Prestation vid Special Judo Fitness Test
Före och Efter: Aktiv-, passiv & judospecifik
återhämtning
Jimmy Pettersson
GYMNASTIK- OCH IDROTTSHÖGSKOLAN
Självständigt arbete grundnivå 55:2020
Idrott III, 15hp, Sommarkurs 2020
Handledare: Kerstin Hamrin
Examinator: Karin Söderlund
2
Sammanfattning
Syfte: Denna studie hade för avsikt att undersöka prestationen före- och efter återhämtning
vid Special Judo Fitness Test (SJFT), detta genom att använda olika typer av återhämtningsmetoder såsom aktiv- (AR), passiv- (PR) och judospecifik återhämtning (JSR).
1. Vilken återhämtningsmetod resulterar i en liknande prestation före och efter återhämtning vid Special Judo Fitness Test?
2. Finns det skillnader mellan de olika återhämtningsmetoderna med avseende på prestation före och efter återhämtning?
3. Vilken återhämtningsmetod resulterar i snabbast blodlaktats eliminering?
Metod: Vid ett judoläger 2014 anmälde sig 32 personer till studien. 26 personer uppfyllde
kriterierna som ställdes i studien. Ett urval på 12 personer randomiserades (bortfall 5 personer). Studien varade totalt 4 dagar, där den första dagen bestod av antropometriska mätningar, samt Laktattröskeltest (LT4). Dag två, tre och fyra bestod av SJFT enligt, detta efterföljt av återhämtning i form av passiv återhämtning (stilla sittande), aktiv återhämtning (löpning, 80 % av LT4) och judospecifik återhämtning (uchi- komi, 80-100 % av LT4) samt efterföljande prestation vid Special Judo Fitness Test.
Resultat: En signifikant prestationssänkning observerades vid prestation före och efter vid en
specifik återhämtningsmetod, detta var signifikant för passiv återhämtning, medan för aktiv- och judospecifik återhämtning fanns det en tendens i signifikant skillnad i prestation. Vid jämförelse mellan olika återhämtningsmetoder kunde inga signifikanta skillnader observeras för några av de variablerna som analyserades för prestation vid SJFT före och efter återhämtning. Det kunde observeras signifikanta skillnader i blodlaktatseliminering mellan passiv och judospecifik återhämtning, samt aktiv- och judospecifik återhämtning för hela återhämtningsförloppet. Där både passiv och aktiv återhämtning medförde en sabbare blodlaktatseliminering än den judospecifika återhämtningen. Mellan passiv och aktiv återhämtning kunde inga signifikanta skillnader observeras.
Slutsats: Samtliga återhämtningsmetoder resulterar i prestations försämringar vid SJFT efter
återhämtning, dock kunde inga skillnader i prestation vid SJFT före och efter återhämtning mellan olika återhämtningsmetoder observeras. Vid eliminering av blodlaktat var PR och AR effektivare än JSR, dock verkar inte mängden blodlaktat påverka prestationen i SJFT då inga skillnader i prestation mellan de olika återhämtningsmetoderna kunde observeras.
3
Ordlista med förkortningar
A Kast i första perioden i SJFT (15 sek)
ADP Adenosindifosfat
Allostatisk belastning Förändring från det normala i kroppen genom exempelvis tränig som påverkar blodtryck, andningsfrekvens, hormonnivåer, etc.
ANOVA Analysis of Variance
ATP Adenosintrifosfat
AR Aktiv Återhämtning
B Kast i andra perioden i SJFT (30 sek)
C Kast i tredje perioden i SJFT (30 sek)
Golden Score När den ordinarie matchtiden på 4 minuter tagit slut utan att någon av utövarna i matchen har tagit poäng, detta moment fortgår till att någon av deltagarna tar poäng antingen genom att kasta i stående eller kontrollera motståndaren i markkamp, eller att vinna på att motståndaren blir diskvalificerad på grund av direkt fel eller för många (3st) varningar (IJF, 2020).
H+ Vätejoner
[H+] Koncentrationen av vätejoner Homeostasen Kroppensjämnviktsläge
HR Hjärtfrekvens
HR1min Hjärtfrekvens 1 minut efter SJFT HRimm Hjärtfrekvens direkt efter SJFT
HRmax MaximalHjärtfrekvens
La- Laktat joner i blodet
LA0 Laktat mätning direkt efter att första Special Judo Fitness Test avslutas.
LA3 Laktat mätning 3 minuter in i återhämtningen och 3 minuter efter att första Special Judo Fitness Test avslutas.
4
LA15 Laktat mätning 15 minuter in i återhämtningen och 15 minuter efter att första Special Judo Fitness Test avslutas.
LT4 Laktattröskeln enligt Heck et al. (1985) motsvarar den hastighet och puls som man fick vid 3,5 mmol/l laktat i blodet.
LT4 Test Laktattröskeltest enligt Heck et al. (1985)
N Alla kast i SJFT (A + B + C)
NAD+ Nikotinamidadenindinukleotid, ett koenzym som agera både som oxidations- och reduktionsmedel i metabolismen.
NADH Är en reducerad form av NAD+ tillsammans med H+. Detta ämne
oxideras -sedan till NAD+ och H+ i metabolismen.
PCr Kreatinfosfat
PR Passiv Återhämtning
SJFT Special Judo Fitness Test’
SJR Judo Specifik Återhämtning
Tori Den som genomför kastet, tetstpersonen. V̇O2 Syreupptagningsförmåga per minut VO2max Maximal syreupptagningsförmåga
VO2peak Högsta uppmätta syreupptagningsförmåga fram tills utmattning, genomförs oftast på löpband med en utgångshastighet på 7 km/h, lutning på 1 % samt en succesivt ökning i hastighet på 1,4 km/h per minut fram tills utmattning. Där V̇O2peak räknades som det högsta uppmätta V̇O2 under 30 sekunder.
Wingate test Ett sprinttest på cykel där testpersonerna gör ett maxarbete som håller på 30 sekunder, med en belastning motsvarande 7,5 % av deltagarnas kroppsvikt. Där variablerna peak power, mean power samt fatigue index mäts, kan genomföras på cykelergometer för underkroppen eller överkroppen.
Uchi-komi Repeterade ingångar av ett kast Uke Den som blir kastad under testet.
