AKADEMIN FÖR HÄLSA OCH ARBETSLIV
Avdelningen för socialt arbete och kriminologi
Diskurser om hedersvåld och förtryck, offer och förövare
En kvalitativ studie om yrkesverksamma personer inom den sociala, ideella- och sociala sektorn
Rezin Ebrahim
2021
Examensarbete, Grundnivå (kandidatexamen), 15 hp Kriminologi
Kandidatprogram i utredningskriminologi Handledare:
Examinator: Amir Rostami
Innehållsförteckning
1. Inledning 0
2. Syfte och frågeställning 3
2.1 Disposition 3
3. Tidigare forskning 4
3.1 Diskurser och förklaringar kring begreppet hedersrelaterat våld och förtryck
generellt 4
3.2 Socialarbetares diskurser och kunskaper om våld och förtryck 6
4. Teoretiska perskpektiv 7
4.1. Tre förklaringsperspektiv av hedersrelaterat våld 8
4.1.1 Kulturell förståelse av hedersrelaterat våld 8
4.1.2 Genusperspektivet 10
4.1.3 Intersektionella perspektivet 11
4.2 Diskurs som teoretiskt begrepp 12
4.3 Postkolonialistiska teorier 13
5. Metod 15
5.1 Datainsamling 15
5.2 Urval och respondenter 16
5.3 Tillvägagångssätt 16
5.4 Etiska övervägande 17
5.5 Analys av data 18
5.6 Trovärdighet, tillförlitlighet, transparens, förförståelse och generalisering 19
6. Resultat och analys 20
7. Diskussion 32
7.1 Resultatdiskussion 32
7.2 Sammanfattande diskussion och slutsats 38
7.3 Metoddiskussion 39
7.4 Framtida studier 40
Referenslistan 41
Bilaga 1 46
Sammanfattning
Hedersrelaterat våld och förtryck anses vara ett globalt problem som dagligen drabbar många människor världen över. Regeringen har försökt neutralisera bilden av att hedersvåld beror på en specifik kultur eller religion. Detta kan emellerid förstärkas av diskurser som används vid resonemang om fenomenet. En viktig yrkesgrupp som kommer i kontakt med hedersrelaterat våld och förtryck är socialsekreterare. Syftet med föreliggande studie var att utöka kunskapsläget om de diskurser som omgärdar
känntecken på respektive förklaringsmotiven till hedersrelaterat våld och förtryck, såväl som belysa föreställningar om vem som är offer respektive förövare. Semi-strukturerade intervjuer, som sedan analyserades med diskursanalys, utfördes med fyra
yrkesverksamma kvinnor inom den sociala sektorn. Urvalet av respondenter byggde på ett ändamålsurval. Flertal diskurser framkom och dessa används parallellt och i kontrast till varandra; som i sin tur kan sättas i relation till det kulturella perspektivet såväl som genusperspektiv, samt förstås i ljuset av postkoloniala teorier.
Keywords: hedersrelaterat våld och förtryck, kultur, postkolonial, genus
Abstract
Honor related crime and violence is considered a global problem that can be seen in all parts of the world. The Swedish government has tried to neutralize the prejudice that honor related violence is related to a certain culture or religion. However, this is not reflected in the discourses used when handling the issue. One certain group that often encounters the problem caused by honor related violence and oppression is social workers. The aim with this study is to contribute to the state knowledge surrounding the discourses of honor related crimes in the sense of signs of and explanation of the
problem, as well as the idea of victim and perpetrator, by using semi structured interviews with four social workers and analyzing the answers with help of discourse analysis. The sample was based on a purpose selection and the results showed several discourses that are used both in tandem and in contrast to each other. These can in turn relate to both the culture and gender perspectives and be interpreted by post-colonial theories.
Keywords: Honor related crime and violence, oppression, culture, post-colonial, gender
Hedersrelaterat våld och förtryck anses vara ett globalt problem som dagligen drabbar många offer världen över. Begreppet anses uppstå i situationer där familjens heder har blivit kränkt, vilket sker när en familjemedlem brutit mot familjens normer och regler. Detta kan resultera i att individen som bryter mot normen, blir straffad på olika sätt. Exempel på hedersrelaterat våld och förtryck är tvångsgifte eller könsstympning, skriver Wikan (2005:57). I de värsta fallen förekommer även mord (Kriminalvården, 2018:9). Enligt Amnesty International sker det årligen ca 5000 hedersmord runt om i världen och dessa mord sker på grund av värderingar om att en åtgärd behövs i hopp om att återupprätta familjens samt släktens heder. Nationellt centrum för kvinnofrid [NCK] (2010:1) beskriver att begreppet och den s k hedersrelaterade problematiken växte fram i det svenska samhället år 1996 efter det att Sara dödades av sin egen familj. Kort därefter dödades också en ung kvinna vid namn Pela. Men i Sverige togs inte frågan på allvar förrän Fadime Sahindals mördades av sin egen far år 2002, vilket följdes av en stor medial uppmärksamhet och lagändringar.
Hedersbegreppet och hederskultur är ett mångtydigt begrepp och kan bl a definieras som patriarkala föreställningar som förekommer i vissa delar av mellanöstern men även i Europa. I en hederskultur kan det exempelvis finnas föreställningar om att kvinnor inte ska tillåtas att ha sexuellt umgänge före äktenskapet, då detta anses omoraliskt och ett oacceptabelt uppförande. Enligt grupper som tillämpar hederskultur innebär en överträdelse av hederskoderna normalt att kvinnan har dragit skam över familjen, och för att upprätthålla familjens heder utsätts då kvinnan för hedersbrott av olika slag av mannen eller kollektivt av familjemedlemmarna (Amnesty (2011:5). FN:s definition av hedersvåld och förtryck liknar Amnestys på så vis att orsaken till hedersbrott kopplas till kulturella ideologier samt att brottet sker kollektiv av den utsatta kvinnans familjemedlemmar (NCK, 2010:13). Amnesty (2011:5) menar att hedersvåld framför allt utövas mot kvinnor, men att även pojkar kan utsättas för hedersvåld. Detta kan bland annat bero på att individen i fråga har avvikit från gruppens patriarkala samhälleliga strukturer, normer eller trosföreställningarna, som till exempel homosexualitet, vilket normalt är förbjudet enligt hederskultur.
Sedan fallet med Fadime har Sverige tagit hedersrelaterat våld och förtryck på yttersta allvar (Wikan, 2005). Myndigheternas ansvar har både förstärkts och tydliggjorts genom bland annat skärpt lagstiftning, föreskrifter och tillsyn. Idag är arbetet ett offentligt ansvar och det ställs nya krav på en rad yrkesutövare som professionellt möter våldsutsatta kvinnor, som att de professionella är utbildade inom ämnet (SOU, 2015:55-54), exempelvis socialsekreterare.
1
Regeringen har vid sidan av sin strävan att uppnå sitt jämställdhetspolitiska delmål, försökt neutralisera bilden av att hedersvåld beror på en specifik kultur eller religion (Regeringens skrivelse, 2007/08:13). Begreppet kultur har ett flertal definitioner men enligt den kulturdefinition som är relevant för studien, är kultur en uppsättning av gemensamma värderingar, normer och traditioner i ett samhälle. Kulturen ses som stabil och består av ett oföränderligt system, som förs vidare från generation till generation genom en socialisationsprocess. Kultur karaktäriseras av specifika kännetecken som olika nationer och etniska grupper kan känna igen sig i, och dessa specifika karaktärsdrag är markörer som skiljer varje grupp och nation från varandra (Soydan, 1999:21;
Kamali, 2002:36). Därmed ska s k ”hederskultur” och dess koppling till våld och förtryck inte kopplas samman med etnicitet eller religion utan det lyfts argument för att hedersrelaterat våld och förtryck bör bli en fråga om jämställdhet mellan könen och där våld ses som ett sätt att utöva kontroll.
Flera källor bekräftar emellertid att uppfattning om att hedersvåld och förtryck beror på kulturella och religiösa föreställningar förstärks av de rådande diskurser och maktstrukturer, som bl a synliggörs i samhällsdebatten (Regeringens skrivelse, 2007/08:13). Begreppet diskurs har många definitioner men en sammanfattande definition kan vara en kollektiv kännedom om eller inom ett kunskapsområde eller fenomen. Det är även ett sätt att uttrycka sig på och beskriva samt i förlängningen förstå och kommunicera inom ett område. I förlängningen förstå världen och den delade verkligheten, vilket även påverkar fördelningen av makt (Börjesson & Palmbald, 2007:13).
