Hälsa och samhälle
LIVSKVALITET EFTER EN
HJÄRTINFARKT
Sjuksköterskans stödjande åtgärder
JESSICA HASSELQUIST
LOUISE THULIN-ANDERSSON
LIVSKVALITET EFTER EN
HJÄRTINFARKT
Sjuksköterskans stödjande åtgärder
Jessica Hasselquist
Louise Thulin-Andersson
Hasselquist, J & Thulin-Andersson, L. Livskvalitet efter en hjärtinfarkt.
Sjuksköterskans stödjande åtgärder. Examensarbete i omvårdnadsvetenskap 10
poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för omvårdnadsvetenskap,
2003.
Som allmän sjuksköterska är sannolikheten stor att man någon gång kommer att träffa på patienter som har genomgått en hjärtinfarkt. Vi vill skapa en större förståelse för hur man som sjuksköterska kan stödja och förstå dessa människor. De senaste 30 åren har infarktvården genomgått stora framsteg. Än idag lever dock gamla föreställningar kvar d.v.s. att för många innebär en hjärtinfarkt en tro på att det är slut med det yrkesverksamma livet, samliv, fritidsaktiviteter och resor. Just därför är det viktigt att sjuksköterskan skapar ett bra förhållningssätt till patienten redan från början. Syftet med vår litteraturstudie är dels att beskriva sjuksköterskans stödjande omvårdnadsåtgärder hos människor som har genomgått en hjärtinfarkt för att befrämja livskvalitet samt beskriva livskvalitet utifrån
patientens perspektiv. Våra frågeställningar är: Vad innebär livskvalitet för
patienter som genomgått en hjärtinfarkt? Vilka omvårdnadsåtgärder kan man som sjuksköterska vidta för att stödja patienter som genomgått en hjärtinfarkt för att de ska uppnå livskvalitet. Detta är en kvalitativ litteraturstudie. De teman som växte fram under arbetets gång är tro, rädsla, motivation/brist på motivation gällande livsstilsförändringar, förståelse och hanterande av sin sjukdomssituation,
omhändertagande, förståelse och undervisning. I resultatet framkommer vikten av att patienten förstår vad det innebär att leva med hjärtinfarkt. För att patienter ska uppnå livskvalitet har det i vår studie visat sig att tro och kunskap har stor
QUALITY OF LIFE AFTER
AN MYOCARDIAL
INFARCTION
Supportive interventions by nurses
Jessica Hasselquist
Louise Thulin-Andersson
Hasselquist, J & Thulin-Andersson, L. Quality of life after a myocardial infarction. Supportive interventions by nurses. Examination paper in nursing
science, 10 points. Malmö University: Helth and Society, Department of nursing,
2003.
As a public nurse there is a great probability that you will meet patients that have had a myocardial infarction. We want to contribute to create a greater
understanding of how a nurse can support and understand these people. The last 30 years the infarction care has made a big progress. Still many conceptions remain which means that for many people a myocardial infarction leads to a belief that this is the end of the working life, social life, sparetime activities and
travelling. Due to this misbelief it is important that the nurse creates good conditions for the patient right from the start. The purpose of this literature study is in part to describe how the nurse can inform and support people that have suffered a myocardial infarction to promote the quality of life from their
perspective. Our research questions are: What does life quality mean to patients that have suffered a myocardial infarction? What kind of nursing care can a nurse use to support patients that have suffered a myocardial infarction in order to make it possible for them to achieve quality in their lives? This is a qualitative literature study. The themes that grew emerges during this research are belief, fear, motivation/lack of motivation in lifestyle changes, understanding and coping of the situation of illness, caring, understanding and education. Our result shows the importance that the patient understand what it means to live with a myocardial infarction. It also shows the importance of belief and knowledge for the patients to achieve quality of life.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING 6 BAKGRUND 6 Definition av hjärtinfarkt 6 Patofysiologi 6 Symtom 7 Riskfaktorer 7 Hjärtrehabilitering 8 Sjuksköterskans omvårdnad 8 Livskvalitet 9Livskvalitet ur vård och patientsynpunkt 11
TEORETISK REFERENSKRAM 11
Carnevalis inre och yttre resurser 12
Inre resurser 12
Yttre resurser 12
Dagliga livet 13
Carnevalis balansvåg, bild 1 13
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 14
METOD 14 Litteratursökning 14 Artikelsökning, tabell 1 14 Databearbetning 15 Analysgång, bild 2 15 Kritisk granskning 16 RESULTAT 17 Livskvalitet 17 Tro 17 Rädsla 18 Motivation/Brist på motivation gällande livsstilsförändringar 19
Förståelse och hanterande av sin sjukdomssituation 19
Sjuksköterskans omvårdnad 21 Omhändertagande 21 Förståelse 22 Undervisning 22 RESULTATDEL 2 23 Livskvalitet 23 Sjuksköterskans omvårdnad 25 DISKUSSION 26 Metoddiskussion 26 Resultatdiskussion 28 Livskvalitet 28
Rädsla 29 Motivation/Brist på motivation
gällande livsstilsförändringar 30
Förståelse och hanterande av sin sjukdomssituation 30
Omhändertagande 31 Förståelse 31 Undervisning 31 Slutsats 31 REFERENSLISTA 33 BILAGOR 35 Bilaga 1 36 Bilaga 2 38 Bilaga 3 44
INLEDNING
Vårt intresse väcktes då vi båda under andra terminen av vår utbildning
tillbringade vår praktik inom kardiologisk omvårdnad. Under de fyra veckorna vi tillbringade där fick vi en inblick i hur olika hjärtsjukdomar gestaltar sig och hur de behandlas medicinskt och operativt. Tyvärr hann vi inte under dessa 4 veckor skapa oss en förståelse för hur dessa patienter tas om hand och hur de mår efter att de kommit hem. Vi tror behovet av stöd är stort då livet kanske inte längre är en självklarhet. Detta kan leda till att man som patient kanske känner sig
handlingsförlamad och känner sig sårbar och utsatt och har därför svårt för att komma tillbaka till det dagliga livet. Som allmän sjuksköterska är sannolikheten stor att man någon gång kommer att träffa på patienter som har genomgått en hjärtinfarkt. Med detta arbete skulle vi därför vilja belysa detta område för att skapa en större förståelse för hur man som sjuksköterska kan stödja och förstå dessa människor.
BAKGRUND
Hjärtinfarkt är den vanligaste dödsorsaken i Sverige. Under perioden 1987-2000 har ca över 440 000 personer registrerats för akut hjärtinfarkt i Sverige. Ungefär 150 000 personer söker varje år hjälp på akutmottagningen för att de har symtom på kranskärlssjukdom. 30 000 av dessa drabbas av hjärtinfarkt.Risken att drabbas av hjärtinfarkt är köns- och åldersrelaterat. Risken att drabbas av en akut
hjärtinfarkt och att avlida i hjärtinfarkt är ungefär dubbelt så stor för män än som för kvinnor. I åldrarna under 55 är risken för hjärtinfarkt tre till fyra gånger så stor för män än som för kvinnor (Socialstyrelsen, 2001).
Definition av hjärtinfarkt
Hjärtinfarkt är ett av de akuta koronara syndromen. Ett akut koronart syndrom är ett tillstånd som förorsakas av plötsligt försämrat blodflöde i ett av hjärtats
kranskärl. Detta leder till ischemi i detta kärls försörjningsområde. De som räknas som akuta koronara syndrom är; akut hjärtinfarkt, instabil angina pectoris och plötslig död. Skillnaden mellan instabil angina pectoris och akut hjärtinfarkt är flytande och beror på vilka metoder och definitioner man använder sig av då man ska diagnostisera (Socialstyrelsen, 1998).
Patofysiologi
Orsaken till hjärtinfarkt är att ett åderförkalkningsplack brister. När placket brister bildas det en trombogen yta som aktiverar trombocyter och koagulationssystemet. Det bildas en tromb på placket som kan täppa till kärlet. Det frigörs också
kärlkontraherande substanser som kan leda till en kärlspasm. Blodflödet i
kranskärlet drabbas av en obalans mellan syrgasbehovet och tillförseln av syrgas. Detta leder då till en plötslig syre och näringsbrist i hjärtmuskulaturen. Upphör blodflödet i mer än 15-30 minuter uppstår skador på hjärtmuskulaturen och läckage av ämnen från döende hjärtmuskelceller (a a).
