I skuggan av upploppen i Los Angeles

I skuggan av upploppen i Los Angeles

Philemon-Isai Debas 2011

C-­‐uppsats,  15  hp  

Medie-­‐  och  kommunikationsvetenskap  C   Politik  och  medier  programmet  

Handledare:  Mats  Hyvonen   Examinator:  Eva  Ekstrand  

I  skuggan  av  upploppen  i  Los  Angeles    

I  skuggan  av  upploppen  i  Los  Angeles   2  

Inledning   3  

Syfte  och  frågor   4  

Teori   4  

Metod   6  

Material,  urval   6  

Tidigare  forskning   7  

Bakgrund   8  

Mordet  på  Latasha  Harlins   8  

Misshandel  och  dödsskjutning   9  

Upploppet   10  

Efter  upploppet   13  

Beskrivning  av  innehållet  i  artiklarna   13  

Los  Angeles  Daily  News:   13  

The  San  Diego  Union-­‐Tribune   19  

The  San  Francisco  Chronicle   21  

The  Orange  County  Register   24  

Sammanfattning  av  tidningsartiklarna   26  

Analys   27  

Diskussion   29  

Vidare  forskning   33  

Källförteckning   34  

Tidningskällor   34  

Litteratur   35  

Internetkällor   35  

Bilaga                             37    

Inledning    

I april 1992 utbröt i Los Angeles, Kalifornien, ett av de värsta upploppen någonsin i USA:s historia. Upploppen föranleddes av två händelser under 1990-talets början.

Bakgrunden till upploppen var dödsskjutningen av 15 åriga Latasha Harlins och misshandeln av Rodney King, som bägge fångades på film, och sedan domsluten i de båda fallen. Under upploppen hamnade de ansträngda relationerna mellan två grupper, afro-amerikaner och koreaner, i mediernas fokus. I kronologisk ordning kommer jag att redovisa händelseutvecklingen före, under och efter upploppen med särskild fokus på Latasha Harlins-fallet. Varför jag just valde att redovisa Harlins-fallet djupare var för att det var en korean som sköt ihjäl henne, och de som ”drabbades/utsattes” värst under upploppen var just koreaner.

Jag blev i en väldigt ung ålder påverkad av den här konflikten mellan afro-amerikaner och koreaner, därför vill ja veta mer om situationen. Det var i december 1996 i

Oakland, Kalifornien, klockan var runt åtta på kvällen när jag och mina syskon gick in i en kiosk för att köpa snacks och dricka. Medan jag letar efter godiset som jag vill ha så börjar två anställda i kiosken att prata med varandra, själv lade jag inte märke till det utan fortsatte att leta. Plötsligt drar min äldre syster i mig och säger åt mig att vänta utanför. Hon hade lagt märke till arbetarna och hörde vad de sa, ”kolla så att svartingen inte snattar”, och utifrån kunde jag se hur hon skällde ut dem. Jag frågade vad som hade hänt men hon ville inte prata om det. Det jag minns från den kvällen var att kiosken var ägd av asiater. Det här är något som påverkade mig i en väldigt ung ålder och som verkligen öppnade mina ögon. Rasism är inget nytt fenomen i USA, med tanke på att det är uppbyggt genom förtryck av minoriteter och slaveri, men samtidigt som man belyser problemet på olika sätt i bl.a. medier så kvarstår problemet.

Ett problem som skulle kunna lösas om man slutade undvika huvudproblemet, det amerikanska rättssystemet. Med tanke på inflytandet som medierna har skulle de genom att uppmärksamma och belysa rättsystemet, som tydligt missgynnar

minoriteter, sätta press på politiker och myndigheter att agera. I de undersökta fallen,

vilket jag kommer att visa nedan, prioriterade medierna tittarsiffrorna vilket bidrog till

att förstärka den stereotypa bilden av vissa minoriteter. Jag kommer med den här

uppsatsen att undersöka hur upploppen, och de föregående händelserna framställdes i medierna, om medierna var opartiska i sin rapportering och vilka orsaker som

rapporterades.

Syfte  och  frågor  

Jag kommer att undersöka hur amerikanska medier, och i synnerhet tidningar, skildrade upploppen genom att analysera artiklar och böcker som handlar om upploppen. Genom att studera både tidningsartiklar och böcker hoppas jag nå en bredare bild av skildringen av upploppen. Böckerna är skrivna tre till fem år efter upploppen vilket är bra då det ger ett annat perspektiv än i de tidningsartiklar som är skrivna i direkt anslutning till händelserna.

1. Hur framställde medierna de drabbade och upploppsmakarna?

2. Kan man uppfatta rapporteringen av upploppen som rättvis/opartisk?

3. Vad framställs i rapporteringen som orsaker till upploppen?

Teori  

Ett grundelement inom journalistiken är att den konstruerar verkligheten. Nyheter som vi läser, ser och hör varje dag konstruerar en verklighet genom att man medvetet använder fakta på ett sätt som gynnar de egna politiska, ekonomiska eller ideologiska intressena).

Jag kommer att utgå ifrån den sociala teorin konstruktionism.

Konstruktionism är ett kritiskt perspektiv som ifrågasätter oundvikligheten och naturligheten i sociala händelser. Som social teori förklarar konstruktionism hur verkligheten uppfattas och formas av människor. Människor lever i olika verkligheter, objektiva och subjektiva, som kan påverkas av varandra beroende på integrationen i samhället.

Berger och Luckmann gör en liknelse/jämförelse med hur hästryttare förr hade sina seder och hederskodex som för utomstående var helt obegripliga trots att man låg i samma armé. Vilket visar att verkligheter kan skilja sig trots att man lever i samma samhälle. Det måste, mer eller mindre, ske någon form av integration för att det ska uppfattas som ens egen verklighet.

En form av integration sker när man läser                                                                                                                

1

 Michael  Schudson,  The  Sociology  of  News  (2003)  

2

 Peter  Berger  and  Thomas  Luckmann,  The  Social  Construction  of  Reality.  A  Treatsie  in  the  Sociology   of  Knowledge  (1966),  sid.33-­‐42,  149  

3

 Peter  Berger  and  Thomas  Luckmann,  The  Social  Construction  of  Reality.  A  Treatsie  in  the  Sociology  

of  Knowledge  (1966),  sid.159    

tidningar som rapporterar dagligen, men i och med att det oftast inte är ens

omedelbara verklighet berörs man inte på samma sätt som i ”face-to-face” situationer.

En ”face-to-face” situation är ens vardagliga verklighet, det man ser, upplever och känner.

Media kan jämföras med en förstärkare, d.v.s. att de förstärker vissa bilder av verkligheten genom att förenkla och polarisera, vilket i sin tur är ett exempel på hur medierna konstruerar verkligheten. Genom mediernas inflytande i samhället är de även ”ansvariga” för en stor del av den sociala interaktionen. Medieforskaren Michael Schudson hävdar att den minskade tillväxten i de amerikanska innerstäderna beror på just mediernas rapportering.

Noterbart är att medierna till en början, i begynnelsen, inte rapporterade om konflikter i samhället, utan man mer eller mindre dolde eller ignorerade dem. Numera rapporteras, och förstoras, det flitigt om konflikter i olika samhällen.

Folket som bor i konfliktdrabbade samhällen agerar oftast med

utgångspunkt i mediernas rapportering. Medierna bidrar till att konstruera en

verklighet som sedan blir accepterad i de konfliktdrabbade samhällena, d.v.s. att folk har väldigt lätt för att tro på vad som rapporteras i medierna utan att reflektera över det.