Mot bakgrund av ovanstående tog regeringen fram en särskild handlingsplan om olika åtgärdsinsatser och hur polismyndigheten, sjukvården, ungdomsmottagningen samt kommunens olika organ ska arbeta för att förebygga och åtgärda hedersbrott (Regeringens skrivelse, 2007/08:
39). För att regeringen ska uppnå sitt jämställdhetspolitiska delmål, som innebär att mäns våld mot kvinnor ska upphöra, har de tagit fram en tioårig nationell strategi som särskilt betonar förebyggande insatser. Strategins målsättning är ett utökat och verkningsfullt förebyggande arbete mot hedersrelaterat våld, förbättrad upptäckt av våld samt starkare skydd och stöd för våldsutsatta kvinnor och barn, effektivare brottsbekämpning samt förbättrad kunskap och metodutveckling.
Socialtjänsten är den myndighet som har det yttersta ansvaret för att tillgodose de enskildas behov av hjälp och stöd (Schlytter & Linell, 2008). Inom socialtjänsten arbetar bland annat
socialsekreterare, och deras uppgift är att ge det stöd som behövs i varje enskilt fall - exempelvis vid våldproblematik. Den sociala ideella sektorn erbjuder i sin tur olika sociala insatser till kvinnor som är utsatta för våld eller förtryck. Det kan röra sig om våld i nära relationer, hedersbrott eller
2
andra typer av brott som en individ utsätts för. De sociala insatserna kan till exempel vara skyddat boende, och kvinnojourer. Yrkesutövare inom den ideela sektorn har yrkeserfarenhet inom
exemplevis området utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, [ROKS], 2020).
De svårigheter som finns med socialarbetarnas arbete bottnar många gånger i vad som kan betraktas som hedersproblematik. Begreppet ”heder” är dock som tidigare nämnt ett mångfacetterat och omstritt begrepp, vilket försvårar arbetet för socialarbetare (Björktomta, 2005:10-12). Schlytter och Linell (2008:12-13) menar att socialtjänsten befinner sig i en ny situation i arbetet med hedersproblematik. Detta resulterar i att flickor och pojkar utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck inte får den hjälp de behöver av socialtjänsten. De upplever att socialsekreterarna inte riktigt förstår deras problem (De Los Reyes & Mulinari, 2005:24-25). Författarna menar att detta kan bero på schablonisering, vilket innebär att flickorna behandlas utifrån en förutbestämd mall som är grundad i etniska och religiösa föreställningar, och detta kan leda till att de utsatta inte behandlas som våldsoffer, då problemet betraktas som en generationskonflikt (ibid). En risk kan föreligga om yrkesverksamma personer inom sociala sektorn inte har en nyanserat bild av dilemmat, vilket kan leda till generalisering och kategorisering av individer till en grupp. Detta skapar i sin tur förgivet tagna diskurserna, som i sin tur påverkar vilken typ av hjälp som erbjuds de drabbade enligt Wathen, Harris, Ford-Gilboe och Hansen (2015) i Hoppastadius (2020:25).
Hedersrelaterat våld är ett komplext problem, inte bara sett till begreppet i sig och hur man ska arbeta med det, utan socialarbetarens arbete försvåras av det faktum att det är svårt att identifiera vem som är offer och vem som är förövare. Exempelvis bör man inte alltid utgå från att det är kvinnor/flickor som råkar ut för hedersvåld och förtryck, utan även män kan utsättas för hedersvåld (Schlytter &
Rexvid, 2016:29). Män kan bli offer för hedersrelaterat våld och förtryck om de skulle identifierar sig som bland annat homo-, bi- och transsexuella (vilket gäller även kvinnor) (ibid:162). När någon vanhedrar familjen är det också familjen eller släkten som genomför kontrollen och bestraffningarna. Ofta finns det stöd från kvinnliga familjemedlemmar under planerandet och genomförandet av våldet eller mordet (ibid), alltså kan också kvinnor vara förövare.
Yrkesverksamma personer både inom den sociala och sociala ideella sektorn, har i uppdrag att arbeta för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck likväl våld av närstående generellt. Ett möjligt sätt att underlätta arbetet med våld är att synliggöra de rådande uppfattningar och diskurser om kännetecken och motiv till hedersrelaterat våld och förtryck. Samtidigt är det en utmaning då de
3
yrkesverksamma personerna inom den sociala ideella och sociala sektorn är själva är en del av diskursen och därför är det viktigt att undersöka deras syn på fenomenet, samt hur de förklarar motiven till hedersrelaterat våld och förtryck. Sammantaget är det av vikt att belysa socialarbetare, då de direkt kan påverka de rådande diskurserna och därmed har de också ett stort ansvar för att förändra synen på de kopplingar som görs till etnicitet och/eller religion vid våld i nära relationer.
Det är av betydelse att den sociala sektorn och andra ideella aktörer som arbetar med hedersvåld och förtryck dels blir medvetna om de rådande diskurserna, dels vidtar åtgärder för att förändra diskursen, genom att till exempel anpassa sitt eget språkbruk om motiven till hedersrelaterat våld och förtryck vilket i förlängningen kan påverka de sociala praktikerna, som Winther Jörgsen och Phillips (1999) skriver.
2. Syfte och frågeställning
Syftet med föreliggande studie är att utöka kunskapsläget om de diskurser som omgärdar känntecken på, respektive förklaringsmotiven till hedersrelaterat våld och förtryck, såväl som belysa vilka föreställningar det finns om vem som är offer respektive förövare.
Frågeställningen är följande:
1. Vilka diskurser använder yrkesverksamma personer inom den sociala och ideella sektorn för att definiera och förklara känntecken på och orsaken till hedersvåld och förtryck?
2. Vilka föreställningar finns det om offer och förövare bland yrkesverksamma personer inom den sociala och ideella sektorn?
2.1 Disposition
Föreliggande studie inleds med en inledning till och bakgrund om studiens ämne och det aktuella kunskapsläget. Detta mynnar sedan ut i en problemdiskussion. I nästa avsnitt presenteras undersökningens syfte och frågeställning. I avsnittet tidigare forskning presenteras studier av relevans till syftet och en teoretisk referensram. Avsnitten innehåller bland annat en litteraturöversikt av det aktuella kunskapsläget om de diskurser som finns om hedersvåld och förtryck. Den teoretiska referensramen presenterar teorier som ska underlätta förståelsen och fördjupa analysen. Avsnittet avslutas med en beskrivning av diskursanalys och hur denna studie förhåller sig till det. I avsnittet metod redogörs för val av forskningsmetod och urval. Avsnittet innehåller även en utförlig beskrivning av tillvägagångssättet för studien, samt en diskussion om etiska överväganden och studiens trovärdighet, tillförlitlighet och generaliserbarhet. Avsnittet resultat och analys innehåller en presentation av den analyserade empiriska datan. Resultatet är
4
återgivet i löpande text tillsammans med viktiga citat som analyseras i relation till teorin i syfte att skapa en djupare förståelse av studiens fynd. För tydlighetens skull är resultatet indelat efter de teman som ansågs spegla studiens syfte. I det avslutande avsnittet diskussion presenteras den aktuella studiens viktigaste fynd i relation till tidigare studier såväl som de teoretiska perspektiven, följt av en metoddiskussion om de styrkor och svagheter som föreliggande studie har och det avslutats med en sammanfattning och förslag på framtida studier.
3. Tidigare forskning
Under denna del kommer tidigare forskning som valts ut i relation till studiens syfte och frågeställning att redovisas för att ge inblick i det aktuella kunskapsläget.
3.1 Diskurser och förklaringar kring begreppet hedersrelaterat våld och förtryck generellt
Gruber (2011:130) beskriver att det föreligger skillnad i hur informanterna i hennes studie talar om hedersrelaterat våld och förtryck respektive ”svenskt” våld. Författaren menar att hedersrelaterat våld och förtryck beskrivs som institutionaliserat, normaliserat och som accepterat av de andra i kollektivet. En stark skillnad till detta beskrivs svenska mäns våld mot kvinnor som något individuellt och som något som är oaccepterat av övriga svenskar (ibid). Detta visar på en kulturellt präglad tolkning som särskiljer olika etniska grupper.
Likartade fynd redovisas av Korteweg och Yurdakul (2009:218-23) som tittat på hur media i Holland och Tyskland belyser hedersmord efter att det i Holland väcktes en debatt till följd av mordet på Theo van Gigh. I Tyskland väcktes debatten efter att Hatun Surucu mördades av sin bror. Författarna utforskar hur det i debatten framkommer kulturella aspekter med koppling till ”vi och ”de”, eller
”insiders” respektive ”outsiders”.
