”rakryggad i ljuset lämnar du mig”

”rakryggad i ljuset lämnar du mig”

En studie av Bodil Malmstens och Birgitta Sten- bergs gestaltning av sorg

Författare: Melina Roy

Kandidatuppsats

Innehållsförteckning

1 Inledning 1

2 Syfte och metod 1

2.1 Avgränsningar och urval 2

3 Sorg – i livet och i litteraturen 3

3.1 Sorg – i livet 3

3.2 Sorg – i litteraturen 4

4 Tidigare forskning 6

5 Analys 8

5.1 Det här är hjärtat 8

5.1.1 Övergripande lyrikanalys 8

5.1.2 Tematisk lyrikanalys 9

5.2 Mannen i havet 17

5.2.1 Övergripande lyrikanalys 17

5.2.2 Tematisk lyrikanalys 19

6 Slutdiskussion 25

6.1 Vidare studier 28

7 Sammanfattning 29

8 Litteraturförteckning 1

1 Inledning

Finns skriker jag Finns igen Finns

Vad håller du på med!

Sluta Låt bli Låt mig bli din människa igen¹

Bodil Malmstens (1944–2016) dikt² Det här är hjärtat är, som Malmsten själv ut- tryckt, ”en sorgedikt, en dikt när den orimliga förlust som kallas döden drabbar”.³ I dikten går det att finna en slags en irrationalitet, en okontrollerbarhet, en uppgiven- het och en underkastelse för känslorna som skapas av sorgen över döden. Det finns även mycket saknad i dikten, efter den döde, efter trygghet och efter sig själv. I Bir- gitta Stenbergs (1932–2014) diktsamling Mannen i havet finns det inte enbart sorgsenhet och saknad utan även inslag av ironi och humor. Den döde är högst när- varande i dikterna och verkar till och med tala vid vissa tillfällen. Kort sagt skiljer sig dessa två diktsamlingar på ett flertal sätt men de har gemensamt att de båda skildrar den hjärtekrossande känslan efter att en älskad har dött.

Malmsten och Stenberg är två svenska författare som skiljer sig på många sätt i stil, motiv, teman och genrer. Däremot kan de bindas samman för denna uppsats ef- tersom de båda skrivit lyriska verk som behandlar sorgen av att förlora en partner.

Döden, antingen i form av en person som dött eller som en oundviklig händelse, får stort utrymme i deras dikter och den förknippas med längtan, förlust och saknad.

Sorgen blir det centrala temat, det som inbegriper alla de känslor och motiv som nämnts ovan, och det är specifikt sorgen som uppstår efter en partners bortgång som kommer att ligga i fokus för denna uppsats.

2 Syfte och metod

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur Bodil Malmsten och Birgitta Stenberg har gestaltat sorg över en partners bortgång i sina dikter. Förlusten av en livskamrat är, enligt Agneta Grimby och Åsa K. Johansson i Om Sorg, en av de upplevelser som

”framkallar mest påfrestning i en människas tillvaro.” ⁴ Med detta i åtanke är det in- tressant att undersöka dess roll i lyrik för att se hur den resulterande sorgen gestaltas

1 Bodil Malmsten. Det här är hjärtat. Dikt. Rönnells Antikvariat i samarbete med Albert Bonniers Förlag. 2015, s. 30, r. 1–11.

2 På verkets omslag står det: ”Dikt av Bodil Malmsten”. Verket kommer därmed inte att re- fereras till som en diktsamling, utan som en dikt.

3 Det här är hjärtat. Albert Bonniers Förlag. https://www.albertbonniersfor- lag.se/bocker/203736/det-har-ar-hjartat/ (Hämtad 2019-11-11)

4 Agneta Grimby & Åsa K. Johansson. Om Sorg. Göteborg: 2006, 8.

och se ifall denna stora påfrestning som Grimby och Johansson talar om reflekteras i litteraturen.

Frågeställningen är följande: Hur har Bodil Malmsten och Birgitta Stenberg gestal- tat sorg över en partners bortgång? Detta kommer undersökas genom att ställa frå- gorna: vilka motiv har poeterna använt sig av och vilken typ av ord och bildspråk används? Vad har de gemensamt och vad skiljer dem åt i sin gestaltning? Vilka aspekter av sorg belyses? Dessa frågor avser att visa skillnader och likheter i de olika gestaltningarna när de baseras på liknande erfarenheter samt avser de att klar- lägga sorgens roll och form i dessa författares lyrik.

För att besvara frågeställningen kommer uppsatsen att använda en komparativ me- tod som ämnar att jämföra de olika författarnas sätt att gestalta sorgen. Detta kom- mer att kombineras med en tematisk lyrikanalys med fokus på bildspråk, rytm och klang. Med rytm och klang innefattas bland annat rim och diverse former av upprep- ningar. Känslor som saknad och längtan kommer att vara av intresse i analysen då de är starkt kopplade till sorg. Visst fokus kommer även att ligga på anspelningar på irrationalitet, okontrollerbarhet, uppgivenhet samt underkastelse för känslor, som nämndes i inledningen.

2.1 Avgränsningar och urval

Det är just sorg över en partners bortgång som undersöks i denna uppsats, det vill säga inte en generell sorg eller melankoli, vilket grundar sig i att både Malmsten och Stenberg har genomgått denna sorg i sina personliga liv. Med det sagt, har deras verk Det här är hjärtat (2015, förkortning DHH) och Mannen i havet (1992, för- kortning MH) blivit utvalda för analys eftersom de tydligt gestaltar sorgen i fråga.

Därtill har både Malmsten⁵ och Stenberg⁶ uttryckt att det är sorgen över en förlorad partner som legat till grund för dikterna och det blir därför relevant att undersöka hur sorgen gestaltas och får uttryck i dessa dikter. Uppsatsen ämnar inte vara biogra- fisk och därför är poeternas gemensamma erfarenhet enbart relevant i urvalet av för- fattare och inte i analysen.

Anledningen till att endast undersöka kvinnliga poeter är för att ge plats för fler kvinnor inom litteraturforskning och förhoppningsvis skapa ett större intresse för poeterna vars dikter analyseras. Fortsättningsvis är det även av vikt att poängtera att även om det är kvinnliga författare som är i fokus, ämnar inte uppsatsen till att ge några universella svar på hur kvinnor gestaltar sorg. Istället söker jag svar på hur dessa två kvinnor gestaltar en specifik typ av sorg.

5 Malou Efter Tio. Bodil Malmsten om den kvarlevandes smärta - Malou Efter tio (TV4).

2015-04-01. https://www.youtube.com/watch?v=tn7ERyLu9Bc (Hämtad 2019-11-03)

6 Leif Nylen. Kärlek och grimaser. Birgitta Stenbergs dikter om sorg och saknad. Dagens Nyheter. 1992-10-08. https://www.dn.se/arkiv/kultur/karlek-och-grimaser-birgitta-stenbergs- dikter-om-sorg-och-saknad/?forceScript=1&variantType=large (Hämtad 2019-11-03).

3 Sorg – i livet och i litteraturen

För att kunna urskilja de motiv som är kopplade till sorg krävs det en beskrivning av vad sorg är samt hur den tar sig uttryck. Därför kommer teorier om sorg att undersö- kas och diskuteras. Först behandlas sorg som ett mänskligt fenomen och därefter läggs fokus på sorg som ett litterärt tema. För att diskutera sorgens roll inom littera- turen, ska jag presentera elegin som är en diktform som förknippas med just sorg.

Därefter kommer artiklar om hur sorg mer generellt har gestaltats i litteratur att dis- kuteras.

3.1 Sorg – i livet

Sorg är en oundviklig känsla som alla har upplevt eller kommer att uppleva och det är därför ett viktigt ämne att undersöka. Ann-Kristin Lundmark menar att när det gäller just förlusten av en partner är det ofta en mycket smärtsam upplevelse, ”[i]

synnerhet gäller det äldre människor som upplever ensamheten som så svår att den leder till depressioner och många kroppsliga sjukdomar […] Att efter många års liv tillsammans plötsligt vara ensam kan inte vara lätt för någon”.⁷

Vidare diskuterar Lundmark fem faser av sorgearbete: chockfasen, kontrollfasen, re- aktionsfasen, bearbetningsfasen och nyorienteringsfasen.⁸ Den första fasen, chock- fasen, börjar när en fått beskedet om att en anhörig har gått bort. Det är ett mycket intensivt tillstånd i vilket tid sällan upplevs som den brukar. Därefter följer kontroll- fasen, en period då en tenderar att hålla tillbaka sina känslor för att klara av sär- skilda uppgifter, exempelvis som att planera en begravning. Under reaktionsfasen drabbas den kvarlevande av många känslor, det kan vara exempelvis ”ilska, skam, skuld, rädsla [och] förtvivlan”.⁹ Det är även under denna fas som känslor av overk- lighet kan uppkomma, det är inte ovanligt att en, för sig själv, upprepar tanken att det inte har hänt egentligen. Detta är starkt kopplat till ens självkänsla och känslan av att inte känna igen sig själv utan den bortgångna. Kort sagt är reaktionsfasen känslornas fas. Successivt övergår en person till bearbetningsfasen där ens starka känslor lugnas och förlusten blir mer hanterbar för att slutligen hamna i nyoriente- ringsfasen där en stannar. Här förutsätts att en har kunnat sörja och lärt sig att leva med förlusten, samt har accepterat den.¹⁰