Ett exempel är att minoritetsgrupper ofta blir utmålade som problem i medierna, medvetet eller omedvetet, vilket förstärker den stereotypa bilden av minoriteter samtidigt som den visar hur lätt medierna kan påverka folk. I och med att USA har fri press så finns det ingen förhandskontroll över vad media ska sända och rapportera.

Media kommer alltid att dra nytta av det här, då de inte behöver begränsa sig utan i princip har fria tyglar kan de konstruera verkligheter, vilket blir särskilt tydligt när de direktsänder om olika händelser/konflikter. Direktsända nyheter går inte att begränsa, så länge som det handlar om fri press, vilket ger maximal effekt för social integration (d.v.s. ocensurerad ”sanning” och rapportering, ger en starkare effekt än vad en censurerad ”sanning” och rapportering) men även makt att tillfälligt

konstruera ”samhällsstrukturen” samtidigt som man visar att verkligheten inte är densamma som normen. Dock kan retoriken som används av media var ledande.

Retorik är enligt Aristoteles ett sätt att övertyga, och det finns framförallt tre sätt att göra detta på: Genom logiska argument (logos), genom att väcka känslor hos åhörarna                                                                                                                

4

 Peter  Berger  and  Thomas  Luckmann,  The  Social  Construction  of  Reality.  A  Treatsie  in  the  Sociology   of  Knowledge  (1966),  sid.43-­‐48  

5

 Michael  Schudson,  The  Sociology  of  News  (2003),  sid.29-­‐30  

6

 Michael  Schudson,  The  Sociology  of  News  (2003),  sid.113  

7

 Michael  Schudson,  The  Sociology  of  News  (2003),  sid.23  

8

 Michael  Schudson,  The  Sociology  of  News  (2003),  sid.35-­‐38  

9

 Daniel  Dayan  &  Elihu  Katz,  Media  Events:  The  Live  Broadcasting  of  History  (1992),  sid.14-­‐22  

(pathos), samt att som talare visa karaktär (ethos). Med ledande menar jag att man väcker känslor hos åhörarna som de sedan agerar efter. Ett klart exempel är hur muslimer runt om i USA blev attackerade, efter 9/11, för att det som yttrades och rapporterades i media väckte känslor hos åhörarna som sedan agerar efter dessa känslor.

Metod    

När man använder sig utav en kvalitativ metod finns det tre punkter man kan följa, för att få en så korrekt bild som möjligt av det man undersöker; vad som ägt rum (d.v.s.

en enligt forskaren korrekt återgivning), beskrivningar av handlingar, människor och aktiviteter för att förstå förhållandena som undersöks, och till slut direkta citat vilket ger en bättre förståelse och visar individers uttryckssätt. Nackdelarna med kvalitativa metoden är att man söker förståelse för specifika faktorer vilket gör att statistiska förklaringar inte kan ges. Även tidigare erfarenheter av det som undersöks, som fördomar och förförståelse ökar risken för subjektivitet men samtidigt kan egna erfarenheter, fördomar och förförståelse även vara till stor hjälp då det ger en socialt grundad uppfattning.

Jag kommer även att genomföra en mindre analys av resultaten utifrån ett ideologikritiskt perspektiv

, vilket kändes som ett lämpligt val när jag började märka av en ideologi som delades av tre tidningar utav de fyra som jag undersökte. Jag försöker därför med hjälp av ett ideologikritiskt perspektiv att

undersöka om tidningarna har valt att separera på den möjliga huvudanledningen och de synliga/uppenbara anledningarna till upploppen, då den inte stämmer överrens med deras ideologi (d.v.s. att tidningarna undviker att tillskriva rättssystemets beskaffenhet dess verkliga betydelse i dessa fall). Begreppet ideologi innebär att man har en tro eller en övertygelse om något, en verklighetsuppfattning som man vill ska bli dominerande i och accepterad av samhället. Ett sätt att nå ut med sin ideologi är medier, tidningar, tv och radio.

Material,  urval  

Jag har använt mig av fyra tidningar, Los Angeles Daily News, The San Diego Union-Tribune, The San Francisco Chronicle, The Orange County Register, i min artikelsökning som jag gjorde i databasen Factiva. Factiva ägs av Down Jones och har tillgång till 28 500-31 000 källor (inom bl.a. tidningar, databaser, radio och tv) från                                                                                                                

10

 Idar  Magne  Holme  &  Bernt  Krohn  Solvang,  Forskningsmetodik:  Om  kvalitativa  och  kvantitativa   metoder  (1997),  sid.92-­‐98  

11

 Mats  Ekström,  Larsåke  Larsson,  Metoder  i  kommunikationsvetenskap  (2010),  sid.268-­‐271,  285-­‐286  

200 länder. Anledningen  till att jag valde just de här tidningarna var att de alla är baserade i Kalifornien, och deras närhet till det drabbade området som de

rapporterade om, vilket gjorde att jag värderade dessa högre än andra. När jag sökte artiklarna gjorde jag det via http://www.ub.uu.se/sv/Sok/Databaser-A-O/, sedan gick jag in på databasen factiva och begränsade min sökning enligt följande: by region->

north america-> united states-> california, sedan skrev jag in rst=usca and los and angeles and riot i sökfältet och avgränsade mig till datumen 1992-04-29 – 1992-05-07, eftersom att det var under den perioden som upploppen var som värst. Jag bestämde mig för att göra en kvalitativ studie och resultatet blev trettio artiklar.

Tidigare  forskning  

Jag använde mig av böckerna Blue Dreams: Korean Americans and the Los Angeles Riots

av Nancy Abelmann & John Lie och Screening the Los Angeles ”riots”: Race, seeing and resistance

av Darnell M. Hunt. Abelmann & Lie undersöker förhållandet mellan koreaner och afroamerikaner i USA, för att ge en grundlig bild av konflikten till skillnad från den ytliga bild som rapporterades i medierna. De undersöker bl.a.

historiska, transnationella och ekonomiska faktorer som lett till att koreaner immigrerat till Los Angeles, och drivit dem till att öppna affärer i innerstäderna.

Darnell M. Hunt undersöker interaktionen mellan media,

rasidentifiering/rasförhållanden och samhällsförändring, hur medierapporteringen av upploppen påverkades av och även påverkade rasförhållandena och huruvida

rapporteringen av upploppen var rättvis/opartisk och korrekt. Hunt intervjuar 15 grupper, fem latinamerikanska, fem afroamerikanska och fem vita, och låter de se ett 17 minuter långt tv-klipp från den första dagen av upploppen. Sedan får de

kommentera och diskutera klippet utifrån olika frågeställningar som han presenterar.

Det här gör han för att försöka att ge en bättre bild av hur upploppen uppfattades av de olika grupperna och hur media och deras rapportering av upploppen uppfattades.

Grupp L och A uppfattade upploppen som hämnd för Rodney King och Latasha Harlins, men grupp L menar att det bara var under de första 2 dagarna sedan handlade det bara om att tjäna så mycket som möjligt på upploppen. Grupp A menar att många inte ens hade deltagit i upploppen om det inte var för medierna och deras hetsiga                                                                                                                

12

 Abelmann,  N.  &  Lie,  J.  (1995).  Blue  dreams:  Korean  Americans  and  the  Los   Angeles  riots.  Cambridge,  Mass:  Harvard  University  Press.  

13

 Hunt,  D.M.  (1997).  Screening  the  Los  Angeles  'riots':  race,  seeing,  and  

resistance.  Cambridge:  Cambridge  University  Press.  

rapportering. Grupp V var splittrade då vissa hade förståelse för agerandet av

afroamerikaner men inte ville rättfärdiga det, då det finns andra sätt att uttrycka sig på.

