EXAMENSARBETE
Los Angeles talets beroende av sprickfrekvens och kornform hos två
mellansvenska täkter
Gustav Sahlin 2016
Högskoleingenjörsexamen Berg- och anläggningsteknik
Luleå tekniska universitet
Institutionen för samhällsbyggnad och naturresurser
Los Angeles talets beroende av sprickfrekvens och kornform hos två mellansvenska täkter
Gustav Sahlin
2
Förord
Detta examensarbete har utförts åt MinBaS Innovation – ”Hållbar bergmaterial och mineralförsörjning” – WP2 med Jan Bida, Minfo, som intern handledare och Lars Stenlid, Skanska, som extern handledare. Det praktiska arbetet har genomförts på Skanskas labb i Vällsta och hos CBI i Borås. Provmaterial har hämtats från Skanskas bergtäkter i Forserum och Räppe.
Jag vill särskilt tacka Jan Bida som möjliggjorde examensarbetet och Lars Stenlid som har varit en extremt stor hjälp under arbetets gång. Jag vill även tacka bergtäkterna Räppe och Forserum för deras hjälpsamhet. Tack till Mattias Göransson, SGU, för hjälpen med geologin.
Ännu ett tack till Lars Stenlid och Skanska för att jag fick använda Laboratoriet i Vällsta.
Tack till CBI Borås och speciellt Linus Brander och Katja Elvå som hjälpte mig där. Tack till de resterande i MinBas referensgrupp; Urban Åkesson, Fredrik Hellman, Björn Lagerblad och Björn Schouenborg.
Slutligen vill jag tacka min flickvän Cecilia Eriksson som har varit ett stort stöd.
3
Sammanfattning
I detta examensarbete undersöks sambandet mellan Los Angeles metoden (LA-metoden) och tre kvalitetsparametrar på ballast från två bergstäkter. Målet har varit att utröna om och i så fall hur mikrosprickor, flisighetsindex och kornlängd påverkar LA-metodens resultat. LA- metodens är en europastandardiserad metod för att pröva ett bergmaterials motstånd mot fragmentering. Metodens resulat kallas Los Angeles tal (LA-tal).
Provmaterial hämtades från bergtäkterna Forserum och Räppe. Det provtogs och analyserades fyra olika sorters sorteringar per täkt. På Skanskas laboratorium i Vällsta utfördes analyser av LA-metoden, flisighetsindex, kornlängd och densitet. Ett extra värde från LA-metoden kallat RLA togs fram. Analys av mikrosprickor genomfördes på CBI i Borås.
Det fanns ett tydligt samband mellan Räppes sorteringars LA-tal och alla typer av sprickfrekvensen per sten. För Forserums sorteringar gick ett tydligt samband att utläsa mellan LA-tal och båda kornformsmåtten och antalet genomgående sprickor per sten.
Intressant var att det fanns ett samband mellan Räppes RLA-tal och kornformen, något som inte gavs av LA-talet. Det kan betyda att LA-metoden med LA-tal och RLA-tal skulle kunna ge ballast ett mer nyanserade värde.
4
Summary
In this thesis the connection between the Los Angeles method (LA method) and three quality parameters from two quarries is investigated. The goal has been to decide if and in what way the parameters micro cracks, fleakiness index and particle length affects the result of the LA method. The LA method is a standardized method that evaluates an aggregates ability to resist crushing degradation. The result of the method is called Los Angeles value (LA value).
The test material was collected from the quarries Forserum and Räppe. There were samples from four products collected from each quarries. At Skanska’s lab in Vällsta the analysis of LA method, fleakiness index, particle length and particle density was made. An extra value of the LA method called called RLA was also analyzed. The analysis of the micro cracks was made at CBI in Borås.
There was a distinct connection between the LA-value of the products from Räppe and all types of micro cracks. In Forserum there was a connection between the LA-number and the shape of the rocks and the number of big cracks per rock. One interesting observation was the connection in between Räppe’s RLA-number and the shape of the rock, something that was not shown by the comparison of LA-number and shapes. This could mean a LA-method with both LA-number and RLA-number gives the LA-method a more nuanced value.
5
Innehållsförteckning
Förord ... 2
Sammanfattning ... 3
Summary ... 4
Innehållsförteckning ... 5
1 Definitioner ... 7
2 Inledning ... 9
2.1 Bakgrund och syfte ... 9
2.2 Mål ... 10
2.3 Avgränsningar ... 10
3 Teori ... 11
3.1 Mikrosprickor ... 11
3.2 Los Angeles test... 11
3.2.1 RLA ... 12
3.3 Planslip till ballast ... 12
4 Provmaterial ... 13
4.1 Forserum ... 13
4.2 Räppe ... 13
5 Metod ... 15
5.1 Provtagning ... 16
5.2 Analys i laboratorie, Vällsta ... 16
5.2.1 Genomförande ... 17
5.2.2 Kornlängdsbestämming ... 18
5.2.3 Flisighetsindex ... 18
5.2.4 Korndensitetsbestämning ... 18
4.2.5 Los Angeles metoden, 10 - 14 mm ... 19
6
5.3 Mikrospricksanalys på CBI i Borås ... 19
6 Resultat ... 22
6.1 Skanskas laboratorie, Vällsta ... 22
6.2 CBI, Borås ... 23
6.4 Täkternas LA-tal jämfört med mikrosprickor ... 24
6.5 Täkternas RLA-tal jämfört med mikrosprickor ... 28
6.7 Täkternas LA-tal jämfört med mikrosprickor ... 30
6.8 Täkternas RLA-tal jämfört med kornform ... 32
7 Diskussion ... 33
8 Slutsatser ... 35
9 Rekommendationer ... 35
10 Källor ... 36
11 Bilagor ... 38
7
1 Definitioner
Ballastmaterial är krossat bergmaterial.
Med sortering menas krossat berg inom bestämda mått. Bestämda mått benämns som
"fraktion". Sortering kan även kallas för produkt.
En bergtäkt är ett område där ett företag spränger och krossar berg till sorteringar inom olika fraktioner som sedan säljs vidare. Till exempel så är 0/16 krossad sten mellan 0 och 16 mm.
Med korn menas ett stenkorn ur en sortering. Det kan även kallas för partikel.
Vid krossning kan en Vertical Shaft Impactor(VSI) användas. Det är en slags kross som skickar korn mot varandra så att de krossas och medför en förbättrad kornform.
Sorteringar som körts i en VSI kallar man för kubiserat material. Material med samma fraktion som det kubiserade men inte har körts i en VSI kallas för okubiserat material.
