”Alla mail som kommer in ska
studsa ut igen”
En studie av hur technostress creators påverkar
projekt- och produktionsledare inom mediebranschen
Astrid Ljungquist & Alexandra Horneij
Examen: Kandidatexamen 180 hp Huvudområde: Medieteknik
Datum för slutseminarium: 2019-02-13
Examinator: Jens Sjöberg Handledare: Henriette Lucander
Sammanfattning
Syftet med föreliggande uppsats är att bidra till en ökad förståelse för hur technostress yttrar sig hos projekt- och produktionsledare inom olika områden i mediebranschen. Detta genom att undersöka vilka technostress creators (techno-overload, techno-invasion, techno-complexity, techno-insecurity och techno-uncertainty) som påverkar denna yrkesgrupp, samt hur anställda hantera dessa. I genomförandet av studien har två kvalitativa- och en kvantitativ metod tillämpats. Den kvalitativa datainsamlingen utgjordes av en fokusgruppsdiskussion samt enskilda intervjuer med projekt- och produktionsledare verksamma i Malmö. Den kvantitativa undersökningen gjordes i form av en enkät som skickades både till projekt- och
produktionsledare inom mediebranschen i Malmö, samt till Nätverket Pirayas medlemmar. Studien visar att projekt- och produktionsledare inom mediebranschen framförallt upplever techno-overload samt techno-invasion. Insamlade data tyder också på att den medieteknik som främst ligger till grund för detta är e-post och mobiltelefoner. Tillsammans möjliggör de en hög arbetsbelastning som informanterna och respondenterna upplever som svår att hinna med under kontorstid. Därtill innebär medieteknikens mobilitet – och därmed arbetets tillgänglighet utanför kontoret – att informanterna och respondenterna tidvis har svårt att hålla isär arbetsliv och privatliv. Utlåtande från informanterna och respondenterna tyder emellertid på att förekomsten av techno-complexity, techno-insecurity och techno-uncertainty är låg hos projekt- och produktionsledare inom mediebranschen.
Nyckelord
Technostress, technostress creators, techno-overload, techno-invasion, projektledare, produktionsledare, e-post
Abstract
”All email that come in should bounce out again” – A study
examining the affect of technostress creators on project- and
production managers within the media industry
This study aims to examine whether project- and production managers within different areas of the media industry experience technostress due to any of the five technostress creators:
techno-overload, techno-invasion, techno-complexity, techno-insecurity and techno-uncertainty. Furthermore, the study examines how employees handle the effects of these. In the study, both qualitative and quantitative methods have been applied. The qualitative data collection includes a focus group discussion as well as individual interviews with project- and production managers operating in Malmö. The quantitative data collection was conducted in the form of a survey sent to both project- and production managers in the media industry in Malmö and to Nätverket Piraya’s members. The results show that project- and production managers in the media industry mostly experience techno-overload and techno-invasion. The collected data indicate that information communication technologies (ICT) such as email and mobile phones are the main reason for this. Together, they enable a workload that is difficult for the respondents to keep up with and finish during office hours. The mobility of these ICT’s also allows the respondents to work outside the office, making it difficult for many to separate work and personal life. The study also shows that the presence of techno-complexity, techno-insecurity och techno-uncertainty is low among the respondents.
Keywords
Technostress, technostress creators, techno-overload, techno-invasion, project manager, production manager, email
Innehållsförteckning
1
INLEDNING ... 1
1.1
TIDIGARE FORSKNING ... 2
1.2
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 3
1.3
AVGRÄNSNING ... 3
1.4
MÅLGRUPP ... 4
2
METOD ... 5
2.1
FORSKNINGSDESIGN OCH METODVAL ... 5
2.1.1
Fokusgrupp ... 6
2.1.1.1
Gruppsammansättning, urval och bortfall ... 7
2.1.1.2
Genomförande av fokusgrupp ... 8
2.1.2
Kvalitativa intervjuer ... 10
2.1.3
Enkät ... 11
2.1.3.1
Pilotstudie ... 12
2.1.3.2
Urval & bortfall ... 13
2.2
ANALYSPROCESS AV EMPIRI ... 14
2.2.1
Fokusgrupp och kvalitativa intervjuer ... 14
2.2.2
Enkät ... 15
2.3
METODDISKUSSION ... 15
2.3.1
Fokusgrupp och kvalitativa intervjuer – trovärdighet och tillförlitlighet ... 15
2.3.2
