”Hur länge är inte så länge?” Tidsuppfattning och tidsbegrepp i förskolan. Preschoolers perception of time

Barn Unga Samhälle

Examensarbete

”Hur länge är inte så länge?”

Tidsuppfattning och tidsbegrepp i förskolan

Preschoolers perception of time

Pia Kjellsson Carlsson

Anette Möller

Förskollärarexamen 210 hp Examinator: Martin Berzell Datum: 2016-04-04 Handledare: Åse Piltz

2

Förord

Ett stort tack till förskolorna där vi fick utföra våra intervjuer tillsammans med pedagoger och barn.

Vi vill tacka Maria Nilsson från Höganäs Bibliotek som har hjälpt oss att ta fram litteratur till vår studie.

Slutligen vill vi tacka vår handledare Åse Piltz för handledningen genom vår studie där hon hjälpte oss på ett uppmuntrande sätt från början till slut.

Pia Kjellsson Carlsson och Anette Möller har tillsammans gjort detta arbete och därmed bidragit med lika mycket i vår studie.

3

Sammanfattning

I en tidigare etnografisk studie uppmärksammade vi ett barns fråga om tid. ”Hur länge är inte så länge?” och utifrån denna fråga skapade vi syftet till denna studie som blev att ta reda på hur små barn förhåller sig till tid och att undersöka hur pedagogerna bemöter barn med olika tidsbegrepp. Vi har valt att använda oss av följande frågeställningar, Hur beskriver barn sin upplevelse av tid? Hur beskriver pedagogerna sin upplevelse av tid? Hur kan pedagoger få barnen att förstå olika begrepp om tid?

Genom att använda oss av kvalitativa intervjuer med barn och vuxna har vi samlat in vår empiri som vi sedan analyserat med hjälp av aktuell forskning och nyckelbegrepp som relativ tid,

absolut tid, ordningsföljd samt tid och avstånd. Med dessa begrepp vill vi poängtera att det inte

är en fråga om de strikta definierade fysikaliska termerna, utan mer om hur vi upplever och beskriver tid som lekmän.

I vårt resultat kom vi fram till att barns platser och vuxnas tidsrytmer har stor betydelse för hur barn förstår tid och rum. William J. Friedman undersöker detta genom att använda sig av tidscyklar för att se om barnen kan förstå hur olika rytmer hänger samman. Utifrån detta har vi förstått att små barn inte har samma tidsuppfattning och förståelse för tid som vuxna har. Med hjälp av konkreta material om tidsbegrepp som är kopplade till vardagshändelser kan pedagogerna hjälpa barnen att förstå tid.

4

Innehållsförteckning

2. Syfte och frågeställningar --- 7

2.1 Frågeställningar --- 7

3. Litteraturgenomgång --- 8

3.1 Vad är tid? --- 8

3.2 Läroplanen 98/10 --- 9

3.3 Relativ tid --- 10

3.4 Ordningsföljd och absolut tid --- 11

3.4.1 Små barns tidsmognad --- 13

3.5 Tid och avstånd --- 13

4. Metod --- 15 4.1 Kvalitativ forskning --- 15 4.2 Kvalitativa intervjuer --- 15 4.3 Urval --- 16 4.3.1 Förskola 1 --- 16 4.3.2 Förskola 2 --- 16 4.4 Genomförande --- 17

4.4.1 Pedagogintervju och fokusgruppintervju --- 17

4.4.2 Barnintervju --- 18 4.4.3 Etiska principer --- 19 4.5 Analysmetod --- 19 5. Analys/resultat --- 21 5.1 Relativ tid --- 21 5.1.1 Barnens tidsperspektiv --- 21

5

5.1.2 Pedagogernas tidsperspektiv --- 23

5.2 Ordningsföljd och absolut tid --- 24

5.2.1 Barnens upplevelser av tid --- 24

5.2.2 Vilka tidsbegrepp använder pedagogerna i samtal med barnen? --- 25

5.3 Tid och avstånd --- 26

5.3.1 Hur beskriver barn sin upplevelse av tid? --- 26

5.3.2 Hur beskriver pedagogerna tid som mycket och lite? --- 27

6. Diskussion --- 29

6.1 Metoddiskussion--- 29

6.2 Resultatdiskussion --- 30

6.3 Förslag till framtida forskning --- 32

7. Referenser --- 33

Bilaga 1 Barn intervjufrågor --- 35

Bilaga 2 Pedagog/fokusgrupp frågor --- 36

6

1. Inledning

Dagligen använder vi oss av olika uttryck som handlar om tid och ibland upplever man att tiden springer iväg men vid andra tillfällen känns det som om tiden står stilla. Fler exempel på dessa påståenden kan vara kommer strax, om en liten stund etc. I en tidigare etnografisk studie upptäckte vi att barnen inte förstod denna typ av uttryck om tid. Utifrån studien fastnade vi för en pojkes fråga om tid, ”hur länge är inte så länge?”

Utan förståelse om tid och olika tidsbegrepp kommer samhället inte att fungera, vi behöver tiden för att kunna strukturera vår vardag. De flesta vuxna hävdar att tid är något abstrakt och syftar på den egna tidsbilden. Eriksen (2000, s. 276) beskriver att makten över vår egen tidfördelning påverkas av samhällets rytmer. Samhället styrs av klocktid och utan klockan skulle samhällets krav vara ogenomförbara. Barreau (2000, s.3) beskriver tid som både främmande och välbekant. Han menar att tiden är abstrakt och att den ständigt pågår och innefattas av dåtid, nutid och framtid. Utifrån Barreaus definition om tid undersökte vi hur pedagogerna uttrycker tid i samtal med barn samt hur barn tänker och förstår tid. I läroplanen för förskolan (Skolverket 98/10, s.10) står det att ”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar förståelse för […] tid och förändring”. I förskolan dyker det ofta upp frågor från barnen som handlar om tid som till exempel: ”När kommer pappa? Till svars får barnet till exempel: ”Idag blir det inte så länge!”. Därför är det viktigt för oss att undersöka hur barnen uppfattar dessa svar från vuxna.

Utifrån våra frågeställningar vill vi undersöka tidsupplevelser ur ett vuxenperspektiv och ur förskolebarnens perspektiv, samt hur pedagogerna kan arbeta för att hjälpa barn att förstå olika tidsbegrepp. Janeslätt (refererad i Öhrn 2009, s.1) ger olika förslag i sin artikel om hur man kan arbeta med barn om tid. Hon menar att pedagoger måste prata mer tid med barnen, berätta vilken årstid/år, månad och dag det är. Barn är nyfikna på tid och vill gärna veta till exempel när de fyller år, när det är jul etc. Genom att samtala om barnens funderingar kring tid och vara nyfikna på hur de tänker, kan det leda till att vi får en annan förståelse hur barn upplever tid. Vi har använt oss av nyckelbegrepp som relativ tid, absolut tid, ordningsföljd, tid och avstånd samt barn och vuxna i förskolan i vår studie. Med dessa begrepp vill vi undersöka hur barn och pedagoger upplever och beskriver tid, det inte en fråga om de strikta definierade fysikaliska termerna utan mer riktat till lekmän.

7

2. Syfte och frågeställningar

Syftet med vårt arbete är att försöka få en förståelse för hur barn och pedagoger upplever och beskriver tid. Vi vill även undersöka hur pedagoger kan hjälpa barn att förstå olika tidsbegrepp och använder oss av nyckelbegrepp som relativ tid, absolut tid, ordningsföljd, tid och avstånd för att få svar på frågeställningarna.

2.1 Frågeställningar

 Hur beskriver barn sin upplevelse av tid?

 Hur beskriver pedagogerna sin upplevelse av tid?

 Hur arbetar pedagoger i förskolan för att hjälpa barnens förståelse för olika tidsbegrepp?

8

3. Litteraturgenomgång

I detta kapitel presenteras forskning och teori under begrepp som relativ tid, ordningsföljd, absolut tid, tid och avstånd. I forskningsfältet handlar det om hur barn och pedagoger beskriver sin upplevelse av tid och hur pedagogerna kan hjälpa barn till förståelse för olika tidsbegrepp.

3.1 Vad är tid?

I Nationalencyklopedin (2015) definieras tid som något som skiljer nutid från dåtid och från framtid. Man menar att människans tillvaro är uppbyggd kring tid men är svår att definiera. Tiden blir mätbar genom rörelse och åldrande. Man kan säga att tiden är jämförbar med längden som mäts mellan två punkter och tiden mäts mellan två händelser.

