga erfarenheter på ett begripligt vis, däri återfinns även nyhetsförmedlingen.
Ettema och Glasser (1998) fortsätter på denna bana: att journalistiken har ett behov av att göra ett urval för att fakta som berättas ska fånga människors uppmärksamhet samt för att
informationen ska vara begriplig och meningsfull. Journalistiska nyheter måste gestaltas, något som leder till att vissa aspekter lyfts fram medan andra tas bort (Ettema & Glasser, 1998). Fakta är beståndsdelar i det journalistiska berättandet, ”men historier är nödvändiga för
att fastställa relevansen av potentiell fakta och för att strukturellt fastställa dessa fakta” (Ettema & Glasser 1998, s.152). Schudson (1978) insåg svårigheten med att undvika subjektiviteten i journalistik.
Schudson (1978) kom fram till att tron för den journalistiska objektiviteten handlade om att tro på fakta och att misstro värderingar, samt att ha ett engagemang för deras segregation. Kovach och Rosenstiel (2001) beskriver den journalistiska objektiviteteten som en verifikation, eftersom verifikationen i slutändan är det som ”skiljer journalistiken från underhållning, propaganda, fiktion eller konst” (Kovach & Rosenstiel 2001, s. 71). Kovach och Rosenstiel (2001) menar att den objektiva journalistiken aldrig adderar någonting i en nyhet som inte var där, den lurar inte sin publik, den är transparent i sina metoder och motiv, den utövar en ödmjukhet, och journalister som arbetar med objektiv journalistik litar på sin egen rapportering.
Rai har i sin beskrivning av sitt public service-uppdrag valt att skriva att de ska erbjuda objektivitet. I denna uppsats, i diskussionen om huvudnyheternas objektivitet kommer begreppen saklighet och opartiskhet användas i enighet med Westerståhls (1972)
objektivitetsbegrepp. Objektivitetsbegreppet består av saklighet som har ett sanningskrav som i denna uppsats betyder att huvudnyheterna bör vara sanna, samt ett relevanskrav som
kommer att beröra om all språklig och bildmässig framställning i huvudnyheterna har en relevans för den specifika nyhetshändelsen. Objektivitetsbegreppet består även av opartiskhet som har ett balans- och ett icke partiskhets-krav vilket kommer att beröra vilka det är som får komma till tals i huvudnyheterna samt om de som får komma till tals behandlas lika i
framställning och uttryckssätt, samt den neutrala presentationen som kommer att se till hur Tg1 valt att formulera huvudnyheternas rubriker och hur nyhetsuppläsarna framställs samt uttrycker sig.
Kovach och Rosenstiels (2001) teori om journalistisk objektivitet kommer också att användas. Teorin menar att en journalistisk objektivitet aldrig adderar något överflödigt och därmed inte lurar sin publik, i stället ska den utöva en ödmjukhet inför tittarna. Denna aspekt kommer som
”Medan objektiviteten, på 1300-talet, var ett artikulerat professionellt värde inom
journalistiken, verkade det vara något som föll sönder så fort det var formulerat. Det blev ett ideal inom journalistiken, trots allt, precis när det omöjliga att övervinna
relevanskravet att diskutera huruvida huvudnyheterna endast behandlar det som är relevant för den specifika händelsen, gällande både den språkliga och bildmässiga framställningen. Denna teori berör även verifikationen som innebär att journalistiken ska visa en transparens i sitt tillvägagångssätt, något som kommer att beröra framställningen av Tg1:s korrespondenter och reportrar.
5.2 Public service-rollen i en demokrati
Gripsrud och Moe (2010) menar att den offentliga sfären är där medborgarna kan kommunicera om samhället och att massmedia alltid har utgjort den nödvändiga
infrastrukturen för den moderna offentligheten. Alltifrån tryckta medier till elektroniska medier så som radio och televisionen och internet har distribuerat viktig information, olika former av kunskap och argumentationer om fakta, problem och möjliga lösningar (Gripsrud & Moe, 2010). I och med offentlighetsteorin, bidrog Jürgen Habermas med ett övergripande perspektiv gällande den roll medierna har i samhället (Gripsrud, 1999). Offentlighetsteorin problematiserar hur individer kommunicerar med varandra i ett demokratiskt samhälle samt vilken betydelse medierna spelar för den kommunikationen (Gripsrud, 1999). Vidare handlar teorin om vilka spelregler som sätter nivåerna på de offentliga debatterna som skapar grunden för politiska beslut som i sin tur fattas av makthavare i samhället (Gripsrud, 1999). Enligt Jönsson (2004) är det här som den deliberativa demokratiuppfattningen kan fungera som motsvarande för Habermas offentlighetsteori, eftersom båda teorierna ser på demokratin som en process, formad av dialoger mellan makthavare och medborgare, där den centrala
aktiviteten handlar om åsiktsformuleringar.
