Bland machomän, fåfänga flickor och känsliga killar - en studie av genus i ungdomsromanen Ingen återvändo

Examensarbete

Bland machomän, fåfänga flickor och

känsliga killar

- en studie av genus i ungdomsromanen Ingen återvändo

Amongst macho men, vain girls and sensitive boys

- a study of gender in the novel Ingen återvändo

Jakob Järpvall

Lärarexamen 300hp Lärarutbildning 90hp 2010-12-21

Examinator: Lisbeth Amhag

Handledare: Elisabeth Söderquist Lärarutbildningen

3

Sammanfattning

Syftet med uppsatsen är att studera vilka bilder av kvinnlighet och manlighet som förekommer i Douglas Foleys ungdomsroman Ingen återvändo. Detta görs mot bakgrund av att litteraturen i någon utsträckning bidrar med identifikationsobjekt för unga läsare och att undervisningen har som mål att motverka att stereotypa genusformationer fortplantas. För att urskilja de olika genuskonstruktionerna i texten har en diskursanalytisk metod, benämnd diskursteori tillämpats. Resultatet av analysen har sedan ställts mot Yvonne Hirdmans respektive R.W. Connells teorier för hur genus och genusstrukturer skapas och upprätthålls.

Uppsatsen visar att det förekommer både traditionella och mer moderna genuskonstruktioner i romanen. När det gäller kvinnlighetsdiskurserna är det huvudsakligen den schablonmässiga bilden av kvinnlighet som exempelvis betonar utseende som formuleras. Bland manlighetsdiskurserna artikuleras vid sidan av den stereotypa manligheten, som fokuserar på heterosexualitet och självbehärskning, en alternativ manlighet som innefattar känslosamhet och ett närmande till kvinnliga egenskaper. Hirdmans och Connells genusmodeller har visat sig vara fruktbara då det handlar om att skapa förståelse för hur genus etableras i romanens sociala värld. En viktig slutsats är betydelsen av att diskutera skönlitteratur och genus tillsammans med eleverna i skolan.

5

Innehåll

1 Inledning ... 6

1.1 Syfte och frågeställning ... 8

1.2 Definitioner av begrepp ... 9 1.2.1 Diskurs ... 9 1.2.2 Genus ... 10 2 Litteraturgenomgång ... 11 3 Teoretiska utgångspunkter ... 16 4 Metod ... 20

4.1 Urval och avgränsningar ... 20

4.2 Diskursanalys ... 21

4.2.1 Diskursteori ... 22

4.3 Genomförande, validitet och reliabilitet ... 24

5 Analys och resultat ... 26

5.1 Ingen återvändo ... 26

5.2 Genusdiskurserna i Ingen återvändo ... 28

5.2.1 Steven, Colin, Peter och den traditionella manlighetsdiskursen ... 28

5.2.2 Aggressivitet ... 29

5.2.3 Självbehärskning ... 30

5.2.4 Heterosexualitet ... 31

5.2.5 Penny och Ginny – ”typiska” tjejer? ... 31

5.2.6 Den kroppsliga kvinnlighetsdiskursen ... 32

5.2.7 Den traditionella kvinnlighetsdiskursen ... 33

5.2.8 Den sexualiserande diskursen ... 34

5.2.9 Omanlighetsdiskursen ... 34

5.2.10 Den emotionella manlighetsdiskursen ... 36

6 Diskurserna och de teoretiska modellerna ... 38

6.1 Diskursernas interna hierarki och Hirdmans genussystem ... 38

6.2 Steven och den hegemoniska maskuliniteten ... 39

7 Avslutande diskussion ... 42

7

1 Inledning

Ungdomsåren är en period i livet då en avgörande prägel sätts på en individs identitet. Medievärlden har vuxit explosionsartat de senaste decennierna och dagens unga översköljs ständigt av en våg av intryck, bilder och ideal. Vissa bilder glider betraktaren förbi utan att lämna större avtryck medan andra dröjer sig kvar och får fäste. Bland alla dessa bilder som i högt tempo flimrar förbi ses många på kvinnor och män. Genom reklam, genom TV och radio, genom tidningar och numera även genom sociala medier målas en rad bilder av kvinnlighet och manlighet upp. Dessa olika bilder kan genom en viss tillspetsning reduceras ner till en handfull olika ideal för kvinnor och män. Idealen går inte någon obemärkt förbi utan påverkar oss alla i olika utsträckning. Medvetet eller omedvetet tar vi intryck av rådande ideal1 och i synnerhet ungdomar, vill jag hävda, utgör en grupp som är extra mottaglig för den här typen av influenser. Under adolescensen är ungdomar nämligen inbegripna i en identitetsbyggande process och individerna söker efter olika förebilder att identifiera sig med.2

I denna process är grupptillhörigheten en betydelsefull variabel och vänner i skolan och på fritiden har en viktig funktion. De unga personerna är i behov av ett accepterande från den närmsta kretsen för att inkluderas i gruppen och känna trygghet. Ett sätt att få denna sanktion från omgivningen kan vara att anamma de sätt att konstruera sin identitet på som återfinns i den närliggande gruppen.3

Ungdomsromanerna är en beståndsdel i den populärkultur som tonåringar erbjuds. I och med dessa böcker ställs också ungdomarna inför möjliga identifikationsobjekt. Kortfattat är ungdomsromaner böcker som riktar sig speciellt till yngre tjejer och killar och har ungdomar av båda könen som huvudpersoner. Allmänt brukar med termen

ungdom i dessa sammanhang avses individer i tonåren.4 En intressant aspekt av ungdomsböckerna är hur karaktärerna i romanerna beskrivs, hur de agerar, tänker osv. –

1

Lindgren, Simon, Populärkultur – teorier, metoder och analyser, (2:a uppl.), Stockholm 2009, s. 9.

2

Vidare diskussion av detta följer i litteraturgenomgången.

3

Schultz Larsen, Ole, Utvecklingspsykologi, Stockholm 1994, s. 156f.

4

8

detta för att personerna i böckerna, trots att de är fiktiva, blir till ideal och samtidigt identifikationsobjekt för unga läsare. Romanerna, innefattande sina bilder av manligt och kvinnligt, utgör alltså en del av den populärkultur (och därmed en del av den diskurs som ungdomarna befinner sig i) som formar tonåringarnas identiteter. Därför blir dessa litterära personer i vissa fall viktiga som en del av unga individers identitetsbyggande, varför karaktärernas konstitution också blir intressant. Följaktligen blir det angeläget att undersöka dessa romanfigurer närmre.

1.1 Syfte och frågeställning

Med utgångspunkt i ovanstående resonemang är det betydelsefullt att studera vilka olika typer av identiteter som florerar i romanerna. Jag utgår ifrån att vissa ungdomar tar djupa intryck av vad de möter i böckerna och utifrån denna premiss blir det relevant att undersöka vilken typ av ideal som tecknas i litteraturen. Särskilt när det gäller skönlitteratur som förmedlas ungdomarna inom undervisningens ram eftersom böckerna då kan vägas mot skolans uppdrag sådant det är formulerat i styrdokumenten. Syftet med uppsatsen är mot bakgrund av detta: att undersöka vilka bilder av

kvinnlighet respektive manlighet som tecknas i ungdomsromanen. Detta syfte kan

preciseras till följande frågeställning:

– Vad konstituerar och hur konstrueras kvinnlighet respektive manlighet i romanen?

Fokus för analysen kommer också att falla på relationen mellan de identifierade kvinnligheterna och manligheterna och då blir frågan:

– Hur ser relationen mellan de olika kvinnligheterna och manligheterna ut i avseende på det värde de tillmäts? Vilka kvinnligheter respektive manligheter framhålls som de eftersträvansvärda och hur åskådliggörs detta?

En koppling till de kvinnlig- och manlighetsideal som existerar i samhället kommer ofrånkomligen att göras. Intressant är också att få svar på huruvida de kvinnligheter och manligheter som urskiljs svarar mot stereotypa feminina och maskulina ideal eller om

9

romanen rört sig mot en modernare genusuppfattning. Speglas samhällets rådande genussideal i litteraturen eller försöker författaren forma nya ideal? Detta ger oss även svar på hur genussidealen i boken fungerar i förhållande till läroplanens formuleringar om att undervisningen aktivt ska motverka stereotypa könsmönster. Detta är av särskild betydelse sedan jag är blivande lärare i svenska och det i kursplanerna både för grund- och gymnasieskolan stipuleras läsning av skönlitterära texter. Dessa senare frågor ska dock betraktas som mer sekundära för uppsatsens syfte.