Symtom
De klassiska symtomen är ett ihållande eller återkommande obehag, tryck eller smärta i bröstet (Socialstyrelsen, 1998). Patienten beskriver ofta hur smärtan strålar ut i vänster arm och hand och hur det kramar hårt om underkäken och ut mot axlar och rygg. Om smärtorna varar mer än i 15 minuter och det inte lindras av vila och nitroglycerin tyder det på en hjärtinfarkt (Ericson & Ericson, 1996). Andra vanliga hjärtsymtom är illamående, kallsvett, andfåddhet, svimning och matthet (Socialstyrelsen 2001).
Riskfaktorer
Hög ålder: åldrandet gör att kärlväggens elasticitet minskar vilket leder till högt blodtryck. Även endotecellernas motståndskraft minskar med stigande ålder (Ericson & Ericson, 1996).
Kön: att vara man är en riskfaktor. Efter att kvinnorna kommit i
menopaus så utjämnas siffrorna. Man tror därför att östrogen har en skyddande effekt mot arteroskleros (a a).
Rökning: leder bl.a. till att det blir en endotelskada som startar
arterosklerosskadan och kranskärlsendotelet är speciellt känsligt för sådan skada. När endotelskada uppkommer ökar tendensen till att lipider inlagras i kärlväggen och endotelskadan förvärras. Nikotinet gör så att pulsen ökar och blodtrycket stiger. Nikotinet stressar artärerna så att kärlväggen förtjockas. Trombocyternas aggregationstendens ökar i blodbanan (a a).
Hyperlipidemi: utövar stress på kärlväggens glatta muskulatur så att denna
tillväxer och förtjockas (a a).
Hypertoni: utövar stress på kärlväggens glatta muskulatur så att denna tillväxer och förtjockas. Hypertoni kräver ett ständigt ökat hjärtarbete (a a).
Ärftlighet: det finns tydligt ärftliga anlag för hjärtinfarkt och kärlkramp. I vissa släkter anhopas hjärt- och kärlsjukdomar mer än i andra. Exakt vad det är som nedärvs från generation till generation vet man dock inte. Det finns heller inte mycket som kan göras åt dessa arvsfaktorer (Freyschuss & Rössner, 1985).
Fysisk inaktvitet: cirkulationssystemet kvalité försämras vid fysisk inaktivitet. Har
man bra kondition har man ett bra välfungerande
cirkulationssystem och om man inte rör på sig så kollapsar systemet. Konditionsnivån är en beteckning på
cirkulationssystemets kvalité. Vid motion förhöjs hjärtats belastnings tolerans och myocardiets syreupptagningsförmåga stimuleras (Ericson & Ericson, 1996).
Diabetes: patienter med diabetes löper större risk än andra att få
åderförkalkningssjukdomar. Detta beror på att om det finns en ökad mängd glukoshalt i blodet kan glukoset passera fritt in i kärlendotelet. Inne i endotelet kommer detta glukos att förorsaka förtjockningar av basalmembranet plus att det utsätter cellerna för starka osmotiska krafter. Glukoset anhopas som sorbitol vilket har toxisk effekt på endotelet. Successivt förtjockas endotelet så att lumen i kärlet blir trängre och blodflödet försvåras, särskilt i mindre kärl (a a).
Hjärtrehabilitering
Idag erbjuds på de flesta sjukhus hjärtrehabilitering i någon form. Sjuksköterska, sjukgymnast samt läkare är oftast ansvariga för rehabiliteringsprogrammet. Sjuksköterskans uppgift är att följa upp den första avdelningsinformationen som ges till patienten samt att ge fördjupad information om läkemedel m.m. (Ericson & Ericson, 1996).
Syftet med hjärtrehabiliteringen är att patientens ska lära sig känna igen kroppens signaler på ökad hjärtbelastning och lära sig känna igen ”sitt hjärtas”
prestationsförmåga för att inte utsätta hjärtat för skadlig belastning. Dessutom bör patienten bli väl förtrogen med hur man medicinerar. Ytterligare en målsättning med hjärtrehabiliteringen är att patienten så snart som möjligt ska kunna återgå till sitt vanliga familje-, fritids- och yrkesliv (a a).
Sjuksköterskans omvårdnad
De senaste 30 åren har infarktvården genomgått stora framsteg. Men än idag lever gamla föreställningar kvar d.v.s. att för många innebär en hjärtinfarkt en tro på att det är slut med det yrkesverksamma livet, samliv, fritidsaktiviteter och resor (Freyschuss & Rössner, 1985). Just därför är det viktigt att sjuksköterskan skapar ett bra förhållningssätt redan från början. Idag är vårdtiden för hjärtinfarkt 5-6 dagar vilket innebär att de som drabbas behöver mycket emotionellt stöd när de kommer hem. Det är viktigt att omvårdnaden även gäller tiden efter
sjukhusvistelsen (Fridlund, 1998).
”I omvårdnaden är den holistiska ansatsen viktig för att förstå varje patient i hans sammanhang” (Fridlund, 1998, sid 27). Målet med omvårdnaden är att patienten ska kunna leva ett aktivt liv med en känsla av välbefinnande. När det är någon i familjen som drabbas av en hjärtinfarkt så påverkar det hela familjen. Det är viktigt att familjen får vara delaktig i det som sker. Under tiden på sjukhuset är det sjuksköterskan som ansvarar för att bygga upp ett samarbete med familjen
(Fridlund, 1998).
Under infarktens akuta stadium och de närmaste följande dagarna är det angeläget att sjuksköterskan skapar lugn och ro omkring patienten. Sjuksköterskans
förhållningssätt är viktigt vid vård av en patient med hjärtinfarkt. Ett positivt förhållningssätt är viktigt för det ger patient och anhöriga trygghet. Osäkerhet och oro ökar stressbelastningen (Ericson & Ericson, 1996).
Flera tillfällen med information och enskilda samtal med sjuksköterskan och behandlande läkare erbjuds patienterna under vistelsen på sjukhuset. Patienterna får även möjlighet att prata med andra patienter i samma situation dessa möten leds vanligen av en sjuksköterska. Här får patienterna möjlighet att uttrycka sina känslor, tankar och oro, utbyta tankar om krisreaktioner och diskutera lämpliga levnadssätt (a a).
Vid utskrivningssamtalet uppmuntras patienten att ställa frågor och sjuksköterskan ger rådgivning och information som kan öka patientens
möjligheter att undvika en ny hjärtinfarkt. Information om hur mycket patienten vågar anstränga sig och information kring familj och samlevnad är exempel på vad som tas upp. Har patienten frågor och problem som dyker upp efter hemgång
Enligt Klang Söderkvist (2001) har undervisningen en central roll i omvårdnaden. Det främsta syftet med undervisningen är att stärka och stödja patientens
inställning, förmåga och kontroll över sin egenvård och sjukdomssituation, så att de ska kunna hantera det dagliga livets krav som ställs på dem. För att uppnå detta är en fungerande kommunikation en förutsättning.
Sjuksköterskans uppgift är att undervisa och vägleda patienten. I det direkta omvårdnadsarbetet tillsammans med patienten skapas de bästa
inlärningssituationerna. Det viktigaste i undervisningen är att patienten ska få tilltro till den egna förmågan samt att bli medveten om de känslor, behov, önskningar och motiv som påverkar hans hälsoproblem (Rooke, 1995). Sjuksköterskans uppgift är att lyssna, samtala med och försöka skapa ett förhållande till patienten. Detta förhållande bör vara förtroendefullt för att involvera och motivera patienten i omvårdnadsarbetet. Sjuksköterskan ska även bedöma och identifiera patientens behov av omvårdnad genom att bedöma patientens grundläggande behov av omhändertagande. I sjuksköterskans uppgift ingår även att identifiera, beskriva och tolka sociala behov, bedöma och identifiera behovet av vissa behandlingar som krävs för patientens omvårdnad.
Sjuksköterskan ska samordna och planera åtgärder till en vårdplan för patientens vård på enheten eller i hemmet. Vårdplanen ska respektera patientens
självbestämmande och integritet. Sjuksköterskan har ansvaret för att åtgärderna utförs (Socialstyrelsen 1995:5, 1996).
Sjuksköterskans funktion är att hjälpa individen och familjen att balansera kraven och resurserna i det dagliga livet. Enligt denna modell baseras definitionen av hälsobegreppet inte på hur vida individen är sjuk eller frisk utan på förekomsten av en balans som bidrar till välbefinnande och livskvalitet oavsett hälsotillstånd (Carnevali, 1996).