Adler och Adler (1998, s.6) skriver i en artikel om tid att människor inte har någon inbyggd tidsuppfattning, utan istället är det ett socialt inlärt beteende som är anpassat till en tidsuppfattning beroende av den kultur man lever i. Hur vi uppfattar tid är individuellt och kan se olika ut, beroende på vilken sinnesstämning och psykologisk form som vi befinner oss i.

Jönsson (1999, s.29) menar att vi förhåller oss till två sorters tid, personlig tid och klocktid. Personlig tid är den tid vi upplever och den är aldrig exakt mätbar eller pålitlig. Hon menar att den är olika beroende på den egna kroppsrytmen. Klocktid är mekanisk tid som vi mäter i timmar, minuter, sekunder etc. vilken vi ser och följer på klockor. Hon anser också att båda sätt att se på tid är sanna men i olika dimensioner. Jönsson (1999, s.28) skriver också att mekanisk tid behöver vi för att kunna komma i tid till arbete, skola mm. Men den personliga tiden äger vi själva i form av vår egen tidsuppfattning. Genom erfarenheter av upplevelser från det förflutna kommer man att kunna skapa sig en tidsuppfattning som man sedan använder för att skapa sig en bild av framtiden.

Även Heiberg Solem och Reikerås (2004, s. 240) menar att tid är kopplat till subjektiva upplevelser som till exempel att tiden rusar iväg eller att vi har gott om eller ont om tid. Med hjälp av mätinstrument och mätsystem har vi tidsord som anger både absolut tid som till

9

exempel idag, imorgon etc. och relativ tid vilket kan vara en stund, ett dygn etc. (se definition av absolut tid och relativ tid nedan). Vi kan avgöra hur lång tid vi använt samt komma i tid och passa tid, som om den tillhörde oss men trots detta kan vi ändå känna av att tiden har sin egen personlighet och lever sitt eget liv.

Eriksen (2000, s.276) skriver om tidsuppfattning av idag och dess nya tidskultur. Han menar att i vår vardag ska vi vara mer produktiva än någonsin tidigare. Det diskuteras om tid som förvandlats till pengar. Rent politiskt har tiden blivit en ”resurs” som måste utnyttjas till varje pris. Tiden är som en utbred illusion och man tror sig kunna hantera den men i själva verket så är det tiden som behärskar oss. Det finns en tid som man kan köpa för pengar men det finns också en tid som man inte kan köpa för alla pengar i världen. Klocktiden förknippas med pengar men den tid som inte kan köpas är mer värdefull.

3.2 Läroplanen 98/10

Ett av de grundläggande värdena i läroplanen för förskolan är att ”Förskolan ska lägga grunden till att barnen på sikt kan tillägna sig de kunskaper som utgör den gemensamma referensramen som alla i samhället behöver”(Skolverket 2010 s.6). Det innebär bland annat att barnen behöver lära sig att känna av tid och dess betydelse i vårt samhälle där klocktiden är en gemensam referensram.

I Lpfö 98/10 menar man att lärandet sker i interaktion mellan vuxna och barn och att barnen lär av varandra. En annan viktig aspekt i läroplanen är samarbete och kommunikation vilket är viktigt i vårt föränderliga samhälle där informationsflödet är stort och därför blir kommunikationen en viktig del i mötet med barnen. Vidare sägs det att förskolan är en levande social och kulturell miljö vilken ska sträva efter att stimulera barns sociala och kommunikativa kompetens. Vuxnas vägledning är viktig för barnens utveckling och upptäckter av nya kunskaper och förmågan att tänka symboliskt (Skolverket 2010, s.10).

Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar förståelse för rum, form, läge, riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring (Skolverket 2010 s.10).

10

Andra viktiga strävansmål i förskolan är att förstå sin omvärld och andras perspektiv men också kunna utveckla förståelse för tid, förändring och att se samband mellan olika begrepp som kan relateras till tidsperspektivets egenskaper (Skolverket 2010, s.10).

Lev Vygotskij(1896-1934) som var en rysk psykolog har varit en inspiration till skolans läroplan och har haft en stor betydelse för utvecklingspsykologin. Vygotskij (refererad i Bråten och Thurmann-Moe 1996, s. 118) menar att redan när barnet föds är det ett socialt och kollektivt väsen och att i socialt samspel med andra skapas inlärningsvillkor som är avgörande för barnets utveckling. Vygotskij menar att ur ett sociokulturellt perspektiv lär vi oss av varandra och i miljön runtomkring oss. Vuxna ses som mer kompetenta och att det språkliga samspelet mellan barn och vuxna kommer att ha stor betydelse för att barnen utvecklas till självständiga problemlösare. Enligt Vygotskij (refererad i Bråten och Thurmann-Moe 1996, s.104) krävs det en aktiv elev, en aktiv lärare och en aktiv miljö vilket har en stor betydelse för kunskapsutvecklingen och dessutom handlar lärandet om verktyg och omgivningar samt att läraren har en viktig roll i att organisera miljön. Vygotskij hävdar att

Före 3-årsåldren är barnet bundet av den konkreta situationen. Det agerar utifrån vad det ser, hör, känner o.s.v. Barnet är impulsivt och styrs utifrån. De vuxna har ett ansvar för att styra barnet i en viss riktning; utvecklingen är socialt betingad. (Vygotskij citerad i Karlsson 2012, s. 316).

3.3 Relativ tid

Relativ tid är ett tidsord vilket beskrivs som en avgränsad tidsrymd och kan vara en stund, ett ögonblick, en dag, en, natt, etc. och anger en ungefärlig tid vilket blir abstrakt om man jämför med absolut tid som ger en mer konkret tidsangivelse (Heiberg Solem och Reikerås 2004, s. 239).

Balldin (2006, s.36) skriver om kulturell tid och om individuella rytmer. Hon talar om att alla tidsdimensioner existerar samtidigt, men hur de tolkas och ges mening är en fråga om perspektiv, tidserfarenheter och rytmer. Balldin hänvisar till Lefvebre (2006, s. 36 refererad i Balldin) som delar in olika raster i syftet att förstå kulturella rytmer i olika tidsdimensioner. Han kopplar tid till rytmer som rörelser i mätning av tid som till exempel dans, musik samt arbete, även om det som kan vara orörligt, i färger och dofter, i nuets bilder. Han skriver också

11

om doften av morgon och regn, färgerna en sommardag som en återkommande rytm. Vi tänker inte på det menar Lefebvre (refererad i Balldin 2006, s. 36) men att stanna upp, känna närvaro i nuet har en stor betydelse för att kunna fånga rytmer och förstå deras betydelse. Vidare skriver Balldin om att barnet tar efter och lär sig de vuxnas rytm, men hur de lär sig detta och hur de gör för att anpassa sin egen rytm, har en stor betydelse för deras tidssjälv, utveckling och positionering i tiden.

Bodil Jönsson (1999, s.11) skriver om tiden som den enda du har och är ”ett faktum som kan upplevas som en glädje, en tankeställare, en uppmaning eller en utmaning, allt efter humör” (Jönsson 1999, s.24). Tiden kopplar hon också till olika generationsbyten och menar att vår generation och kultur är den som har ont om tid. Hon diskuterar om två sorters tid, personlig upplevd tid och klocktid. Hon påstår att vi kan lära oss att ha koll på tiden, men när det kommer till att fundera kring: Hur länge är en kvart? eller hur många straxar går det på en stund? diskuterar hon tiden i tankar som rytmer och den individuella rytmen som inte går att dela. Hon kopplar ihop tankarna som bilder av tidsföreställningar men menar att vi kan ej läsa andras tankar och på så sätt menar hon att människans rytm varierar. Alla bär på olika föreställningar om tid om hur det måste vara, vanor som är baserad på inrutad tid det vill säga alla måsten exempelvis, arbete, familj, aktiviteter etc.

Det hon menar är att utvecklingen går från det yttre till det inre, där ett socialt samspel mellan olika individer som är avgörande för barns utveckling.

3.4 Ordningsföljd och absolut tid

Ordningsföljd är ett tidsord som dagligen används och anger till exempel före, efter, först, sist, snart etc. Barn förstår tidigt att olika händelser följer efter varandra i ett visst mönster och beskriver i vilken ordningsföljd saker och ting kommer att ske. Exempelvis efter maten går vi ut eller efter mellanmål ska du gå hem. Absolut tid är ett annat tidsord som anger idag, igår, imorgon, sent, tidigt etc. Begreppet är subjektivt och är beroende av vad det handlar om och vem det gäller. Exempelvis vad är en stund? (Heiberg Solem och Reikerås 2004, s. 240).