Den deliberativa demokratimodellen ser medborgare som ”självständiga agenter” (Thompson, 2001, s. 314), som tar in information och åsikter och sedan utifrån det skapar sig egna
samhället är medierna en del av det sociala kraftfältet, där innehåll och produktion påverkas av både relationer inom organisation men även de utanför (McQuail, 2000).
Min studie riktar sig gentemot public service-medier och ännu närmre public service-tv, därav kommer diskussionen som fortsätter härvid att rikta in sig på detta. Edin och Widestedt
(2002) ser demokratin som ett frekvent återkommande begrepp som definierar de riktlinjer public service står för. Moe (2009) menar att det nu i den nuvarande digitala eran är relevant att skapa en diskussion kring medborgarnas koppling till public service då public service-medier ur ett demokratiskt perspektiv förutom att förse allmänheten med viktig information, har till uppgift att se till allmänt deltagande i samhället. Med det menar Moe (2009) att public service-medierna ska möjliggöra för individer att involvera sig i och för kollektivet att kunna delta i medierna. Dock har public service-medier fått kritik eftersom sändningarna inte vänder sig till allmänheten samt att möjligheterna för allmänheten att delta är för små (Moe, 2009). Enligt Moe (2009) menar kritikerna att den tvåvägskommunikationen som radio och tv bör erbjuda inte finns och på grund av detta kommer allmänheten aldrig att få fungerande public service-medier.
Brants och De Bens (2000) menar att det i dag finns tre interrelaterade logiker som public service bör vara byggd på, i enighet med detta ska public service byggas;
demokratibefrämjande, pedagogiskt, med kulturpedagogik samt med en pedagogik för social sammanhållning. Brants och De Bens (2000) menar att public service-tv, för att tillgodose minoriteteter och majoriteter i samhället, inte får låta antalet tittare styra programutbudet. Det ska finnas program som tilltalar alla, det ska även finnas specifika program för minoriteter samt att det ska finnas program som belyser och styrker det nationella kulturarvet (Brant & De Bens, 2000). När public service lyckas med detta lyckas de även, enligt Brant och De Bens (2000), med att stärka den sociala sammanhållningen. Individer som känner att de kan delta och känna sig delaktiga skapar starkare band till demokratin och då kan de lättare identifiera sig med samhället. När vi kommer till kulturpedagogiken så arbetar den för att de program som programutbudet består av ska grundas i allmänhetens intresse. ”Programmen skall utbilda, informera och berika allmänheten kulturellt” (Brants & De Bens 2000, s 16). Att främja demokratin är något som till stor del bygger på ovanstående Vidare innebär det att public service bör ”bevaka den sociopolitiska miljön, skapa mekanismer för
neutral nyhetsrapportering samt framföra nyheter som alla förstår” (Brants & De Bens 2000, s.16).
I ett demokratiskt samhälle är det även viktigt att det finns medier som inte styrs av
marknadsintressen samt att det finns medier som oberoende kan granska maktförhållandena i samhället (Kellner, 1990). Boman (1998) menar i samma mening att demokratin behöver ett medium organiserat i samhällets tjänst samt att detta medium strävar efter att utveckla
6. Metod
6.1 Val av metod
För att extrahera relevant, insiktsfulla och meningsfulla resultat var kombinationen av en kvantitativ och en kvalitativ metod för mig ett definitivt val. Det var till min första
frågeställning som den kvantitativa innehållsanalysen användes och syftet med metoden var att samla in och analysera statistiska uppgifter. Den kvantitativa metoden har fördelen att kunna dra slutsatser som generaliseras och som kan tillämpas på en hel population (Saunders, Lewis & Thornhill, 2009).
