UPPSALA UNIVERSITET Matematiska institutionen Leo Larsson
tel. 018-471 32 90
Prov i matematik för X2
Ordinära dierentialekvationer, 2 poäng
2003-03-07
Skrivtid: 1419. Tillåtna hjälpmedel: Inga. Maximalskrivningspoäng:40. Maxpoäng på respek- tive uppgift anges inom parantes för att denna ska erhållas krävs att lösningen åtföljs av tydliga förklaringar. För betyg 3, 4 och 5 krävs (minst) 18, 25 resp. 32 poäng. Skriv tydligt och använd ej rödpenna i lösningarna.
LYCKA TILL
1. Bestäm den lösningskurva till ekvationen
(4x2− 3y2) dx + 2xy dy = 0
som passerar punkten (1, 3) . (5p)
2. Låt n > 0 . Hitta den ortogonala kurvfamiljen till
y = cxn. (5p)
3. Lös begynnelsevärdesproblemet
( x0 = −3x + 5y y0 = −10x + 7y
x(0) = 1 y(0) = 2 .
Bestäm också typ och grad av stabilitetet hos den kritiska punkten (0, 0) . (6p)
4. Betrakta dierentialekvationen x2y00− 4xy0+ 6y = 0 , x > 0.
Visa att y(x) = x2 är en lösning och lös sedan ekvationen fullständigt. (6p)
5. Hitta alla stationära funktioner till integralen Z π/√
2 0
(y0)2+ xyy0 dx som uppfyller randvillkoren y(0) = 0 och y π
√2
= 1. (6p)
6. Skissa ett fasporträtt till det autonoma systemet
( x0 = (y2− 4)(1 + x2) y0 = 2xy3− 8xy .
Ange, speciellt, alla kritiska punkter samt banornas riktningar. (6p) 7. Lös dierentialekvationen (x2+ xy + y2+ 2x + y) dx + (x2+ xy + y2+ x + 2y) dy = 0.
Ledtråd: Ekvationen har en integrerande faktor på formen µ(x, y) = g(x + y) . (6p)
Svar till tentamen i Ordinära dierentialekvationer, 2 poäng 2003-03-07
1. (y + 2x)(y − 2x) = 5x3. 2. x2+ ny2 = C.
3.
"
x(t) y(t)
#
= e2t
"
cos 5t + sin 5t 2 cos 5t
#
. Origo är en instabil spiral.
4. y(x) = c1x2+ c2x3. 5. y(x) = sin x
√2.
6. Linjerna y = 2 och y = −2 består av kritiska punkter. Fasporträtt ges av kurvorna
y = c(1 + x2). Innanför kritiska linjer dvs. då |y| < 2 banorna är riktade åt vänster. Utanför detta område, banorna är riktade åt höger.
7. ex+y(x2+ xy + y2) = c.
2
Lösningar till tentamen i Ordinära dierentialekvationer, 2 poäng 2003-03-07
Lösning till problem 1.
Ekvationen är homogen och substitutionen y = xz ger den separabla ekvationen xdz
dx = z2− 4
2z ⇔ 2z
z2− 4 dz dx = 1
x.
Integrering av vänstraledet m.a.p. z ger ln(z2− 4) och integrering av högra ledet m.a.p. x ger ln(Cx), (alternativt, partialbråksuppdelning visar att 2z
z2− 4 = 1
z + 2+ 1
z − 2), så lösningen blir ln(z + 2) + ln(z − 2) = ln(Cx) ⇔ ln(z2 − 4) = ln(Cx).Med återsubstitutionen z = y
x fås allmänna lösningen (y + 2x)(y − 2x) = Cx3. Insättningen av x = 1 och y = 3 ger C = 5 och den sökta lösningskurvan är (y + 2x)(y − 2x) = 5x3.
ösningen kan fås även med den integrerande faktorn µ(x) = 1 x4. Lösning till problem 2.
Derivering av ekvationen för den givna familjen ger dy
dx = ncxn−1= ncxn x = ny
x . Ortogonala kurvfamiljen löser alltså ekvationen dy
dx = − x
ny. Denna ekvation är separabel, ty nydy
dx = −x varvid n
2y2 = −1
2x2+ C1 eller x2+ ny2 = C. Lösning till problem 3.