Andra i grupp V ansåg att det var helt rätt gjort då lagliga vägen inte hjälpt men samtidigt så tycker de att det är självklart att de ska fängslas då de begår brott.

Bakgrund    

Det  var  två  specifika  händelser  i  Los  Angeles,  som  föranledde  det  värsta   upploppet  i  landets  historia,  nämligen  en  misshandel  av  Rodney  King  och   dödsskjutningen  av  Latasha  Harlins  1991.  Nedan  beskrivs  händelserna  som   föregick  upploppet,  först  mordet  på  Latasha  Harlins,  därefter  ges  en  kronologisk   redogörelse  för  åtalet  och  domen  mot  såväl  Harlins  mördare  som  de  poliser  som   misshandlade  Rodney  King.  Bägge  domarna  upplevdes  som  orättvisa  och  blev   den  tändande  gnistan  för  upploppet  fyra  månader  senare,  våren  1992,    

Mordet  på  Latasha  Harlins  

Det var den 16:e mars Latasha gick in i butiken, Empire Liquor Market, för att köpa en flaska apelsinjuice, för 1.79 dollar. Hon hade lagt flaskan i sin handväska, synligt så att den syntes, med pengar i handen gick hon mot kassan för att betala för den.

Butiksägaren, Soon Ja Du, anklagade då Latasha för stöld, trots att Latasha sa att hon skulle betala för flaskan, och började slita i hennes handväska och tröja. Latasha försökte komma loss och riktade ett antal slag mot Du, i dusten mellan de båda föll flaskan till marken och Latasha plockade upp den och la den sedan på disken vände sig om och började gå ut från butiken. Du tar fram ett vapen och skjuter Latasha i bakhuvudet, som dör med 2 dollar i handen. I rättegången som hölls hävdade Du och hennes försvarsadvokat, Charles Lloyd, att hon var oskyldig. Det överväldigande bevismaterialet, videoinspelningen från övervakningskameran och två vittnen, motbevisade i princip allt som Du och hennes försvarsadvokat hävdade vilket ledde till att juryn dömde Du skyldig till mord och rekommenderade 14-16 års fängelsedom.

Domaren, Joyce A. Karlin, i fallet överskred juryns beslut och dömde Du till 5 års

villkorlig dom, 400 timmars samhällstjänst och 500 dollar i böter. Hon ansåg att Du

inte var någon fara för samhället och att: ”Latasha’s death should be remembered as

a catalyst, to, force (blacks and koreans) to confront an intolerable situation and…

create solutions”. Latasha och hennes två syskon uppfostrades av sin mormor efter att deras mor blivit dödad vid en klubb, 1985. Denise Harlins, Latasha moster, beskriver henne som en energisk och positiv person som aldrig varit inblandad i olagliga aktiviteter. Denise förklarar känslorna när åtal först väcktes mot Du, över 150 koreaner var närvarande för att stödja Du och när domaren beslöt att sätta en borgen på 250 000 dollar för hennes frisläppande så jublade koreanerna. ”It was like a knife going through my heart. It was like they were celebrating her for killing Latasha” – Denise Harlins. Vidare förklarar Denise hur de hela tiden försökte få det att se ut som att Latasha var den som begått ett brott, de målade upp henne som en kriminell och inte Du som målades upp som offret i det hela.

Misshandel  och  dödsskjutning  

3:e mars 1991: Efter en längre biljakt får polisen till slut tag på Rodney King, i området Lake View Terrace, där George Holiday utan polisens medvetande filmar deras brutala misshandel av Rodney King.

4:e mars: Tv-stationen KTLA sänder filmen som ses av invånare runtom i landet.

7:e mars: Rodney King blir frisläppt, då åklagaren avstår från att väcka åtal, samtidigt som polischefen rekommenderar att åtal väcks mot tre av poliserna och att

disciplinära åtgärder vidtas mot de andra.

15:e mars: En ”grand” jury bestämmer att det finns tillräckliga bevis för att väcka åtal mot poliserna.

16:e mars: 15-åriga Latasha Harlins blir skjuten till döds av en 51-årig koreansk butiksägare.

18:e mars: Ett uttalande från en av poliserna, som misshandlat Rodney King, släpptes: ”I haven’t beaten anyone this bad in a long time.”

21:a mars: Polisen avslöjar att King var berusad och att han var påverkad av

marijuana. President Bush uttalar sig om inspelningen och säger att misshandeln var motbjudande.

14

 http://articles.latimes.com/1991-­‐11-­‐16/news/mn-­‐1402_1_straight-­‐probation    

http://www.nytimes.com/1991/03/22/us/merchant-­‐charged-­‐in-­‐girl-­‐s-­‐fatal-­‐shooting.html    

http://articles.latimes.com/1993-­‐01-­‐01/local/me-­‐2961_1_harlins-­‐family    

26:e mars: De åtalade poliserna yrkar på att de är oskyldiga.

7:e maj: En av de fyra åtalade poliserna får sparken medan de andra tre blir avstängda utan att få lön.

9:e juli: En kommission publicerar en rapport som visar att det finns bevis på brutalitet och rasism inom poliskåren.

23:e juli: På grund av den politiska splittringen i Los Angeles flyttas rättegången till annan ort.

3:e oktober: Rättegången i Harlins-fallet har inletts, vittnen och den åtalade har hörts.

11:e oktober: Juryn dömde den åtalade skyldig till mord och rekommenderade 16-års fängelse. Domaren i fallet tyckte inte att den åtalade var ett hot för samhället och bestämde därför att hon skulle få en villkorlig dom på 5 år, 400 timmars

samhällstjänst och böter på 500 dollar.

26:e november: På begäran av domaren, Stanley Weisberg, hålls rättegången i King- fallet i Ventura County.

Bägge domsluten upplevdes orättvisa. Fyra månader senare året därpå, i mars 1992, åtalades polismännen för brutalitet i tjänst. Rättegången i King-fallet börjar den 2:a mars. Den 17 mars har åklagaren inget mer att tillägga, trots att de inte har kallat upp Rodney King. Två dagar senare försvarar polisen Koon sitt sätt att använda batongen och säger att han hanterade den på ett kontrollerat sätt. Polisen Briseno, tar avstånd från de andra åtalade och säger att han försökte stoppa misshandeln (3 april). Nästan tre veckor senare (23 april) påbörjar juryn sitt avkunnande av domar mot de åtalade och veckan därpå, den 29 april, frias poliserna, vilket efterföljs av upplopp.

Upploppet  

Dag 1: Historien upprepar sig när oläkta sår och förtryckta känslor, i Los Angeles, luckras upp. Bara timmar efter domen bryter kaoset ut i området Florence and

Normandie, och tv-kameror visar bilder på Reginald Denny som blir utdragen från sin lastbil, misshandlad och rånad av en grupp afroamerikaner. Ilskan som föranleder upploppet kommer från år av förtryck, rasism, polisbrutalitet och orättvisor. De som                                                                                                                

15

  Se  bilaga:   Fire  to  ashes//Consumed  by  anger//Bitter  rage  yields  to  hope  for  healing,  3:e  maj  1992    

16

  Se  bilaga:   Fire  to  ashes//Consumed  by  anger//Bitter  rage  yields  to  hope  for  healing,  3:e  maj  1992  

hålls ansvariga är vita, koreaner och poliser. Upploppsmakarna tar till vapen, stenar, flaskor och facklor i sina attacker som även är ett nödrop på rättvisa, jämlikhet och hämnd. Hämnd mot koreanska butiksägaren som bara fick en villkorlig dom efter att ha skjutit ihjäl 15-åriga Latasha Harlins, över ett argument om en flaska juice. Hämnd mot poliserna som misshandlade Rodney King och jurymedlemmarna som friade dem.

