Brist på högläsning i hemmet: En studie om skolans kompensatoriska uppdrag vad det gäller högläsning

Brist på högläsning i hemmet

En studie om skolans kompensatoriska uppdrag vad det gäller högläsning

Lack of reading aloud in the home.

Teacher's duty to compensate?

Sandra Densborn-Wahlqvist

Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Svenska/Grundlärarprogrammet fk-3

Avancerad nivå 30 hp

Handledare: Isak Hyltén-Cavallius Examinator: Alfred Sjödin

2020-04-15

Abstract

Reading aloud is considered an important part of child development yet there are still many children who come to school with limited experience of being read to at home. Research has shown that a contributing factor as to why children have limited experience with reading aloud, linking it to their socio-economic background. In this study, I have therefore decided to investigate if teachers in primary schools feel that they need to have compulsory assignments to reduce disparities in terms of students' experiences of reading aloud at home and how they work to compensate for the lack of reading aloud. In this study, I used three semi-structured interviews where three respondents participated to create an understanding of the issues of this study. The study shows that all teachers read aloud for a series of different reasons.

Respondents are well aware of the school's compensatory mission and feel that it is their duty to make up for the lack of reading aloud.

Keywords: Reading aloud, socio-economic background, compensatory assignment.

Sammanfattning

Högläsning anses vara en viktig del av barns utveckling ändå kommer många barn till skolan med begränsad erfarenhet av högläsning i hemmet. Forskning har visat att en bidragande orsak till elever varierade omfattning av högläsning i hemmet kan kopplas till deras

socioekonomiska bakgrund. I denna studie har jag därför valt att undersöka om verksamma lärare på lågstadiet anser att de har ett kompensatoriskt uppdrag i att utjämna skillnader vad det gäller elevernas erfarenheter av högläsning i hemmet och hur de då arbetar för att kompensera bristen av högläsning. I denna studie använde jag mig av tre semistrukturerade intervjuer där tre respondenter medverkade för att skapa en förståelse angående de

frågeställningar och det syfte denna studie har. Studien visar att samtliga lärare högläser om än i varierad utsträckning i ett kompenserande syfte. Respondenterna är väl medvetna om skolans kompensatoriska uppdrag och de anser att det är deras skyldighet att kompensera för bristen av högläsning

Nyckelord: Högläsning, socioekonomisk bakgrund, kompensatoriskt uppdrag.

Innehåll

Inledning ... 1

Syfte och frågeställningar ... 2

Syfte ... 2

Frågeställningar ... 2

1 Teori ... 3

2 Bakgrund och tidigare forskning ... 4

2.1 Det sociokulturella perspektivet ... 4

2.2 Socioekonomisk status ... 6

2.3 Socioekonomiska skillnader ... 6

2.4 Högläsning ... 9

2.5 Det kompensatoriska uppdraget ... 10

3 Metodologisk ansats och val av metod ... 12

3.1 Avgränsningar och urval ... 12

3.2 Metod ... 12

3.3 Genomförande av intervjuer ... 13

3.4 Validitet, reliabilitet och generalisering ... 13

3.5. forskningsetik ... 14

4. Resultat och analys ... 16

4.1 Intervjuresultat ... 16

4.1.1 Anna ... 16

4.1.2 Frans ... 17

4.1.3. Lisa ... 19

4.2 Resultatanalys ... 21

5 Diskussion ... 23

5.1 Resultatdiskussion ... 23

5.2 Vidare forskning ... 27

Referenser ... 28

1

Inledning

Astrid Lindgren hade en stor kärlek till böcker och hon hade en stark åsikt om att högläsning var en viktig del av barndomen. Hon beskriver bokens betydelse på följande sätt:

En barndom utan böcker, det vore ingen barndom. Det vore att vara utestängd från det förtrollade landet, där man kan hämta den sällsammaste av all glädje.

(Vi husmödrar 1956:10).

Jag har haft turen att vuxit upp med högläsning i hemmet där jag redan som liten blev

förtrollad av litteraturens värld. Jag hade föräldrar och morföräldrar som ständigt läste för mig och då inte bara i insomningssyfte utan för att vi skulle upptäcka litteraturen ihop. Lane och Wright (2007, s. 668) framhåller att det är av stor vikt att vi läser högt för våra barn men ändå kommer väldigt många barn till skolan med ytterst lite erfarenhet av högläsning och böcker.

Svensson (2009, s. 146) menar att skolan kan bli dessa elevers enda chans att få möta

litteraturens värld genom högläsning. Samtidigt kan även de barn som blir lästa för i hemmet

genom skolan få komma i kontakt med en annan typ av litteratur och genrer. Forskning har

visat att en orsak till att barn har varierad erfarenhet av högläsning kan kopplas till den

socioekonomiska statusen som visar att barn till föräldrar med lägre socioekonomisk status

läser mindre för sina barn (Hultgren, 2017, s. 2). Dock är det också viktigt att lyfta att vissa

föräldrar vill läsa för sina barn men inte kan högläsa på grund av bakomliggande orsaker så

som dyslexi eller analfabetism. Skollagen ska säkerställa för varenda elev att skolan är

likvärdig och att skolan dessutom ska kompensera för elevernas olika bakgrunder samt

förutsättningar. Skolan har alltså ett kompensatoriskt uppdrag i att utjämna skillnader i

elevernas förutsättningar men berör skolans kompensatoriska uppdrag även förlusten av

högläsning i hemmet. Låter skolan då varenda elev genom undervisningen få chansen att möta

litteraturens förtrollande värld genom högläsning (Skolverket, 2/2–2020)

2

Syfte och frågeställningar

Syfte

Syftet med denna studie är att skapa en djupare förståelse för lärares syn på det

kompensatoriska uppdraget när det kommer till att utjämna skillnader vad gäller barns möte med litteratur i hemmet och hur de arbetar med högläsning i skolan för att kompensera.

Frågeställningar

För att fördjupa och tydliggöra syftet med denna studie har följande frågeställningar valts:

 Anser lärarna att de har ett kompensatoriskt uppdrag för de elever som inte möter högläsning i hemmet?

 Hur arbetar lärarna med högläsning för att kompensera för bristen på högläsning i

hemmet?

3

1 Teori

Detta examensarbete grundar sig på den hermeneutiska teorin. Patel & Davidsson (2010, s.

28-29) menar att hermeneutik kan beskrivas som tolkningslära och att hermeneutiken numera är en vetenskaplig riktning där man studerar, tolkar samt försöker förstå grundbetingelserna för den mänskliga existensen. Patel och Davidsson (2011, s. 28–29) framhåller att

hermeneutiken är positivismens raka motsats då positivismen grundar sig på kvantitativa, statistiska samt hårddatametoder medan hermeneutiken utgår från kvalitativa förståelse- och tolkningssystem där forskarrollen är öppen ”subjektiv och engagerad”. En hermeneutiker är en person som anser att den mänskliga verkligheten är av språklig natur och att man med hjälp av språket kan skaffa sig kunskap om det sanna och genuint mänskliga (Patel &

Davidsson, 2011, s. 28–29). Positivisterna är intresserade av att förklara företeelser, detta ligger långt ifrån hermeneutikernas intresse då de vill förstå andra människor och deras livssituation och där igenom tolka hur mänskligt liv och dess existens kommer till uttryck i det talade samt skrivna språket och i människans handling och i mänskliga livsyttringar (Patel

& Davidsson, 2011, s. 29). Wilhelm Dilthey tog upp Schleiermachers tankar och utvecklade dem i ett vetenskapsteoretiskt system. Dilthey drar en gräns mellan naturvetenskapens förklara och den historiska humanistiska vetenskapen som grundar sig på förståelse. För att uppnå denna förståelse menar han att det krävs en inlevelse i texten och dess historiska förutsättningar där del och helhet påverkar varandra för att bidra till en ständigt växande rörelse av insikt, den hermeneutiska cirkeln som Schleiermachers lade grunden till (Hansson, 1993, s.272). Trots att positivismen och hermeneutiken har många olikheter så finns det likheter, däribland förhållningssättet till att vetenskapen ska söka efter något som finns bakom det direkt observerbara. Inom positivismen riktas fokuset på att producera en teoretisk

superstruktur som kan förklara alla empiriska observationer. Trots att en dylik teori i sig själv inte är ”synlig” är det den som ska förklara de samband samt de mönster som forskaren ser i empirin. Hermeneutiken skiljer sig här genom att fokuset är riktat mot en djup och

känslomässig förståelse av det genuint mänskliga. Hermeneutikerna är övertygade om att denna djupa förståelse finns och att den går att nå genom tolkning (Patel & Davidsson, 2011, s. 31).