5
Innehållsförteckning
1 Introduktion ... 8
1.1 Bakgrund: Judo ... 8
1.1.1 Judomatchens karaktär ... 8
1.1.2 Fysiska krav på judoutövaren ... 10
1.1.3 Special Judo Fitness Test ... 11
1.2 Kroppens energisystem ... 13 1.2.1 Omedelbara energisystem ... 14 1.2.2 Kortsiktiga energisystem ... 15 1.2.3 Långsiktiga energisystem ... 16 1.3 Återhämtning ... 17 1.3.1 Definiera återhämtning ... 17
1.3.2 Definiera fysiologisk återhämtning ... 17
1.3.3 Olika former av fysisk återhämtning ... 18
1.3.4. Det fysiologiska återhämtningsförloppet ... 18
1.3.5. Forskningsläget för aktiv och passiv återhämtning för judo ... 20
2 Syfte ... 22 2.1 Frågeställning ... 22 2.2 Hypotes ... 22 3 Metod ... 23 3.1 Urval ... 23 3.2 Studiedesign ... 24 3.2.1 Antropometriska mätningar ... 25 3.2.2 Laktattröskeltest ... 25
3.3 Special Judo Fitness Test ... 26
3.3.1 Uppvärmning ... 26
3.3.2 Testprocedur för Special Judo Fitness Test ... 26
3.4 Återhämtningsmetoder ... 26 3.4.1 Passiv återhämtning ... 26 3.4.2 Aktiv återhämtning ... 26 3.4.3 Judospecifik återhämtning ... 27 3.5 Laktatmätning ... 27 3.6 Pulsmätning ... 27
6
3.7 Etiska övervägande ... 28
3.8 Statistisk analys ... 28
4 Resultat ... 30
4.1 Prestation Före och Efter vid en specifik återhämtningsmetod ... 30
4.1.1 SJFT index ... 30
4.1.2 Totalt antal kast vid SJFT (N) ... 30
4.1.3 HRimm vid SJFT ... 31
4.1.4 HR1min vid SJFT ... 31
4.2 Prestation i SJFT före återhämtning ... 31
4.3 Prestation i SJFT efter återhämtning ... 32
4.4 Prestation i SJFT Före och Efter återhämtning mellan olika återhämtningsmetoder. ... 32
4.5 Eliminering av blodlaktat ... 33
5 Diskussion ... 34
5.1 Prestation före och efter SJFT vid specifik återhämtningsmetod ... 34
5.2 Skillnader mellan olika återhämtningsmetoder vid SJFT ... 34
5.3 Eliminering av blodlaktat mellan återhämtningsmetoder ... 35
5.4 Styrkor och svagheter med studien ... 37
5.5 Framtida forskning ... 39
5.6 Slutsats ... 39
5.7 Praktiskt tillämpning ... 40
Käll- och litteraturförteckning ... 41
Bilaga 1 - Käll- och litteratursökning Bilaga 2 - Blanketter deltagande i studie
7
Tabell- och figurförteckning
Tabell 1 Karakteristiska drag för studiens deltagare, presenteras som medelvärde och standardavvikelse. ___ 24 Tabell 2 Studiedesign för hela studieperioden. ___________________________________________________ 24 Tabell 3: visar resultatet för prestation i SJFT före och efter återhämtning inom varje återhämtningsmetod, där
differensen av medelvärdet för SJFT index före och efter redovisas för samtliga återhämtningsmetoder. * signifikant då p < 0,05; ** signifikans då p < 0,01. _______________________________________________ 30
Tabell 4: visar resultatet för prestation i SJFT före och efter återhämtning inom varje återhämtningsmetod, där
differensen av medelvärdet för antal kast vid SJFT före och efter redovisas för samtliga återhämtningsmetoder. * signifikant då p < 0,05; ** signifikans då p < 0,01. ______________________________________________ 30
Tabell 5 visar resultatet för pulsvärden i SJFT före och efter återhämtning inom varje återhämtningsmetod, där
differensen av medelvärdet för HRimm före och efter redovisas för samtliga återhämtningsmetoder. *
signifikant då p < 0,05; ** signifikans då p < 0,01. _______________________________________________ 31
Tabell 6 visar resultatet för pulsvärden i SJFT före och efter återhämtning inom varje återhämtningsmetod, där
differensen av medelvärdet för HR1min före och efter redovisas för samtliga återhämtningsmetoder. *
signifikant då p < 0,05; ** signifikans då p < 0,01. _______________________________________________ 31
Tabell 7 Medelvärde och standardavvikelse för variablerna vid prestation i SJFT före återhämtning, mellan olika
återhämtningsmetoder. _____________________________________________________________________ 32
Tabell 8 Medelvärde och standardavvikelse för variablerna vid prestation i SJFT efter återhämtning, mellan
olika återhämtningsmetoder. _________________________________________________________________ 32
Figur 1 Positionering för Special Judo Fitness Test, enligt Drid et al. (2012, sid 119). _____________________ 12 Figur 2 Kastet ippon-seoi-nage, enligt Drid et al. (2012, sid 119). _____________________________________ 12 Figur 3: Modell för specifika & generella koncept för kroppens tre interagerande energisystem (Modifierad
utifrån McArdle et al. 2005, p.224). ____________________________________________________________ 13
Figur 4 Studiedesign som studien av Franchini et al. (2009) använde sig utav. __________________________ 20 Figur 5 Studiedesign för de judospecifika testtillfällena, där först ett Special Judo Fitness Test genomförs, sedan
genomförs en slumpmässig form av återhämtning där laktattester togs direkt efter avslutat test (LA0), 3 minuter (LA3) efter samt 15 minuter efter (LA15) och sedan genomförs Special Judo Fitness Test igen. ______ 25
Figur 6 Visar blodlaktatvärden för de olika testtiderna direkt, 3min samt 15 min efter, och mellan de olika
återhämtningsmetoderna. α – visar signifikans mellan PR och JSR p < 0,001, αα – visar signifikans mellan AR och JSR p < 0,001. För LA3 visar β – signifikanta skillnader mellan AR-JSR p=0,044. LA15 visar δ – signifikanta skillnader mellan PR-JSR p < 0,001, och där γ – visar signifikanta skillnader mellan AR-JSR p<0,001. _________ 33
8
1 Introduktion
1.1 Bakgrund: Judo
I denna studie kommer utgångspunkten vara olympisk judo. I judo försöker idrottaren att kasta sin motståndare på dennes rygg eller kontrollera motståndaren genom markkamp (Kano 1932; Franchini et al. 2005a). Utifrån detta kan judo beskrivas som en viktklassindelad kampsport (Franchini et al. 2011b), som är dynamisk, högintensiv och intermittent i dess form (Degoutte et al. 2003; Franchini et al. 2007; Franchini et al. 2009; Franchini et al. 2019; Crnogorack 2011). Detta kräver således komplexa färdigheter och taktisk kompetens i samråd med goda fysiska egenskaper för att idrottaren ska lyckas (Degoutte et al. 2003; Franchini et al. 2005a).
1.1.1 Judomatchens karaktär
Matchtiden i judo är idag 4 minuter för både kvinnor och män (IJF 2020). Dock kan matchtiden variera allt mellan någon sekund till att fortsätta mer än 10 munter, detta helt beroende på vad utövarna gör under matchen och helt beroende av sportens regler (Onda 1994; Castarlenas & Planas 1997, Azevedo et al. 2007). För att kunna placera sig bland de fem bästa vid en tävling behöver judoutövarna genomföra 5-7 matcher (Franchini et al. 2003) ibland upp emot 9 matcher (Castarlenas & Solé 1997) på en tävlingsdag.
En normal judomatch på elitnivå varar omkring 3 minuter (Onda 1994; Castarlenas & Planas 1997, Miarka et al. 2012). I en studie av Monteiro et al. (2019) visar de att den totala matchtiden för judo ökat med 3,6 % under perioder 2013-2017. Trotts att matchtiden minskades från 5 till 4 minuter för män 2017. Detta är en direkt följd av regelförändringarna och lett till att mer tid av matchen spenderas i Golden Score (Monteiro et al., 2019).
Golden score är när den ordinarie matchtiden på 4 minuter tagit slut utan att någon av utövarna i matchen har tagit poäng, detta moment fortgår till att någon av deltagarna tar poäng antingen genom att kasta i stående eller kontrollera motståndaren i markkamp, eller att vinna på att motståndaren blir diskvalificerad på grund av direkt fel eller för många (3st) varningar (IJF, 2020).
9
Under judomatchen jobbar utövarna i högintensiva intervaller som varar 20-30 sekunder, samt 5-10 sekunder i lågintensiva intervaller för att återhämta sig mellan varje högintensiv intervall (Castarlenas & Planas 1997; Franchini et al. 2005b; Marcon et al. 2010 samt Miarka et al. 2011, Miarka et al. 2012). Dock kan nya studier som Miarka et al. (2012) och Monteiro et al. (2019) visa att tiden i de högintensiva intervallerna ökat något medan tiden i de lågintensiva intervallerna minskat något. Samtidigt som tiden i ståendekamp ökat i förhållande till tiden i markkamp (Miarka et al. 2012; Monteiro et al. 2019). Detta kan vara en följd av regelförändringar som eftersträvar en mer dynamisk och aktiv judo och kan ha lett till förändringar i taktik under de lågintensiva intervallerna (Monteiro et al. 2019).
Detta i sin tur leder till att utövarna behöver kunna prestera ett högt antal intervaller under varje match. Enligt Monteiro et al. (2019) genomför judoutövare i snitt 32 intervaller per match där 25 intervaller som var högintensiva samt 8 stycken intervaller som var lågintensiva. Andra studier visar på 7-14 stycken intervaller i ståendekamp och 3-9 intervaller markkamp. Dock är antalet intervaller per match beroende av matchtiden och sportens regler (Castarlenas & Planas 1997; Franchini et al. 2005b). Under en tävlingsdag är återhämtningstiden mellan två matcher minst 10 minuter på elitnivå, dock är den vanliga återhämtningstiden mellan matcher omkring 15 minuter (Franchini et al. 2003).
Det fysiska kravet för en enstaka judomatch blir därför högt (Franchini et al. 2011b), speciellt på överkroppen (Franchini et al. 2007) då mestadels av matchtiden (51 ± 11 %) i de högintensiva perioderna spenderas till att etablera ett grepp (Marcon et al. 2010) liknande resultat presenterar även Miarka et al. (2012) på 58 %. Monteiro et al. (2019) säger även att de ser ett liknade resultat som ’Miarka et al. 2012’ i sin studie.
En annan faktor som påverkar prestationen i judo är tempot i matchen (Franchini et al. 2019), Något som påvisats i andra högintensiva intermittenta sporter som exempelvis: löpning (Hanley 2016), cykling (Abbiss et al. 2016), triathlon (Wu et al 2015), simning (McGibbon et al 2018) och fotboll (Link & Lorenzo 2016). I likhet i andra högintensiva intermittenta sporter (Link & Lorenzo 2016) är tempot i judo beroende av en kombination av andra faktorer så som tekniska-taktiska, fysik samt psykologiska faktorer så som: karakteristiska drag hos utövaren i jämförelse med dennes motståndare, resultatet på resultattavlan vid den specifika tiden, och hur lång tid det är kvar tills matchen är slut (Franchini et al. 2019).