Korteweg och Yurdakuls (2009:224-231) studie visade att media i de två länderna, framförallt i tidningsartiklar, till stor utsträckning beskrev hedersmord utifrån diskurser som förstärker en stor skillnad mellan utländska minoritetsgrupper och majoritetssamhället. Detta görs genom att hedermord beskrivs som våld mot kvinnor inom exempelvis Islam, en specifik religion eller etnicitet medan andra artiklar förssökte särskilja skillnader inom olika etniska och religiösa grupper. Vissa artiklar beskrev emellertid hedermord som kränkning av/brott mot kvinnors mänskliga rättigheter i likhet med andra typer av våld mot kvinnor. Författarna drar slutsatsen att det förekommer en
5
intersektion mellan kön, etnicitet och religion vid diskussion om företeelsen hedersrelaterat våld och förtryck men att vissa diskurser ändock återskapas, som det kulturella perspektivet på hedersmord.
Cardin (2013:107-109) lyfter i sin artikel att även om debatten om hedersvåld förekommer i många västerländska länder, är den mera aktiv i de nordiska länderna. I Sverige konstrueras problematiken kring hedermord i termer av integrering av invandrare och jämställdhet mellan könen (Keskinen, 2009:268). Sverige är också det land som har lagt mest energi på att hantera problematiken med hedersrelaterat våld och förtryck. D v s att hedersrelaterat våld har ett särskilt fokus i svensk politik och att våld framstår som en fråga om integration eller brist där av (Pringle, Balkmar & Iovanni, 2009:110-112). I Sverige finns det samtidigt en tydlig tendens att skilja mellan upplevelserna av våld bland minoritetsinvandrarkvinnor, och ”annat” våld, vilket innebär att betydelsen av kön, ras och makt ignoreras och våld därför tenderar att utformas som ett icke-svenskt problem (Burman, 2012:15-16).
Debatten kring hedersvåld och förtryck blev generellt mer intensifierade efter terrorattackerna den 9/11, och tiden efter som kan definieras som Krig mot terrorism-perioden. Effekterna av denna period anses bl a vara att stereotypen av en mörkhyad, fundamentalistisk man förstärktes, och denna man anses även ha en negativ kvinnosyn (Cabin (2010:150-170). Cabin (2010:150-170) argumenterar att mot bakgrund av detta uppstår det en risk vid diskussion om våld mot kvinnor med en etnisk bakgrund, då det indirekt kan reproducera bilden av att män från mellanöstern är fientliga mot kvinnor (Sen, 2005:42). Detta skapar en utmaning kring hur diskussionen om hedervåld bör utformas - å ena sidan kan begreppet och diskussionen om hedervåld förstärka de rasistiska diskurserna, å andra sidan finns det risk att missa viktiga aspekter av hedermord om man talar om det i universella termer, d v s som männens globala våld mot kvinnor. Man riskerar då att missa viktiga aspekter, t ex särdragen i dessa brott (Carbin, 2010; 150-170). Samtidigt menar Carbin (2014:108) att själva begreppet heder är problematiskt, då det kan leda till att utlandsfödda kvinnor alla tolkas på samma sätt och att de kan vidare tolkas som offer p g a kulturella skillnader. Krizsan och Popa (2014) lyfter samtidigt att även det mer neutral begreppet “våld mot kvinnor” kan innebära problem – detta universella begrepp kan betona kvinnor som speciellt sårbara med rötter i ojämställdhet mellan könen, samt att det kan betona individuella insatser för att hjälpa de drabbade och förbise mer strukturella orsaker.
Runsten (2006:191) motbevisar delvis ovanstående och visar i sin forskning att hedersbrott inte sker inom en specifik religion, grupp eller kultur utan att orsaken kan antas bero på kvinnans sekundära
6
roll i det samhälle där männen anser sig ha äganderätt och kontroll över kvinnor. Motivet till att våld utövas mot en kvinna är för att kontrollera kvinnan socialt och begränsa hennes fria val till att leva på det sätt som hon önskar. Runsten (2006:191) påstår att det vanligaste motivet bakom våld mot kvinna i en nära relation är kontrollbehov och/eller psykisk ohälsa hos gärningspersonen, oavsett av gärningspersonens härkomst.
En studie av Hong (2014) visar att orsakerna till hedersrelaterat våld dels relaterades till bristande jämlikhet mellan könen, och dels till kulturella orsaker. Vidare framställs hedersrelaterat våld vara orsakat av bland annat maktrelationer i patriarkala familjer, männens bakgrund och samhälleliga samt sociala orsaker i kvinnornas ursprungsländer och invandrarsamhällen (Hong, 2014).
Idriss (2017) argumenterar däremot för att så kallat hedersrelaterat våld bör tolkas som en form av könsrelaterat våld, medan andra motsätter sig detta och menar att ”hedersrelaterat” våld inte är samma sak som relationsvåld, och därför måste hanteras separat. Eshareturi, Lyle, & Morgan (2014) visar att i Storbritannien anses hedersvåld ha en koppling till våld i hemmet, och man fokuserar här på kulturella faktorer. Detta i sin tur leder till att hedersvåld kan bli en fråga om integration (Pringle et al., 2010; Eshareturi et al., 2014).
3.2 Socialarbetares diskurser och kunskaper om våld och förtryck
Socialarbetares diskurser i form av diskussioner, och praktiker, visar hur våld uppfattas och vilka som anses vara drabbade (Nixon & Tutty, 2009). Hur våldet presenteras och ”ramas in” blir utgångspunkt för hur våldproblemet presenteras, vilket även påverkar de åtgärder som tas (Hearn
& McKie, 2010). Hoppstadius (2020) studerade i sin avhandling bland annat hur våld framställs i studiematerial som är bl a riktat mot socialarbetare. Hon undersökte även hur socialarbetare förstod våldet, vilket i sin tur påverkar deras sätt att arbeta med våldrelaterade frågor. En litteraturgenomgång visade Hoppstadius (2020) att socialsekreterare hade olika teoretiska utgångspunkter när de försökte förklara orsaker till våld. Detta är viktigt för att den teoretiska förståelse om mäns våld är av betydelse för hur våldet uppmärksammas, kan förebyggas och åtgärdas.
Forskning som undersöker hur socialarbetare tolkar våldets orsaker tyder på att våldet tolkas ur olika perspektiv. Det kan vara att man ser våld som ett samhällsproblem grundat i strukturella orsaker, exempelvis sexism (Postmus & Merritt, 2010), våldet kan vidare förstås utifrån
psykologiska och kulturella förklaringar (Jones & Gross, 2000). Det kan även vara individuella aspekter hos mannen, exempelvis behov av kontroll (Heffernan, Blythe & Nicolson, 2014).
7
Hoppstadius (2020) fann vidare att våld delas in i två kategorier i det studiematerial som socialtjänsten får ta del av, vilka är våld i nära relationer och hedersrelaterad våld. Dessa indelningar är könsneutrala men det blir ett slags familjevåld, det saknas våld ur ett strukturellt perspketiv och det blir lätt tolkat som individuella problem i heterosexuella relationer. Dessa framställningar kan bidra till att kvinnor skildras som svaga och i en underordnad position.
Hoppstadius (2020) menar därmed att ett underliggande budskap som kan komma fram är att kvinnor behöver ta tag i sina (individuella) problem och därmed läggs vikt på kvinnan, och i viss del ett visst medansvar kan urskiljas. Vidare kan en annan effekt av att våldet delas in i två
kategorier vara att det understödjer uppfattningen att det dels är kvinnans bakgrund, dels är vilken relation hon har till förövaren, som påverkar vad som klassas som en våldshandling. Detta skapar också en skillnad mellan våld som utförs mot en kvinna emd svensk bakgrund och den som utförs mot en kvinna med utländsk bakgrund.
Sammantaget menar Hoppstadius (2020) att det saknas en strukturell förståelse av mäns våld och att kulturella orsaker inte någon framträdande plats i socialarbetarnas förklaringar. Av de
efterfrågande kulturella orsakerna var det betydligt fler som ansåg att det land mannen härstammar ifrån är en orsak till varför män använder våld, jämfört med kulturella skillnader inom familjen.
Orsakerna till mäns våld mot kvinnor förklaras främst med mannens tillkortakommanden, och relationella faktorer, mindre vikt fästs vid strukturella och kulturella orsaker (Hoppstadius, 2020).