Nedan ska först två återkommande och för uppsatsen betydelsefulla begrepp kort definieras, detta för att göra den fortsatta framställningen begriplig. I nästföljande kapitel diskuteras några för uppsatsen aktuella arbeten varefter dess teoretiska ramverk presenteras. Därefter redovisas metoden och ett resonemang förs kring de metodologiska överväganden som gjorts.

1.2 Definitioner av begrepp

1.2.1 Diskurs

Diskurs är ett mångtydigt begrepp och det finns ingen generellt vedertagen definition av det. Eftersom begreppet är bärande för analysen är det viktigt att tidigt klargöra den definition som uppsatsen ansluter sig till. Termen diskurs är intimt sammankopplad med ett annat begrepp, diskursanalys, som är namnet på en komplex teori- och metodmodell som diskuteras utförligare nedan. Det grundläggande antagande som diskursanalysen bygger på är att det är med språket som redskap som representationer av verkligheten skapas - vilka samtidigt bidrar till att skapa verkligheten. Detta innebär inte att verkligheten inte existerar utan bara att det är genom språket, och som vi strax skall se, genom diskurserna som verkligheten får en innebörd.5 Termen diskurs kommer förstås i enlighet med Vivien Burrs definition i Social constructionism:

A discourse refers to a set of meanings, metaphors, representations, images, stories, statements, and so on that in some way together produce a particular version of events. It refers to a particular picture that is painted of an event, person or class of persons, a particular way of representing it in a certain light.6

5

Jørgensen, Winther, Marianne & Phillips, Louise, Diskursanalys som teori och metod, Lund 2000, s. 15.

6

10

Om man för att illustrera, tänker sig en skinheaddiskurs så produceras inom denna ett visst sätt att förstå konceptet manlighet. Skinheaddiskursen kopplar samman tecknet ”man” med kännetecken som aggressivitet, lojalitet och kort frisyr (bara för att nämna några exempel). Det är med Burr skinheaddiskursens ”version of events” och exempelvis homosexuella eller feminina män bortdefinieras från denna förståelse av manlighet. För att förtydliga har skinheaddiskursen en viss uppsättning av berättelser, bilder och representationer som tillsammans skapar en viss förståelse av olika fenomen, som exempelvis vad det innebär att vara man. I linje med detta definieras kvinnlighet och manlighet på bestämda sätt i romanen. Olika diskurser har skilda sätt att formulera vad kvinnlighet och manlighet är.

1.2.2 Genus

Genus är också ett för uppsatsen centralt begrepp. Genus är detsamma som socialt kön och ska därför särskiljas från det biologiska.7 Vad det innebär att vara man eller kvinna är i hög grad socialt och kulturellt konstruerat. Det är dessa konstruktioner som begreppet genus har bäring på. I samhället finns det olika föreställningar och förväntningar på hur män och kvinnor är och bör vara. Genus etableras genom koder, symboler och ritualer. Schematiskt kan detta exemplifieras i att en kvinnlig individ har en viss typ av kläder samt rör sig och pratar på ett visst sätt som särskiljer henne från manliga individer. Genusforskningen intresserar sig i första hand för de normer, bilder och ideal som är kopplade till kvinnlighet och manlighet.

7

Inom genusforskningen finns det en omfattande diskussion kring definitionerna av kön och genus samt om vilket begrepp som är att föredra. Den här uppsatsen ansluter sig till den breda och tämligen accepterade definitionen som görs ovan. För vidare diskussion se ex. Andersson, Gudrun, ”Bedrägliga begrepp – mångfald och tvärvetenskap” Bedrägliga begrepp – kön och genus i humanistisk forskning, red. Andersson, Gudrun, Uppsala 2000; Gothlin, Eva, ”Kön eller genus?”, Göteborg 1999.

11

2 Litteraturgenomgång

Ett grundläggande antagande som uppsatsen vilar på är, vilket återspeglas i metod- och teorivalet, är att identiteter är socialt och kulturellt betingade. Detta innebär att de är historiskt villkorade och därmed föränderliga. Eftersom uppsatsen har som syfte att undersöka bilder av manlighet och kvinnlighet, eller annorlunda uttryckt, vilka genusdiskurser som står att finna i vald ungdomsroman, ska följaktligen ett genusperspektiv appliceras. En infallsvinkel som uppsatsen delar med de arbeten som redovisas nedan. En utgångspunkt är att ungdomsromaner i någon grad har inverkan på hur ungdomar skapar manliga respektive kvinnliga genus. Ett par texter som tangerar föreliggande uppsats ämne ska kortfattat diskuteras.

Maria Ulfgard studerar i sin avhandling För att bli kvinna – och av lust tjugo stycken 15-16-åriga flickors fritidsläsning. Hon har en receptionsteoretisk ansats och hennes syften är att undersöka hur genus konstrueras i den litteratur flickorna konsumerar, hur flickorna själva konstruerar genus vid sin läsning och dessutom hur de skapar genus i sina egna liv.8 I de tre böcker hon tillsammans med sina informanter läser och diskuterar, urskiljer Ulfgard tämligen misogyna diskurser – en tendens som i vissa fall tycks passera tjejerna obemärkt förbi. I två av romanerna döljs dock misogyniteten av två starka kvinnliga huvudpersoner och hon konstaterar därför att genuskonstruktionen i en och samma roman inte är entydig. Ulfgard slår vidare fast att flickorna uppvisar en mångfald av hållningar vid receptionen av olika genusmönster i böckerna. Vissa läsare tolkar karaktärerna enligt traditionella genusmönster och andra i enlighet med en mer modern genusförståelse. En viktig slutsats är att läsare de facto tillägnar sig de förebilder som de möter i läsningen vilket förstärker grunden till föreliggande undersökning.9

I antologin Modig och stark – eller ligga lågt anlägger författarna ett genusperspektiv vid en analys av hur pojkar och flickor samt män och kvinnor gestaltas

8

Ulfgard, 2002, s. 13.

9

12

i barn- och ungdomslitteratur. Författarna diskuterar genus och dess relation till läsning och litteratur i skolan. De belyser hur böcker används i undervisningen samt pedagogernas syn på litteraturens funktion och barnens läspreferenser. Innehållet spänner över litteratur som används på alla nivåer i skolan och det är framförallt två kapitel som analyserar ungdomsromaner som kort ska redovisas.10

Helen Schmidl gör en genusorienterad läsning av Per Nilssons Hjärtans fröjd och diskuterar bland annat bokens karaktärer. I sin text tar hon även upp receptionen av romanen i den åttondeklass i vilken hon arbetat. Inledningsvis redovisar hon, med hänvisning till manlighetsforskaren Connell, innehållet i de traditionella manlighets- och kvinnlighetsdiskurserna som cirkulerar inom den västerländska kultursfären. Enligt dessa tillskrivs kvinnan egenskaper som att vara vårdande, lättpåverkad, pratsam, emotionell, intuitiv samt sexuellt lojal. Mannen å andra sidan förmodas vara aggressiv, orubblig, fåordig, rationell, analytisk och promiskuös. Dessa normer, konstaterar Schmidl, påverkar troligtvis ungdomars aktiviteter innefattande deras läsvanor.11

Schmidls studie visar dock att ingen av de huvudkaraktärer som figurerar i romanen inordnar sig i dessa kvinnliga respektive manliga ideal. Schmidl understryker att

Hjärtans fröjd är en viktig bok just på grund av att nya alternativa genusdiskurser ges

utrymme. I romanen ser vi till exempel hur den manlige protagonisten är osäker och känslosam medan den kvinnliga huvudpersonen är den som är självsäker och självständig och har tillfälliga sexuella förbindelser. De sätt som manlighet och kvinnlighet konstrueras på går stick i stäv emot de traditionella genusformationer som nämndes ovan.12 Detta mottas dock med blandade reaktioner från läsarna. De kvinnliga läsarna var kritiska till den kvinnliga karaktären som de ansåg vara ”billig” samtidigt som den manlige huvudpersonen fick utstå mest kritik från killarna i klassen. Intressant i detta avseende är att många av elevernas kritik av romankaraktärerna innebär att man inordnar sig i de normer som återfinns inom den traditionella genusdiskursen (dvs. att kvinnan ska vara sexuellt lojal och att mannen ska vara behärskad och inte visa känslor). Schmidl menar att detta beror på att den traditionella genusdiskursen

10

Kåreland, Lena red., Modig och stark eller ligga lågt – Skönlitteratur och genus i skola och förskola, Stockholm 2005.