10
1.1.2 Fysiska krav på judoutövaren
Efter omkring 40år av fysiologisk forskning som är judospecifik, är det fortfarande svårt att beskriva en enda fysiologisk modell för judoutövare. Detta på grund av ett stort antal variabler att ta hänsyn till: a) svårigheter att kvantifiera ansträngningen under matcher; b) viktklasser; c) icke-cyklisk karaktär: där matchtiden kan variera allt från några sekunder till omkring 10 minuter; d) flertalet matcher per dag; e) olikheter i fysiska och taktiska egenskaper hos motståndarna (Castarlenas & Solé 1997).
Flera studier som Gariod et al. (1995); Franchini et al. (2005a); Franchini et al. (2005b); Kubo et al. (2006); Franchini et al. (2007); Franchini et al. (2011a); Franchini et al. (2011b); Kim et al. (2011) visar att en viss fysik i samråd med vissa antropometriska variabler är nödvändiga för att kunna bli högpresterande i judo.
Mycket forskning har genomförts på aerob fysik hos judoutövare, den aeroba effekten har främst mätts i form av VO2max eller högst uppmätta syreupptag (VO2peak), medan den aeroba kapaciteten har mätts i form av anaerob tröskel (Franchini et al. 2011b) där många studier har utgått från protokollet enligt Heck et al (1985). Forskningen visar att både aerob effekt och aerob kapacitet har betydelse för judoutövarana i matchen, dessa påverkar utövarna genom att de kan bibehålla en högre intensitet under matcherna samt att det fördröjer ackumuleringen av metaboliter kopplade till trötthetsprocessen, och rent hypotetiskt ska detta leda till bättre återhämtning mellan två efterföljande matcher (Gariod et al. 1995, Castarlenas & Solé 1997, Franchini et al. 2011b).
Många studier rapporterar värden på VO2max för manliga judoutövare mellan 50-60 ml/kg/min, medan kvinnor har värden mellan 40-50 ml/kg/min (Franchini et al. 2011b). I en studie där forskarna undersökte VO2max för otränade studenter jämfört med tränade löpare, kunde de se att otränade studenter hade en VO2max värde på 48,9 ± 5,21 ml/kg/min för män och 43,5 ± 3,33 ml/kg/min för kvinnor. (Zhou 2004a, Zhou 2004b) Utifrån dessa värden skiljer sig inte tränade judoutövares VO2max nämnvärt emot otränade personer.
Gällande den anaeroba förmågan hos judoutövare är detta en mer komplex förmåga att mäta då det inte finns några bra metoder, dock har forskare inom den judospecifika forskningen valt att använda sig av Wingate test för att undersöka judoutövares anaeroba förmåga. Ett Wingate test är ett sprinttest på cykel där testpersonerna gör ett maxarbete som håller på 30 sekunder, med en belastning motsvarande 7,5 % av deltagarnas kroppsvikt.
11
Dessa har sedan redovisats som peak power, mean power samt fatigue index. Inom judoforskningen har även Wingate test utförts på både underkroppen samt överkroppen. I sporter som judo och brottning är dock tester på överkroppen mer representerad, då dessa sporter ställer högra krav på den anaeroba förmågan främst i överkroppen (Franchini et al. 2011b).
Den anaeroba prestationen för överkroppen har en korrelation mellan antalet matcher vunna på Europeiska World Cup tävlingar för Peak power (r=0,66) och mean power (r=0,68) vid överkropps Wingate test. Det finns även en korrelation (r=0,76) mellan total prestation mellan två på varandra följande Wingate test för överkroppen, dessa separerade med 3 minuters vila, samt antalet attacker som utövarna genomförde under simulerade matcher (Franchini et al. 2011b).
Tävlingsjudo ställer höga krav på utövarna, detta både på det anaeroba och aeroba systemet. Där det anaeroba systemet bistår vid korta maxarbeten under matcher, medens det aeroba systemet hjälper till med att bibehålla en högre intensitet under matcher (Franchini et al. 2003), samtidigt som det fördröjer ackumuleringen av metaboliter förknippade med utmattningsprocessen, samt förbättrar återhämtningen mellan matcher (Gariod et al. 1995; Lech et al. 2010; Palka et al 2013).
1.1.3 Special Judo Fitness Test
I och med att judo är en komplex sport som inte har en bestämd fysiologisk modell (Castarlenas & Solé 1997) så behöver man kunna testa sina utövare i alla fall, för att få en så korrekt bild om idrottarens prestationsförmåga kopplat till judo. Där av har flertalet judospecifika test utvecklas för att undersöka detta (Santos et al. 2010, Sbriccoli et al. 2007). Det finns enbart ett judospecifikt test som det finns mest forskat om (Drid et al. 2012), som har hög reliabilitet (r = 0,97) med låg chans för mätfel (Sterkowichz 1995: Franchini et al. 2010). Det är Special Judo Fitness Test (SJFT), testet skapades av Dr. Stanisław Sterkowicz år 1995 (se Sterkowicz 1995) i sökandet efter ett högintensivt intermittent judospecifikt test (Franchini et al. 2010).
Detta är även ett test som har hög tillämpningsbarhet av tränare då man inte behöver dyr utrustning, testet fungerar även för elitutövare (Drid et al. 2012). SJFT visar även tydliga skillnader mellan judoutövare med olika fysisk nivå (Franchini et al. 2005a). Testet har även
12
en hög korrelation med avancerade laboratorietester (Drid et al. 2012, Franchini et al. 2010) samt har en hög positiv korrelation med antalet kastförsök under judomatcher (Franchini et al. 2005b) samt VO2max (Franchini et al, 2007). Det finns ett samband mellan frekvens i antal kastförsök under judomatcher och olika nivå på judoutövare så som Super Elit Judoutövare (9 ± 6 kast/match) och Elit Judoutövare (6 ± 4 kast/match) (p<0,05)(Franchini et al. 2008; Miarka 2016).
Testet är uppdelat i tre aktiva intervaller (A) 15 sek, (B) 30 sek och (C) 30 sek, mellan de aktiva intervallerna genomförs 10 sekunder vila. Vid testet står testpersonen (s.k. Tori) 3 meter ifrån de personer som tori ska kasta (s.k. Uke). Uke A och B står med ett totalt avstånd på 6 meter från varandra (se figur 1). Under de aktiva intervallerna (A,B & C) ska tori så snabbt som möjligt springa till uke A och kasta kastet ippon-seoi-nage (se figur 2). Därefter springer tori direkt till uke B och kastar på samma kast. Under de aktiva intervallerna ska tori hinna kasta uke A och uke B på så många kast (av ippon-seoi-nage) som möjligt (Franchini et al. 2010, Drid et al. 2012).
Figur 1 Positionering för Special Judo Fitness Test, enligt Drid et al. (2012, sid 119).
13
Prestationen avgörs genom antalet kast för varje period (A, B, C) som sammanställs till totala antal kast genomförda under testet (N), i testet genomförs en mätning av hjärtfrekvensen direkt (HRimm) efter sista prestationsperioden samt hjärtfrekvensen 1 minut efter prestationen (HR1min). (Franchini et al. 2010; Miarka et al. 2011; och Drid et al. 2012). Dessa värden sätts sedan in i formeln av Sterkowichz (1995) samma uträkning har även använts i dessa studier (Franchini et al. 2007, Franchini et al. 2010; Miarka et al. 2011; Drid et al. 2012).
𝑆𝐽𝐹𝑇 𝐼𝑛𝑑𝑒𝑥 = (𝐻𝑅𝑖𝑚𝑚+ 𝐻𝑅1𝑚𝑖𝑛) (𝐴 + 𝐵 + 𝐶) =
(𝐻𝑅𝑖𝑚𝑚 + 𝐻𝑅1𝑚𝑖𝑛) 𝑁
Vid genomförandet av SJFT bidrar det alactacida energisystemet med ett högre energibidrag 86.8 ± 23.6 kJ eller 42.3 ± 5.9% (p<0,001) detta i jämförelse med både det laktacida energisystemet som bidrar med 58,9 ± 12,1 kJ eller 29,5 ± 6,2 % samt det aeroba energisystemet 57,1 ± 11,3 kJ eller 28,2 ± 2,9 % (Franchini et al. 2011c).
1.2 Kroppens energisystem
Figur 3: Modell för specifika & generella koncept för kroppens tre interagerande energisystem (Modifierad utifrån McArdle
et al. 2005, p.224).
