Kvinnors upplevelser av vårdens bemötande i samband med ett missfall : Litteraturstudie

EXAMENSARBETE -KANDIDATNIVÅ

VÅRDVETENSKAP MED INRIKTNING MOT OMVÅRDNAD VID AKADEMIN FÖR VÅRD, ARBETSLIV OCH VÄLFÄRD

2020:31

Kvinnors upplevelser av vårdens bemötande i samband

med ett missfall

Litteraturstudie

Emma Götlind

Madeleine Rosenqvist

Examensarbetets

titel: Kvinnors upplevelser av vårdens bemötande i samband med ett missfall Författare: Emma Götlind & Madeleine Rosenqvist

Huvudområde: Vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad Nivå och poäng: Kandidatnivå, 15 högskolepoäng

Utbildning: Sjuksköterskeutbildning GSJUK17h Handledare: Ida Gustafsson

Examinator: Lena Nordholm

Sammanfattning

För många kvinnor innebär en önskad graviditet glädje och förväntningar och vid ett missfall byts lyckokänslan ut mot känslostormar av skuld, sorg och skam. Missfall är vanligt förekommande och cirka 15–25 procent av alla påbörjade graviditeter slutar med spontana missfall. Ett missfall innebär en stor förändring av den förväntade framtiden. Forskning visar att det finns en brist i bemötandet och stödet som kvinnor erhåller vid ett missfall och att detta kan bero på en avsaknad av utbildning hos vårdare. Syftet med studien är att belysa kvinnors upplevelser av vårdens bemötande i samband med ett missfall. Studien utgick från åtta kvalitativa vårdvetenskapliga artiklar. Dessa har analyserats enligt Fribergs analysmodell för att få fram resultatet. Studien resulterade i tre teman: Upplevelsen av bemötande, Upplevelsen av stödjande vård och Upplevelsen av maktlöshet och innehåller ett flertal underteman. Kvinnorna upplevde ett bristande bemötande där de inte blev prioriterade, respekterade eller fick tid för att bearbeta sin sorg. Avsaknad av information och stöd från vårdarna var något som kvinnorna också upplevde. De upplevde även att den personliga integriteten kränkts samt att en känsla av övergivenhet fanns i samband med ett missfall. I resultatdiskussionen lägger författarna fokus på viktigaste aspekterna från resultatet och belyser vikten av stöd, information samt tid för att låta kvinnor bearbeta sorgen efter förlusten. Genom att uppmärksamma behoven kan lidande förebyggas och därmed psykiska ohälsa.

Nyckelord: Missfall, kvinnor, upplevelser, vårdande, bemötande, känslor, litteraturstudie

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING _________________________________________________________ 1 BAKGRUND _________________________________________________________ 1

När den önskade graviditeten inte blir som tänkt _______________________________ 1 När glädje blir till sorg _____________________________________________________ 2 Att vårda kvinnor som genomgår missfall _____________________________________ 2 En god och hållbar vård ____________________________________________________ 3

PROBLEMFORMULERING ____________________________________________ 3 SYFTE ______________________________________________________________ 4 METOD _____________________________________________________________ 4 Design ___________________________________________________________________ 4 Datainsamling _____________________________________________________________ 4 Dataanalys _______________________________________________________________ 5 RESULTAT __________________________________________________________ 5 Tabell 1. _______________________________________________________________________ 6 Upplevelsen av bemötande __________________________________________________ 6

Att vara en i mängden ____________________________________________________________ 6 En önskan att bli bemött med respekt ________________________________________________ 6 Ett behov av att bli bekräftad i sin sorg _______________________________________________ 7

Upplevelsen av stödjande vård _______________________________________________ 7

Önskan om tydliggörande information _______________________________________________ 7 Önskan om ett empatiskt stöd ______________________________________________________ 8

Upplevelsen av maktlöshet __________________________________________________ 8

Önskan om en vård med fokus på integritet ____________________________________________ 8 En känsla av övergivenhet _________________________________________________________ 9 DISKUSSION ________________________________________________________ 9 Metoddiskussion ___________________________________________________________ 9 Resultatdiskussion ________________________________________________________ 10 SLUTSATSER _______________________________________________________ 13 REFERENSER ______________________________________________________ 14 Bilaga 1. Sökhistorik ______________________________________________________ 18 Bilaga 2. Analystabell _____________________________________________________ 19

INLEDNING

Missfall är ett vanligt förekommande fenomen som ingår i naturens gallring och som inte kan förhindras. Av alla påbörjade graviditeter är det cirka 15–25 procent som slutar med spontana missfall. Författarna fick idén om ämnet eftersom båda har personer i sin närhet som drabbats och enligt dem har omhändertagande och bemötande från vården varit en bristande faktor. Därför har några av dessa kvinnor uttryckt ett minskat förtroende för vården. Som sjuksköterska kan du möta kvinnor som drabbats av missfall i exempelvis akutsjukvården, primärvården, den gynekologiska vården samt inom psykiatrin. Inom sjukvården behövs kunskap om hur kvinnor upplever situationen för att vården ska kunna stödja och bemöta denna utsatta grupp. Det är därför viktigt att belysa kvinnors upplevelser i studien för att kunna utveckla vårdandet i samband med missfall.

BAKGRUND

När den önskade graviditeten inte blir som tänkt

När kroppen avbryter en graviditet fram till och med vecka 22 definieras det som ett missfall. Inom svensk sjukvård används även den medicinska termen spontan abort som en benämning för missfall. Tidigt missfall sker från befruktning fram till vecka 12. Sent missfall sker under veckorna 12 till 22 och ju längre graviditeten pågår desto större kommer fostret att vara, vilket kan leda till att missfallet får avslutas inom slutenvården som en förlossning (Kjellström 2013, ss. 130–135).

Tidigt under graviditeten finns en större risk för missfall eftersom det är när embryo, moderkaka och fosterhinna bildas som det kan uppstå ett eller flera fel. En stor andel missfall sker på grund av att embryot utsätts för en felaktig sammansättning, alltså att celldelningen vid själva befruktningen inte sker som den ska. Orsaken till att sammansättningen blir fel går inte att påverka och det är en ren slump att det sker (Kjellström 2013, s. 139). Enligt G.E. Robinson (2014) är tidiga symtom på missfall vanligtvis vaginal blödning och smärta. Borgfeldt, Sjöblom, Strevens och Wangel (2019, ss. 172–173) förklarar att vid ett komplett missfall stöts graviditeten ut fullständigt och vid ett inkomplett missfall kan smärta och blödning pågå i upp till 10– 14 dagar innan allt har stötts ut.

Feodor Nilsson, Andersen, Strandberg-Larsen och Nybo Andersen (2014) påvisar att moderns höga ålder vid befruktningen, alkoholkonsumtion under graviditet, rökning, övervikt/undervikt och tunga lyft kan utgöra en ökad risk för missfall (Feodor Nilsson et al. 2014). Även fastän det inte går att förutse ett missfall kan kvinnan uppleva skuld och självanklagelse, vilket är starka känsloreaktioner. De flesta försöker hitta en förklaring till varför missfallet inträffade, framförallt när medicinska förklaringar saknas. Att anklaga sig själv för att inte ha gjort tillräckligt för att skydda sin graviditet är vanligt (Ancker, Gebhardt, Andreassen & Botond 2012). Kvinnorna känner att felet är deras eftersom kroppen inte framgångsrikt lyckades slutföra en graviditet (Andersson, Nilsson & Adolfsson 2011). Kvinnor kan också uppvisa tydliga symtom av ångest och depression tillsammans med känslor som ansvar och skam efter ett missfall (Séjourné,

Callahan & Chabrol 2009). Skam uppkommer när det finns risk för att tappa kontakten med det som är viktigt för oss och kan uttrycka sig på olika sätt exempelvis genom försvarsmekanismer som ilska och projektion. Självreflektion över orsaken till skammen kan innebära att kunna gå vidare på ett positivt sätt (Wiklund 2003, ss. 112– 113).

