• No results found

Prov i matematik för X2 Ordinära dierentialekvationer, 2 poäng Skrivtid: 1419

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share " Prov i matematik för X2 Ordinära dierentialekvationer, 2 poäng Skrivtid: 1419"

Copied!
4
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

UPPSALA UNIVERSITET Matematiska institutionen Leo Larsson

tel. 018-471 32 90

Prov i matematik för X2

Ordinära dierentialekvationer, 2 poäng

2003-03-07

Skrivtid: 1419. Tillåtna hjälpmedel: Inga. Maximalskrivningspoäng:40. Maxpoäng på respek- tive uppgift anges inom parantes  för att denna ska erhållas krävs att lösningen åtföljs av tydliga förklaringar. För betyg 3, 4 och 5 krävs (minst) 18, 25 resp. 32 poäng. Skriv tydligt och använd ej rödpenna i lösningarna.

LYCKA TILL

1. Bestäm den lösningskurva till ekvationen

(4x2− 3y2) dx + 2xy dy = 0

som passerar punkten (1, 3) . (5p)

2. Låt n > 0 . Hitta den ortogonala kurvfamiljen till

y = cxn. (5p)

3. Lös begynnelsevärdesproblemet

( x0 = −3x + 5y y0 = −10x + 7y

x(0) = 1 y(0) = 2 .

Bestäm också typ och grad av stabilitetet hos den kritiska punkten (0, 0) . (6p)

4. Betrakta dierentialekvationen x2y00− 4xy0+ 6y = 0 , x > 0.

Visa att y(x) = x2 är en lösning och lös sedan ekvationen fullständigt. (6p)

5. Hitta alla stationära funktioner till integralen Z π/

2 0

(y0)2+ xyy0 dx som uppfyller randvillkoren y(0) = 0 och y π

√2



= 1. (6p)

6. Skissa ett fasporträtt till det autonoma systemet

( x0 = (y2− 4)(1 + x2) y0 = 2xy3− 8xy .

Ange, speciellt, alla kritiska punkter samt banornas riktningar. (6p) 7. Lös dierentialekvationen (x2+ xy + y2+ 2x + y) dx + (x2+ xy + y2+ x + 2y) dy = 0.

Ledtråd: Ekvationen har en integrerande faktor på formen µ(x, y) = g(x + y) . (6p)

(2)

Svar till tentamen i Ordinära dierentialekvationer, 2 poäng 2003-03-07

1. (y + 2x)(y − 2x) = 5x3. 2. x2+ ny2 = C.

3.

"

x(t) y(t)

#

= e2t

"

cos 5t + sin 5t 2 cos 5t

#

. Origo är en instabil spiral.

4. y(x) = c1x2+ c2x3. 5. y(x) = sin x

√2.

6. Linjerna y = 2 och y = −2 består av kritiska punkter. Fasporträtt ges av kurvorna

y = c(1 + x2). Innanför kritiska linjer dvs. då |y| < 2 banorna är riktade åt vänster. Utanför detta område, banorna är riktade åt höger.

7. ex+y(x2+ xy + y2) = c.

2

(3)

Lösningar till tentamen i Ordinära dierentialekvationer, 2 poäng 2003-03-07

Lösning till problem 1.

Ekvationen är homogen och substitutionen y = xz ger den separabla ekvationen xdz

dx = z2− 4

2z ⇔ 2z

z2− 4 dz dx = 1

x.

Integrering av vänstraledet m.a.p. z ger ln(z2− 4) och integrering av högra ledet m.a.p. x ger ln(Cx), (alternativt, partialbråksuppdelning visar att 2z

z2− 4 = 1

z + 2+ 1

z − 2), så lösningen blir ln(z + 2) + ln(z − 2) = ln(Cx) ⇔ ln(z2 − 4) = ln(Cx).Med återsubstitutionen z = y

x fås allmänna lösningen (y + 2x)(y − 2x) = Cx3. Insättningen av x = 1 och y = 3 ger C = 5 och den sökta lösningskurvan är (y + 2x)(y − 2x) = 5x3.

ösningen kan fås även med den integrerande faktorn µ(x) = 1 x4. Lösning till problem 2.

Derivering av ekvationen för den givna familjen ger dy

dx = ncxn−1= ncxn x = ny

x . Ortogonala kurvfamiljen löser alltså ekvationen dy

dx = − x

ny. Denna ekvation är separabel, ty nydy

dx = −x varvid n

2y2 = −1

2x2+ C1 eller x2+ ny2 = C. Lösning till problem 3.