Alvesson (2017, s. 10–23) framhåller att forskning som utgår från ett hermeneutiskt synsätt och är utförd med kvalitativ analys kan uppfattas som osäker och oseriös samt att denna typ av forskning inte är pålitlig. Att den kunskap som producerats inte är användbar och att det är tveksamt om man kan använda resultatet rent praktiskt. Alvesson (2017, s. 10–23) menar att det då är viktigt att komma ihåg att det finns andra värden med denna typ av forskning än att bara se till generaliserbarheten och hur objektivt säker kunskapen är. Forskningen kan ha en hög relevans trots att generaliserbarheten är låg då denna typ av forskning hjälper till att förstå hur folk tänker inifrån. Målet med denna studie är inte att få det svart på vitt vilket som är

”det enda rätta” eller att förklara företeelser utan målet med denna studie är att få en djupare förståelse för lärares syn på det kompensatoriska uppdraget och hur de arbetar med

högläsning i sina klassrum. Jag vill inte samla in kvantitativa data som visar tydligt med

siffror hur ofta de högläser utan jag är intresserad av att förstå hur lärarna tänker och genom

att gå på djupet med ett fåtal lärare kan en djupare förståelse för deras tankar skapas. Därför

används hermeneutiken som teori då den med fördel kan tillämpas tillsammans med kvalitativ

intervjumetod för att skapa den förståelse som denna studie vill uppnå.

4

2 Bakgrund och tidigare forskning

I kommande avsnitt redogörs det för tidigare forskning samt sociokulturella perspektivet. Det En redogörelse för begreppet socioekonomisk status och dess påverkan för resultaten i skolan kommer lyftas. Vidare kommer även det kompensatoriska begreppet lyftas och sättas in i relation till kursplanen för att tydliggöra hur lärare kan på ett kompensatoriskt vis använda sig av högläsning i klassrummet.

2.1 Det sociokulturella perspektivet

Detta examensarbete utgår från Lev Vygotskij perspektiv på lärande, det sociokulturella perspektivet där människan anses vara dels en biologisk varelse, dels en kulturvarelse.

Människan följer en biologisk utvecklingslinje samt en sociokulturell utvecklingslinje. Den biologiska utvecklingslinjen börjar när ett barn föds och börjar utveckla en rad färdigheter så som att kontrollera sin kropp, fixera blicken, gå och springa. Vygotskij menar att denna utveckling är styrd av biologiska processer vilket betyder att oavsett vart i världen, i vilken kultur och under vilka villkor barnen föds och växer upp kommer de att utvecklas relativt lika under denna period. Det som skiljer människan från andra varelser menar Vygotskij är att när barnet börjar kommunicera med sin omgivning kommer hens utveckling påverkas av

sociokulturella faktorer. Språket kommer spela en oerhört stor roll för den sociokulturella utvecklingen. Nelson (1996) utryckte det som att när barnet börjar använda språket lämnar biologin över ansvaret till kulturen för människans fortsatta utveckling. Detta visar tydligt att språket är avgörande för människans utveckling (Säljö, 2018, s. 167).

Säljö framhåller att ett sociokulturellt perspektiv på lärande och utveckling handlar om hur människor kan utveckla förmågor som kan ses som kulturella så som att läsa, skriva, räkna, resonera abstrakt och lösa problem. Ur ett sociokulturellt perspektiv kan detta beskrivas som att människor tar till sig medierande redskap. Medierande redskap är en grundläggande term inom det sociokulturella perspektivet och kan beteckna de redskap eller verktyg som

människor använder när vi försöker förstå vår omvärld eller agera i den (Säljö, 2014, s. 298).

Strandberg menar att de psykologiska processerna som Vygotskij teori lyfter fram – tänkande, talande, läsande, problemlösande, lärande, emotioner och vilja – bör förstås och ses som aktiviteter. Strandberg framhåller att det är vad eleverna gör i skolan och under lektionerna som är av avgörande för deras utveckling, inte det de redan kan och vet (Strandberg, 2017, s.

11).

Vygotskij lyfter fram att de aktiviteter som leder till lärande och utveckling uppvisar mycket påtagliga kännetecken och kan klassificeras. Det första kännetecknet som leder till lärande och utveckling är av socialkaraktär där lärande och utveckling uppstår när olika former av samverkan mellan människor sker. Vygotskij anser att lärandet sker först tillsammans med andra människor innan man själv behärskar den nya kunskapen. Alltså att det yttre tänkandet tillsammans med andra människor sker först, innan det självständiga inre tänkandet sker (Strandberg, 2017, s. 11). Det andra kännetecknet som leder till lärande och utveckling är att människan använder sig av hjälpmedel i sina aktiviteter alltså medierande redskap.

Strandberg (2017, s. 11) förklarar att människan inte möter världen direkt, utan att

5

människans relation till världen är medierad. Mellan människan och världen finns medierande artefakter alltså verktyg och tecken som hjälper människan att lösa problem, att minnas, att utföra en arbetsuppgift eller att tänka. Vygotskij förklarar att människan utmärks av att hen använder två olika typer av redskap, språkliga samt materiella när hen försöker förstå och agera i sin omvärld. Språkliga redskap är symboler, tecken eller ett teckensystem som människan använder för att tänka eller kommunicera med. Exempel på språkliga redskap är bland annat bokstäver, siffror, räknesystem och så vidare. Materiella redskap kan kopplas till fysiska redskap, exempelvis används en penna för att skriva och glasögon för att kunna läsa (Säljö, 2014, s. 298–299). Det tredje kännetecknet som leder till utveckling och lärande är att människans aktiviteter alltid är situerade, alltså att de äger rum i specifika situationer så som kulturella sammanhang, rum och platser. Exempelvis är det lättare att lära sig läsa i en miljö som är lämpad för läsning och som är berikad med böcker och texter (Strandberg, 2017, s. 11–

12). Det fjärde och sista kännetecknet är att aktiviteter som leder till lärande och utveckling är kreativa och överskrider givna gränser. Alltså att människan befinner sig i olika zoner där människan utmanas och prövas i det hen ännu inte kan (Strandberg, 2017, s. 12). Vygotskij talar om den närmaste proximala utvecklingszonen och beskriver denna som avståndet mellan det som barnet självständig kan utföra utan stöd från någon mer kunnig person till det som barnet kan klara av bara hen får hjälp och stöttning från någon mer kunnig person (Säljö.

2018. s. 167). Vygotskij framhåller att ett barn kan prestera mer i ett samspel och samarbete med en mer kunnande person alltså en person som ligger längre fram i utvecklingen och att det är genom detta samspel och samarbete som lärandet sker (Dominković m.fl., 2006, s. 12).

Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (reviderad 2019) har en tydlig koppling till det sociokulturella perspektivet och Vygotskij synsätt, alltså att

människans viktigaste redskap för att tänka, tala och lära är vårt språk och att lärandet sker i sociokulturella sammanhang. Redan i första meningen slår kursplanen fast att språket är ett redskap för att tänka, kommunicera och lära. I kommentarmaterialet till kursplanen i svenska finner man följande citat:

Påståendet bygger på de teorier som menar att människans språk ger henne möjligheter att synliggöra och utveckla sina tankar. På så sätt är språket alltså avgörande för

tankeutvecklingen och lärandet, både i skolan och hela livet. Språket utvecklas i samspel med andra och det är också med hjälp av språket vi skapar vår identitet, förstår oss själva och andra, och har möjligheter att ingå i gemenskaper med andra Skolverket, 2017, s. 5)

Högläsning i klassrummet är en social aktivitet där språket är nyckeln till lärande och

utveckling vilket stämmer väl överens med Vygotskij synsätt. Vidare har det sociokulturella

perspektivet en stark koppling till läroplanen och är alltså en viktig bakgrund att ta med som

utgångspunkt för denna studie.