11

Schmidl, Helen, ”It takes two to tango - om Per Nilssons Hjärtans fröjd”, Modig och stark eller ligga

lågt – Skönlitteratur och genus i skola och förskola, red. Kåreland, Lena, Stockholm 2005, s. 285-286.

Boken som refereras av Schmidl är Connell, R.W, Gender, Cambridge 2002.

12

13

fortfarande är förhärskande och som ungdom i färd med att etablera sin egen identitet är det svårt att utmana existerande normer.13

En pojke och hur han konstruerar sin maskulinitet står i fokus för Lena Kårelands bidrag till nämnda antologi. Föremålet för hennes undersökning är den sextonårige John-John, huvudpersonen i Mats Wahls ungdomsroman Vinterviken. Kåreland visar hur John-Johns identitet i mångt och mycket påverkas av en fysisk manlighetsdiskurs. Denna diskurs pekar ut styrka, fysiska prestationer, känslomässig kontroll och att behärska kroppen som maskulinitetens innehåll. Men John-John formas också av en outsiderdiskurs då han är en machotyp som är bråkig och tar stort utrymme i skolan samtidigt som han tillsammans med sin vapendragare Sluggo ägnar sig åt småskaligare brottslighet. John-John inordnar sig i dessa avseenden, i en traditionellt manlig diskurs med drag som aggressivitet och tävlingsinstinkt.14

Romanens huvudkaraktär uppvisar också egenskaper som bryter mot etablerade genusnormer för manligt uppträdande – han döljer vissa förment ”mjuka” sidor bakom en hård fasad. John-John gråter exempelvis vid uppbrottet från sin flickvän Elisabeth. Valet att gå teaterlinjen på gymnasiet och hans intresse för litteratur tolkar också Kåreland som exempel på avsteg från manlighetsnormen. Till skillnad från Schmidl, som fokuserar olika genusdiskurser som betydelsefulla för karaktärernas identitetsskapande, har Kåreland en intersektionell ansats när andra diskursiva formationer som klass och etnicitet integreras i analysen. Följaktligen konstateras John-Johns identitet vara skapad genom ett samverkande av de faktorer som nämnts samt detta att han tillhör underklassen och har ett icke-etniskt svenskt utseende.15

För att göra en kort utvikning och samtidigt ett viktigt understrykande, så är en grundläggande premiss för uppsatsen att de litterära karaktärerna kan fungera som ideal för de läsande ungdomarna. Enligt humanistisk och samhällsvetenskaplig forskningen har ungdomslitteratur och populärkultur numer ett alltmer växande inflytande över ungdomars identitetsarbete.16 Ett viktigt påpekande gör Ove Sernhede då han skriver att den moderna forskningen gör gällande att identitet inte längre är något man ”tar över” av sina föräldrar utan att det istället är något som individerna skapar själva. I samband med detta skapande konstaterar han att:

13

Schmidl, 2005, s. 301f.

14

Kåreland, Lena, ”Kön och klass i Mats Wahls Vinterviken”, Modig och stark eller ligga lågt –

Skönlitteratur och genus i skola och förskola, red. Kåreland, Lena, Stockholm 2005, s. 311, 324 och 335. 15

Kåreland, 2005, s. 333 och 335f.

16

Sernhede, Ove, ”Svart macho eller vit velour”, Sprickor i fasaden – manligheter i förändring, red. Ekenstam, Claes, Johansson, Thomas & Kuosmanen, Jari, Smedjebacken 2001, s. 258.

14

Sökande efter ideal och förebilder utgör en viktig aspekt av detta identitetsarbete och en av ungdomskulturens funktioner är just att tillhandahålla bilder eller ’objekt’ för de identifikationsprocesser dagens unga av nödvändighet är inbegripna i för att utveckla egen identitet.17

Dessa bilder eller objekt som Sernhede benämner dem, kan i det här fallet vara just de karaktärer som figurerar i romanerna. En slutsats som Ulfgard drar är ju som nämnts ovan att vissa av hennes läsare använder böcker på just det sättet.

Ett användbart begrepp i det här sammanhanget är också det av socialisationsforskaren Thomas Ziehe lanserade: den sociokulturella friställningen. Detta ringar in den period då ungdomar ännu inte hunnit skapa en egen identitet.18 I relation till processer kopplade till sekularisering och globalisering konstaterar Ulfgard med hänvisning till Ziehe:

I tomrummet efter ett normsystem som tidigare tryckts på individen, måste den unga individen i ökad utsträckning själv finna och forma ett innehåll. Ungdomar drivs in i en dialektisk process av sökande och prövande av stilar, roller, positioneringar och kulturyttringar i sin jakt efter identifieringsprojekt.19

Eftersom dagens ungdomar alltså inte med nödvändighet träder i sina föräldrars fotspår så står de delvis utanför traditionen. Samtidigt är de också utanför samhället i det att de inte är delaktiga i produktionen men psykiskt och fysiskt måste betraktas som vuxna.20

Termen subjektiv relevans är myntad av Jon Smidt och inbegriper igenkänningsfaktorns betydelse i exempelvis läsning. Smidt menar vidare att denna liksom teman och motiv som kan kopplas till den egna identitetsutvecklingen är viktiga komponenter i motivationen till läsning.21

Sammanfattningsvis är således ungdomar i det postmoderna samhället på ett annat sätt än tidigare inbegripna i en identitetsskapande process. Ramarna eller direktiven för möjliga identitetskonstruktioner är färre idag och detta innebär både en ökad valfrihet och en ökad osäkerhet. Då unga tidigare kunde luta sig mot traditioner, familj och religion för stöd i sitt personliga vardande har dessa komponenter nu kommit att spela en allt mindre roll. Idag är, åtminstone vad svenska förhållanden beträffar, de unga i

17

Sernhede, 2001, s. 258.

18

Kåreland, Lena, ”Inledning”, Modig och stark eller ligga lågt – Skönlitteratur och genus i skola och

förskola, red. Kåreland, Lena, Stockholm 2005, s. 13 och fotnot s. 363. 19

Ulfgard, 2002, s. 29.

20

Kåreland, 2005, s. 13 och fotnot s. 363.

21

15

större utsträckning hänvisade till de ideal som sprids via populärkultur och media, däribland ungdomslitteraturen

Vad gäller själva tillägnelsesituationen skiljer sig bokläsandet från hur övrig populärkultur anammas. De erfarenheter och kunskaper som läsningen medför tillkommer i en situation som till viss del skiljer sig från övriga sammanhang då normer och värderingar internaliseras. Vid bokläsandet är omvärlden på något sätt avskuren och som läsare träder man in i romanens värld. Väl där stiftar läsaren bekantskap med bokens karaktärer, lär känna miljöer och befinner sig i denna fiktiva värld under en längre tid. Därför torde handling och karaktärer i böckernas värld kunna rendera djupare och mer bestående intryck på en ungdom än vad ögonblicksbilder ur reklam och i filmer kan. Läsare utvecklar relationen till de litterära gestalterna under andra former och under längre tid varför det åtminstone finns en potential för att dessa kommer att påverka denne mer genomgripande.

16

3 Teoretiska utgångspunkter

Uppsatsen opererar utifrån den litteratursociologiska utgångspunkten att samhället skildras i litteraturen. Litteratursociologiska studier grundar sig ofta på någon typ av

speglingsteori, dvs. idén att litteraturen avbildar och fångar en historisk verklighet.22

Därmed inte sagt att verkligheten är exakt avbildad i litteraturen utan snarare att det finns tydliga paralleller. Genusdiskursernas formerande i romanen sker inte i ett vakuum utan i interaktion med både det fiktiva och det faktiska omgivande samhället. Med Kårelands formulering handlar det för denna uppsats bekommande om att ”studera de representationer och ’rekonstruktioner’ av samhälleliga förhållanden som författaren och/eller konstnären valt att lyfta fram ur sina perspektiv”.23 Utgångspunkten är alltså att de genusdiskurser som avtecknas i romanen inte är frikopplade från verklighetens diskurser utan att det finns en överensstämmelse.