Även Agneta Grimby och Åsa K. Johansson diskuterar sorg på ett grundläggande sätt i boken Om Sorg. De går igenom vad sorg innebär, vad som påverkar sorgearbe- tet samt både dess psykologiska och dess fysiska konsekvenser. Bland annat påstår de att ensamhetskänslan kan vara en av de starkaste och längst ihållande reaktion- erna till sorg och de diskuterar fenomenet änkesyner. Änkesyner är ”korta återseen- den med den innerligt saknade och efterlängtade i form av extrasensoriska syn- och hörselupplevelser, närvaro- och beröringskänsla, och ’konversation’ med den

7 Ann-Kristin Lundmark. Sorgens Olika Ansikten. 2a upplagan. Ingarö: Columbus Förlag, 2009, 20.

8 Ibid., 38–53.

9 Ibid., 42.

10 Ibid., 38–53.

döde”¹¹ vilka de menar är relativt vanligt förekommande, i synnerhet vid en äldre ål- der.

Följaktligen visar forskning att sorg är en mycket starkt påverkande upplevelse och känsla som har stor vikt för en kvarlevandes liv. Många menar även att ett sätt att hantera sorg är att vända sig till litteratur eftersom texterna kan legitimera sådant som en känner.¹² Barbro Lennéer Axelson skriver i Förluster att vi, genom läsning av skönlitteratur och poesi, ”får insikt, minns något som vi glömt samtidigt som smärtan i dikten inte tvingar oss till dåligt samvete och skuld som i verkligheten.

Ändå blir vi tröstade och hjälpta.”¹³ Med detta sagt blir det alltså givande att under- söka hur litteratur faktiskt gestaltar sorg och vilka aspekter som blir belysta.

3.2 Sorg – i litteraturen

För att kort sammanfatta elegin, har formen funnits sedan antiken och var i regel fram till 1500-talet skriven med versmåttet elegiskt distikon. Det strikta versmåttet försvann över tid och definitionen utvecklades till att en elegi skulle vara en form av klago- eller sorgesång.¹⁴ Till följd av detta utvecklades tendensen att elegin borde ha en tydlig utveckling och gå från beklagande, till lovord, för att sluta i tröst.¹⁵ Jahan Ramazani bemöter denna tendens i Poetry of Mourning då han skriver den inte längre är lika vanligt förekommande utan har försvunnit i takt med modernismens utveckling. Ramazani argumenterar därav att även i de fall där elegier avslutas med en hoppfull ton, kan en inte förneka att de genomgått ett sörjande med mycket starka känslor och förtvivlan vilka inte uttrycks i den traditionella elegin.¹⁶

Vidare argumenterar Ramazani att det finns ett behov av elegier då samhället ofta slätar över den smärta som tar uttryck i sörjande och menar att den tröst vi har att vända oss till inte är tillräcklig för att kunna motsvara sörjandets komplexitet.¹⁷ Ele- gier fyller detta behov genom att erbjuda sätt att omdefiniera sorg och då de inte ger svar på frågor utan snarare skapar en grund för att reflektera och ställa frågor.¹⁸ Ramazani argumenterar vidare att ”the modern elegist tends not to achieve but to re- sist consolation, not to override but to sustain anger, not to heal but to reopen the wounds of loss”,¹⁹ med andra ord att den moderna elegin inte försöker göra sig av med sorgen utan bevara den. Ytterligare innehåller elegin mer ilska, skepticism, konflikt och ångest än tidigare och detta kopplas till sekularisering där poeter inte

11 Grimby & Johansson, 40.

12 Barbro Lennéer Axelson. Förluster: Om sorg och livsomställning. Stockholm: Natur &

Kultur, 2010, 167.

13 Lennéer Axelson, 167.

14 Elegi. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/elegi (Hämtad 2019-12-05).

15 Peter Hünh. “Mourning the Death of a Beloved Person”. I Facing Loss and Death: Narra- tive Eventfulness in Lyric Poetry. Peter Hünh (red.), 15–59. Berlin: De Gruyter, Inc, 2016, 17.

16 Jahan Ramazani. Poetry of Mourning: The Modern Elegy from Hardy to Heaney. Chi- cago: The University of Chicago Press, 1994, 9.

17 Ibid., ix.

18 Ibid., ix.

19 Ibid., xi.

längre vänder sig till Gud för lindring utan vänder sig till den döda, och döden, som musa.²⁰

Melankoliskt sörjande är centralt för Ramazani då han menar att det är denna form av sörjande som gestaltas i moderna poeters elegier, istället för ett normativt sör- jande. Ett melankoliskt sörjande är outrett, våldsamt och ambivalent där det finns mycket kritik, inklusive självkritik, samt ett motstånd mot tröst och lindring. Förfat- taren talar om poeter som är ”drunk with loss”²¹ och som tar avstånd från elegins kopplingar till kärlekslyrik och hyllningsdikter. Detta innebär dock inte att poeterna överger den döde eller nödvändigtvis talar illa om den, utan de skiftar helt enkelt sitt fokus. De sörjer inte längre enbart den bortgångna utan även sörjandet själv.²² Fortsättningsvis är Melanie Greggs artikel ”Women's Poetry of Grief and Mour- ning” relevant för denna uppsats då den undersöker hur franska kvinnliga poeter un- der 1500-talet gestaltade sorg och sörjande i sina dikter.²³ Gregg argumenterar att dessa poeter vände sig till sina kroppar för att uttrycka särskilda känslor och att det är mest påtagligt i poesin om sorg och sörjande. Poeterna framställde nämligen språ- ket som otillräckligt för att beskriva smärtan efter förlusten av en partner och därför vände de sig till kroppens okontrollerbarhet som bevis. ²⁴ De gestaltade irrationella krafter från kroppen och en form av hysterisk sorg där känslorna får övertaget. Slut- ligen presenteras Madeleine Lazards argument att de kvinnliga poeterna från 1500- talet sällan fokuserade på personen som hade gått bort utan snarare på smärtan som uppstått som resultat.²⁵

Vidare har Otto Fischer analyserat Hedvig Charlotta Nordenflychts diktsamling Den Sörgande Turtur-Dufwan vilken behandlar temat sorg och är skriven efter Norden- flychts makes död.²⁶ Fischer studerar olika kommunikations-medel och -modeller i diktsamlingen och kommer därigenom fram till att det finns ett tydligt diktjag som genomgår en utveckling under dikternas gång.²⁷ Diktjaget inleder med att tala till ett

”du”, som i detta fall är diktjagets döda make. Att vända sig till den döde verkar vara ett sätt för diktjaget att hantera sorgen och få bukt med sina känslor, det blir även ett sätt att känna kontakt med den döde trots hans frånvaro. Dock vänder detta och den döde slutar vara kommunicerbar för diktjaget vilket leder till en inre mono-

20 Ibid., 1.

21 Ramazani, 4.

22 Ibid., 8.

23 Melanie Gregg. Women’s Poetry of Grief and Mourning: The Languages of Lament in Sixteenth-Century French Lyric. Canadian Review of Comparative Literature/Revue Cana- dienne de Littérature Comparée. Vol. 30, nr 1, 2003: 55–73.

24 Ibid., 55.

25 Ibid., 65.

26 Bernt Olsson. ”Poesi som sorgearbete: Om Hedvig Charlotta Nordenflychts Den Sörgande Turtur-Dufwan.” I Ljuva möten och ömma samtal: Om kärlek och vänskap på 1700-talet, Valborg Lindgärde & Elisabeth Mansén (red.), 147–161. Stockholm: Atlantis, 1999, 147–

148.

27 Otto Fischer. ”Ty må jag för mig sjelf utgjuta mina tårar” Nordenflychts Den Sörgande Turtur-Dufwan. Sjuttonhundratal: Nordic Yearbook for Eighteenth-Century Studies. Vol. 1, 2004: 113–130, 127.

log där diktjaget talar med sig själv och tar rollen som både avsändare och motta- gare. I slutet av diktsamlingen har diktjaget vänt sig till religion och börjat tala till Gud och det är i denna fas som diktjaget kan gå vidare från sorgen. Denna utveckl- ing kan kopplas till de faser en traditionell elegi genomgår.