LA-metoden är en standardiserad provningsmetod där provmaterial körs tillsammans med ett antal stålkulor i en trumma, där det skapas fragmenterande krossning.
Provningsmetoden resultat är LA-tal, vilket är procentandelen av det krossade provmaterial som går igenom en 1,6 mm sikt.
RLA-tal är ett extra värde som tas från LA-metoden. Det RLA-talet anger är
procentandelen av det krossade provmaterialet som inte går igenom en 10 mm sikt.
Fluorescens är när materia först absorberar ljus eller annan elektromagnetiskt strålning (Holmström 2015). Materian får ett energitillskott av detta och avger energin som ljus.
Flisighetsindex är en standardiserad provningsmetod som ger ett mått på andelen flisiga korn hos en sortering. Det som mäts är procentandelen korn som går igenom en spaltskikt av bestämda mått.
Planslip är en platta bestående av korn fixerade i fluorescerande epoxi. Plattan har slipats ned så att en genomskärning av kornen kan studeras. Plattan används för att studera mikrostrukturer hos kornen.
Mikrosprickor är små sprickor inuti mineralkorn som normalt bara kan ses med förstorning.
Kornlängd är en metod för att ange medellängden på längsta längdaxeln på korn i en sortering.
Med förklaringsgrad menas hur stor del av variationen hos den beroende variabeln Y som kan förklaras av variationen i den oberoende variabeln X. Förklaringsgrad benämns som R^2 i diagram där R står för korrelationskoefficienten.
8
9
2 Inledning
2.1 Bakgrund och syfte
Ballastmaterial är en viktig del av samhället, de krävs för att bygga till exempel vägar, järnvägar och byggnader. Beroende på vad de ska användas till så ställs olika krav på materialet. Förklaring av egenskaperna i förhållande till avsedd användning finns i samordnade EN produktstandarder för de olika användningsområdena
(SS-EN 12620) Ballast för betong.
(SS-EN 13043) Ballast för asfaltmassor och tankbeläggningar för vägar, flygfält och andra trafikerade ytor.
(SS-EN 13450) Makadamballast för järnväg.
(SS-EN 13242) Ballast för obundna och hydrauliskt bundna material till väg- och anläggningsbyggande.
För användning sätts sedan krav av företag och organisationer som köper ballast med hjälp av standardiserade europeiska provningsmetoder. En av de standardiserade provningsmetoderna är Los Angelesmetoden (LA-metoden) (SS-EN 1097) där motstånd mot fragmentering mäts.
Ett material som genomgår LA-metoden får ett resultat som kallas LA-tal vilket är ett mått på motstånd mot fragmentering.
Många faktorer påverkar ett ballastmaterials LA-tal. Prover taget från ett homogent berg kan få variationer i LA-tal (Lars Stenlid, muntligt). En av dessa variationer som har noterats är att laboratorietestade borrkärnor får ett lägre LA-tal, alltså är mer motståndskraftigt, än en sortering från samma berg och sortering som går genom en vanlig krossprocess (Lars Stenlid, muntligt). En viktig faktor som kan påverka resultatet är mikrosprickor (Stenlid, 1996).
Vid tillverkning av ballast när bergsmaterialet utsätts för sprängning så skapas mikrosprickor (Åkesson, 2009). Vid krossningen sönderdelas sedan ballasten i de svaghetszoner som skapats av sprickorna (Lars Stenlid, muntligt). Vid krossning i bergtäkter används vanligtvis en käftkross och 1 - 2 kornkrossar. Om materialet ska kubiseras används även en VSI.
I föreliggande projekt undersöks hur LA-talet varierar i krossprocessen och om det finns ett samband mellan LA-talet och mikrosprickor. Prover har tagits från två bergtäkter. LA-talet jämförs även med två andra kornformsparametrar; flisighetsindex respektive kornlängd.
10 2.2 Mål
Primärt mål är att undersöka om LA-talet påverkas av mikrosprickor och/eller kornformen i en krossprocess.
Sekundärt mål är att undersöka om RLA-talet påverkas av mikrosprickor och/eller kornformen i en krossprocess.
2.3 Avgränsningar
I detta projekt genomförs en förenklad sprickanalys. Hänsyn tas inte till mineralogi eller mikrostrukturer. Det enda som studeras är antalet sprickor och längden på dessa.
Provmaterialet består av sorteringar 0/16, 0/32, kubiserade 8/11 samt 11/16 och okubiserade 8/11 samt 11/16. Materialet har provtagits från Skanskas täkter Forserum och Räppe.
LA-metoden utfördes endast på fraktionen 10-14 mm från alla provmaterialen.
Provmaterialen provtogs från befintliga upplag på täkterna. Det medför att det inte går att fastställa att provmaterialet har framställts samtidigt.
11
3 Teori
3.1 Mikrosprickor
Bergarters mekaniska egenskaper är komplexa att bestämma exakt då de styrs av flertalet faktorer (Åkesson, 2009). Petrografiska faktorer beskriver en stor del av egenskaperna. Några petrografiska faktorer är mineralogi, mikrostrukturer och mikrosprickor. I ballastkorn är mikrosprickor små sprickor inuti kornen.
Mikrosprickor uppstår under deformerande processer, vilket kan ske i jordskorpan (Hellman m. fl, 2011). Det kan även ske i en bergtäkt vid sprängning. En ökning av mikrosprickor skapar svagheter eller total sönderdelning ballastmaterial (Liu et al 2005). På grund av det kan mikrosprickor ha en stor inverkan på hur bra bergarter tål fragmentering.
Sprickorna delas upp i tre typer; intragranulära, transgranulära och korngränssprickor (Hellman m. fl, 2011). Intragranulära sprickor är sprickor som finns inuti mineralkristaller.
Transgranulära sprickor är sprickor som sträcker sig igenom och påverkar flera mineralkristaller.
De sprickor som påverkar fragmenteringsegenskaperna mest är de intragranulära och de transgranulära sprickorna (Åkesson, 2009).
3.2 Los Angeles test
Los Angelesmetoden är ett test för att bestämma motstånd mot fragmentering hos
ballastmaterial (SS-EN 1097-2: 2010). Testet togs ursprungligen fram 1916 i Los Angeles, USA som ett komplement till det franska microDeval testet (Stenlid 1996). LA-metoden standardiserades i USA 1939 (ASTM). Standarden finns kvar idag och är i princip oförändrad.