För att skapa en bättre förståelse för de genusdiskurser som avtecknar sig i materialet appliceras två genusteorier. Dessa är olika förklaringsmodeller för hur genus skapas och upprätthålls i samhället och utifrån dessa tolkas de karaktärer som påträffas i romanerna. Den första är den i genusvetenskapliga sammanhang namnkunniga Yvonne Hirdmans teori om genussystemet. Den andra är den australiensiske sociologen R.W. Connells modell om den hegemoniska maskuliniteten. Förstnämnda förklarar hur genusordningen (att kvinnor strukturellt är underordnade män) i samhället vidmakthålls medan den senare huvudsakligen fokuserar på hur manligheter skapas.

För att börja med Hirdman så väljer hon att förstå begreppet genus som ”föränderliga tankefigurer ’män och ’kvinnor’ […] vilka ger upphov till/skapar föreställningar och sociala praktiker, vilka får till följd att också biologin kan

22

Svedjedal, Johan, ”Litteratursociologi”, Litteraturvetenskap – en inledning, red. Bergsten, Staffan, Lund 2002, s. 81 och 84.

23

17

påverkas/ändras”.24 En definition som överensstämmer med den inledningsvis skisserade. Hirdman betraktar genus som ett system som genomsyrar allt socialt liv och som den grundläggande princip varpå alla sociala, ekonomiska och politiska strukturer bygger. Genussystemet är Hirdmans begrepp för att beteckna den samhälleliga könsstruktureringen. Två logiker eller lagar utgör genussystemets fundament. Den ena benämner hon för isärhållandets tabu och den innebär det dikotoma förhållandet som existerar mellan könen - att manligt och kvinnligt inte bör blandas. Den andra logiken är den manliga normens primat, dvs. att mannen är normen och utgör rättesnöret för det som är normalt och allmängiltigt. Det är genom isärhållandet som hierarkin och den kvinnliga underordningen skapas. Isärhållandet strukturerar praktiker, platser och egenskaper och uttrycks i exempelvis arbetsdelning.25

Hirdman talar om tre olika nivåer av genuskonstruktion: kulturell överlagring som är de föreställningar och bilder som förknippas med manligt och kvinnligt. Social

integration som betecknar hur genus organiseras i samhället på grundval av

tankefigurerna och socialisering som fokuserar på hur genus internaliseras på individuell nivå. Det teoretiska och abstrakta genussystemet operationaliseras sedan genom genuskontrakten. Dessa är de konkreta iscensättandena av genussystemets logiker, med andra ord genussystemets konkreta uttryck i såväl föreställningar som praktiker. Vad som är manligt respektive kvinnligt, vem som gör vad etc. i ett visst socialt sammanhang vid en historiskt given tidpunkt.26

Teorin har kritiserats från många håll bland annat för att den ansetts vara på en för hög abstraktionsnivå, för att vara alltför statisk och att inte på ett tillfredsställande sätt förklara förändring.27 Mycket av kritiken är välriktad men samtidigt ter det sig som en svår uppgift att förklara hur genusordningen upprätthålls utan att abstrahera och göra vissa generaliseringar. Utan att närmre gå in på en diskussion av teorins eventuella förtjänster och brister kan det konstateras att den har relevans för de strukturer som existerar i samhället. Hur den står sig i en konfrontation med föreliggande uppsats material återstår att se.28

24

Hirdman, Yvonne, ”Genussystemet – reflexioner kring kvinnors sociala underordning”, (urspr. publ. i

Kvinnovetenskaplig tidskrift (1988:3)), återgiven i Litteratursociologi – texter om litteratur och samhälle,

red. Furuland, Lars & Svedjedal, Johan, Lund 1997, s. 404.

25

Hirdman, 1997, s. 404f.

26

Hirdman, 1997, s. 407f.

27

Karlsson, Sjögren, Åsa ”Historia, kvinnohistoria, genushistoria”, Genusvägar – en antologi om

genus-forskning, red. Thurén, Britt-Marie, Malmö 2002, s. 128. 28

För en kritisk diskussion av genussystemteorin se ex Carlsson, Wetterberg, Christina, ”Från patriarkat till genussystem – och vad kommer sedan?” och Hagemann, Gro, ”Postmodernismen en användbar men

18

Den andra teorin är Connells teori om den hegemoniska maskuliniteten som syftar till att utforska olika maskuliniteter samt blottlägga deras inbördes relationer. Connell utgår ifrån att det existerar multipla maskuliniteter och med hjälp av denna teori kan dessa olika typer urskiljas och en förståelse för förändringar i genusmönster och inom maskuliniteter kan uppnås.

Connells modell av maskulinitetens mönster i den västerländska genusstrukturen består av fyra olika maskulinitetskategorier som är hierarkiskt relaterade till varandra. Connell talar om den hegemoniska maskuliniteten vilken hon definierar som den maskulinitet som vid en viss tidpunkt i en viss kultur ”innehåller det för tillfället accepterade svaret på frågan om patriarkatets legitimitet”.29 Därigenom säkerställs mäns överordnade position gentemot kvinnan, eller förväntas åtminstone göra det. Den hegemoniska maskuliniteten innehåller en norm för hur man som man ska bete sig, se ut etc. och det är, i större eller mindre utsträckning, denna idealbild som de flesta män på ett eller annat sätt måste förhålla sig till.30

Begreppet kan förstås som en konstruktion av manlighet vilken är kopplad till män som besitter maktpositioner i samhället och som därmed också representerar de egenskaper som den ideala mannen bör besitta. Det är dock inte alltid att så är fallet. De män som uppbär det hegemoniska idealet behöver inte per definition sitta vid den samhälleliga maktelitens bord utan kan vara rockstjärnor eller skådespelare och inneha en makt av mer symbolisk karaktär.31

Connell menar också att den hegemoniska maskuliniteten inte är någon ”låst karaktärstyp” som alltid och överallt ser likadan ut. Snarare är det så att maskuliniteten upprätthåller den hegemoniska positionen i ett visst mönster av genusrelationer, en position som alltid kan sättas i fråga.32 Den hegemoniska positionen är alltså en historiskt föränderlig kategori vars innehåll kan omformuleras och förändras när den utsätts för utmaningar

I själva verket är det ytterst få män som lever upp till den hegemoniska maskulinitetens normativa standard. Den andra typen av maskulinitet, den delaktiga

opålitlig bundsförvant”, båda i Genushistoria – en historiografisk exposé, red. Carlsson, Wetterberg, Christina & Jansdotter, Anna, Lund 2004.

29

Connell, R.W. Maskuliniteter, Uddevalla 2008 (2:a uppl.) s. 115.

30

Connells teori har haft stort inflytande på mansforskningen under 1990-talet och därför har även denna kritiserats, se ex Marklund, Andreas, ”Gossen & husbonden – Ideal, individer och äktenskap i 1700-talets Sverige”, Bedrägliga begrepp – kön och genus i humanistisk forskning, red. Andersson, Gudrun, Uppsala 2000.

31

Connell, 2008, s. 115.

32

19

maskuliniteten utgörs just av den stora massan av män, som trots att de inte lever upp

till denna norm ändå åtnjuter de fördelar som männen erhåller av kvinnornas underordnade ställning. Eftersom denna grupp inte går i spetsen för patriarkatet så utsätts den heller inte för de ”spänningar och risker det innebär att befinna sig i patriarkatets frontlinje”.33

Den tredje kategorin benämns som den underordnade maskuliniteten och den inbegriper män som betraktas som omanliga, som exempelvis homosexuella män eller män som håller på med någon form av ”kvinnlig” aktivitet. Dessa maskuliniteter bortdefinieras från den hegemoniska maskuliniteten och blir en symbolisk förvaringsplats för det som inte tillåts inom idealet. De underordnade betraktas som den hegemoniska maskulinitetens motsats och med underordningen följer också ofta stigmatisering eller förtryck. Dessa män tar alltså avstånd från det hegemoniska idealet och blir således underordnade.34 Connell talar även om marginaliserade maskuliniteter och anknyter här till begreppen klass och etnicitet. I detta fall avses relationerna mellan maskuliniteter i dominanta och underordnade klasser eller etniska grupper.35

Både Hirdmans och Connells teorier bygger på genus som en socialt skapad kategori varför dessa också låter sig förenas med diskursanalysens och denna uppsats grundförutsättningar. Genus är som bekant socialt skapat genom vårt språk, våra handlingar etc. Detta går i linje med diskursanalysens uppfattning av diskursen. Inom olika diskurser odlas olika sätt att uppfatta företeelser som manligt och kvinnligt och detta ges diskursivt uttryck i tal, handlingar, yttre attribut osv.