Till de två andra frågeställningarna använde jag en kvalitativ innehållsanalys. En
innehållsanalys refererar vanligtvis till kvantitativa metoder men i och med den kvalitativa metoden tilläts jag även att studera mitt urval på djupet. Med andra ord är det kvalitativa tillvägagångssättet mer gällande koncept med icke-statistiska metoder (Strauss, 1987), vilket skapar möjligheten att studera bland annat beteenden, upplevelser och människors liv (Corbin & Strauss, 1998). Motivet för kombinationen av metoder var för att besvara mina
frågeställningar på bästa möjliga sätt, samt att nå en hög validitet och reliabilitet. 6.2 Urval och materialavgränsningar
I min kvantitativa innehållsanalys valde jag att studera Tg1:s sändningar varje torsdag under tre månader; september, oktober och november under 2012. Detta för att få empiri som var utspridd. Jag avgränsade mig till att endast titta på Tg1:s sändningar klockan 20.00,
anledningen var att denna sändning har högst tittarsiffror och därmed blev mest relevant för mig i min studie. Sammanlagt studerade jag 13 nyhetssändningar, 273 nyheter samt 7 timmar och 54 minuters material.
I den kvalitativa innehållsanalysen avgränsade jag mig till tre huvudnyheter med en
representant från varje månad. En politisk nyhet från september, en utrikesnyhet från oktober och en samhällsnyhet från november. Detta val gjordes som tidigare nämnt för att få empiri som var utspridd samt för att få en variation i valet av huvudnyheterna, som då yttrade sig i ett val av olika ämneskategorier.
i och med public service-uppdraget och i anslutning till de redovisade frågeställningarna bör det inte ha påverkat det slutgiltiga resultatet.
6.3 Kvantitativ innehållsanalys
Enligt Nilsson (2010) ska den kvantitativa innehållsanalysen vara teoretiskt förankrad och systematisk i sitt tillvägagångssätt. Backman (2008) skriver att de kvantitativa metoderna utmynnar i numeriska observationer eller att de låter sig transformeras till sådana. Mitt mål med den kvantitativa studien var att ta reda på hur fördelningen av nyhetskategorier såg ut i Tg1:s nyhetssändningar, som är min första delfråga.
För att göra en rättvis bedömning bestämde jag mig för att ta reda på vilka nyhetskategorier Tg1 själva säger att de erbjuder. Sammanlagt redovisar de nio kategorier:
• Politik • Utrikes • Krönikor • Ekonomi • Samhälle • Kultur • Vetenskap • Sport • Nöje (Tg1, 2012)
Eftersom jag fokuserat på nyhetssändningarna har jag i min studie valt att ta bort kategorin ”krönikor” då de inte hör till de ordinarie nyhetssändningarna. Jag upplevde även att det kan förekomma material i programmet som inte hör hemma i någon av ovanstående kategorier och jag valde därför att lägga till kategorin övrigt:
• Övrigt
För att besvara min frågeställning bestämde jag mig för att konkretisera vad det var jag behövde ta reda på. Detta resulterade i att jag ville ta reda på hur många gånger varje
nyhetskategori förekom samt hur stort tidsutrymme varje nyhetskategori fick ta, och därmed kunna få fram ett statistiskt resultat av fördelningen av nyhetskategorier i Tg1:s
frågeställning till variabler som jag sedan kunde använda för att mäta vad jag ansåg som relevanta egenskaper i innehållet av sändningarna.
Halvorsen (1992) kallar detta steg för operationalisering, att man ger sin teoretiska definition en operationell definition och därmed klargör hur man ska gå tillväga för att samla in
nödvändig empiri. När jag, som i mitt fall, valt en innehållsanalys som syftar till att mäta resultat, behövde jag använda termer som frekvens, hur ofta någonting förekommer i ett visst innehåll (Nilsson, 2010), eller volym, hur stor andel av innehållet som karakteriseras av en viss egenskap (Nilsson, 2010). I mitt fall använde jag båda två.
I resultat- och analysdelen av min kvantitativa innehållsanalys kommer jag därmed använda termerna frekvens och volym för att besvara min frågeställning om hur fördelningen av nyhetskategorierna ter sig.
