Självständigt arbete (15 hp)
Författare Program/Kurs
Anton Gääw OP SA 12-‐15
Handledare Antal ord: 11 818
Fil. Dr. Dan Öberg Beteckning Kurskod
Övlt Anders Malm 1OP147
ANDRA LIBANONKRIGET 2006 – FINNS DET YTTERLIGARE
FÖRKLARINGAR TILL ISRAELS MISSLYCKANDE?
ABSTRACT:
On the 12th of July 2006, members of Hezbollah kidnapped two Israeli soldiers. This led to the start of the second Lebanon war, fought between Israel and Hezbollah, lasting 34 days. For the first time in history, Israel was not the winning part in the conflict and did not manage to achieve their objectives with the war.
The reasons for Israel’s defeat have been discussed in previous research where the lack of military and civilian leadership, poorly trained ground troops and bad tactics and strategies are mentioned. This paper builds on these theories and intends to investigate whether an insufficient cooperation of land and air force could be another explanation for Israel's defeat. The paper’s theoretical premise is Robert A Pape’s theories about The Denial Strategy.
Israel did use the denial strategy to some extent during The 2006 Lebanon War. The results of the analysis also show that the lack of joint action of land and air force could be a
contributing factor to Israel's defeat but that more research is required to draw a definitive conclusion.
Nyckelord:
Andra Libanonkriget, 2006, Israel, Hizbollah, Pape, Nekande operationskonsten
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 3
1.1 BAKGRUND ... 3
1.2 FORSKNINGEN RUNT LIBANONKRIGET 2006 ... 5
1.3 PROBLEMFORMULERING ... 6
1.4 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 7
1.5 AVGRÄNSNINGAR ... 7
1.6 DISPOSITION ... 8
2. TEORI ... 9
2.1 LUFTMAKT GENOM HISTORIEN ... 9
2.2 BOMBING TO WIN:AIR POWER AND COERCION IN WARS ... 10
2.3 FYRA OPERATIONSKONSTER: BESTRAFFANDE, RISKGENERERANDE, DEKAPITERANDE OCH NEKANDE 10 2.4 DEN NEKANDE OPERATIONSKONSTEN: UNDERSTÖD AV MARKTRUPPER, OPERATIV INTERDIKTION OCH STRATEGISK INTERDIKTION ... 12
2.5 KRITIK MOT TEORIN ... 13
3. METOD OCH MATERIAL ... 15
3.1 DEN DESKRIPTIVA FALLSTUDIEN ... 15
3.2 KVALITATIV TEXTANALYS ... 16
3.3 OPERATIONALISERING ... 17
3.4 MATERIAL ... 18
3.5 SAMMANFATTNING AV METODEN ... 19
4. ANALYS AV FALLET LIBANONKRIGET 2006 ... 20
4.1 HISTORIK LIBANONKRIGET 2006 ... 20
4.2 DIREKT UNDERSTÖD TILL MARKTRUPPERNA ... 21
4.2.1 Direkt understöd av marktrupper ... 21
4.2.2 Flyget skall användas kombinerat med marktrupper i ett gemensamt anfall ... 22
4.2.3 Attacker på fiendens frontlinjer, direkt bakomliggande logistik och förstärkningar .... 23
4.2.4 Stöd till marktrupper genom utnötning av fiendens styrkor ... 23
4.3 OPERATIV INTERDIKTION ... 23
4.3.1 Attacker på taktiska försörjningsnät och förstärkningar ... 24
4.3.2 Attacker mot ledning ... 24
4.3.3 Attacker mot transport så som järnvägar, vägar etcetera ... 24
4.4 PERSPEKTIV SOM KOMPLICERAR ELLER PROBLEMATISERAR ANALYSEN ... 25
4.5 RESULTAT AV ANALYSEN ... 26
5. AVSLUTNING: SVAR PÅ FRÅGESTÄLLNINGARNA, DISKUSSION OCH REFLEKTION ... 28
5.1 SVAR PÅ FRÅGESTÄLLNINGARNA ... 28
5.2 DISKUSSION ... 29
5.3 REFLEKTION ... 31
5.4 FORTSATT FORSKNING ... 32
5.5 SLUTORD ... 33
6. LITTERATUR OCH REFERENSFÖRTECKNING ... 34
6.1 LITTERATUR ... 34
6.2 RAPPORTER OCH ANDRA KÄLLOR ... 35
6.3 ARTIKLAR ... 35
6.4 ELEKTRONISKA KÄLLOR ... 35
6.5 PRESSKLIPP ... 35
1. Inledning
1.1 Bakgrund
The first time when someone in the Middle East truly challenged the State of Israel and almost got away with it. … For the first time in the history of the nation, we did not exact a heavy enough price from those enemies who tried to use force against us, and we did not prove [beyond a doubt] that the path to peace is more profitable than that of force.1
Den 12e juli 2006 sköt Hizbollah raketer mot Israeliska militärposteringar och byar nära gränsen mot Libanon. Samtidigt tog sig Hizbollahmedlemmar över gränsen till Israel, kidnappade två Israeliska soldater och dödade ytterligare tre. Kort efter attacken mot den Israeliska posteringen hade styrkor ur Israeli Defense Force, IDF, korsat gränsen mot Libanon där en Israelisk stridsvagn blev utslagen och ytterligare fem soldater dödade. Detta blir starten till det 34 dagar långa krig mellan Israel och Hizbollah som kommer kallas ”Det Andra Libanonkriget”.2 Israel skulle nu, som svar på Hizbollahs
övertramp, sätta in en kraftfull aktion som skulle få ett snabbt slut på konflikten och minimera Israeliska förluster. Stommen i Israels krigföring skulle vara det israeliska flygvapnet IAF, Israeli Air Force.3 Med dess tekniska överlägsenhet skulle Hizbollah
snabbt vara slaget. IAF lyckades till en början bra med sina uppdrag att slå ut Hizbollahs medel-‐ och långdistansraketer i Libanon men när de kortdistansraketer som, i hundra-‐ tals, dagligen slog ner i norra Israels skulle slås ut gick det sämre.4 Tillslut tvingas IDF
mobilisera sina markförband men inte heller nu lyckas man slå Hizbollah. När konflikten avslutas med ett eldupphöravtal den 14 augusti 20065 hade Israel inte uppnått de mål-‐