Livskvalitet
Klockars & Österman (1995) svarar på frågan om vad livskvalitet är genom att säga att det varierar beroende på frågeställarens syfte. De menar att kyrkofader Augustinus uttalande om tidens natur vore det bästa svaret. Augustinus
konstaterar nämligen; Jag tror mig veta vad den är, om ingen frågar mig, men om någon frågar mig och jag vill förklara det för honom, vet jag det inte. Även om livskvalitet eller det vi associerar med livskvalitet kan mätas och bedömas kan dess väsen inte fångas i form av en enkel filosofisk definition. Alla aspekter av livet kan inte kategoriskt definieras eller förklaras – de kan endast upplevas. Klockars & Österman (1995) säger att man kan skilja på begreppet livskvalitets struktur och dess innehåll. De beskriver strukturen så som att det för det första rör sig om ett multidimensionellt begrepp d.v.s. eftersom livet består av många
dimensioner måste också livskvalité göra det. För det andra är det ett värderande begrepp d.v.s. livskvalitet är något som kan vara bättre eller sämre.
Enligt Rustöen (1991) säger ordet livskvalitet att det är kvaliteten på livet som avses. Några begrepp som ofta förknippas med livskvalitet är trivsel, glädje, psykisk hälsa, harmoni, lycka tillfredställelse och välbefinnande.
Enligt Rustöen (1991) säger Naess att ”En person har det bra och har hög livskvalitet i den mån personen:
- Är aktiv.
- Har gemenskap. - Har självkänsla.
- Har en grundstämning av glädje.
Dessa fyra punkter sammantagna utgör livskvalitet och ingen av punkterna ska tillskrivas större betydelse än den andra.
Enligt Rustöen (1991) definierar Aggernaes livskvalitet efter graden av
tillfredställelse av de mänskliga behov som finns i alla kulturer. Han menar att det finns fyra väsentliga punkter.
- De elementära behoven.
- Behovet av varma mänskliga kontakter. - Behovet av meningsfull sysselsättning.
- Behovet av ett omväxlande, spännande och engagerande handlings och upplevelseliv.
Enligt Rustöen (1991) är en förutsättning för att man ska arbeta med livskvalitet i sjukvården är att helhetsperspektivet beaktas. Sjuksköterskan måste vara uppmärksam på patientens fysiska, psykiska, sociala och andliga behov.
Enligt Nationalencyklopedin (2000) är livskvalitet ett viktigt och omstritt begrepp i medicinsk etik och hälsoekonomi. När man talar om livskvalitet är det viktigt att skilja mellan tre aspekter:
1) yttre betingelser, vilka kan mätas objektivt eller intersubjektivt, sådant som fysisk rörlighet, arbete, bostad, social situation och inkomst.
2) Den berördes subjektiva upplevelser eller bedömning av värdet av sådana yttre betingelser.
3) Effekterna på en persons liv är närvaron eller frånvaron av de betingelser som nämns under 1), givet värderingarna i 2).
Förutsättningarna för god livskvalitet bör skiljas från livskvalitet i sig själv. Det bör inte tas för givet att en person med dålig hälsa har dålig livskvalitet, fast dålig hälsa kan däremot bidra till att minska en persons livskvalitet (a a).
Enligt Gunnars (1991) visar de flesta definitioner av livskvalitet att begreppet är individuellt och specifikt för varje enskild människa då det i första hand utgår ifrån individuella upplevelser och förutsättningar. Det som betyder mycket för en människa kanske inte betyder lika mycket för en annan människa. Av denna anledning kan ingen annan en den enskilda individen göra en rättvisande bedömning av huruvida denna upplever livskvalitet eller ej. En betydande kännedom om individens specifika situation, livsvillkor och reaktioner krävs för att försöka kunna bedöma en individs upplevelse av sin livssituation. Livskvalitet är relaterat till hur individen själv upplever livet, detta innebär att upplevelsen av livskvalitet förändras över tid vilket gör att livskvalitet innebär olika saker för samma individer vid olika tillfällen i livet.
Livskvalitet ur vård och patient synpunkt
Gunnars (1991) menar att en viktig del av begreppet livskvalitet i vården är det tidsmässiga perspektivet. Detta eftersom ett sjukdomstillstånd ofta innebär en stor och ibland plötslig förändring i människors liv. Begreppet livskvalitet omfattar i innebörden av tillfredställelse med tillvaron både en dåtids och en framtids
komponent. Det förklaras som så att nuet är en produkt av det som har hänt i det förgångna och hur olika individer hanterar sina upplevelser i nuet beroende på resurser i sin personlighet, sina adaptiva funktioner och sin speciella psykiska försvarsberedskap och sin framtidstro.
Enligt Gunnars (1991) definierar Young & Longman (1983,1987) livskvalitet utifrån graden av acceptans med nuvarande livsomständigheter såsom de
uppfattas av personen. En annan liknande syn på livskvalitet som Gunnars (1991) tar upp i sin avhandling är att livskvalitet refererar till patientens uppskattning och tillfredställelse med sin nuvarande funktionsnivå jämfört med vad hon uppskattar vara möjligt eller idealt.
Livskvalitet för människor som är sjuka påverkas av sjukdom, typ av behandling, kliniskt status och ålder. Patientens uppfattning om att livskvalitet förändras över tid råder det ingen tvekan om, detta med tanke på sjukdomsutvecklingen d.v.s. om sjukdomen går tillbaka eller förvärras. Förändringen om uppfattningen av
livskvalitet över tid påverkas också av fysiologiska, psykologiska och sociala faktorer (a a).
TEORETISK REFERENSRAM
Vi har valt att använda oss av Doris Carnevalis (1996) omvårdnadsmodell. Modellens viktigaste element är att omvårdnaden kopplas till två generella förhållanden hos människan: dagligt liv och funktionellt hälsotillstånd. Modellen omfattar dagliga livets krav med vardagslivets aktiviteter, förväntningar, händelser, miljö, tro och värderingar på den ena sidan och på den andra sidan patientens funktionsförmåga och yttre resurser. Dessa krav måste tillgodoses om hälsa, funktion och livskvalitet ska kunna upprätthållas. Denna modell visar att dagligt liv och funktionellt hälsotillstånd påverkar varandra och är därmed också beroende av varandra. Det dagliga livet inverkar på hur individen kan eller måste fungera och anger kraven på individens funktionella förmåga. Den funktionella förmågan inverkar då på individens möjlighet att leva sitt dagliga liv. Det går aldrig att tänka på det ena utan att samtidigt ha det andra i tankarna. I modellen dagligt liv och funktionellt hälsotillstånd ses funktionella förmågan som de inre resurser som individen, familjen eller gruppen har tillgång till för att tillgodose hälsorelaterande utmaningar och krav i det dagliga livet. Det funktionella
hälsotillståndet innefattar mer än bara individens funktionsförmåga. Vardagslivets krav, individens funktionsförmåga och yttre resurser är alla faktorer som inverkar på hälsotillståndet. Funktionellt hälsotillstånd omfattar följande tre område:
- En för åldern normal biologisk utvecklingsnivå.
- För åldern normala psykosociala utvecklingsstadier och – problem. - Patologiska tillstånd samt effekten av medicinsk behandling.
Carnevalis inre och yttre resurser
Inre resurser
De specifika kategorierna av funktionell förmåga identifierar de olika förmågor som individer och grupper behöver för att hantera vanliga och ovanliga krav i sitt dagliga liv (Carnevali, 1996).
Styrka: förmåga att utföra en viss uppgift vid en given tidpunkt. Den kan vara fysisk, psykisk eller emotionell.
Uthållighet: hur länge individen klarar det fysiska, psykiska och känslomässiga arbetet.
Sinnes-
förnimmelser: förmåga att ta in och tolka den information som förmedlats utifrån via sinnesorganen.
Sinesstämning: naturlig optimism eller pessimism.
Kunskap: vad individen vet om sin sjukdom och hur de kan tillämpa denna kunskap i det dagliga livet.
Motivation: önskan om eller motivation till att delta i hälsorelaterande beteende eller aktiviteter.
Mod: innebär förmåga och vilja att ta risker i det hälsorelaterande
dagliga livet.
Färdigheter: förmåga till att utföra vissa aktiviteter och problemlösning.
Kommunikation: förmåga att göra sig förstådd på ett så effektivt och bekvämt sätt
som möjligt (a a).
Yttre resurser
Yttre resurser är alla resurser som finns utanför individen eller gruppen. Det kan innebära skillnaden mellan balans och grav obalans i hälsorelaterat dagligt liv (a a).
Bostad: omfattar den boendemiljö där det dagliga livet äger rum. T.ex. villa, hyreslägenhet, intensivvårdsavdelning. D.v.s. det ställe man befinner sig på i nuläget.
Grannskap: är det närområde där det dagliga livet äger rum. Vilket då t.ex. kan vara på avdelningen eller i sitt hem.
Kommunikations
möjligheter: avser sådan utrustning som telefoner, datorer och fax som gör
det möjligt för patienten att komma i kontakt med vården.