Robert Kelsey, 59 år ”rioting is a bad thing to do, but the jury did a bad thing too”.

Utanför en affär skriker en afro-amerikan ”screw white people”, åt 18 poliser som vaktar affären. Ilskan sprider sig snabbt och smittar av sig, Kay Jackson, anställd på ett försäkringsbolag, går med i upploppen och förklarar; ”I think this is an example of just how desperate we are,” ”These people are ready to die. We are ready to die.”.

Hela kvarter står i brand, tjocka rökmoln har lagt sig över staden, gatorna är täckta med krossat glass som likt orkanvindar blåser omkring. Victor McLaughlin, 44 år, ”The newspapers will take the smoke to Simi Valley”.

Dag 2: Efter gårdagens våldsamheter verkade det som att ilskan över King-fallet hade hamnat i skymundan då alla, vita, afro-amerikaner, spansktalande och asiater, började plundra övergivna, brinnande och försvarslösa affärer. En man undrar var säkerheten har tagit vägen, när poliser patrullerar, i sina bilar, i området utan att ingripa. Men många affärer som ägs av afro-amerikaner har klarat sig undan, genom att ägarna har hängt upp ”Black-owend” skyltar. Willie Baker, 34 år, säger ”Blacks have had to destroy their own community to get heard”, och att han filmar upploppet för att han sedan ska kunna visa det till sin son, Joshua 1 år. ”This is a part of black history that I know won’t make it to the history books”. Stadens medborgare kan inte förstå varför polisen inte ingriper och varför nationalgardet dröjer. Ron Outland,

skoaffärsägare, ”What kind of stand are the police taking? It’s a stand to let us kill ourselves”.

Dagen närmar sig sitt slut och polischefen, borgmästaren och guvernören besvarar frågan om vad som hände med säkerheten, polisen och nationalgardet. De svarade att polisen inte ingrep för att risken för konfrontation endast skulle hetsa folket och öka våldet, och att nationalgardet var redo men bristen på ammunition hindrade dem, men

17

  Se  bilaga:   Fire  to  ashes//Consumed  by  anger//Bitter  rage  yields  to  hope  for  healing,  3:e  maj  1992,  

Simi  Valley  ligger  i  Ventura  County,  där  rättegången  i  Rodney  King-­‐fallet  hölls.  

de lovade medborgarna att tusentals soldater var på väg och kanske även federala agenter.

Dag 3: Det är fredag och staden ser ut som en fullgubbe som sakta reser sig efter ett otäckt slagsmål. Trots förödelsen har folk samlats för att försöka rädda det som återstår av deras områden. I vissa fall kan man se afro-amerikaner, vita, asiater och spansktalande jobba sida vid sida för att rensa upp gatorna. Arvin Malone, 28 år, ”I’m glad to see white people out here, because this is not a black thing”, ”I’m as black as they come, but that’s not the issue. It’s a human thing”. I Koreatown rustar koreaner, som äger affärer, upp sig för krig, med olika typer av skjutvapen, samtidigt som Rodney King vädjar om fred till folket. Koreanerna inser att de inte kan få hjälp från varken polis eller brandkår, säger en vakt, Damon, som vidare förklarar att det här inte är en aggressionshandling utan de vill bara bli lämnade ifred så att de kan

fortsätta med affärer som vanligt. Längs Western Avenue demonstrerar 1000 koreaner som vill ha fred. Mia Kim, 34 årig butiksägare, ”Korean people haven’t done

anything wrong. But what we’ve built in 40 years, they’ve destroyed in 48 hours”.

Hon är säker på att om de skyddar sina affärer, från plundrare, så kommer lugn att eventuellt återställas. Lugnet är inte helt återställt än, trots att ilskan hos många och de värsta våldsamheterna har lagt sig, då folk fortfarande skadar varandra, bränner upp byggnader och plundrar. Dödssiffran ligger på över 40 personer, och har därmed passerat de 34 som dog under upploppen i Watts 1965.

Dag 4: Helikoptrar cirkulerar fortfarande runt i staden, och återstoden av byggnader som tidigare stod i brand liknas nu vid nedbrända kartonger. Det har blivit lugnare, lagen har börjat respekteras igen, trafiken har börjat flyta och tiotusentals personer demonstrerar fredligt. Dock finns det fortfarande folk som går igenom ruinerna för att roffa åt sig något användbart medan andra säljer det de stulit i loppmarknader.

Borgmästaren förlänger utegångsförbudet t.o.m. söndag, samtidigt som tusentals federala trupper går in i staden och möts av invånare som försöker att förstå vad som hänt och hur de ska återgå till sitt liv. Måndag den 4:e maj lyftes utegångsförbudet, skolor, banker och affärer öppnades igen och borgmästaren, Bradley, förklarade att upploppen var slut och att läget nu var under kontroll. Dock rapporterades det fortfarande om isolerade våldsamheter och en del brott de följande dagarna,                                                                                                                

18

  Se  bilaga:   Fire  to  ashes//Consumed  by  anger//Bitter  rage  yields  to  hope  for  healing,  3:e  maj  1992  

19

  Se  bilaga:   Fire  to  ashes//Consumed  by  anger//Bitter  rage  yields  to  hope  for  healing,  3:e  maj  1992  

nationalgardet och de federala trupperna hölls även kvar nästan månaden ut som försiktighetsåtgärd.

Efter  upploppet  

Nästan ett år senare togs Rodney King-fallet upp i federal domstol, där poliserna stod åtalade för att ha brutit mot Kings medborgerliga rättigheter, som resulterade i två fällande domar. ”We’ll get our justice. They’ve won the battle, but they haven’t won the war. We’ll have our day in court.” – Rodney King

Beskrivning  av  innehållet  i  artiklarna  

Artiklarna  som  följer  är  översättningar  blandade  med  mina  egna   sammanfattningar  av  innehållet.  

Los  Angeles  Daily  News:  

29  april  1992:  ”L.A.  urged  to  stay  calm  post-­verdict  reaction  toward  public  feared”  (Los   Angeles  Daily  News)    

I väntan på domen i Rodney King-fallet fanns det stor oro bland svarta ledare

(civilrättsaktivister, präster, volontärarbetare mot gängvåld) angående följderna av det kommande domslutet och polisens agerande efter detta. Kommunfullmäktige Mark Ridley-Thomas och andra svarta ledare träffade polischefer, i Los Angeles distriktet, för att diskutera hur man skulle gå tillväga vid eventuella upplopp speciellt i de områden där majoriteten är afroamerikaner. Ridley-Thomas var orolig över att högste polischefen agerande, han hade lagt undan en miljon dollar som skulle gå till poliser som vid eventuella upplopp skulle jobba övertid, vilket Ridley-Thomas ansåg skulle skicka ut fel signaler och även elda upp en eventuell situation. Han uppmanade även att man skulle utnyttja sina svarta poliser för att föra en dialog mellan just de svarta medborgarna och poliserna.

30  april  1992:  ”Editorial  a  verdict  tests  a  city  the  prosecution  failed  against  four   officers,  but  L.A.  must  stay  calm  and  work  for  police  reform”  (Los  Angeles  Daily  News)      

Domen är en skandal. Juryn frikände tre av de anklagade poliserna från alla fyra åtalspunkterna medan en av poliserna blev frikänd på tre åtalspunkter, den fjärde åtalspunkten ogiltigförklarades. Lagsystemet som tidigare förargat polisen när brottslingar kommit undan, visade sig ännu en gång falla när den i det här fallet lät fyra poliser komma undan. Borgmästaren Tom Bradley uttalade sig efter domen: ”We must not bury the gains we have made in the rubble created by destructive behavior.