6.4 Kvalitativ innehållsanalys
För att besvara min andra delfråga, om huvudnyheterna kan anses vara sakliga och opartiska, använde jag mig av en kvalitativ studie. För att jag i min kvalitativa innehållsanalys skulle kunna gå på djupet av huvudnyheterna bestämde jag mig för att inte studera alla huvudnyheter i mitt ursprungliga urval utan i stället valde jag ut tre stycken. Det var viktigt för mig att dessa tre nyheter tillhörde olika kategorier. Fyra kategorier av de som fanns i mitt urval förekom som huvudnyheter, politik, utrikes, samhälle och ekonomi. Jag bestämde mig även för att de utvalda huvudnyheterna skulle representera varsin månad av de tre som var med i mitt urval. Det fanns endast en samhällsnyhet som var huvudnyhet och detta under oktober månad. Utrikesnyhet som huvudnyhet i mitt urval fanns från både september och oktober, där jag valde den från september månad. Under november månad tillhörde alla huvudnyheter i mitt urval politik, så jag valde den jag fann mest intressant. Alla huvudnyheter har
gemensamt att de är den viktigaste och största nyheten under sin respektive sändning. De är också oftast den längsta nyheten.
av Roland Barthes, men semiotiken hade redan tacklats tidigare av både Peirce under 1980-talet och av Saussure 1916. Om man enkelt ska definiera semiotiken så är det vetenskapen om tecken som möjliggör förståelsen för hur tecken fungerar, alltså hur vi använder dem i språket och vilken förståelse samt betydelse som de kan bära med sig. Semiotik berör också det sätt som tecken kombineras till koder (Bignell, 2002; Danesi, 2002, Thwaites et al., 2002, Fiske & Hartley, 2003).
6.4.1 Tecken och koder
Tecken är kärnan samt de grundläggande reglerna för semiotiken och kan definieras som ”allt som producerar betydelser” (Thwaites, 2002, s. 9). Bignell (2002) skriver att Saussure fann två komponenter till alla tecken, vilket kan representeras av följande trepartskoncept: Teckenbäraren + Det betecknade = Tecken
Fiske och Hartley (2003) jämför teckenbäraren med ett fysiskt objekt som ett ljud, ett tryckt ord eller en bild. Det betecknade är ett mentalt koncept som byggs upp i våra tankar av teckenbäraren samt av vår kultur (Fiske & Hartley, 2003). Förhållandet mellan teckenbäraren och det betecknade handlar om på vilket sätt ett sinnesintryck pekar på, eller åberopar ett koncept, alltså en betydelse vilket i sin tur avser själva tecknet (Thwaites, 2002; Fiske & Hartley, 2003).
Men Fiske och Hartley (2003) menar att vi i talan om tecken är involverade i en betydligt mer komplex idé av betydelser. Något som blir tydligt när vi talar om de semiotiska begreppen denotation och konnotation. Fiske (2007) beskriver den denotativa nivån som tecknets insiktsfulla och uppenbara betydelse och den konnotativa nivån som abstrakt. Vidare
beskriver Fiske (2007) det konnotativa som interaktionen mellan tecknet och dess användare, vilka tolkningar, känslor och värderingar som uppstår när de två parterna möts. Den
konnotativa analysen (Drotner, 2000) kommer beskriva vilka kulturella associationer och värdeladdningar som dessa tecken kan stå för.
Tecken som sänds via en nyhetssändning är alltså tolkbara på många olika vis. Individers kultur, bakgrund och kunskap är inverkande faktorer och definieras som koder. Allt en person
gör eller skapar innehåller kodade tecken och det sättet som en person gör eller skapar någonting är i hög grad rotat i kulturella konventioner. Det är just konventionsaspekten av koden som gör det möjligt att kommunicera och förmedla betydelser. Fiske och Hartley (2003) hänvisar till Barthes när de skriver att språk, kläder, arkitektur, beteende eller vilket kulturellt system som helst är exempel på koder.
Koder kan definieras som en "vertikal" uppsättning av tecken (paradigm) som kan
kombineras enligt vissa "horisontella" regler (syntagm). Teorier beskriver att en syntagm är ”resultatet av att använda en konventionell regel för att kombinera en serie element från olika paradigm” (Thwaites, 2002, s. 44; Barthes citeras i Fiske & Hartley, 2003, s. 36). Till
exempel om "ingredienser" är paradigmet, är "receptet" själva regeln, därmed blir syntagmen "en komplett maträtt". Viktigt att poängtera är att paradigm är "en uppsättning av tecken, där alla av dem är möjligen utbytbara inom en given kontext" (Thwaites, 2002, s. 43). De avgörs därmed av kriterierna i sammanhanget och av ämnet.