Människor: personer som finns tillgängliga även när problem uppstår. D.v.s. personer med genuint intresse för individen eller familjen.
Material: hjälpmedel av rätt typ och i rätt tid som gör det lättare att klara det dagliga livet.
Tekniska
hjälpmedel: utrustning som t.ex. rullstol, kryckor m.m. Det är viktigt att sjuksköterskan vet vad som står tillbuds.
Teknologi: kunskap, metoder och procedurer som används för att hjälpa, behandla eller underlätta vården av patienten. Det ska användas i den mån patienten vill.
Transport: vissa hälsoproblem kräver speciella transportmöjligheter. Transporthjälp för att ta sig till olika ställe kan utgöra ett väsentligt bidrag till individens livskvalitet (a a).
Pengar: bristande ekonomiska resurser kan bidra till nedstämdhet och försämrad hälsa i det dagliga livet. Sjuksköterskan kan inte göra så mycket för att lösa det men bör vara medveten om att det kan vara ett problem.
Husdjur: det kan vara bra att veta ifall patienten har ett husdjur. Det kan både vara ett stöd för individen samtidigt som det kan vara en belastning (Carnevali, 1996).
Dagliga livet
Aktiviteter i det dagliga livet är handlingar som utförs av individen själv och som
är betydelsefulla och har inverkan på hälsotillståndet. Det kan vara aktiviteter som normalt ingår i det dagliga livet och hänger samman med individens livsstil t.ex. matlagning och arbete. Det kan också vara aktiviteter som är nya eller ovana t.ex. att vara patient på ett sjukhus eller nya matvanor.
Händelser i det dagliga livet är speciella episoder som har särskild betydelse för
individen. Händelser är också upplevelser som kan variera i mening och betydelse för dem som berörs. T.ex. födelsedagar eller resor.
Förväntningar i det dagliga livet kan komma från både individen själv och från
andra människor. Förväntningarna inverkar på individens personliga känslor och handlingar (a a).
”Individens livskvalitet är avhängig av förmågan att upprätthålla en effektiv och tillfredsställande balans mellan det dagliga livets krav och det inre och yttre resurser som finns tillgängliga för att tillgodose dessa krav” (Carnevali, 1996, sid 23).
Patienten
Bild 1. Balansgång mellan krav och resurser (Carnevali, 1996).
Resurser Inre resurser (funktionell förmåga) Yttre resurser Krav Aktiviteter-Upplevelser Händelser-Upplevelser Förväntningar-förpliktelser Omgivning Värderingar, övertygelser, seder och bruk
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Syftet med vår litteraturstudie är dels att beskriva sjuksköterskans stödjande omvårdnadsåtgärder hos människor som har genomgått en hjärtinfarkt för att befrämja livskvalitet samt beskriva livskvalitet utifrån patientens perspektiv.
Frågeställningar:
1) Vad innebär livskvalitet för patienter som genomgått en hjärtinfarkt?
2) Vilka omvårdnadsåtgärder kan man som sjuksköterska vidta för att
stödja patienter som genomgått en hjärtinfarkt för att de ska uppnå livskvalitet?
Vi vill att vårt arbete ska hjälpa sjuksköterskor att förstå hur man kan gå tillväga i omvårdnaden av patienter som genomgått en hjärtinfarkt. I dagens sjukvård krävs ett effektivt tillvägagångssätt i rehabiliteringen så att patienter inte känner sig ensamma och oförstådda. Detta med tanke på att vårdtiderna idag är så korta och patienterna då kanske kan känna att de bara har blivit utkastade i verkligheten utan att ha förstått vad som har hänt och vad det innebär för dem.
METOD
Litteratursökning
Databassökning har gjorts i PubMed, Elin och Elsevir. Vi har valt att avgränsa oss till artiklar som är utgivna mellan 1998 och år 2003 och endast engelska artiklar. Våra inklusionskriterier för artiklarna var att de skulle svara på vårt syfte, de skulle vara publicerade i en vetenskaplig tidskrift, de skulle vara kvalitativa, de skulle vara vetenskapliga och uppfylla kriterierna för vetenskaplighet enligt Polit m.fl. (2001). Vi fann 11 vetenskapliga artiklar som överensstämde med våra inklusionskriterier. Var god se bilaga 1 för artikelsökning för att få en tydligare överblick över hur vi har gjort våra sökningar.
Tabell 1. Artikelsökningar Sök-motor Sökord Antal artiklar Använda PubMed 10/11-03
Heart disease AND quality of life. Limits: 1998-2003, Only items with abstracts, English, Human
1520 1
PubMed 10/11-03
AMI (Acute Myocardial Infarction) AND rehabilitation. Limits: 1998-2003, Only items with abstracts, English, Human
325 5
PubMed 15/11-03
AMI AND nursing. Limits: 1998-2003, Only items with abstracts, English, Human
158 4
Elsevier 10/11-03
Databearbetning
Detta är en kvalitativ litteraturstudie och vi har granskat alla våra 11 artiklar för att de skulle hålla en vetenskaplig nivå, var god se bilaga 2. Vår artikel sökning startade direkt då vi började med vårt arbete. När vi bearbetade och analyserade våra funna artiklar läste båda igenom alla artiklarna med våra frågeställningar i åtanke. Efter det delade vi upp artiklarna på hälften och kritiskt granskade dem samt skrev en sammanfattning om dem, var god se bilaga 3. Detta gjorde vi för att få en bättre överblick. Därefter bytte vi artiklar och gick igenom samma procedur igen. Efter det sammanställde vi det tillsammans och plockade ut tema ur
artiklarna som sedan formade vårt resultat. När vi hade fått en överblick över vad det var vi ville ha med i resultatet började vi tänka på hur vi skulle presentera det på ett överskådligt sätt. Vi började med att bearbeta resultatet utifrån vår första frågeställning angående patienternas livskvalitet. Efter att ha läst igenom det ett flertal gånger fann vi fyra övergripande tema inom detta område. Dessa teman är tro, rädsla, motivation/brist på motivation gällande livsstilsförändringar och
förståelse och hanterande av sin sjukdomssituation. På samma sätt gjorde vi sedan med vår andra frågeställning om sjuksköterskans omvårdnad. Där fann vi tre tema som är omhändertagande, förståelse och undervisning. Alla tema som vi fick fram från båda våra frågeställningar samspelar med varandra och är avgörande för om eller hur patienten kommer att uppnå livskvalitet. För att ytterliggare spegla vad som är avgörande för hur patienten kommer att uppnå livskvalité har vi valt att applicera Carnevalis omvårdnadsmodell i resultat del 2.
Bild 2. Analysgång (Hasselquist & Thulin-Andersson 2003). Gemensam analys Analys var för sig Analys var för sig Gemensam analys Gemensam analys Analys var för sig Analys var för sig
Kritisk granskning
För att artiklarna skulle hålla en vetenskaplig nivå har vi granskat artiklarna enligt Polit m.fl. (2001):
Titel: Ska spegla innehållet och beskriva det centrala fenomenet och gruppen under undersökningen. En titel ska innehålla högst 15 ord.
Abstrakt: En kort beskrivning av studien där syfte, metod och resultat belyses.
Den ska ge en god överblick över vad studien i stort sett handlar om, så att läsaren ska kunna bilda sig en uppfattning om undersökningen. Abstraktet ska innehålla mellan 100-200 ord.
Ett abstrakt ska ge svar på följande: - Vilken är forskarnas frågeställning/syfte?
- Besvara vilken metod forskarna använt sig av för att svara på frågan.
- Vad upptäcker forskarna?
- Vad beskriver forskarna om innebörden för sjuksköterskor i praktiken?
Introduktion: Leda läsaren in i arbetet och ge svar på vad studien handlar om.
Introduktionen kommer alltid efter abstraktet och behöver inte vara namngivet. Ska innehålla följande:
- Forskarna ska beskriva det centrala fenomenet som de vill undersöka genom att ta upp tidigare forskning och beskrivning av litteratur inom ämnet så att läsaren kan förstå hur studien passar in med tidigare resultat.
- Forskarnas mening med studien.
- Ge en förklaring till varför studien är viktig för sjuksköterskor. - Presentation av teoretisk grund.
Metod: Beskriver tillvägagångssättet. De medverkande i studien ska vara klart definierade, hur de valdes ut och antalet medverkande. En beskrivning på hur datainsamlingen gick till och vilka instrument som används ska finnas med. Metoden ska vara så utförligt beskriven så att man kan följa proceduren och kunna göra om studien på samma sätt igen.
Resultat: Sammanfattning av vad forskarna kommit fram till under studien.