Omedelbara
energisystem
Kortsiktiga
energisystem
Långsiktiga
energisystem
Anaerob Laktacid Energiutvinning
Sker genom spjälkning av: - Kolhydrater
Aerob Energiutvinning
Sker genom förbränning av: - Kolhydrater - Fett - (Protein)
Interaktion
Anaerob Alaktacid Energiutvinning
Sker genom förbränning av: - Lagrat ATP - Nedbrytning av PCr
14
Vanligtvis brukar kroppens energisystem delas in i två delar det aeroba och det anaeroba systemet. Där det aeroba systemet skapar energi med hjälp av syre och det anaeroba systemet skapar energi vid hypoxi eller så kallad syrebrist. I detta fall är det mer lämpligt att dela in energisystemet i tre olika delar se figur 3, en form som exempelvis Aasen et al. (2006) och McArdle et al. (2005) också valt i sina böcker. Där de delar in energisystemen i dessa tre delar: (1) Omedelbara energisystem, (2) Kortsiktiga energisystem, (3) Långsiktiga energisystem. Dessa i sin tur interagerar med varandra i varierande grad beroende av intensitet och duration av arbetet (Aasen et al. 2006; McArdle et al. 2005)
1.2.1 Omedelbara energisystem
Under en prestation som har kort varaktighet och som är högintensivt, bidrar det omedelbara energisystemet med energi under prestationen (McArdle et al. 2005, p.204, Aasen et al. 2006, p.21). Det omedelbara energisystemet är en process som sker utan syre och utan bildandet av laktat, därför är ett annat namn för denna process den anaeroba alaktacida energiprocessen (Aasen et al. 2006, p.21).
Denna process har främst två verksamma ämnen som frigörs, dessa är Adenosintrifosfat (ATP) och Kreatinfosfat (PCr). De frigörs först och främst från muskelfibrernas depåer, där det finns ett lager av ATP och PCr som räcker för 6-10 sekunders arbete med maximal intensitet (i vissa extremt tränade personer räcker lagren kanske upp till 15 sekunder) (Aasen et al. 2006, p.21).
PCr-processen är den snabbaste energiprocessen i kroppen för att återuppbygga mest ATP, detta då återuppbyggandet sker direkt. Därför möjliggör PCr-processen för idrottaren att kunna utföra mycket intensivt arbete under kort tid (Aasen et al. 2006, p.21-22). Många idrottare i sporter som brottning, tyngdlyftning, gymnastik, många friidrottsgrenar, baseboll samt volleyboll; förlitar sig nästan uteslutande att kunna generera energi snabbt från PCr-processen. Då det i dessa sporter genomförs korta maximala ansträngningar (McArdle et al. 2005, p.204).
Dock används fosfater med högenergi i alla rörelser, men lagrade kolhydrater, fetter och proteiner behövs också för att tillhandahålla den nödvändiga energin för att ladda upp lagret med högenergifosfater (McArdle et al. 2005, p.204).
15
1.2.2 Kortsiktiga energisystem
Det kortsiktiga energisystemet startar igång inom en halv sekund efter att ett högintensivt arbete påbörjats (Aasen et al. 2006, p.22). Detta i och med att det omedelbara energisystemet enbart kan försörja kroppen med energi under 6-10 sekunder enligt Aasen et al. (2006, p.21). Det kortsiktiga energisystemet eller det anaeroba laktacida energiprocessen är en process som sker utan syre men bildar laktat (vardagligt kallad mjölksyra).
Under de högintensiva intermittenta arbetena kommer laktat ackumuleringen successivt att öka, detta sker tillföljd av att idrottaren jobbar allt hårdare och därav sker ackumuleringen allt snabbare (Gladden, 2004). I och med att idrottaren jobbar allt hårdare kommer energikravet att ökas och där med kommer hastigheten för glykolysen att accelerera. Ett resultat av detta är att det lagrade glykogenet i muskelfibrerna eller glykos från blodet blir tillgängligt i den anaeroba glykolysen (McArdle et al. 2005).
Genom den anaeroba glykolysen kommer glykogenet eller glykosen succesivt att spjälkas ner till pyruvat (detta sker genom 10 olika steg) se McArdle et al. (2015, p.186, figur 5.12). Genom denna process kommer ADP (Adenosindifosfat) som fosforyleras och bildar således ATP (Adenosintrifosfat) som kan användas som energi i kroppen (McArdle et al. 2005, p.204). Genom att energibehovet i kroppen nu överskrider syretillförseln till vävnaderna leder nu detta till syrebrist i glykolysen, så kallad hypoxi (McArdle et al, 2005).
Detta leder till att elektrontransportkedjan inte kan bearbeta allt väte som nu finns i glykolysen, då den begränsade faktorn här tillgängligheten av NAD+. Då majoriteten av vätet nu har bundit till NAD+ och bildat NADH (med en vätejon). I och med att den anaeroba glykolysen är helt beroende av tillgängligheten av NAD+ vid oxidering av glyceraldehyd-3-fosfat (steg 6 av 10) se McArdle et al. (2005, p.186, figur 5.12) riskerar nu denna process att stoppas helt (McArdle et al. 2005, p.186). I och med detta har därför anpassningar skett i den anaeroba glykolysen där nu NAD+ istället binder till två vätejoner (2H) istället för en vätejon som tidigare. Detta leder således till att NADH2 bildas (NAD+ + 2H → NADH2). Med hjälp av enzymet laktatdehydrogenas kommer NADH2 att tillfälligt bindas till pyruvat och bildar således syran laktat (vanligen kallad mjölksyra) (McArdle et al. 2005, p. 187).
I den anaerba laktacida energiprocessen är inte mängden kolhydrater lagrade i kroppen den begränsande faktorn (Aasen et al. 2006, p.22), utan nu när laktat har bildats har surhetsgraden i musklerna ökats, detta har negativa effekter på den intracellulära miljön i musklerna och
16
något som påverkar den kontraktila kapaciteten hos de aktiva musklerna (McArdle et al. 2005). Det finns flera olika faktorer som orsakar detta men en faktor kan vara att koncentrationen av H+ (vätejoner) ökas i cellerna, något som i sin tur minska funktionen i muskelproteierna myosin och aktin. En annan orsak kan vara att lagerna av ATP och PCr är uttömda, något som leder till att kraftutvecklingen försämras efter 15-30 sekunder vid maximala arbeten (Aasen et al. 2006, p.22).
Varför koncentrationen av H+ ökar i cellerna: är en följd av att laktatet som bildats i cellerna genom den anaeroba glykolysen nu spjälkas ner till jonerna La- och H+ (där jonerna har ett förhållande 1:1, alltså en La- -jon på en H+ -jon). Dessa joner transporteras sedan ut från cellerna till blodet, detta görs för att minska de negativa konsekvenserna i cellerna. Som en följd av detta kommer koncentrationen av H+ i blodet att öka och genom detta kommer surheten i blodet att öka och något som sänker pH-värdet i blodet (Aasen et al. 2006, p.22). Genom att La- frigörs i blodet, kan dessa joner nu transporteras till närliggande muskelfibrer eller andra muskelfibrer i kroppen som är mindre aktiva. Dessa i sin tur kan bryta ner La- till energi genom den aeroba energiprocessen, då La- innehåller en hög mängd energi (Aasen et al. 2006, p.21-22, McArdle et al. 2005). I och med detta blir laktatelimineringen beroende av en omfördelning av blodet till närliggande vävnader (McArdle et al. 2005). För att La- upptag ska fungera hos de mindre aktiva musklerna behöver idrottare sänka intensiteten av arbetet, så att sänkningen av La- i blodet ska fungera (McArdle et al. 2005). Under återhämtningen måste intensiteten i och med detta sänkas ner under laktattröskeln för att elimineringen ska bli effektivare än produktionen (McArdle et al. 2005).
1.2.3 Långsiktiga energisystem
Kroppens långsiktiga energisystem är den aeroba energiprocessen, detta energisystem bidrar med den största tillverkningen av energi vid prestationer som är längre än 2 till 3 minuter. Detta trotts att glykolysen snabbt frigör anaerob energi, så är det enbart små mängder ATP som produceras från den anaeroba processen (McArdle et al. 2005, p. 206). Efter omkring 1 minut efter ett påbörjat maximalt arbete bidrar det aeroba energisystemet med ca 50 % vid ATP tillverkningen (Aasen et al. 2006, p.24).
Det aeroba energisystemet förbränner främst kolhydrater till ATP, dock påverkas denna förbränning av intensiteten av prestation, totala prestationstiden samt storleken på kolhydratsdepåerna i kroppen. En mer tränad person kan lagra mer kolhydrater i kroppen i
17
jämförelse med en otränad person. Vid maximala prestationer med längre tid kommer mer av energin komma från den aeroba energiprocessen, och om arbetet håller på än längre kommer mer och mer energi även komma från förbränning av fett (Aasen et al. 2006, p.24).
1.3 Återhämtning
1.3.1 Definiera återhämtning
Återhämtning som begrepp är brett, detta då det finns många olika definitioner. Tidigare fanns det ingen tydlig eller etablerad definition över återhämtning som fenomen (Kenttä, 2008). Sedan 2018 kan det dock sägas att det finns en definition som är bred för återhämtning utifrån det konsensusuttalande som Kellman et al (2018) gjorde. De valde att definiera återhämtning enligt följande:
”Man kan säga att återhämtning är ett mångfacetterat område som exempelvis är fysiologiskt och psykologisk, som främst handlar om en återuppbyggande process i förhållande till tiden” (Kellman et al. 2018, p.1).