När glädje blir till sorg

Livsvärlden är unik för varje enskild individ och formas av erfarenheter och upplevelser (Ekebergh 2015, s. 19). En gravid kvinnas livsvärld påverkas inte bara av känslor som förväntningar och oro utan också av kroppsliga förändringar. Trots att det ofödda barnet inte existerar självständigt är det en del av hennes livsvärld (Wiklund 2003, s. 48). I Lous et al (2017) studie om önskad graviditet framkommer det att alla kvinnor uttrycker glädje och förväntan. Även fastän kvinnor upplever lycka är de också oroliga eftersom de vet att det finns en högre risk för tidigt missfall (Lou et al. 2017). Efter att ett missfall sker upplever kvinnor sorg eller sorgliga känslor eftersom fokus är på den förväntade framtiden och vad som kunde ha varit. Därför undviker kvinnor ibland att berätta för sina vänner för tidigt om graviditeten eftersom risken för missfall minimeras med tiden. Att inte berätta för omgivningen om graviditeten kan resultera i att lidandet enbart bärs av kvinnan själv (Robinson, G.E 2014).

Till följd av en oförutsägbar livssituation där människan inte längre kan leva på det sätt som önskas, kan hela identiteten påverkas och bli lidande. En konsekvens av lidandet är att människan upplever en förlust av helhet och kontroll (Wiklund 2003, ss. 99–101). I en studie av Berglund, Westin, Svanström och Johansson Sundler (2012) framkommer det att lidande uppstår när kvinnor känner sig misstrodda eller ignorerade, vilket gör dem sårbara och maktlösa. Engel och Rempel (2016) skriver att för de kvinnor som drabbas av ett missfall upplevs vårdare ha begränsad empati samt förståelse och enligt Wiklund (2003, ss. 104–105) innebär ett vårdlidande något patienten upplever till följd av bristande vård och behandling som är viktigt att uppmärksamma för att kunna lindra.

Att vårda kvinnor som genomgår missfall

Vården ska bygga på respekt och behandla alla likvärdigt för en jämlik vård (Svensk sjuksköterskeförening 2017a) och ett område för sjuksköterskans kompetens är personcentrerad vård, vilket definieras av att patienten blir sedd och förstådd som en unik person med individuella behov, värderingar och förväntningar. Vårdmötet ska därför utgå från patientens berättelse och kännetecknas av en ömsesidig öppenhet för varandra (Svensk sjuksköterskeförening 2017b). En kvinnas upplevelse av missfall formas av den vård hon får och vårdare har en viktig roll i att ge förståelse samt stöd (Robinson, J. 2014).

Vårdare upplever att deras utbildning fokuserade mest på de fysiska symtomen kring missfall och väldigt lite eller ingen alls kring de känslomässiga symtomen. Trots bristande utbildning lär sig vårdarna att bemöta kvinnorna på ett känslomässigt sätt

genom egen erfarenhet. De försöker också förklara för kvinnorna att missfallet inte berodde på dem och därmed förhindra känslan av isolering. En del vårdare känner dock att de inte kan ge en idealisk vård och erbjuda rutinmässig uppföljning eftersom det finns tidspress, språkbarriärer och resurserbrister inom vården (Jensen, Temple-Smith & Bilardi 2018). Vårdare upplever även att det inte fanns några riktlinjer för hur missfall ska hanteras inom deras arbetsområde (Engel & Rempel 2016).

Ekebergh och Dahlberg (2015, ss. 130–131) beskriver att en vårdande kommunikation måste innehålla ömsesidighet, öppenhet samt lyhördhet för patientens förståelse, livsvärld och tänkande. Ett samtal bygger på att inte endast tala utan också lyssna för att på bästa sätt kunna stödja patienten i hälsoprocessen. Den vårdande kommunikationen utgår också från att sjuksköterskan skapar förutsättningar för att patienten ska känna sig sedd och betydelsefull samt kunna känna bekräftelse för sina känslor. Ett utbyte av kunskap och erfarenheter är avgörande för att samtalet ska bli vårdande. Enligt Séjourné, Callahan och Chabrol (2009) upplever majoriteten av kvinnorna som genomgår ett missfall att någon form av stöd är nödvändigt.

En god och hållbar vård

J. Robinson (2014) beskriver att ett missfall kan vara en traumatisk och oroande upplevelse där kvinnor ofta är okunniga kring situationen och beroende av vårdarens kunskap. Grundläggande kunskap hos vårdare förebygger komplikationer såsom depression och sorg, vilket leder till en förbättrad upplevelse för kvinnor. Engel och Rempel (2016) fann att en viss uppföljning kan vara till hjälp för att minska stressnivån hos kvinnor som har upplevt missfall. Agenda 2030 (United Nations Development Programme (UNDP) 2015) har som mål att säkerställa att alla har tillgång till sexuell och reproduktiv hälsovård, vilket inkluderar familjeplanering, information och utbildning till patienter. Enligt ICN:s etiska kod för sjuksköterskor är det sjuksköterskans ansvar att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och lindra lidande (Svensk sjuksköterskeförening 2017a).

Lidande kan uppstå på grund av bristande vårdåtgärder som kan leda till negativa konsekvenser för kvinnors hälsa och välbefinnande. Denna ogynnsamma inverkan påverkar kontakten med framtida vårdare eftersom den patientcentrerade vården förbises. För kvinnor som drabbats av försummade hälsoupplevelser kan ett hot utgöras mot kvinnans autonomi i samband med vårdtillfället och bidra till ett onödigt lidande (Berglund et al. 2012). En grundläggande förutsättning för människors möjlighet att nå sin fulla potential och bidra till samhällets utveckling, är god hälsa. Genom att hälso- och sjukvården investerar i hälsa blir det i stora drag en återinvestering i samhällets utveckling (UNDP 2015).

PROBLEMFORMULERING

En önskad graviditet innebär för många kvinnor glädje samt förväntningar, och vid ett missfall byts euforin ut mot ett tomrum med känslostormar av skuld, sorg och skam. Kvinnor upplever en bristande vård i samband med ett missfall och till följd av detta

påverkas hela identiteten, eftersom en förlust av helhet samt kontroll infinner sig. Forskningen visar att kunskap hos vårdare om att stödja samt bemöta kvinnor vid ett missfall är reducerat på grund av brist på utbildning. Tidspress, språkbarriärer och brist på resurser upplever vårdare som hinder för att ge en idealisk vård. Vårdare behöver en förståelse för kvinnors upplevelse av bemötandet i samband med ett missfall. Genom denna kunskap kan vården ge en mer patientcentrerad vård, bekräfta kvinnornas känslor och få en förståelse för hennes livsvärld. Kunskapen kan också lindra lidande, förbättra kvinnors upplevelse av vården och därmed förebygga psykisk ohälsa.

SYFTE

Syftet är att belysa kvinnors upplevelser av vårdens bemötande i samband med ett missfall.

METOD

Design

Vår studie är en litteraturstudie som bygger på empiriska artiklar. Axelsson (2012, s. 205) skriver att litteraturstudier är till stor hjälp för den evidensbaserade vården och bidrar till en ny kunskap som kan utveckla den egna professionen eller verksamheten. Kvalitativa studiers mål är att öka förståelsen för hur patienters upplevelser, erfarenheter och behov kan mötas. Att använda kvalitativa studier som utgångspunkt skapar kunskap om ett visst fenomen (Friberg 2017a, s. 129). Kvantitativa studier kan fastställa om en vårdhandling ger bättre resultat än en annan, genom att utgå från dom bästa bevisen för handlingarna (Friberg 2017b, s. 119). Att använda kvalitativa studier är en fördel eftersom det som vill belysas är kvinnornas individuella upplevelser av vårdens bemötande i samband med en ofrivilligt avbruten graviditet.