Those tempted to respond to the verdicts with violence would only be hurting their                                                                                                                

20

 Se  bilaga:   Fire  to  ashes//Consumed  by  anger//Bitter  rage  yields  to  hope  for  healing,  3:e  maj  1992  

city. Los Angeles is being tested. It can show its strength by staying calm.”

Videobandet som används i bevisningen visade inget mindre än ett polisupplopp, och det krävdes inte mer än sunt förnuft för att se vilka som var delaktiga i tjänstefel.

Domen tydliggör alltmer behovet av reformer inom Los Angeles polisen. Men det viktigaste nu är att de kan försäkra sina medborgare att de är där för att hjälpa och att de är på deras sida, speciellt i ett mångkulturellt samhälle som Los Angeles.

30  april  1992:  ”L.A.  streets  erupt  in  violence  after  King  officers  acquitted  at  least  six   killed;  Wilson  calls  guard”  (Los  Angeles  Daily  News)    

Domen i Rodney King-fallet har redan lett till att sex personer dött, i det värsta upploppet sen upploppen i Watts 1965. Nedan följer åtalspunkterna mot de fyra polismännen och de följande domsluten.

Misshandel med dödligt vapen, övervåld under tjänst, förfalskning av polisrapport och delaktighet till brott.

SGT. Stacey Koon

Assault with a deadly weapon: Not guilty.

Excessive force under the color of authority: Not guilty.

Filing a false police report: Not guilty.

Accessory after the fact: Not guilty.

Officer Laurence Powell

Assault with a deadly weapon: Not guilty.

Excessive force under the color of authority: Deadlocked.

Filing a false police report: Not guilty.

Officer Theodore Briseno

Assault with a deadly weapon: Not guilty.

Excessive force under the color of authority: Not guilty.

Officer Timothy Wind

Assault with a deadly weapon: Not guilty.

Excessive force under the color of authority: Not guilty.

1  maj  1992:  ”Many  South  Central  residents  say  events  of  past  year  fueled  turmoil”  (Los   Angeles  Daily  News)    

Trots polisens närvaro så plundrades affärer i lugn och ro av inte bara tonåringar men

även män och kvinnor, som i vissa fall även hade med sig sina småbarn. En chock för

många, de våldsamma upploppen, men inte för de, afroamerikaner, som bor i de

drabbade områdena. Det här var resultatet av flera års fattigdom och orättvisa, och

speciellt det senaste årets händelser har ökat spänningarna mellan bl.a. afroamerikaner

och koreaner. Latasha Harlins, 15 år gammal afroamerikansk flicka, blev skjuten till döds, i en koreansk affär av en koreansk kvinna som ägde affären. Kvinnan, Soon Ja Du, som sköt Latasha fick en extremt lindrig dom som löd: 5 års villkorlig och 400 timmars samhällstjänst. Richard Mathis, 39 år, pekar mot en affär ägd av koreaner, som bränts upp och säger att det var för Latasha. Ikväll kommer det att bli upplopp för alla gäng kommer att visa solidaritet mot sin gemensamma fiende, den vita mannen.

Greg Davis, 27 år, hade liknande åsikter och menade att samhället, det

afroamerikanska, har fått tagit för mycket stryk med tanke på att koreanen som sköt Latasha kom undan med det. Hade det varit en svart ägare och en vit som hade blivit skjuten så hade den svarta fått fängelse och affären skulle ha stängts. Leigh Smith känner att varje gång svarta väntar på att rättvisa ska skipas så misslyckas det, men när andra väntar på att rättvisa ska skipas mot svarta så lyckas det varje gång. Men det finns även de som inte tycker att det här är lösningen till problemet och att det inte är koreanernas fel att domen blev som den blev i Latasha Harlins-fallet, och en person sa att man egentligen borde ta upploppen till de rika områdena, t.ex. Beverly Hills.

Tanya Cook, 28 år, erkänner, trots att hon blev äcklad av domslutet och att våldet som följde inte var oväntat, att rättvisa inte kommer att skipas efter allt det här. Men hon ville veta vad som krävdes för att rättvisa skulle skipas, först Latasha Harlins och sen Rodney King hur mycket mer behövs det.

1  maj  1992:  ”Asian-­American  businesses  targeted  sentencing  of  grocer  who  shot  black   teen  is  cited  in  looting”  (Los  Angeles  Daily  News)    

Asiatiska, främst koreanska, affärer har blivit målet för upploppsmakarna. Över

hundra koreanskägda affärer har blivit plundrade och uppbrända, de flesta i dagsljuset.

Flertalet asiater sägs ha skadats i konfrontationer med upploppsmakarna. En

talesperson för Asian Pacific American Legal Center, sa att alla asiater blir utsatta för att ingen tänker efter om du är korean, japan eller kines utan de ser oss alla som koreaner. Flertalet asiatiska ledare tror att våldet är resultatet av den dåliga ekonomiska situationen i området och rättssystemets ständiga svek mot

afroamerikanerna, och inte nödvändigtvis fördomsfull attityd mot asiater eller en ras

konflikt. Eui-Young Yu, direktör för Korean American Studies Center i California

State University, menar att media överdriver det hela och att det är alla affärer som

plundras. Som exempel nämner han Fedco, som plundrades men som inte ägdes av

koreaner. Befälhavaren för Los Angeles polisen, Ronald Banks, håller med Eui- Young Yu och enligt hans egen uppfattning så attackerades affärer slumpmässigt.

Däremot menar stadsplaneraren Marvin Greer att det var uppenbart att asiater blev utsatta, speciellt koreaner, för i Inglewood området är 99 procent av alla

bensinmackar ägda av koreaner och alla hade brunnit ner. Förhållandet mellan koreaner och afroamerikaner har varit väldigt ansträngt ända sedan incidenten förra året då en koreansk kvinna, i hennes affär, sköt ihjäl en svart flicka p.g.a. en flaska juice. Kvinnan blev dömd till villkorlig dom och slapp fängelse vilket ledde till demonstrationer och protester, från afroamerikaner, mot koreanska affärer. Vernon Leggins, 35 år, säger att han och hans vänner enbart gick med i upploppen för Latasha Harlins och att de enbart attackerade koreanskägda affärer som hämnd. Leggins menar att domen i Rodney King-fallet satte igång något som hela tiden legat i luften, men han säger det här borde ha hänt redan efter att de dödat den lilla flickan, som de sköt bakifrån för en flaska apelsinjuice. Torrey Payne, menar att upploppsmakarna vill bränna ut koreanerna för sättet de behandlar folket, afroamerikaner, på och för den 15 åriga flickan, de är arga. M.J. Perkins, bilden av asiater är att de har

attitydproblem, de tror att de är överlägsna alla andra, de tar för mycket betalt för sina varor, de anställer inte svarta trots att deras affärer ligger i svartas område.

3  maj  1992:  ”L.A.  violence  fuels  tensions  in  South  Korea”  (Los  Angeles  Daily  News)    

Majoriteten av affärerna i South Central Los Angeles är ägda av koreaner och det är just det här området och den här gruppen som drabbats hårdast av upploppen, men den amerikanska ambassadören, Donald P. Gregg, dementerar att upploppet är en korean-svart konflikt. Koreanska myndigheter i Seoul uttryckte sitt missnöje över våldet som koreanamerikaner utsattes för i Los Angeles och krävde att den amerikanska staten ska ersätta de drabbade koreanerna.