Diskussion: Forskarna ska använda sina egna ord och dra slutsatser om
meningen och innebörden av resultatet och hur detta fungerar i praktiken. Diskussionen kan innehålla följande element: - Tolkningar av resultatet i teoretisk eller i praktisk mening.
- Innebörd/slutsats. Forskarna erbjuder förslag på hur deras resultat kan påverka sjuksköterskans omvårdnad bättre.
- Studiens begränsningar. Forskarna ska diskutera studiens
begränsningar, design problem, svagheter i datainsamlingen. De ska också presentera för läsarna att de är medvetna om sina
begränsningar och att de tog med det i beräkningarna när de tolkade resultatet.
- Finns förslag till fortsatt forskning?
Referenser: Förteckning med all använd litteratur i studien som är refererad i
RESULTAT
Livskvalitet
Här söker vi svar på vår första frågeställning: Vad innebär livskvalitet för patienter som genomgått en hjärtinfarkt? Vi har valt att presentera vårt resultat under olika tema för att ge svar på vår frågeställning. Vi fann fyra tema: Tro, rädsla, motivation/brist på motivation gällande livsstilsförändringar och förståelse och hanterande av sin sjukdomssituation.
Tro
Walton (1999) har gjort en kvalitativ intervjustudie. De 13 medverkande i studien menade att deras andlighet hade positivt inflytande på deras tillfrisknande. De menade att deras andlighet minskade deras rädsla och ångest, gav dem trygghet och lugn, utvecklade en inre styrka, ingav dem mod och gav en känsla av
välmående och helhet. Att känna närvaro av Guds kraft, vänner, familj, samhället och omvårdnadspersonal gav de medverkande stöd och frid vilket ökade deras sätt att klara av tillfrisknandet. När folk visade att de brydde sig genom att skicka kort, ringa, ge blommor m.m. menade de medverkande att det hade väldigt stor
betydelse för deras känsla av välmående. De menade också att det kändes positivt att andra bad för dem. Många av de medverkande kände en närvaro i
omvårdnaden de fick av sjuksköterskorna. Genom att känna denna närvaro hjälpte det de medverkande att bryta cirkeln av ångest och rädsla. Omvårdnadspersonalen som sa uppmuntrande och omsorgsfulla ord gav de medverkande en känsla av tröst och hopp. De medverkande lärde sig att tro på omvårdnadspersonalens interventioner och behandlingar. Denna tillit började med att de fick ett par snälla och uppmuntrande ord, en omvårdande och en lugnande attityd. De medverkande beskrev sin tro som en central punkt i deras liv som allt i deras liv existerade runt. Att upptäcka syftet och meningen i det som hade hänt var en vital process i andligheten enligt Walton (1999). Detta beskrevs i fem överlappande och relaterande faser varav fyra tas upp här. Det första var att de medverkandes dödlighet blev verklig för dem. Antingen upplevde de rädsla eller frid. Det var i störst utsträckning män som upplevde rädsla. Rädslan grundade sig i att de hade ouppklarade affärer och de undrade hur familjen skulle klara bördan av att mannen var sjuk. Kvinnorna hade en känsla av frid då de ansåg att de var i Guds händer. Det andra temat bestod i en process att bli av med känslan av ångest och oro. De medverkande beskrev att de blev av med ångesten lite i taget genom att tänka att de var i Guds händer. De reflekterade över situationen i sig, vilka utvägar det fanns och de kommunicerade mycket med andra för att bli av med ångesten. När de medverkande blev av med oron och ångesten och började lita på sina egna beslut gällande behandlingen i sig själv så kände de en känsla av välmående. Det tredje temat bestod i att identifiera och starta livsstilsförändringar med syftet att få en hälsosam balans i livet. De medverkande gjorde detta på olika sätt. En del slutade röka, åt annorlunda och började träna medan andra ändrade sitt liv genom att bli mer givmilda, förlåtande och omsorgsfulla. Det fjärde temat sökte de medverkande efter Guds mening med det hela. Detta gjorde de genom
självreflektion, själviakttagelse och böner. De flesta trodde ändå att Guds mening med det hela skulle förbli okänt. Denna process gav de medverkande upplevelse av att livet var fullt av syfte och mening och detta gav dem hopp inför framtiden.
Daly m.fl. (1999) har gjort en kvalitativ intervjustudie med åtta medverkande varav sex var män och två var kvinnor. I studien beskriver de medverkande hur de upplever hopp efter en AMI. De medverkandes nära och kära gav dem hopp och de kände att de inte kunde lämna dem. Att känna sig behövd och känna att deras nära förlitade sig på dem var ännu en anledning till att vilja leva. De menade att deras närstående var en stark källa till den styrka och det mod som gav hopp till den annars så hopplösa situationen. De flesta kände också att deras liv inte var uppklarat och att det inte var tid för dem att dö än. De pratade om viljan att leva, att vinna över sjukdomen och att kämpa sig igenom den. De menade att de som dog gjorde det för att de inte hade viljan att leva eller att de inte hade något att leva för. I kontrast till detta trodde de ändå att de var ödet som styrde ifall man dog eller inte. En del av de medverkande i studien talade om tro och att Gud skulle ta hand om dem. En del trodde att deras AMI ingick som en del i deras livsplan, att det var ödet att just de skulle drabbas av AMI, detta ingav dem hopp. I en kvalitativ intervjustudie av Albaugh (2003) som handlar om andlighet och livslånga sjukdomar tas det bland annat upp om människor med hjärtsjukdomar. I studien ingick sju stycken varav två var män och fem var kvinnor. Alla i denna studie var kristna. De medverkande beskrev en känsla av att finna tröst i sin andliga tro då de hade fått en livslång sjukdom. De kände att de inte var ensamma utan att Gud var med dem och skulle vara det hela tiden oavsett vad utgången blev. Andligheten gav de medverkande lugn och tröst i de mest skräckfyllda momenten i deras livslånga sjukdom. De trodde på Gud som en högre makt och trodde att det fanns en mening med deras sjukdom även om de skulle dö i den. De medverkande beskrev att de fick styrka genom böner, sånger och bibelns skrifter. De menade att de inte skulle ha den styrkan om det inte var för deras tro på Gud och deras andliga liv. Alla de medverkande talade positivt om sina liv trots att de hade fått en livslång sjukdom. De kände att deras liv var välsignat och att deras liv var en gåva. De medverkande kände en större mening med livet efter att ha fått sin livslånga sjukdom. De beskrev det som att vakna upp och se vad som verkligen var viktigt i livet. Vissa kände att de inte visste varför de hade fått sjukdomen men såg på det som att det var en del av deras resa på jorden och att livet fortfarande hade en mening.
Rädsla
I Doiron-Maillet & Meagher-Stewart (2003) kvalitativa intervjustudie där åtta kvinnor deltog visar det sig att kvinnorna kände sig osäkra på ifall de kunde återvända till sitt tidigare liv med samma ansvar. För många var det svårt att lämna sjukhuset. De kände att de lämnade tryggheten för att istället gå ut i en värld full av rädsla och osäkerhet.
Clark (2002) har gjort en kvalitativ intervjustudie där de medverkande var fjorton till antalet, åtta var män och sex var kvinnor. Studien handlar om patienternas syn på stress efter en AMI. Det visade sig att patienterna såg på stress som en del av det dagliga livet och inte som en konsekvens av deras AMI. Däremot såg det stress som en orsak till att de hade drabbats av AMI. Denna association ledde till att de kände sig sårbara inför framtiden och risken att få ännu en AMI. Den dagliga stressen sågs som en social norm. Den generella befolkningen har ett stressigt liv. Vissa levde ett stressigt liv och visste inte hur de skulle ändra det. De menade på att de hade ett stressigt jobb men de ville inte sluta jobba för då blev de
Enligt Yamada & Holmes (1998) kvalitativa intervjustudie där sex stycken medverkade varav fem män och en kvinna. Patienterna upplevde att det var en chock att bli sjuk kombinerat med att vistas på sjukhus. Detta förändrade plötsligt sättet de såg på sin tillvaro. Dessa patienter hade ett behov av att konfrontera sin verklighet och bilda sig en uppfattning. Nya föreställningar om att inte vara odödlig utmanade dem att anpassa sig till ett nytt sätt att leva. Att drabbas av en AMI ändrade inte bara de medverkandes syn på hälsa utan ändrade även hela deras syn på livet. Att få denna insikt var en utmaning jämfört med deras tidigare mening med livet. Ett sätt att ta till sig denna nya verklighet var att försöka att förstå.
I en studie av Svedlund m.fl. (1999) som har gjort en kvalitativ intervjustudie där det var trettiofyra medverkande varav trettio var kvinnor och fyra var män. I studien visade det sig att män oroade sig mest över sin fysiska styrka för att de var angelägna om att komma tillbaka till sitt arbete och på sätt försörja familjen.