Ur första ekvationen kan lösas y(t) = x0+ 3x

5 . Derivering ger y0 = x00+ 3x0

5 . Insättningen i andra ekvationen ger x00+ 3x0

5 = −10x + 7(x0+ 3x)

5 ⇔ x00− 4x0 + 29x = 0. Karakteristiska ekvationen är λ2−4λ+29 = 0 med rötterna λ1 = 2+5i och λ2= 2−5i. Rötterna är egenvärdena till systemets matris, alltså origo är en instabil spiral. Den allmänna lösningen för systemet är x(t) = e2t(A cos 5t + B sin 5t) och y(t) = 1

5(x0+ 3x) = e2t((A + B) cos 5t + (B − A) sin 5t). Insättningen av begynnelsevärden ger A = 1 och B = 1 . De sökta lösningar till systemet är:

x(t) = e2t(cos 5t + sin 5t) och y(t) = 2e2tcos 5t som på matrisform kan skrivas som

"

x(t) y(t)

#

= e2t

"

cos 5t + sin 5t 2 cos 5t

# . Lösning till problem 4.

Om y1(x) = x2 då y01(x) = 2x och y100(x) = 2, som insatt i ekvationens vänsterled ger x2· 2 − 4x · 2x + 6 · x2 = 0.

y1(x) = x2 är en lösning till ekvationen. För att hitta en annan, linjärt oberoende lösning ansätter vi:

y2(x) = x2·v(x), där v(x) är någon funktion, ej konstant. Derivering och insättning i ekvationen ger:

y20 = 2xv + x2v0, y002 = 2v + 4xv0+ x2v00 och

0 = x2(2v + 4xv0+ x2v00) − 4x(2xv + x2v0) + 6x2·x2v = (2x2−8x2+ 6x2)v + (4x3−4x3)v0+ x4v00 = x4v00.

3

(4)

En icke konstant funktion som uppfyller ekvationen är v(x) = x (+c) . En andra lösning som är linjärt oberoende av y1 = x2 är således y2(x) = x2· x = x3.

Den allmänna lösningen ges av: y(x) = c1x2+ c2x3. Lösning till problem 5.

Med f(x, y, y0) = (y0)2+ xyy0 får vi ∂f

∂y = xy0 och ∂f

∂y0 = 2y0+ xy. Vidare d

dx(2y0+ xy) = 2y00+ y + xy0. Eulers ekvation för detta problem blir:

2y00+ y + xy0− xy0 = 0 ⇔ y00+ 1 2y = 0 . Denna har lösningarna y(x) = A cos x

√2 + B sin x

√2. Randdvillkoren ger 0 = y(0) = A och 1 = y π

√ 2



= B. Sökt lösning är alltså y(x) = sin x

√2. Lösning till problem 6.

Sätt F (x, y) = (y2− 4)(1 + x2) och G(x, y) = 2xy3− 8xy =00xy(y2− 4).

Linjerna y = 2 och y = −2 består av kritiska punkter. Lösningsbanorna får vi ur ekvationen dy

dx = G(x, y)

F (x, y) = 2xy

1 + x2. Denna ekvation är separabel . 1

y dy

dx = 2x 1 + x2

Z 1

ydy =

Z 2x

1 + x2dx ⇔ ln y = ln(1 + x2) + C ⇔ y = c(1 + x2). Lösning till problem 7.

Om µ(x, y) = g(x+y) är en integrerande faktor så gäller att ∂g(x + y)M (x, y)

∂y = g(x + y)N (x, y)

∂x

⇔ g0(x + y)(x2+ xy + y2+ 2x + y) + g(x + y)(x + 2y + 1) = g0(x + y)(x2+ xy + y2+ x + 2y) + g(x + y)(2x + y + 1)

⇔ g0(x + y) = g(x + y).

Sätt t = x + y . Ekvationen g0(t) = g(t) har en lösning g(t) = et. En integrerande faktor är alltså µ(x, y) = ex+y, och vi får den exakta dierentialekvationen:

ex+y(x2+ xy + y2+ 2x + y) dx + ex+y(x2+ xy + y2+ x + 2y) dy = 0 . Denna har lösningen f(x, y) = c där funktionen f uppfyller

∂f

∂x = ex+y(x2+ xy + y2+ 2x + y) och ∂f

∂y = ex+y(x2+ xy + y2+ x + y) . Det första av dessa villkor gäller om:

f (x, y) = Z

ex+y(x2+ xy + y2+ 2x + y) dx + h(y) = ex+y(x2 + xy + y2) + h(y), där h(y) är någon funktion av y . Derivering m.a.p. y ger ∂f

∂y = ex+y(x2+ xy + y2+ x + 2y) + h0(y), alltså om vi väljer h(y) = 0 blir f(x, y) = c lösningen till ekvationen.

ex+y(x2+ xy + y2) = c är lösningen till dierentialekvationen.

4

References

Related documents

Arrangemangsuppgifter (texta tydligt, använd gärna

Svara själv på frågorna och skriv sedan fyra egna frågor till författaren... SOFIE BERTHET

Varför får Bricken inte följa med sin pappa in till stan?. Vad ska männen göra

Maxpoäng för varje uppgift anges inom parantes.. Lösningarna skall vara åtföljda av

Förutsättningen för detta är att alla elever, föräldrar och personal i skolan tar ett gemensamt ansvar för att skapa en miljö som bygger på respekt, delaktighet och jämlikhet

Vad är det som Ugwu inte får berätta för Olanna?. Vad händer mellan Ugwu

+1E B Eftersom den mindre triangeln är likbent, då två av benen är radier, är basvinklarna lika stora.. att två motstående vinklar i en fyrhörning inskriven i en cirkel har

Det debatteras huruvida en radikal mastektomi (borttagande av bröst, bröstmuskler, och lymfkörtlarna) är effektivare än enkel mastektomi (borttagande av endast bröst) för