Motstånd mot fragmentering betyder med andra ord motstånd mot sönderkrossning. Själva LA-metoden genomförs med hjälp av en kvarn (se figur 1). Inuti kvarnens trumma läggs ballastmaterialet som ska testas tillsammans med ett antal stålkulor. När testet sedan körs, snurrar trumman 500 varv. En ribba är monterad i trumman som ska lyfta upp materialet tillsammans med stålkulorna. Materialet och kulorna lyfts upp och faller sedan ner. Stenarna krossas av kulorna och det skapas på så sätt en fragmenterande nedbrytning. Det sker en viss krossning av balken och det blir även en viss nedbrytning autogent (stenarna nöts mot varandra) samt genom nötning mot trumman och kulorna. Nedbrytningen mäts genom att ballastmaterialet siktas, där procentandelen av vikten som passerar en 1.6 mm sikt är LA-talet.
12
Figur 1. Principbild över hur materialet beter sig i en LA-trumma. Bild: Lars Stenlid 1996
3.2.1 RLA
Det har gjorts undersökningar på att utvidga LA-metoden och ta med ett ytterligare värde (Ericsen 2014). Ett förslag är att förutom att väga material mindre än 1,6 mm så ska även material större än 10 mm vägas. Anledningen till det är att det skulle ge ett mer nyanserat och bättre värde på ett materials motstånd mot fragmentering. Fragmenteringen kan påverkas av kornformen och ett värde från en större sikt skulle ge mer vetskap kring hur den variabeln påverkar. Ericsen kallar testet för RLA där R står för residue och LA för Los Angeles. Med residue menas återstoden.
3.3 Planslip till ballast
Ett sätt att åskådliggöra materials sprickor jämfört med mineralogi och strukturer är att skapa skivor där materialet har fixerats i fluorescerande epoxi (figur 2). Dessa skivor kallas för planslip. Planslipsskivan är cirka 20 cm lång, 10 cm bred och 3-4 cm tjock. Vid tillverkningen i detta fall monteras kornen tillsammans med epoxit i en form, och ställs in i en
tryckkammare. Ökat tryck medför att epoxit tränger in i ballastkornens alla hålrum så som mikrosprickor. Epoxin stelnar efter ett dygn och då slipas den ena sidan ner till en nivå så att man kan se ballastkornen i genomskärning (Giménez 2015).
Metoden strävar efter att den fluorescerande epoxin ska tränga in i alla hålrum hos kornen så att dessa lyser upp om planslipen studeras under UV-ljus. På detta sätt åskådliggörs
mikrosprickor vilket möjliggör analys och kvantifiering av dem.
13
Figur 2. Planslip i vanligt ljus av 0/32 diabas från Forserum. Bild: Gustav Sahlin 2015
4 Provmaterial
4.1 Forserum
I Forserums bergtäkt utgörs berggrunden huvudsakligen av en gråsvart, massformig,
medelkornig diabas (Nils-Gunnar Wik 2006). Diabas är en magmatiskt, mafisk gångbergart.
Bildningssättet var att lagergångar eller täcken av diabas har intruderats i eller på tidigare avsatta sedimentära bergarter så som lerskiffer, konglomerat och sandsten. Detta geologiska område ingår i den så kallade Almesåkragruppen, en geologisk lagerföljd kring Nässjö.
Diabasen i sig består till största del av mineralen plagioklas och pyroxen. Delar av den intilliggande sandstenen har omvandlats till kvartsit vilken bryts inom ett mindre område i täkten.
4.2 Räppe
I Räppe bergtäkt bryts granit vilket är en magmatisk, felsisk djupbergart (Berggrundskartan 5E Växjö). Inom täktområdet kan man särskilja minst två olika graniter, d.v.s. täkten var inte helt homogen avseende berggrunden. Dels förekommer en medelkornig till grovkornig rödgrå granit och dels en finkornig, grå-röd granit. Den medelkorniga till grovkorniga graniten dominerar över den finkorniga. I täkten förekommer även en svart gångbergart. Granit består till största del av mineralen kalifältspat, kvarts och glimmer.
14 Graniterna i området kring Växjö tillhör så kallade Smålandsgraniter och sydväst om Växjö benämns den som grå Växjögranit (Berggrundskartan 5E Växjö). I Räppe bergtäkt var den huvudsakliga graniten enligt dokumentet "bergrundskarta 5E" en grå medelkornig
oregelbunden porfyrisk smålandsgranit. Det nämns i kartbladsbeskrivningen att finkornig granit kan finnas i den grå medel- till grovkorniga graniten i form av "gångar, sliror eller begränsade små massiv", vilket stämmer in med observationer som gjordes på plats.
15
Figur 3. Karta över berggrunden väster om Växjö. Räppe bergtäkt är inom den svartmarkerade ringen i mitten av bilden. Skala: 1:50000. Berggrundskartan 5E Växjö SO
Figur 4. Förklaring av beteckningar på berggrundskartan. Berggrundskartan 5E Växjö SO
5 Metod
Kriterier på täkternas bergarter var att de skulle vara relativt homogena samt inte innehålla för många bergartsled som försvårar provtagning av en bergart och även försvårar en tolkning av provresultaten.
Granit, gråröd till röd, Smålandsgranit
Granit till granodiorit, grå, medelkornig, oregelbunden porfyrisk Smålandsgranit ("grå Växjögranit")
Vulkanisk bergart, felsisk, ospecificerad t.v., omkristalliserad t.h.
Gabbroida bergarter, ospecificerade
Finkornig granit eller pegmatit som gångar eller små massiv, <50 m breda
16 Testmaterial och krossprocess:
0/16 och 0/32
En käftkross och en konkross.
8/11 och 11/16, okubiserat
En käftkross och två konkrossar.
8/11 och 11/16, kubiserat
En käftkross, två konkrossar och en Vertical Shaft Impactor (VSI).
5.1 Provtagning
De provtagna sorteringarna listas i tabell 1 nedan.
Tabell 1. Provtagna sorteringar.
Forserum Räppe
0/16 0/16
0/32 0/32
8/11 kubiserat 8/11 kubiserat 11/16 kubiserat 11/16 kubiserat 8/11 okubiserat 8/11 okubiserat 11/16 okubiserat 11/16 okubiserat
8/32
8/32 analyserades inte eftersom det hade gått igenom samma krossteg som 0/32 och 0/16. Det betyder att det var sammanlagt 12 sorteringar som analyserades vidare. Provtagningen gjordes med handledning av Lars Stenlid. Kartonglådor och hinkar användes som behållare för
ballastmaterialen och alla dessa märktes. Målet var att få så mycket material så att efter det hade siktats räckte till 5000 gram för LA-metoden (SS-EN 1097-2) och lite extra för densitetsbestämning och planslip.