Enkät – validitet och reliabilitet ... 16
2.4
FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 17
2.4.1
Informationskravet ... 17
2.4.2
Samtyckeskravet ... 18
2.4.3
Konfidentialitetskravet ... 18
2.4.4
Nyttjandekravet ... 18
2.4.5
GDPR ... 19
3
TEORI ... 20
3.1
MEDIETEKNIK ... 20
3.1.1
Medieteknikens påverkan på anställda ... 20
3.1.2
E-‐post ... 21
3.1.3
Arbete utanför kontorstider ... 21
3.2
TECHNOSTRESS ... 22
3.2.1
Symptom ... 23
3.3
TECHNOSTRESS CREATORS ... 23
3.3.1
Technostress inhibitors ... 25
3.3.2
Förhindra technostress ... 25
3.4
PROJEKT-‐ OCH PRODUKTIONSLEDARROLLEN ... 27
3.4.1
Kommunikation ... 27
4
RESULTAT ... 29
4.1
FÖRDELAR MED MEDIETEKNIK ... 29
4.2
E-‐POST ... 30
4.2.1
Strategier för e-‐posthantering ... 31
4.2.2
E-‐post vs. muntlig kommunikation ... 33
4.2.3
Att skriva e-‐postmeddelanden ... 34
4.3
TECHNO-‐OVERLOAD ... 35
4.4
TECHNO-‐INVASION ... 37
4.4.2
Arbetsgivarens förväntan ... 41
4.5
TECHNO-‐COMPLEXITY, TECHNO-‐INSECURITY OCH TECHNO-‐UNCERTAINTY ... 43
4.6
HANDLINGSSTRATEGIER ... 46
5
DISKUSSION ... 50
5.1
TECHNO-‐OVERLOAD ... 50
5.1.1
Informationsöverflöd ... 51
5.2
TECHNO-‐INVASION ... 53
5.3
TECHNO-‐COMPLEXITY, TECHNO-‐INSECURITY OCH TECHNO-‐UNCERTAINTY ... 56
6
SLUTSATS ... 57
6.1
FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING ... 58
REFERENSFÖRTECKNING ... 59
BILAGA 1 – ARBETSFÖRDELNING ... A
BILAGA 2 – INTERVJUGUIDE, FOKUSGRUPP ... B
BILAGA 3 – INFORMATION-‐ OCH SAMTYCKESBLANKETT ... C
BILAGA 4 – DISKUSSIONSREGLER, FOKUSGRUPP ... B
BILAGA 5 – INTERVJUGUIDE, KVALITATIVA INTERVJUER ... C
Förord
Föreliggande uppsats är skriven inom programmet Produktionsledare: Media vid Malmö universitet. Arbetet med denna uppsats har tidvis varit påfrestande men likväl intressant, roligt och lärorikt. För det senare har vi alla personer som hjälpt oss med denna studie att tacka. Därmed vill vi rikta ett stort tack till vår kontaktperson på Nätverket Piraya samt deras
medlemmar och de produktions- och projektledare som besvarade vår enkät. Ytterligare ett stort tack till de personer som deltog i vår fokusgrupp samt de som ställde upp på enskilda intervjuer – era erfarenheter har varit ovärderliga i genomförande av detta arbete. Utan samtligas
medverkande hade denna studie och uppsats inte varit möjligt.
Vi vill även rikta ett särskilt tack till vår handledare Henriette Lucander som bidragit med både kunskap och stöd i skrivprocessen.
Begreppslista
E-post eller mail/e-mail är ett system genom vilket användare kan skicka skriftliga
meddelanden till varandra i realtid. Det är även möjligt att bifoga filer såsom dokument och bilder i meddelandena. (Collins Dictionary, u.å.) Detta kan göras i flera olika program, exempelvis Outlook och Gmail. E-postprogrammen finns tillgängliga i såväl datorer som mobiltelefoner. (Gmail, u.å.; Outlook, u.å.)
Instagram är en social mediekanal där människor kan lägga upp bilder och videos (Instagram,
2018).
Medieteknik – I tidigare forskning om technostress används termen ICT (information and
communication technology) som samlingsnamn för de medietekniska verktyg som ligger till grund för att människor påverkas av technostress. I denna uppsats benämns ICT som
medieteknik. Medieteknik är således ett samlingsbegrepp som innefattar teknik som används för att producera innehåll och teknik samt för att publicera och dela olika typer av media
(Fjeldstadmedieteknik, u.å.). Medieteknik inkluderar bland annat mobiltelefoner, bärbara datorer och program som exempelvis e-post (Koo & Wati, 2011). Dessa har gjort det möjligt för oss att konstant – oberoende av tid och plats – vara uppkopplade och kontaktbara (Srivastava, Chandra & Shirish, 2015; Wang, Shu & Tu, 2008).
Messenger är en chattfunktion som används på den sociala mediaplattformen Facebook. Med
Messenger kan människor chatta, ringa och föra videosamtal med varandra. (Messenger, u.å.)
Multitasking syftar till en persons förmåga att göra flera saker samtidigt (Cambridge
Dictionary, u.å.). I denna uppsats används begreppet för att beskriva hur anställda arbetar med flera arbetsuppgifter samtidigt.
Nätverket Piraya är ett nätverk för produktions- och operativ projektledare inom
mediebranschen (Nätverket Piraya, u.å.).
Slack är ett kommunikationsverktyg som används inom företag och som gör det möjligt att
lättare kommunicera med arbetskollegor. I Slack kan kommunikationen ske antingen via direktmeddelanden till en specifik person eller i en större kanal med flera gruppmedlemmar. (Slack, u.å.)