33 Connell, 2008, s. 117. 34 Connell, 2008, s. 116. 35 Connell, 2008, s. 118f.

20

4 Metod

4.1 Urval och avgränsningar

Uppsatsens material består av ungdomsromanen Ingen återvändo av Douglas Foley.36 Skälet till att valet föll på en ungdomsroman har diskuterats tidigare men kan sammanfattas med att ungdomsromanerna i visst avseende speglar samhälleliga genusdiskurser och samtidigt kan karaktärerna som personifierar dessa diskurser utgöra identifikationsobjekt för de unga läsarna. Titeln Ingen återvändo valdes på grundval av att den handlar om ungdomar samt att handlingen utspelas i tidsmässig och rumslig närhet till dagens samhälle. Framförallt har utgångspunkt tagits i att det finns subjektiv relevans för ungdomar i boken. Detta blev vägledande då tematiken i romanen berör sådant som identitet, manligt och kvinnligt, kärlek, sexualitet och skola.

Ifrågavarande bok valdes också mot bakgrund av att den använts i en undervisningssituation då jag auskulterade. I detta fall berördes inte dess uppenbara genustematik nämnvärt vilket jag uppfattade som anmärkningsvärt och en smula problematiskt. Att boken var aktuell i undervisning innebär att läses av ungdomar vilket också motiverar valet. Materialet har begränsats till endast en roman beroende på uppsatsens tämligen kringskurna omfång och att ett mindre antal romaner möjliggör större djup i analysen.

36

21

4.2 Diskursanalys

Den metod som tillämpas i utforskandet av kvinnlighets- och manlighets-konstruktionerna går under benämningen diskursanalys. Denna metod kan hänföras till kategorin kvalitativa forskningsmetoder. Att studera ideal och identiteter innebär att i detalj analysera hur dessa etableras, i detta fall, i text. Följaktligen blir ett kvalitativt tillvägagångssätt att föredra framför en mer generaliserande kvantitativ metod. Valet föll på den diskursanalytiska metoden sedan denna lämpar sig väl för just studiet av hur identiteter skapas och upprätthålls. I detta kapitel beskrivs vad denna metod går ut på samtidigt som dess bakgrund kortfattat skisseras. Dessutom presenteras nyckelbegreppen diskurs och diskursteori.

Diskursanalysen har sina rötter i socialkonstruktionismen. Detta är ett paraplybegrepp som innefattar ett större antal teorier rörande kultur och samhälle. Socialkonstruktionismen utgår i korthet från antagandet att verkligheten är socialt konstruerad. Våra sätt att förstå världen och vår kunskap om den har inte sitt ursprung i hur världen de facto ser ut, utan är konstruktioner skapade i interaktion mellan människor. Av detta följer att våra identiteter och våra världsbilder är kulturellt och historiskt betingade och därför föränderliga över tid.37

Det diskursanalytiska forskningsfältet, som baseras på socialkonstruktionistiska premisser, kan grovt delas in i tre huvudinriktningar: diskursteori, kritisk diskursanalys och diskurspsykologi. Diskursanalysen har förutom ovanstående tankar tagit intryck av de strukturalistiska och poststrukturalistiska språkteorierna. Strukturalismen, med Ferdinand de Saussure som dess främsta inspiratör, betraktar relationen mellan språk och verklighet som godtycklig, det vill säga att världen inte i sig själv skapar de uttryck som används för att beskriva den. Dessa skapas genom att den sociala konventionen bestämmer hur olika ting och företeelser ska betecknas. Tecknen existerar i ett nätverk av ord, där de ges betydelse i relation till varandra. Denna struktur kallar Saussure för

langue och den betraktas som fast och oföränderlig. Det språk som människor i

realiteten använder, parole, bygger på langue fast skiljer sig i det att det är mer tillfälligt och präglat av individerna.38

37

Burr, Vivien, 2003, s. 1-6.

38

22

Poststrukturalisterna vidareutvecklade och kritiserade dessa tankegångar. Vad man från poststrukturalistiskt håll tog fasta på var att tecknen får sin betydelse i relation till varandra i ett nätverk och att betydelsen inte finns på förhand given i verkligheten. De två huvudsakliga modifieringarna är att man har övergett uppdelningen mellan langue och parole och att språket inte längre betraktas som ett absolut och statiskt system, alltså att språket inte en gång för alla är fastställt. Istället menar poststrukturalisterna att strukturen förändrar sig, eftersom att ordens (tecknens) betydelse ständigt glider i förhållande till varandra. I detta avseende aktualiseras poststrukturalismens kritik av åtskillnaden mellan langue och parole, då denna menar att det är i det konkreta språkbruket som strukturen formas, reproduceras och förändras. Kort sagt – vi använder strukturen fast tänjer samtidigt på den då vi föreslår alternativa sätt att bestämma tecknens betydelse.39

4.2.1 Diskursteori

Det metodologiska verktyg som används i sökandet efter vad som utgör de kvinnliga och manliga identiteterna, är den gren på det diskursanalytiska trädet som kallas för diskursteori. Termen diskursteori är Winther Jørgensens och Phillips egen beteckning på Ernesto Laclaus och Chantal Mouffes diskursanalytiska inriktning sådan den presenteras i Diskursanalys som teori och metod.40 Diskursteorin är en omfattande

teoretisk modell och urval och förenkling har därför varit av nöden tvunget. I uppsatsen kommer endast de analysverktyg och begrepp som motiveras av uppsatsens syfte, frågeställningar och material att tillämpas. Med anledningen av det och för att inte metodavsnittet ska bli alltför omfångsrikt begränsas också redogörelsen för diskursteorins innehåll.

I anslutning till Saussure och strukturalismen intresserar sig diskursteoretikerna för tecknen och hur dessa tillskrivs betydelse. Diskursteorin fokuserar på hur den betydelseskapande processen fungerar, alltså hur olika diskurser kämpar om att få definiera tecknen. Kännetecknande för diskurser är just detta att de reducerar tecknens mångtydighet.41 I exemplet ovan så är skinheaddiskursens sammankoppling av man och

39

Jørgensen, Winther & Phillips, 2000, s. 17f.

40

Jørgensen, Winther & Phillips, 2000, s. 7.

41

23

aggressivitet ett sätt att fylla tecknet man med betydelse. Samtidigt så utesluts andra möjliga förståelser av manlighet som exempelvis en sammankoppling mellan manlighet och svaghet eller feghet.

Enligt diskursteorin struktureras allt socialt liv av diskurserna. Alla subjekt är bestämda av diskurserna. I diskurserna finns alltid angivet vissa positioner som subjekten, i detta fall huvudpersonerna i romanen, kan inta. Till dessa positioner knyts bestämda förväntningar om hur man ska uppföra sig och vad man kan säga och inte säga.42 I exempelvis en undervisningsdiskurs finns det outtalade regler för hur lärare och elever ska bete sig gentemot varandra i klassrummet. Därmed inte sagt att dessa står oemotsagda, utan det sker ständiga överträdelser av dessa ”normer” eftersom olika diskurser kämpar mot varandra om vilka positioner som ska gälla.

Identitet skapas genom att subjektet identifierar sig med något. Detta något är de subjektpositioner som nämnts ovan. Diskursteoretikerna talar även om så kallade mästersignifikanter, i diskursteoretisk terminologi nodalpunkter. Dessa kan sägas vara det som diskursen centreras kring, diskursens nav. Nodalpunkterna i de diskurser denna uppsats fokuserar på är kvinna och man, kring vilket olika signifikanter knyts samman i så kallade ekvivalenskedjor. Ekvivalenskedjorna ger nodalpunkterna en innebörd och därmed utesluts andra möjliga betydelser. Signifikanterna i dessa kedjor är relationellt sammankopplade; en individ är något eftersom det finns något annat individen inte är.43 I till exempel en undervisningsdiskurs är en lärare pedagogisk, kunnig och auktoritativ. Dessa karakteristika är detsamma som signifikanter. Är läraren inte detta, är han eller hon heller ingen ”riktig” lärare i undervisningsdiskursens mening.