Fischer skriver att Nordenflychts diktsamling visar på ett behov av att utrycka sig i sin sorg, ett behov av att ”klaga, gråta och pusta”²⁸. Därmed diskuterar han samma idé som Gregg, nämligen att språket, eller för den delen poesin, inte räcker till för att kommunicera de känslor och den smärta diktjaget vill få uttryck för. Fischer åter- kommer även ofta till ett ytterligare behov av att prata, av att ha rollen som en av- sändare, samtidigt som det inte finns någon att prata med eftersom den djupa kom- munikationen ”mellan jaget och dess själsfrände för evigt har avbrutits.”²⁹

Diskussionen om tilltal och behovet av att både prata och uttrycka sig, kommer vara intressant att förhålla till dikterna som är i fokus i denna uppsats. Likaså det ut- tryckssätt Gregg talar om, att gestalta en stark och känslosam sorgereaktion, i sam- band med Ramazanis idé om ett melankoliskt sörjande. Kombinationen av elegins faser med Lundmarks sorgefaser är även anmärkningsvärd då den belyser utveckl- ingen i dikterna och uppmärksammar ifall dikterna har liknande faser eller någon annan form av utveckling i attityd, känsla eller stämning. Slutligen kommer den dö- des närvaro att tas upp i analysen eftersom både Gregg och Ramazani har diskuterat huruvida den döde är i fokus eller om det snarare diktjagets sörjande som är i fokus.

4 Tidigare forskning

Det har forskats relativt lite om både Stenberg och Malmsten. När det gäller Sten- berg är det främst hennes prosa som har legat i fokus för forskningen. Det finns sju uppsatser³⁰ som alla behandlar den självbiografiska romanen Kärlek i Europa. Ma- joriteten av dessa uppsatser har fokus på genus- eller queerteori, men några studerar även narratologi, tema och motiv i romanen. Därtill har Paul Tenngart diskuterat Stenberg i en avhandling om Paul Anderssons diktverk³¹ samt i en bok om meta- morfosförfattarna, en grupp som Stenberg under en period tillhörde.³²

I recensioner, tidningsartiklar och litteraturhistoriska texter belyses en tydlig förfat- tarnärvaro i Stenbergs texter samt författarens frekventa användande av sina egna erfarenheter som grund för sin litteratur.³³ Stenberg ska själv ha sagt: ”Jag har vigt

28 Fischer, 116.

29 Ibid., 123.

30 Tre magisteruppsatser, tre kandidatuppsatser och en uppsats för yrkesexamina på avance- rad nivå.

31 Se Paul Tenngart. Jag spelar er förväntan: självdramatisering i Paul Anderssons diktverk Berättarna. Lunds Universitet, 2002.

32 Se Paul Tenngart. Romantik i Välfärdsstaten: metamorfosförfattarna och den svenska samtiden. Lund: Ellerströms, 2010.

33 Melissa Isakovic. Birgitta Stenberg. Bonnier Carlsen. https://www.bonniercarlsen.se/for- fattare/11681/birgitta-stenberg/ (Hämtad 2019-11-24).

mitt liv åt att skildra det”³⁴ vilket tyder på att det finns en tydlig koppling mellan hennes eget liv och hennes litterära verk. Vidare har sexualitet setts som ett centralt tema i författarskapet.³⁵

Det finns ett fåtal kandidatuppsatser som behandlar Malmstens författarskap.³⁶ En av dem är en stilanalys av Malmstens bok Det är fortfarande ingen ordning på mina papper som är en samling av noveller, dikter, aforismer och vardagsbetraktelser.³⁷ En annan, ”Han fattas mig: En studie av poetisk sorgeframställning hos Bodil Malmsten och Elisabeth Rynell” av Rickard Åstrand, avser att analysera sorgefram- ställning i Malmstens Det här är hjärtat. ³⁸ Detta görs i jämförelse med lyrikern Eli- sabeth Rynells diktsamling Nattliga Samtal som även den gestaltar sorg. I sin upp- sats lägger Åstrand mest fokus på hur sorg skapas i kontakten mellan subjekt och objekt, exempelvis i kontakten mellan diktjaget och telefonsamtalet som både inle- der och avslutar verket. Den moderna elegin har en viktig roll och det är i relation till denna samt till telefonsamtalet som Åstrand argumenterar att Malmstens dikt inte fyller den tröstande funktion som den traditionella elegin gör. Diktjaget förkla- ras som statiskt och oföränderligt genom verkets gång och Åstrand menar att detta kan bevisas bland annat då dikten är cirkelkomponerad i och med telefonsamtalet som omringar dikten. Rytm, klang och språklig utveckling är således ingenting Åstrand tar i beaktande. Jag anser även att det finns utrymme för utveckling i relat- ion till cirkelkomponeringen samt motiven som benämns.

Därutöver har Malmstens stil beskrivits som mycket säregen där ”det litterära språ- ket med dess särskilda rytm, dess tvära kast mellan högt och lågt och dess ständiga utforskande av ordens betydelsepotential som är det mest utmärkande signumet i det malmstenska författarskapet.”³⁹ Det har även påståtts att Malmsten skriver om ”livet i fritt associerande språng mellan de stora frågorna och den individuella erfaren- heten”⁴⁰ samt att hon ofta återkommer till teman så som längtan, desperation och ut- anförskap.⁴¹

Sammanfattningsvis är det tydligt att dessa två författare inte har forskats om i nå- gon större utsträckning, i synnerhet inte med fokus på sorg som denna uppsats avser att göra. Därmed kommer denna uppsats att bidra till forskningen genom att belysa dessa författare och deras författarskap samt genom att utveckla tolkningar av deras

34 Mats Granberg. Birgitta Stenberg skrev sitt liv. Norrköpings Tidningar. 2014-08-25.

https://www.nt.se/kultur-noje/birgitta-stenberg-skrev-sitt-liv-10086072.aspx (Hämtad 2019- 11-24).

35 Jan Magnusson. Birgitta Alma Sofia Stenberg. Svenskt Kvinnobiografiskt Lexikon.

https://skbl.se/sv/artikel/BirgittaStenberg (Hämtad 2019-11-24).

36 Det finns tre kandidatuppsatser, men inga vetenskapliga artiklar eller avhandlingar.

37 Minna Benne-Elo. ”Nackdelen med att vara död - en stilanalys av Bodil Malmstens Det är fortfarande ingen ordning på mina papper”. Högskolan i Halmstad, 2006.

38 Rickard Åstrand. ”Han fattas mig: En studie av poetisk sorgeframställning hos Bodil Malmsten och Elisabeth Rynell”. Umeå universitet, 2016.

39 Cecilia Pettersson. Bodil Malmsten. Svenskt Kvinnobiografiskt Lexikon.

https://skbl.se/sv/artikel/BodilMalmsten. (Hämtad 2019-11-25).

40 Albert Bonniers Förlag. Bodil Malmsten. https://www.albertbonniersforlag.se/forfat- tare/6550/bodil-malmsten/ (Hämtad 2019-11-25).

41 Lena Kjersén Edman. 52 kvinnliga författare: Från 1700-tal till 2000-tal. Lund: BTJ För- lag, 2007, 319.

lyrik. Dessutom har dessa två författare inte jämförts eller förhållits till varandra ti- digare, vilket innebär att denna uppsats även skapar en dialog mellan dem som kan bidra till nya diskussioner.

5 Analys

I analyserna av de två olika diktsamlingarna kommer jag att inleda med mer över- gripande lyrikanalyser för att därefter applicera det tematiska perspektivet. Detta är för att undvika överanalysering genom att enbart titta på det som tycks vara relevant för min frågeställning.

5.1 Det här är hjärtat

5.1.1 Övergripande lyrikanalys

Hjärtat är en muskel

något större än en knuten hand (s. 6, r. 1–2)⁴²

Med dessa ord inleds Malmstens dikt Det här är hjärtat. Redan här introducerar ra- derna, tillsammans med titeln, ett motiv som talrika gånger kommer att återanvän- das genom dikten: hjärtat. Hjärtat synliggörs bland annat i relation till att diktjaget har problem med sitt hjärta och går till en hjärt- och kärlspecialist, men även då det frekvent används i bildspråket, exempelvis i form av metaforer. Bland annat skriver Malmsten: ”Mitt hjärta brister / vad det gör ont” (s. 25, r. 17–18), för att gestalta smärta.

Det finns en tydlig talare som är konsekvent genom diktens gång, nämligen ett jag som genomgått en stor förlust av en älskad. Att det är en och samma talare blir tyd- ligt då jaget ofta återvänder till särskilda aspekter i jagets liv. Till exempel refererar jaget flertalet gånger till sin hjärt- och kärlspecialist och sin sorgecoach i Ropsten.

Ett flertal fraser upprepas även under diktens gång, vilket jag återkommer till senare i analysen, och motiv så som hjärtat, blommor och växtlighet återanvänds frekvent i dikten. Därtill är verket en lång dikt och inte en diktsamling, vilket leder till att dik- ten sannolikt har samma konsekventa talare.⁴³ Att jaget förlorat en älskad blir bland annat tydligt då Malmsten skriver: ”Det är det som är döden / Det att du aldrig sva- rar igen” (s. 8, r. 7–8). Vem jaget talar med varierar, mestadels talar jaget till ett

”du” som verkar vara den döde, se föregående citat, men jaget benämner även den döde i tredje person: ”Min människa är död” (s. 22, r. 13). Vidare framkommer det att jaget och den döde hade en mycket nära relation och att de vid något tillfälle flyt- tade ihop (s. 16, r. 8–10). Den döde får därmed stort fokus i dikten samtidigt som mycket handlar om jagets smärta.