Motivation/Brist på motivation gällande livsstilsförändringar
I en studie avWiles & Kinmonth (2000) gjorde man kvalitativa intervjuer vid två olika tillfällen. Ett intervjutillfälle en månad efter att ha drabbats av AMI och en fyra månader efter att ha drabbats av AMI. I studien var det tjugofem
medverkande där tretton var män och tolv var kvinnor. Det visade sig att efter fyra månader då patienterna intervjuades igen upplevde en grupp sig fullt återställda medan andra inte upplevde sig fullt återställda. För vissa som kände sig fullt återställda var motivationen inte så hög att behålla sina livsstilsförändringar
medan andra kände sig sårbara och fortsatte med sina livsstilsförändringar. För de som inte kände sig fullt återställda var det svårt för patienterna att vara motiverade när det som sjukhuspersonalen hade informerat om inte alltid stämde in på
verkligheten. De som inte upplevde fullt tillfrisknande indelade sig i två grupper: de som fortfarande höll fast vid sin förändrade livsstil för att bli bra och de som struntade i vilket för att de inte hade blivit bättre trots sina livsstilsförändringar. Däremot gällande medicineringen tog alla sin medicin trots att de inte visste riktigt vad medicinerna gjorde för nytta och trots att de inte mådde bättre. Enligt en kvalitativ intervjustudie av King (2001) där tjugofyra stycken
medverkade varav hälften var män och hälften var kvinnor visade det sig att de medverkande hanterade sin sjukdomssituation på olika sätt. Vissa hade tankar på att verkligen ändra sin livsstil andra var glada att de hade överlevt och levde en dag i taget och var tacksamma för det medan andra var mer pessimistiska och orkade inte ändra sitt liv för de trodde ändå inte att de hade så lång tid kvar att leva.
Förståelse och hanterande av sin sjukdomssituation
Enligt Svedlund m.fl. (1999) menar sjuksköterskorna att patienterna söker efter en anledning till det som har hänt. De blir medvetna om sin egen dödlighet och
sårbarhet. Patienterna utrycker ångest över möjligheten att bli bra igen. Redan på sjukhuset verkar det som om patienterna börjar inse de begränsningar som sjukdomen för med sig in i framtiden. Sjuksköterskorna uttrycker också att patienterna distanserar sig själva ifrån vad de har varit med om. De finner det svårt att förstå eller vill inte kännas vid att de har haft en AMI. Det kan därför
Svedlund & Axelsson (2000) har gjort en kvalitativ intervjustudie som undersöker betydelsen av livserfarenhet efter att ha drabbats av AMI samt hur det är att vara partner till en kvinna som drabbats av AMI. Alla de nio medverkande var kvinnor. I studien visade det sig att vissa av kvinnorna kämpade mot sjukdomen och dess konsekvenser. Kvinnorna envisades med att försöka klara av sitt dagliga liv. Anledningen till detta var att kvinnorna hade ett behov av att känna sig behövda. De ville inte förlita sig på sina släktingar eller vara en börda för dem. Några av kvinnor berättade att de levde samma liv som förut innan de drabbades av AMI. Några kvinnor förnekade sin sjukdom för att de inte ville vara en människa som var gnällig och sjuk. De ville heller inte tvinga släktingar med negativa
reflektioner om sin sjukdom. Deras AMI hade inte betytt någon större förändring i deras dagliga liv. Efter tre månader visade det sig att vissa av kvinnorna
fortfarande kände sig skyldiga och skämdes över att vara sjuka och svaga. De ville bara träffa andra sjuka människor och de höll sig mer hemma än tidigare.
Kvinnorna i allmänhet kände sig värdelösa och såg sin sjukdom som ett
misslyckande. De tyckte också att sjukdomen hade negativt inflytande på deras relation. Kvinnorna tyckte inte livet var värt att leva för att de inte var samma människor som förut. Några av kvinnornas respektive var trötta på all sjukdom för det betydde begränsningar i det dagliga livet och gjorde det svårt att planera för framtiden. För de respektive som inte vågade lämna sina kvinnor hemma själv var livet monotont. Resultatet av studien visar att sjukdomen påverkar kvinnan och hennes partners totala välmående. Resultatet visar även att AMI innebär stora konsekvenser för dem som drabbats. AMI leder till ökad vånda, rädsla och depression. Sjukdomen kan leda till ändrade aktiviteter, ökad passivitet och en totalt ändrad livsstil. Många människor ångrar sin tidigare livsstil. Detta i kombination med rädsla över att få ännu en AMI och tankar om hur framtiden kommer att bli kan stimulera till livsstils förändringar och därmed förbättrad livskvalité. En synvinkel i studien visar på att vissa kvinnor hade en styrka att klara av rehabiliteringen och det var de kvinnor som var vana vid att ta hand om sig själv och ta ansvar för sitt eget liv. De hade en positiv tro till livet vad som än hände. En annan synvinkel i studien visade en mer passiv handling av situationen. De här patienterna väntar på tillfrisknande men tron på framtiden vacklade. Det är möjligt att de här patienterna inte än hade accepterat att de hade haft en AMI och därför kunde de inte hantera situationen i nuläget.
I samma studie av Svedlund & Axelsson (2000) berättar kvinnorna och deras partner om sin syn på AMI. I studien framkommer att många av kvinnorna hade försökt göra så mycket de orkade med. Vissa av dem hade accepterat att de inte hade samma styrka längre och dessa kvinnor lät deras hälsa bestämma hur mycket hushållsarbete de orkade göra. De var mer försiktiga men indikerade att de hade funnit nya värderingar i livet. Kvinnornas partners lät kvinnorna bestämma själv vad som var bäst för dem och förstod att de behövde leva ett lugnare liv. Enligt en studie av King (2001) trodde de flesta i studien att deras AMI till viss del berodde på att de var stressade. Män och kvinnor hade olika syn på stress där männens stress var jobbrelaterat och kvinnornas stress var relaterat till det dagliga livet i allmänhet. I den kvalitativa intervjustudie med femtio medverkande som Gassner m.fl. (2002) har gjort visar på i stort sett samma resultat där flest procent i studien trodde att stress var orsaken till deras AMI. Stress tolkades även här olika av män och kvinnor. Män associerar med sitt arbete och för lite sömn medan
innan de blev sjuka ingick i deras dagliga liv. Detta gjorde det svårt för dem att förstå hur de skulle kunna hantera stressen nu efter insjuknandet då de var rädda att drabbas av ännu en AMI (King, 2001 & Gassner m.fl., 2002).
En av de medverkande i Yamada & Holmes (1998) studie berättade att han fick grundlig information om t.ex. var skadan satt m.m. De som informerade var mycket tydliga och efteråt kände han att han verkligen inte hade mer att fråga. Alla medverkande var överens om att undervisningens syfte var hjälpsamt och att sjuksköterskorna var en bra källa för information. De medverkande upplevde att programmet de följde efter sin AMI var en varierande kombination av att läsa, lyssna, titta, prata, fråga och göra. Sättet som förklaringarna gavs på och överlappades mellan olika yrkeskategorier hjälpte patienterna att klara av overkligheten i situationen. Alla de här elementen i inlärningsprogrammet hjälpte de medverkande att se en mening under hela sjukhusvistelsen men viktigaste av allt var att det gav dem ett konkret sätt att klara av sitt ändrade hälsotillstånd. Genom förståelse och lärande kunde de medverkande ta till sig den verklighet att de hade drabbats av en hjärtinfarkt. De medverkande tyckte programmet underlättade deras tillfrisknande. Utöver detta menade de medverkande att det stöd och den generella omvårdnaden från personalen också var viktigt för deras tillfrisknande. För de medverkande grundades meningen på att ingå i programmet i de upplevelser de hade haft med sina lärare och patientundervisnings materialet. De befintliga känslorna associerad med deras AMI utmanade dem att se tillbaka på sitt liv och på sin egen dödlighet. Det här programmet hjälpte de medverkande att utmana sin dödlighet genom att utöka sin förståelse.
Sjuksköterskans omvårdnad
Här söker vi svar på vår andra frågeställning: Vilka omvårdnadsåtgärder kan man som sjuksköterska vidta för att stödja patienter som genomgått en hjärtinfarkt för att de ska uppnå livskvalitet? Här valde vi att presentera resultatet under tre teman. Omhändertagande, förståelse och undervisning.