5.2 Analys i laboratorie, Vällsta
Alla LA analyser gjordes på 10-14 mm för att kunna jämföra samma provfraktion. Därför sammansattes makadamproverna 8/11 och 11/16 till ett LA-prov på 10-14. Provfraktionen sammansattes av 10-11,2 från 8/11 och 11,2-14 från 11,2/16 sorteringarna. Varje delfraktion 10-11,2 11,2-12,5 samt 12,5-14 mm analyserades på kornlängd och viktbestämdes (100 partiklar/delfraktion). Flisighetsindex togs på proverna, materialet 10 - 12,5 mm på 6,3 mm spaltsikt och 12,5-14 mm på 10 mm spaltsikt. LA-metoden anger 12,5 - 16 mm som
provfraktion men eftersom det var 10 -14 mm som analyserades så valdes 12,5- 14 mm att
17 representera materialet. På grund av det blir flisighetsindexet något högre än vad det hade blivit vid analys av 12 -16 mm.
Svarta bergarter togs bort ur Räppes prover eftersom det inte var de som skulle testas. Okulärt bedömdes att det var den medelkorniga graniten som provades till LA-metoden. Att det blev rätt bergart verifierades genom korndensitetsbestämningar på alla sorteringar.
I de fall hela sorteringar provtogs (8/11, 11/16, 0/16) bestämdes flisighetsindex. På de andra sorteringarna, 0/16 samt 0/32 bestämdes inte flisighetsindex eftersom de fältsiktades grovt till 10-16 mm. På grund av fältsiktningen varierar de ingående delarna i förhållande till det verkliga upplaget och provet hade därför fått ett missvisande flisighetsindex.
5.2.1 Genomförande
De analyser som genomfördes i Vällsta laboratorie var LA-metoden, flisighetsindex,
kornlängd- och korndensitetbestämning. De olika sorteringarna siktades först för att få fram rätt fraktioner för LA-metoden. Därefter genomfördes kornlängdsbestämning och sedan tvättades materialet och ställdes in i torkskåp för att torka. Under tiden genomfördes
flisighetsindex. Efter det vägdes materialet till den vikt det skulle ha för LA-metoden vilket var 1750 gram 10-11,2 mm, 1500 gram 11,2-12,5 mm och 1750 gram 12,5-14 mm som blir 5000 gram sammanlagt (SS-EN 1097-2). När det var färdigt gjordes ett extra flisighetsindex test på de framsiktade fraktionerna. 10-12,5 mm (fraktionerna lades ihop) på en 6,3 mm spaltsikt och för 12,5-14 mm på en 8 mm spaltsikt. Det gav ett mått på kornformen till provet som analyserades i LA-metoden. Vidare vägdes de 11 stålkulorna som används i LA-metoden och därefter kördes LA-metoden.
När LA-metoden hade körts klart tvättades materialet av, vatten spolades på kornen för att få bort damm och jordpartiklar. En 1,6 mm sikt fanns under för att förhindra att något material större än det försvann. Materialet torkades sedan och slutligen siktades materialet för att få fram LA-talet.
Vid bestämmande av LA-talet sattes en extra 10 mm sikt för att bestämma RLA-talet.
När detta genomförts utfördes korndensitetsbestämning med hjälp av korgmetoden.
Avslutningsvis paketerades ca 100 gram per sortering för att skickas till planslip.
18 5.2.2 Kornlängdsbestämming
Kornlängdsbestämning är en icke-standardiserad metod utvecklad av handledare Lars Stenlid där medellängden på kornens längsta axel, längdaxeln bestäms. Längdbestämningen utfördes på varje sortering uppdelat i de fraktionerna 10-11,2; 11,2-12,5; 12,5-14 mm. Även
fraktionerna 8-10 mm och 14-16 mm togs med om det fanns. 100 korn radades upp efter deras längdaxel. Denna rad mättes och värdet delades med 100 för att få fram ett medellängdvärde på kornen.
5.2.3 Flisighetsindex
En metod som är standardiserad för att bestämma hur flisiga korn mellan 4 - 63 mm är. En mängd av ca 0,5 - 1 kg från en viss sortering siktas, i det här fallet var inga korn större än 16 mm, därför användes siktarna 16; 12,5; 10; 8; 6,3; 5; 4. Materialet som ligger på varje
siktbotten vägs. Därefter siktar man materialet som ligger på varje sikt i olika spaltsiktar som vardera har en siktbotten. Det är en viss bestämd spaltsikt för varje siktdimension.
Tabell 2. Spaltsikt för enskild sikt.
Sikt (mm)
Spaltsikt (mm)
16 10
12,5 8 10 6,3
8 5
6,3 4
5 3,15
4 2,5
Materialet i varje siktbotten vägs och på så vis kan man få fram en procentandel av korn smala nog att falla igenom spaltsikten. (se bilaga). (SS-EN 933-3)
5.2.4 Korndensitetsbestämning
Ca 1000g från vardera sortering vägdes i luft och därefter under vatten. Därefter räknades densiteten ut med SS-EN 1097-6 som förtorkad korndensitet. Formeln är:
Korndensitet = ((vikt luft) / (vikt luft – vikt vatten)) * (vattendensitet)
Mängden av proverna var mindre än vad metoden föreskriver. Metoden bedömdes ändå duga till ändamålet att säkra homogenitet hos provmaterialen från vardera bergtäkt. Metoden
19 genomfördes för att säkra homogenitet hos provmaterialen från vardera bergtäkt och därför spelar inte precisionen en lika betydande roll.
4.2.5 Los Angeles metoden, 10 - 14 mm
Los Angeles metoden utfördes enligt SS-EN 1097-2: 2010. I testet kördes 5000 g ±5 g ballastmaterial i en tumlande kvarn. Kvarnen roterade 500 hela varv i en hastighet av 31- 33 r/min. I kvarnen var det vid LA-metoden på fraktionen 10 mm-14 mm 11 stycken stålkulor som fick väga mellan 400 och 445 g, totala vikten av dem fick vara mellan 4690 och 4860 g.
Diametern på var föreskrivna 45 - 49 mm. Kvarnens dimensioner och egenskaper var noggrant bestämda i standarden. Materialet tvättades innan testet.
Ballastmaterialet som kördes i testet var inom fraktionen 10 - 14 mm även fast sorteringen möjligen hade en fraktion med ett större spann. Det resterande materialet siktades bort.