Stress är en känsla som kan uppstå när en person har mycket att göra – exempelvis på arbetet
eller i skolan– men inte har tillräckligt med tid för att hinna med allt (UMO, u.å.). Känslan av stress kan även uppstå när den utsatte upplever att det finns höga krav på hen från sig själv,
arbetet eller familjen (1177, u.å.). Stress kan upplevas olika av olika personer (UMO, u.å.) och är en reaktion som kan påverka den utsatte såväl mentalt som fysiskt (MedicineNet, 2018). När en person blir stressad sker en reaktion i kroppen: hjärnan sänder signaler som gör att hjärtat slår snabbare, andningen blir snabbare och musklerna spända. Denna reaktion kan vara till hjälp om den som utsätts för den behöver utföra en uppgift snabbt, exempelvis hinna med bussen. (UMO, u.å.) Stress är inte alltid skadligt men kan bli det om den utsatte upplever det under en längre tid och inte får tillräckligt med vila för att återhämta sig. Långvarig stress kan leda till exempelvis hjärtinfarkt, utmattningssyndrom och fibromyalgi. (1177, u.å.)
1
Inledning
För projekt- och produktionsledare är kommunikation A och O (Codone, 2008; Johnson, 2004). För att ett projekt ska lyckas krävs nämligen en person med god förmåga att leda människor med brett varierad kompetens i olika dynamiska processer. Samtliga inblandade i ett projekt måste ha tillgång till relevant information för att kunna utföra sitt arbete på ett tillfredsställande sätt. (Codone, 2008) Detta ställer krav på konstant och tydlig kommunikation med såväl projektmedlemmar som chefer och kunder (Codone, 2008; Johnson, 2004). Detta är extra viktigt inom mediebranschen där processerna sällan är linjära – något de vanligtvis är inom traditionell projektledning (Codone, 2008).
Idag är teknologin närmast oumbärlig i flera delar av arbets- och vardagslivet (Koo & Wati, 2011). Till exempel har medieteknikens utveckling inneburit en förenkling av
kommunikationen världen över. Hur vi idag lever och arbetar skiljer sig fundamentalt från tiden före trådlösa nätverk och mobila enheter såsom mobiltelefoner och bärbara datorer. Idag är det möjligt att vara uppkopplad var som helst – när som helst. Det innebär att vi kan ta emot data och information i realtid. (Bradley, 2017; Wang et al., 2008) För företag har detta medfört en ökad produktivitet och effektivitet (Ayyagari, Grover & Purvis, 2011; Atanasoff & Venable, 2017). Alltmer sofistikerad och billig teknik har även gjort det möjligt för anställda att vara anslutna till arbetet utanför kontoret (Boswell & Olson-Buchanan, 2007; Llave & Messenger, 2018). Tack vare till exempel e-post och mobiltelefoner kan anställda ha full kontroll över sitt arbete oavsett var de befinner sig. Medietekniken har på så sätt medfört en flexibilitet som gör våra liv enklare. (Barley, Meyerson & Grodal, 2011) Men har dessa fördelar kommit på bekostnad av vår hälsa?
Medieteknikens negativa påverkan på ens psykiska hälsa benämns ofta som technostress (Fuglseth & Sørebø, 2014). Termen myntades år 1984 av psykologen Craig Brod och definierades då som ”a modern disease of adaptation caused by an inability to cope with the new computer technologies in a healthy manner” (Shu, Tu & Wang, 2011, 925-926; Wang et al., 2008, 3003). Detta var första gången en hänvisning till stress till följd av teknikanvändning gjordes (Chiappetta, 2017). År 1997 utvecklade Weil och Rosen definitionen då de beskrev technostress som den mentala stress anställda känner vid användandet av medieteknik (Fuglseth & Sørebø, 2014). En senare definition av termen inkluderar all direkt eller indirekt negativ påverkan som teknik har på individers attityder, tankar, beteende eller fysiska mående
(Marchiori, Mainardes & Rodrigues, 2018). Medan medietekniken har medfört många fördelar kan användningen således även påverka oss negativt (se Koo & Wati, 2011; Atanasoff &
Venable; 2017; Fuglseth & Sørebø, 2014; Stadin, Nordin, Broström, Magnusson Hanson, Westerlund & Fransson, 2016; Chiapetta, 2017). Till exempel har det konstaterats att utvecklingen av medieteknik kan resultera i att anställda känner sig tvungna att alltid vara uppkopplade; besvara arbetsrelaterade frågor i realtid; samt ägna sig åt flera uppgifter samtidigt – det vill säga multitasking. (Tarafdar, Tu, Ragu-Nathan & Ragu-Nathan, 2011) Användandet av medieteknik kan därigenom ge upphov till såväl fysiska som psykiska problem (Salanova, Llorens & Cifre, 2013; Atanasoff & Venable, 2017). Detta kan vara problematiskt för
arbetsgivare då Arbetsmiljöverket (2017) kräver att anställda ska kunna utföra sitt arbete utan risk för ohälsa. Till exempel så har Arbetsmiljöverket (2015) en föreskrift som lyder
“arbetsgivaren ska vidta de åtgärder som behövs för att motverka att arbetstidens förläggning leder till ohälsa hos arbetstagarna” där de varnar för att förväntningar på anställda att ständigt vara nåbara, samt möjligheten att utföra arbetsuppgifter oberoende av tid och plats, kan medföra risker för ohälsa. Ytterligare exempel på förhållanden som kan ge upphov till ohälsa är:
otillräckligt med tid eller brist på tekniska hjälpmedel; oklara förväntningar från arbetsgivaren; stor arbetsmängd; samt krävande kontakter med klienter och kunder (Arbetsmiljöverket, 2017).