sättningar som satts upp innan kriget.6 De kidnappade soldaterna lyckades inte räddas,
Hizbollah blev inte tillräckligt försvagade, varken som militär eller politisk gren och inte heller lyckades påtryckningarna mot Libanon för att utesluta Hizbollah som politisk medspelare.7
Historiskt sätt har Israel och IDF nått framgångar i krig de deltagit i. Till exempel i sex-‐ dagarskriget 1967 mot bland annat Egypten, Jordanien och Syrien så vann Israel, trots
1 Lambeth, B. S. (2011), Air operations in Israels war against Hezbollah: Learning from Lebanon and getting it right in Gaza, Santa Monica, CA: RAND, s 319
2 Olsen, J. A. (Red.), (2010), A history of air warfare, Dulles, VA: Potomatic Books, s
308-309
3 Lambeth, (2011), s 1-2 4 Olsen, (2010), s 309-310 5 Ibid., s 297
6 Lambeth, (2011), s 2
7 Mera ingående läsning om Israels mål, se – Cordesman, A., Sullivan, G. & Sullivan, D.
sin underlägsna numerär, snabbt stora framgångar mot sina grannländer.8 Även efter
kriget mot Hizbollah 2006 har Israel krönt framgångar i krig, och då mot Hamas i Gaza 2008. Under den 23 dagar långa konflikten var IDF åter överlägsen sin fiende och Israel stod som segrare. Nu var taktiken inte längre densamma som 2006 utan redan efter sju dagars inledande flyganfall var en stor markinsats, koordinerad med luftstridskrafter som understöd insatt.9
Kriget i Libanon 2006 visar på flertalet brister hos den israeliska militären. Rapporter, böcker och artiklar har efter kriget diskuterat anledningarna till Israels tillkorta-‐ kommanden. Bland annat så nämns bristfälligt ledarskap hos både regeringen och den militära ledningen, för dåligt utbildade marktrupper samt dålig strategi och taktik. Israel gick i detta krig ifrån sin traditionella krigföringstaktik med mycket marktrupper och använde till största delen flygstridskrafter, något som visade sig vara ett mindre bra val.10 Israel ska även ha tittat för mycket på USA:s användning av EBO, Effect based
operations där flyget spelat en central roll.11
Detta arbete tar avstamp i just den stora användningen av luftstridskrafter och mindre markstridskrafter som präglade Israels taktik under större delen av kriget. IAF flög som mest 380 flyguppdrag om dagen men man nådde ändå inte ovan nämnda mål.12 Flera
artikelförfattare är överens om att den bristfälliga användningen av markstridskrafter är en stor orsak till Israels nederlag under kriget men ingen påpekar att det är just bristen på mark tillsammans med flyg som är problemet.13 Även den kommission som
tillsattes efter kriget påpekar denna brist på markstyrkor.14 Kan bristen på mark till-‐
sammans med flygstridskrafter tillföra ytterligare en möjlig förklaring till Israels till-‐ kortakommande? Uppsatsen fokuserar på hur just luftstridskrafterna används i kombination med markstridskrafterna.
Det finns många luftmaktsteoretiker som förklarar hur luftstridskrafterna skall användas för att på bästa sätt vinna striden. En av dessa är Robert A Pape och han koncentrerar sig framförallt på användningen av luft-‐ och markstridskrafterna
8 Addington, L. H. (1994), The Patterns of war since the eighteenth century, (2:a uppl.)
Bloomington, IN: Indiana University Press, s 301-304
9 Lambeth, (2011), s 235, vidare läsning om kriget mot Hamas, se Lambeth, (2011), s
221-259 eller Johnson, D. E. (2011), Hard fighting: Israel in Lebanon and Gaza, Santa Monica, CA: RAND, s 95-140
10 Exempel på flera artiklar och böcker om Israels tillkortakommanden i kriget mot Hizbollah
kommer under forskningsläget nedan.
11 Lambeth, (2011), s 336 12 Olsen, (2010), s 313
13 Som ovan nämnt, fler artiklar om detta redogörs för under forskningläget
14 Winogradkommissionen, är en utredning tillsatt av den Israeliska regeringen för att utreda
händelserna under kriget i Libanon 2006. Kommissionens rapport kritiserar bland annat viktiga beslutsfattare, både i militären och i regeringen, http://www.cfr.org/israel/winograd-commission-final-report/p15385 , hämtad: 2015-04-19
tillsammans. 1996 kom hans bok Bombing to win,15 där han förespråkar en användning
av just flyg och mark tillsammans. Två av hans tre perspektiv på den nekande operationskonsten16 ligger till grund för den genomförda analysen av Israels
misslyckande under Libanonkriget 2006.
1.2 Forskningen runt Libanonkriget 2006
Den forskning som nedan redovisas är den som på något sätt koncentrerar sig på Israels tillkortakommanden under Libanonkriget 2006. Det finns redan en del litteratur och artiklar skrivna i ämnet och det mesta av tillgängligt material fokuserar på Israels bristfälliga resultat och just varför dessa resultat inte uppnåddes. Nedan redovisas framförallt dessa anledningar till misslyckande för att ge bästa möjliga grund för upp-‐ satsens undersökning. Mycket av den tidigare forskningen koncentreras kring några större punkter vilka är dålig politisk och militär ledning, dåligt strategi och taktik samt dåligt utbildade markstyrkor.