Vid denna testrunda användes följande vikter per fraktion:
12,5 - 14,0 mm: 1750 g
11,2 - 12,5 mm: 1500 g
10,0 - 11,2 mm: 1750 g
Efter körning av kvarnen tvättades materialet. Därefter siktades materialet med en 1,6 mm sikt längst ned. Det kvarstående materialet vägdes och då kunde LA koefficienten räknas ut på följande vis:
LA-tal = 5000−𝑚𝑚
50
där m är massan som är kvar ovanpå 1,6 mm sikten.(SS-EN 1097-2)
En extra vägning av materialet på 10 mm sikten utfördes vilket gav RLA-tal.
RLA-tal fås av:
RLA-tal = ((vikt material > 10 mm)/(5000))*100 5.3 Mikrospricksanalys på CBI i Borås
Mikrospricksanalysen utfördes med hjälp av Linus Brander på CBI. Kort på planslipen togs med systemkamera och sprickor räknades på en högupplöst bild på en datorskärm där möjlighet till zoom fanns, istället för att göra analysen i stereolupp. Denna metod bedömdes likvärdig med stereolupp och gav möjlighet till att numrera kornen. Planslipen fotograferades
20 enskilt på ett bord i ett mörklagt rum. Två UV-lampor var uppmonterade och lös på planslipen med ett jämnt sken (se figur 5). Varje planslip fotograferades två gånger och gav två
överlappande bilder. Dessa sammanfördes till en bild. Sprickorna räknades i varje korn.
Andelen sprickor per korn för vardera sortering togs fram som parameter att jämför med LA- tal. Varje korn numrerades och det antecknades hur många sprickor varje korn hade.
Figur 5. Fotografering av planslip belyst med UV-ljus. Bild: Gustav Sahlin 2015
21 Sprickorna delades in i tre grupper utifrån hur långa de var (se tabell 3). Längden bedömdes i förhållande till hela längden över kornet, i den riktningen sprickorna löpte.
Tabell 3. Sprickindelning
Namn: Definition
Små sprickor 0 % < spricklängd ≤ 25 % Intermediära sprickor 25 % < spricklängd ≤ 75 % Genomgående sprickor 75 % < spricklängd ≤ 100 %
22
6 Resultat
6.1 Skanskas laboratorie, Vällsta
Det tester som genomfördes i Vällsta var LA-metoden vilket innefattar LA-tal och RLA-tal, flisighetsindex, kornlängd, medelvikt och densitet. Testernas resultat sammanfattas i tabell 4 nedan.
LA-talen blev lägre för varje sortering från Forserum jämfört med Räppe. Ju fler krossteg sorteringarna hade utsatts för desto lägre blev LA-talen, förutom Räppes kubiserade och okubiserade sorteringar där det omvända gällde.
Räppes 0/32 densitet skiljde sig från de andra stenarna i Räppe.
Tabell 4. Provresultat från Skanskas laboratorium i Vällsta.
Täkt sortering fraktion i
LA flisighetsindex Flisighetsindex
LA-prov densitet kornlängd medelvikt LA RLA Forserum 0/16 10 - 12,5 11,0 13,9 2,874 1,9985 2,5895 13,9 36,7
12,5 - 14 19,3 2,145 3,788
Forserum 0/32 10 - 12,5 18,8 18,6 2,875 1,91 2,473 13,8 38,5
12,5 - 14 18,3 2,17 3,912
Forserum 8/11
kubiserat 10 - 12,5 4,7 4,0
2,875 1,645 2,5555 10,9 35,7 Forserum 11/16
kubiserat 12,5 - 14 2,7 1,92 3,962
Forserum 8/11
okubiserat 10 - 12,5 11,0 13,9
2,871 1,905 2,433 13,9 48,0 Forserum 11/16
okubiserat 12,5 - 14 19,5 2,2 3,858
Räppe 0/16 10 - 12,5 28,9 29,9 2,700 2,145 2,35 25,9 13,0
12,5 - 14 31,7 2,37 3,617
Räppe 0/32 10 - 12,5 15,7 17,7 1,909 2 2,41 28,6 12,5
12,5 - 14 21,5 2,24 3,764
Räppe 8/11
kubiserat 10 - 12,5 2,2 2,6
2,714 1,705 2,3985 19,6 28,3 Räppe 11/16
kubiserat 12,5 - 14 3,4 2,08 4,072
Räppe 8/11
okubiserat 10 - 12,5 6,9 7,6
2,711 1,885 2,469 17,9 25,5 Räppe 11/16
okubiserat 12,5 - 14 9,1 2,22 3,985
23 6.2 CBI, Borås
Analys som genomfördes på CBI i Borås var tolkning och kvantifiering av mikrosprickor från planslip. Resultaten visas i tabell 5 nedan.
Antalet stenar i planslipen låg mellan 94 till 117 stycken.
Det totala antalet sprickor per sten var i Forserum mellan 0,568 och 0,979 stycken där den kubiserade sorteringen hade lägst sprickfrekvens och 0/16 hade högst sprickfrekvens.
I Räppe var antalet sprickor per sten mellan 199 och 271 stycken där den okubiserade hade lägst sprickfrekvens och 0/32 hade högst sprickfrekvens.
Tabell 5. Provresultat från CBI i Borås.
Täkt Forserum Forserum Forserum Forserum Räppe Räppe Räppe Räppe
sortering 0/16 0/32 Kub okub 0/16 0/32 kub okub
Sprickor Små 82 50 40 64 127 136 128 123
antal intermediära 11 15 10 18 60 71 54 42
genomgående 14 11 4 10 54 64 36 34
Totalt 107 76 54 92 241 271 218 199
antal Små 0,701 0,472 0,421 0,681 1,221 1,248 1,164 1,128
sprickor / intermediära 0,094 0,142 0,105 0,191 0,583 0,651 0,491 0,385 sten genomgående 0,120 0,104 0,042 0,106 0,524 0,587 0,327 0,312
Totalt 0,915 0,717 0,568 0,979 2,340 2,486 1,982 1,826
fördelning Små 0,766 0,658 0,741 0,696 0,527 0,502 0,587 0,618 intermediära 0,103 0,197 0,185 0,196 0,249 0,262 0,248 0,211 genomgående 0,131 0,145 0,074 0,109 0,224 0,236 0,165 0,171
Totalt 1,000 1,000 1,000 1,000 1,000 1,000 1,000 1,000
antal korn 117 106 95 94 104 109 110 109
24 6.4 Täkternas LA-tal jämfört med mikrosprickor
Täkternas LA-tal jämfördes med antal sprickor per sten. Figur 6 och 7 visar förhållandet mellan LA-tal och totala antalet sprickor per sten. Forserum hade en förklaringsgrad på 0,678 och Räppe en förklaringsgrad på 0,993.
