E-mobbning: En studie kring ansvaret mellan hem och skola

L

LÄÄRRAARRUUTTBBIILLDDNNIINNGGEENN EExxaammeennssaarrbbeettee,,1155hhpp

E-mobbning

En studie kring ansvaret mellan hem och skola

A

Annssvvaarriiggiinnssttiittuuttiioonn: Institutionen för samhällsvetenskap Författare: : H

Haannddlleeddaarree:: Jessica Linde Adnan Omerovic K

Kuurrss:: GO 2963 Josephine Anglevåg Å

SAMMANFATTNING

Författare: Adnan Omerovic & Josephine Anglevåg E-mobbning

En studie kring ansvaret mellan hem och skola

E-Bullying

A study of the responsibility between home and school

Antal sidor: 41

Syftet med detta arbete är att ta reda på och att förmedla kunskap om ansvarsfördelningen mellan hem och skola när e-mobbningssituationer uppstår. Detta eftersom det finns skolor som anser att det som händer på fritiden endast bör handskas av hemmet. Resultatet är att det mest optimala är ett samarbete mellan hemmet och skolan men att det är skolan som har det huvudsakliga ansvaret till att samordna arbetet då det i skollagen och i LPO94 står att skolan aktivt skall motverka all form av tendenser till trakasserier och annan kränkande behandling samt motverka all form av mobbning som påverkar barnets skolgång. Detta resultat fick vi genom att föra intervjuer med rektor, lärare, föräldrar, fritidspedagog och tre elever samtidigt som vi tolkade det som de förmedlade utifrån litteratur och aktuell forskning.

Innehållsförteckning

1. Inledning... 4

2. Bakgrund ... 6

3. Syfte ... 8

4. Problemformulering ... 10

5. Teoretiskt ramverk och tidigare forskning ... 11

5.1 Vad är mobbning ... 11

5.2 Åtgärder ... 14

5.3 Vad kan lärarna göra... 15

5.4 Vad kan föräldrar göra... 17

5.5 E-mobbning ... 18

5.6 Digitala mötesplatser ... 22

6. Metod ... 24

6.1 Val av forskningstraditioner ... 24

6.2 Etiska övervägande... 25

7. Resultat & Analys ... 26

7.1 Online spel ... 26

7.2 Lunarstorm... 27

7.3 MSN Messenger ... 28

7.4 Facebook... 28

7.5 Skolledningen och lärarnas attityder mot e-mobbning... 29

7.6 Föräldrarnas attityder mot e-mobbning ... 30

7.7 Elevernas attityder mot e-mobbning... 32

7.8 Fritidspedagogens attityder mot e-mobbning ... 33

8. Diskussion ... 35

8.1 Slutsatser & Reflektioner... 37

9. Källförteckning... 40

1. Inledning

Under denna rubrik kommer vi presentera orsaken till vad som fick oss intresserade av e-mobbning. Vi kommer också presentera ett typiskt exempel på hur det har varit för många av oss då vi gick i grundskolan gällande lärares förhållande till teknologin. Vi kommer också föra fram hur vi kommer gå till väga för att få information kring e-mobbning som är ett förhållandevis nytt begrepp inom forskningen kring mobbning. Detta med att avsluta rubriken genom att lägga fram ett citat ur Pedagogiskt Uppslagsbok och om hur denna bok karakteriserar mobbning.

Idén till den här studien väcktes då vi kom i kontakt med en situation inom skolomsorgen som handlade om e-mobbning. Situationen var mellan två klasskamrater i en årskurs femma. Många av eleverna i klassen i fråga var registrerade på ett forum som gick ut på att man skulle skapa en modell och arbeta upp denna modell genom att boka modelljobb, hitta agenter, publicitet etc. Utöver detta kunde även alla karaktärer på forumet chatta med varandra online. Situationen som fick oss intresserade hände på just detta forum. En av eleverna i denna klass skickade privata meddelanden till en klasskamrat som löd att denna skulle ”passa sig jävligt noga”, ”Se sig om ryggen när du går ut på kvällen” och ”att eleven skulle bli nerstucken med en kniv”. Föräldrarna till den utsatte reagerade starkt, tog kontakt med skolan och rektorn samt polisanmälde forumet och pratade med den andra elevens föräldrar. Klassläraren och rektorn hade samtal med bägge eleverna men också allmänna samtal med hela klassen så att alla förstod hur illa detta var. Även föräldrarna hade samtal med sina barn. Orsaken till att föräldrarna polisanmälde sidan var eftersom de ansåg att sidans säkerhet brast. Efter att denna situation utreddes mellan de två eleverna blev stämningen bättre även om eleverna fortfarande inte umgås privat.

Detta är ett exempel på hur det kan gå till när e-mobbning sker. Däremot tänker vi inte gå in på hur skolan hanterade denna situation eftersom det inte är relevant då vårt syfte inte är att lösa skolans problem utan snarare hur skolan samarbetar med hemmet när det gäller e-mobbningssituationer. Däremot kan vi säga att vi anser att skolan hade kunnat hantera situationen på ett bättre sätt.

Med detta i åtanke känner vi att dagens lärare samt blivande lärare bör fördjupa sig i barnens elektroniska vanor eftersom elevernas vardag ofta innebär att de har en internetuppkopplad

dator. Ännu en orsak till varför vi tycker detta är eftersom vi har upplevt att många kan känna igen den läraren som behöver ta hjälp av eleverna för att till exempel sätta på DVD spelaren eller gå in på någon hemsida. Det räcker med att vi ser tillbaka på vår egen barndom då vi själva inte hade tillgång till detta teknologiska utbud. Därför känner vi att det är viktigt för lärare att ha kunskap om detta då barnens möjligheter har förändrats med teknologin.

E-mobbning är inget nytt fenomen utan enbart en gren ur den vanliga mobbningen. Vi skiljer alltså inte på e-mobbning och vanlig mobbning då åtgärderna som presenteras i detta arbete kan lika väl tillämpas för vanlig mobbning. Vi har enbart valt att koncentrera oss på e-mobbning.

För att fördjupa oss i ämnet kommer vi studera tidigare forskning inom ämnet. Det eftersom e-mobbning är ett relativt nytt fenomen innebär detta också att forskningen inom just detta ämne kan vara ganska tunt. Med detta i åtanke kommer vi även fokusera på den vanliga traditionella mobbningen som i detta fall är mobbning i form av ”att en enskild eller en grupp blir systematiskt utsatt för negativ och kränkande behandling av en eller flera personer. Fenomenet förekommer både bland barn och vuxna eller mellan barn och vuxna (Pedagogisk uppslagsbok, 1996:405)”.

2. Bakgrund

Under denna rubrik kommer vi ta hjälp av en professor vid namn Dan Olweus. Han är professor i psykologi vid Universitetet i Bergen, Norge. Han har forskat om mobbning i mer än 20 år och betraktas allmänt som grundare till mobbning som eget forskningsområde (Olweus, 1991). Olweus teorier kring mobbning försöka definiera vad mobbning är. Vi kommer dessutom beröra det faktum att mobbningens arenor har fått ett utökat antal utrymmen att befinna sig på sedan Internet och mobiltelefon blev allt vanligare i sättet att kommunicera med varandra. Orsaken till detta är att man gått från att enbart kunna bli nådd via vanlig post och hemtelefon till med hjälpen från Internet och mobiltelefonerna kan nås i stort sett var man än befinner sig. Vi avslutar rubriken genom att ta upp det som Medierådet fick fram i sina enkätundersökningar om att internet och mobilanvändningen har sjunkit allt lägre ner i åldrarna bland barn samt det som Dunkels diskuterar om att mobbning via Internet lockar eftersom det bidrar till en form av anonymitet som gör att de som mobbar känner sig mindre hämmade. Vi konstaterar att allt detta bidrar till att vi som blivande pedagoger måste vara insatta i teknologin för att veta vad som kan bidra till ökad mobbning samt för att kunna hålla oss uppdaterade om barns och ungas förändrade livsvillkor.

Ett försök till att definiera mobbning sker i Thornbergs bok där Olweus teori tars upp. Enligt Olweus är mobbning då någon blir utsatt för negativt eller ondsinnat beteende från en eller flera personer, detta samtidigt som den utsatte har svårt att försvara sig eller som uppenbarligen känner sig mer eller mindre hjälplös. Vidare skrivs det också att det inte är en nödvändighet att den som mobbar är fysiskt starkare än den som blir mobbad utan att det räcker att mobbaren eller mobbaren uppfattas vara starkare än den som blir mobbad (2006:228). Olweus definition av mobbning är vad vi vill kalla för den ”vanliga mobbningen”. Att mobbningens arenor sedan har förändrats i takt med den elektroniska teknologin är självklart. I början av 1990-talet då internetanvändandet ökade steg också ökningen och möjligheterna avsevärt till att få ett större socialt nätverk hos ungdomar, detta tack vare att det med hjälp av internet och mobiltelefoner har breddat utbudet från brev och telefonsamtal från en fast hemtelefon till E-mail och SMS.