Datainsamling

Inledningsvis gjordes en övergripande litteratursökning på miscarriage för att få en överblick över materialet och se över ämnets bredd, vilket resulterade i ett stort antal träffar. En mer avgränsad sökning gjordes genom att använda ord som har samma innebörd som exempelvis “miscarriage or pregnancy loss or spontaneous abortion”. Detta gällde även orden “women’s experience” och “nursing”. Sökresultatet gav ett flertal träffar, se bilaga 1 och därefter lästes abstrakten på de artiklarna som stämde överens med sökorden samt syftet. I de artiklar som stämde in på forskningsområdet lästes resultatet och sex studier valdes till uppsatsen varav fem var kvalitativa och en var både kvalitativ och kvantitativ. Data har samlats in främst via databaserna Cinahl och Medline, sökning har även gjort i databaserna Health & Medical Collection och Nursing journal. Databaserna valdes för att de är inriktade på vård och medicin. Östlundh (2017, s. 78) beskriver sekundärsökning som en effektiv metod vid litteratursökning där referenslistor studeras för att hitta fler referenser och ämnesord som kan användas vid

vidare sökning (Östlundh 2017, s. 78). Denna metod användes eftersom tidigare sökningar gav ett begränsat antal artiklar som överensstämde med forskningsområdet och detta resulterade i att ytterligare två kvalitativa artiklar valdes till studien.

Vid artikelsökningen planerades det inledningsvis att begränsa sökningen till tidigt missfall men insåg att antalet artiklar om ämnet var för få och därför inkluderades artiklar om både tidigt och sent missfall i studien. Det var även svårt att hitta artiklar som inte hade medicinskt perspektiv eller barnmorskeperspektiv. Sju kvalitativa artiklar samt en som var både kvalitativ och kvantitativ valdes att inkluderas i studien. Dock har författarna enbart använt sig av den kvalitativa forskningen i artikeln som innehöll båda delarna.

Inklusionskriterierna som valdes var att artiklarna skulle vara publicerade från 2010 och framåt för att få den senaste forskningen samt att de skullevara peer reviewed, skrivna på svenska eller engelska och vara i fulltext. Författarna valde att exkludera artiklar med partnerns upplevelse och enbart fokusera på kvinnan som genomgått missfallet eftersom det är hennes erfarenhet som vill belysas i studien. Även artiklar från länder som inte har samma vårdande förutsättningar som i Sverige valdes att exkluderas, exempelvis artiklar från länder i Asien och Afrika.

Dataanalys

Dataanalysen gjordes enligt Fribergs analysmodell som innefattar fyra steg. Första steget av analysen handlar om att läsa de valda studierna och förstå dess innehåll och sammanhang. I det andra steget skapas en analysmodell för att få struktur på de material som analyseras. I det tredje steget identifieras likheter samt skillnader i studiernas resultat och i det sista steget görs en sammanställning av det analyserade innehållet (2017c, ss. 148–150). Författarna började med att läsa igenom artiklarna på nytt flera gånger för att få en känsla och förståelse för helheten samt för att säkerställa att artiklarna verkligen berörde kvinnors upplevelser av mötet med vården. Detta ledde också fram till att nya fynd hittades som var relevanta till syftet, exempelvis ytterligare underteman. Därefter presenterades artiklarna i en analystabell med aspekterna syfte, metod, urval samt resultat, se bilaga 2. Tabellen gav en överskådlighet som var en god grund för den fortsatta analysen. Sedan valdes de delar i artiklarnas resultat som svarade till syftet ut och identifierades i likheter samt skillnader, vilket sammanställdes i ett dokument. Till sist sorterades innehållet och det som handlade om samma sak placerades under lämpliga rubriker. Under analyseringsarbetet skapades ett flertal teman och underteman som succesivt ändrades under arbetets gång.

RESULTAT

Resultatet beskriver kvinnors upplevelse av vården i samband med ett missfall, vilket presenteras i olika teman, se tabell 1. Vårdare används som benämning i texten istället för sjuksköterska.

Tabell 1.

Upplevelsen av bemötande Upplevelsen av stödjande

vård Upplevelsen av maktlöshet

Att vara en i mängden Önskan om tydliggörande

information Önskan om en vård med fokus på integritet Önskan att bli bemött med

respekt Önskan om ett empatiskt stöd En känsla av övergivenhet Ett behov av att bli

bekräftad i sin sorg

Upplevelsen av bemötande

Att vara en i mängden

Vården förmedlar en känsla av att kvinnor är en i mängden i samband med ett missfall, eftersom det är en vanligt förekommande händelse som vårdarna inte prioriterar (Ancker et al. 2012). Kvinnor som uppsöker vård inom exempelvis akutsjukvården får vänta länge under denna känsliga situation (Due, Obst, Riggs & Collins 2017) och känner en stor ångest och stress över att inte få hjälp direkt (Warner, Saxton, Indig, Fahy & Horvat 2012).

Kvinnorna uttrycker att bemötandet från vården är dåligt eftersom missfallet inte tas på allvar, utan att det förminskas snarare än uppmärksammas (Bellhouse, Temple-smith, Watson & Bilardi 2017). Det finns en önskan hos kvinnorna att bli sedda och lyssnade på. De vill inte enbart vara en kvinna i mängden med ett missfall och därmed inte bli prioriterade (Bellhouse et al. 2017; MacWilliams, Hughes, Aston, Field & Moffatt 2016).

En önskan att bli bemött med respekt

I samband med ett missfall upplever kvinnorna att de inte får ett respektfullt bemötande eftersom vårdare har en “ryck på axeln attityd” (Ancker et al. 2012) och använder okänsliga kommentarer (Bellhouse et al. 2017). Vårdarna visar inte den respekt som kvinnorna önskar eftersom deras känslor kring missfallet blir ifrågasatta och bortknuffade (Ancker et al. 2012; Punches, Johnson, Acquavita, Felblinger & Gillespie 2018).

Kvinnorna förstår att deras tillstånd inte är livshotande men uppskattar ett mer omtänksamt bemötande från vårdarna trots att de är väldigt stressade och upptagna i sitt arbete (Warner et al. 2012). Kvinnorna inser också att barnet i magen bara är ett embryo vid tiden då missfallet sker men känslomässigt är det mer än så, kvinnorna betraktar

nämligen embryot som sitt barn och önskar att vårdarna benämner graviditeten likadant. Att vårdarna bemöter kvinnorna med respekt, känslighet och medkänsla samt bekräftar kvinnornas känslor kring hur missfallet erfars ger en bättre upplevelse av vården (Ancker et al. 2012; Warner et al. 2012).

Ett behov av att bli bekräftad i sin sorg

Kvinnorna upplever vårdarna som frånvarande med bristande förståelse kring den förlust och sorg som ett missfall för med sig (Ancker et al. 2012; Bellhouse et al. 2017). Ett missfall medför en stor fysisk och psykisk påfrestning där många kvinnor upplever en kris som innebär att de kan bli deprimerade och lätt bryter ihop utan någon anledning (Ancker et al. 2012). Till skillnad från förlusten som är mer uppenbar vid andra dödsfall, sörjer kvinnorna den önskade framtiden med barnet mer privat (MacWilliams et al. 2016). Att få höra från vårdarna att det är okej att sörja är en hjälp för kvinnorna, vilket underlättar i lidandet (Larivière-Bastien, DeMontigny & Verdon 2019).