Fortsättningsvis inleder jaget med att nämna telefonsamtalet som hen fick när duet dog: ”Det ringer aldrig / Inte såhär tidigt / Inte hos mig / Det är för tidigt / [---] Vad som helst kan ha hänt / Du kan ha blivit död” (s. 7, r. 1–12) för att sedan återvända till samtalet även i den sista raden i dikten med orden: ”Det ringde” (s. 69, r. 7). Att

42 Samtliga referenser i kapitel 5.1 går till Det här är hjärtat av Malmsten.

43 Se fotnot 2.

jaget bytt från att tala i presens till preteritum tyder på att någon form av förändring har skett under diktens gång, samtidigt har jaget cirkulerat tillbaka till början och verkar inte komma vidare. Denna cirkulation stärks av det faktum att det finns mycket upprepningar i dikten, bland annat återkommer frasen ”Kärlek(en) är att jag vill att du finns” tre gånger. Det första tillfället är tidigt i diktsamlingen, det andra är ungefär i mitten och det sista tillfället är närmre slutet.

Dikten varierar mellan att tala om specifika tillfällen och att vara mer abstrakt, det vill säga gestalta tankar och känslor som inte kan placeras i en tid eller ett rum. Som nämnt går jaget till en hjärt- och kärlspecialist och återberättar specifika repliker från läkaren, jaget går även till en sorgecoach och nämner vad hen har fått höra där.

Detta är kombinerat med tankar och känslor från jaget, ofta riktade mot den döde.

5.1.2 Tematisk lyrikanalys

Det inledande citatet för del 5.1 är ett av nio kursiva faktainslag om hjärtat som pre- senteras vid olika tillfällen i dikten. Ibland är de följande raderna relaterade till det kursiva, ibland talar de med det kursiva och ibland, vilket är fallet vid citatet ovan, fortsätter dikten utan någon anspelning mot det kursiva. Två gånger handlar faktain- slaget om antalet slag ett hjärta ska slå, först per år och sedan per livstid. Båda dessa tillfällen följs av: ”Men så slå då! / Slå / Slå / Slå” (s. 24, r. 4–7 och s. 34, r. 4–7).

Dessa uppmaningar till diktjagets hjärta att slå tyder på att jaget upplever att hens hjärta har stannat vilket senare reflekteras över med orden ”Ett hjärta som stannat / har ingen tid” (s. 55, r. 12–13). Därmed skapas en känsla av att vara fast och möj- ligtvis även utanför tiden, vilket Lundmark nämner är vanligt i chockfasen av sör- jande.⁴⁴

Utöver hjärtat, använder Malmsten även motiv så som blommor av olika slag, fram- för allt pingstliljor vilka hon benämner med dess latinska namn ”Narcissus

Poëticus”. Jag kommer att återkomma till pingstliljans roll senare. Med blommotivet gör Malmsten en intertextuell referens till den klassiska psalmen ”Den blomstertid nu kommer”. Först skriver Malmsten enbart ”Den blomstertid” (s. 13, r. 9) för att sedan återkomma till en förvrängd version av psalmen då hon skriver: ”Den bloms- tertid / uteblir” (s. 37, r. 17–18). Genom detta, bryter Malmsten mot läsarens för- väntningar om vad som ska komma och skapar bilden av att våren och sommaren, de varma och ljusa månaderna, inte kommer och därigenom ges intrycket av en mörk tillvaro. Många metaforer och liknelser, likt denna, används för att gestalta sorgen och smärtan. Malmsten nämner ”knytnäven i bröstet” (s. 8, r. 1), ”Dånet som i en domkyrka därinne” (s. 8, r. 2) och ”järnridån av sorg” (s. 9, 21). Sängen bränns och diktjaget varnar om att gå för nära den (s. 17, r. 12–14), och Malmsten skriver om en ”helhet som slits isär” (s. 20, r. 1). Alla dessa bilder skapar intrycket av att diktjaget upplever sorgen som en fysisk smärta samt som mycket kraftfull.

5.1.2.1 Eko och tomhet

Malmsten visar på en väl medveten språkanvändning genom att använda sig av upp- repningar i olika former, dels av hela fraser, vilket nämndes ovan, men även av en- staka ord och ljud. Ibland är det delar av fraser som upprepas i form av epiforer, dessa skapar effekten av ett eko: ”söker smärtan som barn / som barn [---] Jag har

44 Lundmark. Sorgens Olika Ansikten, 39.

goda minnen / från min barndom / min barndom” (s. 28, r. 6–7, 11–13). Ekot ger as- sociationer till tomhet och ensamhet eftersom ekon främst hörs i just tomma utrym- men. Liknande associationer framkommer även i andra delar av dikten, bland annat när Malmsten skriver: ”I din frånvaro är / allt ingenting” (s. 29, r. 10–11). Denna an- tites ger intrycket av att jaget numera är ensamt i en tillvaro där allt upplevs som ingenting, en mycket likgiltig känsla. Därutöver förknippas tomhet ett par gånger till tankar om framtiden då Malmsten bland annat skriver: ”Det tomma rummet framti- den / Allting som väntar på oss / Som väntar på oss” (s. 16, 1–3). I dessa rader stärks intrycket av ett tomt rum i och med att Malmsten än en gång upprepar de sista orden i en fras och därmed skapar effekten av ett eko. Tomrummet gestaltas således både bildligt och språkligt.

För att återgå till Malmstens blommotiv, nämnde jag ovan att pingstliljan återkom- mer flertalet gånger, ofta med sitt latinska namn ”Narcissus Poëticus”. I kombinat- ion med att Malmsten gestaltar ett eko i dikten, skapas associationer till myten om Narcissus som förknippas med pingstliljan, somliga menar att det latinska namnet grundas i just denna myt.⁴⁵ Kort sagt handlar myten om den grekiska ynglingen Narcissus som var så vacker att alla som såg honom blev förälskade. Detta inklude- rade nymfen Echo som tidigare blivit dömd till att enbart kunna upprepa de sista or- den av andra personers meningar. När Echo försökte skapa kontakt med Narcissus upprepade hon därför det Narcissus sa, vilket gjorde honom irriterad och avvisande då han inte såg vem som talade. På grund av detta och hans många andra avvisanden blev Narcissus dömd till att bli kär i sin egen spegelbild. I en klar sjö såg han sig själv och blev förälskad, men när han insåg att hans kärlek aldrig skulle bli besvarad blev han enormt olycklig. Smärtan från denna sorg ledde till slut till att Narcissus dog vid sjön och hans kropp förvandlades till en pingstlilja.⁴⁶ Då Malmsten gestaltar associationer till denna myt tydliggörs känslor av olycklig kärlek och sorg. Inter- textualiteten kan dessutom leda till att den döde sammankopplas med diktjaget, som om diktjaget upplever att den döde är en del av hen själv. Genom att återkomma till pingstliljan och Narcissus Poëticus talrika gånger, förstärker Malmsten alltså både hackigheten och cirkulationen men även känslorna av olycklig kärlek och sorg.

5.1.2.2 Hackighet och ett bristande språk

Malmstens komplexa språkanvändande tar, som nämnt, även uttryck i upprepningar av enstaka ord och ljud. Bland annat i följande passager:

Jag är ledsen men så enkelt är det Jag är inte ledsen

Det är inte enkelt men svårt Jag har sorg och

sorgen har mig

Jag är sorg (s. 9, r. 5–10) Jag är fullständigt iskall Jag har väl dött

45 Eva Jansson och Karin Persson. Narcisser: vårens glädjespridare. 2002. Sveriges Lant- bruksuniversitet. https://www.slu.se/globalassets/ew/org/centrb/pom/narcisser-varens-glad- jespridare.pdf (Hämtad 2019-12-26).

46 Publius Ovidius Naso. Metamorfoser. Erik Bökman & Per Erik Wahlund (red.). Stock- holm: Natur och kultur, 1998. 83–89.