3  maj  1992:  ”Rioting,  looting  ease  in  L.A.  Bush  sends  federal  troops,  vows  to  use  any   force  necessary;  death  toll  at  40”  (Los  Angeles  Daily  News)    

”I guarantee you this violence will end”, ett uttalande från president Bush efter att han skickat 6 500 soldater till Los Angeles för att få ett slut på de våldsamma upploppen som lett till att 40 personer mist livet. Polis löjtnant John Dunkin berättar att

plundrandet, våldet och bränderna har minskat markant jämfört med gårdagen och att utegångsförbudet har förenklat för polisen och nationalgardet att återta kontrollen över gatorna. Samtidigt som ordning börjar återställas tillkännagav

justitiedepartementet att man ska väcka federalt åtal mot de fyra poliserna, som

misshandlade Rodney King och blev frikända från alla anklagelserna. I Korea-town samlades flera tusen koreaner och demonstrerade för fred, deras krav och vilja var fred. Men på grund av det bristande skyddet från polisen så beväpnade sig koreaner och försvarade sina affärer, även koreanska radio kanalen uppmanade koreaner att beväpna sig för att hjälpa sina egna och skydda varandras affärer.

3  maj  1992:  ”Shortages  follow  rampage  coping  becomes  a  challenge  in  South  Central   area”  (Los  Angeles  Daily  News)  

De köande invånarna, från de drabbade områdena, i postkontoret diskuterar ilskan de känner mot domen i Rodney King-fallet och det lindriga straffet som den koreanska kvinnan, som sköt ihjäl Latasha Harlins, fick trots att det fanns video bevis i båda fallen som borde gett fällande domar och hårdare straff. Samtidigt förnekades inte att den höga arbetslösheten även hade en roll i upploppen. Demetrius Tettijohn, 17 år, är rädd att våldet ska fortsätta under helgen. ”I don’t think it’s over because the cops are still roaming the streets and Rodney King still has his bruises and Latasha Harlins, she’s not coming back, and the Korean lady, where is she?”.

4  maj  1992:  ”Asians,  Bradley  to  meet  foreign  leaders  seek  aid  for  Koreatown”  (Los   Angeles  Daily  News)    

Borgmästaren Tom Bradley ska träffa ledare från Sydkorea idag för att försöka nå en överenskommelse om hur man ska återbygga Korea-town, som drabbades hårdast av upploppen. Kraven som lagts fram är finansiellt stöd i form av lågränta lån, ersättning och ett förbättrat skydd från polismyndigheterna. Koreanamerikanska förbundets medlemmar var även de arga över domen i Rodney King-fallet, men de blev än mer chockade när de och deras affärer blev målet för plundring, våld och vandalisering. I ett försök att förbättra relationerna mellan svarta och koreaner hade det koreanska förbundet ett möte med pastor Jesse Jackson (afroamerikansk rättsaktivist). Jesse Jackson sa att koreanamerikaner hade blivit syndabocken för det ständigt felande amerikanska rättssystemet. Jesse Jackson: ”Those of us who have known rejection have every reason to tur nto each other”, ”The jurors who made this horrendous decision have not been inconvenienced at all”, ”We who live here together – red, yellow, black and white – deserve mutual protection under the law”.

4  maj  1992:  ”Now’s  the  time  to  help  many  locals  head  to  the  city  to  assist  those  without   essentials”  (Los  Angeles  Daily  News)  

21

 Shortages  follow  rampage  coping  becomes  a  challenge  in  South  Central  area.  Los  Angeles  Daily  

News.1992-­‐05-­‐03  

Koreanskägda affärer är de som drabbats hårdast under upploppen och relationen mellan koreaner och svarta har varit väldigt spänd, och än värre har de blivit sen den svarta tonårsflickan sköts ihjäl av en koreansk butiksägare förra året på grund av en dispyt om en flaska apelsinjuice. Butiksägaren slapp fängelse och fick endast en villkorlig dom. Annie Cho, talesperson för koreanska grossist förbundet, säger att de här spänningarna/händelserna inte har något med upploppen att göra. Koreaner ser det, upploppet, inte som något svarta eller asiater har skapat utan som något negativt som händer i staden. För innan upploppen så arbetade man för att förena det

afroamerikanska och koreanamerikanska samhällena, vilket hon tror kommer att återupptas så fort det lugnar ner sig igen.

5  maj  1992:  ”Police  probing  fliers  inciting  gang  violence”  (Los  Angeles  Daily  News)  

Flygblad har spridits under upploppen och polisen undersöker nu allvaret i dessa, då de uppmanar våld mot poliser. Flygbladen refererar till domen i Rodney King-fallet och Latasha Harlins-fallet. ”Its on”, ”It sopen season on LAPD, to Crips and Bloods, lets unite and don’t gang bang and let it be a black thing for the little black girl and the homie Rodney King. And eye for and eye a tooth for a tooth. If LAPD hurt a black will kill two. Pow. Pow. Pow.” ”Crips, Bloods, together we stand.” De här flygbladen delades ut runtom i staden, men inga gängmedlemmar ville varken verifiera eller avfärda det som stod på flygbladen.  

6  maj  1992:  ”Editorial  stop  the  blame  game  beyond  partisan  rhetoric,  there  really  are   some  ways  to  help  the  poor”  (Los  Angeles  Daily  News)    

Upploppen verkar ha nått sitt slut men frågan om vad som orsakade upploppen lever än, samtidigt som presidentvalet i USA just nu pågår. Man skulle kunna tro att den här frågan skulle vara av stor vikt men istället för att erkänna och ta itu med

problemet, d.v.s. orsaken till upploppen, så skyller man på varandra. Det är där felet ligger hos politikerna de försvarar sig själva från att få skulden för upploppen istället för att hjälpa själva folket.

7  maj  1992:  ”Rappers  believe  violence  did  not  come  totally  unexpected”  (Los  Angeles   Daily  News)      

Rapartister som N.W.A, Ice Cube, Ice-T, Public Enemy, har i sina texter alltid

refererat till vardagen i ghettot hur de blir behandlade av polisen och hur rättssystemet inte gäller för dem. Det här har de blivit hårt kritiserade för av politiker,

polismyndigheter och även andra artister. Nu visar det sig dock vara sant allt de

refererat till i sina texter, polisbrutalitet och ett rättssystem som inte gäller för svarta,

så det som kom som en chock för många var väntat av många rappare. Upploppet var bara en tidsfråga och det fanns inget som skulle förhindra det.

7  maj  1992:  ”Help  comes  over  the  air  waves  korean-­language  station  at  helm  of   recovery  effort”  (Los  Angeles  Daily  News)  

När de behövde hjälp som mest så var det den koreanska radiokanalen, radio Korea, som spred ut information till stadens koreaner, speciellt till de som inte kunde tala engelska. Radio Korea hade 5 reportrar som uppdaterade direkt från upploppen, på så sätt kunde de många gånger i förväg varna folk om vilken affär som skulle bli

attackerad. När polisen och brandkåren i princip övergav koreanerna, och bara såg på när deras affärer plundrades och brändes upp, så var det en person som ringde in till radiokanalen och uppmanade alla koreaner som hade vapen att ta sig till Korea-town och skydda koreanskägda affärer och varandra. Fler samtal till stationen kom där koreaner bad om hjälp, för att skydda sina affärer och familjer, från andra koreaner just för att polisen vägrade att hjälpa.

The  San  Diego  Union-­‐Tribune    

29  april  1992:  ”Defendant  says  Rodney  King  isn’t  a  victim,  but  a  ’political  puppet’”  (The   San  Diego  Union-­Tribune)  

En av de åtalade poliserna, Laurence Powell, uttalade sig kort utanför domstolen, att Rodney King inte var något offer utan en marionettdocka i ett politiskt spel. När han fick frågan om hur han skulle känna sig om han själv fick fängelse medan King fick multimiljonbelopp, i skadestånd, och levde i en stor villa, sa han att de skulle vara galenskap, helt fel och att det inte skulle finnas någon gräns till den ilska han skulle känt om det blev utgången efter domen. Samtidigt hade svarta ledare, präster och rättsaktivister reagerat på polischefen Darryl Gates för att ha lagt undan 1 000 000 dollar som ska gå till poliser som jobbar övertid, vid eventuella upplopp. Ledarna menar att det här hetsar upp folk, vilket kan leda till upplopp beroende på domslutet i King-fallet.