I en artikel av William J. Friedman (1977, s.4) kan man ta del av en studie som bygger på barns förståelse för tidcykler exempelvis årstider, veckans dagar etc. Barnen som deltog i studien var mellan fyra och elva år. De fick ta del av bilder av de olika tidscykler/rytmer som till exempel

12

årstider, veckor, månader samt hur en dag kan se ut. Barnen skulle sortera bilderna och identifiera dessa, därefter fick de begreppen till bilderna som till exempel vår, vinter, sommar, höst, för att därefter lägga dem i ordningsföljd. Resultatet av studien blev att man upptäckte att de minsta barnen hade svårare att lägga ut korten rätt i tidscykeln. De hade också svårare för att lägga tidscykler med flera begrepp i ordningsföljd som till exempel årets månader, men kunde däremot lägga de kortare cyklerna rätt där man talade om begrepp som handlade om olika högtider eller andra kulturella, sociala rytmer av tid. Friedman (1977, s.5) menade att om barnen upprepade de ständigt återkommande tidcyklerna som exempelvis veckans dagar kunde de få mer konkret bild av olika tidcykler.

Balldin (2006 s.35) beskriver rytmer som olika tidsdimensioner som existerar samtidigt som till exempel veckans och årstidernas cykliska former men hur de tolkas och ges mening är en fråga om perspektiv, tidserfarenheter och rytmer.

Barnet tar efter och lär sig de vuxnas rytm, men hur de lär sig denna, med betoning på hur de vuxna känner in och också anpassar sig till barnets rytm, har betydelse för hur dess tidssjälv utvecklas och positionerar in sig i tiden. (Balldin 2006, s. 34).

Balldin (2006, s.34) beskriver att tidssjälvet är individuellt och påverkas av omvärlden och olika kulturella ramar och att man befinner sig i olika sinnesstämningar som till exempel att man är gladare vid veckosluten och känner sig mindre motiverad vid början av veckan.

Heiberg Solem och Reikerås (2004, s.235) menar att barn har svårt att förstå tid för att de har för lite erfarenheter av det som varit. En vuxen människa kan tänka många år bakåt i tiden och minnas det som hände då, men även vända blicken framåt och tänka på hur det kan bli. Det lilla barnet lever i nuet och kan även ha svårt att förstå att efter lunch ska det sova, det kan lika gärna vara imorgon. Men efterhand som barnet växer kommer det att lära sig vad som är igår och kan då även se framåt och tala om imorgon (absolut tid). Barnet får en bättre tidsuppfattning när vuxna använder sig utav begrepp som före och efter i samband med händelser som följer efter varandra. Att använda sig av vardagsrutiner i samtal med barn om tid gör det lättare för barnen att få en känsla för olika tidsbegrepp. I boken Det matematiska barnet (Heiberg Solem & Reikerås 2004, s.237) ges exempel på hur man kan tala om tid i rytmer där man beskriver tiden i antal godispåsar, man kan också beskriva för barnet att om en timme ska vi äta middag ungefär så länge som Bolibompa visas på tv, att använda sig av kända exempel från händelser i vardagen

13

som barnen känner till gör det lättare att förstå begrepp som en timme, två veckor, en månad etc.

3.4.1 Små barns tidsmognad

Alin-Åkerman (Adler & Adler, 1998, s.3) gjorde en studie och kom i fram till att barn i första hand lärde sig de ord som handlar om nuet. Ett nyfött barn lever i direkta nuet och har inget språkligt minne. Omkring 2-2½ år kan barnet se delar av framtiden genom begrepp som snart och förstår då att de måste vänta en stund. Den grundläggande tidsförståelsen för små barn börjar redan i förskolan och de barnen som är mellan 3-4 år har uppfattning kring tidsord som då, nu och sedan vilket är början till dåtid, nutid och framtid. Sist i utvecklingen är den upplevda tiden dåtid som förutsätter att barnet har ett språkligt minne för det som skett.

3.5 Tid och avstånd

Vi anger tid i avstånd och avstånd i tid och de är tätt förbundna med varandra. Exempelvis klockans visare rör sig runt urtavlan i konstant hastighet och visar på så sätt ett visst avstånd mot ett visst tidsutrymme (Heiberg Solem och Reikerås 2004, s. 241).

Barnpsykologen Piagets (1896-1980) forskning om barns uppfattning av hastighet, antal, sannolikhet, rymd och tid tas upp i Elkinds bok Barn och unga i Piagets psykologi (1985, s.45). Piaget var fascinerad av tidsbegreppet och undersökte barns förståelse av förståelse av tid i olika åldersrelationer. Han forskade om barns tidsföreställningar som medfödda och inlärda. Piaget menar att ett förskolebarn bedömer tiden efter avståndet, avståndet efter hastigheten och efter tiden. När barnen växer upp och utvecklar en elementär förmåga att dra slutledningar utvecklar de också en abstrakt eller vuxen tidsuppfattning.

Piaget (refererad i Elkind 1985, s.47) menade att vuxna har en benägenhet att se tiden med hjälp av olika urverk som klockan. Piaget hävdar däremot att barn har svårare att förhålla sig till tid och använder sig av hastighet och avstånd för att förstå tid. För att förklara detta vidare använde han sig av ett experiment med två mekaniska leksakssniglar. Här ville han undersöka begreppen långsam och snabb. När den ena snigeln var lite snabbare än den andra hävdade han att barnen inte hade några problem med att se vilken snigel som var snabbast när de fortfarande var i

14

rörelse, men det blev svårare att peka ut vilken som var snabbast eller långsammast när de hade stannat, vilket visade att barn blandar ihop avstånd och tid. Han gjorde även olika tester med sand-timglas. Med de stora timglasen gjorde barnen samma uppgift men olika snabbt för att få syn på om sanden rann ner olika snabbt. Resultatet blev att små barn trodde att när de arbetade långsamt så rörde sig timglaset sakta, när de arbetade snabbt så gick timglaset snabbare. Barnen upptäckte att sanden rann alltid lika snabbt oavsett om man arbetade fort eller långsamt.

Piaget (refererad i Elkind 1985, s.53) undersökte även hur barnen såg på åldersbegreppen, med hjälp av äldre och yngre syskon. Han menade att ofta vet barnen om att de har ett yngre eller äldre syskon. Däremot var det svårare att förstå vem som var före eller efter i syskonskaran. Barnen hade en tendens till att förstå vem som var äldst och yngst men kunde inte förklara vem som föddes först. I en annan undersökning visade han en bild på två träd. Det ena trädet var smalt och högt medan det andra var tjockt och lågt. Sedan skulle barnen säga vilket som var äldst och vilket som var yngst. Resultatet visade att små barn sa att det högre trädet var äldre än det lägre. Han jämförde denna undersökning med föregående snigelexperiment det vill säga att längst sträcka lika med längst tid. Små barn har en viss benägenhet att blanda ihop tiden med platsen och storleken. Elkind (1985, s.45) psykolog och författare tillägger dock att även om dessa experiment och undersökningar hjälper barnen påskyndas inte förståelsen av själva begreppens innebörd.

Det tas även upp i boken Det matematiska barnet (Heiberg Solem & Reikerås 2004, s.237) att tid och avstånd är nära förknippade med varandra som till exempel fyra timmars bilresa i klocktid, blir en halvdags bilfärd i avståndstid, det vill säga att avståndet blir mer synligt för barnen om de får uppleva det i tid. Tid är en förändring och vi kan se den förgångna tiden genom uttryck som till exempel vintern som går, våren som kommit. Vi kan inte se tiden men vi kan förhålla oss till den med olika hjälpmedel, som förr i tiden med hjälp av solur, timglas som i vår tid är klockan. Där ett visst avstånd svarar mot ett visst tidsutrymme med konstant hastighet där klockans visare visar att klockan går.

15

4. Metod

I detta kapitel beskrivs valda metoder för studien. Det redogörs också för studiens genomförande och avslutas sedan med en beskrivning av forskningsetiska principer.

4.1 Kvalitativ forskning

Vi har valt att använda oss av en kvalitativ forskning eftersom Alvehus (2013, s.20) menar att en kvalitativ forskning inte bara är en tolkning av intervjuer och det som präglar kvalitativ forskning. En viss typ av intresse för vad man som forskare vill ha sagt och är inte bunden till en specifik metodteknik. Vidare beskriver Alvehus (2013,s.20) att den riktar sig främst mot människan som studieobjekt samt att kvalitativ forskning är tolkande forskning. Detta anser vi är passande för vår studie eftersom vi valt att intervjua pedagoger och barn där vi tolkar svaren som vi samlat in, detta utifrån vald forskning och teori. En kvalitativ metod är även lämplig till vår studie för att deltagarna i intervjuerna ska ges möjlighet att kunna påverka sina egna svar utifrån kunskaper och erfarenheter. Allt insamlat material har vi skrivit ner och analyserat.