Figur 6. Forserum y-axel: LA-tal, x-axel: totalt antal sprickor/sten, linjär trendlinje.
Figur 7. Räppe y-axel: LA-tal, x-axel: totalt antal sprickor/sten, linjär trendlinje.
y = 6,5578x + 7,9213 R² = 0,6788
0,00 2,00 4,00 6,00 8,00 10,00 12,00 14,00 16,00
0 0,2 0,4 0,6 0,8 1 1,2
LA-tal
totalt antal sprickor/sten
Forserum
y = 16,45x - 12,527 R² = 0,9937
0,00 5,00 10,00 15,00 20,00 25,00 30,00 35,00
0 0,5 1 1,5 2 2,5 3
LA-tal
totalt antal sprickor/sten
Räppe
25 Figur 8 och 9 visar förhållandet mellan LA-tal och antal genomgående sprickor per sten hos de båda täkterna. Med en linjär trendlinje så fick Forserum en förklaringsgrad på 0,967 och Räppe en förklaringsgrad på 0,991.
Figur 8. Forserum, y-axel: LA-tal, x-axel: genomgående sprickor/sten, linjär trendlinje.
Figur 9. Räppe, y-axel: LA-tal, x-axel: genomgående sprickor/sten, linjär trendlinje.
y = 36,289x + 7,0962 R² = 0,991
0,00 5,00 10,00 15,00 20,00 25,00 30,00 35,00
0 0,1 0,2 0,3 0,4 0,5 0,6 0,7
LA-tal
antal genomgående sprickor/sten
Räppe
y = 42,405x + 9,1897 R² = 0,9678
0,00 2,00 4,00 6,00 8,00 10,00 12,00 14,00 16,00
0 0,02 0,04 0,06 0,08 0,1 0,12 0,14
LA-tal
antal genomgående sprickor/sten
Forserum
26 Figur 10 och 11 visar det linjära sambandet mellan LA-ta och antal intermediära sprickor per sten. Forserum fick en förklaringsgrad på 0,176 och Räppe en förklaringsgrad på 0,937.
Figur 10. Forserum, y-axel: LA-tal, x-axel: intermediära sprickor/sten, linjär trendlinje.
Figur 11. Räppe, y-axel: LA-tal, x-axel: intermediära sprickor/sten, linjär trendlinje.
y = 14,297x + 11,23 R² = 0,1769
0,00 2,00 4,00 6,00 8,00 10,00 12,00 14,00 16,00
0 0,05 0,1 0,15 0,2 0,25
LA-tal
antal intermediära sprickor/sten
Forserum
y = 42,475x + 0,5715 R² = 0,9371
0,00 5,00 10,00 15,00 20,00 25,00 30,00 35,00
0 0,1 0,2 0,3 0,4 0,5 0,6 0,7
LA-tal
antal intermediära sprickor/sten
Räppe
27 I figur 12 och 13 visas förhållandet mellan LA-tal och antalet små sprickor per sten hos de båda täkterna. Med en linjär trendlinje så fick Forserum en förklaringsgrad på 0,509 och Räppe en förklaringsgrad på 0,981.
Figur 12. Forserum, y-axel: LA-tal, x-axel: små sprickor/sten, linjär trendlinje.
Figur 13. Räppe y-axel: LA-tal, x-axel: små sprickor/sten, linjär trendlinje.
y = 7,4523x + 8,8951 R² = 0,5091
0,00 2,00 4,00 6,00 8,00 10,00 12,00 14,00 16,00
0 0,1 0,2 0,3 0,4 0,5 0,6 0,7 0,8
LA-tal
antal små sprickor/sten
Forserum
y = 92,669x - 87,32 R² = 0,9814
0,00 5,00 10,00 15,00 20,00 25,00 30,00 35,00
1,12 1,14 1,16 1,18 1,2 1,22 1,24 1,26
LA-tal
antal små sprickor/sten
Räppe
28 6.5 Täkternas RLA-tal jämfört med mikrosprickor
Täkternas RLA-tal jämfördes med antal sprickor per sten. I figur 14 visas förhållandet mellan RLA-tal och totala antalet sprickor/sten med en linjär trendlinje. Forserum hade en
förklaringsgrad på 0,466 och Räppe en förklaringsgrad på 0,885.
Figur 14. Jämförelse Forserum och Räppe. y-axel: RLA-tal, x-axel: totalt antal sprickor/sten, linjär trendlinje.
I figur 15 visas förhållandet mellan RLA-tal och antalet genomgående sprickor/sten med en linjär trendlinje. Forserum hade en förklaringsgrad på 0,143 och Räppe en förklaringsgrad på 0,941.
Figur 15. Jämförelse Forserum och Räppe. y-axel: RLA-tal, x-axel: genomgående sprickor/sten, linjär trendlinje.
y = 20,54x + 23,403 R² = 0,4668
0,0 10,0 20,0 30,0 40,0 50,0 60,0
0 0,5 1 1,5
RLA-tal
totalt antal sprickor/sten
Forserum y = -24,885x + 73,537
R² = 0,8557
0,0 5,0 10,0 15,0 20,0 25,0 30,0
0 1 2 3
RLA-tal
totalt antal sprickor/sten
Räppe
y = 61,666x + 33,991 R² = 0,1435
0,0 10,0 20,0 30,0 40,0 50,0 60,0
0 0,05 0,1 0,15
RLA-tal
antal genomgående sprickor/sten
Forserum y = -57,659x + 45,06
R² = 0,9414
0,0 5,0 10,0 15,0 20,0 25,0 30,0
0 0,2 0,4 0,6 0,8
RLA-tal
antal genomgående sprickor/sten
Räppe
29 I figur 16 visas förhållandet mellan RLA-tal och antalet intermediära sprickor/sten med en linjär trendlinje. Forserum hade en förklaringsgrad på 0,896 och Räppe en förklaringsgrad på 0,706.
Figur 16. Forserum och Räppe. y-axel: RLA-tal, x-axel: intermediära sprickor/sten, linjär trendlinje.
I figur 17 visas förhållandet mellan RLA-tal och antalet små sprickor/sten med en linjär
trendlinje. Forserum hade en förklaringsgrad på 0,263 och Räppe en förklaringsgrad på 0,813.