6 2.2 Socioekonomisk status

Jobér (2015, s. 26) menar att socioekonomisk status är ett vanligt förekommande begrepp inom utbildningsvetenskaplig forskning och statistik som används för att kunna kategorisera vilket skikt i samhället en människa tillhör. Grundprincipen är att den socioekonomiska statusen baseras på vilken arbetssituation en människa har men den ska också säga något om vilka framtidsmöjligheter människan har.

Statistiska centralbyrån definierar socioekonomisk status på följande sätt:

När man redovisar statistik efter socioekonomiska faktorer kan det handla om grupper som är skapade baserat på till exempel utbildningsnivå, inkomst eller yrke. Den

socioekonomiska indelningen (SEI) är en klassifikation som i huvudsak är baserad på uppgifter om individers yrken (SCB, 4/3–2020)

Skolverket (2018, s. 13) har i sin analys av familjebakgrundens betydelse för skolresultaten lyft fram sitt sätt att fördela människor i ett socioekonomiskt index som är sammansatt av tre variabler som mäter olika aspekter av en elevs socioekonomiska bakgrund. De tre variablerna är föräldrarnas utbildningsnivå, föräldrarnas samlade inkomst samt föräldrarnas grad av bidragstagande.

2.3 Socioekonomiska skillnader

Eneskär (1984) genomförde 1984 en studie som visade att ett barns språkförmåga till stor del påververkades av hur väl barnet språkstimmulerades i hemmet. Barn till föräldrar med högre utbildning hade bättre verbal förmåga vilket kunde kopplas till att dessa föräldrar

språkstimulerade sina barn mer (Svensson, 2009, s. 140). Barnbarometern har genomfört mättningar över hur ofta och mycket ett barn blev läst för och dessa mätningar visar att föräldrar med högre utbildning läste både oftare och en längre stund än föräldrar med en lägre utbildning. Svensson anser att det inte finns någon anledning att tro att denna trend vänt utan snarare att de sociala skillnaderna har ökat vad gäller konsumtionen av litteratur (Svensson, 2009, s. 44–146). Skolverket har gjort en analys av familjebakgrundens betydelse för

skolresultaten som förstärker Svensons teori om att de sociala skillnaderna har ökat. Analysen framhåller att elevernas socioekonomiska bakgrund alltid haft en stor inverkan på elevernas resultat och att dess betydelse har legat på ungefär samma nivå fram tills 00-talet. Analysen visar nu att elevernas socioekonomiska bakgrund fått en ökad betydelse för hur väl eleverna lyckas i skolan (Skolverket, 2018, s. 6).

Fredriksson och Taube (2012) har gjort en analys av resultaten av PIRLS- undersökningen 2006 som tydligt visar familjens roll i barns läsutveckling. Deras studie visade att barn som kom från familjer där föräldrarna hade det största läsintresset också hade det högsta

medelvärdet på PIRLS-undersökningens läs-test. Eleverna som hade föräldrar som var mindre intresserade av läsning presterade sämre på testet. Harrington (2009) visade också på

familjens påverkan av läslusten, där resultatet visade att när en familj sätter värde på läsning

visar dessa barn ett större läsintresse i skolan. Harrington anser att Matteuseffekten har blivit

verklighet alltså att ”de rika blir rikare och de fattiga blir fattigare”. Det var Stanovitch och

7

Cunningham (1992) som etablerade begreppet Matteuseffekten, som innebär att de barn som har rik tillgång till böcker och föräldrar som uppmuntrar deras läsintresse kommer läsa mer och då också bli bättre läsare. Vilket kan jämföras med de barn som varken har tillgång till böcker eller föräldrar som uppmuntrar till läsande vilket gör att dessa barn tappar intresset för läsning och kommer då inte utvecklas som läsare (Hultgren, 2017, s.2). Dessutom lyfter Jobér (2015, s.60–62) fram ytterligare en negativ konsekvens för de med lägre socioekonomisk status nämligen det som kallas fria skolvalet enligt flera forskare inte alls är så fritt som det låter. Reimers anser att skolans uppgift att ge alla elever samma förutsättningar till en bra utbildning har förändrats till att skolans uppgift numera är att ge alla elever en möjlighet att välja utbildning. Reimers menar alltså att det skett en övergång från rätten att bli erbjuden lika förutsättningar till utbildning till en rätt att välja skola. Jobér menar att rätten att välja skola inte är en möjlighet för alla och en avgörande faktor som påverkar möjligheten att välja skola grundar sig på ett rent geografiskt plan alltså på var skolorna är placerade i en stad eller ett samhälle. Hjort och Panican (2011) anser att möjligheten att välja skola inte alls finns för de som inte har råd eller tid att ta sig till de mer attraktiva skolorna. De anser också att de attraktivaste skolarna är placerade i områden långt ifrån socialt och ekonomiskt utsatta

områden. Dessutom menar de att de attraktiva skolorna drar till sig mer välmeriterad personal och att dess elever har ett genomsnittligt meritvärde som ligger över snittet. Segregation och svensk skola (1983) visar att ju större andel elever från högre socialskikt i skolklassen dessbättre är genomsnittsresultatet för samtliga elever oavsett socialgruppstillhörighet. Det vill säga att alla elever och kanske då framförallt de elever som kommer från svagare social bakgrund kommer tjäna på att tillhöra en skolklass med många elever från högre socialklass (Jobér, 2015, s.60–62).

Dominković, Eriksson & Fallenius anser att det med tanke på att barnen kommer till skolan med en stor variation i hur mycket det fått möta litteraturens värld, är det vanligt att

verksamma lärare ställer sig frågan om högläsningen i skolan kan ge eleverna likvärdiga literacyerfarenheter. Begreppet literacy används när man talar om hur barn tillägnar sig skriftspråket och det finns ingen korrekt svensk motsvarighet till begreppet och Dominković

m.fl. framhåller att om begreppet ska översättas skulle det kunna liknas vid skrift språklighet.

Det finns inte i forskningslitteratur en helt entydig beskrivning av begreppet men Snow m.fl.

(1998) framhåller att literacy innefattar många aspekter av kunnande, förståelse och

behärskande av språket i tal och skriftform samt visat intresse för det skriva språket, språkets form och dess innehåll vilket ser olika ut för vart i utvecklingen barnet befinner sig

(Dominković m.fl., 2006, s. 11). Shimron (1994) anser att skolan i de flesta fall kan ersätta förlusten av tidiga läsaktiviteter i hemmet. Även Rosenhouse m.fl. (1997) anser att det är en självklarhet att barnen kan få liknande effekter i skolan som om barnet blev läst för hemma (Dominković m.fl., 2006, s. 131). Dock framhåller Taube (1993) att barnets sociala

familjebakgrund har större betydelse för skillnader mellan olika elevers läsprestationer än skolan och lärarens insatser. I Taubes studie framkom det att omfattningen av högläsning i hemmet kan relateras till elevens läsförmåga i skolan. Taube visar i studien att elever i tredje klass som varje dag under sin uppväxt fått lyssna till högläsning i hemmet läste mycket bättre än de som inte fått möjligheten att lyssna till högläsning dagligen i hemmet. (Dominković

m.fl. 2006, s. 14). I en studie av Meyer et al. (1994) framkom det att högläsning i hemmet

hade större positiv påverkan på barnets språkutveckling än högläsning i skolan. En anledning

8

anses vara att barnet kan bli mer delaktig och aktiv i läsningen hemma än i skolan eftersom det där är en del av en större grupp (Dominković m.fl. 2006, s. 14).

Svensson framhåller också att det viktigaste inte är hur mycket man läser för barnen utan sättet man läser på. Det är viktigt att läsa med intresse och inlevelse och det kanske mest avgörande för effekten är att samtala om textinnehållet med barnen. (Svensson, 2009, s. 145).

Lundberg (2006) anser att det viktigaste med högläsning för barn är att skapa ett intresse för läsning (Svensson, 2009. s. 145).