4.2 Kvalitativa intervjuer

För att få svar på våra forskningsfrågor har vi valt att utgår ifrån tre olika intervjumetoder där två av dem riktar sig till pedagoger. Den ena bestod av en fokusgrupp om tre personer och den andra består av enskilda kvalitativa intervjuer. Vi ställer samma frågor i fokusgruppen som till de enskilda pedagogerna. Den tredje intervjun riktar sig till barn i förskolan som är mellan fyra och fem år gamla. Där vi valde att använda oss av en kvalitativ metod där vi utgick från ett frågeformulär utifrån en semistrukturerad intervjuform. Vi har valt att följa frågorna enligt formuläret men lät den intervjuade besvara frågorna mer öppet och kunde på så sätt påverka intervjuns innehåll (Alvehus 2013, s.83). Det gav oss ett mer betydelsefullt material att arbeta utifrån i vår studie. Med intervjuer som metod fångade vi många av barnens tankar om tid och på så sätt fick vi en bild av om hur barnen beskriver sin upplevelse av tid. I pedagogintervjuerna fick syn på hur man arbetade med barn för att förstå tid. Innan vi började med intervjuerna förklarade vi syftet med vår studie och berättade varför vi valt just dig till intervjun, för att deltagaren skulle känna sig viktig och svara så bra som möjligt på frågorna, vilket Patel och Davidson (2011 s.74) hävdar har stor betydelse för studien. Vi har valt att spela in intervjuerna

16

för att sedan transkribera materialet för att på så vis upptäcka mer information. Det blir också lättare att hantera svaren och följdfrågorna som uppstod under intervjuernas gång, vilket var viktigt i vår forskning.

4.3 Urval

För vår studie har vi valt ut 10 pedagoger och 30 barn i åldrarna 4-5 år från förskolor i södra Sverige där vi känner barnen. Vi anser att det är viktigt att ha en bra relation till pedagogerna och barnen som vi intervjuar och har därför valt förskolor där vi redan har en etablerad kontakt. Johansson och Karlsson (2013, s.32) menar att det inte är alltid så lätt att skapa en acceptans hos barnen och att det kan ta tid att bygga upp ett förtroende hos de utvalda barnen, menar att detta underlättar vårt arbete för att de från början känner sig bekväma i intervjusituationerna.

4.3.1 Förskola 1

Förskolan är en Montessoriförskola som ligger i en mindre stad i södra Sverige. Upptagningsområdet är ganska brett eftersom en del av familjerna väljer att placera sina barn på förskolan för att den utövar montessoripedagogiken, men det finns även familjer som valt förskolan för att den ligger nära hemmet. Vi har gjort intervjuerna på en syskonavdelning där det arbetar tre pedagoger och barngruppen består av tjugotvå barn varav vi valt att intervjua barnen som är mellan fyra och fem år. Vilket är 16 barn från gruppen varav 8 femåringar och 7 fyraåringar.

4.3.2 Förskola 2

Denna förskola är också en montessoriförskola som ligger i en annan större stad som också är belägen i södra Sverige. De flesta familjerna på denna förskola har valt förskolan efter pedagogiken, men även här finns det familjer som valt förskolan för att den ligger nära hemmet. Här arbetar fyra pedagoger och det är tjugosex barn på syskonavdelningen. Även här intervjuas endast fyra- och femåringarna. Där 7 är femåringar och 8 är fyraåringar totalt 15 barn ifrån gruppen.

17

4.4 Genomförande

Intervjuerna vi valde att arbeta utifrån är semistrukturerade, vi använder oss av färdiga frågor som tillåter öppna svar (Alvehus 2014, s.82). Vi valde denna intervjuform för att genom barnens svar får en förståelse för barnens tankar om tid och hur de beskriver sin upplevelse av tid. Vi vill även få syn på hur pedagogerna arbetade för att barnen skulle få en djupare förståelse för tid och därför formulerade vi frågorna till pedagogerna utifrån barnens frågor.

4.4.1 Pedagogintervju och fokusgruppintervju

Vi har valt att använda två intervjumetoder med pedagogerna. Den ena är enskilda intervjuer och den andra är en fokusgrupp, för att diskussionsfrågorna kommer att kunna ta en annan vändning när man diskuterar tillsammans med andra.

Målet var att ha fler fokusgrupper men på grund av tidsbrist var det inte möjligt. Alvehus (2014, s.87) skriver att det kan finnas risker att välja fokusgrupper för de individuella och avvikande åsikterna inte kommer till tals, men det är interaktionen mellan pedagogerna vi vill åt, för att detta ger oss möjligheten till processer som vi inte annars kunnat ta del av. Fokusgruppen bestod av tre pedagoger som alla frivilligt ville delta. Vi satte oss under lunchrasten i personalrummet och genomförde intervjun. Alvehus (2014, s.87) beskriver att intervjuarens roll är att se till att interaktionen mellan pedagogerna fortlöper som man hoppats på och att man håller sig till ämnet. Diskussionen flöt på bra men moderatorn fick i emellanåt styra upp samtalet så att man höll sig till ämnet.

När vi genomförde intervjuerna befann vi oss i personalrummet på förskolorna för att kunna utföra intervjuerna utan störningsmoment. Pedagogerna som intervjuades enskilt var 6 stycken, de fick samma frågor som fokusgruppen men utifrån en semistrukturerad intervju. Alvehus (2014, s.83) menar att en semistrukturerad intervju består av några få frågor och det blir enklare för intervjuaren att påverka dess innehåll och att ställa följdfrågor kan ha betydelse för projektet.

Vi spelade in samtliga intervjuer på Ipad för att sedan transkribera svaren vilket ger intervjuaren möjlighet att lyssna av materialet flera gånger för att inte missa viktiga detaljer, när man skriver svaren är det lätt att se viktig information. Pedagogerna intervjuades enskilt för att de inte skulle ha möjlighet att påverka varandras svar och samtliga pedagoger är anonymiserade (materialet

18

är konfidentiellt). Pedagogerna visste sedan tidigare att frågorna kommer att handla om hur barn beskriver sin upplevelse av tid. De hade inte fått se frågorna innan intervjun för att inte kunna i förväg tänka ut svar, utan måste spontant svara på frågorna. Vi har valt att utgå ifrån tratt-tekniken enligt Patel & Davidson (1991, s.78). Den beskriver hur man startar intervjun med öppna frågor och sedan går in på specifika frågor, där intervjupersonerna får uttrycka sig fritt och blir därmed bekväma i sina roller och kommer blir mer aktiva och motiverade att svara på våra frågor. Vi har lagt upp det så att frågorna 1 till 3 är mer allmänna och frågor, 4 och 5 är mer specifika och ger förhoppningsvis svar på vår frågeställning, och fråga 6 är en avslutande fråga som kan ge läsaren vägledning om hur vi kan arbeta vidare inom ämnet, en modell som beskrivs av Patel & Davidson (1991, s. 77).

(Intervjufrågorna finns i bilagan)

4.4.2 Barnintervju

Vi har även valt att intervjua barnen enskilt för att få så tydliga svar som möjligt. I boken Att

förstå barns tankar – kommunikationens betydelse (Doverborg & Pramling Samuelsson 2012

s. 31) tar man upp, om man vill får svar på hur barn tänker kring eller uppfattar något, i vårt fall tid, är det bra om man gör en enskild intervju. Vi har valt att utföra intervjuerna med barn i åldrarna fyra och fem år för att de har ett mer utvecklat språk vilket ger oss bättre förutsättningar i vårt arbete med intervjuerna. Barnen kommer att vara helt anonyma och nämns endast som pojke/flicka och ålder. Vi spelade in intervjuerna med endast ljudupptagning för att kunna lyssna av och transkribera svaren till vårt projekt.

Vid intervjutillfällena testade vi att utföra intervjuerna vid olika tidpunkter och upptäckte att barnen var mest mottagliga på förmiddagen. Därför valde vi att fortsätta intervjuerna på morgonen. Vi märkte även under de första testerna att en omformulering behövdes av vissa frågor för att barnen skulle kunna uppfatta frågan. Frågorna tar upp de centrala begreppen om tid samt barnens upplevelser om tid (se bilaga). Vi fick också syn på att barnen kände sig osäkra vid intervjutillfällena när de skulle svara på frågorna. Detta relaterar vi till att intervjuaren under intervjutillfället var i en maktrelaterad position och därför tvekade barnen i sina svar. Därför valde vi att tala om för barnen att frågorna inte hade något rätt eller fel i sina svar vilket hjälpt barnen att slappna av och kunde sedan ta till sig frågorna lättare.