Kritiken mot den politiska ledningen i Israel koncentreras på dålig erfarenhet och därav dåliga beslut. Israels premiärminister, försvarsminister och stabschef var alla nytill-‐ trädda och saknade erfarenhet att leda landet i krig.17 Fel beslut togs också vid fel
tidpunkter och som exempel på detta nämns den utdragna flygkampanj som fördes utan speciella resultat och även den stora, kostsamma markinsats som inleddes under krigets sista dagarna.18 Fel beslut hävdar också Itai Brun att ledningen tog då flyguppdragen
som flögs gjordes bra men att flyget användes på fel sätt.19 Kritiken mot den militära
ledningen finns också på flera nivåer. På högre nivå hade Hizbollahs strategier helt missats och då till exempel den stora vikt Hizbollah la vid sina kortdistansraketer.20 Avi
Kober hävdar också att ledningen på lägre nivå var undermålig, mycket beroende på dålig träning och en lång tid av jakt på terrorister i Gaza.21
Kritiken mot Israels bristande taktik är också påtaglig. Sarah E Kreps börjar sin artikel om Israels tillkortakommanden med följande:
15 Pape, R. A. (1996), Bombing to win: Air power and coercion in war, Ithaca, NY: Cornell
University Press
16 Den nekande operationskonsten förklaras mera ingående under teorikapitlet.
17 Harel, A. & Issacharoff, A. (2008), 34 days: Israel, Hezbollah, and the war in Lebanon,
New York, NY: Palgrave Macmillan, s 253
18 Ibid., s 253
19 Olsen, (2010), 323-324 20 Lambeth, (2011), s 313
21 Kober, A. (2008), The Israel defense forces on the second Lebanon war: Why the poor
To critics of airpower, Israel’s 2006 war with Hizballah exposed the fallacy that targeting centers of gravity, such as population, command and control, and infrastructure could coerce the adversary into surrendering, and that airpower could obviate the need for land forces and independently win wars22
Hon analyseras även överanvändandet av IAF och påtalar luftstridskrafternas brister mot en fiende som Hizbollah. Även hon nämner bristande ledarskap där ledarna hade tittat på gammal taktik och trott att det skulle vara applicerbart även i detta krig.23 Även
Itai Brun framhåller luftstridskrafternas brister i krig mot små grupper av fiender i stadsmiljö och att en taktikändring måste ske.24 Fler nämner också den övertro på
flygstridskrafterna som ovan nämns och att detta skedde på bekostnad av markstrids-‐ krafter.25 IDF hade gett upp sin tidigare marktunga doktrin mot en som betonade
”achieving victory by air power alone”26. Chefen för IDF, Dan Halutz, påvisade även detta
när han en vecka in i kriget förklarade att ”We are achieving our goals by employing airpower and artillery without launching a ground operation into Lebanon”.27 Ytter-‐
ligare en förklaring till dröjsmålet av markinsatsen var ledningens oro för stora förluster bland eventuella marktrupper vilket var impopulärt hos befolkningen.28
Övrig kritik i forskningen riktas mestadels mot marktruppernas bristande utbildnings-‐ status.29 Den mångåriga COIN-‐insatsen i Gaza som påverkat lägre ledningen gjorde även
soldaterna oförberedda på denna typ av motstånd.30 Som ytterligare ett bevis på
insatsens misslyckade visar Joseph Alagha på att Hizbollah redan 18 månader efter kriget växt sig starkare än innan kriget bröt ut.31
1.3 Problemformulering
Trots Israels tidigare framgångar i de krig som deltagits i så gick man nu, för första gången i landets historia, inte segrande ur kriget mot Hizbollah 2006.32 Tidigare
forskning slår fast att anledningarna till detta framförallt berodde på bristande militärt
22 Kreps, S. E. (2007), The 2006 Lebanon war: Lessons learned, (Elektronisk version), Parameters, 37:1, 72-84, s 72
23 Ibid., s 72
24 Olsen, (2010), 322-323
25 Matthews, M. M. (2008), We were caught unprepared: The 2006 Hezbollah-Israeli war,
Fort Leavenworth, KS: CSI Press, s 61
26 Olsen, (2010), s 306 27 Kober, (2008), s 23, 28 Ibid., s 11
29 Se Harel & Issacharoff, (2008), s 253-254 eller Lambeth, (2011), s 309 30 Matthews, (2008), s 63 och Kober, (2008), s 15-16
31 Alagha, J. (2008), The Israeli-Hizbullah 34-day war: Causes and consequences (Elektronisk
version), Arab Studies Quarterly; Spring 2008; 30, 2; ProQuest Military Collection, s 14
och civilt ledarskap, dåligt utbildade marktrupper och dålig strategi. Den strategin man använde sig av vilade till större del på användandet av flygstridskrafter än tidigare. Även om den tidigare forskningen slår fast att det bristande användandet av markstrids-‐ krafter är en av anledningarna till Israels tillkortakommanden så påpekas inte att det är markstridskrafterna tillsammans med flygstridskrafterna som är det som brister utan enbart bristen av marktrupper. Kan bristen på marktrupper tillsammans med flygstrids-‐ krafter bidra med ytterligare en förklaring till IDF misslyckande? Uppsatsen fokuseras på hur luftstridskrafterna ska användas i denna typ av uppdrag.
