recension
Socialmedicinsk tidskrift 3/2016 333
Det liberala medborgarskapets
begränsningar
Recenserad avhandling: After inclusion. Intellectual disability as biopolitics. (Länk till avhandling: http://lup.lub.lu.se/search/record/8871999)
Författare: Niklas Altermark
Förlag: Department of Political Science, Lund University, Lund (269 sidor), 2016
Inom humanistisk och samhällsve-tenskaplig forskning om hälsa och samhälle har man länge intresse-rat sig för hur den enskilde över tid har fått ta hand om sig själv i högre ut-sträckning – det gäller både hälsa och välmående. En vanlig slutsats är att staten har tagit ett steg tillbaka i sin vilja att försöka styra människor och istället överlåtit ansvaret åt den en-skilde. Denna diskussion är viktig för att förstå de förändringar vi idag ser i den nordiska välfärdsmodellen. Den skulle dock vinna på en problemati-sering utifrån det liberala medborgar-skapsbegreppet, som kan sägas vara ett kärnbegrepp i välfärdsmodellen. Genom detta begrepp från upplys-ningstiden kan vi förstå hur männ-iskor betraktas som myndiga medbor-gare som har rättigheter i den stat där man är medborgare. Men vilka är – i dag och historiskt – inte en del av det liberala medborgarskapet? Och vilka begränsningar har det liberala med-borgarskapet för den som har nedsatt funktionsförmåga?
En tankeväckande diskussion om just denna problematik för statsveta-ren Niklas Altermark i sin avhandling After Inclusion. Han studerar medbor-garskapets begränsningar när det kommer till möjligheten för personer
med nedsatt intellektuell funktions-förmåga att bli integrerade i samhäl-let. Här finns en längre historisk bak-grund som tar sin utgångspunkt i den politiska aktivismen under 1960- och 70-talen som började inse att vissa grupper i samhället hade släpat efter när välfärdssamhället byggdes upp och inte fått ta del av de fördelar som den stora massan hade fått. En rad förändringar började så sakteliga ta form. En sådan var avskaffandet av den institutionaliserade vården, som kom att ersättas med ett mer sam-hällsintegrerat boende. En annan förändring, som initierats allt mer de senare åren i relation till FN:s mänsk-liga rättigheter, är den om att personer med funktionsnedsättning ska vara delaktiga i samhället på lika villkor och ha samma individuella rättighe-ter och självbestämmande som övriga medborgare. Utifrån denna bakgrund öppnar Altermark upp fältet genom att fråga sig hur personer med nedsatt intellektuell funktionsförmåga styrs i detta samhälle. Eller för att uttrycka det i hans mer precisa engelska ter-mer: ”How are people with intellec-tual disabilities governed in the era of post-instutionalisation?” (s. 19).
Postinstutionalisering är det stats-vetenskapliga begrepp författaren
334 Socialmedicinsk tidskrift 3/2016 recension
använder för att teoretisera och skapa förståelse för hur denna förändring tagit form. Med hjälp av begreppet menar Altermark att avinstitutionali-seringen inte automatiskt har skapat en frigörelse för de individer den var ämnad för, utan att den statliga mak-ten istället har hittat andra former för att styra enskilda individer. Han hämtar här inspiration från ett annat begrepp, nämligen postkolonialismen som synliggör hur kolonialismens förtryckande maktstrukturer fortgår även efter uppgörelsen med dem. På ett liknande sätt fortsätter styrningen att verka i den postinstutionalisering som vi ser idag. Det är något som skett efter inkluderingen, för att åter-knytta till avhandlingens titel. Ge-nom att förstå denna förändring av hur samhället styrs kan vi förstå hur makt fungerar i dagens samhälle.
Avhandlingen har tre större delar med rubrikerna ”Patologi”, ”Medbor-garskap” och ”Motstånd”. Delarna består av tre kapitel var och är am-bitiöst genomförda och väl samman-hållna.