Som redan nämnt är det inte enbart internet som breddat utbudet för att kunna hålla kontakten med vänner och bekanta, även den breda ökningen av mobiltelefoner har ökat denna möjlighet. Numera går det att få tag på i stort sett vem man vill när som helst på dagen

antingen genom ett sms eller genom ett telefonsamtal. Teknologin har utvecklats på så vis att det även går att hålla sig uppkopplad mot olika forum och communities även då man inte är hemma. Med detta sagt har möjligheten att hålla sig uppkopplad var man än befinner sig ökat.

Allt med den senaste teknologin är inte positivt, som med mycket annat finns det baksidor med vad som uppfattas bra. Något av detta är att användningen av internet och mobiltelefon har ökat allt längre ner i åldrarna vilket till exempel medfört att barn med obehörig ålder har ljugit om hur gamla de är när de registrerar sig på olika forum som till exempel Facebook. I Medierådet studie om Ungar och Medier 2010 går det att läsa att:

2005 var den genomsnittliga debutåldern för internet 9 år. Yngre barn ägnade främst sin medievardag åt tv-program. I dag ligger debutåldern för internet runt 4 år. Om dessa de yngsta användare finns nu en separat rapport, småungar & Medier 2010, som omfattar barn mellan 2 och 9 år. (2010:3)

Detta ser vi som en möjlighet till effektiv inlärning men också att det ger oss möjligheterna att jobba mer IKT-inspirerat i vår undervisning och vår egen förmåga att visa eleverna att vi utgår från deras intresse samtidigt som det öppnar nya dörrar för mobbning. En av anledningarna till att elektroniken öppnar nya dörrar för mobbning kan vara anonymiteten som Elsa Dunkels skriver om i sin bok Vad gör unga på nätet. Hon menar att känslan av anonymiteten kopplar bort oss från oss själva vilket betyder att vi inte i lika stor grad kopplar ihop våra handlingar med vår person och att der gör oss mindre sårbara när vi integrerar (2010:28). Hon skriver även att man på nätet är mindre hämmad eftersom man slipper realtiden. Man kan tänka på vad man ska skriva till någon i flera timmar innan man skickar det och det kan bidra till varför elektroniken ger en vidgad möjlighet för mobbning (2010:29). En fördel med att slippa realtiden är att detta ger den som utnyttjar möjligheten att möjligheten till ett positivare tänkande men också att det leder till bättre formuleringar, skriftliga och muntliga. Det lämnar möjligheterna att fundera över konsekvenserna över vad ett visst handlande kan ge vilket man inte alltid får då man exempelvis argumenterar med någon ”face-to-face” (2010:29). Detta är högst aktuellt för oss som blivande verkställande pedagoger eftersom vi lever i ett samhälle som präglas av alltmer elektroniskt användande i unga åldrar. Vikten av vår bekantskap kring deras digitala arenor ger oss en möjlighet att tillförse eleverna med det stöd som kan komma att behövas vid situationer såsom e-mobbning.

3. Syfte

Inom denna rubrik kommer vi beskriva varför vi anser att e-mobbning är intressant för oss. Vi kommer ge ett historiskt hem och skola perspektiv samt koppla till LPO 94 samt skollagen om vad skolor har att förhålla sig till. Vi kommer även gå igenom vad vårt syfte med denna uppsats skall handla om.

När e-mobbningssituationer såväl som vanlig mobbning uppstår kan det ha skett utanför skolans område och diskussionen man kan föra är huruvida pedagogen ska handskas med detta eller inte. Utöver det som redan nämnts i ovanstående text kommer vi också ta reda på vem som bär ansvaret vid e-mobbningssituationer beroende på vart det inträffar. Är det skolan eller hemmet?

En anledning till varför det här ämnet är intressant för oss som framtida lärare är för att det finns skolor som anser att det som händer på fritiden inte är skolans ansvar vilket vi konstaterade efter att ha intervjuat rektorn som vi presenterar i resultatet. Samtidigt står det i skollagen att alla skolor ska ha skyldighet att arbeta med det som påverkar elevernas skoldag (Friends & Telia 2009:16). Även i LPO94 står det att skolan ska aktivt motverka all form av tendenser till trakasserier och annan kränkande behandling (2008). Mobbning som förekommer på fritiden påverkar barnet i allra högsta grad även i skolan. Frågan väcks också till liv om skolan ensamt ska agera och ifall skolan även ska agera efter skoltid inklusive på alla lov och uppehåll? Detta främst för elevernas välmående och trygghet men också för att göra dem medvetna om vem de kan vända sig till för att be om hjälp. Ytterligare en orsak till att vi anser detta intressant är hur rollerna mellan skola och hem har förändrats bara genom att gå tillbaka några decennier. Förr var hem och skola separerade till den grad att alla visste vilket skolans ansvar var och vilket som var hemmets ansvar. Forsberg stärker detta när han skriver i sin bok Involved parenthood. Everyday lifes of Swedish middle-class families att: ”Since the 1940’s politicians the Swedish state has argued that home and school share an interest in rearing children to become democratic citizens, but for a long time teachers had precedence in this collaboration and parents were mainly seen as relatively passive partners (2009:22)”. Skolans ansvar var att lära ut och forma demokratiska medborgare medan största delen av den fostrande biten låg på hemmet i dag ser situationen annorlunda ut. I LPO 94 går det att under skolans uppdrag läsa ”Skolan skall därvid vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran och utveckling. Arbetet måste därför ske i samarbete med hemmen”. Vi känner att detta uppdrag bidrar till ett ökat ansvar från skolan men framför allt

är det möjligtvis en uppgift som skolan på senare år fått bistå med allt eftersom samhället har förändrats och det blir mer påtagligt att hemmen många gånger behöver hjälp att fostra sina barn. Vi tror också att detta kan bidra till att den svaga gränsen som finns mellan hem och skola kan bidra till olika potentiella konflikter om var och hos vem åtgärderna ska ligga hos för att lösa eventuell e-mobbnings/vanliga mobbnings situationer. Med detta sagt är vårt syfte att diskutera ansvarsfördelningen mellan hem och skola gällande e-mobbning.

4. Problemformulering

Problematiken som skall redas ut här är hur kommunikationen mellan hem och skola inom åldrarna 9-12 år ser ut då elektronisk mobbning via datorer och mobiltelefoner sker. Som vi även skrev i vår bakgrund står det i skollagen att skolan skall arbeta med det som påverkar barnens skolgång och även i LPO94 står det att skolan skall satsa på att bekämpa all form av kränkning och mobbning. Ett hinder med detta är att lärarna kan ha svårt att sätta gränserna mellan jobbet och fritiden då en elev blir utsatt för mobbning. Samtidigt finns det lärare som är nära pensionen som gick i en skola där det var tillåtet att kränka barn fysiskt i form av till exempel slag och dessa lärare kanske inte uppmärksammar mobbning till fullo på grund av att detta var tillåtet. Dock är det en fördel att lärarna skall arbeta för att bekämpa mobbning och för att hantera situationer som påverkar elevens skolgång eftersom detta tillförser barnet med en trygghet. Hur ska ansvaret fördelas? Vilka åtgärder kan man vidta för att få föräldrar att hjälpa till och samarbeta med skolan är frågor som vi vill belysa. Därför vill vi lägga vår fokus på att försöka få reda på vilka det är som ska ta tag i dessa situationer då de uppstår. Är det enbart Skolan? Hemmet? Eller krävs det ett samarbete trots det att dessa situationer många gånger uppstår då eleverna är hemma? Är det upp till skolan att få på sig ännu ett uppdrag?

5. Teoretiskt ramverk och tidigare forskning

Under denna rubrik kommer vi att beröra olika författares synsätt angående vad mobbning är och redogöra för hur mobbning kan ske enligt dem och hur dessa kan åtgärdas beroende på om mobbningen tolkas som ett individ eller miljö/kontext problem. Vi tänker även belysa vad som kännetecknar mobbare respektive mobboffer och anledningar till varför e-mobbning samt vanlig mobbning kan ske. Detta har även motiverat oss till att presentera olika åtgärder som kan vidtas vid mobbning då vi har valt att skriva hur lärare och föräldrar kan hantera sådana situationer.

Vi har även valt att presentera fenomenet e-mobbning som en ny arena för mobbning och inte som något helt nytt i sig. Detta i samband med att vi förmedlar en förståelse för barns medievanor med hjälp utav tidigare forskning och olika anledningar som lockar unga till internet samt hur e-mobbning påverkar individer. Olika digitala mötesplatser kommer även presenteras under denna rubrik och hur e-mobbningen ser ut på dessa platser med hjälp utav undersökningar gjorda med barn.