Ur första ekvationen kan lösas y(t) = x0+ 3x
5 . Derivering ger y0 = x00+ 3x0
5 . Insättningen i andra ekvationen ger x00+ 3x0
5 = −10x + 7(x0+ 3x)
5 ⇔ x00− 4x0 + 29x = 0. Karakteristiska ekvationen är λ2−4λ+29 = 0 med rötterna λ1 = 2+5i och λ2= 2−5i. Rötterna är egenvärdena till systemets matris, alltså origo är en instabil spiral. Den allmänna lösningen för systemet är x(t) = e2t(A cos 5t + B sin 5t) och y(t) = 1
5(x0+ 3x) = e2t((A + B) cos 5t + (B − A) sin 5t). Insättningen av begynnelsevärden ger A = 1 och B = 1 . De sökta lösningar till systemet är:
x(t) = e2t(cos 5t + sin 5t) och y(t) = 2e2tcos 5t som på matrisform kan skrivas som
"
x(t) y(t)
#
= e2t
"
cos 5t + sin 5t 2 cos 5t
# . Lösning till problem 4.
Om y1(x) = x2 då y01(x) = 2x och y100(x) = 2, som insatt i ekvationens vänsterled ger x2· 2 − 4x · 2x + 6 · x2 = 0.
y1(x) = x2 är en lösning till ekvationen. För att hitta en annan, linjärt oberoende lösning ansätter vi:
y2(x) = x2·v(x), där v(x) är någon funktion, ej konstant. Derivering och insättning i ekvationen ger:
y20 = 2xv + x2v0, y002 = 2v + 4xv0+ x2v00 och
0 = x2(2v + 4xv0+ x2v00) − 4x(2xv + x2v0) + 6x2·x2v = (2x2−8x2+ 6x2)v + (4x3−4x3)v0+ x4v00 = x4v00.
3
En icke konstant funktion som uppfyller ekvationen är v(x) = x (+c) . En andra lösning som är linjärt oberoende av y1 = x2 är således y2(x) = x2· x = x3.
Den allmänna lösningen ges av: y(x) = c1x2+ c2x3. Lösning till problem 5.
Med f(x, y, y0) = (y0)2+ xyy0 får vi ∂f
∂y = xy0 och ∂f
∂y0 = 2y0+ xy. Vidare d
dx(2y0+ xy) = 2y00+ y + xy0. Eulers ekvation för detta problem blir:
2y00+ y + xy0− xy0 = 0 ⇔ y00+ 1 2y = 0 . Denna har lösningarna y(x) = A cos x
√2 + B sin x
√2. Randdvillkoren ger 0 = y(0) = A och 1 = y π
√ 2
= B. Sökt lösning är alltså y(x) = sin x
√2. Lösning till problem 6.
Sätt F (x, y) = (y2− 4)(1 + x2) och G(x, y) = 2xy3− 8xy =00xy(y2− 4).
Linjerna y = 2 och y = −2 består av kritiska punkter. Lösningsbanorna får vi ur ekvationen dy
dx = G(x, y)
F (x, y) = 2xy
1 + x2. Denna ekvation är separabel . 1
y dy
dx = 2x 1 + x2 ⇔
Z 1
ydy =
Z 2x
1 + x2dx ⇔ ln y = ln(1 + x2) + C ⇔ y = c(1 + x2). Lösning till problem 7.
Om µ(x, y) = g(x+y) är en integrerande faktor så gäller att ∂g(x + y)M (x, y)
∂y = g(x + y)N (x, y)
∂x
⇔ g0(x + y)(x2+ xy + y2+ 2x + y) + g(x + y)(x + 2y + 1) = g0(x + y)(x2+ xy + y2+ x + 2y) + g(x + y)(2x + y + 1)
⇔ g0(x + y) = g(x + y).
Sätt t = x + y . Ekvationen g0(t) = g(t) har en lösning g(t) = et. En integrerande faktor är alltså µ(x, y) = ex+y, och vi får den exakta dierentialekvationen:
ex+y(x2+ xy + y2+ 2x + y) dx + ex+y(x2+ xy + y2+ x + 2y) dy = 0 . Denna har lösningen f(x, y) = c där funktionen f uppfyller
∂f
∂x = ex+y(x2+ xy + y2+ 2x + y) och ∂f
∂y = ex+y(x2+ xy + y2+ x + y) . Det första av dessa villkor gäller om:
f (x, y) = Z
ex+y(x2+ xy + y2+ 2x + y) dx + h(y) = ex+y(x2 + xy + y2) + h(y), där h(y) är någon funktion av y . Derivering m.a.p. y ger ∂f
∂y = ex+y(x2+ xy + y2+ x + 2y) + h0(y), alltså om vi väljer h(y) = 0 blir f(x, y) = c lösningen till ekvationen.
ex+y(x2+ xy + y2) = c är lösningen till dierentialekvationen.
4