Det är när en person, som beskrivits, låter sig representeras av en rad signifikanter med en nodalpunkt som centrum, som han/hon får en identitet. Identiteten är något som antas, tilldelas och omförhandlas i diskursiva processer och följaktligen att betrakta som något rakt igenom socialt.44

Utöver ovanstående begrepp härrörande från diskursteorin används ytterligare ett från en annan diskursanalytisk skola, den kritiska diskursanalysen, nämligen

diskursordning. Detta begrepp betecknar det sociala rum inom vilket flera diskurser

opererar samtidigt. Diskurserna påverkar varandra och är engagerade i en så kallad diskursiv kamp som handlar om vilket innehåll ett tecken ska ha samt vilka diskurser

42

Jørgensen Winther & Phillips, 2000, s. 48.

43

Jørgensen Winther & Phillips, 2000, s. 50.

44

24

som ska tillåtas råda.45 Likt ovan kämpar skinheaddiskursen med den homosexuella manlighetsdiskursen om att få fylla tecknet man med just sina innebörder.

4.3 Genomförande, validitet och reliabilitet

Konkret kommer undersökningen att betrakta kvinna och man som nodalpunkter – i sig innehållslösa fast centrala tecken som får sina definitioner genom att andra tecken (eller signifikanter) kopplas samman med dem. Ärendet blir då att i romanen urskilja vilka diskurser som existerar och kämpar om att fylla dessa nodalpunkter med sitt innehåll. Analysen av dessa diskurser består i att genom närläsning undersöka vilka tecken som relateras till karaktärerna i böckerna och på vilket sätt, samt hur dessa egenskaper värderas i förhållande till kön i det sociala universum som byggs upp i romanerna. Diskurserna ger sig tillkänna dels genom regelbundenheter, det vill säga då samma tecken knyts till flera nodalpunkter, därigenom uppstår det mönster som bildar diskursen. Dels genom oregelbundenheter dvs. då ett tecken som är diametralt annorlunda sammankopplas med samma nodalpunkt. Diskursernas gränser kan vara otydliga men när det uppstår en diskursiv kamp mellan olika diskurser blir gränserna mellan dem uppenbara.

Materialet kommer inte att analyseras utifrån en objektiv horisont utan jag befinner mig själv inom diskurserna. Ett fullständigt förfrämligande inför materialet omöjliggörs av att jag i rollen som forskare, och som människa för delen, inte kan bryta mig ur diskurserna, det finns ingen objektiv position utanför dessa. Ens position är alltid diskursivt präglad.46 Genusperspektivet och de två anförda teorierna bildar tillsammans den tolkningsmatris som appliceras på materialet. Men själva urvalet kommer ofrånkomligen att påverkas av mina egna uppfattningar och värderingar.

Tolkningen av vad som utgör genusdiskurserna präglas däremot av en strävan mot allsidighet, saklighet och objektivitet. En annan person hade måhända gjort en annan bedömning och urskiljt diskurser på ett annorlunda sätt. Detta är beroende av vilken förförståelse man har. Följaktligen kan det föreligga en viss svaghet vad gäller uppsatsens reliabilitet. När det gäller uppsatsens validitet tillförsäkras denna genom att analysen är genomskinlig för läsaren. Denna transparens uppnås genom att

45

Jørgensen, Winther & Phillips, 2000, s. 36 och 64.

46

25

ställningstaganden tydligt klarläggs samt att tankegångar och slutsatser precist motiveras och redovisas i analysen. Det senare görs genom att exempel ur materialet kontinuerligt förs fram vilket gör det möjligt för läsaren att själv värdera materialet och de slutsatser som dras av detta.47 Båda dessa begrepp ter sig en aning svårtillämpliga inom kvalitativa analyser likt denna, sedan dessa inte likt dess kvantitativa diton avser att statistiskt säkerställa resultat utan snarare att skapa förståelse för och tolka olika fenomen.

47

26

5 Analys och resultat

5.1 Ingen återvändo

Presentationen av romanen i avseende på handling, karaktärer, berättarteknik etc. kommer att vara tämligen kort för att bereda mer utrymme för analysen. Nedan redovisas därför endast det mest väsentliga i dessa hänseenden.

Ingen återvändo är den svensk-brittiske författaren Douglas Foleys första

ungdomsroman som gavs ut 2001. Bokens handling kretsar kring ett gäng 16-17-åringar, fem killar och två tjejer, och deras öden och äventyr under några dagars kanotutflykt. Ursprungligen var denna kanotresa tänkt som en hajk i skolans regi, men när de deltagande lärarna blir sjuka bestämmer sig eleverna för att genomföra utfärden ändå. Det som sedan börjar som ett uppsluppet och spännande äventyr urartar efterhand och slutar i tragedi.

Huvudpersonen Nick Strange är en osäker och sökande pojke mitt i tonåren. Antagonisten, Steven Knight, är en av skolans populäraste killar och är dessutom tillsammans med Penny Wilson, tjejen som Nick är förälskad i. Nicks bästa vän heter Andy Williams och deras vänskap har sin upprinnelse i att Nick räddar Andy från att bli misshandlad av skolans bråkmakare, Colin Stone. Det är dessa personer, tillsammans med Peter Clark och hans flickvän Virginia Monteira, som ger sig ut på kanotfärden. Äventyret utspelar sig på 1960-talet i Hongkong mitt under pågående kulturrevolution.

Inom den lilla skaran som ger sig iväg finns två tydliga grupperingar. Nick och Andy betraktas av Peter, Colin och Steven som töntiga och har inte lika hög social status på skolan som de själva. Andy och Nick är å sin sida mindre förtjusta i Colin och Steven framförallt för att de har högre status på skolan och på grund av att de är

27

nedlåtande mot Nick och Andy. Peter kompletterar duon Colin och Steven men är, åtminstone till en början, i Nick och Andys ögon inte lika otrevlig.

Det är sommar, skolan har precis dragit igång för terminen och det hela börjar som en spänningsfylld upplevelse i frihet utanför skolans och föräldrarnas hägn. Emellanåt råder det en spänd stämning mellan de två pojkgrupperna. För trion med Steven i spetsen handlar det om att markera att man har högre status och är häftigare än Andy och Nick. Dessa två försöker samtidigt hävda sig i gruppen och kämpar för att inte bli förlöjligade. Mittemellan dessa två grupperingar står tjejerna som sinsemellan håller ihop. I vissa situationer sympatiserar de med och orienterar sig mot Nick och Andy och i andra mot pojktrion som delvis utgörs av deras pojkvänner. Steven och hans två kompisar har tagit med alkohol och marijuana och de två kvällar som resan varar spenderas i umgänge tillsammans med dessa. Under kvällen och natten dag två spårar situationen fullständigt ur och det kulminerar i att Steven, Peter och Colin våldtar Virginia. Gruppen splittrats efter detta och det är med stor ansträngning som de rider ut en storm som utvecklats och tar sig tillbaka till fastlandet där ett rättsligt efterspel vidtar. Steven och Colin ljuger i förhören medan Peter erkänner. Myndigheterna lägger ner fallet på grund av bristande bevisning, vilket slutar med att Nick blir relegerad från skolan och att han och hans familj lämnar Hongkong.

Berättartekniskt sker berättandet retrospektivt genom att Nick redogör för sin version av det inträffade i ett polisförhör. Nick utgör vad narratologin benämner för en homodiegetisk berättare, det vills säga en jagberättare som själv befinner sig i romanvärlden. Berättandet är internt fokaliserat vilket innebär att det är i Nicks medvetande som berättandet tar sin utgångspunkt. Genom läsningen får man endast ta del av Nicks tankar. Vad de andra tycker och tänker avslöjas inte mer än utifrån hans tolkning av det. Det är Nicks synintryck och upplevelser som delges och under tiden han inte är delaktig i händelseförloppet (när han exempelvis sover) framgår det inte vad som pågår i handlingen.

Nedan presenteras de genusdiskurser som identifierats. Analysen anknyter delvis till de genusformationer som redovisats i litteraturgenomgången. Därefter kopplas de urskiljda genusdiskurserna till de teoretiska modellerna för hur genus skapas och upprätthålls. Avslutningsvis sammanfattas analysens resultat.