Kvinnorna förväntas att återgå till vardagen så snart som möjligt (MacWilliams et al. 2016) men de upplever att de inte får den tid som behövs för att bearbeta missfallet och sin sorg. Vårdarna visar inte kvinnorna den uppmärksamhet som behövs för att de ska kunna se dessa signaler (Brann, Bute & Scott 2020) och förstå kvinnornas förlust och sorg i samband med missfallet (Bellhouse et al. 2017). När vårdarna berättar om missfallet för kvinnorna och förklarar att det sker av en slump och låter dem bearbeta förlusten gör det en stor skillnad i välbefinnandet för kvinnorna (Punches et al. 2018; Warner et al. 2012).

Upplevelsen av stödjande vård

Önskan om tydliggörande information

I vården upplever kvinnorna att det är brist på information från vårdarna (Ancker et al. 2012; Bellhouse et al. 2017; Brann, Bute & Scott 2020; Due et al. 2017; Larivière-Bastien, DeMontigny & Verdon 2019) kring de fysiska och psykiska besvär som kan väntas vid ett missfall, vilket medför en oro samt en besvikelse (Ancker et al. 2012; Bellhouse et al. 2017; Larivière-Bastien, DeMontigny & Verdon 2019). Ett missfall är en emotionell upplevelse för kvinnorna (Brann, Bute & Scott 2020) och därför önskas mer information kring de känslor som kan uppstå (Larivière-Bastien, DeMontigny & Verdon 2019). Kvinnorna upplever att vården använder sig av ett förvirrat språk med medicinska termer, vilket gör det svårbegripligt och det är därför något som kvinnorna vill att vårdarna undviker (Brann, Bute & Scott 2020; Due et al. 2017). Skriftlig information uppger kvinnorna är bra för deras egen förståelse (Warner et al. 2012). Kvinnor uttrycker dessutom att det finns brist på medicinsk information (Due et al. 2017; Larivière-Bastien, DeMontigny & Verdon 2019), vilket leder till oro samt frustration och medför att kvinnor inte kan fatta välgrundade beslut kring behandlingsalternativen. Kvinnor upplever även att de inte får tillfredsställande svar på sina frågor från vårdarna om exempelvis medicinska förklaringar och orsaker till

missfallet (Larivière-Bastien, DeMontigny & Verdon 2019). Kvinnor berättar också om att de upprepade gånger är tvungna att be om information för att få svar på resultat från olika tester som har gjorts inom vården (Warner et al. 2012).

Utifrån kvinnornas perspektiv saknas också information kring hur mycket blod de kan förvänta sig efteråt. De kvinnor som återvänt hem efter utskrivning och har fortsatta stora blödningar tar ofta ett beslut att återvända till sjukhuset eftersom de inte vet om blödningen är normal eller inte. Även information kring andra komplikationer (exempelvis hormonella förändringar), när menstruationen kan återupptas och hur länge kvinnor borde vänta innan ny graviditet kan påbörjas saknas (Larivière-Bastien, DeMontigny & Verdon 2019).

Önskan om ett empatiskt stöd

Upplevelsen av ett missfall är en traumatisk händelse, vilket kräver ett känslomässigt stöd från vården för att kvinnorna ska kunna återfå välbefinnandet igen. Kvinnor uttrycker en bristande emotionell vård eftersom vårdarna endast fokuserar på att uppfylla de fysiska behoven (Due et al. 2017). Kvinnor önskar att vården ska visa mer öppenhet, ärlighet samt empati kring missfallet eftersom kvinnorna befinner sig i ett utsatt läge och är i ett stort behov av stöd (Ancker et al. 2012; Bellhouse et al. 2017; Warner et al. 2012).

Genom att vårdarna kommunicerar, visar engagemang (Brann, Bute & Scott 2020) och medkänsla samt förmedlar att stöd finns, förbättrar det kvinnors välbefinnande och upplevelse av missfallet (MacWilliams et al. 2016). Kvinnor upplever att när vårdare sitter nära, har ögonkontakt, pratar med en öm röst och använder beröring, förmedlar vårdarna att de är närvarande och stödjande (Brann, Bute & Scott 2020; Due et al. 2017). Bristen på stöd från vården har en negativ påverkan på hur kvinnor hanterar förlusten (Due et al. 2017; MacWilliams et al. 2016) och ett gruppstöd är då betydelsefullt med andra kvinnor som också genomgår ett missfall (Larivière-Bastien, DeMontigny & Verdon 2019)

Upplevelsen av maktlöshet

Önskan om en vård med fokus på integritet

I samband med ett missfall finns det på akutvårdsavdelningen en avsaknad av integritet samt värdighet och kvinnorna beskriver vården som otillräcklig för att tillgodose deras behov (Due et al. 2017; Warner et al. 2012). Kvinnor upplever mötet inom akutsjukvården som en traumatisk upplevelse (Larivière-Bastien, DeMontigny & Verdon 2019; MacWilliams et al. 2016) eftersom deras personliga integritet kränks (Punches et al. 2018). Kvinnorna påpekar att de är mycket tacksamma att få ett enskilt rum bort från det allmänna väntrummet när de genomgår missfallet för att få behålla sin känsla av integritet och värdighet (Warner et al. 2012).

En känsla av övergivenhet

Kvinnor upplever en övergivenhet och brist på uppföljning kring sin förlust efter att ha lämnat vården (Ancker et al. 2012; Bellhouse et al. 2017; MacWilliams et al. 2016). Kvinnor uttrycker ett önskemål om att erbjudas mer uppföljning eftersom det inte alltid erbjuds (Ancker et al. 2012; Bellhouse et al. 2017). För de kvinnor som får uppföljning är fokus generellt på deras fysiska hälsa (Bellhouse et al. 2017) medan det psykiska välbefinnandet lämnas åt sidan (Bellhouse et al. 2017; Warner et al. 2012). Därför upplever kvinnor att uppföljning gällande det känslomässiga välbefinnandet är mycket önskvärt (Bellhouse et al. 2017) eftersom den emotionella smärtan av missfallet kan sträcka sig över flera månader (Warner et al. 2012).

Kvinnor upplever att de känner sig övergivna när de genomgår missfallet och att de inte får den medicinska hjälp som önskas (Ancker et al. 2012) eftersom de inte har någon fastän vårdare att kunna ställa praktiska frågor till. Att få mer uppföljning från vården (Larivière-Bastien, DeMontigny & Verdon 2019) i form av telefonkontakt eller skriven information efter utskrivning är något som uppskattas av kvinnor (Warner et al. 2012).

DISKUSSION

Metoddiskussion

En litteraturstudie valdes att göras på grund av tidsbegränsningen och de etiska aspekterna som hade behövt tas i beaktning om en empirisk studie hade utförts. En kvalitativ intervjustudie hade kunnat ge en större förståelse och kunskap över hur kvinnor upplevde vårdens bemötande i samband med missfall i Sverige, det eftersom antalet artiklar i ämnet var begränsat. Samtidigt som en litteraturöversikt var passande eftersom befintlig forskning inom området var av större intresse. Författarna hade som redan beskrivet i inledningen en personlig anknytning till det valda ämnet och därför fanns en viss förstörståelse kring hur kvinnor upplevde vårdens bemötande i samband med ett missfall. Detta kunde ha påverkat resultatet till att endast sett de negativa aspekterna i artiklarna. Dock ansåg författarna att förförståelsen har tyglats för att på ett rättvist sätt belysa kvinnors upplevelse av vården och själva få en ny och djupare förståelse kring ämnet.

Som nämndes i metodavsnittet blev författarna tvungna att ändra det inledande syftet från ”kvinnors upplevelser i samband med tidigt missfall” till ”kvinnors upplevelse av vårdens bemötande i samband med ett missfall”. I en övergripande sökning fanns det tillräckligt med artiklar för att utföra studien men efter en grundlig sökning framkom det att litteraturen som verkade lovande från början, inte uppfyllde kraven för studien. Om årtalet för publiceringen hade ändrats till tidigare årtal än 2010 hade det funnits fler att artiklar att välja mellan. Författarna ville dock ha den senaste aktuella litteraturen och valde därför inte äldre artiklar än tio år. Det positiva med att ändra syftet var att fler artiklar fanns att tillgå och att även kunna belysa vårdens utvecklingsområden utifrån kvinnors perspektiv, för att kunna använda studien till framtida forskning.