30  april  1992:  ”King  case  verdict  sparks  L.A.  riot  /  Leaders  urge  calm  as  rioting  breaks   out”  (The  San  Diego  Union-­Tribune)    

Ledare, präster och ordförande samlades i en kyrka i Los Angeles för att tala till en

stor samling invånare, majoriteten svarta, om domen i King-fallet i ett försök att lugna

ner folket. Borgmästaren Tom Bradley; ”Don’t leave her angry. Think of positive

things you can do”. ”People havet o vent their anger, their frustration,” ”(But) they

should not engage in physical violence”. Amir Wazir Muhammad, Nation of Islam; ”I

am angry, but I am not surprised”. Joe Duff, NAACP; ”Those jurors who live in that

in the cozy valley …they told those four officers, ’It’s all right to be a beat a black man.’ We say,’Enough is enough.’ This is one of the greatest injustices in the history of the American criminal justice system,” Danny Bakewell, The Brother

Crusade; ”The system has been manipulated so much that in Los Angeles we are not supposed to believe what we see with our eyes,” Melanie Lomax, f.d. medlem i poliskommissionen; ”The Rodney King case was a hate crime of the worst kind,”

Mark Ridley-Thomas, ledamot; ”I just wish people in Simi Valley would try to heal our city instead of tearing it down,” ”The jury is trying to tell us we didn’t see what we saw”. ”This is a national disgrace today by a jury that didn’t have anyone on it that looked like you or me.” Ernest Harvey, svart man pensionerad

skatteförläggare; ”I was shocked,” ”The beating was terrible. But let’s face reality – the man was black, the officers were white.” Polis som ville vara anonym sa så här om domen; ”I couldn’t be happier”. Tom Bradley, borgmästare; ”Today, this jury told the world that what we all saw with our own eyes wasn’t a crime,” ”I’m here to tell this jury, ’No.’ What we saw was a crime.”

1  maj  1992:  ”L.A.  riots  escalate  /  Mobs  on  a  rampage  amid  the  devastation”  (The  San   Diego  Union-­Tribune)    

Under gårdagen tog man till åtgärder för att kunna ta kontroll över staden igen;

president Bush uppmanade justitiedepartementet att se över möjligheten att åtala

poliserna i King-fallet för brott mot civila rättigheter, man införde utegångsförbud,

skolor, företag och affärer stängdes, försäljning av vapen förbjöds, olika sport event

sköts upp, vägar stängdes av. Idag beväpnade sig koreanska butiksägare, tog skydd

bakom sina bilar, och sköt mot mestadels svarta upploppsmakare som i sin tur sköt

tillbaka. Det fanns inga poliser i närheten. Anklagelser om att polisen övergav hela

områden och lät kriminella ta över kom från flera håll, och polischefen Darryl Gates

fick utstå hård kritik i hans sätt att hantera situationen. Men Gates försvarade sina

polisers agerande och sa att de gjorde sitt bästa. Under allt kaos spred sig ett rykte att

rival gängen, Crips och Bloods, enats för att ta över Korea-town och Hollywood men

ryktet avfärdades av polisen. Men att gäng var med i upploppen var det ingen fråga

om men att de organiserat sig fanns inte. De flesta av upploppsmakarna är svarta men

det finns även ett stort antal spansktalande och vita. I områden där majoriteten är

svarta kan man se kinesiska restauranger brinna i olika köpcenter medan andra butiker

lämnas ifred, och koreanskägda affärer var de första som blev plundrade och sedan

uppbrända i södra och centrala Los Angeles. En koreanamerikan sa att över hundra

koreanskägda affärer har vandaliserats i motsats till större affärskedjor där bara runt fyrtio affärer har utsatts. Vart är nationalgardet och polisen, vi har inte sett dem säger en koreanamerikan som står utanför sin affär. Han påpekar att de har en massa vapen inne i affären och att det här är ett krig. Svarta säger att det varit väldigt spänt i deras område ända sedan förra årets dödsskjutning av 15 åriga Latasha Harlins. Den koreanska butiksägaren, Soon Ja Du, som sköt ihjäl Latasha dömdes för mord men fick detta endast en villkorlig dom istället för ett fängelsestraff. Flertalet svarta som gick med i upploppen sa att det här är resultatet av Latasha Harlins och Rodney King domsluten.

2  maj  1992:  ”From  King  –  a  dramatic  plea”  (The  San  Diego  Union-­Tribune)  

I sitt första framträdande, sen den tredje mars 1991 då han blev misshandlad av polisen, i en nyhetskonferens bad King om fred i Los Angeles; ”Can we get along?

Can we stop making it horrible for the older people and the kids?” ”We’ve got enough smog here in Los Angeles, let alone to deal with setting these fires and things. It’s just not right. It’s not right. It’s not going to change anything.” ”We can get along here.

… Let’s try to work it out. Let’s try to beat it.” King uttalade sig så här utanför hans advokats kontor, i Beverly Hills; ”’I’m neutral. I love everybody. I love people of color. You know, I’m not like they’re making me out to be,” ”We’ll get our justice.

They’ve won the battle, but they haven’t won the war. We’ll get our day in court.”

The  San  Francisco  Chronicle    

30  april  1992:  ”Riots  in  L.A.  –  Wilson  calls  out  the  troops  /  Cops  in  the  Rodney  King   beating  case  are  acquitted  on  10  of  the  11  counts”  (The  San  Francisco  Chronicle)    

Igår utbröt fullt upplopp, efter att de fyra poliserna i King-fallet blev friade från alla åtalspunkterna förutom en, vandalisering, anlagda bränder, misshandel och plundring.

Första rapporten är en död och tolv skadade, över hundra bränder runtom i staden och

spridda skottlossningar på gatorna. Guvernören, Wilson, beordrade nationalgardet att

infinna sig i Los Angeles, på begäran av borgmästaren, Tom Bradley. Borgmästaren

vill hindra ett nytt Watts från att hända igen, då 34 personer förlorade livet. De första

våldsamheterna började i Florence Boulevard and Normandie Avenue, vilket filmades

live i tv, men det fanns inga poliser i närheten av området. Förbikörande bilister blev

utdragna ur sina fordon och misshandlade, fordon vandaliserades och spritaffärer

plundrades. En svart ungdom, E.J., berättar att polisen var här och försökte arrestera

folk men efter 15-20 minuter så ropar den som hade befälet ut i en megafon att det

inte är värt besväret sen lämnade de området. Efter att polisen lämnat fortsatte man

attackera bilister, vita och ljushyade, skrikandes ”this is for Rodney King” och ”it’s a black thing”. E.J. fortsätter berätta om hur en vit man plötsligt hoppade ur sin Volvo och började ta bilder, när svarta såg honom attackerades han. De rånade och

misshandlade honom och om det inte var för vissa svarta som hjälpte honom hade han förmodligen dött. Millie Feldman, 28 år; ”I’m glad people are raising hell,” ”I don’t think it’s good but it’s got to happen.” ”We don’t have to put up with this. This is not the right way but it’s the only way. This is just the beginning.”