19

4.4.3 Etiska principer

I vår studie har vi valt att ta hänsyn till de fyra etiska huvudkraven enligt Vetenskapsrådet (2002).

 Informationskravet innebär att man informerar den intervjuade vad syftet med studien är. Det ska tydligt framgå att den intervjuade deltar frivilligt och att de uppgifter som insamlas inte ska användas för något annat syfte än för forskning. Den intervjuade kan också när som helst avbryta sin medverkan.

 Samtyckeskravet innebär att man deltar i intervjun frivilligt samt att samtyckesblanketten ifylls och skrivs under av båda vårdnadshavarna.

 Konfidentialietskravet innebär att materialet behandlas konfidentiellt och deltagarnas identitet skyddas och förvaras på ett sådan sätt att obehöriga inte kan ta del av dem.

 Nyttjandekravet innebär att allt insamlat material används enbart för forskning samt får inte överlåtas till andra forskare eller i andra marknadsföringssyften.

Dessa ovanstående punkter har vi tagit hänsyn till i vår studie. Pedagogerna och barnens båda vårdnadshavare har fått ta del av informationen samt syftet med studien. Vi har också varit noga med att fråga barnen om de ville delta i intervjuerna till studien. Vid intervjutillfällena fanns det barn som inte ville delta i intervjuerna och var väldigt tydliga med detta. Vi respekterade detta och lät barnen fortsätta med sina pågående aktiviteter. Övriga barn som blev tillfrågade deltog aktivt och tyckte att det var spännande att få svara på frågorna. Vi har fått bra respons från föräldrarna via vår samtyckesblankett och har varit noga med att ge dem information om vad vår studie handlar om, det vill säga barns tankar om tid. Barnen är avidentifierade det vill säga att vi nämner inga namn i vår studie. Uppgifter som samlas in till vårt material används endast i forskningsändamål. Slutligen är det etiska ansvaret vårt och att se till att deras personuppgifter bevaras på ett betryggande sätt, därmed kommer vi att förvara uppgifterna så att obehöriga inte kan ta del av dem.

4.5 Analysmetod

För att få svar på våra forskningsfrågor valde vi att göra intervjuer i fokusgrupp, enskilda pedagogintervjuer och barnintervjuer. Vi utgick ifrån semistrukturerade frågor om hur barn och pedagoger beskriver sin upplevelse av tid samt hur pedagogerna arbetar för att hjälpa

20

barnens förståelse för olika tidsbegrepp. Intervjuer som metod har gett oss kunskaper som kan kopplas till aktuella frågeställningar. Barnintervjuerna har även gett oss kunskap om hur barn beskriver sin upplevelse av tid. Med hjälp av våra anteckningar av ljudupptagningarna har vi sammanställt resultatet av våra intervjuer. Vi har sorterat och kategoriserat barnens och pedagogernas intervjusvar om tid som används i resultat- och analysdelen. En del av svaren har sorterats bort eftersom vi anser att de inte tillförde något i vår studie.

21

5. Analys/resultat

I detta kapitel presenteras analys och resultat. I analysen utgår vi ifrån det insamlade empiriska materialet och resultatet kopplar vi direkt till studiens frågeställningar. Med hjälp av de utvalda teoretiska begreppen, relativ tid, ordningsföljd och absolut tid samt tid och avstånd kopplar vi resultatet till frågeställningarna. Begreppen används endast utifrån ett lekmans perspektiv och det är inte en fråga om det strikta definierade fysikaliska termerna.

5.1 Relativ tid

Begreppet relativ tid kopplas till påståenden som en stund, ett ögonblick, en vecka, en timme etc. det vill säga en avgränsad tidsrymd och absolut tid anger en bestämd tidpunkt. Den relativa tiden är förknippad med två sorters tid, personligt upplevd tid samt kulturell och individuell rytm. (Heiberg Solem och Reikerås 2011, s.239). I dessa kapitel har vi valt att ta upp frågor kring veckans dagar, månader, årstider samt upplevd tid då vi förknippar detta till relativ tid.

5.1.1 Barnens tidsperspektiv

De flesta av barnen kunde rabbla upp veckodagarna men började veckan med torsdag och fortsatte sedan att rabbla resterande dagar. En pojke berättade hur dagen såg ut: ”idag är det snö” (Pojke 5 år). En annan pojke sjöng en sång om veckans dagar från barnprogrammet Bolibompa ”måndag tisdag onsdag torsdag fredag lördag söndag dagens grattis”(pojke 4 år).

Barnen hade däremot svårare med att rabbla årstider samt månader och blandade ihop dessa med varandra exempelvis ”13 januari, maj, sommar, höst” (pojke 4år). En av flickorna utmärker sig lite extra genom att beskriva årstiderna och månaderna i färg ”det finns rosa tid bara”, och ” först är det rosa, sen blir det blått och kanske lite svart” (Flicka 5 år), andra svarade att det var sol, vinter, löven faller och det är snö etc.

Det märktes tydligt att barnen hade en viss kunskap om tid, det vill säga klockans betydelse och dess funktion, men att de hade svårt att förstå tidens innebörd. Barnen beskriver klockan utifrån olika dagshändelser som de kände till. Jönsson (1999, s.31) menar att vi bör förhålla oss till två

22

sorters tid, personlig tid och klocktid. Barnens känsla för tid upplevs mer personlig eftersom de lever i nuet. Hon påstår även att vi äger den personliga tiden genom vår egen tidsuppfattning, men för att få känslan för tidsuppfattning behövs förståelse för det förflutna men även för framtiden. Till skillnad från vuxna har barnen inte hunnit skaffa sig erfarenhet av tid och kan därför inte relatera bakåt eller framåt i tiden vilket vuxna kan och därmed blandar barnen ihop de olika tidsbegreppen (Heiberg Solem och Reikerås 2011, s.236).

Heiberg Solem och Reikerås (2011, s.239) beskriver relativ tid som ett bra sätt att samtala kring tid med barn där vardagsrutiner och händelser som ger barnen en känsla för tidsbegrepp. Detta gör att tiden tillsammans med händelserna blir överblickbara för barnen. Vi samtalade med barnen om årstider, månader samt veckans dagar. Resultatet blev att barnen kunde relatera till dagliga händelser (Bolibompa) och rutiner. En pojke förknippade veckans dagar till en Bolibompasång om veckans dagar, som han sett och hört på ett teveprogram. Vygotskij (refererad i Karlsson 2012, s. 316) menar att barnen agerar utifrån vad de sett, hört, känner. Utifrån våra intervjutillfälle fick vi syn på att barnen gärna samtalar om saker de sett och hört och varit med om vilket de sedan kopplar till sin egen tidsbild.

Av 30 intervjuade barn kunde 26 av dem ramsräkna veckodagarna, men började veckan med torsdag. Författarna av denna studie tror att det kan finnas en koppling mellan barnens sätt att rabbla veckans dagar och den vuxnas sinnesstämning. Balldin (2006, s. 34) beskriver om hur man befinner sig i olika sinnesstämningar där man blir gladare mot veckosluten. Hon menar att man som vuxen uttalar sig på ett visst sätt exempelvis ”idag är det torsdag sen är det bara en dag till att var på förskolan sen blir det lördag och då vi är lediga”. Därför menar vi att barnen har påverkats av de vuxna och ramsräknar från torsdag. Heiberg Solem och Reikerås (2011, s.237) menar att vi påverkar barnen mer än vi tror i vardagen genom att säga saker till barnen som ska hända till exempel på lördag köper vi godis. På så sätt har vi påverkat barnen till en förståelse för vad lördag är, vilket är förknippat till en rolig händelse som barnen känner till och därmed blir lördagen en positiv känsla som barnen kan relatera till.

Årstider och månader kunde en del av barnen rabbla men hade en tendens att blanda ihop dem med varandra. En flicka (5 år) svarade ”det finns rosa tid bara” och utmärkte sig lite speciellt i förhållande till de andra barnen, då hon relaterade årstid och månad med färger. Vid intervjutillfället befann sig flickan i målarrummet och kan därför blivit påverkad av miljön och av färgerna som fanns runt omkring henne och därför tror vi att hon beskriver årstider och

23

månader i färger. Vilket Lefebvre (refererad av Balldin 2006, s.36) beskriver som ett fenomen om orörliga rytmer (det vill säga ett regelbundet mönster) i färg. Han beskriver även barnets närvaro i nuet och hänvisar till en sommardag med färger vilket flickan gjorde när hon beskrev sin tid i färger.