Det lyfts knappt fram en enda negativ påverkan av högläsning men det finns några rapporter som har en mer skeptisk bild av högläsning där ibland Meyer och Wardriop (1994) som varnar för en övertro på högläsningen som lösningen på alla problem. Deras studie visar att det finns många positiva effekter men då av tidig högläsning i hemmen. Senare kan

högläsning ge effekter på literacyutvecklingen och framförallt då på barnens attityder och

motivationer. Dock anser de att eleverna inte bli bättre läsare av att ha hört mycket högläsning

(Dominković mfl, 2006, s. 140).

9 2.4 Högläsning

Högläsning definieras av Dominković m.fl. (2006, s. 10) som att en vuxen läser högt för ett barn. Hasselbaum (2006, s. 7) har tydliggjort vikten av högläsning som ett pedagogiskt verktyg för att stimulera elevernas fantasi, främja deras läslust samt stimulera elevernas språkutveckling. Hon anser också att högläsningen stärker och utvecklar elevernas koncentrationsförmåga, fantasi och inlevelseförmåga.

I den svenska läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (reviderad 2019) går det inte någonstans i kursplanen för svenska att utläsa att läraren ska använda sig av högläsning i klassrummet dock finns det många delar i läroplanen som kan bearbetas med hjälp av högläsning. Kursplanen i svenska framhåller att undervisningens syfte bland annat är att stimulera elevernas intresse för att läsa. Eleverna ska också utveckla en förmåga att

bearbeta texter, enskilt och tillsammans. Genom undervisningen ska eleverna dessutom få möta och införskaffa sig kunskaper om olika former av sakprosa och eleverna ska även inhämta kunskaper om skönlitteratur där kunskaperna ska grundas på skönlitteratur från olika tidsperioder och från olika delar av världen (Skolverket, 2019, s. 257–258).

I kursplanens centrala innehåll för svenskämnet framhålls det innehåll som eleven ska få möta i sin svenskundervisning och det är uppdelat i olika kategorier.

I kategorin Läsa och skriva beskrivs det att undervisningen ska ge eleverna möjligheter att erhålla sig lässtrategier för att kunna förstå och tolka texter (Skolverket, 2019, s. 258).

I kategorin Tala, lyssna och samtala beskrivs det att eleverna ska ges tillfällen att få lyssna och återberätta i olika samtalssituationer. (Skolverket, 2019, s. 258).

I kategorin berättande texter och sakprosatexter ska eleverna i sin undervisning få möta berättande text, sakprosatexter och poetiska texter som är från olika tider och olika delar av världen och som belyser människors upplevelser och erfarenheter. Eleverna ska också få möta texter i form av rim, ramsor, sånger, bilderböcker, kapitelböcker, lyrik, dramatik, sagor och myter. Eleverna ska inhämta kunskaper om några skönlitterära barnboksförfattare och illustratörer. Eleverna ska också i sin undervisning få möta beskrivande och förklarande texter, exempelvis faktatexter för barn, och hur dessa är uppbyggda. De ska även få möta instruerande texter, så som spelinstruktioner och arbetsbeskrivningar. (Skolverket, 2019, 258–

259).

10

Kommentarmaterialet till läroplanen framhåller och förtydligar litteraturens roll i kursplanen och att litteraturen har en stark roll där. Det framhålls genom:

Undervisningen ska ge eleverna rika möjligheter att läsa och upptäcka glädjen i att med hjälp av litteraturen förflytta sig i tid och rum och ta del av andras berättelser. På så sätt kan de utveckla läslust och intresse för litteratur (Skolverket, 2019, s.7).

Högläsning är ett verktyg som kan väcka och stimulera elevernas läsintresse genom att de kommer i kontakt med skönlitteratur, det ges då också möjligheter att bearbeta texter och genom högläsning kommer deras egna språk att utvecklas och de kommer genom rätt val av litteratur förstå sin omvärld och kunna utveckla sin egen identitet. Det är lärarens uppdrag att följa läroplanen men hur läraren undervisar är upp till var och en. Många forskare framhåller att högläsning är ett lämpligt samt gynnsamt pedagogiskt verktyg och att de har stora positiva effekter på elevernas utveckling men väljer lärare att använda högläsning för att behandla detta innehåll i kursplanen och där med låta alla elever oavsett socioekonomisk bakgrund få ta del och lära sig med hjälp av högläsning?

2.5 Det kompensatoriska uppdraget

Skolverket framhåller samt förtydligar på dess hemsida att skollagen ska säkerställa för varenda elev att skolan ska vara likvärdig och att alla elever har rätt till utbildning och att den ska vara av hög kvalité. Skolan ska dessutom kompensera för elevernas olika bakgrunder samt förutsättningar. Enligt skolverket innehåller begreppet likvärdig skola tre olika aspekter av likvärdighet:

• lika tillgång till utbildning

• lika kvalitet i utbildningen

• skolans uppdrag att kompensera för skillnader i elevernas förutsättningar (Skolverket, 2/2–2020)

Ryffé (2019, s. 1–2) anser att skolans kompensatoriska uppdrag på ett enkelt sätt kan

beskrivas som att skolväsendet har en skyldighet att säkerställa att varenda elev med hjälp av olika medel ges goda förutsättningar att nå kunskapskraven oavsett deras utgångsposition i form av socioekonomisk bakgrund och funktionsvariationer. Ryffé (2019, s. 1–2) framhåller att det kompensatoriska uppdraget inte är en rättslig term men är ett etablerat begrepp inom den pedagogiska vetenskapsdisciplinen.

Chambers (2014, s. 64) anser att lärarna bör ha som mål att varje elev, varje dag i skolan

oavsett årskurs ska få uppleva högläsning. Han anser att det är ett missförstånd hos många

lärare att de tror att högläsningen bara är gynnsamt och behövs i de lägre årskurserna då

eleverna befinner sig i en läsinlärningsperiod. Han menar att högläsning behövs i alla

årskurser och att högläsningen har en oerhört stor betydelse för elevernas utveckling.

11

Palm och Sutorius (2010, s. 11) har genomför en kvalitetsgranskning åt skolinspektionen och de framhåller att forskning har visat att skolorna har stora möjligheter att genomföra

förändringar som bidrar till att elevernas socioekonomiska bakgrund kommer bli mindre avgörande. Forskning har visat att hur undervisningen läggs upp av läraren och hur hen utför sin undervisning, är avgörande för alla elevers lika möjlighet till kunskapsutveckling. Detta tillsammans med hur rektorn fullföljer sitt pedagogiska uppdrag kan leda till att de

socioekonomiska faktorerna som finns får en minskad betydelse (Palm och Sutorius, 2010, s.

11). Även Håkansson & Sundberg (2016, s. 18) framhåller att skolor kan utjämna

ojämlikheter som kan hänföras till socioekonomisk bakgrund. De menar att man med säkerhet

vet är att det är läraren och hens sätt att undervisa på som har störst betydelse och påverkan på

en elevs lärande och som i förlängningen på en elevs studieframgång. Forskning har visat att

de elever som undervisas av de mest effektiva lärarna har stora lärandevinster till skillnad mot

elever som undervisas av mindre effektiva lärare. De som undervisas av de mest effektiva

lärarna har mellan 15 och 30 procent i resultatskillnad som kan hänföras till kvalitetsskillnad

som grundar sig på vad deras lärare kan, vet och gör till skillnad mot mindre effektiva lärare

(Håkansson & Sundberg, 2012, s. 161).

12

3 Metodologisk ansats och val av metod

Inledningsvis presenteras här avgränsningar och urval som sedan följs av en presentation av metoden för arbetet. Vidare presenteras genomförandet av intervjuerna. Därefter redogörs det för studiens validitet, reliabilitet samt generalisering. Avslutningsvis redogörs det för den forskningsetik som präglat denna studie.

3.1 Avgränsningar och urval

Studien grundar sig på kvalitativa intervjuer som genomfördes på tre olika skolor i

Mellansverige, där lärarna hade olika lång erfarenhet inom yrket, varierad ålder samt olika utbildningar. Respondenterna arbetar i olika årskurser på lågstadiet och de arbetar på skolor med varierad socioekonomisk status. Urvalet skedde genom att välja en friskola med mycket stark socioekonomisk status, en kommunalägd skola med svag socioekonomisk status samt en friskola som låg mitt i mellan dessa skolors socioekonomiska läge. De tre lärarna kommer här i studien få fiktiva namn och kallas för Anna, Frans och Lisa.