Figur 17. Forserum och Räppe. y-axel: RLA-tal, x-axel: små sprickor/sten, linjär trendlinje.
y = 121,6x + 23,544 R² = 0,8969
0,0 10,0 20,0 30,0 40,0 50,0 60,0
0 0,1 0,2 0,3
RLA-tal
antal intermediära sprickor/sten
Forserum y = -60,108x + 51,534
R² = 0,7062
0,0 5,0 10,0 15,0 20,0 25,0 30,0
0 0,2 0,4 0,6 0,8
RLA-tal
antal intermediära sprickor/sten
Räppe
y = 20,267x + 28,201 R² = 0,2639
0,0 10,0 20,0 30,0 40,0 50,0 60,0
0 0,2 0,4 0,6 0,8
RLA-tal
antal små sprickor/sten
Forserum y = -137,52x + 183,51
R² = 0,8133
0,0 5,0 10,0 15,0 20,0 25,0 30,0
1,1 1,15 1,2 1,25 1,3
RLA-tal
antal små sprickor/sten
Räppe
30 6.7 Täkternas LA-tal jämfört med mikrosprickor
Täkternas LA-tal jämfördes med kornformen. I figur 18 och 19 visas förhållandet mellan LA- tal och flisighetsindex med en linjär trendlinje. Forserum hade en förklaringsgrad på 0,845 och Räppe en förklaringsgrad på 0,565.
Figur 18. Forserum, y-axel: LA-tal, x-axel: flisighetsindex, linjär trendlinje.
Figur 19. Räppe, y-axel: LA-tal, x-axel: Flisighetsindex, linjär trendlinje.
y = 0,2233x + 10,319 R² = 0,8456
0,00 2,00 4,00 6,00 8,00 10,00 12,00 14,00 16,00
0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20
LA-tal
flisighetsindex
Forserum
y = 0,3156x + 18,418 R² = 0,5657
0,00 5,00 10,00 15,00 20,00 25,00 30,00 35,00
0 5 10 15 20 25 30 35
LA-tal
flisighetsindex
Räppe
31 I figur 20 och 21 visas förhållandet mellan LA-tal och kornlängd med en linjär trendlinje.
Forserum hade en förklaringsgrad på 0,995 och Räppe en förklaringsgrad på 0,432.
Figur 20. Forserum, y-axel: LA-tal, x-axel: kornlängd, linjär trendlinje.
Figur 21. Räppe, y-axel: LA-tal, x-axel: kornlängd, linjär trendlinje.
y = 10,887x - 8,4974 R² = 0,9952
0,00 2,00 4,00 6,00 8,00 10,00 12,00 14,00 16,00
1,75 1,8 1,85 1,9 1,95 2 2,05 2,1
LA-tal
kornlängd
Forserum
y = 21,943x - 22,676 R² = 0,4323
0,00 5,00 10,00 15,00 20,00 25,00 30,00 35,00
1,85 1,9 1,95 2 2,05 2,1 2,15 2,2 2,25 2,3
LA-tal
kornlängd
Räppe
32 6.8 Täkternas RLA-tal jämfört med kornform
Täkternas RLA-tal jämfördes med kornformen. I figur 22 visas förhållandet mellan RLA-tal och flisighetsindex med en linjär trendlinje. Forserum hade en förklaringsgrad på 0,107 och Räppe en förklaringsgrad på 0,808.
Figur 22. Forserum och Räppe. y-axel: RLA-tal, x-axel: flisighetsindex, linjär trendlinje.
I figur 23 visas förhållandet mellan RLA-tal och kornlängd där Forserum hade en förklaringsgrad på 0,203 och Räppe en förklaringsgrad på 0,749.
Figur 23. Forserum och Räppe. y-axel: RLA-tal, x-axel: kornlängd, linjär trendlinje.
y = 0,3008x + 35,935 R² = 0,1076
0,0 10,0 20,0 30,0 40,0 50,0 60,0
0 5 10 15 20
RLA-tal
flisighetsindex
Forserum y = -0,6151x + 28,713
R² = 0,8087
0,0 5,0 10,0 15,0 20,0 25,0 30,0
0 10 20 30 40
RLA-tal
flisighetsindex
Räppe
y = 18,606x + 2,7606 R² = 0,2037
0,0 10,0 20,0 30,0 40,0 50,0 60,0
1,7 1,8 1,9 2 2,1
RLA-tal
kornlängd
Forserum y = -47,083x + 117,79
R² = 0,749
0,0 5,0 10,0 15,0 20,0 25,0 30,0 35,0
1,8 2 2,2 2,4
RLA-tal
kornlängd
Räppe
33
7 Diskussion
Räppes granit hade ett högre LA-tal och en högre sprickfrekvens än Forserum.
Hos Räppes granit är sambandet mellan LA-tal och mikrosprickor genomgående starkt. Hos Forserums diabas finns enbart ett tydligt samband när de genomgående sprickorna betraktas.
Spricktyperna har förenklats vilket medför att de skiljer sig från benämningarna
transgranulära, intragranulära och korngränssprickor. Det verkar från resultatet som att stora sprickor påverkar fragmenteringsegenskaper hos ballast. Möjligtvis liknar stora sprickor transgranulära sprickor i större grad än de andra spricktyperna.
Anledningen till att små och intermediära sprickor hade ett svagare samband hos Forserums diabas beror möjligtvis på att de till mindre grad var transgranulära sprickor.
Det kan finnas flera anledningar till varför Räppe hade en mycket högre förklaringsgrad än Forserum. Det kan vara så att det ligger ett fel i planslipsmetoden och sprickorna är lättare att urskilja i Räppes ljusare granit och ger därför ett bättre samband. Ett annat problem med planslipen är att sprickorna kan löpa i riktningar som inte syns. Möjligtvis går detta på ett ut från de olika planslipen.
I räkningen av sprickor så var kvantifieringen av små och intermediära sprickor svår, jämfört med de genomgående. Hade räkningen av små och intermediära sprickorna kunnat göras på ett bättre sätt så hade möjligtvis utfallet varit en högre förklaringsgrad hos Forserum. Att urskilja varje enskild liten spricka i ett gytter av små sprickor var problematiskt. Det kan även vara så att det fluorescerande epoxit inte trängde in i överallt och på så vis inte
åskådliggjordes alla sprickor.
Vid jämförelse med RLA-tal och mikrosprickor så borde RLA-talet bli lägre vid en hög
sprickfrekvens. Det betyder att när det är fler sprickor så skulle mindre del av materialet vara större än 10 mm efter provkörning. Räppe verkar bekräfta detta med relativt höga
förklaringsgrader rakt igenom. Forserum däremot fick låga förklaringsgrader förutom för intermediära sprickor som hade en hög förklaringsgrad. Det bör vara en slump dock eftersom sambandet gick åt motsatt håll. Det vill säga att ju fler sprickor desto större andel är större än 10 mm.