5.1.2 Pedagogernas tidsperspektiv

Pedagog- och fokusgruppintervjuerna inleddes med allmänna frågor om relativ tid och hur de såg på tid och vad det betydde för dem. De flesta av pedagogerna svarade att de hade för lite tid och att det var något de skulle vilja ha mer av. De talade om nutid, dåtid samt framtid, och menade att nuet försvinner. Pedagogerna syftade till uttrycket ”det är bara precis här och nu”. En av pedagogerna berättade att tid inte var så viktigt för henne: ”jag la klockan för några år sedan, tid för mig är när jag känner mig färdig med något jag håller på med eller om jag är trött så lägger jag mig för att sova” (pedagog 1). Diskussionen fortlöpte om man har tid att göra vad man vill och om det fanns möjlighet att skapa den tiden. En del av pedagogerna ansåg att de hade tillräckligt med tid och att det fanns möjlighet att skapa och strukturera sin tid. Däremot kände några av pedagogerna att livet har för mycket måsten och därför inte har tillräckligt med tid. ”Jag tycker att samhället idag är att man måste producera saker eller att göra en massa, men att bara få vara här och nu skulle vara skönt” (pedagog 2). ”Sociala medier tar mycket av min tid, om jag hade prioriterat rätt så hade jag haft tid till annat” (pedagog från fokusgrupp).

Pedagogerna ansåg att tid var viktig, nödvändig, stressande samt lång. Det visade sig att pedagogerna i allmänt upplevde brist av tid och att nuet var kort och försvann snabbt. Däremot upplevde de att dåtid och framtid är längre. Heiberg Solem och Reikerås (2011, s.235) beskriver tiden som subjektiv (personlig) och även om vi har en klocka och olika mätinstrument kan man ändå få känslan av att tiden har sin egen personlighet och lever sitt eget liv. Vilket pedagogerna beskrev när de talade om den upplevda tidens betydelse.

Lefebvre (refererad av Balldin 2006, s.36) menar att om man stannar upp och känner närvaro i nuet blir det lättare att kunna fånga rytmer och förstå dess betydelse. För pedagog 1 var det viktigt att stanna upp och fånga känslan av nuet därmed blev klocktiden inte så viktig för henne. Vidare berättade pedagogen att hon hade valt bort klockan och följde sin personliga rytm det vill säga att utifrån den egna känslan hur hon upplevde tid i olika vardagsrutiner. Jönsson (1999,

24

s.24) menar att alla bär på olika föreställningar om tid om hur det måste var, vanor som är baserade på inrutad tid det vill säga alla måsten exempelvis arbete, familj, aktiviteter etc.

Pedagogerna ansåg att samhället består av för många förpliktelser. Det i sin tur resulterade i att det inte fanns tillräckligt med utrymme för att bara få vara här och nu. De flesta samtalen kretsade kring att man inte hade tid att göra vad man ville, och att de sociala medierna tog mycket av ens tid, men att det finns möjlighet att skapa sig tid om man valde bort de sociala medierna. Eriksen (2000, s.279) tog upp problematiken om tiden i vår nutid. Han hävdar att tid var pengar och att vi måste utnyttja den. Tiden förknippades med pengar men vår tid att leva i nuet är mer värdefull och kan inte köpas för pengar. Detta tas upp som en gemensam nämnare i både enskilda intervjuer och i fokusgruppen.

5.2 Ordningsföljd och absolut tid

Begreppet ordningsföljd handlar om tidsord som före, efter etc. som används för att uttrycka ordningsföljden av händelser. Absolut tid är begrepp som anger en bestämd tidpunkt och är subjektiv (personligt upplevd) och innehållet är beroende av vem det gäller och vad det handlar om som till exempel idag, igår, mattid, läggdags etc. (Heiberg Solem och Reikerås 2011, s.239)

5.2.1 Barnens upplevelser av tid

Dagligen får barnen höra olika påstående om absolut tid som till exempel: ”jag kommer snart”, eller ”jag kommer strax”. De flesta av barnen förknippade dessa påståenden med att man måste först göra något, till exempel svara i telefon, för att sedan komma tillbaka och fortsätta med det man höll på med. Ett av barnen svarade ”att du ska göra något annat innan du kommer till mig” (flicka 4 år) och ett annat svarade med att ”först ska du fika och sen kommer du till mig sen, men det tar lång tid” (Flicka 4 år). En pojke uttryckte sig bestämt med att säga ”man ska vänta, då ska man vänta hela tiden” (Pojke 5 år). En annan flickas upplevelse av tid var ”att de kommer alldeles strax, de ska hämta en grej eller göra en grej sen kommer de” (Flicka5 år).

De flesta av barnen upplevde dessa tidsbegrepp som en väntan på vuxnas göranden. De har svårt för att förhålla sig till vad som menas med snart, strax, stund o.s.v. Heiberg Solem och Reikerås (2004, s.239) skriver om dessa begrepp som svåra och abstrakta för barnen att förstå.

25

Om man istället använder begrepp som före och efter (ordningsföljd) så blir tiden mer konkret för barnen. Men efterhand som barnet växer kommer det att lära sig vad som är igår och kan då även se framåt och tala om imorgon (absolut tid).

5.2.2 Vilka tidsbegrepp använder pedagogerna i samtal med barnen?

Vid intervjutillfällena i fokusgruppen samt med pedagogerna diskuterades vilka tidsbegrepp de använder när de samtalar med barn. Många av pedagogerna använde sig av tidsbegrepp som ordningsföljd eller absolut tid som till exempel, nu, sen, före, efter, om en stund, sen eller vänta. En del av pedagogerna förknippade det med dagsrutiner eller händelser som barnen känner till. De flesta av pedagogerna relaterade små barns tidsuppfattning till rutiner kring hur dagen ser ut och samtalar om före och efter till exempel mellanmålet, men de menar också att med de lite äldre barnen kan man samtala om igår, idag och i morgon. ”Vad har du gjort i helgen eller vad ska du göra i helgen?” (pedagog 2). Diskussionen kring tidsbegrepp handlade om att man tror att barnet lever i nuet och har svårt att förstå begrepp om tid. Barnet kan samtala om saker som hände för en vecka sedan som om det vore idag och därför fick de känslan att tid är abstrakt för barnen. Enligt Alin-Åkermans (Adler & Adler 1998, s.3) studie om barns tidsmognad kom hon fram till att barn lär sig i första hand ord som handlar om nuet. Dåtid blir därför abstrakt för barnen eftersom den upplevda tiden kommer sist i utvecklingen.

Det diskuterades även hur pedagoger kan arbeta för att få barn att förstå tid: ett sätt är att referera till det som barnen känner till, som till exempel ett Bolibompaavsnitt på tv, så länge är det tills barnet ska gå hem. Om det är fredag så kan man förklara, att efter natten när barnet har sovit så är det lördag och då är de lediga. Därefter uppstod en följdfråga ”hur länge är inte så länge?” (intervjuaren) Då berättade en av pedagogerna om en händelse på förskolan:

Varje morgon lämnades en 4-årig flicka på förskolan av sin pappa, och fick veta att hon skulle hämtas efter fruktstunden. Flickan blev varje dag under en lång period ledsen kring 10-tiden på morgonen [vid denna tid är det också fruktstund] vilket pågick hela dagen. Pedagogerna förstod först inte varför hon var ledsen hela dagarna, men efter en tid så framgick det vad pappan hade sagt till sitt barn att han skulle hämta flicka efter frukten. Eftersom barnen på förskolan även äter frukt vid 4-tiden på eftermiddagen blev detta ett problem för barnet. Pedagogerna samtalade med pappan kring missförståndet om fruktstunden och barnet slutade att vara ledsen. (Fokusgrupp)

I detta fall hade inte pappan koll på att man hade två fruktstunder som rutin på förskolan. Eftersom det lätt uppstår missförstånd är det viktigt att ge tydlig information om rytmer och

26

rutiner på förskolan. Återigen hänvisar pedagogerna till olika rutiner eller händelser som barnen känner till, som till exempel ungefär så långt tid som det tar när du äter lunch. Vilket Heiberg Solem och Reikerås (2004, s.237) tar upp i boken Det matematiska barnet.

Några pedagoger pratade om konkreta verktyg som att visa upp en helhetsbild av till exempel klockan där man visar klockan tillsammans med bilder av dagens händelser. Ett annat hjälpmedel är till exempel sanduret där man förknippar sandens rörelse (hastigheten) med tid. Friedman (1977, s.4) belyser i sin studie att om man använder sig av bilder i form av tidscyklar tillsammans med små barn förstår de så småningom att cykler är återkommande och tidcykler blir mer konkreta för barnet.