28

5.2 Genusdiskurserna i Ingen återvändo

Inledningsvis kan det konstateras att de diskurser som genomsyrar den sociala världen i

Ingen återvändo till stor del anknyter till de traditionella genusdiskurser Schmidl med

hänvisning till Connell anför i sin artikel. Dessa står dock inte helt oemotsagda, utan utmanas av andra mer ”moderna” genusdiskurser. Genom de sju karaktärer, eller med diskursteoretisk terminologi, subjekt, som presenterats uttrycks dessa diskurser. I subjektens sätt att bete sig, att samtala och interagera åskådliggörs diskurserna och dessa diskurser etablerar tillsammans den diskursordning som analyseras. Diskursordningen är beteckningen för det sociala fält inom vilket flera diskurser existerar. I det här fallet kommer diskursordningen huvudsakligen att avgränsas till det sociala rum som skolan och kanotutfärden tillsammans skapar.

Utgångspunkt för analysen kommer att tas i de subjekt som nämnda karaktärer utgör. Dessa subjekt är bärare av diskurserna – de antar de subjektpositioner som anges av diskurserna. Själva avgränsandet av diskurser är, som nämnts ovan, en aning godtyckligt. Vissa av de nedan identifierade diskurserna överlappar varandra och hade kunnat sammanföras och analyseras som en enhetlig diskurs men av pedagogiska skäl och för att deras innehåll med tydlighet ska framgå har de i det följande separerats.

5.2.1 Steven, Colin, Peter och den traditionella manlighetsdiskursen

Steven Knight är gängets ledare. Han är en färgstark och karismatisk figur som tjejerna på skolan trånar efter och som killarna avundas. Stevens subjektposition bestäms i hög grad av en traditionell manlighetsdiskurs. Subjektet Colin påverkas dock också av denna diskurs. Colin framställs inte lika nyanserat som Steven utan som en mer enkelspårig figur. Denna diskurs etableras genom att nodalpunkten man kopplas samman med en ekvivalenskedja som knyter samman tecknen (signifikanterna) aggressivitet, självbehärskning och heterosexualitet. Connell knyter fler egenskaper till

29

den traditionella manlighetsdiskursen men för denna uppsats vidkommande är dessa tre de centrala.48

5.2.2 Aggressivitet

Aggressivitet är ett tecken som Connell kopplar till den traditionella manlighets-diskursen, ett tecken som också knyts till Steven och Colins subjektpositioner. Steven tillgriper kontinuerligt våld eller hot om våld. När Andy lite för högljutt kommenterar Pennys bröst och Nick försöker rikta gruppens uppmärksamhet ifrån kommentaren ger Steven Nick en hård knuff i ryggen så att han hamnar under vatten. Denna knuff repeteras dagen efter och i samband med detta hotar Steven med ytterligare våld om Nick inte håller distans till Penny. När Nick inte hörsammar Stevens uppmaning utan senare överträder Steves uppsatta intimitetsgräns vad gäller hans flickvän, får han en träbit kastad i huvudet så att det börjar blöda.49

Colin har etablerat sin maktposition på skolan genom att med hot och våld terrorisera yngre och svagare elever. Han tvingar sina offer att ge honom pengar i utbyte mot att han inte slår dem och han jagar och förnedrar elever på skolgården. Exempel på detta ges i hur han trakasserar Andy när denne var ny på skolan.50 Att tillgripa våld markerar dels Colins och Stevens manliga positioner, dels är det ett sätt att kontrollera omgivningen och att ingjuta en respekt som ofta gränsar till fruktan. I tecknet aggressivitet intolkas således också de verbala hot om våld som Steven och Colin fäller. Ytterligare exempel på detta är när Steven under hemfärden jagar Nick i kajak: ”Jag ska döda dig, din lilla fitta. Så fort vi är framme!” och ”Jag ska spika upp dig så fort jag har chansen”.51 Redan innan hemfärden tar sin början utfästs samma hotelser från Steven i en situation som handlar om huruvida han själv eller Nick som ska använda en viss kajak.52 Aggressivitet som tecken knyts följaktligen till den traditionella manlighetsdiskursen genom det våld och hot om våld som manifesteras i

48

Självbehärskning och heterosexualitet är tecken som inte är med i den karakteristik som Schmidl anför men dessa brukar i inom maskulinitetsforskningen hänföras till den traditionella manlighetsdiskursen. För självbehärskningens roll i konstruerandet av manlighet se ex Ekenstam, Claes, ”Rädd att falla: gråtens och mansbildens sammanflätade historia”, Manligt och omanligt i ett historiskt perspektiv, red. Berggren, Anne Marie, Uppsala 1999. Gällande heterosexualitetens koppling till det västerländska mansidealet se den i teoriavsnittet refererade Connell, R.W. Maskuliniteter, Uddevalla 2008.

49 Foley, 2001, s. 89, 118 och 122. 50 Foley, 2001, s. 19-21 och 59. 51 Foley, 2001, s.189 52 Foley, 2001, s. 183.

30

Stevens och Colins subjektpositioner. Paralleller kan dras till karaktären John-John i

Vinterviken vars manlighet också till dels konstrueras utifrån tecken som aggressivitet

och bråkstake.

5.2.3 Självbehärskning

Självbehärskning är också ett tecken som ingår i den traditionella manlighetsdiskursen. Detta definieras som sättet att behålla lugnet, att inte klaga och att verka oberörd trots yttre påfrestningar, vilket särskilt återspeglas i Stevens subjektposition. Exempel härpå är när gruppen under dag två lider brist på vatten och därför tvingas bege sig till en by på en av öarna där de slagit läger. Alla är hungriga, törstiga och trötta:

’Om vi inte hittar nåt att dricka snart kommer jag att dö’, sa Clark. ’Jag med’, sa Virginia. […] ’Måste ni gnälla hela tiden’, ropade Knight. Han stannade upp och inväntade oss. ’Ni låter som en samling missnöjda kärringar på utflykt med Frälsningsarmén’.53

Citatet visar att detta att möta fysiska ansträngningar utan jämmer är något som uppvärderas, motsatsen hänförs genom yttrandet ”kärringar” bort från den traditionella manlighetsdiskursen.

Att självbehärskning är ett viktigt tecken åskådliggörs också genom att Nick kämpar för att det inte ska synas att han mår dåligt och har ont under vandringen till byn: ”Men jag ville inte klaga, fick inte klaga. Det enda jag kunde göra var att hålla masken och låta tiden ha sin gång.”54 Därmed positionernas även Nicks subjektposition av den diskurs som pekar ut självkontroll som tecken som är förenligt med manlighet. Även i Nicks beskrivning av Steven ringas tecknet självbehärskning in: ”Steven Knight. Jag imponerades av hans kunskaper. Alla imponerades. Det var inte så mycket vad han sa utan hur han sa det. Han var alltid så behärskad, hade sådan kontroll […]”.55 Värt att nämna är dock att självbehärskningen inte sträcker sig så långt i andra avseenden, exempelvis när det gäller Steven och hans snarhet till våld i vissa situationer som berörts ovan. 53 Foley, 2001, s. 129f. 54 Foley, 2001, s. 130. 55 Foley, 2001, s. 11.

31

5.2.4 Heterosexualitet

Det sista tecknet i den traditionella manlighetsdiskursen är heterosexualitet. Dess centrala position i diskursen sådan den utkristalliseras i romanen kan ses i hur den genomsyrar alla sociala relationer på ett eller annat sätt. Allt som strider mot den heterosexuella normen bortdefinieras per automatik från den traditionella manlighetsdiskursen. Heterosexualiteten är för övrigt en fundamental beståndsdel i samtliga diskurser, både de kvinnliga och de manliga, eller, annorlunda uttryckt, en premiss som alla diskursiva formationer på ett eller annat sätt formas i förhållande till i det diskursiva landskap som romanen skapar. Istället för att ge otaliga exempel på hur heterosexualiteten påverkar subjekten kan det kortfattat konstateras att pojkarna riktar sitt sexuella begär mot tjejerna och deras kroppar och vice versa. Ständiga återkopplingar till heteronormen och dess konsekvenser görs istället fortlöpande under den fortsatta framställningen. Innan utforskningen av manlighetsdiskurserna fortsätter ska de diskurser som konstituerar kvinnlighet klarläggas. De manliga diskurserna artikuleras nämligen i hög grad i förhållande till kvinnliga eller förment kvinnliga diskurser.