1.4 Syfte och frågeställning
Uppsatsen syftar till att se om ytterligare en möjlig förklaring till Israels bristande framgångar i kriget mot Hizbollah 2006 kan ges genom den bristfälliga användningen av luft-‐ och markstyrkor tillsammans. Utgångspunkten för analysen är två av de tre delarna i den nekande operationskonsten.33 De två delarna är understöd av marktrupper samt operativ interdiktion.34 För att svara på problemet och syftet leder detta till nedan-‐
stående frågeställningar:
-‐ Kan Israels misslyckande i andra libanonkriget förklaras genom bristfällig
användning av mark-‐ och luftstridskrafter tillsammans?
För att besvara ovanstående frågeställning har följande delfrågor tagits fram:
- Hur ska luftstridskrafterna användas enligt den nekande operationskonsten?
- Hur använde sig Israel av den nekande operationskonsten under andra Libanonkriget?
1.5 Avgränsningar
Då arbetet avspeglar Israels våldsutövande under hela det 34 dagar långa kriget har avgränsningarna istället gjorts på annat håll. Analysen av kriget berör endast Israels våldsutövande och således tas inte Hizbollahs anfall upp annat än som förklarande text. Källorna som används i arbetet är uteslutande öppna källor och läsaren antas ha en viss
33 Pape, (1996), s 69-79
34 Delen strategisk interdiktion har valts bort då den behandlar långa, utdragna krig. Se
förförståelse för militär luftmakt då vissa begrepp inte kommer förklaras. Analysen av kriget berör endast de 34 dagar kriget pågick, mellan 12 juli och 14 augusti. Marinens medverkande i kriget utesluts också helt i denna uppsats.
Uppsatsen ämnar endast titta på ytterligare en förklaring till Israels misslyckande i Libanonkriget 2006. Således kommer inte de olika definitioner på Hizbollah som reguljär eller irreguljär motståndare att behandlas. Det finns de som betraktar dem som en terrororganisation35 men de har också flertalet platser i den libanesiska regeringen.36
Från Israels håll uttalades också innan kriget att Hizbollah är en del av staten Libanon37
och författaren kommer vidare i texten behandla Hizbollah detta.
1.6 Disposition
I kapitel ett redogörs för bakgrund, tidigare forskning, problem, syfte, frågeställning, disposition och avgränsningar. Kapitel två beskriver luftmaktsteorier i stort, Robert A Papes teorier samt den nekande operationskonsten. Här görs även en operationalisering av den nekande operationskonsten och de variabler som analysen grundas på redovisas här vilket också svarar på delfråga ett. I kapitel tre redovisas uppsatsens material och metod samt även hur metoden har utformats på just denna uppsats. I kapitel fyra analyseras Libanonkriget utifrån de variabler som satts upp i kapitel två vilket svarar på delfråga två. I kapitel fem besvaras inledningsvis de ställda frågeställningarna och sedan diskuteras resultat samt de slutsatser som dragits i analysen tillsammans med ovan nämnda problem, syfte och frågeställning. Kapitel fem avslutas med en reflektion över teori, material och metod samt förslag på vidare forskning i ämnet.
35 USA:s lista över terrorstämplade organisationer. Foreign Terrorist Organizations, Från
US department of state. Hämtad från,
http://www.state.gov/j/ct/rls/other/des/123085.htm den 13 maj 2015
36 Harel & Issacharoff, (2008), s 76 37 Ibid., s 76
2. Teori
Kapitlet behandlar inledningsvis luftmakt i stort under historien för att leda in läsaren på Robert A Pape och hans teorier. Papes bok ”Bombing to win” gås kort igenom för att sedan se till den nekande operationskonsten och de delar som ingår i analysen av Israels misslyckande. Syftet med kapitlet är att leda in läsaren mot valet av den nekande operationskonsten samt att definiera de variabler som används under analysen av fallet Libanonkriget 2006.
2.1 Luftmakt genom historien
Debatten om luftmakt och dess användning har av förespråkare och motståndare länge debatterats. Luftmakt definieras av Philip Meilinger som, ”... the ability to project power or influence through the medium of the air and space to achieve strategic, operational or tactical objectives.”38 Snart efter uppkomsten av flygplan och när första världskriget
stagnerat i skyttegravarna kom den italienska generalen Giulio Douhet med teorin om hur flygstridskrafterna skulle användas för att få ett slut på det stillastående skytte-‐ gravskriget. Bombflyg skulle användas för att förgöra fiendens städer, befolkning och genom detta deras vilja att slåss.39 Hans samtida amerikanska luftmaktsförespråkare
William ”Billy” Mitchell delade Douhets syn på användningen av bombflyg, dock mot fiendens industri och transporter. Förutom att detta skulle slå mot befolkningen skulle det även slå mot stridskrafterna då ingen av dessa hade tillgång till materiell när industrierna bombats. Båda ansåg även att nyttjandet av luftmakt skulle ändra på det primitiva användandet av mark-‐ och sjöstridskrafter.40
Förespråkarna för användningen av luftmakt under kalla kriget41 däribland chefen för
Strategic Air Command, Curtis LeMay, spädde ytterligare på teorierna om att luftmakt är att använda strategisk bombning vilket i sin tur minimerade användandet av ett taktiskt flyg eller understöd för marktrupperna.42 Under 1980-‐talet hade utvecklingen av luft-‐
maktsteorier avstannat mellan förespråkarna av strategisk bombning och de som var för understöd till marktrupper.43 I detta skede blåstes nytt liv i debatten när den nu
pensionerade överste John Warden 1986 släppte sin bok The Air Campaign: Planning for
Combat.44 Warden utvecklade luftmaktsteorin om strategisk bombning ytterligare