1.1 Tidigare forskning
Forskargruppen Tarafdar, Tu, Ragu-Nathan och Ragu-Nathan (2007) operationaliserade fenomenet technostress genom att mäta olika faktorer som kan ge upphov till detta.
Sammantaget identifierade de fem sådana faktorer1: techno-overload (känslan av att konstant behöva arbeta mer och snabbare), techno-invasion (känslan av att det är nödvändigt att offra sitt privatliv), techno-insecurity (rädslan över att förlora sitt arbete till någon med bättre förståelse för tekniken), techno-complexity (känslan av att teknologin är invecklad) och techno-uncertainty (osäkerhet till följd av att teknologin konstant utvecklas). Sammantaget behandlar dessa faktorer samtliga aspekter som ger upphov till fenomenet technostress och gemensamt benämns de därför som technostress creators (Tarafdar et al., 2007). Många forskare har undersökt ämnet technostress, varav flera har tagit fasta på de fem technostress creators som Tarafdars et al. har identifierat (se Atanasoff & Venable, 2017; Fuglseth & Sørebø, 2014; Hung, Chen & Lin, 2014; Koo & Wati, 2011; Marchioris et al., 2018; Shu et al., 2011; Srivastava et al., 2015; Wang et al., 2008). Till exempel valde Fuglseth och Sørebø (2014) att undersöka hur olika technostress creators påverkar anställdas tillfredställelse av- samt vilja att utöka sitt användande av
medieteknik. Samtliga deltagare i studien var anställda på en regeringsadministration i Norge.
Resultat av studien indikerar att technostress creators påverkar anställdas användande av medieteknik inom arbetet negativt. Även Marchiori et al. (2018) genomförde en studie om technostress på en offentlig institution, dock i Brasilien. I studien undersökte de hur ålder, genus, utbildning och yrkeserfarenhet förhåller sig till upplevelsen av technostress utifrån fyra av de fem technostress faktorerna. I sitt resultat kom de fram till att samtliga av variablerna (ålder, genus, utbildning och yrkeserfarenhet) påverkar de anställdas upplevelse av technostress. Även Atanasoff och Venable (2017) har undersökt ämnet technostress. De slutsatser de drog var att det finns ett fortsatt behov att undersöka effekten av technostress inom specifika branscher och yrkesroller. Detta för att bilda en uppfattning om vilka grupper som lider störst risk att drabbas av technostress; hur de och deras karriärer påverkas av fenomenet; samt för att ta fram strategier för att motverka detta. Därtill menar de att forskare med fördel kan använda sig av just Tarafdars et al. (2007) fem technostress creators i sin forskning om technostress. (Atanasoff & Venable, 2017). Mot bakgrund av detta har vi valt att undersöka hur dessa fem faktorer förhåller sig till yrkesrollerna projekt- och produktionsledare inom mediebranschen. Vi anser nämligen att detta är en yrkesgrupp som tidigare forskning har förbisett men som bör uppmärksammas. Detta med tanke på att kommunikation utgör en stor del av det dagliga arbetet och således gör även användningen av medieteknik det.
1.2
Syfte och frågeställning
Syftet med föreliggande uppsats är att bidra till en ökad förståelse för hur technostress yttrar sig hos projekt- och produktionsledare inom mediebranschen. Detta genom att undersöka vilka så kallade technostress creators som påverkar denna yrkesgrupp samt hur anställda hanterar dessa. Studien bygger på följande frågeställning:
– Hur påverkar olika technostress creators projekt- och produktionsledare inom mediebranschen och hur hanterar de detta?
1.3
Avgränsning
Denna studie berör förekomsten av technostress hos projekt- och produktionsledare inom mediebranschen. Ingen avgränsning har gjorts inom denna bransch, utan studiens deltagare är verksamma i medieföretag med olika inriktning. Yrkesroller utanför mediebranschen har inte inkluderats i denna studie. Inte heller kommer skillnaden mellan män- och kvinnors upplevelser av technostress att behandlas, trots att studier har påvisat att män är mer drabbade än kvinnor
(Tarafdar et. al., 2011). Vidare kommer inte arbetsgivarens ansvar att diskuteras ingående i denna studie.
1.4 Målgrupp
Studien riktar sig främst till projekt- och produktionsledare inom mediebranschen, samt företag och organisationer med anställda i dessa yrkesroller. Studien kan bidra med en bild av hur technostress kan yttra sig på deras arbetsplats samt ge exempel på handlingsstrategier som kan motverka detta. En sekundär målgrupp är studenter och forskare som vill bidra till att öka förståelsen för technostress och dess påverkan på människor. Framförallt kan studien vara av intresse för forskare inom ämnet informationssystem.