Under rubriken ”Patologi” ges en teoretisk beskrivning av hur nedsatt intellektuell funktionsförmåga kan beskrivas och förstås, inte som ett bio-logiskt fenomen, utan som en politisk och normativ kategorisering. Härige-nom uppkommer en gräns mellan vad som kan betraktas som det ”normala” och det som faller utanför. Medicinen har, med andra ord, makt att diagnos-tisera, men makten ger också förstå-else för hur den statliga styrningen av nedsatt intellektuell funktionsförmå-ga är beskaffad. Altermark menar att det finns vitt skilda sätt att se på å ena
sidan den medicinska funktionsned-sättningen, å andra sidan handikap-politiken. Resonemanget bygger i hög grad på ett teoretiskt perspektiv där man skiljer på den medicinska res-pektive den sociala modellen. Detta innebär att funktionsnedsättning an-tingen beskrivs utifrån biologisk och medicinsk ontologi eller utifrån att den är en nedsättning först i relation till sitt sociala sammanhang och att funktionshindret därmed alltid upp-står i den sociala miljön. Detta är ett välstuderat fenomen, men vad Alter-mark gör är att integrera denna teori i den statsvetenskapliga begreppsap-paraten, vilket är förtjänstfullt efter-som det öppnar upp för andra typer av frågeställningar.
Under ”Medborgarskap” återfinns avhandlingens politisk-filosofiska resonemang där Altermark gör upp med den filosofi som är det liberala medborgarskapets grund, som här-rör från bland andra John Locke och David Hume. Också John Rawls klas-siska bok En teori om rättvisa analyseras noggrant i kapitlet utifrån ett kritiskt funktionshinderperspektiv. Alter-marks poäng är att det logiska tän-kande som denna filosofi tar sin ut-gångspunkt i, och som argumenterar för människors delaktighet i det libe-rala medborgarskapet, snarare uteslu-ter personer med nedsatt intellektuell funktionsförmåga. Människor som inte har detta logiska tänkande blir istället kategoriserade som ”de An-dra” i relation till de som klassificeras som ”normala”. Detta är ett resone-mang som också blir centralt för att förstå dagens medborgarskap. Sam-tidigt som medborgarskapet ska
gäl-recension
Socialmedicinsk tidskrift 3/2016 335
la alla återfinns denna kategorisering av ”de Andra” när samhället till ex-empel styr sina interventioner mot olika grupper. Det blir, menar Alter-mark, en instabil struktur där perso-ner med nedsatt intellektuell funk-tionsförmåga ska inkluderas, men samtidigt blir exkluderade genom att de blir utpekade.
I den sista delen, ”Motstånd”, konkretiseras den teoretiska och fi-losofiska diskussionen med ett mer konkret resonemang, som strävar efter att förstå människors faktiska vardag. Här väljer Altermark att först diskutera begreppet vård i re-lation till den sårbara människans (o)beroende av andra människor. Detta resonemang leder sedan vi-dare till intervjuer med aktivister från Riksföreningen Grunden, en förening för personer med ned-satt intellektuell funktionsförmåga. I kapitlet kritiserar Altermark tenden-sen att forskare gör sig till talesper-soner för pertalesper-soner med nedsatt intel-lektuell funktionsförmåga. Det är ett metodologiskt mycket viktigt resone-mang också för andra forskare inom fältet funktionshinderforskning.
Representationen av de intellektu-ellt funktionsnedsatta får ta stor plats i kapitlet, och tillåts också bryta fors-karens eget sätt att tänka och skriva. Altermark går också tillbaka till det postkoloniala perspektivet och po-ängterar att vår representation aldrig kan undgå den bias vår positionering som forskare ger oss. I det avslutan-de kapitlet i avslutan-denna avslutan-del behandlas ett etiskt perspektiv som fångar upp de perspektiv på inkludering respektive exkludering som rests i de andra ka-pitlen.
Altermark påpekar att det uppstår en friktion mellan inkludering och exkludering när det liberala med-borgarskapsbegreppet ska ta form. Denna friktion tar sig olika uttryck beroende på den nordiska välfärds-modellens historiska kontext i dess olika länder, något som jag emellanåt önskar att Altermark tydliggjorde i högre utsträckning. After inclusion är dock en avhandling som öppnar upp ett fält och som låter oss studera, för-stå och kritiskt undersöka de föränd-ringar som sker runt omkring oss när välfärdssamhället krumbuktar sig in i framtiden.
Kristofer Hansson Docent Lunds universitet kristofer.hansson@kultur.lu.se