3.2 Metod

Denna undersökning utgår från en hermeneutisk teori (förklaring återfinns i kap.1) då målet är att få en djupare förståelse för lärares tolkning av det kompensatoriska uppdraget samt om de anser att det är deras uppdrag att kompensera för den bristande högläsningen i hemmet. För att få svar på denna studies frågeställningar används den kvalitativa metoden intervju vilket kommer ge en ökad förståelse över verksamma lärares syn på det kompensatoriska uppdraget gentemot bristen av högläsning i hemmet.

Kvalitativ intervju förknippas ofta med att kategorisera och tolka hur de intervjuade människorna exempelvis uppfattar, tolkar, upplever, deras föreställningar, synsättet eller inställning de har till ett vist fenomen. Det handlar ofta om att sätta ord på sådant som de intervjuade inte riktigt är medvetna om eller ännu inte insett. Sedan tolkas denna information utifrån ett teoretiskt perspektiv för att fördjupa förståelsen av den. Man vill inte hitta

lagbundna orsaker till att de intervjuade har en viss uppfattning utan snare att skildra en uppfattning med ett inifrån perspektiv (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 11–18). En kvalitativ intervju kan liknas vid ett vanligt samtal dock finns det en stor skillnad och det är att i intervjun finns ett bestämt fokus. Enligt Patel & Davidsson (2011, s. 82) kan en intervjus föregå som ett semi strukturerat samtal genom att forskaren använder sig av en intervjuguide.

Det är intervjuaren som bestämmer riktningen på samtalet och ser till så att samtalet ligger inom ramen för det som ska undersökas. (Kihlström, 2017, s. 47). Respondenten ges genom denna metod stor frihet att utforma samt formulera sina svar på ett självständigt vis (Patel &

Davidsson, 2011, s. 82). Kvale och Brinkman (2014, s. 170). framhåller att de första

minuterna av en intervju är avgörande då respondenten skapar sig en uppfattning om

intervjuaren och detta avgör om respondenten kommer öppna upp sig och tala fritt om sina

tankar och erfarenheter inför en främling. För att möjliggöra detta måste intervjuaren ge ett

gott intryck och skapa en god relation genom att visa intresse och respekt, samt tydliggöra

syftet med studien.

13 3.3 Genomförande av intervjuer

Intervjun inleddes med att jag presenterade mig själv, syftet med intervjun tydliggjordes och jag förklarade att intervjun kommer spelas in med hjälp av min telefon. Respondenten fick också möjlighet att ställa frågor innan intervjun påbörjades. När intervjun påbörjades la jag stor vikt och fokus på att inte styra intervjun eller ställa ledande frågor då respondenten kunde ledas till de svar som jag som intervjuare anser är det rätta svaret. Detta skulle ge fel resultat då jag vill veta hur verksamma lärare tänker och ha en verklig bild av deras syn inte låta min syn påverka deras svar (Kihlström, 2017, s. 47,51,53). För att samla in data valde jag att använda mig av fasta frågor som ställdes till alla men som tog olika vägar och följdfrågorna blev av olika karaktär beroende på vad respondenten gav för riktning på samtalet. Jag

avslutade intervjun med att tacka för hens medverkan och gav möjlighet att ställa frågor eller kommentera. Dessutom gav respondenten frågan om hen vill ta del av studien när den är klar.

3.4 Validitet, reliabilitet och generalisering

Vissa forskare menar att det är omöjligt att granska en kvalitativ forskning utifrån begreppen validitet och reliabilitet (Karlsson, 2017, s. 252). Dock går det till viss del att undersöka forskningens validitet och reliabilitet genom att spela in intervjuerna för att sedan tolka och sammanfatta dem. Med hjälp av inspelningen kan man gå tillbaka och granska intervjun och se om man hållit sig inom ramen för det som ska undersökas alltså granska studiens validitet.

Samtidigt kan inspelningen användas för att granska studiens reliabilitet alltså studiens tillförlitlighet och trovärdighet genom att kontrollera att jag som intervjuare inte påverkat svaren genom att ställa följd frågar eller stressat fram svaren, samtidigt gör en inspelning att ingen viktig information missas, eller att mina följdfrågor glöms vilket skulle kunna ske om svaren bara skrivits ner (Kihlström, 2017, s. 232, 164).

Enligt Kihlström (2017, s. 231) finns det ytterligare en aspekt av validitet så kallad

innehållsvaliditet vilket innebär att undersökningsinstrumenten man använder sig av bör vara väl beprövade för den tänkta studien. Validiteten ökar ytterligare genom att en person som är utbildad inom ämnet granskar undersökningsinstrumenten vilket skett då jag låtit min

handledare kontrollerat mina intervjufrågor och som kommit med förslag på förbättringar och förtydligande gällande frågornas utformning. Dessutom tog samtidig validitet i beaktning då en förstudie där intervjufrågorna testades på en lärarstudent genomfördes för att se så att det inte uppkom missförstånd gällande frågornas utformning samt att förstudien spelades in för att säkerställa ljudkvalitén (Kihlström 2017, s. 231).

Även Patel &Davidsson (2011, s. 105) framhåller att validiteten avgörs genom att det som är

tänkt att studeras, faktiskt studeras och detta kan säkerställas genom att den som undersöker

har god kunskap i det hen vill undersöka, bra mätinstrument samt noggrannhet vid själva

mätningen alltså i detta fall min intervju. Patel & Davidsson (2011, s. 105) framhåller att vid

kvalitativa undersökningar är strävan att upptäcka företeelser för att sedan tolka och förstå

innebörden av livsvärlden, att beskriva uppfattningar eller en kultur.

14

Kihlström framhåller att kommunicerbarheten är ett mått på studiens validitet vid den kvalitativa studien och det innebär att den som läser studien på enkelt sätt ska förstå dess innehåll och på ett tydligt sätt förstå resultaten av undersökningen (Kihlström, 2017, s. 232).

Med detta i åtanke har jag strävat efter att så tydligt som möjligt redovisa de olika delarna i mitt examensarbete samt strävat efter en tydlig struktur. Jag har dessutom strävat efter att på ett så tydligt sätt som möjligt redogöra för intervjuernas resultat.

3.5. forskningsetik

Att bedriva forskning är en nödvändighet för både oss människor och för samhällets utveckling. Det så kallade forskningskravet innebär att de kunskaper som finns tillgängliga ska kunna utvecklas samt fördjupas och att de metoder som används förbättras. Samtidigt finns det ett skydd mot de som lever i samhället och medverkar i forskningsprojekt. De som deltar i forskningsprojekt skyddas av individskyddskravet från olämplig insyn i deras livsförhållanden och måste även skyddas mot psykisk eller fysisk skada, förödmjukelse och kränkning. När forskning bedrivs måste forskningskravet och individskyddskravet ställas mot varandra och ansvarig forskare måste väga in värdet av det förväntade kunskapstillskottet mot obehaget och konsekvenser som de berörda undersökningsdeltagarna riskerar att utsättas för (Vetenskapsrådet, 2007 s. 5). Det är därför av stor vikt att redan vid starten av studien

säkerställa att de personer som deltar i undersökningen hålls anonyma, skyddas mot olämplig insyn samt att de inte kommer till skada på något vis (Björkdahl Ordell, 2017, s. 27).

Individskyddskravet, som fastställt av Vetenskapsrådet, innefattar fyra allmänna huvudkrav på forskning och ska ses som en vägledning för forskaren snarare än fasta regler. Huvudkraven är följande: 1) informationskravet, 2) samtyckeskravet, 3) Konfidentialitetskravet, 4)

nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2014, s. 6).

Informationskravet förtydligar forskarens och i detta fall mitt ansvar att informera

respondenten i intervjun om undersökningens syfte och hur undersökningen kommer gå till.