genom att definiera motståndarens tyngdpunkter vilka strategiska insatser skulle riktas
38 Meilinger, P. S. (2003), Airwar: Theory and Practice, Portland, OR: Frank Cass, s 1
39 Widén, J. & Ångström, J. (2005), Militärteorins grunder, Stockholm: Försvarsmakten, s
256-257
40 Kreps, (2007), s 73
41 Vidare läsning om kalla kriget, se Addington, (1994), s 266-317 42 Kreps, (2007), s 73
43 Widén & Ångström, (2005), s 265
mot. Motståndaren ses som ett system där ledningsfunktionen och ledningssystemen är det viktigaste och om detta slås ut kommer motståndaren till slut att ge upp.45 Vad
Warden har utelämnat i hans teori är den taktiska användningen av luftstridskrafterna och samarbetet med markstridskrafterna.46 Som motvikt och kritiker till dessa före-‐
språkare för strategisk bombning publicerade Robert A Pape 1996 boken Bombing to
Win: Air Power and Coercion in War. Pape debatterade emot idéerna om att strategiskt
slå mot befolkning, infrastruktur med mera och han hävdar att detta, med stor sannolikhet, inte kommer vinna kriget.47
2.2 Bombing to Win: Air Power and Coercion in Wars
Bombing to Win: Air Power and Coersion in Wars bygger på en kvantitativ analys av alla
(33) strategiska luftoperationer under 1900-‐talet som rör militär tvångsmakt genom strategisk flyganvändning. En fördjupad fallstudie är också gjord på de fem fall som ansågs som mest relevanta. Analysen har gjorts för att kunna utvärdera när detta lyckats eller inte för att se hur det på bästa sätt kan användas i framtiden.48
Tvångsmakt används bäst för att slå mot motståndarens militära svagheter.49 Seger nås
inte genom strategisk bombning av civilbefolkningen eller andra bestraffande metoder. Seger nås istället genom att hotet om ett militärt misslyckande blir för stort för motståndaren och denne ger efter för de krav som ställts.50 Detta då moderna vapen,
bortsett från kärnvapen, inte gör tillräckligt stor skada samt att regeringar ofta accepterar relativt stora förluster på civilbefolkningen för att nå sina mål.51 Pape har
sedan delat in luftmaktsutövande i fyra operationskonster eller luftmaktsstrategier.52
Dessa fyra beskrivs nedan där den nekande operationskonsten presenteras mera ingående då det är utifrån den som uppsatsenens analys bygger på.
2.3 Fyra operationskonster: Bestraffande, riskgenererande, dekapiterande
och nekande
Den bestraffande operationskonsten använder strategisk bombning mot främst civila mål. Genom att tillfoga det civila samhället maximalt lidande kommer de till slut att få 45 Widén & Ångström, (2005), s 265-266 46 Kreps, (2007), s 74 47 Ibid., s 74 48 Pape, (1996), s 1, 9-10 49 Ibid., s 1 50 Ibid., s 15 51 Ibid., s 10-11
52 Denna uppsats kommer fortsättningsvis använda ordet operationskonst. Det är
motståndaren att ändra beteende. Den bestraffande operationskonsten förespråkades av, bland annat ovan nämnda Giulio Douhet.53 Som exemplifiering på denna operations-‐
konst kan de allierades bombningar av Hamburg och Dresden under andra världskriget ses.54
Den riskgenererande operationskonsten är lik den bestraffande vad gäller val av mål. Den främsta skillnaden är att här variera intensiteten på bombningarna. Den varierande intensiteten ger motståndaren tid att tänka och en chans att ändra sitt beteende tidigare än vid den bestraffande operationskonsten.55 Den kontinuerliga upptrappningen av
intensiteten i kombination med möjligheter till samtal så som amerikanerna gjorde under operation Rolling Thunder56 i Vietnam är ett exempel på detta.57
Målet i den dekapiterande operationskonsten är att slå ut motståndarens ledare eller de ledningssystem som behövs för att kunna leda trupperna. Om inte ledningen finns eller inte kan göra sig hörd kommer på detta sätt de militära styrkorna försvagas. Ovan nämnda Warden är den främsta förespråkaren av denna typ av operationskonst.58 Ett
exempel på detta är den USA-‐ledda luftoperationen i Irak 2003 där målet var att döda Saddam Hussein.59 Pape hävdar i sin bok att lägga pengar på någon av ovanstående
operationskonster är bortkastat då de inte fungerar. Den operationskonst som möjligen kan fungera är den nedan nämnda nekande operationskonsten.60
Den nekande operationskonsten syftar till att slå mot motståndarens militära förband eller förmågor för att hindra motståndaren att nå dennes intentioner. De egna flygstridskrafterna används för att försvaga motståndarens trupper så att egna markförband kan ta terrängen utan att lida för stora förluster. Operationskonsten fokuserar även på förstörelse av militär materiell, logistik och kommunikation. När den nekande operationskonsten lyckas har motståndaren inga av sina handlingsalternativ kvar utan måste handla efter vad de egna styrkorna vill. Den nekande operations-‐ konsten delas sedan upp i tre delar som på tre olika sätt förklarar hur man kan gå till väga vid användning av denna strategi.61 De tre delarna är: direkt understöd till
marktrupperna, operativ interdiktion samt strategisk interdiktion och dessa redovisas under rubriken nedan.
53 Pape, (1996), s 57, 59
54 Widén & Ångström, (2005), s 254 55 Pape, (1996), s 57, 66-69
56 För vidare läsning om Vietnamkriget 1965-68, se Addington, (1994), s 292-298 57 Widén & Ångström, (2005), s 254
58 Pape, (1996), s 57, 79-86
59 Widén & Ångström, (2005), s 255 60 Pape, (1996), s 316-317
2.4 Den nekande operationskonsten: Understöd av marktrupper, operativ
interdiktion och strategisk interdiktion
Avsnittet nedan inleder med en beskrivande del av den nekande operationskonstens tre delar och avslutas med att redovisa och motivera de variabler som analysen senare bygger på.