5.2.5 Penny och Ginny – ”typiska” tjejer?

Romanens kvinnliga subjekt formas delvis av en traditionell kvinnlighetsdiskurs. Lika framträdande är emellertid den kroppsliga kvinnlighetsdiskursen. Denna betonar utseende och kroppsspråk som centrala tecken i ekvivalenskedjan som etablerar nodalpunkten kvinna. Den senare diskursen blir tydlig genom bådas subjektpositioner. Likadant med den traditionella kvinnlighetsdiskursens tecken vårdande (i termen inordnas i det här fallet matlagning och omsorg). Vad gäller tecknen lättpåverkad och sexuellt lojal, också signifikanter i en traditionell kvinnlighetsdiskurs, kännetecknar dessa framförallt Ginny. Penny uppvisar istället drag som viljestyrka och bestämdhet kombinerat med en förmåga att sätta ner foten. Tecken som traditionellt förknippas med manlighet.

32

5.2.6 Den kroppsliga kvinnlighetsdiskursen

När Ginny och Penny omtalas så gör de oftast det i relation till hur de ser ut. Det refereras till deras kroppars utseende, hur de rör sig etc. Nick berättar att han förälskat sig i Penny och att hon är hans livs första förälskelse. När hon i samband med detta introduceras, beskrivs hon framförallt utifrån sitt yttre:

Hennes armar och ben var brunbrända och hennes cendréfärgade, axellånga hår hade bleknat något av sommarsolen. Jag kunde inte slita blicken från hennes axlar då hon helt oväntat tittade bakåt. […] Hennes hasselnötsbruna ögon glänste. Och hon hade utvecklats. Så pass mycket att hennes uniform var en aning för liten för henne. Den var urringad och min blick hoppade fram och tillbaka från hennes läppar till hennes bröst.56

När Nick beskriver Penny, sitt livs första förälskelse, delges inte särskilt mycket om hennes intellektuella natur utan i första hand hennes utseende. Även Ginny beskrivs på liknande sätt och Andy refererar exempelvis till henne som ”Big Tits”.57

Den kroppsliga kvinnlighetsdiskursen konstrueras genom att de kvinnliga subjekten använder sina feminina kroppsliga särdrag för att markera kvinnlighet. Det är sommar, varmt och då ungdomarna befinner sig i övärlden blir det mycket badande. Tjejerna spelar också själva på sina kvinnliga attribut i exempelvis sättet de rör sig. Detta belyses i denna badsekvens: ”’Dags för ett dopp’, ropade Virginia då hon och Penny hade återvänt från klippan. Hon sa det med överdriven kokett röst varpå hon långsamt började dra av sig sin tenniströja. Clark satte sig upp och visslade när hon rättade till axelbanden på sin bikinitopp.”58 Vidare när killarna börjar tala om nakenbad och tjatar på tjejerna att ta av sig sina överdelar:

Ginny stod bredvid Penny. Det vita skummet från svallvågorna dansade lekfullt kring deras fötter. Ginny tittade stint på Penny och kvävde ett skratt. Tenniströjan täckte den gula bikinins underdel och hennes bröstvårtor syntes tydligt. Ginny började röra sig kokettaktigt från sida till sida. Hon nickade mot sin väninna, som stod som fastklistrad i sanden i sin röda bikini. […] Virginia vände ryggen till. Hon rörde sina höfter långsamt och utmanande när en motoriserad djonk uppenbarade sig från udden.59 56 Foley, 2001, s. 24f. 57 Foley, 2001, s. 46 och 56. 58 Foley, 2001, s. 61. 59 Foley, 2001, s. 94f.

33

I synnerhet Ginny men även Penny använder sin kropp för att hos killarna få sin kvinnlighet bekräftad och för att få uppskattning och godkännande. Andy fäller följande yttrande adresserat till Ginny då tjejerna sitter endast iklädda bikinitoppar i kanoterna: ”’Jag skulle säga att du är den största av er två’, sa Andy. Han garvade vällustigt samtidigt som han ogenerat slickade sig om läpparna. ’Din sexdåre!’, utbrast Penny med ett stänk av sårad stolthet i rösten.”60 Virginia lämnar Andys replik om att hon har större bröst än Penny okommenterad vilket kan tolkas som att hon i visst avseende trivdes med kommentaren och kände sig bekräftad.

5.2.7 Den traditionella kvinnlighetsdiskursen

Den traditionella kvinnlighetsdiskursen anger matlagning som typiskt för en kvinnlig subjektposition. I linje med detta sköter Ginny och Penny all förberedelse och tillredning av mat under resan.61 Det enda killarna, undantaget Nick och Andy, tar ansvar för är att hämta ved och få igång brasan.

Tecknet lättpåverkad som den traditionella kvinnlighetsdiskursen pekar ut som relevant kan knytas till Ginnys subjektposition. Hon är den som, vilket citatet ovan visar, snabbast underkastar sig killarnas böner om nakenbad. Ginny förfaller också mer benägen än Penny att visa sina bröst för killarna under en nakendans som tar vid under dag två.62 Att flickor inte bör ha flera olika sexuella relationer är också något som stipuleras i den traditionella kvinnlighetsdiskursen. Detta förhållningssätt framhålls som eftersträvansvärt vilket ses i följande meningsutbyte där Peter och Steven diskuterar Ginny: ”Han [Peter, min anm.] vände sig mot Knight. ’Men hon är alldeles för lättillgänglig. Jag tror hon har sett flera ollon än en ekorre’ Knight fnittrade.” Vidare i Nicks beskrivning av Ginny: ”Men hon hade ett rykte om sig i plugget. Det sas att hon var lätt på foten, att hon var ett lätt ligg. Min syster hade ett liknande rykte om sig.63

Penny intar i vissa hänseenden en subjektposition som är den diametralt motsatta till den av den traditionella kvinnlighetsdiskursen stipulerade. Hon framstår som självständig och stark och har en förmåga att upprepade gånger säga ifrån när situationen så kräver. Till skillnad från Ginny låter hon sig inte köras med. Penny går 60 Foley, 2001, s. 47. 61 Foley, 2001, s. 58, 72 och 93. 62 Foley, 2001, s. 94 och 146. 63 Foley, 2001, s 47 och 62.

34

ofta emellan när det seglar upp konflikter mellan Nick och Steven. Trots att den senare är hennes pojkvän tar hon ofta Nicks parti.64

5.2.8 Den sexualiserande diskursen

I interaktionen mellan de sju subjekten, framförallt mellan de manliga aktörerna, finns en explicit sexualiserande diskurs. De manliga subjekten styrs i hög grad av en diskurs som pekar ut yttranden som försätter de kvinnliga subjekten i en kvinnlig diskurs som betonar kropp. Denna diskurs reducerar de kvinnliga subjekten till bärare av kropp och sexualitet och positionerar i sin tur pojkarna som sex- och kroppsfixerade. För denna diskurs är heterosexualiteten en grundläggande premiss. Den sexualiserande diskursen uttrycks i att pojkarna tar sig rätten att både i tjejernas närvaro och frånvaro göra verbala bedömningar och fälla kommentarer om flickornas kroppar. Ett exempel är det ovan angivna där Andy jämför Ginny och Pennys kroppar. Ytterligare prov på detta är när Peter och Steven vid ett tillfälle pratar om Ginny, Peters flickvän: ”’Vill du fortfarande vara ihop med henne?’ frågade han. ’Vet ej’, svarade Clark. ’Hon har ju en läcker kropp?’ ’För all del’, suckade Clark.”65

5.2.9 Omanlighetsdiskursen

Subjekten Steven, Colin och Peter positioneras i hög grad av en traditionell manlighetsdiskurs som står i motsatsförhållande till två diskurser som anger Andy och Nicks subjektpositioner. Dessa diskurser är omanlighetsdiskursen och den emotionella manlighetsdiskursen. De överlappar varandra i flera avseenden men i det följande kommer de att definieras var för sig.

Andy är en klent byggd pojke som ogillar sport och är skolans bäste schackspelare. Nick är blyg, osäker och sexuellt oerfaren vilket är Stevens - den traditionella manligheten personifierad, raka motsats. Nick är den enda som i det längsta motsätter sig att de överhuvudtaget ska genomföra hajken sedan de vuxna uteblivit och

64

Foley, 2001, s. 59, 90, 97 och 123.

65