Omhändertagande
Enligt Svedlund m.fl. (1999) vill sjuksköterskorna att patienterna ska känna sig trygga och fria från smärta så fort som möjligt och att patienterna ska känna sig väl omhändertagna. De vill hjälpa patienterna att förstå vad det är som har hänt dem och vad konsekvenserna kan bli och hur de kan undvika att bli sjuka igen. Ibland kan inte sjuksköterskan hjälpa patienten t.ex. i såna fall där patienten inte vill ha hjälp eller inte förstår att han behöver hjälp. Ibland kan sjuksköterskan känna att hon inte kan hjälpa tillräckligt mycket p.g.a. tidsbrist eller då behandlingen inte har hjälpt. I sådana här fall kan sjuksköterskan känna sig vanmäktig. Vid omhändertagandet av patienter med AMI är det en balansgång mellan att skapa en relation och samtidigt distansera sig. Detta gäller både för sjuksköterskor, patienter och närstående. Sjuksköterskorna verkar tro att patienter och närstående som distanserar sig inte kan komma nära personalen för att de är oförmögna att konfrontera sina egna känslor och tankar gällande sin AMI. Dessa patienter vill inte se till verkligheten och sin egen sårbarhet. Studien visar också att sjuksköterskor tycker att det är svårt med närstående i kris. De kan ibland ses som ett problem med sina frågor och sin ängslan istället för att se dem som människor med problem.
Svedlund m.fl. (1999) menar också på att den allra första kontakten är viktig för den framtida relationen, därefter är det viktigt att sjuksköterskan ger sig tid och är med patienten. Att bygga upp en för nära relation med patienten kan leda till svårigheter om något skulle hända med patienten. Det är viktigt att
sjuksköterskorna lär sig hålla en konstruktiv distans för att klara av sådana svårigheter. I samma studie av visar det sig att kvinnor i allmänhet är vana vid att ta hand om andra istället för att bli omhändertagna själv. De väntar hellre och ser om smärtan försvinner och de visar ibland inte riktigt vad de känner av rädsla för att vara för gnälliga.
Förståelse
Enligt Clark (2002) kan olikheterna mellan sjuksköterskors och patienternas språk och sätt att beskriva saker leda till missuppfattningar. Det kan då vara bättre att i samspel mellan vårdpersonal och patienter använda ett lekmanna- språk så att alla förstår varandra.
Enligt Albaugh (2003) måste sjuksköterskan förstå patientens andlighet för att kunna stödja och hjälpa patienten. Sjuksköterskorna kan underlätta och öka patienternas andliga tro genom att stödja och tillmötesgå dem att möta deras andliga behov.
I en studie av Svedlund m.fl. (1999) tror sjuksköterskorna att kvinnor har lättare för att visa och tala om känslor när personalen väl kommit nära dem än vad män har. Sjuksköterskornas uppfattning är att männen bygger upp en barriär som gör att det är svårt att komma nära dem. Patienterna kan ha svårt att i ord förklara för sig själva och prata om den otroliga händelsen dvs. att plötsligt drabbas av en sjukdom. Sjuksköterskorna försöker då istället läsa av patienterna genom att titta på deras kroppsspråk, ansiktsuttryck och speciellt blicken i patientens ögon. Sjuksköterskan försöker anpassa sig till varje patient och dess situation d.v.s. i den situation patienten befinner sig i just nu. Sjuksköterskan försöker ge information då hon känner att patienten är mottaglig för det. Det är viktigt att man respekterar patienterna och det är patienterna själv som bestämmer hur de vill leva sitt liv i framtiden. Det är de som tar ansvar för sitt eget liv.
Undervisning
Doiron-Maillet & Meagher-Stewart (2003) har gjort en studie på kvinnor mellan 33-61 år där det visade sig att kvinnorna tyckte att den information som de fick inte var riktad till dem utan att informationen mer vände sig till äldre människor. De flesta tyckte att personalen kunde ha pratat mer med dem och att de kunde ha fått utförligare information. De tyckte att personalen hade begränsade relevanta diskussioner med dem gällande att leva med en hjärtsjukdom. Det visar sig i studien att nästan alla blev chockade då de fick sin AMI detta på grund av deras unga ålder.
I en studie av Yamada & Holmes (1998) menar de medverkande att man bör ha vissa saker i åtanke för att skapa ett tillfredsställande rehabiliterings program efter en AMI. En del av de aspekter som tas upp i studien är följande: Det är inte lämpligt ta upp alla aspekter i ett eftervårdsprogram eftersom de patienterna som nyligen fått en AMI är fyllda av känslomässiga funderingar. Det är därför viktigt att få repetition av informationen under senare del av sjukhusvistelsen. Det är
undervisningsprogrammet är bra att ha i åtanke. För att patienterna ska fortsätta med sin rehabilitering bör de få information om var de kan vända sig efter sjukhusvistelsen. Ge patienten skriftlig information som de kan ta med sig hem för att fortsätta och repetera det som de lärt sig är viktigt för sjukdomen. Genom att få information om hur patienterna upplever programmet leder till att
programmet utvecklas och blir mer meningsfullt för patienten (Yamada & Holmes, 1998).
Enligt Wiles & Kinmonth (2000) är patienternas förståelse och kunskap om sitt tillstånd direkt efter en AMI starkt influerad av den information som de fått av sjukvårdspersonalen. Denna information är ofta väldigt lik deras egna
föreställningar om AMI. De första dagarna på sjukhuset är patienterna i ett chock tillstånd och kan inte riktigt tro att de har haft en AMI och överlevt. Deras
föreställning innan de fick information var det att AMI var en kronisk sjukdom. Informationen de fick på sjukhuset var både muntlig och skriftlig. De fick veta att de kunde leva normalt efter en ganska kort tid. De fick information om vikten av att ändra livsstil för att undvika fler AMI. Patienterna lade fokus på att verkligen ändra livsstil så att de kunde leva ett normalt liv inom tre månader. Patienterna uppfattade informationen som om att det var en kort tids rehabilitering istället för livsstils förändringar för alltid. Fokus för patienterna var att följa rehabiliteringen. Patienternas förståelse och motivation ändras över tid och det är viktigt att
vårdpersonalen tar till sig och är medvetna om detta fenomen. Att få människor att anpassa sig till livsstilsförändringar under lång tid är en svår uppgift där både personal från primär och sekundär vård spelar en viktig roll. Studien visar också att vikten av att förstå sin AMI är viktigare då det gäller att ändra livsstil än det är då det gäller att ta sina mediciner. Man menar också att istället för att ge
information om att man genom livsstilsförändringar kan uppnå fullt tillfrisknande på kort tid. Sjukhuspersonalen bör istället informera att AMI är ett akut tillstånd av en underliggande sjukdom som genom medicinering och livsstilsförändringar kan hållas i schack.
Sjuksköterskor bör tänka på att kvinnor behöver mycket stöd med tanke på den osäkerhet som kan upplevas med att leva med AMI. Många kvinnor i studien upplevde att informationen som de fick inte var relevant. Därför bör
sjuksköterskor tänka på att informera patienten utifrån de behov och prioriteringar den patienten har (Doiron-Maillet & Meagher-Stewart, 2003).
RESULTAT DEL 2
Livskvalitet
För att få en klarare bild på ifall de medverkande hade uppnått livskvalitet enligt Carnevali (1996) sätt att se på det d.v.s. ”Individens livskvalitet är avhängig av förmågan att upprätthålla en effektiv och tillfredsställande balans mellan det dagliga livets krav och det inre och yttre resurser som finns tillgängliga för att tillgodose dessa krav” (Carnevali, 1996, sid 23). Vi valde att applicera detta på vad som framkommer i vårt resultat.
Om man applicerar Carnevalis (1996) definitioner av inre och yttre resurser på de medverkande i studien av Walton (1999) kan man lyfta fram de medverkandes
tillstånd. De hade ett positivt tänkande som fick dem att få en god sinnestämning. De tar också upp de människor runt omkring dem som visar sitt stöd på olika sätt som får de medverkande att må bättre.
I studien av Albaugh (2003) känner de medverkande att det är Gud som hjälper dem i deras svåra tid. Det är genom att sjunga psalmer och be böner som får dem att känna styrka. De tar också upp att deras liv har fått en större mening efter att de drabbats av sin sjukdom och att det kändes som de hade vaknat upp och sett vad som verkligen var viktigt i livet. Denna styrka är enligt Carnevali (1996) en inre resurs och denna inre resurs påverkar de medverkande på ett positivt sätt. Den får dem att upprätthålla en balans i sitt liv och att uppnå livskvalité.
I Daly m.fl. (1999) får man fram de medverkandes känsla av styrka, uthållighet och behov av människor. I denna studie talas det mycket om hopp att klara av sin sjukdom. De närstående får de medverkande att vilja leva. Styrkan i att vilja och uthålligheten att klara av det är saker som framkommer mycket i denna studie. Dessa inre och yttre resurser är en del av Carnevalis (1996) balansteori som de tillämpar i målet att nå livskvalité.