För dig För dej Nej

Hej det var jag Vill inte veta Vi vi vill

Vill inte vill (s. 43, r. 12–20)

I den första passagen finns det en upprepning av ordet ”enkelt” och av ordet ”sorg”, men diktjaget motsäger sig själv. Det inleds med att jaget är ledset och ”det” är en- kelt, men motsägs sedan direkt med att jaget inte är ledset och att ”det” inte är en- kelt utan svårt. Likaså påstår diktjaget genom en kiasm att hen både har sorg, tillhör sorg och är sorg. I den andra passagen finns det ett upprepande, en assonans, av ej- diftongen i ”dig”, ”dej”, ”nej” och ”hej” vilket skapar en hackig rytm tillsammans med alla enjambement (vilka Malmsten använder genomgående i dikten) och kan återkopplas till känslan av att fastna, i detta fall fastna i ett ljud. De sista två raderna stärker denna känsla då ”vill”, ”vi” och ”inte” upprepas efter att de introducerats i den tredje sista raden. Dessutom upprepas de på sådant sätt att de inte skapar någon mening utan ger intrycket av att jaget inte vet vad hen ska säga. Dikten kommer med andra ord inte vidare utan fastnar i särskilda ord och ljud. Motsägelserna i första passagen i kombination med upprepningarna och de språkliga bristerna kan därmed få läsaren att tro att jaget är i någon form av chocktillstånd i vilket hen inte kan tänka klart eller rationellt. Det finns även belägg för att jagets språk är styrt av hens känslor istället för förnuft då språket ger intrycket av att vara okontrollerat och icke-genomtänkt på grund av just upprepningarna, motsägelserna och de gramma- tiska felen.

Malmstens stil kan kopplas till Greggs idé att språket inte räcker till, vilket Malms- ten talar om mer uttryckligen i följande avsnitt: ”Ingenstans / är det ett sådant av- stånd / mellan smärtan / och uttrycket för den / som hos sorgecoachen i Ropsten / Som på hjärtkärlkliniken / Som i mina ord” (s. 65, r. 9–15). Att jaget talar om ett av- stånd mellan smärtan och uttrycket för den, tyder på att jaget inte kan förklara sin smärta och att orden inte gör smärtan rättvisa. Ett icke-konventionellt sätt att an- vända språket på, likt de sätt som nämndes i föregående stycke, kan således vara ett försök att uttrycka smärtan trots avståndet och trots att orden inte räcker till. Att an- vända en anafor där tre på varandra följande rader inleds med ”som” följt av en pre- position, förstärker dessutom hackigheten och än en gång fastnar jaget i sina ord.

Bristerna i språket gestaltas alltså både genom innehållet och genom uttryckssättet.

Vidare vänder sig jaget till det engelska språket två gånger i dikten med ordet

”nevermore”. Att använda ett annat språk kan vara ytterligare ett sätt att försöka ut- trycka smärtan och visar ännu en gång på bristerna i ett språk för att förklara en så- dan komplex känsla som sorg. ”Nevermore” är därtill en intertextuell referens till Edgar Allan Poes dikt ”The Raven” som skildrar en natt då en korp besöker en ung man som sörjer förlusten av sin älskade Lenore. Detta besök leder till att mannen blir mer och mer upprörd och dikten avslutas med att diktjaget upplever att hans själ har fastnat i korpens skugga och att den aldrig kommer att flytta sig igen. Majorite- ten av strofer i dikten avslutas med ordet ”nevermore”, vilket är det enda ord korpen

uttalar.⁴⁷ En teori till denna epifors effekt är att den fångar Poes idé om lyrik som sorgsen och om “never-ending remembrance.”⁴⁸ Att Malmsten inkluderar detta ord, och dessutom har placerat ordet i slutet av två strofer, kan därmed skapa ytterligare associationer till sorgsenhet och åminnelse men även, än en gång, till upprepning och hackighet. Därtill, kan det negativa avslutet i ”The Raven” ses som ett förebå- dande till Det här är hjärtats avslut som även det är negativt och ger intrycket av en oändlig sorg.

5.1.2.3 Behov av den döde

Fortsättningsvis visar jaget ett tydligt behov, eller åtminstone en stark önskan, av att tala med den döde. Bland annat då det står: ”Jag vill ringa dig / Hej det är jag / Nej mejla / Sända SMS om ingenting / Det vill säga allt / / Du kommer aldrig att svara / när jag ringer ditt namn” (s. 38, r. 6–13). Frasen ”Hej det är jag” återkommer dessu- tom ett par gånger under diktens gång, ibland i preteritum istället för presens. Jaget visar alltså en vilja att prata med den döde samtidigt som hen inser att det inte är möjligt. Det verkar dessutom som att jaget enbart vill prata med den döde och inte med någon annan då hen nämner att sorgecoachen uppmanar att jaget ska sätta ord på smärtan, gråta och prata om den. Sorgecoachen påstår att det kommer kännas bättre då men jaget påstår kvickt att nej, ”Det känns sämre / Jag vill hem” (s. 27, r.

12–13). Det som skildras verkar med andra ord inte vara en generell önskan att prata med vem som helst, utan en specifik önskan om att prata med den döde. Detta stärks även av det faktum att det finns mycket tilltal till den döde i dikten, dikten blir där- med ett medium för jaget att kunna kommunicera med den döde. Här kan Fischers teorier om Nordenflychts diktjag anses vara relevanta då han menar att jaget, till en början, vänder sig till dikten för att få känna sig närmre den döde.⁴⁹ Intressant nog, handlar Malmstens dikt inte direkt om den döde trots att det finns ett tydligt tilltal.

Fokus ligger i första hand på diktjaget och den starka relationen till den döde. Detta kan kopplas till Lazards argument om 1500-talsförfattarna som fokuserade på smär- tan snarare än personen.

Det är intressant att återvända till Malmstens upprepande av ”Hej det är jag” ef- tersom det blir ytterligare anspelningar på telefonsamtalet och cirkulationen, men framför allt då frasen ofta följs av ”Det är inte jag” (s. 13, r. 6) eller ”Det var jag” (s.

29, r. 16). Dessa formuleringar tyder på att jaget inte känner sig som sig själv längre, ”Det var jag” ger intrycket av att jaget har utvecklats och blivit någon annan eller helt enkelt slutat vara någon alls. Denna känsla av att inte längre vara hel eller sig själv är en känsla som återkommer ett par gånger under diktens gång. Bland an- nat har Malmsten skrivit: ”En helhet som slits isär / Kroppar som klyvs / Snittytors blodighet / Skilsmässan / / Vi kan inte skiljas / Vi är ju vi / Jag är ditt du / som du är mitt / Jag behöver att du finns” (s. 20, r. 1–10) men även ställs frågan: ”Vem ska nu / vara jag” (s. 68, r. 6–7). Jaget verkar genomgå någon form av existentiell kris och upplever att hen även har förlorat en del av sig själv vid förlusten av sin älskade.

47 Edgar Allan Poe. ”The Raven” I The Raven and Other Favorite Poems, 26–29. New York:

Dover Publications, Inc, 1991.

48 Anne E. Bromley. Why did Poe write ‘Quoth the Raven, Nevermore’?. UVA Today. 2014- 10-30. https://news.virginia.edu/content/why-did-poe-write-quoth-raven-nevermore (Hämtad 2019-12-13).

49 Fischer, 126.

Därutöver använder sig Malmsten av en kiasm då hon skriver ”Jag är ditt du / som du är mitt” (s. 20, r. 8–9) vilket leder till att jaget och duet speglas i varandra. Denna speglig förstärker ännu mer upplevelsen av att vara en del av en helhet. I relation till denna spegling är det relevant att återgå till Narcissus-motivet. Spegling är högst centralt i myten och den skildrar upplevelsen av att ens älskade är en del av en själv samt gestaltar den enorma smärta som framstår när en inte kan vara med sin äls- kade. Malmsten anspelar alltså talrika gånger på känslan av att ha förlorat en del av sig själv. Det gäller därmed inte att enbart lista ut hur en ska leva utan sin partner utan även att lista ut vem en är. Detta är någonting Lundmark nämner är vanligt fö- rekommande i reaktionsfasen av sörjandet, nämligen att inte känna igen sig själv och behöva arbeta med sin självkänsla.⁵⁰

Vidare, gestaltar Malmsten jagets behov av den döde genom att skildra änkesyner eller liknande upplevelser, Patrick Colm Hogan talar om ”spikes of grief” som han menar är ”violated short-term expectations – a combination of working anticipations and perceptual projections – relating to the person who has died”.⁵¹ Här finns det två passager som är relevanta:

Ett namn ropas upp Det är du nu Du!

Nej det var

bara jag (s. 42, r. 9–15) Det är du

Det är ju du Kroppen Hållningen Färgerna Huvudformen Halsen Axlarna du

Det måste vara du Det är du [---]

Perrongens betong kommer mot mig Det var inte du Kniven i hjärtat Den vrids om Det kommer alltid

att vara inte du (s. 49–51, r. 11–19, 1–2, 10–17)

50 Lundmark, 44.

51 Patrick Colm Hogan. ”The Mourning Brain: Attachment, Anticipation, and Hamlet’s Un- manly Grief”. I Cognitive Literary Studies: Current Themes and New Directions, Isabel Jaén och Julien Jacques Simon (red.), 89–104. Austin, USA: University of Texas Press, 2012, 97.