5.3 Tid och avstånd

Begreppen tid och avstånd är nära relaterade till varandra. Man anger tid i avstånd och avstånd i tid. Avståndet blir synliggjort genom tidsupplevelser som till exempel ”en fem minuters promenad” etc. (Heiberg Solem och Reikerås 2011, s.240).

5.3.1 Hur beskriver barn sin upplevelse av tid?

Vi började med att intervjua barnen med frågor kring tid och klockan. En flicka berättade att man behövde klockan: ”för att se vilken tid man ska gå till jobbet”(flicka 4 år). De äldre barnen berättade att man behöver klockan för att se tiden, ett av barnen sa ”därför annars vet man inte när man ska gå hem”(pojke 5år).

Barnen svarade tveksamt på hur lång en timme kunde vara, som till exempel 10-20 minuter, en del visade med ett avstånd med hjälp av fingrarna. En pojke uttryckte sig så här: ”därför om man ska spela på Ipaden och det är lillebrors tur så när klockan ringer måste man byta” (pojke 4 år). Endast ett av barnen svarade att 60 minuter är en timme.

Barnen berättade att mycket tid är när man får vara uppe sent på kvällen, men när vi frågar om

lite tid sa barnen att då har man bråttom eller svarade med att ange siffrorna 1 och 2.

Barnen berättade impulsivt att det är roligt att bada, åka rutschkana, åka tåg etc. och då gick tiden fort. Men när tiden gick långsamt har man tråkigt som när man ska klippa sig, åka flygplan

27

och när man sover. Ett av barnen berättade att ”när man har gäster och man äter mat då måste man vänta länge innan man får gå från bordet”(Flicka 4 år). Ett annat barn beskriver ”när man är på promenad och går fort går tiden fort men när man går långsamt går tiden sakta”(Pojke 5år). Vi diskuterade också med barnen om de hade tid att gör vad de vill. De flesta svarade ja eller att de hade påbörjat något som tog längre tid än förväntat då hade de inte tid till nästa aktivitet.

När tiden går snabbt pratade barnen om saker som var roligt och spännande att göra, men när tiden går långsamt relaterade barnen till saker som de ansåg vara tråkiga. Vi upplevde att beroende på situationen kan känslan av vår tidsuppfattning vara annorlunda. Enligt barnens berättelser trodde de att de själva kunde reglera tiden att till exempel gå fortare, men i själva verket går tiden alltid i samma takt. Elkind (1985, s.47) beskriver att tiden går alltid i samma hastighet, men små barn kan inte korrigera tidsillusionen för att de inte kan förstå likformiga rörelser och därför jämför tiden med hastighet. Han menar om man visar barnet med ett sandur där sanden alltid rinner i samma takt ser man ingen skillnad om man arbetar snabbt eller långsamt, genom att visa på detta sätt kan barnet får en mer konkret upplevelse av tiden. För att barnen ska förstå tid måste man ge dem konkreta verktyg som till exempel som att använda sig av avstånd och hastighet för att förstå tid menar Piaget (refererad i Elkind 1985, s. 47). Genom att konkretisera tiden med hjälp av hastighet och avstånd kan barnen få en känsla för tiden.

5.3.2 Hur beskriver pedagogerna tid som mycket och lite?

Vuxna kan också uppleva att tiden går snabbt och långsamt i olika händelser som till exempel långsamt när man är hos tandläkaren och snabbt när man gör något som man tycker är roligt. Heiberg Solem och Reikerås (2004, s.240) menar att tid är kopplat till subjektiva händelser som till exempel att tiden rusar iväg eller att vi har gott om eller ont om tid.

Alla pedagogerna hade samma känsla om när tiden går snabbt respektive långsamt: tiden går snabbt har man roligt och när tiden går långsamt har man tråkigt eller kanske att man får vänta på något. ”Det är roligt när jag får göra något som är utvecklande på jobbet eller träning, där man får använda kroppen och hjärnan” (pedagog från fokusgruppen).

Elkind (1985, s.46) hävdar att barn och vuxna fångas av samma illusion, det vill säga att tiden går fortare eller långsammare beroende på vad man gör vid tillfället exempelvis när man gör

28

något som är roligt eller utvecklande går tiden fort men när man gör något tråkigt går tiden långsamt. Människor har inte någon inbyggd tidsuppfattning utan lever efter inlärda sociala mönster i den kultur man lever i. Vilken sinnesstämning och psykologisk form man befinner sig i är också en viktig aspekt menar Adler och Adler (1998, s.2). När vi befinner oss i en negativ sinnesstämning eller om man är trött blir tiden lång, men om man istället fokuserar på det roliga kan man få känslan av att tiden springer iväg, vilket vi alla kan känna igen oss i.

29

6. Diskussion

I detta kapitel presenteras vår metod och hur vi kom fram till vårt resultat. I metoddiskussionen tar vi upp problemområden som vi stött på under vårt arbete samt vilka förbättringar vi kommit fram till i vår studie. Utifrån studiens syfte diskuteras de slutsatser som vi kom fram till i vår analys vilket presenteras i resultatdiskussionen.

6.1 Metoddiskussion

I vår uppsats valde vi att göra semistrukturerade barn- och pedagogintervjuer. Innan de första intervjutillfällena testade vi frågorna på några barn och då upptäckte vi att en del av barnintervjufrågorna var för svåra och då gjorde vi en omstrukturering av frågorna till barnen, för att få ett bättre underlag till vår studie om hur barn beskriver sin upplevelse av tid. Patel & Davidson (2011, s.86) beskriver vikten av att genomföra pilotstudier som ger oss möjligheter att justera frågornas innehåll, sekvens, antal och formuleringar så att underlaget för intervjun fungerar bra och är väl förberett inför själv undersökningen. Intervjufrågorna till pedagogerna är aktuellt i den empiriska undersökningen för att vuxna till viss del kan påverka barnens tidsförståelse. Vi utförde våra intervjuer på två olika förskolor, varav en fokusgrupp, tre pedagoger från småbarnsavdelningar samt fyra från syskonavdelningar, sammanfattningsvis blev det sju enskilda intervjuer och en fokusgrupp med tre pedagoger. Anledningen till att det bara blev en fokusgrupp var på grund av tidsbrist. Om vi hade haft mer tid skulle vi vilja göra fler intervjuer i fokusgrupper eftersom vi ansåg att dessa samtal ledde till bra diskussioner och fler infallsvinklar. De enskilda intervjuerna var också intressanta men blev inte lika innehållsrika som i fokusgrupperna. Övriga intervjuer har genomförts under den period som vår studie genomfördes. Barnens och pedagogernas intervjufrågor har kretsat kring frågor om absolut tid, ordningsföljd och relativ tid.

Genom att arbeta semistrukturerat blir intervjun intressantare med tanke på att man kan ställa följdfrågor kring ämnet. Metoden är bra för att man kan som intervjuare komma närmre barnen och få fram den informationen som söks i studien. Ytterligare en fördel med detta är att man kan använda sig av enkel utrustning i vårt fall röstmemon i våra telefoner. För att få bästa möjliga ljudupptagning använde vi oss av flygplansläget på telefonen. Vi upptäckte en nackdel med att bara spela in ljud vilket var att vi inte fick med barnens kroppsspråk som kan ha betydelse för hur barnen förklarar tid. Barnen intervjuades enskilt och fick frågan om de ville

30

vara med och svar på frågor kring tid. Två av barnen vill absolut inte vara med, resten av de tillfrågade barnen tyckte att det var spännande.

6.2 Resultatdiskussion

Dagens samhälle kretsar kring tid och utan tiden skulle vi inte kunna strukturera vår vardag. Det är därför intressant att undersöka hur barn och pedagoger beskriver sin upplevelse av tid. Vi vill även undersöka vad pedagogerna kan göra för att underlätta små barns förståelse för olika tidsbegrepp.

Med hjälp av vårt syfte och frågeställningar kom vi fram till att barn har svårt att förhålla sig till tid. Vi upplevde att barnen befann sig i nuet när de svarade på frågorna om tid, eftersom barnen relaterade sina svar spontant till vad som hände just vid det tillfället. Till skillnad från barnen tog sig pedagogerna tid att fundera kring frågan innan de svarade. Pedagogerna reflekterade kring dåtid, nutid och framtid medan barnen befann sig i nuet.

Enligt Balldin (2006, s.36) har vardagsrutiner och rytmer en stor betydelse för barns utveckling av sitt tidssjälv. Vilket visar sig i vår studie genom att barnen relaterade till nutida händelser. Balldins (a.a) och forskaren och arbetsterapeuten Janeslätts (2009) tankar hänger nära samman och Balldin menar att om vi hjälper barnen att förstå vuxnas tidsrytmer och att vuxna känner av barnens egna rytmer kan ha stor betydelse för att få barnen att utveckla ett tidssjälv. Medan Janeslätt menar att: ”Tidsuppfattningen hänger nära samman med verklighetsuppfattningen och är en viktig grund för ett barns självständighet.” (Janeslätt refererad i Öhrn 2009, s.1). Vi anser det är viktigt att fånga barnen i nuet och hitta möjligheter för barn och pedagoger att samtala om tid.