Understöd av marktrupperna syftar till att med flygets hjälp minska motståndarnas
trupper vid fronten så egna marktrupper kan använda svaga punkter för att bryta igenom. Detta kan göras genom ett direkt understöd till markstridskrafterna eller genom att slå mot logistikcentra direkt bakom fronten. Markstridskrafterna behövs för att minimera motståndarens handlingsfrihet på marken samtidigt som luftstrids-‐ krafterna kan anfalla fienden. Markstridskrafterna kan också isolera eller blotta fiendens styrkor på en viss plats för att flyget skall kunna slå mot detta och markstridskrafterna kan sedan ta mera terräng.62 63
Den operativa interdiktionen avser att stoppa motståndarens ledning och rörelse inom ett område genom att förstöra logistik, förnödenhetskedjor, eventuella förstärkningar och ledningsstrukturer bakom fiendens front. Lyckas detta begränsas fiendens förmåga till samordning och eventuella förflyttningar. Operativ interdiktion lämpar sig bäst där fronterna är rörliga där detta då fördröjer motståndarens förflyttningar och minskar dennes förstärkningar av trupper till svaga punkter som sedan kan utnyttjas av egna styrkor. Exempel på målval är järnvägar, vägar, broar, oljedepåer med mera. Bristen på förnödenheter minskar också stridsvärdet hos motståndaren vilket egna styrkor sedan kan utnyttja.64
Strategisk interdiktion involverar större operationer där målet är att slå mot mot-‐
ståndarens förmåga att producera nya vapen och annan krigsmateriel. Även de transportsystem som används, fabriker och ekonomiskt viktiga centra är här målval. En svaghet med strategisk interdiktion är kostsamma operationer och även om resurserna till fronten avtar så minskar inte de faktiska trupperna där. Pape menar att de egna resurserna snarare bör riktas mot en användning av operativ interdiktion.65 Strategisk
interdiktion anses enbart lämpligt i ”protracted wars of attrition”66 och inte i krig
kortare än sex månader. Av den anledningen väljer författaren att inte ta med strategisk interdiktion i analysen nedan. Det finns en risk att med detta tappa helheten i teorierna
62 Ibid., s 70-71
63 Pape har fortsatt debattera sina teorier i - Pape, R. A. (1997), The limits of precision-guided
air power, (Elektronisk version), Security Studies, 7:2, 93-114
64 Pape, (1996), s 72-74 65 Ibid., s 71-72
om den nekande operationskonsten men författaren anser att detta inte behövs för att svara på frågeställningarna som rör samarbete närmare i tiden.
De variabler som valts till analysen redovisas i tabellen nedan. Tyngdpunkterna i direkt
understöd till marktrupperna är stödet till marktrupperna i form av direkt understöd
samt attacker mot fienden och genom utnötning av denne underlätta för marktrupper att ta terräng. Även attacker mot logistik och förstärkningar vid eller intill fronten ingår här.67 För operativ interdiktion är tyngdpunkterna anfall mot fiendens taktiska
försörjningsnätverk som förstärkningar, ledning och logistik. Här nämns även vägar, järnvägar och oljedepåer som exempel på målval. Valet av dessa variabler vilar på de stycken i Bombing to Win som beskriver detta.
TABELL 1.1 Variabler till analysen.
Direkt understöd till marktrupperna
- Direkt understöd av marktrupper
- Flyget skall användas kombinerat med marktrupper i ett gemensamt anfall
- Attacker på fiendens frontlinjer, direkt bakomliggande logistik och förstärkningar
- Stöd till marktrupperna genom utnötning av fiendens styrkor
Operativ interdiktion
- Attacker på taktiska försörjningsnät och förstärkningar - Attacker mot ledning
- Attacker mot transport så som järnvägar, vägar etcetera
2.5 Kritik mot teorin
Kritik har riktats mot Bombing to Win och de teorier som där nämns. Barry Watts68
hävdar bland annat att bristen i Papes teorier ligger i den komplexitet som uppvisas i verkligheten och att denna inte går att förklara med en matematisk modell.69 Kritik
riktas också mot att teorin inte verifieras och att rätt fakta inte används. Även Warden kritiserar teorierna och anser att den endast är applicerbar på krig om territorium. Han fortsätter att argumentera för att strategisk bombning fungerar och att Pape förbiser de bidrag detta har åstadkommit.70 Den nekande operationskonsten anses också vara för
67 Ibid., s 70
68 Watts, B. D. (1997), Ignoring reality: Problems of theory and evidence in security studies
(Elektronisk version), Security Studies, 7:2, 115-171, s 129-133
69 Pape, (1996), s 15-18
70 Warden, J. A. (1997), Succes in modern war: A response to Robert Pape´s bombing to win,
begränsad till krigssituationer och det som där ratas som oanvändbart skulle i andra sammanhang kunna användas som maktmedel.71
Trots kritiken väljer författaren att använda Papes teorier om den nekande operations-‐ konsten då det är den luftmaktsteoretiker som framförallt förespråkar vikten av flyg-‐ stridskrafter tillsammans med markstridskrafter vilket denna undersökning ämnar se till. Han påpekar också att luftstridskrafterna tillsammans med markstridskrafterna är bästa sättet att slå en fiende.72 Något som Israel inte lyckades med när kriget inleddes
med en lång flygkampanj.