De los Reyes och Mulinari (2005:24-25) och även Gill (2009:483-484) anser att man inte bör förstå hedersrelaterat våld och förtryck som ett kulturellt betingat problem som sker inom hemmets privata sfär eftersom det kan skapa en förutbestämd föreställning om exempelvis offrets etnicitet.
Det kan då leda till att de utsatta dels inte behandlas som våldsoffer utan istället betraktas problemet som en generationskonflikt, dels att man missar att se dessa flickor som individer, istället ses de som en homogen grupp med ”samma problem” och därav behöver ”samma typ av hjälp”. Detta kan förvärra våldsutsattas situation på individnivå som följd av ojämlik och rasistisk praktik på institutionell nivå.
4. Teoretiska perskpektiv
Teorier i föreliggande avsnitt ämnar att på ett mer fördjupat sätt belysa forskningsämnet, och samtidigt ge möjlighet till en analytisk utgångpunkt, mot vilket det empiriska materialet ska undersökas.
8
4.1. Tre förklaringsperspektiv av hedersrelaterat våld
Det finns ingen enhetlig förståelse kring hur begreppet hedersrelaterat våld/brott/förtryck ska definieras. Olika förhållningssätt existerar sida vid sida och det finns en polarisering i såväl mediedebatten som forskningen. De tre centrala perspektiv som beskrivs som möjliga förklaringar till problematiken anses vara: det kulturella perspektivet, genusperspektivet och det intersektionella perspektivet. Dessa olika perspektiv beskriver förtrycket och hur det utspelar sig på olika vis, men samtliga perspektiv är eniga om att våld och förtryck över lag har sin grund i patriarkal makt (NCK, 2010, s.9). Den aktuella debatten och forskningen fokuserar på dessa tre perspektiv i syfte att förklara hedersvåld och förtryck, eller våld i nära relationer, och nedan följer en djupare beskrivning av dessa perspektiv.
4.1.1 Kulturell förståelse av hedersrelaterat våld
Den kulturella förklaringsmodellen hämtar i huvudsak förklaringskraft ur kulturella faktorer där utmärkande egenskaper och skillnader i värderingar och normer mellan olika kulturer kan förklara intensifierade familjekonflikter och våld i vissa etniska grupper. Wikan (2005, s.65) anser att hedersrelaterat våld och förtryck bör förklaras utifrån ett kulturellt perspektiv. Hedersvåldet har sin utgångspunkt i en hedersideologi som man inte kan se bort ifrån och som dessutom måste förstås (ibid). Det finns en hederskod, som består av en uppsättning av regler som beskriver vad som är och inte är heder. Bryter man mot dessa hederskodexen som anses vara grundvärderingar, förlorar man sin heder. Alla i kollektivet är delaktiga i att upprätthålla hedern och de som är utanför släkten kan ses som domare som ska bedöma om hedern anses vara i behåll (ibid, s.66). Hon beskriver heder enligt följande: ”Omvärldens värderingar av en person, snarare än om personens egna moraliska kvaliteter. Heder ligger i det yttre, i hur saker och ting uppfattas”(ibid, s.40).
Med detta menar författaren att det centrala i en hederskultur är att individens egna föreställningar om sig själv är underordnad till samhällets uppfattningar om individen. Heder är något man har eller inte har, d v s antingen eller. Till skillnad från skam, då skam är något som sker mer gradvist. I hederskulturer kan männen ha heder men enligt Wikan kan inte en kvinna ha heder, utan hon är bärare av skam (ibid, s.67). Huruvida en kvinna drar skam till familjen är oftast kopplat till kvinnans sexualitet och mannens heder ligger i kvinnans kyskhet. D v s att kvinnan ej har heder för att hon är oskuld, hedern tillskrivs männen, medan kvinnan är bara ”skamfri”.
9
Wikan menar att våld eller förtryck anses som en rationell handling inom ramen för ett specifikt tankesystem. Hedern kan återfås genom en sanktion och bestraffning av de som har förstört familjens heder, då hedern ses som ett offentligt fenomen (ibid, s.20). Det är också därför som man inte kan likställa hedersrelaterat våld och förtryck med t.ex. svartsjukedrama, menar Wikan (2005).
Hedersvåldet och förtrycket kräver makt och kontroll. En kontroll över individen, där man ser till att individen anammar kollektivets regler och normer (ibid, s.22). Vidare menar Wikan att alla som lever i detta kollektiv är offer. Man lever i en ”kultur” vilken legitimerar att man ska kontrollera, bestämma och straffa i hederns namn, en heder som inte är ens egen men som tillhör kollektivet (ibid, s.80). Wikan menar att man lever i dubbla roller som både förövare och offer. Män som lever i hederskulturer kan inte bara förstås som förövare, då de också drabbas av hedersrelaterat våld och förtryck.
Den kulturrelaterade modellen kritiseras för att reducera individuella egenskaper, och för förekomsten av en kulturell rasism i samhället. Grubers (2011, s.130) menar att uppdelningen sker när kulturer jämförs där den ena kulturen tillskrivs egenskaper vilka inte går att återfinna i den andra kulturen. I svensk kultur hänförs aldrig våld till kulturella företeelser men mekanismerna inom svenskt utövande av våld följer vissa mönster som används för att definiera orsaken till ett hedersvåld och förtryck (ibid).
Genom att lägga tyngdpunkten på kulturella motiv som orsak till våld mot kvinnor påstår man att förövaren måste vara av utländskt påbrå. Genom att peka på heder som motiv till våld och förtryck kan invandrarmän uppfattas som möjliga kvinnomisshandlare. Dessutom är det enligt Wikström (2013, s. 334) problematiskt att se kultur som förklaringsmodell för hedersrelaterade brott, eftersom det innebär att man bortser från den enskilda personens agentskap och handlingsutrymme. Detta synsätt begränsar möjligheten att se situationella och strukturella faktorer i varje specifikt fall.
Wikström (2013, s. 335) kallar detta för ett universellt förhållningssätt, vilket innebär att man ser alla människor som lika. Ett universellt förhållningssätt riskerar att leda till att man åsidosätter specifika omständigheter som behövs för att ta itu med problemet i varje enskilt fall. För att minska risken att hedersrelaterade brott klumpas samman är det viktigt att man motverkar det kulturessentiella likhetstecknet mellan kultur och individ, och ett sätt att motverka denna föreställning är enligt teorin om diskurs alltså att förändra hur man talar om hedersrelaterad problematik (ibid). Kamali (2002, s. 21) menar att problemet med kulturperspektivet som förklaring
10
till hedersbrott är att kultur ses som ett oföränderligt system av värderingar, normer och traditioner som är bundna till individens etniska och nationella bakgrund.
Förespråkare av det kulturella perspektivet menar att kritiken är relevanta men att kulturbegreppet är nödvändigt för samhällsanalysen (Wikan, 2005; Kurkiala 2005:203). Kurkiala (2005:203) menar att en rädsla för att göra sig skyldig till den sortens rasism har gjort att många bortser från det i sin diskussion men en stor del av motivet är en kulturell faktor när det gäller hedersrelaterat våld, som inte bör bortses. Wikan (2005) och Kurkiala (2005) menar att kultur är föränderlig och man riskerar att osynliggöra och förhindra en lösning på problematiken genom att bortse från kulturella faktorer (Kurkiala, 2005, s.203). Det kan leda till att de utsatta flickorna inte får rätt hjälp, och kanske till och åsidosatta då man ej erkänner problemet (Larsson, 2004;113-114). Vidare menar många forskare som förespråkar det kulturella perspektivet att hedersrelaterat våld inte kan likställas gentemot männens våld mot kvinnor i allmänhet, då det inte bara är en individ som genomför förtrycket utan både släkt och familj samt vänner i den närmsta kretsen deltar (Larsson, 2004:102).