Från denna idé, att göra nyheterna mer varierade och intressanta, kommer det maximala antalet nyheter i en tv-nyhetssändning konstrueras som en visuell syntagm, en sekvens av bilder, likväl som en språklig syntagm. ”Dominansen av ikoniska visuella tecken har en betydande inverkan på nyhetsvärdet hos tv-nyheternas berättelser” (Bignell, 2002, s. 119). Metonymi är ett till begrepp som kommer att finnas med i min semiotiska analys. Ordet innebär en betydelseprocess där tecknet skapar hela syntagmen som det tillhör. Alltså förmågan hos ett tecken att fungera som en del som kan uttrycka en helhet. För att
exemplifiera kan Colosseum fungera som det tecken som får oss att tänka på hela romarrikets era.
6.4.2 Mitt tillvägagångssätt
Men eftersom jag undersökte aspekterna saklighet och opartiskhet blev det också relevant för mig att studera det som både nyhetsuppläsare och reportern säger. Barthes (1977) beskriver sambandet mellan text och bild som naturligt, där text i mitt fall blir det som sägs. Texten kan ibland ha en förmåga att snylta utav bilden och konnotationer som bilden redan gett. Det kan också hända att texten och bildens konnotationer krockar, vilket i sin tur skapar en
kompromissad konnotation (Barthes, 1977).
I denna uppsats, med semiotiken som verktyg, studerades; nyhetsuppläsarnas framställning och uttryckssätt, huvudnyheternas rubriker, vilka det var som fick komma till tals, hur de framställdes samt deras uttryckssätt och slutligen studerade jag den övergripande språkliga och bildmässiga framställningen.
Detta gjordes med hjälp av Westerståhls objektivitetsbegrepp som innefattar saklighet och opartiskhet. Opartiskheten består av balanskravet som innebär att parterna i en nyhet ska behandlas lika och att väsentlig fakta inte ska udanhållas, vilket berör bland annat vilka det är som får komma till tals. Den består även av den neutrala presentationen där uttryckssättet är det väsentliga och som innebär att journalisten i nyhetsförmedlingen inte ska använda sig av värdebetonade ord och därmed undvika att identifiera sig eller ta avstånd från den berörda parten och dennes värderingar. Det innefattar även hur journalisterna har valt att filma parterna i nyheten, om de filmas ovanifrån, underifrån eller rakt på. I den neutrala
presentationen studerades även vad parterna i nyheterna samt nyhetsuppläsarna har på sig, hur de rör sig, vad de säger samt i vilken miljö de porträtteras i.
Sakligheten består av sanningskravet som innebär att nyheten ska vara sann, något som har varit grundkravet när jag har studerat mina huvudnyheter. Sakligheten består även av relevanskravet som innebär att en nyhet ska få den plats och det utrymme som är rimligt för nyheten i fråga samt att den behandlar de delar som är relevanta för den specifika
nyhetsberättelsen. Jag använde mig även att Kovach och Rosenstiels teori om den
6.5 Validitet, reliabilitet och min roll i undersökningen
Resultatet av studien är mer om hur än om vem och de anses som godtagbara och relevanta och de metoder vi använder för att uppnå det är godtagbara och relevanta (Daudi, 1990). För att en studie ska anses vara trovärdig ska den ha hög validitet och reliabilitet. Østbye (2004) menar att validitet först och främst gäller hur pass relevanta data och analyser är i förhållande till problemformuleringen, medan reliabiliteten gäller kvaliteten i insamlingen, bearbetning och analys av data. Ekström och Larsson (2010) beskriver validiteten som en ”giltighet” och reliabiliteten som ”tillförlitlighet” (Ekström & Larsson, 2010, s. 14). De två är fundamentala för det vetenskapliga arbetssättet oavsett vilka metoder vi väljer att använda oss av.
Metoden måste klara av och acceptera den mänskliga aspekten som både kan forma och inspirera metoden i sig. Det är viktigt att bära med sig och ha en förståelse och kunskap kring människans komplexitet, de känslor som finns i det inre och att det i slutändan är faktorer som har möjligheten att påverka slutresultatet av forskningen. Att sätta det i perspektiv till min yrkesroll som journalist gör det ännu mer intressant då ”vi” arbetar för att finna objektiviteten i samma stund som vi blir lärda att den inte existerar. Något som var viktigt att hela tiden behålla en förståelse inför och en medvetenhet kring i metodarbetet.