När en person ska intervjuas måste förhandsinformation ges och då ska det bland annat belysas vilken uppgift respondenten har i projektet och vilka villkor som gäller för hens deltagande Respondenten måste få veta att deltagandet är frivilligt och att hen har rätt att när som helst att avbryta sin medverkan (Vetenskapsrådet, 2007, s. 7–8). Denna information kommer respondenterna tillhandahållas via mejl genom ett informationsbrev som grundar sig på Karlstads Universitets mall för informationsbrev där personuppgifter hanteras.

Samtyckeskravet framhåller att deltagarna i undersökningen har rätten att själva bestämma

över sin medverkan och genom att fylla i en samtyckesblankett innan intervjun påbörjas har

de gett sitt medgivande till att delta (Vetenskapsrådet, 2007, s. 9–11). Konfidentialitetskravet

skyddar deltagarnas identitet. Alla som deltar i undersökningen ska ges största möjliga och

deras personuppgifter ska förvaras så att inga utomstående till studien kan komma åt och ta

del av deras dem. Jag kommer inte att gå ut med pedagogernas riktiga namn eller annan

personlig information i detta examensarbete. Nyttjandekravet, är ett krav som framhåller att

de uppgifter som är insamlade om enskilda personer endast får nyttjas för forskningens

15

ändamål och får inte användas, lånas ut eller säljas för kommersiellt bruk eller andra icke-

vetenskapliga ändamål (Vetenskapsrådet, 2014, s. 14).

16

4. Resultat och analys

I avsnittet som följer presenteras resultatet från de tre lärare som deltagit i min undersökning och vad som framkom under intervjuerna. Intervjuerna nedan har tolkats och sammanfattats.

Intervjuerna presenteras i den ordningen de genomfördes och lärarna har för att säkerställa deras anonymitet fått fiktiva namn. Slutligen redovisas en analys av undersökningens resultat.

4.1 Intervjuresultat

4.1.1 Anna

Anna är i 40års åldern och har tidigare jobbat som förskollärare under 7 år men har de senaste två åren arbetat som lärare, dels i förskoleklass, dels som ämneslärare i åk 1–3 i ämnena matematik, naturvetenskap samt teknik. Anna är utbildad till lärare för tidiga åldrar då hon är behörig förskolelärare samt har lärarlegitimation för förskoleklass till årskurs sex. Anna framhåller att skolans elever har en god socioekonomisk bakgrund och att denna friskola har stämpeln att vara för de fina eleverna. Anna framhåller att när hon jobbade som ämneslärare använde hon sig inte av högläsning då hon inte undervisade i svenskämnet men genom intervjun framkommer det att hon högläste faktatexter, läromedel och instruktioner för

eleverna så omedvetet använde hon högläsning som pedagogiskt verktyg i sin undervisning. I förskoleklassen använde hon sig dagligen av högläsning och den var schemalagd efter

lunchrasten. Då lästes det ur kapitelböcker, böcker som barnen själva tagit med hemifrån eller från de boklådor som biblioteket ordnat. Vid frågan varför hon valt att schemalägga

högläsning betonar hon vikten av att högläsa och att hon anser att detta moment är oerhört viktigt och ska ske dagligen.

Dels tycker jag att barnen får höra många ord, de får också höra melodin i hur man läser språket, de får också se hur en bok är uppbyggd tillexempel en berättelse, hur det är en inledning, en mitt med en handling och med ett slut. Sen vet jag att det ökar barnens ordförråd jättemycket genom att de får höra mycket och sen tycker jag också att man får en dialog med barnen där vi diskuterar böckerna. Jag tycker också att de får en bättre fantasi och de bli mer rustade för språket. Och framförallt kan man skapa ett intresse för litteratur.

Anna anser att syftet framförallt med högläsning i skolan är att öka barnens ordförråd det är

det absolut viktigaste. Anna har tagit del av forskning och hon lyfter fram att forskningen

visar tydligt på att antalet ord de kan och ordförrådet starkt påverkas av barnets erfarenhet av

högläsning. Hon menar att barnen genom högläsning får höra ord som de inte är bekanta med

och första gången förstår de inte dess innebörd men att de genom att höra ordet fler gånger

genom berättelsen kan skapa sig en förståelse. Hon framhåller att barnen genom högläsning

av litteraturen får höra ord som inte hör till talspråket och genom högläsning kan de även

möta en stor variation av genrer så som faktaböcker och dess typiska uppbyggnad, dikter och

sagor som bjuder in till att använda fantasin men även rim och ramsor som leker med språket.

17

Anna framhåller att just dialogen och diskussionen efter man läst är viktig för att man kan prata med barnen då de kan ha många funderingar efter man läst och då måste man diskutera så att man kan öka förståelsen för det man läst. Högläsning som pedagogiskt verktyg

använder sig Anna också av för att låta eleverna använda sin fantasi för att återberätta berättelsen, för att kunna diskutera argumentera och våga stå för sin åsikt och även för att de ska få nya inblickar i hur andra tänker.

När Anna diskuterar det kompensatoriska uppdraget menar hon att man måste läsa in var varenda elev står så att man kan anpassa där efter:

Det är många barn som aldrig hör högläsning hemma och sen så är det många som får höra det varenda kväll eller varenda dag och då är det också viktigt att ta hänsyn till det för jag tycker att man ska få det både hemma och i skolan men jag vet ju hur livet ser ut man har inte alltid tid så därför måste ju vi i skolan se till så att vi hjälper dem med det.

Anna önskar att det skulle finnas en större kunskap i samhället om högläsningens betydelse för barn. Anna menar att barn som mött många böcker vet redan innan skolan hur texter och ordbilder ser ut, de vet läsriktningen och vet melodin i det lästa språket. När hon höll föräldramöte för förskoleklassen visade hon upp en film från skolverket som lyfter högläsningens betydelse för ordförrådet för att uppmuntra föräldrarna till att högläsa mer.

Denna film visades som inspiration, inte som ett tvång eller för att få föräldrar att känna dåligt samvete över att de inte högläser. Men hon vill att alla ska ha kunskapen om högläsningens positiva effekter. Anna har stor förståelse för att man inte hinner läsa för sina barn hemma.

Hon lyfter fram att hon ser det som en stor fördel att man läser hemma men hon menar att alla kanske inte hinner, har intresse, vissa föräldrar kan ha dyslexi eller vara analfabeter, då anser hon att det är hennes uppdrag att hjälpa dessa barn och kompensera för den förlorade

högläsningen i hemmet. Hon anser att det är hennes skyldighet genom skolans

kompensatoriska uppdrag att kompensera och låta alla eleverna i hennes klass få möta högläsning och där igenom utveckla sitt ordförråd och nå kunskapskraven i årskurs tre. Hon framhåller också att skollagen lyfter fram att man ska möta varenda elevs behov och hon försöker men menar också att det inte alltid är lätt.

Anna menar att högläsning är vägen till läsintresse och den egna läsningen och avslutningsvis lyfter Anna att det viktigaste är inte vad eleverna läser bara de läser!

4.1.2 Frans

Frans är i 30års åldern och har jobbat som lärare i tre år. Han är utbildad grundlärdare f-3 och jobbar nu i årskurs tre. Han jobbar på en kommunalägd skola där många elever enligt honom har en sämre socioekonomisk bakgrund. Han högläser för eleverna men har det inte

schemalagt och hur ofta eller hur mycket han högläser varierar. På frågan varför han inte

schemalägger högläsningen är svaret att han inte känner att han har tid fast han vet hur viktigt

det är. Han menar att på de timmarna han möter eleverna är det så mycket som ska hinnas

med och han har svårt att hitta plats för högläsningen. Han anser att han inte hittat något bra

18

tillfälle under dagen att läsa på och som skulle kunna bli den fasta punkten men att detta kanske är något som faller på plats och att det kan komma att bli en rutin. Han vet om hur viktig högläsningen är och han säger att den största anledningen till att han högläser är för att eleverna ska få en egen läslust genom att se hans intresse av läsning och att de får möta stor variation av litteratur som de själva kanske inte hade valt.