4.1.2 Genusperspektivet
Ordet genus används för att beskriva det sociala samt kulturella könet och de uppfattningar samt föreställningar som följer med ordet kön. D v s vad som anses vara manligt och kvinnligt i samhället (Hirdman, 2004:29). Indelningen mellan de olika könen har existerat sedan länge och fokus i dessa indelningar ligger på vad kvinnan bör och inte bör göra (ibid:23). Hirdman beskriver något som hon kallar för den ”naturliga ordningen”, och syftar till de föreställningar som en man och kvinna bör vidmakthålla i samspelet gentemot varandra. Ett exempel på dessa föreställningar är att mannen i ska ta hand om kvinnan, som ett resultat av att kvinnan anses vara svag i relation till mannen (Hirdman, 1993:81-82). Genussystemet, kan ses utifrån två principer, dikotomi och hierarki, vilket enligt Hirdman beskriver ordning på strukturen i samhället (Hirdman, 1993:113). Dikotomi är enligt Hirdman isärhållandet av manligt och kvinnligt utifrån samhällets perceptioner om vad som är manligt respektive kvinnligt. Hierarki syftar till att beskriva att det manliga könet är normen och därmed står för det som anses vara det allmängiltiga (Hirdman, 1993:114). Hirdman menar att mannen har en överordnad roll över kvinnan, d v s att det är mannen som har makt över kvinnan.
Mannens överordnad beror enligt Hirdman (1993) delvis på kvinnans acceptans som underordnad, vilket bidrar och förstärker skapandet av könsroller (ibid, s.114).
Förespråkare av genusperspektivet som en förklaringsmodell till hedersrelaterat våld, anser att våld och förtryck mot kvinnor inte kan förstås om det inte sätts in i ett sammanhang av manlig strukturell
11
överordning. All typ av mäns våld gentemot kvinnor blir då ett uttryck för patriarkatet som är allomfattande (Lundgren & Westerstrand, 2001:64). Hedersrelaterat våld anses alltså inte skilja sig från annan typ av våld mot kvinnor - kvinnor är förtryckta för att de tillhör det kvinnliga könet. Det manliga våldet finns följaktligen överallt, oavsett männens etniska bakgrund. Förespråkare av genusperspektivet anser att männens våld mot kvinnor måste förstås som en social kontext (ibid).
Nicole Pope (2004) menar att våld mot kvinnor oavsett vilken kultur, religion, eller etnicitet man tillhör motiveras av samma principer, vilket är föreställningen om att kvinnan ska kontrolleras och vara underordnad mannen. Att prata om hedersrelaterat våld som ett separat våld är att förminska allvaret i brotten som begås. Gill (2009:484, 487) menar också att begreppen hedersvåld och hedersmord inte bör användas då de är kulturellt betingade och kan ge en bild som legitimerar den typen av våld, utan mäns våld mot kvinnor måste ses som ett globalt strukturellt problem såväl som socialt, ekonomiskt och politiskt. Ahmedi (2004:59, 62) skriver att hedersrelaterat våld bör förstås ur ett genusperspektiv och inte i relation till en patriarkalisk ordning, som refererar till heder vid rättfärdigandet av förtryck och våld. Patriarkalismen är en universell företeelse och kan således inte tillskrivas till en enskild kultur.
4.1.3 Intersektionella perspektivet
Intersektionalitet har sin grund i ett feministiskt och antirasistiskt resonemang med en postkolonial utgångspunkt. Syftet är att förklara hur olika maktordningar och diskrimineringsgrunder påverkar och stärker varandra (de los Reyes & Mulinari, 2005:14-15). Perspektivet belyser ojämlikheter och orättvisor som inkluderar olika skikt av dimensioner. Med skiktningsdimensioner menas komplexa mönster av maktskillnader och ojämlikhet som inte kan reduceras till en enda skiktningsordning eftersom kön, klass och etnisk tillhörighet överlappar (Edling & Liljeros, 2010:152). De forskare som förespråkar detta perspektiv som en förklaringsmodell menar att våld överlag måste förstås i sitt sammanhang. De menar att det finns många olika anledningar till våld och det bör förstås i relation till makt som i sin tur är kopplad till ekonomiska resurser, klass, rasifiering med mera. Dessa faktorer äger inte rum separerade från varandra utan snarare integrerade i varandra där kultur och kön ses i relation till varandra (ibid:10-11).
Genom det intersektionella perspektivet kan man se hur olika former av makt sammanfaller eller står emot varandra för att belysa hur kunskapsproduktion kan reproducera ojämlikhet (Lykke, 2009:
104-114). De los Reyes och Mulinari (2005) menar att det intersektionella perspektivet utgör en god referensram för att undersöka hur makt uppstår utifrån socialt konstruerade olikheter som inte är
12
oföränderliga, utan förändras i skilda rumsliga och historiska sammanhang och som dessutom är dolda i varandra (s.16-18). För att få en klarare bild av hedersrelaterat våld och förtryck kan det behövas en insikt om makt och maktutövning, samt den utsatthet som kan råda inom en sådan kontext (de los Reyes & Mulinari, 2005:24-25).
Enligt de los Reyes och Mulinari (2005) går det inte att belysa kön utan att belysa etnicitet, sexualitet och klass och att det i sin tur kopplas till makt där dessa är också beroende av varandra (ibid, s.99).
Maktrelationer uppstår på grund av att det finns ett beroende mellan parterna. Det är just detta beroende parterna emellan som gör det möjligt att utnyttja maktövertag .
Genom en intersektionell analys kan man skildra hur det patriarkala våldet i hemmet bortses från, som ett resultat av tydliga men underförstådda patriarkala normer och rasistiska föreställningar hos samhällets institutioner (de los Reyes & Mulinari., 2005:308). Genom att analysera intersektionen mellan olika faktorer kan man förstå hur olika strukturer av förtryck förstärker varandra på individuell, institutionell och strukturell nivå (ibid). Enligt detta perspektiv kan kultur eller könsmaktsordningen inte ses som varandras motpoler i ett försök att förklara våld och förtryck mot kvinnor (Nationell centrum för kvinnor frid [NCK], 2010, s.10). Människors unika egenskaper betonas tillskillnad för betoning på tillhörighet till en specifik grupp eller kategori, då det kan resulterar i att homogena grupper skapas (de los Reyes & Mulinari, 2005: 24-25).
Förespråkare av detta perspektiv är alltså ”emot” kategoriseringar och de menar att hedersrelaterat våld och förtryck är ett strukturellt problem som berör mäns våld mot kvinnor oavsett kategorisering (de los Reyes & Mulinari, 2005: 24-25). Män eller kvinnor bör inte ses som en homogen grupp utan olika grupper män och kvinnor som lever olika liv med olika erfarenheter (Mattson, 2010:17-18).
Enligt de los Reyes och Mulinari (2005:99) bör all forskning utgå från flera olika kategorier och inte avgränsa sig till bara en kategori i analyser som berör sociala ojämlikheter. Förutom en ofullbordad bild skapas, kan man också bidra till att reproducera och förstärka de osynliggjorda maktrelationerna.
4.2 Diskurs som teoretiskt begrepp
Begreppet diskurs definieras generellt som en samling av skrivna eller talade utsagor som förs i ett visst sammanhang. En diskurs kan också sägas vara ett visst perspektiv eller ett synsätt utifrån något man talar om (Bergström & Boréus 2012, s.355). Diskursen kan vidare ses som ett regelsystem som legitimerar en typ av kunskap och samtidigt tydliggör det vilka som kan uttala sig om ett ämne samt ur vilket perspektiv detta får äga rum (ibid).
13
Diskursteori har sin utgångspunkt i det socialkonstruktionistiska perspektivet och utgår från att vår värld formas utifrån språket, och exempelvis hur man förstår ett fenomen är påverkat av hur vi uttrycker oss och tolkar det. Vår förståelse är också föränderlig eftersom språket inte är konstant men språket i sin tur formar också vår omvärld. Utifrån detta perspektiv blir också samhället och människors verklighet något som konstrueras i en social kontext. Det medför att exempelvis sociala handlingar inte kan ses som naturliga utan något som kan konstueras och omkonstrureas (Winther Jørgensen & Phillips, 1999).
Genom diskurser kan man även beskriva en social praktik d v s uttrycka och beskriva en form av sociala problem. I det ingår då ett bredare sammanhang med utgångspunkt i en kontext, och detta gäller då alla meningsutbyten som människor har med varandra (Bergström & Boréus 2012). Enligt Winther Jørgensen och Phillips (1999) beskrivning kan en diskurs således vara både materiell och en social praktik. Mot bakgrund av detta kommer den föreliggande studien att försöka identifiera och studera diskurser om hedersvåld. Exempelvis hur social arbetare uttrycker sig om hedersvåld och våld i nära relationer speglar både hur något kan tolkas men också ger möjlighet till en omtolkning. Genom att analysera och diskutera om olika begrepp kan man också dekonstruera verkligheten samtidigt kan detta skapa social värld som är problematisk och flyktig (Wenneberg,2001:67-80). Sammantaget skapas verkligheten genom/beroende på perspektivet och språk har här en viktig roll, eftersom det är med och formar tolkningar och därmed är en maktfaktor.