2
Metod
Ahrne och Svensson (2015) beskriver vetenskaplig metod som ett sätt för en forskare eller student att ta sig från en punkt till en annan – ”från brist på kunskap till kunskap” (s. 17). Vägen dit utgörs av alla de val som görs i syfte att besvara forskningsfrågan. När forskning ska ge svar på frågor såsom hur många, hur mycket, hur ofta eller hur länge används en kvantitativ metod (Ahrne & Svensson, 2015). Kvantitativa metoder genererar nämligen data som går att räkna och statistisk bearbeta (Harboe, 2010). Inom samhällsvetenskap är det dock många fenomen som inte går att komma åt genom att mäta med siffror. Då måste istället en kvalitativ metod användas. (Ahrne & Svensson, 2015) Kvalitativa metoder är explorativa. Det innebär att de används för att undersöka eller utforska nya områden. Med hjälp av kvalitativa metoder går det att fånga in livsnära och nyanserad information inom ett avgränsat empiriskt fält. (Harboe, 2010) Kvalitativa data mäts inte, utan syftet är att konstatera att de finns (Ahrne & Svensson, 2015). Genom analys av dessa data kan en helhetsförståelse av ett specifikt förhållande uppnås. Målet är således helheten och det djupgående. Med kvantitativa metoder är syftet istället att kartlägga representativa förhållanden eller pröva hypoteser. Analys av kvantitativa data genererar därmed en representativ överblick över generella förhållanden. (Harboe, 2010)
2.1
Forskningsdesign och metodval
Föreliggande uppsats bygger på en jämförande fallstudie utifrån en övervägande deduktiv ansats. Enligt Merriam (1994) är en fallstudie en undersökning av en specifik företeelse ur ett helhetsperspektiv. Med det menas att fenomenet studeras i den kontext där det utvecklats (Jacobsen, 2017). Då syftet med denna studie var att uppnå generaliserbar data har inte endast ett fall undersökts, därav benämningen jämförande fallstudie. Istället har flera fall undersökts då det ökar möjligheten att generalisera resultatet till fall som inte ingått i studien (Jacobsen, 2017). Att studien har en deduktiv ansats innebär att dess referensram utgjorts av befintlig teori. Utifrån teorin har sedan en frågeställning författats och empiri samlats in. (Jacobsen, 2017) Enligt Jacobsen (2017) kan emellertid utgångspunkten för en studie aldrig vara rent deduktiv. Istället utvecklas praktisk kunskap genom en kombination av induktion och deduktion – också kallad abduktion (Jacobsen, 2017). Ur ett pragmatiskt perspektiv är denna studies ansats därför endast övervägande deduktiv.
Eftersom syftet med denna studie var att uppnå generaliserbar data om populationen projekt- och produktionsledare inom mediebranschen ansåg vi det passande att använda en kvantitativ metod. Som tidigare nämnts är nämligen generaliserbarhet kvantitativa metoders styrka
(Harboe, 2010). Således valde vi att genomföra en enkätundersökning. Enligt Harboe (2010) samt Dahlin-Ivanoff och Holmgren (2017) kan det dock vara en bra idé att använda sig av både en kvantitativ- och en kvalitativ metod vid genomförandet av en studie. När två eller fler metoder används för att undersöka en och samma företeelse benämns det triangulering. Genom triangulering går det att belysa flera olika perspektiv av ett och samma problemområde
(Björklund & Paulsson, 2012), samt att dubbelkontrollera det resultat som respektive undersökning generar (Bell & Bryman, 2003). På så sätt bidrar triangulering till att höja en studies tillförlitlighet (Björklund & Paulsson, 2012). En typ av triangulering är att inledningsvis genomföra en kvalitativ undersökning vars resultat senare kan ge stöd åt en kvantitativ metod, till exempel utformandet av en enkät (Bell & Bryman, 2003). Detta är något vi tog fasta på och ansåg var ett bra upplägg då vi arbetade utifrån en deduktiv ansats. Med andra ord ville vi genomföra en undersökning med ett explorativt angreppssätt (kvalitativ metod) innan vi försökte skapa oss en mer representativ bild av fenomenet. Av denna anledning valde vi att inledningsvis genomföra en kvalitativ undersökning i form av en fokusgrupp.
2.1.1
Fokusgrupp
Fokusgruppsmetoden innebär att en grupp människor under en begränsad tid träffas och diskuterar olika aspekter av ett på förhand givet ämne (Dahlin-Ivanoff & Holmgren, 2017; Wibeck, 2010). Det primära syftet med fokusgrupper är inte att komma underfund med en enskild individs upplevelser (även om dessa kan bli tydliga i diskussionen), utan istället är det deltagarnas delade erfarenheter och de kollektiva utlåtandena som står i fokus. Dessa växer fram genom att gruppdeltagarna delar och ifrågasätter såväl sina egna som meddeltagarnas åsikter och synpunkter om det aktuella ämnet. Till följd av att gruppdeltagarna tar intryck och lär av varandras erfarenheter anpassas och ändras deras uppfattningar. Denna process möjliggör att det aktuella forskningsämnet kan belysas från flera olika vinklar. (Dahlin-Ivanoff & Holmgren, 2017) Enligt Wibeck (2010) resulterar detta i en bredare skala av idéer än om var och en av deltagarna hade intervjuats enskilt, varför vi valde att arrangera just en fokusgrupp. Ännu en fördel med fokusgrupper är – som Wibeck (2010) framhåller – att gruppdeltagarna tillåts ställa frågor till varandra. På så sätt kan forskaren upptäcka nya frågeställningar och funderingar som hen tidigare inte haft en tanke på. Vi ansåg att detta kunde gynna oss då vi endast var insatta i hur technostress kan yttra sig rent generellt men uppenbarligen saknade den här informationen om den valda populationen.