Författarna valde att exkludera partnerns upplevelse i samband med missfall i studien eftersom fokus skulle vara på kvinnan som burit på barnet. Då det fanns skäl att

misstänka att upplevelsen kunde variera mellan den som genomgått missfallet och den som stod bredvid. I en studie om partners upplevelse av missfall framkom det att även fastän de inte fysiskt upplevde missfallet, kände de ofta att de behövde lägga sin egen sorg och sina känslomässiga behov åt sidan för att kunna stödja och trösta kvinnan (Story Chavez, Handley, Lucero Jones, Eddy & Poll 2019). Valet att inkludera partnerns perspektiv kan ha lett till att helheten av upplevelsen kring missfallet missas eftersom förlusten inte enbart är kvinnans, vilket hade lett till ett annat resultat. Dock valde författarna att fokusera på kvinnans upplevelse av vårdens bemötande, för att få med både de fysiska och psykiska besvär ett missfall innebär.

Den ursprungliga tanken var att enbart ha med artiklar om sjuksköterskors bemötande och därför sållades artiklar bort som uppenbart handlande om exempelvis läkares och barnmorskors bemötande. När de gällde sjuksköterskors och barnmorskornas roll inom missfallsvården, kan den vara snarlik. Dock exkluderas barnmorskor i studien eftersom de har en större kompetens kring ämnet. Svenska barnmorskeförbundet (2019) innefattar ett självständigt kompetensområde inom reproduktiv, perinatal och sexuell hälsa i ett livscykel-, genus- och rättighetsperspektiv. I artikelsökningen var det däremot inte så lätt att enbart sålla ut upplevelsen av sjuksköterskors vård, eftersom flera artiklar beskrev ”vårdares” vård, där det var oklart vilka vårdare som deltagit. Författarna valde därför i resultatet att använda vårdare som benämning, eftersom bedömningen som gjordes av artiklarna var att de beskriver upplevelsen av missfallsvård som är av betydelse för sjuksköterskans arbete.

I studien ingår enbart kvalitativa artiklar för att få fram kvinnors upplevelse av vårdens bemötande i samband med missfall. Enligt Friberg (2017a, s. 129) har kvalitativa studier ökad förståelse som sitt främsta mål. Då kan en bättre uppfattning ges om vad patienters lidande innebär och hur upplevelser, erfarenheter, förväntningar samt behov kan tillgodoses. Friberg (2017b, s. 119) förklarar vidare att i kvantitativ forskning är det möjligt att genom jämförelser och mätningar påvisa om en vårdhandling ger bättre resultat än en annan (Friberg 2017b, s. 119). Syftet med studien var att inte mäta resultatet av vårdhandlingar och därför valde författarna att endast använda sig av kvalitativ forskning. För det ger författarna en större förståelse kring vad ett missfall innebär utifrån kvinnans perspektiv, vilket inte ges om kvantitativa artiklar används. Artiklarna i studien var publicerade i Sverige, USA, Australien samt Canada men artiklar som grundade sig på länder i Afrika och Asien valdes att exkluderas. Författarna ansåg att dessa inte hade samma vårdande förutsättningar som svensk vård. Nackdelen med att exkludera länder i dessa två världsdelar kan ha gjort att viktiga aspekter av missfallsvården i studiens resultat inte kom med. Även fastän sjukvården inte bedrivs på samma sätt, kan bemötandet från vårdare vara likvärdig. Fördelen med att bara använda artiklar från de utvalda länderna var att i de valda länderna bedrivs vården på ett liknande sätt och kunde appliceras i den svenska vårdkontexten.

Resultatdiskussion

Resultatet visar att kvinnorna upplever sig som en i mängden vid ett missfall och att det saknas respekt i vårdarna bemötande. Kvinnorna får inte heller tiden som behövs för att

kunna bearbeta sorgen efter förlusten av graviditeten. Kvinnorna önskar mer information kring de fysiska och psykiska besvär som kan väntas vid ett missfall. Kvinnorna vill även bli vårdade med empati och få ett mer känslomässigt stöd där integriteten tillfredsställs. Uppföljning kring de psykiska aspekterna och inte endast de fysiska är något som uppskattats enligt kvinnorna för att de inte ska känna sig övergivna.

Kvinnor upplever att vårdarna är frånvarande med en bristande förståelse kring den önskade graviditeten och sorgen som uppstår efter ett missfall. Att förlora “sitt barn” är en händelse där kvinnor behöver trygghet samt omtanke för att hantera sorgen. Wiklund (2003, s. 104). förklarar att om patienten inte blir bekräftad i sin sorg orsakar det ett vårdlidande på grund av att den vård patienten förväntar sig uteblir. I studie menar Evans (2012) att vårdarna har en viss förståelse för den emotionella inverkan som ett missfall har på kvinnor men att tidsbrist, ekonomiska begränsningar samt kunskapsbrist leder till att denna typ av vård bortprioriteras. Evans påvisar också att inom akutsjukvården innebär missfall ett kort vårdtillfälle, vilket riskerar att leda till att kvinnors emotionella och psykologiska behov inte prioriteras. Det är också ett hinder för att kunna utveckla en relation mellan parterna, vilket gör att det inte finns något utrymme för vårdarna att bekräfta sorgen hos kvinnor (Evans 2012). Trots att ett missfall anses som ett kort vårdtillfälle enligt studien ovan anser författarna att varje vårdkontakt har lika stor betydelse och ska vara vårdande oavsett åkomma. Udo (2020) uppger att ett vanligt skäl till att personcentrerad vård uteblir är att tiden inte anses räcka till. Dock är det ingen ursäkt utan är ett arbetssätt som kräver planering, integrering och kvalité.

Om vårdaren lider av sin egen bristande förmåga att hjälpa kvinnor som genomgår ett missfall kan lidandet bli dominerande i vårdandet. Risken finns att vårdaren fokuserar på sin egen upplevelse av otillräcklighet samt de plågsamma känslor som detta innebär och på grund av det förlorar förmågan att hjälpa kvinnor och vara fullt närvarande (Wiklund 2003, s. 164; Jensen, Tempel-Smith & Bilardi 2018). Oavsett om vårdarna lider eller inte tycker författarna att det finns en bristande förmåga kring bemötande som visar sig i vårdandet. Den bristande förmågan skulle kunna grunda sig på att vårdarna själva genomgått ett missfall och av den anledningen har det jobbigt att vårda kvinnor. Wiklund (2003, s. 80) förklarar att om vi på ett konsekvent och adekvat sätt tolkar det vi möter, ökar det möjligheten att hantera händelsen på ett konstruktivt sätt och därmed lyckas bemästra svårigheter i livet. Enligt Wiklund (2003, s. 224). innebär förförståelse att tro sig förstå en patient utifrån sin egen uppfattning om något istället för att verkligen sätta sig in i hur patienter upplever det (Wiklund 2003, s. 224). Därför måste vårdarna vara närvarande där och då samt lämna sin egen förförståelse kring missfall åt sidan för att kunna vårda kvinnor.