Kellman et al (2018) skriver också att en individs återhämtningsstatus (eller biopsykosociala balans) kan störas av interna och externa faktorer, detta leder till att personen kan utveckla trötthet till följd av fysisk eller mental ansträngning. Genom återhämtning kan utövarna således återhämta sig från tröttheten som skapats genom allostatisk belastning (förändringen från det normala i kroppen exempelvis i blodtryck, andningsfrekvens, hormonnivåer, etc.). Detta genom att återställa balansen till ett jämnviktsläge så kallat homeostas. Detta både utifrån ett psykologiskt och ett fysiologiskt perspektiv.
1.3.2 Definiera fysiologisk återhämtning
Den fysiologiska återhämtningen handlar främst om regenerering av metaboliter, vävnader, neurologisk återhämtning, etc. Detta är ett resultat av en trötthet som skapats av träning eller tävling, som utövarna således behöver återhämta sig ifrån. Denna form av återhämtning delas oftast in i tre former av återhämtning: passiv- och aktiv- samt proaktiv återhämtning (Kellman et al 2018).
18
1.3.3 Olika former av fysisk återhämtning
Passiv återhämtning (PR) – kan syfta på allt från att vara helt inaktiv till att använda externa metoder som massage, kallvattenbad, sömn, vila på soffan eller linkande (Kellman et al 2018, Kenttä, 2008).
Aktiv återhämtning (AR) - syftar främst på någon form av fysisk aktivitet som syftar till att återhämta den direkta metaboliska stressen från den fysiska tröttheten. Detta kan vara aktiviteter som exempelvis löpning, promenader, cykling eller liknande. (Kellman et al 2018, Kenttä, 2008). Kenttä (2008) skriver att den aktiva återhämtningen kan delas in i ytterligare två former så som allmän (ospecifik) eller sportrelaterad (specifik). Där den sportrelaterade (specifika) återhämtningen kan genomföras med fokus på vilken typ av trötthet som utövararen har ’behovets karaktär’ och hur mycket som utövaren behöver återhämta sig ifrån ’behovets storlek’ (Kenttä 2008).
Proaktiv återhämtning – Är den formen av återhämtning som det pratas minst om, denna form av återhämtning handlar om att välja anpassade aktiviteter efter individuella behov eller preferenser. Som olika former av sociala aktiviteter (Kellman et al 2018) exempelvis umgås med kompisar.
1.3.4. Det fysiologiska återhämtningsförloppet
Prestationer i alla former påverkar kroppen fysiologiskt, detta genom att belasta vävnader och system (Marklund et al. 2008). Detta huvudsakligen genom metabolisk och mekanisk påfrestning (White & Wells, 2013). Något som ofta leder till att kapaciteten hos dessa system försämras. Efter en prestation följer en återhämtningsfas, där de system och vävnader som belastats får en chans att återfå dess ordinarie kapacitet (Marklund et al. 2008).
Det som utövarna vill återhämta sig ifrån efter träning eller tävling är främst trötthet. Detta i form av så kallade restprodukter som är kvar efter träningsbelastningen. Ett exempel på restprodukter som är kvar efter en prestation är blodlaktat, det är en av de främsta markörerna som används för att undersöka ifall idrottarna är återhämtade (Kenttä 2008). I många studier som för simning (Greenwood et al. 2008), judo (Franchini et al. 2003; Franchini et al. 2005), löpning (Menzies et al. 2010), klättring (Watts et al. 2000), fotboll (Baldari et al. 2004) samt triathlon (Baldari et al. 2007) används denna restprodukt får att analysera återhämtningen.
19
Det är också viktigt att kunna återhämta dessa restprodukter så snabbt som möjligt, främst i idrotter där det genomförs flera prestationer/matcher per dag och återhämtningstiden är kort mellan de olika prestationerna/matcherna (Kenttä 2008). Därför syftar denna form av återhämtning till att återställa kroppen till en anabol miljö, genom eliminering av restprodukterna som bildats och därför göra kroppen redo inför nästa prestation (Svensson 2008; McArdle et al. 2005). Annars kan resultatet i prestationen försämras efter en match, och ytterligare efter en match till (Marklund et al. 2008).
Längden för återhämtning av olika vävnader och system kan variera, allt från någon minut till flera dagar tills att de har återgått till en normalnivå. Om belastningen vid prestationen är tillräckligt omfattande under en period, samt att återhämtningen är adekvat kommer systemen att återhämta sig bättre (Marklund et al. 2008).
I en studie gjord av Monedero & Donne (2000) fann de att skillnaden i medelvärdet för blodlaktats eliminering var signifikant större vid AR än PR mellan återhämtningstiderna 0-3 minuter (p<0,05), 6-9 minuter (p<0,05) samt 9-12 minuter (p<0,01). De upptäckte dock inga signifikanta skillnader i blodlaktats eliminering mellan PR och AR återhämtning vid 3-6 minuter samt 12-15 minuter. I denna studie kunde det observeras att hjärtfrekvensen vid AR återhämtning låg omkring 130-140 slag/minut medan hjärtfrekvens för PR återhämtning låg omkring 95-110 slag/minut. I och med detta konstaterade de att AR efter träning en effektivare återhämtningsmetod i jämförelse med PR, då aktiv återhämtning ökar prestationen, eliminerar större mängder blodlaktat samt att det finns skillnader i observerad hjärtfrekvens i jämförelse med passiv återhämtning (Monedero & Donne 2000).
Menzies et al. (2010) fann att en återhämtningsintensitet mellan 80-100% av laktattröskeln, var effektivast vid återhämtning av blodlaktat. Dock hade man fortfarande signifikanta skillnader i blodlaktats eliminering vid intensiteten 40 och 60 % av laktattröskeln, i jämförelse med PR. I samma studie fann man också signifikanta skillnader i hjärtfrekvens mellan alla de olika intensiteten som användes i studien (PR, 40, 60, 80 & 100 % av laktattröskeln, samt en självreglerad återhämtningshastighet med medelvärdet 78,5 ± 4,7 % av laktattröskeln). Baldari et al (2004) genomförde en liknande studie där passiv återhämtning jämfördes med olika intensiteten av den ventilatoriskatröskeln. I denna studie kunde det också konstateras att AR var effektivare än PR.
20
1.3.5. Forskningsläget för aktiv och passiv återhämtning för judo
Franchini et al. (2009) har genomfört en mycket omfattande studie där forskarna genomfört tre underliggande studier, se studiemetoden som forskarna använde i figur 4.
Figur 4 Studiedesign som studien av Franchini et al. (2009) använde sig utav.
Resultatet i deras första delstudie visade inga signifikanta skillnader mellan testtillfällena (p>0,05) för prestationsparametrarna för wingate test så som peak power, mean power, fatigue index och tid att nå peak power. Relativ totalt arbete utfört för kontrollgruppen (509,6 +- 59,2 J/kg), PR (505,0 +- 73,0 J/kg) och AR (521,4 +- 79,9 J/kg) och inga signifikanta skillnader kunde observeras mellan de olika återhämtningsmetoderna (p > 0,05) (Franchini et al. 2009). För blodlaktatkoncentrationen fanns det ett samband mellan form av återhämtning och tid för mätning (p < 0,001). Skillnader mellan återhämtningsmetoder observerades på en signifikant nivå för 9, 12 och 15 minuter mellan AR och PR (p<0,001). De fann signifikanta skillnader mellan PR och AR för 12 minuter (p<0,001) samt för 15 minuter (p<0,001), där de i båda fallen observerade lägre värden i blodlaktatskoncentration vid AR i förhållande till AR. De kunde även observera att det fanns lägre blodlaktatsvärlden för AR vid 12 minuter i jämförelse med PR för 15 minuter (p<0,001) (Franchini et al. 2009)
I sin andra studie fann de att resultatet inte kunde visa på några signifikanta skillnader (p>0,05) för totalt antal kast i SJFT (N) mellan de olika testgrupperna kontrollgruppen (26 ±
21
1), PR (26 ± 3) och AR (27 ± 1). De kunde observera en trend i högre HRimm hos AR i jämförelser med kontrollgruppen (p=0,077), men de fann inga signifikanta skillnader i HR1min (P > 0,05) (Franchini et al. 2009). I studie 2 fann forskarna ett samband mellan form av återhämtning och tid för mätning för blodlaktatskoncentration (p < 0,05). Blodlaktatskoncentrationen för AR vid 10 och 15 minuter var signifikant lägre än vid samma tid för PR (p<0,001).