Frans uppger det följande:

Jag tycker inte att det viktigaste är vad det är för bok eller genrer utan det viktigaste är att de får ett intresse och en nyfikenhet av texter. Jag kan lika gärna läsa en serietidning, ett recept eller en faktabok bara eleverna får en positiv bild av läsning. Mitt syfte med högläsning är att skapa intresse för texter och visa vad läsningen kan ge. Finns ett intresse så kommer läsning.

Frans berättar om en elev han hade som inte alls kunde förstå vitsen med att lära sig läsa och vad det skulle vara bra till. Denna elev hade ett stort intresse för att baka och för att eleven skulle förstå varför hen skulle lära sig läsa, började han baka med hen på fritids. Han vägrade då läsa receptet åt hen och hen fick då försöka själv eller bara blanda som hen trodde. Sockerkakan blev inte alls bra och hen började förestå att för att kunna bli en bagare var hen tvungen att läsa. Resten av den terminen hade hen bara bakböcker som bänkbok men han såg inte problemet utan det viktigaste var att hen nu var beredd på att börja lära sig läsa.

Frans återkommer ständigt under intervjun att högläsningen ska vara kul, spännande eller något som eleverna kan koppla till för att skapa ett eget intresse hos eleverna för att läsa, en läslust. Han menar att man behöver anpassa böckerna efter elevernas intressen. Han använder sig ofta av Facebookgrupper för att få hjälp att hitta bra litteratur som passar elevernas olika intressen. Han framhåller också att de inte går att välja en högläsningsbok som passar alla eleverna. Han tar då fram 3 olika böcker och låter elevinflytandet bli en del av högläsning då eleverna får rösta på vilken bok de vill högläsa.

När frågan om det kompensatoriska uppdraget lyfts fram menar Frans att alla oavsett

bakgrund ska ha samma förutsättningar att nå målen och att en elevs bakgrund aldrig ska styra skolframgången eller hens förväntningar. Frans anser att han försöker så gott han kan att kompensera för eleverna som inte får den högläsning de behöver i hemmet men att tiden inte riktigt räcker till. Han upplever att många barn har väldigt begränsade erfarenheter av

högläsning och tror att tekniken så som tv och datorspel har tagit över och nu underhåller barnen. Han upplever att det varken hos föräldrarna eller hos eleverna finns intresse för att läsa då det finns så mycket annat runt omkring som tar tid och att man inte prioriterar

läsningen. Det kan vara trängningar, långdagar på fritids eller vardagssysslor och sedan orkar inte föräldrarna med läsningen utan tycker det är enklare att starta tv: n. Frans tycker det är synd för det är barnen som missar så pass mycket och att det är deras framtid det handlar om.

Han menar att om eleverna får en inblick i läsningen hemma från början har de mycket lättare

i skolan och det kommer inte vara lika främmande och tufft för dem. Frans tycker det märks

19

att han jobbar på en socioekonomiskt svag skola och upplever att det inte finns några mål, inga framtidsdrömmar och att stöttningen hemifrån är svag och att föräldrarna är likgiltiga till elevernas lärande. Sedan upplever han att det råder en antipluggkultur där det är nördar som läser och pluggar.

Frans hoppas att det ska bli en vändning vad det gäller synen på lärande och att föräldrarna ska förstå sin roll i barnens framtid och framhåller att kunskap är coolt!

4.1.3. Lisa

Lisa är i 60års åldern och jobbar halvtid i lågstadiet där det är en blandklass 1–3 och halvtid som rektor på skolan. Hon har varit utbildad lärare i 35 år och har behörighet för förskoleklass till årskurs 3, samt behörighet i idrott, matematik och hemkunskap till årskurs 6. Den

kommunalägda skolan hon jobbade på lades ner av kommunen då valde hon och byn att starta upp en friskola där hon beslutade sig för att axla rektorsrollen och där med vidareutbilda sig.

Lisa framhåller att hon ser ett högt värde av högläsning och berättar att hon högläser dagligen och att den är schemalagd till fruktstunden där hon har som mål att högläsa 15 minuter. Oftast väljer hon bok då hon anser att det är viktigt att man väljer en bredare bok som kan passa både de äldre och samtidigt de yngre och att boken ska falla i smaken för samtliga elever.

Det får inte bli för enkla böcker heller men jag upplever att de små gärna lyssnar på lite svårare böcker när det är en begränsad stund.

Lisa framhåller att man aldrig får prata sönder en högläsningsstund. Hon menar att vi som pedagoger är väldigt duktiga på att vilja förklara men hon har slutat med detta och har börjat ta dessa diskussioner när det kommer ett naturligt stopp i boken till exempel genom att de kommer en bild. Då kan hon backa tillbaka och fråga eleverna om det där ordet som var tidigare, förstod eleverna verkligen det eller vad menade de med det här. Hon framhåller att hon absolut inte menar att vi ska sluta förklara men att det ska ske en naturlig paus och att det är jätteviktigt att diskutera och tydliggöra. Hon framhåller att hon ibland jobbar som en detektiv där hon och eleverna spånar i hur de tror att handlingen kommer utveckla sig och lösningar kring problem.

Ibland låter hon eleverna ta med böcker hemifrån som hon högläser och det framkommer under samtalet att hon har ett underliggande syfte med detta: Att eleverna ska känna en stolthet över sina böcker och att böcker är något betydelsefullt och som kan leda till en trevlig stund i klassrummet. Hon väljer ibland också att högläsa den första boken från en serie. Då kan hon skapa ett intresse och en nyfikenhet som gör att eleverna kan vilja fortsätta läsa serien och då kanske önska sig dessa böcker i födelsedagspresent eller julklapp eller besöka

biblioteket med sina föräldrar. Dessa stunder fungerar som ett boktips menar hon och eleverna

kan fortsätta läsningen hemma.

20

Eleverna får med sig ganska långa avsnitt av läxläsning hem men här framhåller Lisa att eleverna ska lästräna med sina föräldrar och att de läser en sida var. Här får eleverna dels höra sig själva högläsa dels höra högläsning från sina egna föräldrar. Jag frågade Lisa om detta verkligen fungerar då alla föräldrar faktiskt kanske inte har tid eller förmåga att hjälpa sina barn men Lisa menar att det finns ett enormt stöd från samtliga föräldrar. Lisa är väl medveten om att det inte är så på alla skolor men här har hon det så och därför funkar detta upplägg.

Lisa framhåller att det primära syftet med sin högläsning är läsinlärning, alla elever måste lära sig läsa och då är högläsning ett exemplariskt pedagogiskt verktyg. Samtidigt ska alla elever erövra känslan över att det är kul och mysigt att läsa vilket skapar läslust. Här återkommer Lisa flertalet gånger till att hon inte är en bakåtsträvare och att det kan vara kul att prova på läsning med Ipad och ljudböcker men hon menar att det inte är samma sak som att läsa ur en bok utan att det blir kallt och stereotypt. Hon tycker det är väldigt smidigt att använda Ipad då utbudet är enormt och att hon spar tid genom att slippa åka till biblioteket men att det är skillnad på känslan.

När Lisa diskuterar skolans kompensatoriska uppdrag menar hon att alla elever ska nå upp till kunskapskraven och att det är hennes uppdrag dels som lärare men också som rektor. Hon menar att skolan har alla möjligheter att stötta och hjälpa eleverna och att när skolan är så liten går det snabbt att fånga upp elever i behov och ingen går osedd. Lisa menar att hon inte kan kompensera mer än vad hon gör vad det gäller högläsning, hon ger eleverna 15 minuter varje dag och anser att det är gott nog. Skulle det finnas elever som behöver mer säger Lisa att fritids får erbjuda det. Lisa förklarar sig med

Jag kan inte ge mer i nuet än vad vi gör för då skulle våra barn drunkna i det men de som suktar efter mer kommer ju oftast och då måste jag sätta mig med den. Samtidigt känner jag ingen oro för att högläsning fattas här och det får man nästan inte säga för det känns som sådan lyx att säga så. Men jag vet att barnen har föräldrar som ser dem, gör läxorna med dem, läser med dem och läser annat, för de berättar om de böcker de läser hemma.