5.1 Vad är mobbning 

Olweus kopplar ordet mobbning i sin bok Mobbning i skolan till engelska ordstammen ”mob” vilket betyder att det oftast är en stor och anonym grupp individer som är aktiv. Han skriver också att ordet mobbning kan känneteckna en enskild individ som trakasserar och plågar en annan men att man måste skilja detta från när två jämnstarka personer grälar eller slåss. För att det ska kunna falla under kategorin mobbning måste det råda en viss obalans i styrkeförhållandet mellan de två inblandade personerna då den mobbade har svårt att försvara sig (2008). Även Fors förklarar mobbning på det här viset när hon skriver: ”En del barn kommer tidigt i kontakt med andra barn som kontrollerar, hotar och till och med överfaller dem. Det handlar då inte om ett slagsmål där båda två tror sig vara lika starka och man slåss för att pröva sina krafter. Nej, det handlar om barnmobbning (1995:1).

En person är mobbad när han eller hon, upprepade gånger och under en viss tid, blir utsatt för negativa handlingar från en eller flera personer (Olweus 2008:4).

Eriksson m.fl. använder sig av egna ord för att tolka Olweus definition av mobbning genom att skriva:

En mobbningssituation föreligger inte när två fysiskt eller psykiskt jämnstarka personer konfronterar varandra. Mobbning implicerar ett asymmetriskt styrkeförhållande där mobboffret har svårt att värja sig mot mobbarens/mobbarnas öppna attacker (direkt mobbning) eller mot deras psykningar och avvisanden (indirekt mobbning). (2002:42)

Olweus citat ovan är hans personliga definition av mobbning och han beskriver närmare att de negativa handlingarna är när en person förorsakar eller försöker förorsaka en annan person skada och smärta. Detta kan ske verbalt via hot, hån eller att man helt enkelt säger något som gör den andra personen ledsen. Det kan även ske via fysisk kontakt via slag och knuffar m.m. Gester och grimaser är enligt Olweus ett sätt att förorsaka smärta utan att använda vare sig verbalmobbning eller fysisk kontakt. Det går även att skilja direkt och indirekt mobbning åt då indirekt mobbning kan kännetecknas via isolering av en kamrat i en kamratgrupp och direkt mobbning med öppna angrepp (2008).

Eriksson m.fl. beskriver även vad som utmärker en mobbare och till detta har de punktat upp tre beskrivningar som är följande:

• Någon som har ett starkt behov av makt och dominans.

• Någon som besitter fientliga impulser och känslor som tillexempel kan bero på dåliga uppväxtvillkor.

• Någon som ständigt är ute efter prestige och ”lönsamhet”. Detta i form av att hela tiden vara ute efter förtjänster av olika slag.

Vidare beskrivs även vad som utmärker ett mobboffer. Dessa kategoriseras som Provocerande och passiva mobboffer. Det som definierar ett provocerande mobboffer är att denna provocerar negativa reaktioner hos andra, exempelvis genom att ha ett häftigt humör, vara hyperaktiv eller orolig. Dessa provocerande mobboffren kan kategoriseras in i fyra olika grupper enligt Pedagogisk ordbok. Dessa fyra är ”de som inte har någon annan identitet än att vara ett offer, de som söker uppmärksamhet och vill vara någon som de vuxna tycker synd om, de som inte vet hur man beter sig i sociala sammanhang samt barn som lider av en funktionsstörning och därför kan vara ett ”bråkigt barn” som ingen vill vara med (1996;405)”. Det något mer vanliga mobboffret är de som beskrivs passiva, dessa utmärks genom att vara fysiskt svagare, osäkra och ängsliga. Den stora jämförelsen mellan att vara ett passivt

mobboffer från att vara ett provocerande mobboffer är att den passiva oftast har negativ inställning till användandet av våld och därmed också oftast har de också en lägre självkänsla. De utmärks av att de är tystlåtna och att de oftast många gånger känner sig misslyckade, ensamma och övergivna i skolan.

I den forskning som finns anses det att mobbning är då det består mellan skolbarn men också då mobbning sker i en skolkontext (inne i skolan, på rast och till och från skolan) men i motsats till vad detta innebär anser Eriksson m.fl. att detta är en felsyn eftersom detta tycks begränsa vad mobbning är. Även Sutton & Keogh i samma bok anser att forskningen har begränsat definitionen av mobbning. De menar att den definition som finns av mobbning idag har tendenser till att kategorisera mobbning som ett separat beteende som skiljer sig från alla andra typer av interaktiva beteenden. Istället vill Sutton & Keogh se mobbning som en del av personers allmänna interaktiva tendenser. Med detta menar dem att de beteenden en mobbare uppvisar måste sättas in i övriga beteenden som kommer från mobbaren. De anser att det inte handlar om att inte kunna se till mobbning som ett avgränsat fenomen utan till att allt som sker ska tillhöra omgivningen och det som sker.

Diskussionen kring varför någon mobbar genomsyrar i stort sett all forskning som gjorts kring mobbning. I Skolverkets publikation från 2002, Skolan – en arena för mobbning, skriver Eriksson m.fl. att en av ståndpunkterna till att någon mobbar är för att denna kompenserar för en negativ självkänsla som kan grunda sig i problematiska hemförhållanden. Eriksson m.fl. är noga med att poängtera att problematiska hemförhållanden inte är en orsak till att mobba någon utan snarare att dessa hemförhållanden kan vara en orsak och en förklaring till varför man mobbar. Detta tyder på att den som mobbar snarare drivs av en specifik orsak till varför den mobbar. Kan det vara så att någons mobbningstendenser och aggressionsbenägenhet kan ha ursprung från barndomen och under de förhållanden man växt upp i? Eriksson m.fl. diskuterar detta då de påstår att detta kan bli ett avgörande karaktärsdrag hos den som mobbar om dessa uppväxtförhållanden präglats av brist på omsorg, gränssättningar och starka fostringsmetoder som präglats av maktövergrepp. Även Olweus anser att det inte är skolmiljön som är källan till att mobbning finns utan källan finns hos individer med aggressiva dispositioner ”vilka försvagas eller förstärks av de uppväxtvillkor och andra omgivningsfaktorer (2002:41)”.

Varför mobbning sker förklarar även Fors i sin bok Makt, maktlöshet, mobbning genom att skriva att det är genom självbilden som handlingar kan relateras till känslor och slutsatser dras om varför mobbning förekommer (1995). Den sociala smittan innebär att exempelvis barn som kommer ifrån våldsamma och dåliga hemförhållanden blir som deras förebilder. Med andra ord tar barnen vid dessa dåliga beteenden och utövar de på andra som kan uppfattas svagare än vad de själva är. Den som mobbar kan alltså ha kommit i kontakt med någon vuxen och uppfattat hat och kränkning från denne som i sin tur har lett till att hat har riktats mot någon jämnårig. Av denna anledning är relation mellan barn och vuxna minst lika viktig som mellan barn. Relationen mellan lärare och elever kan vara god då den kännetecknas av omsorg och respekt genom inlärning (1995). Under detta möte har den vuxne som i det här fallet är läraren en uppgift som går ut på att: ”[…] utforma undervisningssituationer på sådant sätt att eleverna utvecklas till mogna och kritiska samhällsmedborgare” (1995:11). Med detta menas att läraren ska fostra eleverna och lära de att ta etiska ställningstaganden samtidigt som mognaden ska tillförse eleverna med en ökad förståelse för relationer och respekt för andra människor. Denna relation mellan lärare och elever kan också uppfattas som förnedrande och fientlig och som det har nämnts ovan kan leda till att barnet vänder dessa negativa känslor mot någon annan i form av mobbning. Fors skriver i sin bok att synsättet på barn är annorlunda idag än vad det en gång var. Idag står det i LPO94 att alla som arbetar i skolan ska arbeta för att motverka trakasserier och förtryck (2008) vilket skiljer sig från att man förr i tiden fick förnedra barn och kränka de med fysisk bestraffning och att lärarna skulle då medvetet bearbeta förtrycket mellan barn är högst osannolikt. Många av dessa barn som upplevde denna form av relation med sina lärare i skolan är idag vuxna och till och med lärare. Det är därför viktigt för dagens lärare att införskaffa sig kunskaper om hur den enskilde individen påverkas av relationer för att göra sig medveten om mobbningens viktiga innebörd (1995).