Förlusten av ett barn och den plötsligt förändrade framtiden är något som påverkar hela kvinnans liv och innebär en långvarig sorg. Skårderud, Haugsgjerd och Stänicke (2010, s. 22) beskriver att nedstämdhet och sorg ofta är starka känslomässiga reaktioner som kan förknippas med förlust av någon eller något. Skårderud, Haugsgjerd och Stänicke (2010, s. 320) förklarar vidare att nedstämdhet, brist på glädje, reducerad självkänsla och skuldkänsla är typiska symtom på depression. Patienten känner sig ofta värdelös och finner inget hopp om framtiden. Utifrån studiens resultat påstår författarna att

stödjande samtal är en viktig del eftersom kvinnor då kan uttrycka hur dom känner. Enligt Ekebergh och Dahlberg (2015, s. 131) är samtal centralt i samvaro med andra och det är viktigt att skapa tillit och förtroende för att patienten ska känna sig sedda, förstådda samt bekräftade i sina känslor, farhågor och förhoppningar. Ett ömsesidigt utbyte av erfarenhet och kunskap är avgörande för att samtalet ska vara vårdande (Ekebergh & Dahlberg 2015, s. 131). Författarna anser att när betydelsen av ett ömsesidigt utbyte förloras, försvinner även betydelsefull kunskap kring kvinnors sörjande och välmående.

Studiens resultat visar att kvinnor som genomgår ett missfall upplever brister i vårdandet i form av otillräckligt stöd och avsaknad av empati. Författarna anser att det är av stor vikt att vårdarna visar medkänsla samt empati. Dels för att kunna ge ett tillräckligt bra stöd som kvinnan önskar när hon är redo men också för att hon ska kunna hantera förlusten tillsammans med någon och inte bli ensam i sitt lidande. Enligt Wiklund (2003, s.164) handlar empati om att vårdare ger patienten en känsla av stöd och trygghet med utgångspunkt i en empatisk förståelse. I studiens resultat framkommer det en brist i bemötandet av kvinnor som genomgår ett missfall och författarna anser att vårdare skulle kunna använda sig av Swansons omvårdnadsteori som en vägledning. Rosebrink, Zekaj och Adolfsson (2012) förklarar att modellen är uppbyggd på, kunnande, att finnas där, att göra för, att möjliggöra och att bibehålla tilltron. Den handlar om att få en förståelse för en händelse i kvinnans liv och kunna sätta henne i fokus i vårdandet. Vårdaren ska vara känslomässigt närvarande och kunna dela med sig av sina känslor, visa en tillgänglighet, kunna tillgodose kvinnans behov och samtidigt bevara hennes värdighet. Att ha en hoppfull attityd genom att tro på kvinnan kan öka hennes självförtroende inför framtiden.

Avsaknad av information kring missfallet är en stor bidragande faktor till att kvinnorna är oroliga över sin situation och mår fysiskt samt psykiskt dåligt eftersom vården inte tillgodoser deras behov av informationsstöd. Enligt Brann, Bute och Scott (2020) behöver vårdarna identifiera kvinnornas behov genom att fråga dem vad de vill förstå i sin unika situation. De behöver kommunicera tydligare samt vara uppmärksamma på kvinnornas förståelse kring missfallet och samtidigt låta henne bearbeta förlusten (Brann, Bute & Scott 2020). Enligt studiens resultat vill vissa kvinnor ha information direkt under och efter missfallet, samtidigt som andra kvinnor vill kunna bearbeta förlusten först, vilket vårdare måste vara uppmärksamma på. Författarna tycker att det är oerhört viktigt att ge den information som önskas eftersom kvinnorna måste få en möjlighet att förstå sin situation och vad som kan ske efteråt. Uppföljning är otroligt viktigt eftersom den emotionella smärtan kan hålla i sig i flera månader efter ett missfall. Jensen, Temple-Smith och Bilardi (2018) skriver att vårdare på sjukhus inte beskriver uppföljning som något rutinmässigt och att det anses vara utanför deras arbetsroll I 3 kap. 1 § av patientlagen (SFS 2014:821) står det att kvinnor “ska få information om eftervård och metoder för att förebygga sjukdom eller skada” (SFS 2014:821). Att säkerställa ett gott liv eller ett liv med livskvalité är en viktigt etisk aspekt vid vårdandet för social hållbarhet (Sandman & Kjellström 2018, s. 400). Hälso- och sjukvården ska arbeta för att förebygga ohälsa (SFS 2017:30) och genom att bemöta samt stödja kvinnan i sin förlust kan troligtvis senare vårdkontakter till följd av missfallet förebyggas. Ju tidigare vårdarna uppmärksammar kvinnan och ser till att hon får den hjälp som behövs desto mer sparar vården på tid och resurser. Detta kan

exempelvis leda till att psykisk ohälsa minskar och även utskrivning av onödiga mediciner.

SLUTSATSER

Sammanfattningsvis visar denna studie att kvinnor som genomgår ett missfall behöver mer stöd av vårdare på grund av de fysiska och psykiska påfrestningar förlusten innebär. Kvinnor upplever ofta att deras känslor åsidosätts och önskar att vårdare visar mer empati i vårdandet, vilket gör kvinnorna sedda som individer. När vårdarna använder sig av beröring och en öm röst, förmedlar det en närvarande och stödjande vård. Resultatet kan bidra till att få en ökad förståelse för hur kvinnor upplever bemötandet av vårdare efter ett missfall. På så sätt kan brister i vårdandet uppmärksammas och förbättras för att minska kvinnors lidande. Vidare forskning kring vårdens bemötande krävs för att finna omvårdnadsstrategier för att vårda kvinnor som genomgår ett missfall, eftersom denna patientgruppen kan påträffas var som helst inom vården.

REFERENSER

Andersson, I-M., Nilsson, S. & Adolfsson, A. (2011). How women who have experience one or more miscarriages manage their feelings and emotions when they become pregnant again - a qualitative interview study. Scandinavian journal of caring sciences, 26(2), ss. 262-70. DOI: http://dx.doi.org/10.1111/j.1471-6712.2011.00927.x Ancker, T., Gebhardt, A., Andreassen, S. & Botond, A. (2012). Tidig förlust - kvinnors upplevelse av missfall. Vård i Norden, 32(103), ss. 32–36.

DOI: https://doi.org/10.1177/010740831203200107

Axelsson, Å. (2012). Litteraturstudie. I Granskär, M. & Höglund-Nielsen, B. (red.) Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. Lund: Studentlitteratur, ss. 203–220.

Bellhouse, C., Temple-smith, M, Watson, S. & Bilardi, J. (2017). “The loss was traumatic...some healthcare providers added to that”: women's experience of miscarriage. Women and Birth, 32(2), ss. 137-146.

DOI: https://doi.org/10.1016/j.wombi.2018.06.006

Berglund, M., Westin, L., Svanström, R. & Johansson Sundler, A. (2012). Suffering caused by care - Patients’ experiences from hospital settings. International Journal of Qualitative Studies on Health and Wellbeing, 7(1).

DOI: https://doi.org/10.3402/qhw.v7i0.18688

Brann, M., Bute, J.J. & Scott, S.F. (2020). Qualitative Assessment of Bad News Delivery Practices during Miscarriage Diagnosis. SAGE journals, 30(2), ss. 258–267. DOI: 10.1177/1049732319874038

Borgfeldt, C., Sjöblom, I., Strevens H. & Wangel, A-M. (2019). Obstetrik och gynekologi - För sjuksköterskor. 5 uppl., Lund: Studentlitteratur.

Due, C., Obst, K., Riggs, D.W. & Collins, C. (2017). Australian heterosexual women’s experiences of healthcare provision following a pregnancy loss. Women and Birth, 31(4), ss. 331-338. DOI: https://doi.org/10.1016/j.wombi.2017.11.00

Ekebergh, M. (2015). Att vårda med livsvärlden som grund. I Arman, M., Dahlberg, K. & Ekebergh, M. (red.) Teoretiska grunder för vårdande. Stockholm: Liber, ss. 16–24. Ekebergh, M. & Dahlberg, K. (2015). Vårdande och lärande samtal. I Arman, M., Dahlberg, K. & Ekebergh, M. (red.) Teoretiska grunder för vårdande. Stockholm: Liber, ss. 129–144.