Samma metod som användes i studie 1 av Franchini et al. (2009) användes i en tidigare studie av Franchini et al. (2003) i denna studie kunde de observera att det inte fanns signifikanta skillnader mellan de PR och AR för Peak Power (P >0,05), samtidigt såg de att det fanns en progressiv försämring av peak power över tid när utövarna genomförde 4 överkropps wingate test (p<0,001), dock kunde de inte se någon effekt av återhämtningsmetod. De kunde vidare observera skillnader i prestation i Mean power mellan de olika testtillfällena för olika testgrupper A (tävlandes på nationell/internationell nivå) och B (tävlande på region nivå) presterade höger värden än testgrupp C (tävlandes på stadsnivå). Mean power skilde sig mellan de olika genomförandena av 4 överkropps wingate där (försöken W1>W2>W3>W4). Som en konsekvens av detta skilde sig den totala prestationen mellan olika grupper (p < 0,05) (Franchini et al. 2003). I denna studie kunde ingen signifikant skillnad observeras för blodlaktat mellan de olika försöksgrupperna och typ av återhämtningsmetod (p>0,05). Dock kunde det observeras signifikanta skillnader i blodlaktatskoncentration för mättillfälle och för vilken form av återhämtningsform.(Franchini et al. 2003)
I en annan studie av Touguinha et al. (2011) använde de sig av en helt annan test procedur i jämförelse med Franchini et al. (2003) samt Franchini et al. (2009). Deras resultat visade att blodlaktatskoncentationen i blodet ökade signifikant med uchi-komi (repeterade ingångar av ett kast) övningen där blodlaktats värdet ökades nästan 4 gånger från cirka 2 mmol/l till cirka 8 mmol/l (p = 0,05). Under testet uppnådde testpersonerna en puls värde motsvarande 86,3 % av maximal HR en ökning med 2,5 gånger från cirka 35 % (p=0,05). Forskarna kunde även observera skillnader i blodlaktats värde mellan PR och AR efter 9 minuter (p = 0,05) där PR hade högre blodlaktats värden. Dock kunde inga signifikanta skillnader observeras mellan de olika återhämtningsmetoderna (p>0,05) (Touguinha et al. 2011).
22
2 Syfte
Syftet med den här studien var att undersöka prestationen före- och efter återhämtning vid Special Judo Fitness Test, detta genom att använda olika typer av återhämtningsmetoder så som aktiv-, passiv- och judospecifik återhämtning.
2.1 Frågeställning
4. Vilken återhämtningsmetod resulterar i en liknande prestation före och efter återhämtning vid Special Judo Fitness Test?
5. Finns det skillnader mellan de olika återhämtningsmetoderna med avseende på prestation före och efter återhämtning?
6. Vilken återhämtningsmetod resulterar i snabbast blodlaktats eliminering?
2.2 Hypotes
1. Då samtliga energisystem i olika mängd är delaktiga under prestation vid SJFT borde prestationen i denna studie inte bli lika mellan de två olika prestationerna för SJFT så som före och efter återhämtning trotts att återhämtningstiden är 15 minuter.
2. Då inga tidigare skillnader mellan de olika återhämtningsmetoderna (PR och AR) vid prestation vid SJFT, samt tendenser i skillnad mellan PR och JSR vid annat test observerats. Kommer inga signifikanta skillnader ses mellan återhämtningsmetoder och prestation före och efter återhämtning ses i denna studie.
3. AR och JSR kommer att tillsammans resultera i snabbast blodlaktatseliminering, då blodcirkulationen blir högre och blodlaktatet transporteras snabbare till andra vävnader blir därför viktigt.
23
3 Metod
3.1 Urval
Ungefär hundra blanketter delades ut till deltagare vid ett träningsläger under 2014, detta i samband med första träningen, se bilaga 2. Där efter fick utövarna frivilligt anmäla sig till studien, 32 personer svarade på blanketten, var av 26 personer uppfyllde de kriterier som studien ställde på deltagarna. Där efter numrerades blanketterna och en urvalsgrupp randomiserades ifrån de 26 personerna som uppfyllde kriterierna. I denna studie deltog 12 judoutövare från olika klubbar runt om i Sverige. Under studiens gång blev det ett bortfall på 5 personer (42 %) bortfallet berodde på sjukdom/skada, krockar i kalendariet samt tappat intresse. Det i sin tur innebar att totalt 7 personer genomförde hela studien.
Under studien ställdes vissa kriterier på deltagarna: 1) att testpersoner var män mellan 15 och 25 år; 2) tränar judo minst 3 gånger i veckan; 3) tävlat i judo under den senaste månaden och att ha tävlat internationellt under de senaste 3 månaderna; 4) att vara frisk från sjukdomar; 5) ifylld hälsodeklaration och informerat medgivande, samt om det behövs skall informerat medgivande vara påskrivet av målsman; 6) ha minst blått bälte (2 kyu) eller högre; 7) tävlar inte under kategorin -60kg och tävlar inte över kategorin -90kg, detta för att säkerställa att de har en liknande kroppssammansättning.
De förhållningsregler som applicerades under studiens gång var: ● Deltagare fick inte konsumera alkohol, 2 dagar innan test.
● Deltagare fick inte konsumera nikotin, koffein, proteintillskott, 2 timmar innan test. ● Deltagare fick genomföra sin ordinarie träning under studiens gång.
● Deltagare fick inte akutbanta (minska i vikt genom att sänka vattenkoncentrationen i kroppen) under studiens gång.
Dessa förhållningsregler valdes för att säkerställa att idrottarna var redo för de fysiska kraven som studien ställde på dem, för att idrottarna skulle kunna visa sin faktiska prestation samt hjälpa deltagarna att kunna prestera så nära sin maximala prestation som möjligt. Då testerna genomfördes vid olika träningsläger under våren 2014 kunde jag som testledare samt andra tränare monitorera så att försökspersonerna kunde följa de förhållningsregler som studien ställde på dem.
24
I Tabell 1 presenteras de främsta karakteristiska dragen för judoutövarna som deltog i studien i form av: ålder, vikt, längd, antal tränade år, den predikterade hastigheten för LT4, den predikterade pulsen för LT4 samt pulsintervallerna för aktiv återhämtning (AR) och judospecifik återhämtning (JSR).
Tabell 1 Karakteristiska drag för studiens deltagare, presenteras som medelvärde och standardavvikelse.
Karakteristiska drag Medelvärde ± SD
Ålder (år) 17 ± 3 Vikt (kg) 70,0 ± 7,5 Längd (cm) 174,7 ± 5,7 Antal tränade år (år) 11, ± 3 Laktattröskel LT4 (km/h) 10,3 ± 1,6 Laktattröskel LT4 (slag/min) 170 ± 5
Passiv återhämtning (slag/min) > 110 Aktiv återhämtning (slag/min)
80% LT4 136 ± 4
Judospecifik återhämtning (slag/min) 80-100% av LT4
Min 80 %: 136 ± 4 Max 100 %: 170 ± 5
3.2 Studiedesign
Denna studie var en crossover studie, där alla testpersonerna fick genomföra alla tre former av återhämtning så som passiv (PR), aktiv (AR) och judospecifik (JSR). Varje återhämtnings metod randomiserades, så att ordningsföljden blev slumpmässig för testpersonerna som deltog i studien, detta för att minska risken för inlärnings effekter under studiens gång.
Studien varade under 4 dagar, där testpersonerna fick genomföra antropometriska mätningar samt ett laktatröskeltest (LT4 Test) första dagen, andra dagen fick testpersonerna börja med Special Judo Fitness Test (SJFT) där val av återhämtningsmetod har randomiserats. Samtliga test genomfördes på eftermiddagen omkring samma tider. I tabell 2 här under presenteras studiedesignen för hela studieperioden.
Tabell 2 Studiedesign för hela studieperioden.
Dag 1 Dag 2 Dag 3 Dag 4
Antropometri LT4 test SJFT Återhämtning SJFT SJFT Återhämtning SJFT SJFT Återhämtning SJFT
25
I figur 5 presenteras studiedesignen för de judospecifika testtillfällena som genomförs i studien, studiedesignen som användes bygger på en modifierad variant av tillvägagångssättet som Franchini et al (2009) använde sig av i sin studie.
Figur 5 Studiedesign för de judospecifika testtillfällena, där först ett Special Judo Fitness Test genomförs, sedan
genomförs en slumpmässig form av återhämtning där laktattester togs direkt efter avslutat test (LA0), 3 minuter (LA3) efter samt 15 minuter efter (LA15) och sedan genomförs Special Judo Fitness Test igen.
3.2.1 Antropometriska mätningar
Under studien genomfördes mätningar för både längd och vikt detta för att redovisa undersöknings gruppens karakteristiska drag. Vikten vägdes med personvågen Senso (Model No: 47105, Eastimport) och mättes i kilogram (kg) med en decimal, enligt följande 00,0. Längden mättes med ett glasfibermåttband på 20 meter (Art. No. 16-223, Biltema) måtten mättes i hela centimeter (cm).