5.2 Åtgärder 

Den 21 oktober i år presenterades ett forskningsprojekt som genomförts av LSE’s (The London school of economics and political science) nätverk EU Kids Online. Syftet med projektet har varit att förbättra det faktaunderlag för praktiska åtgärder när det gäller säkerhet på internet. Projektet är byggt på insamlat material där 23,420 barn i åldrarna 9-16 år från 25 Europeiska länder intervjuats kring deras internetvanor. Projektet är indelat i en mängd olika områden kring säkerhet på internet och det avsnitt som kommer utnyttjas från detta projekt är

det som berör mobbning med inriktning på e-mobbning. I den rapport som skrivits kring detta står det bland annat att ”bullying online can occur in a number of ways” (Risks and Safety on the internet, 2010:69). Vidare nämns det också att fem procent av 9-16 åringarna har fått meddelande som de känt sig sårade och upprörda av men endast tre procent har någonsin skickat elaka meddelande till någon. Vad som också nämns i denna rapport är de barn som någon gång fått elaka, sårande eller kränkande meddelanden online oftast uppsöker socialt stöd för att bearbeta detta. Av de nitton procent som uppger att det blivit utsatta är det däremot endast en femtedel som inte berättar vad som hänt. Barnens lösningar på att åtgärda de som utsatt dem är att använda sig av så kallade ”online-strategier” som går ut på att de blockerar mobbaren eller tar bort de meddelanden som de finner stötande.

Tidigare i arbetet har det nämnts att lärarna förr i tiden kunde bestraffa eleverna med kränkning och att detta kan ha medfört att vissa dessa har svårt att uppmärksamma samma sorts behandling mellan barnen idag. Idag står det klart i skollagen och läroplanen att man ska arbeta med att förebygga mobbning.

Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor. Var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling. Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. (Skollagen, 1 kap 4§)

Skolan skall främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling skall prägla verksamheten. Ingen skall i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuelläggning eller funktionshinder eller för annan kränkande behandling. Tendenser till trakasserier och annan kränkande behandling skall aktivt motverkas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser. (LPO94, 2009:3)

5.3 Vad kan lärarna göra 

Kring förekomsten av vanlig mobbning skriver Olweus att fyrtio procent av alla elever som blir mobbade på låg- och mellanstadiet bara ”någon enstaka gång eller nästan aldrig” gör

något för att stoppa mobbningen. Samtidigt går det att läsa att inom samma åldersgrupper uppger sextiofem procent av eleverna att deras klassföreståndare inte någon gång har talat med dem om mobbningen. Olweus konstaterar här att lärarna gör förhållandevis lite för att stoppa mobbningen i skolan (Mobbning i skolan, 1991). Denna undersökning Olweus gjort gjordes av ca 17,000 elever i årskurs 3-9 fördelade på 60 skolor i Göteborg, Malmö och Västerås läsåret 1983/84 samt på ca 130,000 elever i årskurs 2-10 från 715 skolor i Norge under hösten 1983. I en tidigare bok av Olweus skriver han ”Vi kan således slå fast att det i våra skolor finns en allvarlig mobbningsproblematik, som kan pågå relativt oförändrad under ganska långa tidsperioder” (Dan Olweus, Hackkycklingar och översittare, 1973:155). Det är viktigt att ha i åtanke att dessa undersökningar och forskningsprojekt gjordes på ett sent åttiotal och i början av nittiotalet men trots detta ska man vara medveten om att mekanismerna som ligger bakom mobbning är detsamma idag som på åttiotalet. Det viktigt att förstå att forskningen och utvecklingen kring dessa fenomen har utvecklats och fått nya grunder. En av dessa grunder är att arenorna för mobbning har utvecklats till att finnas på mer än bara skolgården.

Som förälder är det viktigt att omgående ta kontakt med klassföreståndaren om misstankar kring mobbning uppstår. Klassföreståndaren skall förväntas ta problemet på allvar och att en noggrann utredning bör göras. Utredningen skall innehålla samtal med både förälder och eleven som har blivit utsatt samt med den som anklagas för mobbning, föräldrar till denne och andra elever och föräldrar i klassen (Olweus, 1999).

Höiby menar även att när fakta har tagits fram skall en detaljerad plan för hur skola och hem gemensamt ska få slut på mobbningen utformas. En sådan handlingsplan finns redan på de flesta skolorna och det är skolans skyldighet att sätta den i verket så fort mobbning uppstår (2004). Olweus skriver även att trots samarbetet mellan hemmet och skolan så är det skolan som har huvudansvaret till att samordna arbetet med att motverka mobbningen i skolan (1999).

Olweus anser att lärarna har en skyldighet att garantera offret ett effektivt skydd. Saken måste följas upp enda till dess att nya mobbningsförsök har eliminerats. Detta hjälper offret att få en ökad tillit för de vuxna och att få det garanterat att nödvändiga åtgärder vidtas (1999). Att lärarna samtalar med varandra är också relevant för att förebygga mobbning då det utgör en lättnad för den enskilda pedagogen om man är fler som stöttar förebyggandet (Höiby, 2004).

Höiby påstår även i sin bok Mobbning kan stoppas att: ”Som lärare kan man arbeta för att mobbning inte ska kunna uppstå eller utvecklas. Det gör man genom att på ett organiserat hela tiden arbeta med barnens sociala relationer och sitt eget förhållningssätt gentemot barnen. Man gör arbetet med barnens sociala liv till en kontinuerlig uppgift – även om det inte finns några problem (2004:81)”. Genom att ha ett pågående arbete och ett kontinuerligt samtal med eleverna kan man förebygga mobbning genom att ge barnen en så naturlig och vardaglig förståelse för vad mobbning är och hur det påverkar de som blir utsatta.

Raster är tillfällen då mobbning förekommer ofta eftersom det finns ett större utrymme och det är svårare för lärarna att vara uppmärksamma när det är så många elever på så stor yta. Sharp & Smith skriver om i boken Strategier om mobbnigen att en av åtgärderna man kan vidta är att övervaka misstänksamma platser. Sådana platser kännetecknas oftast med att det är svårt med insynen och kontroll för lärare till exempel buskage eller toaletter. Lärare bör därför utse rastvakter som ofta ska besöka dessa platser och göra eleverna medvetna om att de vuxna har koll (1996). Internet är också en sådan plats där det är svårt att kontrollera vad som sker. Ett alternativ kan vara att lärarna skaffar till exempel jobbkonto på Facebook som de kan använda i samband med jobbet och därmed införskaffa sig större kunskap om vad eleverna håller på med. Med detta menar vi inte att eleverna ska på något sätt övervakas utan att det helt enkelt ger läraren möjlighet att ha mer uppsyn. En likhet kan vara att vara rastvakt. Man vandrar inte omkring och kontrollerar barnen utan enbart visar sig vara närvarande på plats om det skulle hända något. Chansen att något händer när en lärare är närvarande minskar på det sättet.

5.4 Vad kan föräldrar göra 

Fastän skolan bär huvudansvaret för att samordna arbetet mot mobbning har föräldrarna ett stort ansvar. Som förälder måste man agera snabbt om man uppfattar att mobbning förekommer. Olweus diskuterar att det kan vara svårt att erkänna och acceptera om det är ens eget barn som är i fokus för mobbandet men att man ändå måste agera snabbt (1999). Några råd som Olweus ger till föräldrarna när det gäller mobbningssituationer är att föräldrarna måste fasställa vad det är som gäller. Föräldrarna måste visa att det är oacceptabelt att mobba inte enbart för offrets skull utan även för mobbarens framtid. Något som kan vara till hjälp när man gör detta är att man sätter upp regler tillsammans med barnet. Han skriver även att man

kan hjälpa barnet använda sin energi till något annat såsom en sport eller något liknande (1999). Vi anser att mobbningen är lite mer problematisk än att det bara handlar om att få utlopp för sin energi. Som vi har nämnt tidigare i arbetet handlar mobbning mycket om erfarenheter om hur man har blivit bemött av andra innan och hur hemförhållandena har sett ut. Det är också viktigt att det vid varje lämpligt tillfälle upprepas så ofta som möjligt att mobbning inte är acceptabelt och att varje form av mobbning kommer få konsekvenser (Sharp & Smith, 1996). Är man förälder till barnet som har blivit utsatt för mobbning måste man arbeta mycket med att öka barnets självförtroende genom att stimulera dess positiva egenskaper och det är viktigt att barnets försök till kontakt med andra barn stöds av föräldern (1999).