Detta beror bl a på att en viss förståelse tävlar med andra för att nå en förståelse (Bergström &
Boréus 2012).
4.3 Postkolonialistiska teorier
Det postkoloniala perspektivet är användbart för att tydliggöra och förstå hur olika yrkesverksamma som kommer i kontakt med personer som utsatts för hedersbrott resonerar om motivet till hedersbrott. Den postkoloniala tanketraditionen har utvecklats som ett ifrågasättande av kolonialismen. Enligt Loomba (2005:18–20) innebär kolonialism att man erövrar och tar över andra människors land respektive tillgångar. Detta har varit aktuellt genom den mänskliga historien (Åhlberg, 1995:172).
Den europeiska erövringen började under 1500-talet och syftade till att främja utvecklingen i Europa genom att omstrukturera icke-kapitaliska ekonomier till ett kapitalist system (Loomba, 2005:40).
Det var de antropologiska teorier om kultur som legitimerade kolonialismen och det imperialistiska styret; dessa teorier framställde de koloniserade som inkapabla att klara sig själva och utnyttjade
14
folket. Kolonisterna styrdes av en världsbild som byggde på rörelse framåt mot ett utvecklat samhälle och menade att koloniländerna låg långt efter i utvecklingen och behövde “hjälp” (Eriksson Eriksson, & Thörn, 1999: 28). Enligt kolonisterna var denna typ av faderligt styre nödvändig då den koloniserade befolkningen ansågs vara primitiva och inte kapabla aatt själva utvecklas och moderniseras (Eriksson et al., 1999:28).
Postkolonial teori kritiserar den västerländska idétraditionen, men inifrån och med hjälp av densamma. Det postkoloniala forskningsfältet är mycket påverkat av poststrukturalismen vilket
”betonar språkets betydelse för skapandet av identiteter, institutioner och politik” och dess betydelse för att skapa och återgiva hierarkier och maktförhållanden i samhället (Eriksson et al., 1999:17).
Poststrukturalismen innehåller även dubbla oppositioner och menar att det är ”skillnaden som skapar betydelser”. Man belyser språkets sätt att förenkla och dela upp verkligheten i dubbla oppositionella par. De delade oppositionerna kan visa sig på olika sätt till exempel att kolonisatörernas och de koloniserades identiteter kan kännetecknas och även förändras i förhållande till varandra (Eriksson et al, 1999:18, 34). Detta skapade olika stereotyper av européer respektive icke-europeer och skedde genom tillskrivande av specifika särdrag av icke-européer men samtidigt definierades även vad européer var. En idébaserad framställning av det europeiska självet tog form (Loomba, 2005:111, 113), vilket skapade ett förskjutet maktförhållande då ett av begreppen i motsatsparen alltid har en dominant position och paren består därför alltid av två ojämlika halvor (Eriksson et al., 1999:18- 34).
Exempelvis myntades begreppet ”the West and the rest” av den västerländska uppdelningen mellan
”vi” och ”dem” (Loomba, 2005:9). ”Vi” stod för de vita västerlänningar som ansågs vara det civiliserade Europa, och med ”dem” syftade på de som inte är civiliserade och icke västliga.
Kolonisterna ansåg att västerlänningarna d v s, den “vita” kulturen var överlägsen, med rätt styrelseskick, vetenskap, språk, musik och litteratur (Young, 2003:2–3). Denna syn brukar kallas för ”eurocentrisk” och innebär att man ser sin egen kultur som den rätta och därför bör den vara mer överlägsen än den andres kultur. Den andres kultur ses då som onormal och avvikande. Detta har även blivit en generell tolkning av den “andre”, men denna tolkning har dock skiftat genom historien mellan att vara religiöst, biologiskt, etniskt och kulturellt betingad (Loomba, 2005:9).
Postkolonialismen synliggör hur västvärlden har skapat olika diskurser om hur ”de andra” beskrivs i historien (Loomba, 2005:59-70). Det postkoloniala perspektivet kritiserar den dominerande synen på makt som ordnar in det västerländska perspektivet, kultur och tradition högt upp på
15
utvecklingsskalan. En av postkolonialismens viktigaste uppgifter är vidare att avslöja kopplingen mellan kolonialiseringen av stora delar av världen och dagens förekommande rasism och särbehandling grundad på etnicitet. Enligt postkolonialismen har dagens tankesätt i västvärlden ärvts från de före detta kolonierna. Detta har lett till en möjlighet att rättfärdiga över- och underorde relationer som har skapats under kolonialtiden och som även återskapas i dagens tankesätt (Loomba, 2005:109-169).
Ordet ”post” i postkolonial syftar på strävan att tänka bortom de gränserna som skapades under kolonialismens tid, och markera att begreppet fortfarande är aktuellt i våra samhällen som präglas av kolonialt tänkande. Enligt postkoloniala forskare konstruerades en kunskapssyn som fortfarande är aktuell och legitimerar olika maktstrukturer. Alla är idag på ett eller annat sätt påverkade av kolonialismen, då den har lämnat ett arv som fortfarande kan påverka samhället och människorna både i länder som var kolonier och kolonialmakter (Eriksson et al., 1999:16,18). Postkoloniala teoretiker hävdar även att trots att rashierarki är en myt och en social västerländsk struktur är dess sociala och samhälleliga effekter högst verkliga i diskursen för ojämlikheter (Loomba, 2005 s.131).
De menar även att denna makthierarki än idag präglar samhället i form av rasism och främlingsfientlighet (Eriksson et al., 1999:14; (Young, 2000:1-2).
5. Metod
Föreliggande studie bygger på en kvalitativ forskningsansats, då studien ämnar få en djupare beskrivning och förståelse av fenomenet hedersvåld. En kvalitativ ansats ger bl a möjligheten att respondenternas upplevelser kan diskuteras som socialt konstruerade. Detta ligger även i linje med det diskursivtanalytiska perspektivet (Fejes & Thornberg 2017:16–43,132; Kvale, 1997:9; Winther Jørgensen & Phillips, 1999). Den kvalitativa ansatsen med inspiration av diskursanalys ansågs passande då studien ämnar förstå hur yrkesverksamma personer förklarar motiven till hedersrelaterat våld och förtryck utifrån deras sätt att uttrycka sig, vilket i sin tur speglar respondenternas förståelse och tolkning av världen. Det centrala har också varit att förstå och föra fram individers personliga uppfattningar av det sociala problemet utifrån den kontext de befinner sig i (Bryman, 2011).
5.1 Datainsamling
Datainsamlingen bygger på semi-strukturerade intervjuer. Enligt Kvale och Brinkmann (2009:127) är en semi-strukturerad intervju en flexibel intervjusituation som ger respondenterna möjlighet att fritt forma svaren. Detta är önskvärt då det ger intervjuaren möjlighet att ställa följdfrågor för att erhålla mer information kring eventuella oklara eller viktiga punkter (ibid). Detta innebär att
16
intervjuaren kan erhålla en bredare förståelse än vad som är möjligt med mer standardiserade frågeformulär och endast slutna frågor.
Innan datainsamlingen påbörjades skapades en intervjuguide som bestod av öpnna frågor med möjlighet till följdfrågor. I denna studie har intervjuguiden formats i relation till de teman som var relevanta för undersökning och som grundats i såväl det teoretiska perspektivet som tidigare forskning, vilket resulterade i två tematiska ämnesområden, kännetecken och motiv på och till hedersvåld och förtryck respektive offer och förövare. Intervjuguiden bestod av totalt tretton frågor, med tre bakgrundfrågor, följt av tio frågor fördelade på de två teman, se Bilaga 1.
5.2 Urval och respondenter
Respondetnerna valdes genom ett ändamålsenligt urval, vilket innebär att de valdes i syfte att kunna besvara studiens syfte (Bryman, 2011: 433). Urvalet för denna studie begränsades till individer som har arbetserfarenhet och kunskap om hedersrelaterad problematik. Urvalet skedde genom kontakt med socialkontorets verksamhetschef som i sin tur rekommenderade fyra yrkesverksamma personer inom den sociala ideella och sociala sektorn. Verksamhetschefen valde ut dessa anställda baserat på min beskrivning av studiens ämne samt önskemål om att respondenterna skulle ha erfarenhet inom hedersrelaterad problematik, för att kunna ge så djupgående svar som möjligt. Nedan ges en kort beskrivning av studiens respondenter i det som anses vara relevant i relation till syftet, se Tabell 1.