71 Widén & Ångström, (2005), s 268 72 Pape, (1996), s 318
3. Metod och material
För att på ett adekvat sätt svara på ovan ställda frågeställningar och problem krävs en väl vald metod. Detta kapitel redovisar den valda metoden, på vilket sätt metoden används i just denna uppsats samt diskuterar för-‐ och nackdelar med metoden. Vidare beskrivs även en operationalisering av metoden och en förklaring på hur uppsatsens metod tillsammans med teori används i uppsatsens analys samt en diskussion över valt material. Att detaljerat redovisa tillvägagångssätt och metodval är viktigt för att utomstående ska kunna genomföra samma undersökning, under samma förhållanden och få samma resultat.73 Då syftet i denna uppsats är att se om ytterligare en möjlig
förklaring till Israels bristande framgångar i kriget mot Hizbollah utifrån ett bristfälligt användande av luft-‐ och markstyrkor görs en fallstudie av kriget med en kvalitativ textanalys. Analysen av kriget görs med grunder i de ovan nämnda variabler ur den nekande operationskonsten för att se i vilken utsträckning dessa användes av Israel.
3.1 Den deskriptiva fallstudien
I detta försök att förklara ytterligare en anledning till Israels tillkortakommanden mot Hizbollah 2006 passar en fallstudie bra. I detta fall en deskriptiv fallstudie74 som syftar
till att förklara orsaker till valda händelser, processer eller liknande inom det valda fallet.75 Fallstudien lämpar sig bäst när något ska undersökas på djupet och behandla
den komplexitet som finns i verkliga situationer.76 Fallstudien används med fördel då
komplexa företeelser, händelser eller system ska undersökas och där målet oftast är förståelse eller förklaring.77 När fokus läggs på en eller några få händelser eller fenomen
är ändamålet att kunna göra en djupare redogörelse av den speciella händelsen i det fall som studerats.78 En fallstudie används alltså med fördel när en händelse ska undersökas
djupare och där mycket information ska samlas kring ett begränsat fall.79 Fallstudien
möjliggör här en förklaring till varför resultat har uppstått och inte bara en förklaring av resultaten.80
En annan viktig aspekt att beakta vid utförandet av en fallstudie är tydliga avgräns-‐ ningar kring vad som anses vara fallet, både vad som tas med men också vad som
73 Backman, J. (2008), Rapporter och uppsatser, (2:a uppl.) Studentlitteratur, s 40-41 74 Backman, (2008), s 55
75 Denscombe, M. (2009), Forskningshandboken – för småskaliga forskningsprojekt inom
samhällsvetenskaperna, (2:a uppl.) Lund: Studentlitteratur AB, s 63
76 Ibid., s 62
77 Backman, (2008), s 55
78 Denscombe, (2009), s 59 & 62
79 Johannessen, A. & Tufte, P. A. (2003), Introduktion till samhällsvetenskaplig metod,
Malmö: Liber AB, s 56
utelämnas.81 Det finns också baksidor med fallstudien där forskarens objektivitet oftast
nämns, både vid val av fall men också vid tolkning av det material eller variabler som används.82 Fallstudien i sig är ingen metod utan används tillsammans med annan
kvalitativ eller kvantitativ metod.83 I denna uppsats har fallstudien analyserats med en
kvalitativ textanalys vilket beskrivs närmare nedan.
3.2 Kvalitativ textanalys
För att kunna analysera fallet Libanonkriget 2006 på djupet har en kvalitativ textanalys valts som metod. Den ovan nämnda teorin samt den empiri som nedan används i analysen är hämtad ur böcker eller artiklar varpå en kvalitativ analysmetod passar bra.84 Analysmetoden anses också fungera bra tillsammans med fallstudier.85 Den
kvalitativa textanalysen handlar om att välja ut och skapa sig kännedom om texters innehåll och innebörd utifrån det valda forskningsproblemet.86 Då det är ett komplext
material som ska analyseras nedan passar den kvalitativa metoden bra där den för-‐ knippas med mera beskrivande händelser samt tenderar till att vara mera öppen i sin design och inte så förutbestämd som en kvantitativ metod kan bli.87 En kvalitativ analys
passar också bra för en studie där analysmaterialet ska systematiseras. Mycket av analysarbetet nedan handlar om att noggrant läsa text och systematiskt ordna densamma utifrån de variabler som nämns ovan. I analysen har alltså ett sökande efter de variabler som ställts upp utförts.88
En risk med den kvalitativa analysen är, likt fallstudien, att forskarens egen inblandning i de tolkningar och val som görs kan göra objektiviteten tveksam. En medvetenhet om detta och ett kritiskt förhållningssätt krävs alltså även här av forskaren. Detta är även viktigt att tänka på vid slutsatser och resultatdiskussioner.89 Den data som valts för
analysen kan också visa sig vara mindre representativ än forskaren först trott.90 I detta
fall har det motarbetats genom att se över en större mängd data än den som används i analysen för att på bästa sätt motverka att det valda materialet skulle vara felaktigt eller stå ut med annorlunda information än annat material. Det är också viktigt att inte försumma data som inte stämmer överens med forskningsfrågor eller andra antaganden
81 Johannessen & Tufte, (2010), s 56
82 George, A. L. & Bennett, A (2005), Case studies and theory development in the social sciences, Cambridge, MA: MIT Press, s 22-24
83 Johannessen & Tufte, (2010), s 56
84 Fejes, A. & Thornberg, R. (Red.), (2009), Handbok i kvalitativ analys, Stockholm: Liber
AB, s 136
85 Backman, (2008), s 55
86 Fejes & Thornberg, (2009), s 138 87 Denscombe, (2009), s 321, 323 88 Ibid., s 324-325
89 Fejes & Thornberg, (2009), s 32, 219-220 90 Denscombe, (2009), s 399-400
i analysen.91 Detta gör författaren här genom att i slutet på analyskapitlet även ta upp de
tillfällen där materialet talar emot variablerna samt att annan litteratur nämns där tillfällen som problematiserar analysen lyfts.