Vid jämförelse med LA-tal och kornform hade Forserum bra förklaringsgrader och Räppe hade ganska dåliga, både gällande flisighetsindex och kornlängd. Det verkar vara så att hos den sprödare graniten spelar sprickorna en större roll än kornformen. Hos den starkare
34 diabasen där sprickorna inte är lika frekventa däremot verkar kornformen tillsammans med de genomgående sprickorna spela de största rollerna.
Vid jämförelse med RLA-tal och kornform blev det ett intressant resultat. Forserum hade väldigt låga förklaringsgrader medan Räppe hade 0,745 och 0,808. Det är inte jättebra samband men ändå inte helt orelevant. Det resultatet stärks av Ericsens teori att kornformen spelar roll men det registreras inte av vanligt LA-tal.
Önskvärt hade varit om det kunnat fastställas att allt det provtagna materialet kom från samma sprängsalva. Detta gick inte att göra vid tidpunkten för provning. Materialet för sprickanalys kommer därför att representera upplagen utan säker koppling till att samma sprängning föregåtts.
Av erfarenhet kan det noteras att LA resultaten hos sorteringar som har krossats minst gånger har högst LA-tal. Ju mer krossat ett material är desto lägre LA-tal, i stort. Detta bör bero på att svaghetszoner är de första att ge vika vid krossning vilket ger mindre korn med högre
motstånd mot fragmentering. I materialet i denna rapport finns där två avvikelser från detta.
Första avvikelsen var att Forserums okubiserade fick i princip samma LA-tal som 0/16 och 0/32. Detta kan förklaras med att det okubiserade hade nästan lika hög frekvens av
genomgående sprickor och liknade kornformsvärden som 0/16 och 0/32. Det kubiserade materialet hade tydligt lägre värden och där av lägre LA-tal. Eftersom det inte kunnat säkras att sorteringarna har producerats från samma salva så kan det vara så att det okubiserade tillverkats vid ett annat tillfälle och kommer från en annan salva. Det 0/16 och 0/32 som testades med ett LA-tal på 13,9 borde ha fått ett lägre LA-tal om det krossats en gång till.
Andra avvikelsen var att Räppes okubiserade material fick ett lägre LA-tal än det kubiserade materialet. Även detta kan förklaras med sprickfrekvensen. Det kubiserade materialet hade högre antal av alla typer av sprickor per sten än det okubiserade.
En avvikelse i densitet fanns hos Räppes 0/32 som hade en densitet på ca 1,9 kg/dm^3 jämfört med de andra bergarterna 2,7 kg/dm^3. Berg i Sverige har en densiteter runt 2,5 - 3,5
kg/dm^3. Det betyder att ett fel har begåtts vid korndensitetsbestämningen.
35
8 Slutsatser
Följande slutsatser har dragits:
Vilken parameter som påverkar LA-talet mest är svårt att bestämma beroende på att provmaterialet var alltför litet och att det bara har tagits prov från två täkter.
Forserums LA-tal verkar bero på kornformen och de genomgående sprickorna.
Räppes LA-tal verkar bero på sprickfrekvensen, både totalt och de enskilda.
Kornformen verkar inte spela någon roll.
Forserums RLA-tal går det inte dra några slutsatser kring.
Räppes RLA-tal verkar ha ett samband mellan både sprickfrekvensen och kornformen.
Det skulle betyda att kornformen spelar en roll för fragmenteringen även hos Räppes granit men det kan möjligtvis inte uppfattas av enbart ett LA-tal.
9 Rekommendationer
Rekommendationer för kommande studier är följande:
Göra en större studie där fler material kan tas med i ett bredare spektra. Det vill säga ha fler olika bergmaterial med varierade LA-tal. Det skulle ge tydligare resultat.
Säkerställa att materialen har tillverkats vid samma tillfälle. Det vill säga kommer från samma salva och krossats på samma sätt.
Ha en säkrare sprickräkningsmetod för små och intermediära sprickor.
Titta närmare på Ericsens triplot om RLA används för ytterligare tolkningar.
36
10 Källor
5E Växjö SO Begrgrundskartan, Af 200, hämtat från
<http://resource.sgu.se/produkter/af/af200-karta.pdf> 2015-08-10
Ericsen E. (2014). Plotting aggregate degradation results from the Los Angeles test on a triangular diagram: proposal of a new quality ranking for aggregates
Giménez L. (2015). CBI Betonginstitutet, muntlig referens 2015-10-22
Hellman F, Åkesson U, Eliasson T. (2011). Kvantitativ petrografisk analys av bergmaterial:
en metodbeskrivning. VTI rapport 714
Holmström B. (2015). Fluorescens. Nationalencyklopedin. hämtat från
<http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/fluorescens> 2015-12-03
Liu H, Kou S, Lindqvist P-A, Lindqvist J A, Åkesson U, (2005). Microscope Rock Texture Characterization and Simulation of Rock Aggregate Properties. SGU project 60-1362/2004 SS-EN 12620+A1:2008. Ballast för betong. Stockholm: SIS
SS-EN 13043:2003. Ballast för asfaltmassor och tankbeläggningar för vägar, flygfält och andra trafikerade ytor. Stockholm: SIS
SS-EN 13450:2003. Makadamballast för järnväg.Stockholm: SIS
SS-EN 13242+A1:2007. Ballast för obundna och hydrauliskt bundna material till väg- och anläggningsbyggande. Stockholm: SIS
SS-EN 1097-2:2010. Ballast - Mekaniska och fysikaliska egenskaper - Del 2: Metoder för bestämning av motstånd mot fragmentering. Stockholm: SIS
SS-EN 933-3: 2004. Ballast-Geometriska egenskaper-Del 3: Bestämning av kornform- flisighetsindex. Stockholm: SIS
Stenlid L. (1996). Klassificering av bergarier med Los Angelestrumma. Slutrapport SBUF projekt 2135, SkanskaMellansverige AB, Våglaboratoriet Bålsta
Stenlid L. Skanska, muntlig referens 2015-10-27
37 Åkesson U. (2009). Karakterisering av mikrosprickor orsakade av fragmenteringsprocesser.
Rapport nr 1.1.4, MinBas II. hämtat från <http://www.minfo.se/minbas/114.pdf> 2015-10-27 WikN-G. (2006). Beskrivning till regional berggrundskarta över Jönköpings län. Volym 61 av SGU serie K
38
11 Bilagor
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
52
53
54
55
56
57
58