Tabell 1. Relevant bakgrundsinformation om intervjudeltagarna
Respondenter Utbildning Ålder Arbetserfarenhet
A Socionom 67 30 års erfarenhet av att jarbeta med utsatta män och kvinnor
B Socionom 57 Över 15 års erfarenhet av att arbeta med utsatta kvinnor på jourhem, och innan dess arbetat i över 10
år som socialsekreterare
C Beteendevatare 59 Över 25 år erfarenhet av att arbeta med utsatta kvinnor och barn.
D Beteendevatare 40 Över 10 års erfarenhet av att arbeta med utsatta kvinnor.
5.3 Tillvägagångssätt
Vid planeringen av intervjugenomförandet kontaktades chefen för ett socialkontor. Kontakten skedde i först via telefonsamtal och mail. Socialkontoret gav förslag på yrkesverksamma personer inom den ideella och sociala sektorn som hade erfarenhet inom området, och telefonnummer efter ett godkännande från den anställdes sida. Fyra olika yrkesverksamma personer inom både den ideella och sociala sektorn valde att frivilligt delta i studien. Därefter bestämdes tid och plats för
17
genomförandet av intervjuerna. Alla fyra intervjuer gjordes ansikte mot ansikte och ägde rum på respondenternas arbetsplats. Samtliga intervjurna spelades in efter att respondenterna har godkänt det. Jag valde att genomföra en testintervju för att se vilken typ av intervjumaterial jag skulle få och om det var relevant i förhållande till studiens frågeställning. Den första intervjun genomfördes med en av respondenterna. Därefter analyserades materialet utifrån studiens frågeställning.
Testintervjun och analysen visade att materialet var användbart för undersökningen. Enligt Bryman (2011:415) är det av betydelse att lägga tonvikten på hur respondeten uppfattar och tolkar frågorna.
Vid varje intervjumöte satt vi på ett avskilt arbetsrum för att undvika ljud eller andra störningsmoment. Före varje påbörjad intervju tillfrågades respondenterna om samtycke samt informerades om att deltagandet var frivilligt. Tidsramen för varje intervjutillfälle var mellan 60 och 95 minuter. Intervjuerna inleddes med de semistrukturerade frågorna (se Bilaga 1). Följdfrågor ställdes för att bekräfta att jag har uppfattat svaren korrekt. Därmed är frågorna som ställt inte exakt ställda i samma turordning för alla respondenter.
5.4 Etiska övervägande
Gällande etiska överväganden finns det vissa forskningsetiska principer som skall följas i syfte att skydda integriteten hos de enskilda individer som deltar i studier. De forskningsetiska principerna kan beskrivas utifrån fyra principer som berör individskyddskravet och dessa är informations-, samtyckes-, konfidentialitets- samt nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2017). Under forskningsprocessen har det tagits hänsyn till dessa krav. Intervjudeltagarna har frågats om samtycke och informerats om att deltagande är frivilligt, och kan avbrytas när som under intervjun om respondenten önskar. Intervjudeltagarna har även utlovats anonymitet, i det mån det går. Jag informerade om att jag kommer att använda mig av fiktiva namn som till exempel respondent (A eller B) i resultatet och att inspelningen kommer att raderas så fort transkriberingen klar; informerade också respondenterna om att bara jag har tillgång till inspelningarna och att de kommer att förvaras på en säker plats.
Deltagarnas privata integritet kommer dessutom att skyddas genom att intervju-deltagarnas arbetsplatsort inte anges. Detta görs för att uppfylla konfidentialitetskravet. Intervjudeltagarna har fått information om vem som kommer att få tillgång till materialet samt fått information om att de kan få tillgång till resultatet alternativt det färdiga arbetet. All material, exempelvis de inspelade ljudfyllerna försvarades på en låst dator för att obehöriga inte skulle få tillgång till det. Dessa
18
övervägande gjordes genom hela uppsatsprocessen i syfte att uppfylla kraven på bästa möjliga vis i linje med Kvale och Brinkmann (2009:88–89).
5.5 Analys av data
Analysen styrdes av syftet med studien, vilket är bl a att få en inblick i hur respondenter förstår och beskriver hedersrelaterat våld och förtryck. Analysen av det empiriska materialet präglades av det socialkonstruktivistiska perspektivet, och fokus låg på respondenternas användning av olika diskurser vid samtal om sitt arbete med bl a hederrelaterat våld och förtryck. Kvale (1997:33) menar att kunskapen finns i samtalet mellan forskaren och respondenten och ”verkligheten konstrueras och ifrågasätts av språkets struktur” vid en intervju. Ambitionen var att kritiskt granska intervjumaterialet och synliggöra de diskursiva strukturerna som konstruerar respondenternas förståelse av hedersrelaterat våld. Detta gjordes i linje med Winther Jørgensen och Phillips som menar att syfte med diskursteoretiska analyser är att skapa ”förståelse av det sociala som diskursiv konstruktion” (1999:35).
Analysarbetet började, efter transkripering av intervjumaterialet, med en upprepad genomläsning av samtliga intervjuer. Genom upprepad genomlyssning och -läsning, har jag försökt säkerställa att inte missa något som sagts i intervjuerna, vilket är viktigt för att göra noggranna analyser (Bryman 2011:
428). Dessutom skapdes en djupgående förståelse av materialet. I syfte att undersöka vilka diskurser som användes av respondenterna, d v s deras subjektiva förståelse av fenomenet sökte jag efter nyckelord i intervjuerna d v s återkommande ord eller citat som var centrala för respektive respondent. Vissa av nyckelorden återkom hos flera respondenter. Syftet med analysarbetet var sammantaget att undersöka vilka diskurser som förekom i föreliggande studie och analysera sedan dessa med hjälp av de olika teoretiska perspektiven. Det handlade inte primärt om att skapa kategorier i materialet eller finna vissa mönster utan undersöka och analysera respondenternas uttalanden.
Däremot behöver analysen ha en struktur och resultatanalysen strukturerades bl a utifrån fördefinierade frågor som svarar mot studiens syfte och som också har väglett både genomläsningen och analysen av materialet. Dessa frågor sammanställdes sedan till tre teman: Kännetecken av våld, Förklaringsmotiv av hedersrelaterat våld och förtryck och Föreställning om offer och förövare.
Inom respektive tema analyserades diskurser som respondenterna använder när de uttrycker sig om hedersbrott. Intervjumaterialet analyserades i syfte att inom de olika temana hitta olika diskurser via nyckelorden och respondenternas citat. Även kopplingar mellan flera diskurser med fokus på
19
specifika ord och formuleringar som respondenterna använde analyserades. Inom repsketive tema hittades olika diskurser men en viss överlappning förekommer även om ambitionen var att hitta diskurser som var urskiljande och avgränsade.
5.6 Trovärdighet, tillförlitlighet, transparens, förförståelse och generalisering
Den generella kritiken mot kvalitativa undersökningar är att dessa anses vara personliga och impressionistiska, vilket gör det svårt att säga emot en sådan undersökning (Patel & Davidson, 2011). En annan kritik som förs mot denna metod är att resultatet från en kvalitativ ansats påverkas av forskarens egen subjektiva uppfattning av vad i materialet som är betydelsefull och därför bör belysas (ibid). Emellertid finns det metoder att tillämpa för att säkerställa en kvalitativ studies trovärdighet och tillförlitlighet skriver Bryman (2011). Bryman (2011:352) påpekar att en kvalitativ undersökning styrks genom bl a en tydlig koppling mellan teori och det insamlade intervjumaterialet, triangulering av exempelvis datainsamlingsmeder, analysmetoder och teoretiska perspektiv, samt transparens. En semi-strukturerad intervju gav vidare möjligheten att ställa
kontrollfrågor under intervjun vilket har gjort att tolkningarna kan bli mer trovärdiga.
Föreliggande studies utgångspunkt är bl a ett flertal teoretiska perspektiv samt en nära koppling mellan teori och analysmetod vilket utgör en form av triangulering, d v s att det finns möjlighet att genomföra tydliga analyser av respondenternas utsagor, vilket stärker studiens trovärdighet då det sker en form av verifiering (Bryman, 2011). Slutligen bygger studien även på ett brett spektrum av teorier och begrepp, vilket ger möjlighet till en teoretisk och begreppsmässig triangulering
(Bryman, 2011).