3.3 Operationalisering
Nedan beskrivs en operationalisering av ovan nämnda metod tillsammans med hur uppsatsens tolkning av metod och teori har applicerats på analysen nedan. Att mera ordagrant förklara hur just nedanstående analys är genomförd tillsammans med teorin och vald metod är viktigt för att någon utomstående ska kunna göra en replikation av analysen.92
Uppsatsens teoretiska utgångspunkt är två av tre delar i den nekande operations-‐ konsten. Ur denna teoribildning har de variabler som ställts upp under teorikapitlet tagits fram. Dessa redovisas lättöverskådligt i slutet på kapitel två och står till grund för den analys som senare görs. Variablerna är framtagna som kärnan i de två delarna av den nekande operationskonsten och valda enbart med grund i Bombing to Win.93 Dessa
representerar hela det spektrum med viktiga punkter i den nekande operationskonsten. Genom en noggrann genomgång av de stycken i Bombing to Win som tar upp den nekande operationskonsten har kärnan funnits och variablerna har tagits fram.
Dessa variabler blir sedan kategorier under den kvalitativa analysen av fallet Libanon-‐ kriget 2006. Analysmaterialet är genomgånget med variablerna som ”glasögon” eller filter och systematiserat redovisat i kapitlet nedan. Inledningsvis är analysmaterialet genomgånget noggrant och alla tillfällen där stridigheter nämns är utplockade. Dessa händelser är sedan genomgånget med variablerna som filter för att sedan syste-‐ matiseras och redovisas. Både material som är samstämmigt och motstridigt i förhållande till variablerna redovisas. Inledningsvis redovisas alla de ovan utformade variablerna och därefter de tillfällen som talar emot variablerna eller komplicerar analysen.
Svårigheterna i denna analys är att variablerna är av sådan karaktär att ett klart ja eller nej sällan eller kanske aldrig kommer kunna ges på dem. Det blir då viktigt att för-‐ fattaren är objektiv genom hela analysen för att minimera att eget tyckande påverkar analysen eller de variabler som analysen genomförs med. Detta gör också att slut-‐ satserna inte kan bli helt fastställda utan närmare någon form av vägledning för framtida undersökningar. I redovisningen av analysen kommer inledningsvis en kort
91 Ibid., s 386
92 Backman, (2008), s 40-‐41 93 Pape, (1996)
historisk beskrivning av kriget men resterande del behandlar enbart material väsentligt för analysen. Materialet som använts för analysen av kriget behandlas nedan.
3.4 Material
Författaren har sökt litteratur om Libanonkriget 2006. Det som sökts är främst deskriptiva källor om kriget där en så liten egen tolkning eller analys av författaren har gjorts. Tillgången till beskrivande källor är relativt begränsad och den mesta av litteraturen är, mer eller mindre, skriven utifrån något analysperspektiv och utelämnar då, precis som analysen nedan, de delar som inte är relevanta i relation till just den undersökningen. Att välja sådan litteratur för en analys som den nedan skulle göra det svårt att veta om alla händelser är täckta av den valda litteraturen eller inte. I detta fall är därför litteratur där ett beskrivande skede av kriget ges valt. Det är inte nödvändigt-‐ vis så att den valda litteraturen fått med alla händelser som är viktiga i denna under-‐ sökning men genom att kombinera två deskriptiva källor med ett par andra böcker vill författaren få ett så brett perspektiv som möjligt. I ett optimalt fall hade alla tillgängliga källor kvalitativt analyserats men tidsåtgången medger inte detta.
De deskriptiva källor som är valda är Harel & Issacharoffs bok 34 Days: Israel, Hezbollah,
and the War in Lebanon94 och kapitlet om andra Libanonkriget i A History of Air
Warfare.95 Dessa två böcker är utvalda för att de beskriver kriget i någon form av kronologiska skeende. Detta gör att författaren själv kan analysera och dra slutsatser istället för att se på slutsatser som redan är dragna. En del material till analysen är även taget från Lessons of the 2006 Israeli-‐Hezbollah War96, skriven av bland annat Anthony H Cordesman då det här finns slutsatser som både stödjer men också inte stödjer teorin om en bristfällig användning av mark-‐ och luftstridskrafterna. Dessa slutsatser handlar om användningen av just luft-‐ och markstridskrafter tillsammans och kan inte förbises enligt författaren. I övrigt är boken inte skriven med ett beskrivande förlopp, vilket gör den svår att analysera och därför bortvald.
Även boken The 33-‐day War: Israel´s War on Hezbollah in Lebanon and its Consequences97 skriven av Achcar & Warschawski är bortvald då den inte heller är deskriptivt skriven. Den är dessutom skriven av libanesiska författare, ur ett libanesiskt perspektiv och är även öppet kritisk mot Israel som stat vilket försvårar en objektivitet i analysen. Studien ska titta på Israels tillkortakommanden och en antiisraelisk syn på kriget skjuter, enligt författaren, inte i rätt riktning. Svårigheten överlag med litteratur kopplat till laddade konflikter som denna är att mycket är klart vinklat i sin ton. Förutom ovan nämnda,
94 Harel & Issacharoff, (2008) 95 Brun, Itai i Olsen, (2010)
96 Cordesman, Sullivan & Sullivan, (2007)
97 Achcar, G. & Warschawski, M. (2007), The 33-day war: Israels war on Hezbollah in Lebanon and its consequences, Boulder, CO: Paradigm Press