5.5 E­mobbning 

Vad som är viktigt att ha i åtanke är att det som sker på internet – eller på den så kallade ”digitala arenan” inte är ett nytt fenomen utan enbart är en ny arena för de som mobbar att befinna sig på. Detta hävdar även Thors när hon skriver i sin bok Utstött – en bok om mobbning att: ”Den digitala kommunikationen förändrar möjligheten att mobba. Den som är utsatt kan inte ens känna sig trygg i sitt eget hem. Grovt kan man säga att så snart datorn är uppkopplad är man åtkomlig. Och med mobiltelefon är man nåbar överallt. Dessutom kan mobbningen ske anonymt. Möjligheten att vara anonym leder till en speciell form av mobbning (2007:145)”. Detta medför även att det blir en ny arena för de som blir mobbade att bli utsatta vilket kan resultera i att den mobbade inte längre kan känna sig trygg i sitt eget hem. Via datorn som allt som oftast är internetuppkopplad blir man dessutom alltid nårbar genom olika forum online och via mobiltelefonen är man även här alltid nårbar genom att man när som helst kan få ett sms, ett mms eller ett samtal med elakheter. Då mobbning sker via elektroniska mötesplatser innebär detta att det som skrivs många gånger skrivs i en öppen och offentlig gästbok där det skrivna är synligt för vem som helst att läsa (Enochsson & Olin, 2007). Även Friends nämner detta då de i boken Koll på nätet skriver:

En konflikt på nätet skiljer sig på några sätt från en konflikt utanför nätet. För det första blir en konflikt på nätet offentlig på ett sätt som en konflikt i skolan eller under träningen inte blir. På nätet kan nämligen väldigt många fler läsa de taskiga och kränkande kommentarerna. (2009:35)

Mobbarna kan falla för anonymiteten och börja ge sig på offret då anonymiteten ger de en möjlighet att slippa konsekvenser och se offret i ögonen medan kränkningen pågår. Även om dessa åskådare inte ger sig på offret kan de förvärra mobbningen genom att bara finnas där på plats och läsa vad som har skrivits mellan mobbaren och offret. Om man drar en parallell till skolans värld är det som om flera elever skulle stå och titta på när någon blir kränkt utan att göra något åt saken. Shariff skriver även om detta i sin bok då det står:

The longer it persists the more bystanders join in on the abuse, and the cycle repeats itself. What might begin in the physical school environment as friendly banter can quickly turn into verbal bullying that continues in cyberspace as covert psychological bullying. The difference in cyberspace is that hundreds of perpetrators can get involved in the abuse, and classmates who may not engage in the bullying at school can hide behind technology to inflict the most serious abuse. (2008:33)

Friends fortsätter med att det även finns fler saker man bör tänka på. Bland annat det att kränkningar som görs på internet allt som oftast alltid finns kvar på hemsidan eller forumet det skrevs på. Detta kan dock vara till en fördel då en konflikt ska lösas och belägg ska presenteras i form av till exempel en utskriven chattkonversation. Ännu en orsak till att en konflikt på nätet skiljer sig från en konflikt utanför nätet är att många gånger när man kränker någon på internet blir det mycket elakare än vad det eventuellt skulle vara om det skedde utanför nätet. Vad som också bör tänkas på när det gäller mobbning via internet och mobiltelefoner är att upplevelsen av att kränkas är subjektiv och inte behöver uppfattas som en sådan av den som utför den (Medierådet, 2010).

I Medierådets publikation Ungar & Medier 2010 som publicerats för fjärde året i rad och som erbjuder 2000 barn och unga i åldrarna 9-16 att berätta om sina medieerfarenheter och berätta om sin medievardag. I avsnittet som är döpt till mobbning och hot beskrivs det att precis som i ”den ”verkliga” världen förekommer mobbning och hot även via nätet och annan elektronisk kommunikation (2010;55)”. De åldrar som är avgörande är svaren från barngruppen från 9-12 år. Frågan som har blivit besvarad är:

• Har du råkat ut för något av följande på internet eller via mobilen under de senaste två åren?

Diagrammet visar tydligt att det främst är unga i åldrarna 12-16, där 11 % någon gång har upplevt att de har blivit utsatta i form av elakheter eller mobbning via mobilen eller internet kontra barnen mellan 9-12 år där enbart 8 % någon gång känt sig utsatta för detta. Detta i jämförelse med att det är 9 % av samtliga barn som upplevt detta. Det framkommer också i undersökningen att det finns signifikanta könskillnader när det gäller mobbning. Mobbning bland flickor förekommer oftare (13 %) än vad det gör hos pojkar (7 %). Detta visar dock inte diagrammet ovan. Slutsatsen som kan dras utifrån detta diagram är att högkonsumenterna är de unga mellan 12-16 år därför förefaller dessa också vara mer utsatta för mobbning via internet och mobiltelefon än vad barnen i åldrarna 9-12 år. I samband med ovanstående fråga från Medierådet ställdes också frågan:

• Har du själv gjort något av följande på Internet eller via mobilen under de senaste två åren?

Än en gång tyder resultatet från diagrammet att det är de unga i åldrarna 12-16 som är mest aktiva som internet och mobilanvändare. Detta blir tydligt genom att det endast är 2 % bland 9-12 åringarna i jämförelse med de 8 % bland de unga i åldrarna 12-16 år som utsatt någon annan för elakheter eller mobbning.

Anonymiteten är en av faktorerna som lockar till elektroniken (Dunkels, 2009). Ur ett positivt perspektiv kan anonymitet bidra till att situationer då man förväntas vara ärlig kan kännas behagligare då man är anonym samtidigt kan anonymiteten locka till mobbning eftersom det gör det lättare att inte behöva ta konsekvenser för saker som sägs och det gör det svårare för de som ska motverka mobbning att identifiera källan. Detta skriver även Shariff i sin bok Cyber-bullying – issues and solutions for the school, the classroom and the home när han skriver: ”The anonymous nature of cyberspace first made it attractive to young people, especially when there is a nexus to the school, because it allows for the targeting of classmates and/or teachers without being easily detected (2008:32)”. Shariff skriver även att man på Internet oftast har ett alias istället för det riktiga namnet vilket exemplifierar anonymiteten på Internet som resulterar i att arbetsmiljön i skolan försämras drastiskt för offret då denne är ovetande om vem det är som mobbar. Dock kan det tyckas att anonymiteten försvinner mer och mer då vi i stor utsträckning kommunicerar med folk som vi redan känner. Fors stärker detta när hon skriver: ”Det intressanta är att anonymitetseffekten tycks finnas där

trots att det i praktiken inte är anonymitet i bemärkelsen oidentifierad, hemlig eller okänd, eftersom många kommunicerar med folk de känner sedan tidigare. Det kan snarare sägas vara en upplevd anonymitet därför att man inte ses ansikte mot ansikte (2010:28)”.

5.6 Digitala mötesplatser 

Communities så som Facebook, Myspace, Lunarstorm och Bilddagboken är skapade för att gemenskaper ska kunna utvecklas. Enochsson & Olin skriver om detta i boken Utstött – en bok om mobbning, de skriver också att fyra av fem svenska tonåringar hade ett konto på Lunarstorm som var en av Nordens mest trafikerade webbplatser under 2007. Även Linde & Qvarnström nämner just Lunarstorm i deras rapport om Sociala relationer på nya digitala arenor då de nämner en undersökning gjord av BRIS i november 2000 fast där även Passagen och Skunk var inblandade. Syftet med denna undersökning var att utreda om mobbning existerar på nätet. Tjugoåtta procent svarade att de någon gång blivit utsatt för mobbning online, vad som också enligt Linde & Qvarnström framkommer ur denna undersökning är att trots att tjugoåtta procent någon gång känt sig utsatta är det trots allt den ”vanliga” mobbning som är mest förekommande. Av dessa tjugoåtta procent var det fyra procent som hävdade att de ofta råkar ut för mobbning via internet. På tal om vad nya arenor har medfört skriver Shariff i Cyber-bullying att communities så som Myspace, då det introducerades 2003, generellt inte hade allt för förekommande incidenter så som e-mobbning. Det var först runt 2004 då Facebook och YouTube introducerades som sociala arenor som olika situationer kring e-mobbning uppdagades. Enligt Medierådet har barns (9-12 år) internetanvändning ökat från 49 % 2006 till 59 % 2010. Den mest troliga orsaken till detta är att kamratumgänget har flyttat över och förlängts till nätet med tanke på de senaste årens sociala sajter såsom Facebook och Bilddagboken. Däremot tyder de undersökningar som Medierådet gjort att bland barnen i samma åldrar har mobbningen minskat från 2008 till 2010. Vad som däremot är mer synligt är att allt fler barn har drabbats av att någon har lagt ut bilder på dem på internet eller skickade via mobiltelefon. Det rör sig fortfarande om få drabbade men bland barn har detta fördubblats från 2 % till 4 % på två år. Förklaringen till detta kan vara den ökade användningen av sociala arenor där man laddar upp fler foton än någonsin tidigare (2010). Dunkels nämner detta då hon diskuterar det faktum att bilder läggs ut på internet i boken Vad gör unga på nätet? Hon menar att internet har på gott och ont gjort det enklare att sprida material. Lika lätt det är för någon att ta ett foto och skicka till någon lika lätt är det för någon att spara just det fotot och publicera det någon annanstans. Att lägga ut foton är för

många unga oerhört viktig och dessutom en stor aktivitet av vad man kan göra på internet. Med detta i åtanke kan man diskutera vad som händer med de bilder som läggs ut men samtidigt är det viktigt att tänka på vad de som publicerar bilderna tänker på då de publicerar dem och vilken närvaro de har på nätet. Dunkels menar här att det trots detta är viktigt att vuxna kan varna barn och unga som lägger ut bilder men det utan att fördöma dem. Hon menar att skillnaden på att fördöma och varna kan vara svår men trots allt viktigt (2009). Friends har i sin bok som de gjort tillsammans med Telia Koll på nätet skrivit: ”Om de känner att de efter en månad fortfarande kan stå för fotot eller texten kan de också utan problem publicera dessa på nätet. Är de osäkra bör de fundera ett par vändor till före fotot eller texten läggs ut på nätet (2009;25)”.