Engel, J & Rempel, L. (2016). Health Professionals' Practices and Attitudes About Miscarriage. The American Journal of Maternal/Child Nursing, 41(1), ss. 51–57. DOI: 10.1097/NMC.0000000000000207

Evans, R. (2012). Emotional care for women who experience miscarriage. Nursing Standard, 26(42), ss. 35–41. DOI: http://dx.doi.org/10.7748/ns2012.06.26.42.35.c9160 Feodor Nilsson, S., Andersen, PK., Strandberg-Larsen K. & Nybo Andersen, A-M. (2014). Risk factors for miscarriage from a prevention perspective: a nationwide follow‐up study. An International Journal of Obstetrics & Gynecology, 121(11), ss. 1375-1385. DOI:https://doi.org/10.1111/1471-0528.12694

Friberg, F. (2017a). Att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av kvalitativ forskning. I Friberg, F. (red.) Dags för uppsats - Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. Lund: Studentlitteratur, ss. 129–140. Friberg, F. (2017b). Att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av kvantitativ forskning. I Friberg, F. (red.) Dags för uppsats - Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. Lund: Studentlitteratur, ss. 119–128.

Friberg, F. (2017c). Att göra en litteraturöversikt. I Friberg, F. (red.) Dags för uppsats - Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. Lund: Studentlitteratur, ss. 141– 152.

Jensen, K., Temple-Smith, M. & Bilardi, J. (2018). Health professionals’ roles and practices in supporting women experiencing miscarriage: A qualitative study. Australian & New Zealand Journal of Obstetrics & Gynaecology, 59(4), ss. 508-513. DOI:http://dx.doi.org/10.1111/ajo.12910

Kjellström, B. (2013). När det inte blev som du tänkt dig - om missfall, sorg och att våga igen. Stockholm: Effektum.

Larivière-Bastien, D., DeMontigny, F. & Verdon, C. (2019). Women's experience of miscarriage in the emergency department. Journal of emergency nursing, 45(6), ss. 670–676. DOI: 10.1016/j.jen.2019.06.008

Lou, S., Frumer, M., Schlütter, M.M, Petersen, O.B., Vogel, I. & Nielsen, C.P. (2017). Experiences and expectations in the first trimester of pregnancy: a qualitative study. Health Expectations, 20(6), ss. 1320-1329. DOI: https://doi.org/10.1111/hex.12572 MacWilliams, K., Hughes, J., Aston, M., Field, S. & Moffatt, F.W. (2016). Understanding the experience of miscarriage in the emergency department. Journal of the emergency nursing, 42(6), ss. 504-512. DOI: 10.1016/j.jen.2016.05.011 Punches, B.E., Johnson, K.D., Acquavita, S.P., Felblinger, D.M. & Gillespie, G.L. (2018). Patient perspectives of pregnancy loss in the emergency department. International Emergency Nursing, 43(1), ss. 61–66.

DOI: https://doi.org/10.1016/j.ienj.2018.10.002

Robinson, G.E. (2014). Pregnancy loss. Best practice & research clinical obstetrics and gynaecology, 28(1), ss. 169-178. DOI: http://dx.doi.org/10.1016/j.bpobgyn.2013.08.012

Robinson, J. (2014). Provision of information and support to women who have suffered an early miscarriage. British journal of midwifery, 22(3), ss. 175-180. DOI: https://doi.org/10.12968/bjom.2014.22.3.175

Rosebrink, M., Zekaj, M. & Adolfsson, A. (2012). Kvinnors upplevelser av tidig graviditet, efter att ha upplevt ett eller flera missfall tidigare i livet. Vård i norden, 104 (32), ss. 4–8.

DOI: https://doi.org/10.1177/010740831203200202

Sandman, L. & Kjellström, S. (2018). Etikboken: Etik för vårdande yrken. 2 uppl., Lund: Studentlitteratur.

Séjourné. N., Callahan, S. & Chabrol, H. (2009). Support following miscarriage: what women want. Journal of Reproductive and Infant Psychology, 28(4), ss. 403-411. DOI: https://doi.org/10.1080/02646830903487375

SFS 2017:30. Hälso- och sjukvårdslag. Stockholm: Socialdepartementet. [2020-04-14] SFS 2014:821. Patientlag. Stockholm: Socialdepartementet. [2020-04-17]

Skårderud, F., Haugsgjerd, S. & Stänicke, E. (2010). Psykiatri: själ - kropp - samhälle. Stockholm: Liber.

Socialstyrelsen (2019). Hälso- och sjukvårdspersonal. https://vemfargoravad.socialstyrelsen.se/sida/halso-och-sjukvardspersonal [2020-03-25] Story Chavez, M., Handley, V., Lucero Jones, R., Eddy, B. & Poll, V. (2019). Men’s experiences of miscarriage: a passive phenomenological analysis of online data. Journal of loss & trauma, 24(7), ss. 664-677.

DOI: http://dx.doi.org/10.1080/23802359.2019.161120

Svenska barnmorskeförbundet (2019). Kompetensbeskrivning för legitimerad barnmorska. [2020-04-29]

https://storage.googleapis.com/barnmorskeforbundet-se/uploads/2020/04/Kompetensbeskrivning-for-legitimerad

barnmorska.pdf?fbclid=IwAR1nq-fsVQtfqonYPnKjxGrNng6NaAcVYwQa26Aw_erKhvu-6_CyfPLLX_Y

Svensk sjuksköterskeförening (2017a). ICN:s etiska kod för sjuksköterskor. https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-sjukskoterskeforening/publikationer-

svensk-sjukskoterskeforening/etik-publikationer/sjukskoterskornas_etiska_kod_2017.pdf [2020-03-10]

Svensk sjuksköterskeförening (2017b). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska.

https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-sjukskoterskeforening/publikationer-

svensk-sjukskoterskeforening/kompetensbeskrivningar-publikationer/kompetensbeskrivning-legitimerad-sjukskoterska-2017-for-webb.pdf [2020-03-10]

Udo, C. (2020). Fördelar och utmaningar med personcentrerad vård.

https://www.vardhandboken.se/arbetssatt-och-ansvar/bemotande-i-vard-och- omsorg/bemotande-i-vard-och-omsorg-vardegrund/fordelar-och-utmaningar-med-

personcentrerad-vard/?fbclid=IwAR0AYrxUQE8EDXox9wSsoIL87ujVo-UfKaamMbRXEJM1B2eSjuwzKOz6Q-c [2020-04-29]

United Nations Development Programme (UNDP) (2015). Agenda 2030: 17 Globala mål för hållbar utveckling. Mål 3: Hälsa och Välbefinnande. Stockholm: Regeringskansliet. https://www.regeringen.se/regeringens-politik/globala-malen-och-agenda-2030/17-globala-mal-for-hallbar-utveckling/ [2020-04-29]

Warner, A., Saxton, A., Indig, G., Fahy, K. & Horvat, L. (2012). Women’s experience of early pregnancy care in the emergency department: A qualitative study. Australasian Emergency Nursing Journal, 12(2), ss. 86-92.

DOI:https://doi.org/10.1016/j.aenj.2012.02.002

Wiklund, L. (2003). Vårdvetenskap i klinisk praxis. Stockholm: Natur & Kultur.

Östlundh, L. (2017). Informationssökning. I Friberg, F. (red.) Dags för uppsats - Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. Lund: Studentlitteratur, ss. 59–82.