I den första passagen tycker sig jaget höra sin älskades namn utropas, innan hen in- ser att det faktiskt är hens egna namn och den andra passagen är ett tillfälle då jaget tycker sig se den älskade på tunnelbanestationen innan hen förstår att det är någon annan. Med grund i dessa passager finns det belägg för att jaget är i förnekelse och inte har accepterat att den älskade har dött. Däremot kan de också helt enkelt ses som vanor som är svåra att bryta efter flera år tillsammans. Att sluta lyssna efter personen eller sluta leta efter personen kan nog vara mycket svårt eftersom en fysisk frånvaro inte nödvändigtvis innebär en psykisk frånvaro. Kanske är det även beho- vet av den döde som leder till dessa föreställningar? Det andra tillfället kan läsas som en änkesyn då jaget verkligen tror sig se sin älskade: ”Det är ju du / Kroppen / Hållningen” (s. 49, r. 12–14), till skillnad från den första passagen där jaget enbart tycker sig höra någon annan säga den dödes namn: ”Ett namn ropas upp / Det är du nu / / Du!” (s. 42, r. 9–12). Däremot kan de båda kategoriseras som ”spikes of grief”, i och med att jaget får förväntningar av att den döde ska dyka upp vilka se- dan avvärjas när jaget inser att det inte kommer ske: ”Det kommer alltid / att vara inte du” (s. 51, r. 16–17).

5.1.2.4 Smärta och passivitet

Upplevelsen av att sakna en del av sig själv leder till vädjan över att få tillbaka den delen. I relation till detta är utdraget som presenterades i inledningen av högsta rele- vans. Malmsten visar på en tydlig vädjan efter den älskade som är mycket stark och känslofull i och med att det är i form av utrop: ”Finns / skriker jag” (s. 30, r. 1–2).

Även följande utdrag gestaltar vädjan:

Gå nu till syster och be om en ny tid

Tiden innan Du blev död?

[---]

Jag ber Kastar mig ner Faller på knä Pannan i golvet mot stenen

Benen hopvikta mot bröstet Be för en ny tid

Hur leva enligt tideräkningen

före och efter din död (s. 54–55, r. 1–5, 1–10).

Med den sista strofen skapar dikten kopplingar mellan den döde och Jesus Kristus, eftersom tideräkningen ofta baseras på tiden före och efter Jesu-födelse. Denna koppling visar hur högt diktjaget värderade den döde, eftersom hen liknar den döde med en frälsare. Raderna visar även hur starkt dödsfallet påverkade diktjaget ef- tersom hen upplevde det som en tidsbrytning, som en stor händelse som påverkade jagets tidsuppfattning. Detta kan styrkas av det faktum att Malmsten nämnt tideräk- ning tidigare i dikten: ”Tideräkningen hos alla arter / utgår från hjärtrytmen” (s. 53, r. 1–2). Att diktjaget upplever att det är olika tideräkningar innan och efter duets död, skapar uppfattningen att jaget även upplever att hens hjärtrytm har ändrats vil-

ket tyder på en fysisk och väldigt stark reaktion på duets död. Med det sagt, blir ja- get nästintill desperat när hen faller på knä och ber om en ny tid, en tid innan den älskade var död. Detta vädjande är relaterat till diktjagets enorma smärta och uppgi- venhet: ”Allt var mitt och / allt har tagits från mig” (s. 43, r. 9–10).

Smärtan verkar vid tillfällen vara så pass stark att den leder till depression och själv- mordstankar. Ibland är dessa känslor mer subtila så som: ”Hur gör folk för att leva / Vid vilken ålder är det för sent” (s. 48, r. 5–6) men andra är mycket raka på sak då jaget uttryckligen påstår: ”Jag vill vara död” (s. 26, r. 13) och ”Jag vill förlora med- vetandet / om allting” (s. 47, r. 6–7). Malmsten skriver även: ”Alternativet? / / Du sprängs inifrån / Imploderar / varpå själen enligt naturlagen / förenas med / låt oss kalla det / Universum / / Det vill jag!” (s. 46, r. 1–10). Detta citat tar plats under ja- gets besök hos sin hjärt- och kärlspecialist där läkaren förklarar alternativen till be- handling för jagets hjärtproblem. Jaget visar här en önskan om att inte ta emot nå- gon behandling utan låta hjärtproblemen ta hens liv och således förenas med univer- sum. Då bildspråket är relaterat till explosioner skapar det kopplingar till stor smärta vilket stärker jagets negativa syn på livet då hen hellre verkar vilja sprängas än fort- sätta leva. Även detta är någonting som både Lennéer Axelson och Grimby & Jo- hansson diskuterar då de menar att självmordstankar inte är ovanliga, i synnerhet inte bland äldre.⁵²

Utöver denna enorma smärta finns det även tillfällen då jaget verkar mer passivt och helt enkelt väntar, på vad varierar genom diktens gång. Vid något tillfälle väntar ja- get ”på / alltings återkomst” (s. 39, r. 12–13) och befinner sig i ”väntrummets en- samhet” (s. 40, r. 14). Båda dessa utdrag är i närliggande strofer där väntan är mycket central, Malmsten använder sig av en anafor då tre på varandra följande strofer inleds med ”Jag väntar”. Här är det relevant att nämna att jaget dessutom fy- siskt befinner sig i väntrummet på hjärt- och kärlkliniken. Kort sagt, är väntan centralt i denna passage och då det även nämns i andra delar av dikten tyder det på att väntan även är centralt i sörjandet. Väntan och passivitet kan sammankopplas med nedstämdhet, då jaget som resultat verkar uppgivet och handfallet utan vetskap om vad hen ska göra tills väntan någon dag tar slut.

5.1.2.5 Misslyckad lindring

Mot slutet av dikten börjar jaget tala om ärr och hur ärrbildning innebär att såren lä- ker:

Ärrvävnad

kan inte bildas så länge såret blöder Ärrvävnad är det vackraste blank och skimrande pärlemorlik Ärret betyder att såret är läkt och smärtan förbi

Tiden som går

Smärtan förblir (s. 67, r. 1–11)

52 Grimby & Johansson, 10. Lennéer Axelson, 282.

Här gestaltas läkning och lindring som någonting vackert, någonting blankt och skimrande, och det är tydligt att diktjaget vill nå den punkt där smärtan är förbi.

Men i och med den sista strofen skapas intrycket av att jaget inte lyckas nå den punkten eftersom smärtan förblir. Även om jaget vill läka, lyckas hen inte. Därtill följs denna passage utav att jaget än en gång uttrycker ”Det var jag” (s. 68, r. 11) och sedan återkopplar till telefonsamtalet på sista sidan. Detta avslut visar på att ja- get inte lyckas gå vidare och att hen egentligen inte har kommit någonvart sedan diktens början. Detta trots att jaget går igenom flertal olika känslor så som ilska och skuld. Bland annat skriver Malmsten att jaget hatar den älskade för att ha övergett jaget (s. 31), men jaget känner även skuld eftersom hen inte var närvarande när den älskade dog: ”Du är min skuld / / Jag var inte hos dig / Jag sov” (s. 33, r. 1–4). Vi- dare hatar diktjaget även personer som säger ”gå bort” istället för ”dö” och skriver:

”Du har inte gått bort / Du är död” (s. 32, r. 8–9). Att jaget fokuserar på språket istället för det faktum att personen är död tyder på en förnekelse av döden, som om jaget väljer att undvika innebörden i orden hen använder och istället tittar på ordva- len. Med dessa rader blir det otydligt ifall jaget verkligen har förstått och accepterat dem. Kanske är det därför jaget inte kommer förbi smärtan, för att hen känner skuld- känslor och ännu inte till fullo har lyckats acceptera döden?

Besvikelse på Gud är ytterligare en känsla som jaget genomgår: ”Förutsatt att jag tror / kommer du och jag att förenas / i evigheternas etagelägenhet / / Men det tror jag inte / / Min människa är död / Gud ljög” (s. 22, r. 7–14). Till skillnad från Nor- denflycht, visar inte Malmsten någon tröst hos Gud eller i religionen i sin väg mot läkning utan gestaltar en känsla av att vara sviken och möjligtvis lurad. Den älskade dog och Gud ljög, hur kan en vända sig till religion då? Här blir det även tydligt att det finns kritik mot religion alternativt den konventionella läkeprocessen där relig- ion ger trygghet.

5.1.2.6 Utveckling

Avslutningsvis är tid mycket centralt i Malmstens dikt och det går att se en viss ut- veckling i tiden som motiv. Till en början talas det om att det aldrig ringer så tidigt på dagen hos diktjaget samt om början av diktjagets och den dödes förhållande.