1  maj  1992:  ”Korean-­Owned  stores  hit  by  rioters  /  More  than  100  Asian  American   businesses  looted  or  burned”  (The  San  Francisco  Chronicle)  

Den friande domen av de fyra poliserna som misshandlat Rodney King, har resulterat i att asiatamerikaner och deras affärer, speciellt koreanskägda, har blivit mål för våldet som spridit sig i staden. Över 100 koreanskägda affärer har plundrats och sedan eldats upp, de flesta mitt under dagen. Kathy Imahara, Asian Pacific Legal Center, säger att många asiater blir utsatta för våldet för att ingen tänker på att fråga om man är korean, japan eller kines. Borgmästaren, Tom Bradley, uttalade sig officiellt; ”The Korean American community has been hard hit by the events,” ”and I intend to work with you in every way that I know to repair the emotional and physical damage that

has been done.”

Asiatiska ledare har sagt att upploppen är resultatet av fattigdom, dålig ekonomi och det felande rättssystemet och inte ras konflikt mellan svarta och koreaner. Men många påpekar att mönstret av attackerna talar sitt tydliga språk, för det är uppenbart att det är asiater, speciellt koreaner, som blir attackerade. Förhållandet mellan svarta och koreaner har ansträngts kraftigt efter förra årets incident, där en koreansk butiksägare sköt ihjäl en svart tonåring över en flaska juice. Det blev än värre när butiksägaren endast fick en villkorlig dom och slapp fängelse, trots demonstrationer och protester vid koreanskägda butiker togs fallet inte upp igen. Imahara säger att det här är ett ämne som man aldrig riktigt löste och att många just därför riktade sin ilska mot koreaner och asiater.

1  maj  1992:  ”Verdict  was  ’last  straw’  for  an  L.A.  neighborhood”  (The  San  Francisco   Chronicle)      

Den långa väntan på att något skulle hända var över, de fyra poliserna som

misshandlat Rodney King blev frikända. Folk på gatorna, som stod i lågor, sa att

King-fallet var droppen som fick vattnet att rinna över bägaren. Innan King-fallet var

det den svarta flickan som blev ihjälskjuten bakifrån av en koreansk butiksägare som

klarade sig undan fängelse och fick samhällstjänst, det var den dåliga ekonomin, fängslandet av Mike Tyson, bristen på jobb och respekt. Vissa säger att upploppen, och att man attackerar just koreaner och asiater, inte har med ras att göra men samtidigt kunde man se när runt 50 personer systematiskt plundrade en S & H affär (koreansk affär).

4  maj  1992:  ”Tensions  divide  blacks,  Asians  /  Economic  differences,  cultural   misunderstandings  set  2  groups  apart”  (The  San  Francisco  Chronicle)    

De som bor i de delar av landet där svarta samhällen har integrerats med asiatiska affärer är attackerna mot just koreanamerikanska affärer, efter domen i King-fallet, inte oväntad. Utan det här var en reaktion som kom från en långdragen spänning mellan svarta och koreaner, som sträcker sig nästan tio år tillbaka när asiatiska immigranter, i stora mängder, började flytta in i de områden där majoriteten av invånarna var svarta. Konflikten växte dock fram ur den ekonomiska situationen och inte ur rasism. När asiater, främst koreaner, flyttade in i området överträffade de snabbt den svarta befolkningen när det gällde ekonomisk och samhällsutveckling. De var snabba med att ta lån och öppna affärer, vilket möjliggjordes genom de svartas kamp om rättigheter, i området. Men de kulturella skillnaderna gjorde att det blev en väldigt ansträngd situation mellan dem, deras seder och kroppsspråk kan misstolkas och uppfattas som respektlösa när de t.ex. undviker ögon och kroppskontakt vilket ger bilden av att koreaner är arroganta, otrevliga och respektlösa. Språkbarriären har resulterat i många dispyter som eskalerat till ras konflikt p.g.a. just missförstånd. Den 16:e mars 1991 sköt 54 åriga Soon Ja Du ihjäl 15 åriga Latasha Harlins efter ett mindre tjafs angående en apelsinjuice flaska värd 1.79 dollar. Du fick endast en villkorlig dom trots videobeviset som tydligt visar att flickan blev skjuten bakifrån när hon går där ifrån. Eazy E, ledaren i rapgruppen N.W.A., säger att svarta vill ha

rättvisa, de vill att något ska hända butiksägaren som sköt den lilla flickan och de vill att regeringen ska göra exempel av de fyra poliserna på samma sätt som de gjorde med Mike Tyson. Det handlar om respekt.

5  maj  1992:  ”Social  disorganization  in  L.A.’s  inner  city”  (The  San  Francisco  Chronicle)      

Jim Brown, amerikanskfotbolls legendar, som har ett nära band med gängen säger att de aldrig kommer att bli förstådda av svarta ledare, de som hörs och syns i media. Det han försöker att säga är att det inte finns något politiskt bakom upploppet, förutom domen i King-fallet, utan det handlar om rasism. När det sedan på torsdagen

uppfattades att ingen skulle bli arresterad under upploppen, passade familjer av alla

raser på att plundra. Vissa av de som plundrade låtsades att de gjorde det för Rodney King. Stadens ekonomi försämras kraftigt av upploppet och tusentals jobb går

förlorade, gängen tar över gatorna och blir allt starkare samtidigt som ras konflikterna kommer att bli djupare.

7  maj  1992:”Guarded  praise  from  L.A.  cops  for  notion  of  street  gang  truce”  (The  San   Francisco  Chronicle)    

Det har, sedan upploppen bröt ut, ryktats att de rivaliserande gängen ”Crips”

och ”Bloods” har slutit fred för att visa svart solidaritet. Något som hyllats av polismyndigheterna, men oroväckande är ryktena som sprids om att de har enats för att strategiskt attackera och döda poliser. Polismyndigheterna undersöker om ryktet stämmer men tar det inte på ett allt för stort allvar, då det inte finns sannolika skäl.

7  maj  1992:  ”Koreatown  mourns  a  riot  victim”  (The  San  Francisco  Chronicle)  

Edward Song Lee, 18 år, blev dödad i torsdags natt när han och hans vänner, försökte skydda en restaurang från att bli plundrad. 3 000 samlades, i en park i Koreatown, för att hedra Lee och stödja hans familj.

The  Orange  County  Register  

30  april  1992:  ”Did  some  rioters  play  to  the  camera?”  (The  Orange  County  Register)  

Medierna är minst lika ansvariga för våldet, i onsdags, som de som startar bränder och attackerar motorister, hävdar The Orange County Register. Brian Stonehill, ansvarig för medieprogrammet i Pomona College, menar att det enda medierna bryr sig om är tittarsiffror. KCOP, tv-kanal, direktsände bilderna av en lastbilschaufför som släpades ut ur sin lastbil och misshandlades samtidigt som han kämpade för att ta sig upp bara för att mötas av en spark i ansiktet av en yngling. Det blev en het debatt om huruvida det var lämpligt att visa dessa bilder, och om de ens hade något med domen i King- fallet att göra. Robert Long, från KCOP, säger att man höll sig undan från potentiella högriskområden, för att undvika risken att uppmuntra folk till att agera ut sin ilska för kamerorna, men när det började hetta till bestämde man sig för att skicka ut en

helikopter som direktsände från upploppen. Om polisinsatsen säger Long att han är frustrerad och att deras agerande var motbjudande, de gjorde ingenting även när folk sköt mot vår helikopter. Sherrie Mazingo, ordförande i sändningssekvenser i

University of Southern California School of Journalism, är kritisk mot den oansvariga

hanteringen kring sändningen av upploppen och språket som användes av reportrar

och nyhetsankare. Hon tar upp hur de spekulerar om vad som pågår, drar egna

slutsatser av händelserna och hur stor del av rapporteringen handlat om att det svarta