6.6 Metodkritik
Mitt urval har bestått av Tg1:s nyhetssändningar klockan 20.00, varje torsdag, under tre månaders tid, detta för att få en spridning på materialet. ”Nackdelen är att vi bara får data från en enda dag, och vi kan inte vara säkra på att den dagen var en nyhetsmässig genomsnittsdag” (Østbye 2004, s. 219). Men som tidigare nämnt är meningen med en kvantitativ
innehållsanalys att arbeta sig bort från det enskilda och i stället rikta sig in på det generella. Därför är den kvantitativa studiens resultat som redovisas kapitlet 7. Resultat, endast de totala resultaten. Resultaten per nyhetssändning redovisas i bilagor. Kritik som riktats mot detta (Nilsson, 2010) är att helhetsperspektivet riskeras att gå förlorat.
Som tidigare nämnt söker jag också minska de nackdelar som kan finnas med en kvantitativ respektive en kvalitativ metod genom en kombination av de båda, en så kallad
metodtriangulering. Med anledning av detta valde jag därför att använda mig av en annan metodologisk angreppsvinkel, den semiotiska analysen. Enligt Ekström (2008) kritiseras den semiotiska analysen bland annat för att redovisas som en objektiv, vetenskaplig redogörelse snarare än som en subjektiv tolkning.
I min kvantitativa innehållsanalys studerade jag hur fördelningen av nyhetskategorier kan se ut i Tg1:s nyhetssändningar, med hjälp av mångfaldsbegreppet. I den kvalitativa
innehållsanalysen studerade jag om huvudnyheterna kan anses vara sakliga och opartiska, med hjälp av objektivitetsbegreppet. Detta är något som kan skapa en brist i reliabiliteten då värderingsmöjligheterna av dessa begrepp är många, och chansen att en annan person skulle göra en annan värdering är existerande. I validiteten finner vi också en möjlig brist, i urvalet, då jag slumpmässigt valt ut de dagar och de månader jag studerar. Om större nyhetshändelser har dominerat rapporteringen från denna tid har legat utanför min kunskap och kan därmed ha haft betydelse för det slutgiltiga resultatet. Eftersom jag övergripande ville studera hur public service-programmet Tg1:s sändningar kan te sig hade det varit bättre om jag kunnat
undersöka fler public service-riktlinjer men det ligger utanför tidsramen för den här studien.
7. Resultat
Först redovisas det kvantitativa resultatet med tillhörande stapeldiagram. Sedan redovisas det kvalitativa resultatet som redovisas inslag för inslag.
7.1 Den kvantitativa innehållsanalysen
I den kvantitativa innehållsanalysen har jag undersökt fördelningen av nyhetskategorier hos sammanlagt 13 av Tg1:s nyhetssändningar, varje torsdag under tre månaders tid. Det har gjorts med hjälp av de nyhetskategorier Tg1 själva utger sig för att erbjuda sina tittare; samhälle, politik, ekonomi, utrikes, kultur, nöje, sport och vetenskap. I det jämförande stapeldiagrammet nedan redovisas nyhetskategoriernas totala resultat utifrån sammanlagt 13 nyhetssändningar, vilket gav ett innehåll på 7 timmar och 54 minuter material (volym), samt 273 nyheter (frekvens). Där termen volym redovisar hur stort tidsutrymme varje
nyhetskategori fick och termen frekvens redovisar hur ofta varje nyhetskategori förekom.
Diagram 1: Volym och frekvens hos 13 av Tg1:s nyhetssändningar, varje torsdag under de tre månaderna, september, oktober och november, år 2012.
Det jämförande stapeldiagrammet redovisar volymen och frekvensen för varje nyhetskategori, som är sammanställt från Tg1, varje torsdags 20.00-sändning, från den 6 september till den 29 november, tre månader under 2012. Det totala resultatet är alltså ett sammanslaget resultat från 13 olika torsdagar och därmed från 13 olika nyhetsprogram. För att få en djupare förståelse av diagrammets resultat är det intressant att studera fördelningen av
nyhetskategorierna.
Samhälle Politik Ekonomi Utrikes Kultur Nöje Sport Vetenskap Volym 28,44 20,34 16,35 15,29 8,07 5,03 4,29 2,19 Frekvens 28,2 19,05 13,92 16,12 8,79 6,96 4,76 2,2 0 5 10 15 20 25 30 Pr ocent