6. Metod

Vår metod gick ut på att föra intervjuer med en rektor och en lärare. Detta i hopp om att det skulle ge oss en inblick i deras ställningstaganden angående ansvarsfördelningen mellan skola och hemmet gällande e-mobbning. Föräldrar intervjuades då de utgör en stor del av vår undersökning angående ansvarsfördelningen och hur föräldrarna kan hjälpa mot e-mobbning och samarbeta med skolan. Intervjuerna gick till på så sätt att vi träffade föräldrarna en och en. Föräldrarna fick höra ett e-mobbningsfall som de fick ta ställning till och diskutera utifrån. Intervjuerna ledde till bra diskussioner angående föräldrarnas åsikter kring e-mobbning och dess åtgärder. Rektorns intervju utgick från likabehandlingsplanen på skolan i fråga och faktumet att skolans likabehandlingsplan inte berör e-mobbning. Intervjun med läraren gick till på så sätt att spontana samtal fördes vilket resulterade till att vi fick berättat för oss det fallet som vi har i arbetets inledning och som vi använde vid föräldrarnas intervjuer. När vi intervjuade tre elever, använde vi oss av den s.k. snöbollsmetoden vilket innebär att när vi förde intervjuer med eleverna hoppades vi eventuellt bli hänvisade till andra elever. Intervjuerna med eleverna präglades av spontana samtal där barnen fick visa oss allt från positiva och negativa saker med datorn till vad de gör på datorn online och offline. Utöver detta intervjuade vi en fritidspedagog. Detta för att vi anser att fritidspedagogen befinner sig mellan skolan och hemmet och kan bidra med ytterligare en synvinkel på problemet. Denna intervju gick ut på fritidspedagogen fick ett antal frågor ställda och skulle svara och reflektera över dessa. Vad vi fick ta hänsyn till under våra intervjuer och samtal med elever var att de är minderåriga och det krävs vissa forskningsetiska aspekter från oss så som att få medhåll från elevernas målsmän att få använda oss av dessa samtal.

6.1 Val av forskningstraditioner 

Vi har valt att använda oss av den hermeneutiska forskningstraditionen vilket innebär att man vill skapa en förståelse och koppling mellan text och verklighet. Detta kommer vi göra genom att jämföre den tidigare forskningen och den litteratur vi har med de intervjuer och spontana samtal vi gjort. Enligt Kvale är orsaken till att använda sig av den hermeneutiska tolkningen då man vill se om den tidigare forskningen och de observationer man gör stämmer överens med verkligheten (1997).

I valet mellan en kvalitativ och kvantitativ metod valde vi både den kvalitativa metoden eftersom denna metod utgår från att man observerar en mindre skala individer med syftet att

kunna koncentrera och ge mer uppmärksamhet till de som skall observeras (Bryman, 1997) och den kvantitativa metoden i form av medierådets forskning.

6.2 Etiska övervägande 

På grund av att vi har haft spontana samtal med minderåriga var det viktigt för oss att ha medgivande och ett godkännande från elevernas vårdnadshavare, samt elevernas eget godkännande till att publicera den insamlade informationen. Vi har även varit noga med att tydliggöra för lärare, rektor, fritidspedagog samt. Föräldrar att de intervjuer som har gjorts kommer att publiceras.

Eftersom vi berör känsliga berättelser i vårt arbete har vi även varit tvungna att ha tillåtelse för att publicera dessa. Det fall vi inleder med har vi fått tillåtelse att presentera genom diskussion med rektorn samt det Facebook fall som presenteras gav föräldrar och elev tillåtelse till. Övriga fall strikt anonyma även för oss då vi varken känner till elevernas namn eller skola.

7. Resultat & Analys

Under denna rubrik kommer vi att presentera vårt empiriska material och redogöra för hur vi har tolka det som sagts under intervjuerna och analyserat respektive intervjuer. Dessa kommer även att ställas emot varandra och jämföras. Detta genom att vi kommer presentera fyra olika fall som behandlar e-mobbning och koppla dessa till vårt teoretiska ramverk samt våra empiriska undersökningar. Denna jämförelse har även fått oss till att reflektera kring lärares, skolledningens, föräldrarnas, fritidspedagogens och barnens attityder mot e-mobbning.

När resultatet sammanställdes och analyserades framkom det tydligt att samtliga medverkande i intervjuerna någon gång upplevt e-mobbning på ett eller annat sätt. Nedan följer ett antal fall som vi utifrån intervjuerna kommer att ställa emot varandra, jämföra och analysera.

7.1 Online spel

I det här fallet kommer det att presenteras ett fall av internetmobbning mellan två pojkar och hur det har åtgärdats ur fritidspedagogens perspektiv.

Situationen gick till på så sätt att en pojke i 10-årsåldern som spelade WOW (World of Warcraft) fick sitt lösenord stulet. Detta innebar att han fick sin karaktär saboterad för sig då han förlorade poäng, status etc. Pojken i fråga beskyllde en annan pojke som också spelade spelet men som förnekade att han hade gjort detta. Personalen i fråga försökte lösa detta eftersom det blev uppenbara slitningar på gruppen och pojken som blev anklagad till att ha stulit lösenordet blev mobbad genom att bli utfryst från gruppen. Personalens åtgärder blev att först föra samtal separat med pojkarna i fråga men eftersom detta inte fungerade hade de också samtal där bägge pojkarna satt tillsammans. Inte heller detta fungerade vilket ledde till att personalgruppen fick tillkalla ett föräldramöte med dessa pojkarnas föräldrar. Detta är ett sätt till att få föräldrar till att bli engagerade i vad som händer online och hur man åtgärdar dessa situationer. Situationen visar på ett tydligt samarbete mellan fritidshemmet (skolan) och hemmet. Även Olweus är för samtal med föräldrarna då han skriver att en noggrann utredning bör göras och att utredningen skall innehålla samtal med bägge föräldrarna och eleven som blivit utsatt samt med den som anklagas för mobbning, komma föräldrar till denne och andra

elever och föräldrar i klassen. Han menar även att man skall utforma en detaljerad plan för hur skola och hem gemensamt skall få slut på mobbningen (1999).

7.2 Lunarstorm 

Även detta fall är berättat av fritidspedagogen där internet är centralt och anledningen till en mobbningssituation främst mellan flickor. Man får här reda på hur en klasslärare hanterade situationen och dennes samarbete med hemmet.

Den utsatta flickan beskrevs som en duktig elev med vacker sångröst som hellre umgicks med pedagogerna än med jämnåriga. Flickans hemförhållanden beskrevs som avvikande från normen då hennes föräldrar var separerade där mamman är lesbisk och pappan har avvikande alkoholvanor. Redan från start himlade andra elever med ögonen och suckade när hon pratade men efter att hon i förtroende på Lunarstorm pratade med en klasskompis om sin situation med pappan blev situationen värre. Hennes dåliga hemförhållande spreds på skolan och eleverna började trakassera henne både på skolan och på Lunarstorm. Nedvärderade kommentarer om hennes utseende och hennes pappa skrevs i flickans gästbok på hemsidan och det ifrågasattes varför flickan fanns eftersom eleverna menade att hon inte fyllde någon funktion och ingen ville veta av henne. Detta ledde till den tragiska händelsen då flickan försökte ta livet av sig. Efter detta fick hon träffa skolkurator och psykolog för att bearbeta händelsen. Allt detta ledde till att klassläraren pratade med flickans föräldrar och i detta samtal framkom det att mamman inte ville att händelsen inte skulle offentliggöras. Klassläraren kunde därmed inte göra mer än att diskutera och belysa mobbning för klassen ur ett allmänt perspektiv. Även om det här fallet berättades för oss är vi fortfarande ovetande om vilka som är inblandade och fallet förblir icke offentligtgjord där det hände. Därför anser vi att det inte är problematiskt att vi fick det här fallet berättat för oss av fritidspedagogen.

Fritidspedagogen anser att internet förvärrade situationen för flickan även om situationen inte var bra redan från början. Detta håller vi med om vilket även Enochsson & Olin gör då de skriver om offentliga synligheten på elektroniska mötesplatser (2007). Fritidspedagogen uttryckte även något som vi också konstaterat nämligen att ”Det är enklare att skriva något elakt än att säga det rakt ut (2010-12-12)”. Detta på grund av det Friends hävdar när de skriver att mobbarna lätt kan falla för det internet erbjuder då man slipper se offret i ögonen när man skriver något elakt.