3.2.2 Laktattröskeltest
Detta test genomfördes enligt protokollet framtaget av Heck et al. (1985) för att bestämma 4mmol/l laktattröskeln (LT4). Detta är ett vanligt protokoll som använts i studier med judoutövare flertalet gånger Detanico et al. (2012); Franchini et al. (2003); Franchini et al. (2005a); Franchini et al. (2009). Protokollet är ett progressivt löpbandstest där testpersonen startar på en hastighet på 6 km/h, och där hastigheten ökas med 1,2 km/h var 3 minut, med 30 sekunders vila mellan ökningarna. Under vilotiden mättes hjärtfrekvensen samt blodlaktat. Hela testet genomförs till och med två värden högre än 3,5 mmol/l. Sedan beräknades laktattröskeln till att vara hjärtfrekvensen som korresponderade med 4 mmol/l, så kallad LT4.
26
3.3 Special Judo Fitness Test
3.3.1 UppvärmningTestpersonerna genomförde uppvärmning där de löper på en intensitet motsvarande 70 % av LT4 på judomattan, under 5 minuter, följt av 3 minuters vila (passiv återhämtning) innan testet detta genomfördes inför varje testtillfälle. Denna procedur är enligt den proceduren som Franchini et al. (2009) använt sig utav.
3.3.2 Testprocedur för Special Judo Fitness Test
Detta test genomfördes enligt metoden som tidigare presenterats i inledningen (under rubriken
1.1.3 Special Judo Fitness Test).
Testpersonen (s.k. Tori, den som kastar) står på ett avstånd på 3m från de två andra deltagarna (s.k. Uke, den som blir kastad) (se figur 1). På en signal springer tori till uke A och katsar kastet ippon-seoi-nage (se figur 2). Sedan springer tori vidare till uke B och kastar på kastet ippon-seoi nage. Tori ska hinna kasta så många kast som möjligt under den aktiva tiden. Testet genomförs i tre aktiva intervaller A=15 sekunder, B=30 sekunder och C=30 sekunder, separerade med 10 sekunder vila.
3.4 Återhämtningsmetoder
3.4.1 Passiv återhämtningDenna form av återhämtning genomförs stillasittande på judomattan, där testledaren kommer till testpersonen för att mäta blodlaktat och hjärtfrekvens. Blodlaktats mätningar genomfördes direkt efter avslutat test (LA0), 3 minuter efter (LA3) och 15 minuter efter (LA15). Hjärtfrekvensen avlästes istället direkt efter avslutat test, 1, 3, 5, 10, 15 minuter efter för att säkerställa att försökspersonen genomför rätt återhämtningsmetod (se tabell 1). Denna procedur genomfördes snarlikt med den proceduren som Franchini et al. (2009) använt sig av.
3.4.2 Aktiv återhämtning
Denna form av återhämtning genomförs genom att testpersonerna springer på judomattan med en puls motsvarande 80 % av LT4 (Menzies et al, 2010). Pulsen beräknades som den puls predikterades vid LT4 multiplicerat med 0.8 för att få 80 % av LT4. Testpersonerna stannar enbart sin återhämtning när testledaren kommer fram till dem för att mäta blodlaktat och hjärtfrekvens. Blodlaktats mätningar genomfördes direkt efter avslutat test (LA0), 3 minuter
27
efter (LA3) och 15 minuter efter (LA15). Hjärtfrekvensen avlästes istället direkt efter avslutat test, 1, 3, 5, 10, 15 minuter efter för att säkerställa att försökspersonen genomför rätt återhämtningsmetod (se tabell 1). Denna procedur genomfördes snarlikt med den proceduren som Franchini et al. (2009) använt sig av.
3.4.3 Judospecifik återhämtning
Denna form av återhämtning genomfördes enligt protokollet av Touguinha et al. (2011) genom att testpersonerna genomförde uchi-komi (repeterade ingångar av ett kast), mellan 60-70 % av maximal belastning vid uchi-komi. I denna studie modifierades återhämtningen till att vara pulsen som motsvarade 80-100% av LT4, som enligt Menzies et al. (2010) ska vara det effektivaste spannet att eliminera blodlaktat. Pulsen togs fram genom LT4 test och predikterades för 100 % av LT4, sedan beräknades 80 % av LT4 genom att multiplicera med 0,8, då ficks pulszonen 80-100 % LT4 för varje individ. Testpersonerna stannade enbart sin återhämtning när testledaren kom fram till dem för att mäta blodlaktat och hjärtfrekvens. Blodlaktats mätningar genomfördes direkt efter avslutat test (LA0), 3 minuter efter (LA3) och 15 minuter efter (LA15). Hjärtfrekvensen avlästes istället direkt efter avslutat test, 1, 3, 5, 10, 15 minuter efter för att säkerställa att försökspersonen genomför rätt återhämtningsmetod (se tabell 1).
3.5 Laktatmätning
Blodlaktatsmätningarna genomfördes genom prov i fingret med lansetten Safty-Lancet-Normal med ett penetrationsdjup på 1,8mm (Sarstedt AG & CO, Tyskland) och laktatmängden analyserades med Lactate Pro, 5µL (Arkray. Inc, Japan). Laktatmätningen genomfördes direkt efter av
3.6 Pulsmätning
Hjärtfrekvensen mättes med hjälp av pulsklockan Polar 610i (Polar Electro Oy, Finland) och medföljande pulsband. Den maximala hjärtfrekvensen beräknades utifrån Karvonens formel 220 minus (-) åldern, för att ytterligare säkerställa rätt pulszoner användes även den uppmätta pulsen vi 4LT test och beräknades för att ta fram en relevant pulszon för de olika återhämtningsmetoderna.
28
3.7 Etiska övervägande
I denna studie har testpersoner som inte är myndiga deltagit, i och med detta krävdes det att tydlig information gått ut till både försökspersoner och eventuella vårdnadshavare om vad studien skulle innebära samt att deltagandet i studien var frivilligt hela tiden. Under studiens gång togs laktatvärden flertalet tillfällen genom stick i fingret, samt att utöver detta krävde studien att försökspersonerna var beredda att nå maximal utmattning flertalet gånger. Utöver detta informerades det att inga personer kommer att kunna identifieras utifrån studien, och därför redovisas inte enskilda resultat samt att alla resultat som fåtts under studiens gång enbart kommer att användas till denna studie. Allt detta enligt Vetenskapsrådets fyra riktlinjer för etiska överväganden: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet, nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2012). Utöver dessa fyra riktlinjer har denna studie också använt sig av andra allmänna rekommendationer samt regler kring god forskningssed så som: att alltid tala sanning om sin forskning, att öppet redovisa metoder, resultat samt kommersiella intressen och bindningar. Utöver det ska en som forskare granska och redovisa utgångspunkterna för studien, forskare får inte heller stjäla forskningsresultat från andra samt att de måste ha god ordning på sin forskningsdokumentation. Forskningen som genomförts ska inte bedrivas på ett sådant sätt att andra människor kommer till skada (t.ex. försökspersoner), samt att man som forskare ska vara rättvis i bedömningen av andras forskning (Gustafsson, Hermerén & Pettersson 2005).
3.8 Statistisk analys
Alla analyser i denna studie genomfördes med hjälp av datorprogrammet IMD SPSS Statistics (version 21.0, Chicago, USA). Data har rapporterats i form av medelvärden och standardavvikelser (SD) i denna studie.
För dataanalysen genomfördes först en Descriptive Statistics analys av all data, för att få ut medelvärden och standardavvikelse (SD). Där den Descriptiva Statistics analys genomfördes för de karakteristiska dragen hos försökspersonerna, där variablerna ålder, vikt, längd och antal tränade år, LT4 (km/h), LT4 (slag/min)analyserades, och presenteras i en tabell (tabell 1). Där efter genomfördes analys för varje variabel för laktat (LA0, LA3, LA15) och prestation vid första och andra SJFT (A, B, C; N; HRimm; HR1min samt SJFTIndex) detta beroende av återhämtningsmetod. Datafördelningen analyserades med hjälp av ett Shapiro-Wilk test, och resultatet visade en normalfördelad Gaussiankurva.
29
För att undersöka om det förekom några signifikanta skillnader, för prestationsvariablerna totala antal kast (N), HRimm; HR1min samt SJFTIndex. Före-Efter SJFT inom de specifika återhämtningsmetoderna genomfördes Paired t-test mellan före och efter för varje enskild återhämtningsmetod PR, AR och JSR.
För att kontrollera om förhållandena mellan de olika testtillfällena var lika, jämfördes för prestationsvariablerna totala antal kast (N), HRimm; HR1min samt SJFTIndex.. Före SJFT med ett One-way ANOVA-test, där efter genomfördes samma undersökning för prestationen efter SJFT. Ifall ANOVA-testet visade signifikans efterföljdes det av ett Post-Hoc test av typen Bonferroni.