Vanligtvis leds en fokusgrupp av endast en person, vilken benämns gruppledare. Nackdelen med att ha flera gruppledare är att gruppdeltagarna kan uppleva att makten förflyttas från dem
till gruppledarna. (Dahlin-Ivanoff & Holmgren, 2017) När vi genomförde vår
fokusgruppsdiskussion valde vi – trots detta – att agera gruppledare båda två. Det här beslutet baserade vi på det faktum att ingen av oss har någon tidigare erfarenhet av fokusgrupper. Således ville vi båda vara närvarande och aktiva så att vi kunde kompensera för varandras svagheter, men även dra nytta av varandras styrkor. Till följd av att vi båda fick bevittna interaktionen mellan deltagarna kunde vi i efterhand diskutera och jämföra våra spontana intryck av diskussionen. Detta är något som Wibeck (2010) lyfter som en fördel med att ha två personer ur forskningsteamet närvarande vid en fokusgruppsdiskussion.
Vad beträffar maktfördelningen (som riskerar att förändras med mer än en gruppledare) var vår bedömning att vår bakgrund som studenter skulle bidra till att motverka en känsla av underläge hos gruppdeltagarna. Redan vid den inledande kontakten med deltagarna hade vi betonat att vi var helt beroende av dem och deras erfarenheter för att kunna genomföra vår studie. Därtill ämnade vi hålla fokusgruppsdiskussionen ostrukturerad (se 2.1.1.2), något vi uppskattade skulle bidra till en känsla av inflytande/makt från deltagarnas sida.
2.1.1.1
Gruppsammansättning, urval och bortfall
Wibeck (2010) samt Dahlin-Ivanoff och Holmgren (2017) lyfter fram två aspekter som är viktiga att ta i beaktande vid sammansättningen av en fokusgrupp – homogenitet samt
heterogenitet. Homogenitet syftar till att gruppdeltagarna delar liknande erfarenheter – om de inte har något gemensamt blir det svårt att skapa en diskussion och metoden blir då oanvändbar (Dahlin-Ivanoff & Holmgren, 2017). Om det däremot råder konsensus mellan deltagarnas åsikter kommer ämnet inte kunna belysas på ett nytt sätt (Wibeck, 2010). För att det ska ske krävs en viss grad av heterogenitet. Heterogenitet krävs även för att täcka in mångfalden inom den valda populationen. (Dahlin-Ivanoff & Holmgren, 2017)
Sammansättningen av vår fokusgrupp byggde på ett bekvämlighetsurval. Bekvämlighetsurval innebär att respondenterna väljs utifrån tillgänglighet (Trost & Hultåker, 2016). Samtliga personer och företag som vi kontaktade var tillgängliga dels i bemärkelsen att deras
kontaktuppgifter var offentliga, dels rent geografiskt – de var etablerade antingen i Malmö eller Lund. Totalt kontaktade vi 95 projekt- och produktionsledare samt ytterligare 17 företag inom mediebranschen. Av dessa var det 66 projekt- och produktionsledare samt sju företag som återkom, varav åtta erbjöd sig att delta i vår fokusgrupp. Tyvärr var det inte möjligt att hitta en tidpunkt då alla åtta kunde ses så istället vi fick nöja oss med en fokusgrupp bestående av fem personer. Dagen för genomförandet av fokusgruppen framkom dock att två av de fem
deltagarna hade blivit sjuka och ytterligare en hade råkat dubbelboka sig och kunde endast närvara under den första halvan av diskussionen. Därmed stod vi inför valet och kvalet att ställa in träffen eller fortsätta som planerat men med endast ”2,5” deltagare. Att lyckas hitta ett nytt tillfälle när samtliga deltagare kunde närvara bedömde vi som svårt då risken för bortfall till följd av sjukdom aldrig går att eliminera. Således beslutade vi oss för att fortsätta som planerat trots att Wibeck (2010) avråder från att genomföra fokusgrupper med färre än fyra deltagare. Wibeck (2010) menar nämligen att grupper om tre resulterar i att var och en av deltagarna måste fungerar som medlare mellan de andra två. Dessutom finns det risk för att den tredje parten försöker hålla sig utanför och oberoende av de andra två, vilket hämmar diskussionen. Bortfallet resulterade även i att homogeniteten i fokusgruppen ökade. Inledningsvis hade gruppdeltagarna endast haft sin yrkesroll gemensamt – samtliga arbetade som projekt- eller produktionsledare inom mediebranschen – men i och med bortfallet blev gruppen även homogen vad gäller kön. I motsats till det Dahlin-Ivanoff och Holmgren (2017) skriver om att heterogenitet krävs för att täcka in mångfalden inom den valda populationen, menar dock Harboe (2010) och Wibeck (2010) att det huvudsakliga syftet med kvalitativa studier inte är att uppnå representativa resultat och därmed behöver inte heller urvalet vara representativt. Mot bakgrund av detta ansåg vi det inte som problematiskt att vårt urval endast representerar ett kön. Det vi däremot betraktar som en svaghet med materialet är det faktum att
fokusgruppssammansättningen i vissa avseenden var för heterogen. Dahlin-Ivanhoff och Holmgren (2016) återger en studie bland undersköterskor där forskarna aktivt valde att inte använda en läkare som gruppledare då skillnaden i status skulle kunna skapa en maktobalans och hämma diskussionen. På samma sätt menar vi att det kan uppstå en maktobalans mellan två gruppdeltagare som har olika lång erfarenhet av en yrkesroll – likt våra deltagare. Det som skilde dem åt var nämligen – förutom ålder och arbetsplats – hur länge de varit verksamma i sin yrkesroll. Vår bedömning av fokusgruppsdiskussionen var emellertid att samtliga deltagare var villiga att framföra olika åsikter och tankar. Enligt oss talar detta för att diskussionen inte påverkades negativt av deltagarnas olika år av erfarenhet.