Malmsten skriver: ”Mitt liv / började när jag mötte dig” (s. 10, r. 1–2) vilket tyder på att det, för diktjaget, inte finns någonting innan deras möte. Detta följs av att de- ras relation kort sammanfattas, de flyttar ihop och tänker på framtiden. Sedan skri- ver Malmsten: ”Tiden går / Månader / Åratal / Dag efter dag” (s. 18, r. 2–5) och där- efter slutar jaget minnas tillbaka till när de flyttade ihop eller träffades. Istället omta- las ”Tystnader / Skrik” (s. 19, r. 5–6) för att följas av bilden av en ”helhet som slits isär” (s. 20, r. 1). Redan här har någonting skiftat, dikten har kommit ikapp dödsfal- let och diktjagets tillvaro, och det är på detta spår som dikten fortsätter. Jaget ber om en ny tid, en tid innan duet dog, och förhåller sig till en ny tideräkning, vilket disku- teras ovan. Mot slutet skriver Malmsten: ”Tiden som går / smärtan förblir” (s. 67, r.

10–11) och visar därmed att tiden har slutat i sin utveckling och att jaget inte kom- mer ifrån en tillvaro i smärta.

Med detta sagt, verkar det vid första anblick som att jaget genomgår en form av ut- veckling i och med att jaget bearbetar flera olika känslor samt, mot slutet, börjar tala om läkning och presenterar ett par vackra naturscener. I dessa scener talar jaget om skogens dofter, ”konfirmanders hoppfullhet” (s. 62, r. 6), om hundar som leker samt

om blommor. Därtill skriver Malmsten: ”Frid överallt frid” (s. 62, r. 8) och ”Allt det underbara / så länge det varar” (s. 62, r. 17–18). Härmed presenteras fridfulla och hoppfulla scener tillsammans med bilder av blommor och natur vilka tenderar att skapa associationer till någonting vackert. Detta bryts dock av att jaget börjar ge- stalta sin smärta igen: ”Jag ligger på sidan / med knäna mot bröstet / Som en snäcka ligger jag / omkring mig själv / Cirkulerar kring centrum / där smärtan är” (s. 66, r.

1–6). Utvecklingen motsägs eftersom jaget konstant upprepar ljud, ord, fraser, mo- tiv, bilder och scener. Två exempel är hjärtat som ledmotiv och telefonsamtalet som genomsyrar dikten. I ovan citat gestaltas till och med en situation där jaget cirkule- rar kring sin smärta vilket ytterligare stärker bilden av att en cirkulär rörelse är högst central i sörjandet. Repetitionen, och följaktligen hackigheten och bakslagen, finns således på flera olika språkliga plan samtidigt som jaget uttryckligen påstår att smär- tan förblir. Med andra ord verkar det inte som att jaget kommer vidare i sin läkning, trots att hen försöker. Faserna som diktjaget genomgår i sin väg mot läkning kan därmed argumenteras vara del av en spiral eller en cirkulation, snarare än en rak linje.

5.2 Mannen i havet

5.2.1 Övergripande lyrikanalys

Stenbergs diktsamling Mannen i havet har ett tydligt diktjag i de flesta dikter, däre- mot varierar tilltalet då jaget ibland talar till ett du, som verkar vara jagets döde make och ibland benämner jaget den döde i tredje person. Vidare är diktsamlingen indelad i två delar: ”då” och ”nu”. ”Då” är en tillvaro innan den älskade har gått bort och ”nu” efter att den älskade har gått bort vilket innebär att de två delarna gestaltar olika stämningar och känslor. Stenberg har själv uttryckt detta: ”Den första delen skildrar samlivet med mannen med humor och ironi och mycket kärlek, den andra delen berättar om tiden efter hans död och har en helt annan ton, givetvis.”⁵³ Att den första delen skildrar kärlek, ironi och humor är mycket tydligt i dikterna men det finns även inslag av irritation och antydningar på en destruktiv relation. Den första dikten i diktsamlingen inleder dock med kärlek och lycka då Stenberg beskriver hur lycka inte längre finns inom diktjaget utan att lyckan nu: ”genomströmmar herrelös / din värme och ditt blod / trivs tydligen / / Slutgiltigt framme” (s. 8, r. 1–5)⁵⁴. Lik- nande kärleksfulla dikter eller dikter fyllda av vattenmotiv, som skapar en lugn eller glädjefylld stämning, fyller första halvan av ”då”. Vattenmotiven tar bland annat ut- tryck i regn som stillnar (s. 9, r. 7), en insjö där änder ”gör ödmjuka rörelser mot bottnen” (s. 11, r. 3) samt i en dikt där jaget talar om när en tumlare ”Lekfullt, lättje- fullt, roat” (s. 15, r. 5) tog kontakt med deras båt vilket frambringade glädje.

I kärleksdikterna skriver Stenberg: ”Det är som det ska vara / / Min älskade sover / jag hör hans andetag” (s. 12, r. 13–16) och gestaltar ett förtroende hos sin make:

”ditt skälvande galna hjärta / / där du också håller samman / våra liv” (s. 20, r. 18–

53 Birgitta Stenberg. Mannen i havet. https://web.ar-

chive.org/web/20141113160404/http://www.birgittastenberg.se/Mannen-i-havet.html (Häm- tad 2019-11-24).

54 Samtliga referenser i kapitel 5.2 går till Mannen i havet av Stenberg.

21). Halvvägs in i första delen skiftar dock stämningen och istället växer ironi, irri- tation och kritik fram:

Min man är en vänlig själ han vill alla väl

I uppfostrande syfte vägrar han betala sin TV-licens:

De måste lära sej göra

betydligt bättre program! (s. 21, r. 1–6)

Denna dikt fortsätter på liknande sätt, maken informerar inte jaget när hennes såpo- peror går, han tillrättavisar bilister i trafiken med sitt ”starka kloka horn” (s. 21, r.

19) och han tillåter inte gäster röka i hans hus vilket jaget förklarar att gästerna är tacksamma för, då han visar dem hur ”de borde vara” (s. 22, r. 16). Här porträtteras maken som någon som anser sig veta bäst och han verkar inte vara rädd för att ut- trycka sin åsikt, även när den kan såra.

Att Stenberg skriver att jaget är bäst gynnat och att hennes make är en vänlig själ i versraderna innan hon porträtterar maken på ett negativt sätt, är tveklöst ironiskt och tyder på en frustration hos diktjaget. Stenberg fortsätter skriva negativa dikter i denna stil, men mellan dessa dikter kommer ett par korta sektioner i kursivt där ett jag ber sin älskade att vara snällare mot hen, då hens hjärta behöver det (s. 24, r. 1–

7). Med tanke på att makens repliker skrivs i kursivt, se citat ovan, finns det belägg för att dessa vädjanden är makens svar på de negativa och kritiserande dikterna som Stenberg skriver. Denna teori stärks av de sista raderna i ”då”: ”Visst är jag snäll, jag är / snäll!” (s. 35, r. 1–2). De är nämligen inte kursiva utan verkar vara diktjagets svar på makens vädjanden. Den kärleksfulla bild som presenterades i första halvan av ”då”, har därmed skiftat till att vara negativt laddad och kritiserande.

För att gå vidare till den andra delen, ”nu”, inleds den med följande rader:

du stiger ur detta in i det hemliga rakryggad i ljuset

lämnar du mig⁵⁵ (s. 39, r. 1–4)

Maken har nu dött, vilket till en början antyds genom metaforer likt den ovan eller då Stenberg skriver att duet vilar på havets botten (s. 40, r. 11–18). Det blir däremot tydligt när jaget uttrycker: ”Du som också nyss / begravt en älskad” (s. 45–46, r. 23–

1) samt i kombination med att den kursiva rösten är inte längre är närvarande.⁵⁶ Skiftningen i ton och attityd från föregående del är högst märkbar, kritiken mot ma- ken är inte längre central utan i denna del hamnar sorgen, mörkret och smärtan i fo- kus. Det finns en utveckling genom denna del då den, till en början, skildrar tillva- ron precis efter makens död och i sista dikten nämner att det har gått 365 dagar se- dan dödsfallet.

55 Det är dessa rader som gett namnet för denna uppsats.

56I ”nu” finns det två kursiva versrader: ”han som räddar dig från graven” (s. 41, r. 8) och

”Rätt att gå vidare!” (s. 52, r. 6). Min tolkning är att dessa röster inte tillhör någon särskild eftersom de inte innehåller ett tydligt jag likt de kursiva passagerna i ”då”. Jag anser därmed inte att dessa kursiva versrader motbevisar tolkningen att makens röst är frånvarande i ”nu”.

5.2.2 Tematisk lyrikanalys

Den första delen i diktsamlingen bidrar till en förståelse för sorgen över jagets ma- kes död eftersom den ger insikt i deras relation. Däremot gestaltas sorgen i ”nu” och därför kommer den tematiska analysen att fokusera på denna del.