För att vidare undersöka om det förekom några signifikanta skillnader, för prestationsvariablerna totala antal kast (N), HRimm; HR1min samt SJFTIndex.. Efter SJFT mellan de specifika återhämtningsmetoderna genomfördes ett Repeated Measures ANOVA-test för de olika återhämtningsmetoderna, Ifall ANOVA-testet visade signifikansefterföljandes det av ett Post-Hoc test av typen Bonferroni.
För att vidare undersöka om det förekom några signifikanta skillnader, för blodlaktatsvärden efter SJFT analyserades LA0 LA3, LA15. Detta genomfördes först med ett One-way ANOVA-test för de olika återhämtningsmetoderna. Ifall ANOVA-testet visade signifikans efterföljandes det av ett Post-Hoc test av typen Bonferroni.
Där efter analyserades värdena med ett Repeated Measures ANOVA-test för de olika återhämtningsmetoderna, Ifall ANOVA-testet visade signifikans efterföljandes det av ett Post-Hoc test av typen Bonferroni.
Den statistiska signifikansnivån i denna studie var på p<0,05 som standard, om inget annat presenteras.
30
4 Resultat
4.1 Prestation Före och Efter vid en specifik återhämtningsmetod
Genom ett parat-t-test undersöktes prestation för SJFT före och efter de tre olika återhämtningsmetoderna. Detta för variablerna totalt antal kast vid SJFT, HRimm, HR1min samt SJFT index
4.1.1 SJFT index
Resultatet visar att prestation i SJFT före och efter återhämtningsformen PR har en signifikant skillnad (p=0,011*) där värdet för SJFT index ökar, prestationen försämras. Medan prestation för AR och JSR inte är signifikant i prestation före eller efter, men det finns det en tendens till skillnad även dessa, se tabell 3.
Tabell 3: visar resultatet för prestation i SJFT före och efter återhämtning inom varje återhämtningsmetod, där
differensen av medelvärdet för SJFT index före och efter redovisas för samtliga återhämtningsmetoder. * signifikant då p < 0,05; ** signifikans då p < 0,01. SJFT Index M±SD (Före) M±SD (Efter) M±SD Dif. (Före-Efter) t (df. 6) Sig. (Före-Efter) PR 14 ± 1 15 ± 1 -1 ± 1 -3,63 0,011* AR 14 ± 1 14 ± 1 -0 ± 0 -2,44 0,050 JSR 14 ± 1 15 ± 1 -1 ± 1 -2,37 0,055
4.1.2 Totalt antal kast vid SJFT (N)
För variabeln antal kast vid SJFT före och efter återhämtning visar resultatet för: PR (p = 0,013*), AR (p = 0,018*) och för JSR (p = 0,038*). Detta resultat visar att det finns en signifikant skillnad för variabeln antal kast vid SJFT före och efter samtliga återhämtningsmetoder, se tabell 4.
Tabell 4: visar resultatet för prestation i SJFT före och efter återhämtning inom varje återhämtningsmetod, där
differensen av medelvärdet för antal kast vid SJFT före och efter redovisas för samtliga återhämtningsmetoder. * signifikant då p < 0,05; ** signifikans då p < 0,01. Totalt antal kast M±SD (Före) M±SD (Efter) M±SD Dif. (Före-Efter) t (df. 6) Sig. (Före-Efter) PR 23 ± 2 21 ± 2 2 ± 2 3,46 0,013* AR 23 ± 2 22 ± 1 1 ± 1 3,24 0,018* JSR 23 ± 2 22 ± 1 1 ± 1 2,65 0,038*
31
4.1.3 HRimm vid SJFT
För variabeln HRimm vid SJFT före och efter återhämtning visar resultatet för: PR (p = 0,504), AR (p = 0,268) och för JSR (p = 0,901). Detta resultat visar att det inte finns en signifikant skillnad för variabeln HRimm vid SJFT före och efter samtliga återhämtningsmetoder, se tabell 5.
Tabell 5 visar resultatet för pulsvärden i SJFT före och efter återhämtning inom varje återhämtningsmetod, där
differensen av medelvärdet för HRimm före och efter redovisas för samtliga återhämtningsmetoder. * signifikant då p < 0,05; ** signifikans då p < 0,01. HRimm (slag/min) M±SD (Före) M±SD (Efter) M±SD Dif. (Före-Efter) t (df. 6) Sig. (Före-Efter) PR 189 ± 4 190 ± 3 -1 ± 4 0,72 0,504 AR 188 ± 7 187 ± 6 2 ± 4 1,17 0,286 JSR 188 ± 5 188 ± 5 -0 ± 3 - 0,13 0,901 4.1.4 HR1min vid SJFT
För variabeln HR1min vid SJFT före och efter återhämtning visar resultatet för: PR (p = 0,041*), AR (p = 0,031) och för JSR (p = 0,731). Detta resultat visar att det finns en signifikant skillnad för variabeln HR1min vid SJFT före och efter vid återhämtningsmetoder som PR och AR men inte vid JSR, se tabell 6.
Tabell 6 visar resultatet för pulsvärden i SJFT före och efter återhämtning inom varje återhämtningsmetod, där
differensen av medelvärdet för HR1min före och efter redovisas för samtliga återhämtningsmetoder. * signifikant då p < 0,05; ** signifikans då p < 0,01. HR1min (slag/min) M±SD (Före) M±SD (Efter) M±SD Dif. (Före-Efter) t (df. 6) Sig. (Före-Efter) PR 138 ± 6 133 ± 6 4 ± 5 2,60 0,041* AR 136 ± 4 133 ± 5 3 ± 3 2,81 0,031* JSR 133 ± 7 134 ± 6 -1 ± 4 -0,36 0,731
4.2 Prestation i SJFT före återhämtning
För att undersöka utgångsvärdena vid prestation i SJFT före återhämtning för de olika testtillfällena användes ett One-Way ANOVA-test. Detta för variablerna totalt antal kast vid SJFT, HRimm, HR1min samt SJFT index. I tabell 7 redovisas medelvärde och standardavvikelse för variablerna som analyserades. Resultatet visar att utgångsvärdena vid prestation i SJFT före återhämtning för de olika testtillfällena inte visade några signifikanta skillnader för samtliga variabler.
32
Tabell 7 Medelvärde och standardavvikelse för variablerna vid prestation i SJFT före återhämtning, mellan olika
återhämtningsmetoder. SJFT PR (M ± SD) AR (M ± SD) JSR (M ± SD) Totalt (M ± SD) Sig.
Totalt antal kast 23 ± 2 23 ± 2 23 ± 2 23 ± 2 0,952
HRimm 189 ± 4 188 ± 7 188 ± 5 188 ± 5 0,934
HR1min 138 ± 6 136 ± 4 133 ± 7 136 ± 6 0,339
SJFT Index 14 ± 1 14 ± 1 14 ± 1 14 ± 1 0,795
4.3 Prestation i SJFT efter återhämtning
För att undersöka värdena vid prestation i SJFT efter återhämtning för olika testtillfällena användes ett One-Way ANOVA-test. Detta för variablerna totalt antal kast vid SJFT, HRimm, HR1min samt SJFT index. I tabell 8 redovisas medelvärde och standardavvikelse för variablerna som analyserades. Resultatet visar också att värdena vid prestation i SJFT efter återhämtning för de olika testtillfällena inte visade några signifikanta skillnader för samtliga variabler.
Tabell 8 Medelvärde och standardavvikelse för variablerna vid prestation i SJFT efter återhämtning, mellan
olika återhämtningsmetoder. SJFT PR (M ± SD) AR (M ± SD) JSR (M ± SD) Totalt (M ± SD) Sig.
Totalt antal kast 21 ± 2 22 ± 1 22 ± 1 22 ± 1 0,189
HRimm 187 ± 3 187 ± 6 188 ± 5 188 ± 5 0,479
HR1min 133 ± 6 133 ± 5 134 ± 6 135 ± 5 0,908
SJFT Index 15 ± 1 14 ± 1 15 ± 1 15 ± 1 0,109
4.4 Prestation i SJFT Före och Efter återhämtning mellan olika
återhämtningsmetoder.
Ett Repeated Measures ANOVA-test genomfördes för att undersöka om det fanns skillnader mellan prestationsvariablerna i SJFT före och efter återhämtning, och mellan de olika återhämtningsmetoderna. Detta då differensen mellan prestationsvariablerna i SJFT före och efter, jämfördes mellan de olika återhämtningsmetoderna. Resultatet visar att det inte finns några signifikanta skillnader i prestationsvariablerna för SJFT före och efter återhämtning, detta för samtliga variabler: totalt antal kast (p=0,645), HRimm (p=0,751), HR1min (0,746) samt SJFT index (p = 0,351).