2.1.1.2
Genomförande av fokusgrupp
När det väl var bekräftat att vår fokusgrupp skulle bli av påbörjade vi arbetet med att utforma en intervjuguide. Enligt Wibeck (2010) skiljer sig utformningen av en intervjuguide beroende på om fokusgruppsdiskussionen ska vara strukturerad eller ostrukturerad. Desto mer gruppledaren styr interaktionen i gruppen, desto mer strukturerad är fokusgruppsdiskussion. Vanligtvis är diskussionen ostrukturerad – deltagarna prata då huvudsakligen med varandra – när syftet är att
komma underfund med vad deltagarna tycker är viktigast med det presenterade ämnet. Vid ostrukturerade fokusgrupper består därför intervjuguiden endast av breda områden som bör täckas in. (Wibeck, 2010) Eftersom vår studie ämnade undersöka hur technostress yttrar sig hos projekt- och produktionsledare ansåg vi det vara av stor vikt att låta deras upplevelser och erfarenheter styra inriktning på diskussionen. Därmed övervägde vi inledningsvis att låta fokusgruppsdiskussion vara ostrukturerad. Wibeck (2010) framhåller dock att det finns tillfällen då ett mellanläge är att föredra. Vid ostrukturerade fokusgrupper finns det nämligen risk för att deltagarna helt kommer ifrån ämnet. Då är det bra om gruppledaren kan gå in och styra upp diskussionen. På samma sätt kan det bli nödvändigt för gruppledaren att ingripa och introducera nya ämnesaspekter om deltagarna är tystlåtna. (Wibeck, 2010) I och med att ingen av oss hade någon tidigare erfarenhet av fokusgrupper – varken i rollen som deltagare eller ledare – var vi inte säkra på hur diskussionen skulle avlöpa. I händelse av att vi skulle behöva ingripa i samtalet utformade vi därför en relativt omfattande intervjuguide (se bilaga 2). Vår avsikt var dock att genomföra en relativt ostrukturerad fokusgrupp.
Fokusgruppen ägde rum den 25 oktober 2018 i en av Malmö universitets lokaler. Enligt Wibeck (2010) är den fysiska omgivningen av betydelse för hur en diskussion avlöper. En för deltagarna ovan miljö kan nämligen ge upphov till en osäkerhet som hämmar diskussionen. Om träffen dessutom äger rum där gruppledaren – men inte gruppdeltagarna – känner sig hemma kan diskussionen komma att ske mer på gruppledarens villkor än på deltagarnas. (Wibeck, 2010) Anledningen till att vi ändå valde att arrangera träffen på Malmö universitet var dels för att universitet är centralt beläget, dels för att det erbjuder tysta rum som möjliggör ljudinspelning. Vi inledde fokusgruppsdiskussionen med att presentera oss själva samt studien. Därefter gick vi igenom en information- och samtyckesblankett (se bilaga 3) som deltagarna hade fått skickad till sig dagen innan. Var och en godkände informationen och villkoren genom att skriva under varsin kopia av blanketten. Därefter gick vi igenom dagens agenda, allmänna diskussionsregler (se bilaga 4) och vår roll som gruppledare. Dahlin-Ivanoff och Holmgren (2017) menar att en fokusgruppsdiskussion ska pågå i högst två timmar inklusive en fikapaus. Således innefattade vår agenda cirka 100 minuter diskussion samt en kvarts paus då vi bjöd på kaffe, te och smörgåsar.
Under diskussionen förhöll vi oss mestadels tysta bortsett från de tillfällen då vi introducerade nya frågor eller på annat sätt uppmuntrade deltagarna att fortsätta prata. Vår målsättning om att låta diskussionen vara ostrukturerad samt vår brist på erfarenhet som gruppledare gjorde att samtalet vissa gånger hamnade utanför ämnesområdet. Vår upplevelse av diskussionen var
emellertid att den var lättsam och att deltagarna var öppna för att dela med sig av sina erfarenheter.