Vid intervjutillfället med pedagogerna diskuterades att abstrakta begrepp exempelvis jag

kommer strax, är svåra för barnen att förstå. Däremot att använda begrepp som före, efter och

koppla dessa till vardagshändelser och rutiner som barnen känner till som exempel efter lunchen är det vila, blir tid mer konkret för barnen. Vuxna bör tänka på hur vi talar om tid med barnen och undvika att säga idag blir det inte så länge, jag kommer strax etc. Det blir lätt missförstånd när man använder dessa begrepp som exempelvis pojken i vår etnografiska studie som frågade pedagogen ”hur länge är inte så länge?” eller flickan som var ledsen när inte pappan kom efter frukten. Genom att tydliggöra för barnen menar Janeslätt att om man avvänder konkreta

31

exempel som, en halv timme är ungefär lika länge som att äta lunch på förskolan, man kan vidare utveckla detta genom att ge barnen olika möjligheter att förstå tid som till exempel sandur, bilder experiment, etc. Enligt Lpfö (Skolverket 2010, s.6) ska man utgå från barnens erfarenheter, intressen, behov och åsikter där menar vi att barnens tankar och idéer är viktiga och kan ge barnen mångfald i sitt eget lärande.

Pedagogerna upplevde att tiden har stor betydelse i vårt samhälle och att tid är en individuell upplevelse och kan se olika ut beroende på var vi befinner oss. Tankar om tiden och hur den försvinner blev en central diskussion där sociala medier, måsten och att vara produktiv ansågs ha stor betydelse i vårt samhälle. Det framgick att det var svårt att skapa sig tid till det som var roligt för att familj, arbete och andra måsten tar över tiden i vardagen. Några tankar om hur man får tillgång till mer tid blev att undvika sociala medier eller som en av pedagogerna berättade att lägga klockan och försöka leva här och nu. Kanske man ska sträva efter att leva som barnen i nuet?

Under arbetets gång har vi fått en tydlig bild om hur pedagoger och barn talar om tid och hur pedagogerna arbetar för att ge barnen kunskap om olika tidsbegrepp. Tiden är abstrakt och föränderlig och därför kan man ha svårt att definiera den. Barnen lever i nuet och beskriver tiden utifrån det som sker här och nu. Därför kan vi inte förstå hur barn uppfattar tid. Däremot kan pedagogerna hitta hjälpmedel och verktyg i vardagen som kan hjälpa barnen att få en förståelse för tid.

Förståelsen för olika tidsbegrepp är avgörande för hur vi kommer att uppfatta tid, världen och oss själva. Det finns enligt Augustinus tre sorters tid ”Det förflutna finns i dina minnen; Det närvarande finns i dina sinnen och Framtiden finns i dina visioner.” (refererad i Adler och Adler, 1998, s.4).

32

6.3 Förslag till framtida forskning

Vi fick känslan av att barns förståelse av tid är fortfarande till stor del outforskat och vi har under vår studie stött på olika frågor som kan vara intressanta att forska vidare om.

 Hur kan vi låta små barn få makt över sin egen tid?

 Hur påverkar vi barnen av alla måsten i vår tids samhälle?

 Hur påverkas vi av stress i vardagen på grund av tidsbrist och hur påverkar det i sin tur barnen?

33

7. Referenser

Adler, Hanna och Adler Björn (1998) Vår känsla för tiden. http://www.dyskalkyli.nu/tiden.html

Alvehus Johan (2014) Skriva uppsats med kvalitativ metod: En handbok. Stockholm: Liber AB

Balldin Jutta (2006) Kulturell tid och individuella rytmer. Stockholm/Göteborg: Intellecta Docusys

Barreau, Hervé (2000), Le temps. Omnigraf International, Italien

Bråten Ivar och Thurmann–Moe Anne Cathrine (1996) Den närmaste utvecklingszonen som utgångspunkt för pedagogisk praxis, i Ivar Bråten (red.) Vygotskij och pedagogiken. Oslo: Cappelen Akademiska förlag as

Doverborg Elisabet & Pramling Samuelsson Ingrid (2012) Att förstå bans tankar –

kommunikationens betydelse. Stockholm: Liber AB

Elkind David (1985) Barn och unga i Piagets psykologi Lund: Beta grafiska

Eriksen Berg Trond (2000) Tidens historia Lund: Wallin & Dalholm Boktryckeri AB

Friedman, William J. (1977) The Development of Children`s Understanding of Cyclic Aspects

of Time. Publicerad by Society for Research in Child Development DOI: 10.2307/112823

Heiberg Solem, Ida och Lie Reikerås (2004) Det matematiska barnet. Stockholm: Natur och Kultur

Johansson Barbro & Karlsson (Red.) MariAnne (2013) Att involvera barn i forskning och

34

Jönsson, Bodil(1999), Tio tankar om tid. Brombergs förlag, Finland

Karlsson Lars (2012) Psykologins grunder Lund: Studentlitteratur AB

Palmer Anna (2013) Hur blir man matematisk? Stockholm: Liber AB

Patel Runa & Davidson Bo (1991) Forsknings metodikensgrunder Att planera, genomföra och

rapportera en undersökning Lund: Studentlitteratur AB

Piaget Jean (2008) Barnets själsliga utveckling Falun: Nordstedts akademiska förlag AB

Skolverket (1998/2010). Läroplanen för förskolan Lpfö 98/10. Stockholm: Fritzes

Öhrn, Cecilia (2009) Så får barn koll på klockan. Vi föräldrar. (publicerad 18 september 2009). Bonnier tidskrifter: Stockholm www.viforaldrar.se.

Elektroniska källor:

35

Bilaga 1 Barn intervjufrågor

1. Varför har man klockor?

_____________________________________________________________________ 2. Hur lång är en timme?

_____________________________________________________________________ 3. Kan du veckans dagar?

_____________________________________________________________________ 4. Kan du årets månader?

_____________________________________________________________________ 5. Vad menar jag när jag säger att jag kommer snart, om en liten stund, strax?

_____________________________________________________________________ 6. När är tid mycket / lite?

_____________________________________________________________________ 7. Hur ser din dag ut?

_____________________________________________________________________ 8. Har du tid att göra vad du vill?

_____________________________________________________________________ 9. När går tiden snabbt / långsamt?

_____________________________________________________________________ 10. När fyller du år?

_____________________________________________________________________ 11. Vilka årstider finns det?

_____________________________________________________________________ 12. Hur långt är ett år?

36

Bilaga 2 Pedagog/fokusgrupp frågor

Intervju om tid

1. Vad betyder tid och vad är tid för dig?

_____________________________________________________________________ _____________________________________________________________________ _____________________________________________________________________ 2. Vilka tidsbegrepp använder ni vid samtal med barnen?

_____________________________________________________________________ _____________________________________________________________________ _____________________________________________________________________ 3. Hur ser ni på små barns tidsuppfattning?

_____________________________________________________________________ _____________________________________________________________________ _____________________________________________________________________ 4. När går tiden snabbt/långsamt? _____________________________________________________________________ _____________________________________________________________________ _____________________________________________________________________ 5. Hur kan man arbeta för att få små barn att förstå tid?

_____________________________________________________________________ _____________________________________________________________________ _____________________________________________________________________

37

Bilaga 3 Samtyckesblankett

Pia Anette

Samtyckesblankett Ht-2015

Hej vi är två blivande förskollärare som under hösten kommer att skriva vårt examensarbete. Vårt arbete kommer att kretsa kring barns tidsuppfattning. Med hjälp av era barns tankar kring tid vill vi genomföra intervjuer med frågor som kretsar kring olika tidscyklar och tid, vill vi även undersöka hur barn förstår och förhåller sig till olika tidsbegrepp. Vi kommer endast att använda oss av ljudupptagningar och ned skrivna observationer där alla barn är

avidentifierade (vi nämner inga namn i vårt resultat). Vi hoppas att ni vill hjälpa oss med detta.

Väl mött

Pia Carlsson och Anette Möller

___________________________________________________________________________ _______________________________________

Barnets namn

Mitt barn får vara med i studien (markera nedan). Ja

Nej

___________________________ _____________________________________ Ort och Datum Vårdnadshavare 1 underskrift

___________________________ _____________________________________ Ort och Datum Vårdnadshavare 2 underskrift