King (2001) visar på de medverkandes olika sinnesstämningar. Vissa av de medverkande i studien ville göra allt för att de skulle bli så bra som möjligt medan andra var pessimistiska och inte orkade att ändra sitt liv. Enligt Carnevali (1996) är sinnestämning en inre resurs som hjälper till att upprätthålla balansen.
I Wiles & Kinmonth (2000) framkommer det en del om de medverkandes motivation att upprätthålla sina livsstilsförändringar. Vissa var motiverade och andra inte. Motivationen styrdes till viss del av att den kunskapen de fått av omvårdnadspersonalen inte stämde in på verkligheten. Deras olika sinnestämning påverkade deras motivation. Här kan man tydligt se hur Carnevalis (1996) inre och yttre resurser påverkar människor på olika sätt och hur viktigt det är att ha dessa resurser och med hjälp av dem klara av situationen.
I studien av Svedlund & Axelsson (2000) tar de medverkande upp motivation, färdigheter och sinnesstämning. I denna studie framkommer det hur olika de medverkande tar till sig och hanterar sin situation. En del i studien har accepterat sin sjukdom och lever efter det. Hos de flesta i studien framkommer det brister i deras inre resurser. Det som lyser igenom är deras känsla av att vara värdelösa på grund av sin brist på styrka. Där av brister deras motivation och de klarar inte ut sina färdigheter. De tar heller inte tillvara på den resurs som närstående kan vara utan istället drar de sig undan för att inte vara till besvär. Här framkommer en del brister i både inre och yttre resurser som gör det svårt enligt Carnevali (1996) att upprätthålla en balans för att uppnå livskvalitet.
I studien av Svedlund m.fl. (1999) kan man tyda ut brister som de medverkande har i sina inre resurser. De har en stor brist på sinnesförnimmelse som beror på att de inte inser att de har haft en AMI som sen i sin tur leder till deras brist på
kunskap. När de väl har accepterat vad som har hänt uttrycker de medverkande en ångest och oro som kan kännas som en negativ sinnestämning. I Doiron-Maillet & Meagher-Stewart (2003) studie framkommer det att de medverkande känner att de inte har styrkan att klara av tiden hemma. Detta ger dem en negativ sinnestämning
I de här tre studierna framkommer det även här att de medverkande har brister i sina inre och yttre resurser som då enligt Carnevali (1996) leder till obalans mellan det dagliga livet och de inre och yttre resurserna. Detta gör det svårt för dem att uppnå livskvalitet.
I studien av Yamada & Holmes (1998) tas det upp att de medverkande fick försöka att förstå för att ta till sig det som hade hänt. De ville ha kunskap och de fick kunskap. De fick därigenom styrka att klara av sitt liv genom att människor som undervisade dem gjorde det på ett konkret och bra sätt. De utvecklade sina färdigheter och kände sig motiverade. Här kommer den process fram som enligt Carnevali (1996) leder till den balans de medverkande måste ha för att kunna känna att de har livskvalitet.
King (2002) visar på de medverkandes olika sinnesstämningar. Vissa i studien ville göra allt för att de skulle bli så bra som möjligt medan andra var
pessimistiska och inte orkade att ändra sitt liv. De har en negativ sinnesstämning vilket visar på en brist i Carnevalis (1996) balansmodell.
Sjuksköterskans omvårdnad
Sjuksköterskans funktion är att hjälpa individen och familjen att balansera kraven och resurserna i det dagliga livet. Enligt denna modell baseras definitionen av hälsobegreppet inte på hur vida individen är sjuk eller frisk utan på förekomsten av en balans som bidrar till välbefinnande och livskvalitet oavsett hälsotillstånd (Carnevali, 1996).
Sjuksköterskan kan på olika sätt hjälpa patienten att finna en balans genom att hjälpa dem att utveckla sina inre och yttre resurser.
Enligt Svedlund m.fl. (1999) vill sjuksköterskorna att patienterna ska känna sig trygga och fria från smärta så fort som möjligt och att patienterna ska känna sig väl omhändertagna. Genom att få dem smärtfria kan man uppfylla deras inre resurs styrka. De vill hjälpa patienterna att förstå vad det är som har hänt dem och vad konsekvenserna kan bli och hur de kan undvika att bli sjuka igen. Detta får dem att utveckla deras inre resurs av kunskap. Vid omhändertagandet av patienter med AMI är det en balansgång mellan att skapa en relation och samtidigt
distansera sig. Enligt Carnevali (1996) är det viktigt med människor som finns tillgängliga när problem uppstår. Sjuksköterskor kan då vara en del av dessa människor.
Enligt Clark (2002) kan olikheterna mellan sjuksköterskors och patienternas språk och sätt att beskriva saker leda till missuppfattningar. Det kan då vara bättre att i samspel mellan vårdpersonal och patienter använda ett lekmanna- språk så att alla förstår varandra. Annars kan det leda tillbrist i kommunikationen.
Kommunikation är en av Carnevalis (1996) inre resurser där hon visar på vikten av att bli förstådd.
I Svedlund m.fl. (1999) menar sjuksköterskorna att patienterna kan ha svårt att i ord förklara för sig själva och prata om den otroliga händelsen dvs. att plötsligt drabbas av en sjukdom. Sjuksköterskorna försöker då istället läsa av patienterna
för patienten att göra sig förstådd får man som sjuksköterska göra vad man kan för att patienten ska utveckla sin enligt Carnevali (1996) inre resurs kommunikation. I Wiles & Kinmonth (2000) studie framkommer det att en del av de medverkande missuppfattar informationen som de får. Detta leder till brist av kunskap och som i sin tur kan leda till brist på motivation. Här kan man se brist på två av Carnevalis (1996) inre resurser som man som sjuksköterska kan förhindra att de uppstår. I Doiron-Maillet & Meagher-Stewart (2003) studie visade det sig att kvinnorna tyckte att den information som de fick inte var riktad till dem utan att
informationen mer vände sig till äldre människor. De flesta tyckte att personalen kunde ha pratat mer med dem och att de kunde ha fått utförligare information. De tyckte att personalen hade begränsade relevanta diskussioner med dem gällande att leva med en hjärtsjukdom. I den här studien kan inte de medverkande ta till sig den kunskap de får på grund av att sjuksköterskorna inte ger dem relevant information. Då kan de inte heller utveckla kunskap som Carnevali (1996) menar är en inre resurs.
Enligt Svedlund m.fl. (1999) ska sjuksköterskan försöka ge information då hon känner att patienten är mottaglig för det. Det är viktigt att hon respekterar patienterna och det är patienterna själv som bestämmer hur de vill leva sitt liv i framtiden. Det är de själv som tar ansvar för sitt eget liv. Här kan man se hur sjuksköterskan försöker ge patienten kunskap då patienten är som mest mottaglig för det. Kunskap är en av Carnevalis (1996) inre resurser.
I en studie av Yamada & Holmes (1998) tar de medverkande upp vissa saker som de tycker är viktiga för att de ska förstå och ta till sig den information som ges. De menar att det är viktigt att få repetition. Det är också bra att involvera alla
yrkeskategorier i undervisningsprogrammet. I den här studien får de medverkande verkligen all hjälp de kan för att öka sin kunskap. Det gör att man tydligt kan se att de har Carnevalis (1996) inre resurs av kunskap. I den här studien visar det även sig för att fortsätta sin rehabilitering är det viktigt att de får information om var de kan vända sig efter sjukhusvistelsen. Detta gör att de kan tillämpa sig en av Carnevalis (1996) yttre resurser, det vill säga kommunikations möjligheter. Enligt Wiles & Kinmonth (2000) ska sjuksköterskan ha i åtanke att patienternas kunskap och motivation kan ändras över tid och det är viktigt att vara medveten om detta fenomen så att man genom det kan hjälpa patienten att bibehålla de enligt Carnevali (1996) inre resurserna kunskap och motivation.
DISKUSSION
Metoddiskussion
Intresset för området vi valde väcktes främst genom vår praktik inom kardiologisk omvårdnad men även att vi båda två har anhöriga som genomgått en AMI. Just därför kändes detta ämne extra aktuellt för vår del. Genom detta arbete var vår tanke att öka vår förståelse och kunskap inom området. Enligt Socialstyrelsen (2001) är hjärtinfarkt en vanlig åkomma i dagens samhälle och att ungefär
150 000 personer varje år söker hjälp på akutmottagningen för att de har symtom på kranskärlssjukdom. På grund av detta känns det som om vi kommer få väldigt