Skulle Lisa känna oro skulle hon kanske enligt sig själv vara lite fräck och be eleverna ta med någon bok de läser hemma för att sätta lite press på föräldrarna att faktiskt visa att de läser hemma. Lisa känner absolut ingen oro över att hennes elever har brist på högläsning hemma så att vidta åtgärder för att öka högläsningen hemma eller pressa föräldrar till mer läsning menar hon inte är aktuellt. Hon framhåller många gånger att hon har tur och lyx för hon är väl medveten om att skolorna i Sverige inte ser ut som det gör hos henne. Lisa framhåller att hennes skola har elever med högre socioekonomisk bakgrund och inga elever med

invandrarbakgrund, få som har separerade föräldrar, föräldrar med låg utbildningsnivå eller

föräldrar med högt bidragstagande. Lisa menar att på denna skola har varenda elev en hög

socioekonomiskstatus och det finns inga elever som kräver mer resurser och detta speglas i att

de har en lägre elevpeng än socioekonomiskt utsatta skolor.

21

Lisa avslutar med att betona att hennes skola verkligen är unik i de goda förutsättningar varenda elev har och att det är fantastiskt att ha ett sådant stöd från samtliga föräldrar och det är något hon skulle önska att varenda elev på varenda skola i Sverige skulle få uppleva.

4.2 Resultatanalys

Samtliga av de tre respondenterna är utbildade till lärare och har behörighet för lågstadiet. Det har variation över hur länge de arbetat, Anna 2år, Frans 3år och Lisa 35år. Det var två av respondenterna som hade schemalagd högläsning dagligen medan en respondent läst när tid infanns. Chambers (2014, s. 64) anser att lärarna bör ha som mål att varje elev, varje dag i skolan oavsett årskurs ska få uppleva högläsning. Han menar att högläsning behövs i alla årskurser och att högläsningen har en oerhört stor betydelse för elevernas utveckling. Samtliga respondenter anser att högläsning är viktigt men de har skilda uppfattningar om varför det är viktigt. Sedan har de också skilda syften med sin högläsning, Anna anser att det huvudsakliga syftet med högläsning är att öka barnens ordförråd, Frans anser att det huvudsakliga syftet är att skapa en läslust medan Lisa anser att det huvudsakliga syftet är att läsinlärning. Två av respondenterna framhåller att högläsning kan låta eleverna få möta olika genrer av böcker vilket de anser är viktigt. Två respondenter framhåller att det viktigaste inte är vilken typ av genrer eller vad eleverna läser, bara de läser. Två av respondenterna framhåller att samtalet och diskussionen kring det man läst är viktigt och leder till lärande. Svensson (2009, s. 145) anser att den mest avgörande effekten av att högläsa är att samtala om textinnehållet med barnen. Samtliga av respondenterna är överens om att högläsning i skolan används för att skapa en läslust vilket stämmer väl överens med kommentarmaterialet till läroplanen som framhåller att:

Undervisningen ska ge eleverna rika möjligheter att läsa och upptäcka glädjen i att med hjälp av litteraturen förflytta sig i tid och rum och ta del av andras berättelser. På så sätt kan de utveckla läslust och intresse för litteratur (Skolverket, 2019).

Två av respondenterna arbetar på en friskola med elever som har hög socioekonomisk

bakgrund medan en arbetar på en kommunal skola med låg socioekonomisk bakgrund. Två av respondenterna framhåller att de försöker kompensera för den mista högläsningen i hemmet och att deras elever har stor variation över hur mycket de blir lästa för i hemmet. En

kompenserar genom att dagligen läsa för sina elever medan en försöker läsa så fort det finns tid. En respondent framhåller att det inte finns ett behov av att kompensera då eleverna har stöd hemifrån med högläsning men att hon läser dagligen så skulle någon ändå behöva mer kan hon inte ge de. Två av respondenterna framhåller att man kan påverkar föräldrarna för att få dem att läsa mer. En har lyft högläsningens positiva effekter på ett föräldramöte medan en inte har behov av de men om det skulle behövas skulle hon vara lite fräck och pressa

föräldrarna.

Samtliga respondenter är väl medvetna om skolans kompensatoriska uppdrag och att det är deras skyldighet att låta varenda elev nå kunskapskraven i årskurs 3. Ryffe (2019, s. 1–2) anser att skolans kompensatoriska uppdrag på ett enkelt sätt kan beskrivas som att

skolväsendet har en skyldighet att säkerställa att varenda elev med hjälp av olika medel ges

22

goda förutsättningar att nå kunskapskraven oavsett deras utgångsposition i form av

socioekonomisk bakgrund och funktionsvariationer. Detta är något som samtliga respondenter

lever upp till genom att låta alla elever dock i olika omfattning få möta litteraturens värld.

23

5 Diskussion

I kommande kapitel diskuteras resultatet av min undersökning i förhållande till tidigare

forskning. Slutligen tar jag upp förslag på hur vidare forskning inom uppsatsens ämnesområde skulle kunna se ut.

5.1 Resultatdiskussion

Undersökningens resultat visar att samtliga lärare anser att högläsning är ett betydelsefullt verktyg som de använder till att stimulera och utveckla eleverna om än till skilda kunskaper.

De anser också att skolan ska kompensera för bristen på högläsning. Resultatet går inte till fullo att generalisera då studien genomförts med kvalitativa metod men detta resultat stämmer väl överens med vad forskning visar gällande elevernas erfarenhet baserad på högläsning i hemmet. I denna studie kan man förvisso inte generalisera svaren fullt ut och dra slutsatsen att resultaten gäller för alla lärare på lågstadiet i hela Sverige eller ens inom den kommun studien genomförts. Dock är det viktigt att lyfta uppsatsens forskningsmässiga kvalitéer så trots begränsande generaliseringsmöjligheter kan studiens resultat betraktas som indikationer på hur saker ser ut på en generell nivå. Uppsatsens huvudsakliga kvalitet grundar sig på att denna studie belyser och lägger vikt vid högläsningens både faktiska vikt och den vikt som lärare lägger vid den. Vidare utgörs denna studie av en orientering inom två problem fält,

högläsningens och det kompensatoriska uppdragets, av vilka en bättre förståelse har uppnåtts i och med denna studie.

Två av de medverkande respondenterna uppger att de har schemalagd högläsning där de läser för sina elever dagligen. Chambers (2014, s. 64) anser att lärarna bör ha som mål att varje elev, varje dag i skolan oavsett årskurs ska få uppleva högläsning för att skapa goda

försättningar för eleverna att utveckla sin läsförmåga vilket i förlängningen kommer göra dem till duktiga läsare. Hur kommer det sig då att en av respondenterna inte prioriterat att

schemalägga högläsning trots att han vet hur viktig den är för eleverna? Anledningen som respondenten uppger är att det finns så mycket som ska rymmas i de få

undervisningstimmarna han har till förfogande. Det finns dock många delar av läroplanen i svenska som kan bearbetas med hjälp av högläsning och man kan även kombinera högläsning med andra undervisningsmetoder och ämnen. Högläsning är så mycket mer än bara

svenskundervisning och att sitta och lyssna. Dock kan slutsatsen dras att det kompensatoriska uppdraget är mer omfattande för denna respondent, som arbetar på en socioekonomiskt utsatt skola, än för de två andra respondenterna som båda jobbar på en skola där eleverna i

allmänhet kommer från en starkare socioekonomisk bakgrund och där en respondent framhöll att hon hade stöd från samtliga föräldrar och att alla högläste för sina barn. Det är inte orimligt att föreställa sig att socioekonomiskt utsatta elever behöver kompensatoriskt stöd på många fler områden än endast när det kommer till högläsning. Därför upplever troligtvis läraren till dessa elever att han är tvungen att prioritera i långt högre grad än vad lärare till elever från socioekonomiskt starka sammanhang gör. Därav kan slutsatsen dras att läraren som jobbar på en socioekonomiska utsatta skolan har valt att prioritera andra områden än just högläsning.

Dock kan detta förebyggas genom att kunskap utvecklas angående hur man kan jobba med högläsning som ett pedagogiskt verktyg integrerat i allt fler ämnen samt

undervisningssammanhang. Den kvalitetsgranskning som Palm och Sutorius (2010, s. 11)