Tidigt i andra delen blir det tydligt att jaget inte upplever omgivningen som vanligt utan allt har blivit mörkare och fungerar annorlunda: ”allting / virvlar / i nya kon- stellationer / / Sommaren är sjuk / löven svartnar / drar sig samman / / vägrar falla”

(s. 39, r. 7–15). Det är dock inte enbart omgivningen som är annorlunda, utan diktja- get upplever även sig själv som förlorad: ”jag är förverkad / inte längre / bland de riktigt levande” (s. 50, r. 10–12). Därtill verkar jaget även uppleva att hens existens är en förolämpning, till vad är oklart då raderna befinner sig i en egen strof utan tyd- lig koppling till övriga strofer i dikten: ”en skymf / enkel och självklar / är utrymmet jag tar” (s. 53, r. 20–22). Dessa frågor och denna osäkerhet hos den kvarlevande är även någonting som Malmsten gestaltade i sin diktsamling och en reaktion som Lundmark menar är vanligt förekommande hos sörjande.⁵⁷

Fortsättningsvis kan denna förändring kopplas till känslor av ensamhet och tomhet från att inte längre ha kvar den som ”håller samman” livet (s. 20, r. 20). Jaget må inte uttrycka ”jag är ensam” men ensamheten benämns i diktsamlingen, exempelvis talas det om ”en ensamhet utan undran” (s.40, r. 21) och ”den ensamma silvervå- gen” (s. 41, r. 2). Att jaget befinner sig i en tomhet är mer påtagligt då Stenberg i en dikt skriver: ”härinne i tomrummet / väller den grå dagern” (s. 43, r. 8–9), och se- nare i samma dikt: ”härinne / har lyckohjulet knäppt / ett sista klingande snäpp / stannat på ödslighet” (s. 44, r. 1–4). I och med ordvalet ”härinne”, visar jaget att hen befinner sig inne i tomrummet och i ödsligheten där det oundvikligen är ensamt. Det är, med andra ord, huvudsakligen genom tomrummet som känslan av ensamhet skildras. Denna upplevelse kan kopplas till uppgivenhet och en relativt passiv posit- ion där jaget inte aktivt försöker göra någonting åt situationen. Lennéer Axelson menar att ”[e]nsamhet tillhör, liksom längtan, de värsta kriskänslorna efter alla slags förluster” och att ensamhet färgar ”av sig även på andra känslor. Alla slags problem upplevs därmed som betydligt svårare”.⁵⁸ Härmed blir ensamheten mycket central i sörjandet och en anledning till att resterande känslor gestaltas som mycket intensiva och starka.

5.2.2.1 Föränderlig smärta

Vidare gestaltar Stenberg känslor av hopplöshet, ledsamhet och stor smärta. I en dikt skriver hon:

Nyss

var tumultet totalt

hästhovar stampade i mjukdelar döden stank

vrålet väckte mig inte Morfei armar blev rotslingor ur mörkrets träd

57 Lundmark, 44.

58 Lennéer Axelson, 119–120.

En alldeles vanlig morgon (s. 45, r. 6–15)

Den sista versraden står ensam i en strof och ger intrycket av att tumultet, döden, vrålet och mörkret som presenteras i den första strofen numera är det vanliga för diktjaget. Uttrycket ”Morfei armar” refererar till sömnguden Morfeus i grekisk my- tologi och är en vanlig poetisk omskrivning för sömn.⁵⁹ Med denna metafor skapar Stenberg intrycket av att sömnen är sammankopplad med mörka känslor och således att sovande kommer leda till dessa mörka känslor. Därutöver ger Stenberg en mycket stormande bild av smärtan i detta citat genom att tala om tumult och vrål, men det finns tillfällen då smärtan är mer stilla: ”en tyst vädjan om nåd / men allt bara brister” (s. 41, r. 5–6). I följande dikt växlar Stenberg mellan stormande och lugn smärta:

stenblocken skaver

mörkret rusar fram över dem ett oavbrutet vattenfall av plåga

tårarna i läsglasens underkant akvarier av sorg och stress- hormoner

lugna rörelser

din skugga stryker min kind förtvivlan vrålar loss jag drunknar i den vrängs ut och in

försvinner (s. 51, r. 3–17)

Denna passage gestaltar en oändlig och väldig smärta genom det oavbrutna vatten- fallet av plåga tillsammans med en vrålande förtvivlan som jaget drunknar i, men samtidigt gestaltas en stilla smärta genom tårarna i läsglasens underkant och de lugna rörelserna. På grund av dessa skilda beskrivningar verkar diktjaget inte enbart uppleva en typ av smärta utan flera olika som varierar i effekt, styrka och varaktig- het. Vidare återkommer Stenberg till ett bildspråk centrerat runt vatten, då hon näm- ner vattenfall, akvarier, tårar samt ett diktjag som drunknar. Därmed sammankopp- las sorg, stress, smärta och makens frånvaro med olika former av vatten.

5.2.2.2 Den dödes närvaro och egyptisk mytologi

Utöver dessa gestaltningar av smärta och ensamhet som grundar sig i diktjagets känslor, finns det även fokus på den döde och var han är. Stenberg gestaltar en känsla av att maken, eller åtminstone hans skugga, fortfarande är närvarande då hon skriver: ”jag känner din skugga” (s. 39, r. 23) och ”din skugga stryker min kind” (s.

51, r. 13). Samtidigt som jaget talar om ensamhet och tomhet, finns det alltså en när- varo från maken. Detta kan tolkas som förnekelse, som om jaget inte förstår att ma- ken faktiskt har gått bort, eller helt enkelt vara minnen av hans närvaro. Det kan även tolkas som att jaget tror på någon form av liv efter detta. Den senare tolk- ningen kan stärkas genom de gånger jaget nämner egyptisk mytologi och uttrycker

59 Morfeus. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se.proxy.lnu.se/uppslagsverk/encyklo- pedi/lång/morfeus (Hämtad 2019-12-15).

att ”Den egyptiska kulturen / drog dig till sig / som om ni väntat varann” (s. 42, r. 1–

3) och påstår att maken nu vilar hos ”Ounas unga kvinna” (s. 42, r. 7). Ounas unga kvinna nämns tidigare i diktsamlingen då Ounas, en egyptisk kung, försöker förena sig med henne men han har inte kraften och lyckas därför inte. Då skänker den unga kvinnan bröd till Ounas och sedan tjänar ”hon honom som kvinna denna dag” (s. 10, r. 21). Kvinnan framstår därigenom som givmild och god, vilket då leder till att det ses som positivt att vila hos henne. Senare skriver Stenberg även:

Ingen tid når bortom Anubis som lagt ditt tysta hjärta på sin våg Du har undgått Ammit,

monstret som förtär de fördömda

i dig finns ingen ondska (s. 49, r. 17–22)

I detta citat är det värt att notera att jaget talar om maken i presens, vilket inte är normen när det kommer till någon som har dött utan det tyder på att jaget fortfa- rande tänker att maken existerar någonstans. Citatet skildrar vad som händer när en person dör enligt egyptisk mytologi, vilket kort sagt innebär att guden Anubis ser till att ens hjärta vägs rättvist⁶⁰ vilket avgör ifall en får träda in i efterlivet eller förtäras av monstret Ammit.⁶¹ Kombinationen av de citat som vänder sig till egyptisk myto- logi och citaten om en närvaro leder således till intrycket av att jaget förlitar sig på att maken vilar tryggt och har fått träda in i efterlivet. Detta innebär en tro på att ma- ken existerar någonstans, även om det inte är där diktjaget är. Möjligtvis kan det vara så att jaget vänder sig till mytologin för att kunna känna en trygghet som ate- ism inte nödvändigtvis kan ge. Grimby och Johansson menar att andlighet tycks un- derlätta sorgearbetet för vissa⁶² och denna dikt är ett exempel där diktjaget verkar finna trygghet genom att vända sig till just mytologi. Andlighet blir här ett sätt att hantera frånvaron och ge den mening.

5.2.2.3 Åminnelse och vidaregång

Fortsättningsvis finns det en del nostalgi i dikterna då jaget minns tillbaka hur det var innan maken dog och i vissa fall blir det i form av hyllningsdikter. Bland annat skriver Stenberg: ”det klingar i guldfärgen / som det klang i din hud” (s. 47, r. 6–7) och jaget minns tillbaka till: ”sommarens / ljusa röster / tröskan och tröstergök / os- tan och trasten / dina steg / din glädje över / slingerväxternas krumbukter / och över- allt sången” (s. 43, r. 11–18). I dessa citat finns ett tydligt semantiskt fält, nämligen musik och ljud. Stenberg skriver i det första citatet om klang och i det andra citatet nämner hon röster och sång. Detta kan kontrasteras med att diktjaget nämner tystnad och ljudlöshet (s. 48, r. 17) när tillvaron utan maken skildras. Att minnas tillbaka till tiden innan dödsfallet samt beskriva tystnad är även någonting som syntes i Malms- tens dikt.

60 Anthony S. Mercatante. Who’s Who in Egyptian Mythology. New York: Barnes & Noble, Inc, 1998, 12.

61 Christopher A. Pallis. Encyclopædia Britannica. Death. Encyclopædia Britannica, inc.

2019-05-30. https://www.britannica.com/science/death/Ancient-Egypt (Hämtad 2019-12- 16).

62 Grimby och Johansson, 13.