7.3 MSN Messenger 

Internet är även här centralt för mobbnigen då en pojke blir kränkt av en annan pojke i samma klass vid användningen av ett kompisprogram MSN (Dunkels 2009).

Pojken som blir utsatt i detta fall är 12 år med diagnosen ADHD vilket medför att han blir som mest utåtagerande då han hamnar i större grupper. Pojken är väldigt duktig med datorer vilket klasskompisarna uppskattar och utnyttjar då han ofta och gärna åker hem till dem och hjälper de med eventuella datorproblem. En annan pojke i klassen som uppfattas ha en högre social status uppfattar detta som störande då hans popularitet får konkurrans. Resultatet av detta blir att den populära pojken börjar prata negativt om den utsatta pojkens tidigare utbrott och sprida detta på MSN vilket har skapat oroligheter i klassen och bland föräldrar som i sin tur ringer den utsatta pojkens föräldrar och terroriserar. Detta prat provocerar nya utbrott hos pojken och allt färre elever vill umgås med pojken. Pojkens familj tvingades till slut flytta.

Vår slutsats när det gäller detta fall är att samordningen av arbetet emot mobbning inte sköttes bra. Detta på grund av att det tilläts att andra föräldrar ringde till offrets föräldrar och terroriserade dessa över telefon. Här kan vi hålla med Olweus att det är viktigt att samtala med de berörda elevernas föräldrar i hopp om att klar information ska tillförses och att ett konstruktivt samarbete ska påbörjas (1999).

7.4 Facebook 

Detta fall utspelar sig mellan två pojkar i parallellklass då mobbningen skedde via internet på hemsidan Facebook. Denna information har vi kommit över då vi i ett av våra spontana samtal med eleverna fick detta berättat för oss.

Den utsatta pojken hade fått elaka saker skrivet på sin profilsida på Facebook av en pojke i parallellklassen. Den utsatta pojken tog bort inläggen som lades på hans profilsida och tog genast kontakt med klassläraren. Klassläraren tog i sin tur kontakt med läraren för parallellklassen och genom ett gott samarbete och samtal med eleverna kunde situationen åtgärdas och pojken lämnades ifred.

Detta fall bevisar hur ett samarbete mellan lärare kan åtgärda en mobbningssituation. Olweus stärker också detta då han skriver att klassföreståndarna ska ta problem på allvar vilket vi anser att dessa lärare har gjort i detta fall (1999).

7.5 Skolledningen och lärarnas attityder mot e­mobbning 

För att få svar på vår frågeställning angående ansvarsfördelningen kring e-mobbning mellan skolan och hemmet tolkade vi det Rektorn sa under intervjun. Rektorn i fråga påpekade vikten av ett samarbete mellan skolan och hemmet. Utöver det vi ovanstående skrivit fick vi i intervjun tillsammans med rektorn också veta hur dennes skola hanterar eventuella mobbningssituationer. Det faktum att i skolans likabehandlingsplan inte nämner e-mobbning en endaste gång ställer vi oss frågande till varför? Rektorn berättade att skulle det mot all förmodan uppstå ett mobbningsfall som är av det elektroniska fallet samt att det kommer hända under skoltid kommer de i så fall utgå från den handlingsplan de har kring den vanliga mobbningen. Trots det att likabehandlingsplanen endast tar upp begreppet mobbning inom kategorin ”vanlig mobbning” diskuterar skolan i fråga ändå e-mobbning då de i sina trygghetsenkäter som de årligen gör med eleverna i årskurserna 4-9 på skolan. Syftet med dessa enkäter är att kartlägga klimatet på skolan och elevernas upplevelser av sin skolsituation samt att enkäterna ska ligga som grund då de utformar nya mål till den årliga likabehandlingsplanen. Denna enkät tar upp flertalet frågor, då bland annat frågor kring e-mobbning. En specifik fråga i denna enkät är: Upplever du att det förekommer mobbning och kränkande kommentarer mellan elever på Internet? Av ca 500 elever som besvarat denna enkät hade 40 % av dessa någon gång upplevt att mobbning via internet hade förekommit.

Däremot menar Rektorn att det är skolans ansvar att tydliggöra och diskutera men inte aktivt bearbeta det som sker utanför skolan. Läraren menade i sin tur att visserligen har skolan en policy att det som händer och sker i hemmet inte är något skolan har som ansvar att hantera. Eftersom det som händer utanför skolan många gånger och oftast påverkar eleverna i skolan anser hon att det är viktigt att skolan agerar och finns där som stöd för eleverna om något händer. Ett exempel på detta är Facebookfallet om pojken som blev mobbad på fritiden över Facebook. Lärarna tog tag i problemet även om det inte hände under skoltid och lyckades åtgärda situationen. Därför kan vi associera våra egna åsikter om ansvaret till det läraren säger. Alltså håller vi inte med rektorn om att skolan inte aktivt ska förebygga mobbningen som händer utanför skolan.

Även fritidspedagogen som är den som finns mellan skolan och hemmet anser att fastän skolor oftast har den policy att man inte ska agera mot det som händer utanför hemmet är det viktig att man finns där för eleverna. Fritidspedagogen anser att fritiden påverkar skolan och att skolan blir då indirekt tvungna till att ta tag i problemen. Det är tydligt att det blir en miss i kommunikationen mellan skolans ledning och skolans anställda. Vi tolkar detta som att Rektorn i det hela hellre ser till vad som är bra för skolan som en enhet medan läraren snarare tänker mer på vad som är bra för dennes klassrumsmiljö och varje individs välmående. Enligt LPO 94 går det under skolans uppdrag att skolan ”skall därvid vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran och utveckling. Arbetet måste därför ske i samarbete med hemmen” Det står även att skolan skall satsa på att bekämpa all form av kränkning och mobbning.

Även skollagen säger detta då det står att alla skolor ska ha en skyldighet till att arbeta med det som påverkar elevernas skoldag (Friends & Telia, 2009;16). Med detta sagt påpekar vi ännu en gång att vi har mer gemensamt med lärarens resonemang snarare än rektorns resonemang. Detta eftersom vi anser att det är viktigt att elevernas välmående alltid ska komma i första hand.

7.6 Föräldrarnas attityder mot e­mobbning 

Likaså känner föräldrarna att det är viktigt att skolan tar tag i allt som händer inom skolan men även utanför hemmet. En av föräldrarna vi intervjuade menade på att skulle det uppdagas att hennes dotter blivit utsatt för mobbning – oavsett om det är ”vanlig mobbning” eller e-mobbning vilket hon anser vara lika illa, var att hon skulle gå bärsärkagång på skolan och kräva att det skulle åtgärdas. Hon menade att det är viktigt att kommunikationen och samarbetet mellan skolan och hemmet är viktigt. Inte enbart för hennes roll som förälder men även för eleverna som spenderar så mycket tid där. Alla elever bör veta att de är synliga och kommer få den hjälp de är i behov av oavsett om det som sker händer i skolan eller utanför skolan.

Vid intervjuerna med föräldrarna presenterades ett fall som de fick ta ställning till. I fallet berättas det om två klasskamrater som hamnar i en e-mobbningssituation inne på en community. Fallet presenteras mer ingående i vår inledning. Föräldrarna fick ta ställning till

hur fallet skulle åtgärdas om det hade varit deras barn. De fick uttrycka sig om hur de hade gått tillväga och vad de hade krävt från skolan och övriga inblandade föräldrar. Även här var deras tankar och åsikter enade med lärarnas om att skolan ska samordna och arbetet mot e-mobbning oavsett om det sker i hemmet eller på skolan då det påverkar barnet psykiskt vilket resulterar i att skolgången påverkas.