Vidare har studiens trovärdighet styrkts genom att sträva mot god kvalitet på
datainsamlingsförfarande, exempelvis genom genomförande av en testintervju i syfte att säkertälla tydligheten i frågorna. Stor vikt har också lagts vid att frågorna inte ska kunna missuppfattas eller tolkas olika. För att förebygga feltolkningar av respondenternas samtal och svar spelades allt in, vilket Kvale och Brinkmann (2014) menar ger trovärdighet.
För att uppnå tillförlitlighet har en relativt öppen datainsamling genomförts med ambition att minska risken för att styra informationen. Ett annat sätt att säkerställa studiens tillförlitlighet är att tydligt beskriva alla steg i forskningsprocessen eftersom det underlättar för läsaren att bedöma studiens tillförlitlighet och hur kopplingen är mellan val av metod och studiens syfte. Slutligen är det viktigt att forskaren är medveten och transparent, gällande sin förförståelse. Detta är av vikt för att inte låta den egna förförståelsen och även ev fördomar styra vid exempelvis genomförande
20
av studiens alla delar, menar Bryman (2011). Det är emellertid svårt att helt undvika sin
delaktighet, exempelvis vid utformningen av intervjufrågor och det innebär att jag oundvikligen även är med och skapar de diskurs som jag ämnar dekonstruera (Winther Jørgensen & Phillips, 1999).
Viktiga aspekter att beakta vid förförståelsen är vidare att vara medveten om kopplingen mellan min egen förståelse av forskningsämne som student och respondernas. Under arbetet med studien har jag noga beaktat min förståelse av hedersrelaterat våld och de diskurser som jag har, för att inte låta förutfattade meningar, fördomar och erfarenheter av ämnet påverka studiens resultat. Det var också viktigt att inte ha förväntningar om resultat. Ett annat sätt att uppnå transparens har varit att i genomförandet av studien skrivit ut sidnummer vid referering till andra källor (såvida jag inte refererar till en studie i sin helhet eller att det är allmänt känt fakta).
Generaliserbarhet är begränsad och inte heller önskvärd i en kvalitativ studie då den bygger på ett litet urval informanter, och syftet är att belysa ett fenomen på djupet utifrån dess kontext då målet är en djupare förståelse för ett fenomen genom att konstruera förståelse med stöd av teoretisering, resonemang och argumentation. Den kvalitativa studien har således en induktiv ansats och ger en viktig inblick i möjliga faktorer och därmed förståelse av det som utgör ett fenomen samt möjlighet till teori-och begreppsformulering (Bryman, 2011).
6. Resultat och analys
Definition av och kännetecken och förklaringsmotiv till hedersrelaterat våld och förtryck Definition och kännetecken
Respondenterna lyfter olika kännetecken på hedersrelaterat våld som påverkar vid beslut i deras arbete, och ett av dessa kännetecken är att det ofta rör sig om flera förövare som kollektivt utför hedersrelaterat våld och förtryck. En respondent (C) uttrycker det följande: ” :/…/ det är flera förövare som är inblandad eller ibland en hel släkt/…/” och vidare utvecklar sitt resonemang med att ett kännetecken på ett annalkande hedersrelaterat brott kan vara: ”När flera ifrån släkten samlas eller när någon från Tyskland, Kanada flyger utan att det finns särskilda festlighet eller begravning.
Kan man identifiera ett sånt tecken då kan det handla om hedersmord”.
21
Även respondent (B) säger att: ”När det gäller hedersvåld så är det hela familjen och släkten emot den här personen, de håller på att planera våld/mord mot kvinnan eller tvingar henne till ett äktenskap som hon inte själv valt eller barnäktenskap osv”. Respondenten fortsätter sedan med att konstatera:
”Det gäller att identifiera antal förövare, offer för att kunna tolka att ärendet handlar om hedersvåld”.
Även respondenten (A lyfter liknande argument: ”Flera gärningsmän, inte en familj på fem personer utan runt 150 i familjen som bestämmer och sen är det hela klanen som bestämmer och det inte alltid nån i Sverige som bestämmer”.
Utifrån ovanstående går det att utläsa att planeringen av hedersvåld inte alltid behöver initieras eller börja planeras i Sverige, utan att exempelvis släktningar i hemlandet kan reagera men att någon i Sverige utför dådet. En annan respondent (D) säger följande, i linje med övriga respondenter:
”/…/hedersrelaterat våld utförs oftast kollektivt och det kan finnas flera gärningsmän samt att våldet är i vissa fall socialt accepterat inom en viss släkt eller en begränsad gemenskap”.
Ett annat kännetecken är att kvinnan är begränsad i sitt handlingsutrymme, som Respondent (B) uttrycker: ”Alla begränsningar som begränsar en kvinnans valmöjligheter, det kan vara förälder, bröder, släkt genom våld båda psykiskt och fysiskt begränsar kvinnan är hedersvåld” och förklarar vidare: ”I en hederskontext brukar kvinnor vara väldigt begränsade med att bestämma själv, hon kan inte t ex gå ut själv.”. Respondenten ger också ett annat exempel:
Alltså till exempel när du har en elev från skolan som visar tecken på rädsla, ledsen. Eller att hon känner sig bevakad eller att hon inte kan delta i alla aktiviteter för att hon har bråttom hem kan det tyda på hedersbrott.
En respondent (A) ger ett exempel på en klient som ville skilja sig och det faktum att hon uttryckte att hon ville skiljas, visade på att det inte rörde sig om hedersvåld eller förtryck:
/…/då sa hon att det jag som vill skiljas inte de. Och då kan man se genom hennes svar att det hade kunnat varit en fråga om heder för då hade hon kunnat sagt nej min mamma och pappa vill inte att jag ska skiljas och att de vill att jag skulle gå tillbaka till mannen.
Ytterligare kännetecken på att det rör sig om hedersrelaterat våld och förtryck och inte annan typ av våld beror enligt en del respondenter på varifrån de drabbade individerna kommer och vilken religion denne har. En respondent (B) uttrycker följande:
22
Beroende på var man kommer från så kan man ta reda på om det förekommer hedersvåld i det området där gärningspersonen kommer ifrån. Det behövs en analys och lyssna på offren för att ta reda på om frågan gäller hedersrelaterat våld. Man måste tänka på var personen kommer ifrån och vilken religion hör personen.
En annan respondent (A) menar att ”/…/ ibland kan det vara så lite som det syns utanpå men hur illa kan det vara så är det svårt för en svensk att förstå”. Medan en annan respondent (D) har en motsatt åsikt och menar att:
Tyvärr sker många bedömningar baserat på stereotyper och fördomar genom att fokusera på individens härkomst, dvs. geografisk, trosuppfattning och ibland klädsel det vill säga om offret eller ens anhöriga bär plagg som kan symbolisera en viss religion eller trosuppfattning.
Hen fortsätter och menar att: ”Hedersrelaterat våld och förtryck är ett globalt problem och förekommer i bland annat: Egypten, Marocko, Uganda, Iran, Irak Jordanien, Libanon, Syrien, Israel, Turkiet, Yemen, Pakistan, Bangladesh, Indien, Brasilien, Ecuador, i Medelhavsländerna, Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Sverige”. Hen avslutar med att säga att hedersvåld förekommer inom olika kulturer och religioner: ”Det förekommer bland människor med olika kulturella och religiösa värderingar. Så det värsta man kan göra är att dra slutsatser baserat på geografisk härkomst, hudfärg och andra banala kriterier eftersom frågan är mer komplext än så.”
I resonemanget som respondenterna för om vad som kännetecknar hedersvåld och förtryck går det att utläsa ett antal diskurser och ofta förekommer flera diskurser sida vid sida hos en och samma respondent; de mest centrala diskurserna är att det handlar om en kollektiv handling med inslag av planering, oftast involverar det familjen och släkten. Ett annat kännetecken är kontroll och
begränsning av handlingsfrihet, den drabbade blir kontrollerad, övervakad och har begränsad tillgång till fria livsval. Sedan lyfter vissa av respondenterna diskurserna härkomst och religion, medan en annan respondent tvärtom förkastar dessa d v s motsäger sig diskursen kopplad till faktorerna som just varifrån man kommer, och religion.
Diskursen om att hedersvåld är en kollektiv handling kan tolkas vara i linje med det kulturella perspektivets syn på vad hedersrelaterat våld och förtryck är eftersom betoningen görs utifrån att hedersrelaterat våld inte kan likställas med männens våld mot kvinnor i allmänhet, då våld i nära relationer ofta bara har en gärningsman (Wikan, 2005; Kurkiala 2005: 203; Larsson, 2004:102).