Bilaga 1. Sökhistorik

Databas Sökord Antal träffar Lästa abstrakt Valda artiklar CINAHL Miscarriage AND

women* AND experience

189 7 2

CINAHL Early miscarriage AND women or female AND nurse care or nursing care

26 2 0

CINAHL Miscarriage AND

support AND women 190 7 1

CINAHL Miscarriage or abortion spontaneous

or pregnancy loss AND emergency

department or emergency room AND

women or female or woman or females

106 8 1

Medline Miscarriage AND women* AND

experience

329 4 0

Medline Nurse perception or experience or attitude or caring AND miscarriage 413 2 1 Health & Medical Collection Miscarriage AND support 51 3 1

Nursing journal Miscarriage AND

Bilaga 2. Analystabell

TITEL ÅRTAL TIDSKRIFT

SYFTE METOD INKLUSIONSKRITE

RIER OCH URVAL RESULTAT

Ancker et al. Tidig förlust - kvinnors upplevelse av missfall 2012 Vård i Norden Syftet med studien var att beskriva den sörjande kvinnans upplevelse av tidiga missfall och bemötande inom vården. Kvalitativ semistrukturerad intervjustudie ur ett fenomenologiskt perspektiv Innehållsanalys Fysiska intervjuer.

Sex kvinnor mellan 31–40 år deltog. De hade genomgått upprepade missfall som inträffat mellan vecka 4–14 och inom de senaste två åren.

Vid ett missfall uppkommer både psykisk och fysisk påfrestning och innefattar känslor som rädsla, skuld, skam.

Kvinnorna uttrycker en ilska och besvikelse över utebliven

information av vad som kunde väntas vid ett missfall. De vill också bli sedda, bekräftade och få stöd och empati.

Bellhouse et al. “The loss was traumatic . . . some healthcare providers added to that”: Women’s experiences of miscarriage 2017 Women and Birth Syftet med denna studie var att utforska de psykologiska besvären som kvinnor kan uppleva på grund av missfall och det upplevda stödet från vårdpersonal. En kvalitativ intervjustudie med ett semistrukturerat intervjuschema. Gjordes via telefon eller fysiska möten. Kvinnor mellan 18–50 år, god förståelse för engelska och upplevt ett missfall för minst tre månader sedan men inte mer än tio år får delta i studien. 15 kvinnor deltog i intervjuerna med en medelålder på 36 år. Kvinnor upplever känslomässiga besvär såsom sorg, förlust, samt depression och ångest efter missfall. De viktigaste som kvinnorna belyser i studien ät brist på information, brist på uppföljning, okänsliga kommentarer, en avvisande inställning, och brist på känslomässigt stöd.

Brann, Bute & Foxworthy scott Qualitative Assessment of Bad News Delivery Practices during Miscarriage Diagnosis 2020 SAGE journals

Syftet var att undersöka kvinnors erfarenhet och perspektiv på kommunikation under ett missfall med en patientcentrerad strategi. Detta för att utveckla kommunikations utbildningsverkt yg för vårdgivare. En kvalitativ studie med ett patientcentrerat tillvägagångssätt Pragmatisk analys Använde sig utav fem stycken fokusgruppsdisk ussioner Kvinnor >18 år, genomgått minst ett missfall, sökt vård under graviditeten och hade kunskaper i engelska.

22 kvinnor deltog och var mellan åldrarna 22–58 år. 13 kvinnor hade drabbats av flera missfall. Deltagarna nämner att kommunikationen var både effektiv och ineffektiv. Kvinnorna önskar att vårdarna visar empati, ger möjlighet till att bearbeta information samt kontrollerar att patienten förstått given information. Kvinnorna upplever att de vill bli sedda för sina känslor och att vårdgivarna ska svara på ett lämpligt sätt. Due et al. Australian heterosexual women’s experiences of healthcare provision following a pregnancy loss 2017 Women and Birth Artikeln syftar till att bidra till litteraturen om kvinnors engagemang med vårdpersonal. En kvalitativ med enskilda semistrukturerad e intervjuer med sex grundläggande frågor Tematisk analys Gjordes via telefon eller fysiska intervjuer. Kvinnor >18 år, upplevt minst ett missfall, tala flytande engelska, bosatta i södra Australien vid tillfället. 15 kvinnor i åldrarna mellan 31–71 deltog. Negativa upplevelser av vården då förvirrat och olämpligt språk användes, brist på emotionell vård samt brist på uppföljning. Positiva upplevelser framkom också i resultatet. Där viss vårdpersonal var känslomässigt engagerade och hade betydelser för fysisk och psykisk hälsa.

Larivière-Bastien, DeMontigny & Verdon Women's experience of miscarriage in the emergency department 2019 Journal of emergency nursing Syftet med denna studie var att identifiera egenskaper hos vårdhantering som kan bidragit till svårigheter som kvinnor kan uppleva med missfall på akutavdelning. En kvalitativ semistrukturerad intervjustudie med fenomenologiskt perspektiv. Tematisk analys. Fysiskt individuella möten där deltagaren fick välja plats för intervjun. Kvinnor >18 år, upplevt minst 1 missfall inom 20 veckor, kontakt med akutavdelningen och kunna tala samt förstå franska.

48 kvinnor deltog i studie och deltagarna var mellan 22–41 år.

Resultatet

innehåller tre stora områden som kvinnorna upplevt. Brist på information från vårdgivare angående de stegen som ingår i ett missfall. Brist på

information kring tiden efteråt, vad som kommer ske och vad för alternativ kvinnorna har. Brist på information gällande

utskrivning och vad kvinnorna kan uppleva för fysiska och psykiska symtom efteråt. MacWilliams et al. Understanding the experience of the miscarriage in the emergency department 2016 Journal of the Emergency nursing Syftet med studien var att få en förståelse för hur akutvård formar upplevelsen av missfall för kvinnor. En kvalitativ semistrukturerad intervjustudie med fenomenologiskt perspektiv. Hermeneutik och tematisk analys. Fysiska individuella intervjuer gjordes. Kvinnor >18 år, hade sökt vård på akutavdelning i samband med missfall och engelsktalande. Åtta kvinnor deltog i studien och var i åldrarna 21–36. Missfallet inträffade inom 14 veckor. Fem av åtta kvinnor var gravida med sitt första barn. Kvinnorna i studien upplever brist på stöd under vårdtiden och samtidigt känner de sig isolerade och får inte utlopp för sina känslor.

Upplevelsen på akutavdelningen är en traumatisk upplevelse som har en varaktig

känslomässig inverkan på kvinnorna.

Punches et al. Patient perspectives of pregnancy loss in the emergency department 2018 International Emergency Nursing

Syftet var att beskriva kvinnor s upplevelser av att genomgå ett missfall på akuten. En kvalitativ och kvantitativ semistrukturerad intervjustudie. Innehållsanalys. Fysisk individuell intervju. Kvinnor i åldrarna 18– 45, genomgått ett missfall på en akutmottagning samt släppas hem för egenvård.

Åtta kvinnor deltog och majoriteten av dessa hade aldrig genomgått ett missfall tidigare.

Kvinnorna

uttrycker en brist på integritet samt brist på kunskap vid missfall hos vårdpersonalen. Kvinnorna känner en oro och brist på information kring missfallet. Vissa kvinnor upplever en bra empati hos vårdpersonalen där dem förmedlade att de inte skulle lägga någon skuld på sig själva. Warner et al. Women’s experience of early pregnancy care in the emergency department: A qualitative study 2012 Australasian Emergency Nursing Journal Syftet med studien var att beskriva upplevelsen av tidig graviditetomsor g på akuten från kvinnans perspektiv. En kvalitativ semistrukturerad intervjustudie med. Tematisk analys. Fysisk individuell intervju. Kvinnor >16 år, missfall inom 20 veckor, samt vårdkontakt inom något av de fem utvalda sjukhusen. 16 kvinnor deltog och majoriteten av dessa deltagare hade missfall i vecka 10–12.

När vårdpersonalen bemöter dem med empati, bekräftelse och undvek medicinska termer samt ger dem mer skriftlig information blev hela upplevelsen mycket bättre. Endast två av de sexton kvinnorna erbjöds uppföljning och rådgivning för att hantera de psykologiska effekterna.