Däremot var det en förälder som under intervjuns gång sa att skulle inga av de steg skolorna har i sin likabehandlingsplan fungera så skulle hon fundera på att flytta sitt barn till en annan skola. Diskussionen fortsatte med att hon samtidigt som hon var säker på att detta var ett alternativ för henne blev hon osäker på om det var det rätta att göra. Varför skulle hennes barn behöva flyttas till en annan skola om denna blev utsatt för e-mobbning då det borde vara den som mobbar som tvingas flytta? Hon resonerade som så att det är fel att straffa den som är utsatt för mobbning då den tvingas lämna alla kompisar bakom sig och mobbaren får stanna kvar. Samtidigt som det inte heller rätt att flytta på mobbaren. Vi anser att åtgärder bör vidtas för att hjälpa både mobbaren och den som blir utsatt eftersom problemen inte åtgärdas genom att flytta på elever. När man åtgärdar en e-mobbningssituation, eller vilken mobbningssituation som helst ska man sträva efter att utveckla elever som människor och vi tycker inte att man uppnår detta genom att flytta på eleverna eftersom det inte löser några problem för den som mobbar. Dock kan det vara ett sista alternativ om man inte har lyckats med några åtgärder till att nå eleverna. Även föräldern tycker detta då hon uttryckte sig under följande vis under intervjun: ”Vad jag anser är att om ingenting funkar så måste någonting hända och det kan vara ett byte av skola för mobbaren eller för den som blir mobbad (20101208)”. Samtidigt berättade en annan förälder att han skulle kräva att hela skolan engagerade sig om hans barn skulle bli mobbat. Han skulle kräva att skolan anordnade någon form av tema där alla skulle bli medvetna om mobbning och vad det kan åstadkomma och hur det känns för de som blir utsatta. Den intervjuade pappan här upprepade flera gånger om att han skulle kräva att skolan tog tag i detta. Fastän han samtidigt menade att det skulle vara självklart att de inblandade barnen samt deras föräldrar skulle diskutera vad som hänt menade han att det var skolans huvudansvar att ta tag i detta eftersom barnen befinner sig i skolan minst lika mycket hemma. Skillnaden var att barnen inte behöver träffas i hemmet men att de i skolan var tvungna till det. Han menade att det är viktigt att barnen känner sig trygga i skolan och att lärarna och rektorn gör allt det kan för att få eleverna att känna sig trygga om något skulle hända.

7.7 Elevernas attityder mot e­mobbning 

Under de spontana samtalen vi förde med tre elever fick vi reda på att samtliga hade kommit i kontakt med e-mobbning på ett eller annat sätt via hemsidor så som Facebook och YouTube. Vi fick dessutom veta att samtliga ljuger om sina åldrar för att kunna gå med i Facebook. Under intervjuernas början märkte vi också att eleverna kände sig osäkra då vi plötsligt tillät dem att under lektionstid logga in på sidor såsom Facebook och Youtube eftersom de normalt sett inte tillåts detta. Det märktes också tydligt att eleverna var medvetna om vilka regler som finns och vikten av att följa dessa. Men trots detta har de gjort ett medvetet val att registrera sig på exempelvis Facebook trots att de inte har den rätta åldern inne. Med denna information i åtanke märker vi tydligt att den forskning som Medierådet har gått ut med angående att internetanvändandet har gått längre ner i åldrarna stämmer. En av våra tolkningar till detta är att vi märker att många elever verkar vilja ge intrycket av att de är äldre än vad de möjligtvis är eftersom de så gärna vill befinna sig på ett online forum som är ämnade för vuxna personer. Åldersgräns finns på Facebook av en anledning och vi tror att e-mobbningen kan öka då barn under åldersgränsen inte vet vilka normer som gäller, hur man respekterar andra online eller hur man rent generellt beter sig mot andra då de inte ännu lärt sig vilka konsekvenser det kan ge av att skriva utan tänka sig för.

När vi frågade eleverna om vem de ansåg skulle åtgärda e-mobbningssituationer då de uppkommer svarade de att de tyckte att skolan och lärarna skulle hjälpa till med detta men även att det är viktigt att föräldrarna också hjälpte till. En av de elever som vi satt med tillsammans framför datorn med sa att han tyckte att ”Båda ska hjälpa eftersom det känns att man är i skolan lika mycket som hemma. Ibland i alla fall (20101203)”. Det är här enligt oss så tydligt att eleverna är medvetna om vad som bör ske och vad som är rätt och fel. Fastän vi i stycket ovan tvivlar på elevernas förmåga att bete sig korrekt vid online situationer anser vi att även om det tycks vara så att många inte är kapabla till detta, att de är impulsiva och många gånger inte tänker sig för trots allt har en förmåga att skilja på rätt och fel. Eleverna anser att eftersom de befinner sig i skolan och där i blir förbjudna att göra vissa saker eller att bete sig på ett visst sätt att det är självklart att skolan också ska hjälpa dem. Den elev som i fallet ovan under rubriken Facebook berättade för oss att han direkt raderade bort de inlägg som hade skrivit på hans profil berättade också för oss att han direkt hade gått och pratat med sin lärare. Detta eftersom pojken själv uttryckte det som ”Det är ju hans jobb!”. Vi menar här att pojken gjorde helt rätt och det sätt läraren bemötte detta på och tog det på allvar direkt borde alla lärare göra. Fastän huvudansvaret ligger på föräldrar att uppfostra sina barn tycker vi att

personalen inom skolan också bör hjälpa till med detta. Precis som Olweus hävdar då han skriver att trots samarbetet mellan hemmet och skolan så är det skolan som har huvudansvaret till att samordna arbetet med att motverka mobbning i skolan (1999). Med detta sagt är det tydligt att alla med undantag för rektorn och det denne sa att det är viktigt att kommunikationen och samarbetet mellan skolan och hemmet är aktivt.

7.8 Fritidspedagogens attityder mot e­mobbning 

Bortsett från de fall vi tidigare presenterat (se 7.1, 7.2, 7.3 och 7.4) fick vi också veta då vi intervjuade fritidspedagogen att hon anser att datorer och mobiler har tagit över mer och mer men också att det gått längre ner i åldrarna bland barn. Hon återkom flera gånger till att jämföra hur det var när hon började jobba inom yrket för cirka 14 år då det knappt fanns datorer och än mindre mobiltelefoner. Vi fick veta att då hon började jobba 1996 så hade inga barn egna mobiltelefoner vilket de flesta barnen har idag. Fritidspedagogen menade på att ”det är mer ovanligt att barn och unga inte har mobil idag (20101214)”.

Ytterligare en observation som fritidspedagogen har gjort gällande e-mobbning är att tendenserna till e-mobbning ökat vilket även blivigt synligare inom fritidshemmet. Vi fick berättat för oss att hon anser att detta var mest synligt bland pojkar och att hon upplever det som de börjar med datorer mycket tidigare än vad flickor gör. Pojkar tenderar till att vara mer elaka mot varandra, de loggar in på varandras konton och saboterar online-karaktärer i spel samt blockerar varandra medan flickor oftast sitter på MSN. Hon berättade vidare om de olika fall vi valt att presentera som inledning till detta kapitel. Där det också blev tydligt att även om hon anser att pojkar är elakare än flickor känner vi snarare att pojkar många gånger hellre förstör för varandra och på något sätt upplever vi det som om de är rakare i sitt sabotage emot varandra. Detta medan vi uppfattar det som flickor i deras mobbning, oavsett om det är e-mobbning eller vanlig e-mobbning är mer elaka på så sätt att de viskar, pekar och säger elaka saker. I jämförelse tror vi att flickors tendenser till att frysa ut och få andra att känna sig utanför och osynliga kan kännas elakare än pojkar då de förstör för varandra. Vi märker här att det oftast är barn med låg status som blir mobbade i skolan vilket även fritidspedagogen kopplar till internet då hon säger att: ”elever med låg status har större tendenser till att sjunka i hierarkin på internet med de eleverna med hög status kan bygga upp sin popularitet och få ännu fler följare (20101214)”.

Vi fortsatte att diskutera mobbning rent generellt och flera gånger kom fritidspedagogen in på hur barn har förändrats över tiden. För att få oss att förstå tog hon jämförelsen från då hon själv var liten att då jämförde man vems pappa som var starkast. Idag är det inte bråk om vems pappa som är starkare utan snarare om vems pappa som är rikast. ”Min pappa är rikare än din. Jag fick både ny mobiltelefon och ny laptop, det fick inte du! (20101214)”. Hon ansåg att detta också kan bidra till att mobbningssituationer kan uppstå och att de fastän fritidshemmet inte har några skyldigheter att ta tag i situationer som händer utanför fritidshemmet försöker de ändå lösa all form av konflikter. Däremot ansåg hon att hemmet har det huvudsakliga ansvaret att hand om situationer kring mobbning. Men eftersom fritiden påverkar skolan och fritidshemmet blir skolan och fritidshemmet indirekt tvungna till att ta tag i problem. Vi diskuterade även en del om det kan vara så att barnen tar med sig e-mobbningssituationer till fritidshemmet vilket vi fick svar på utan någon tvekan. Det gör de alltid, många av barnen har enligt henne fritidspersonalen som någon form av ventil som de pratar av sig med. Hennes förklaring till detta är att de gör det eftersom personalen på fritids varken är föräldrar eller fröknar. Vår teori om detta är att det kan vara så att eleverna gör detta just därför att fritidspersonalen befinner sig någonstans mellan skolan och hemmet och just därför kan barnen se dem som något som är enklare att prata med. Pedagogens egen teori är att de gör detta eftersom de många gånger ser problemen långt innan kanske föräldrarna eller vad klasslärarna gör eftersom både hemmet och skolan många gånger är så inriktade och strukturerade kring undervisning och för att hinna med allt som ska göras både inom skolan och i hemmet.