Efter en timme gjorde vi uppehåll för fika. I samma veva var den tredje gruppdeltagaren tvungen att avlägsna sig vilket innebar att endast två deltagare kvarstod. Detta resulterade i en minskad grad av diskussion och många av de frågor och teman som vi introducerade besvarades med direkta svar. Således hann vi med att ställa alla de frågor som ingick i vår intervjuguide – även underfrågorna som vi förberett (se bilaga 2). Däremot är det tänkbart att vi gick miste om idéer som hade kunnat uppstå vid en diskussion mellan fler personer. Som tidigare nämnts är nämligen fokusgruppsdiskussioner fördelaktiga av just den anledningen att de genererar en bredare skala av idéer än enskilda intervjuer där det inte förekommer någon diskussion (Wibeck, 2010).
Vi avslutade samtalet med att fråga om det var någon som ville tillägga något, alternativt ytterligare betona eller tona ner något av det som redan blivit sagt. Gruppdeltagarna var emellertid nöjda med sina uttalanden och hade inte heller något ytterligare att tillägga.
2.1.2
Kvalitativa intervjuer
I och med att antalet fokusgruppsdeltagare halverades bedömde vi det som nödvändigt att samla in ytterligare kvalitativ data. Mot bakgrund av hur svårt det var att få till den första
fokusgruppen beslutade vi oss för att samla in dessa data genom enskilda kvalitativa intervjuer. Enligt Bryman och Bell (2003) utmärks kvalitativa intervjuer av att fokus ligger på den
intervjuades upplevelse av vad som är viktigt och relevant. Av den anledningen är det önskvärt att låta den intervjuade bestämma i vilken riktning intervjun ska gå. Detta ställer krav på
intervjuaren att vara flexibel och följa upp den intervjuades svar med nya frågor som kopplar an till det som tidigare dykt upp under samtalet. (Bryman & Bell, 2003) En intervju som tar fasta på dessa aspekter men utgår ifrån ett antal på förhand bestämda frågor benämns som delvis strukturerad (Merriam, 1994) eller semi-strukturerad (Bryman & Bell, 2003). När vi
genomförde våra intervjuer utgick vi ifrån en intervjuguide (se bilaga 5) bestående av relativt specifika frågor som vi ville få svar på. Samtidigt var vi dock öppna för att utforska andra inriktningar och teman som kunde tänkas dyka upp. Således var våra intervjuer av semi-strukturerad karaktär. Somliga av de frågor vi ställt under fokusgruppsdiskussionen ställde vi även till personerna som vi intervjuade. Vi utnyttjade emellertid också det redan insamlade material för att formulera nya frågor. Således fungerade de kvalitativa intervjuerna både som ett komplement och en fördjupning av fokusgruppsdiskussionen.
Precis som för fokusgruppen byggde vårt urval för intervjuerna på ett bekvämlighetsurval. Sammanlagt tillfrågade vi sex personer om att delta – de två fokusgruppsdeltagarna som blivit sjuka, de tre potentiella fokusgruppsdeltagarna som inte kunde närvara det utsatta datumet, samt en sjätte person som inte hade möjlighet att delta i en fokusgrupp men däremot hade erbjudit sig att besvara frågor via post. På förfrågan om att delta i en kvalitativ intervju – snarare än via e-post – svarade denna person nej. Hen var dock fortsatt villig att besvara frågor via e-e-post, varpå vi skickade över fem frågor som vi var angelägna om att få svar på (se bilaga 6). I mailet bifogade vi även en modifierad version av vår information- och samtyckesblankett (se bilaga 3 för originalblanketten) som vi bad hen läsa igenom och godkänna.
Av de andra tillfrågade återkom tre och sa att de var villiga att bli intervjuade. En av personerna blev dock sjuk, så i slutändan fick vi nöja oss med att endast intervju två av dessa. Båda dessa personer blev intervjuade den 1:a november. Den första intervjun ägde rum på
intervjupersonens arbetsplats medan den andra skedde i en av Malmö universitets lokaler. Innan respektive intervju gick vi igenom en anpassad version av vår information- och
samtyckesblankett (se bilaga 3 för originalblanketten). Intervjuerna tog omkring 40 minuter vardera att genomföra.
2.1.3
Enkät
Efter insamlandet av all kvalitativ data påbörjade vi arbetet med att sammanställa en enkät. Med enkät avses ett frågeformulär med övervägande fasta svarsalternativ som en respondent själv får fylla i (Ejlertsson, 2014). Formuläret utgör ett instrument med vilket människors beteende, känslor och åsikter kan mätas (Trost & Hultåker, 2016). Enligt Ejlertsson (2014) är det viktigt att arbeta strukturerat vid utformningen av ett enkätformulär. Bland annat gäller det att inte ha för bråttom med att påbörja formuleringen av frågor. Frågorna bör istället växa fram genom en nedbrytningsprocess som inleds med att studiens syfte och frågeställningar begrundas. Mot bakgrund av dessa antecknas sedan olika aktuella problemområden som därefter bryts ned i sina beståndsdelar. Detta kan ske i flera steg men det är inte förrän syftet är nedbrutet så långt som det går som formuleringen av frågor påbörjas. Det här sättet att omvandla en studies syfte och frågeställningar till konkreta frågor brukar benämnas operationalisering. (Ejlertsson, 2014) Utifrån studiens syfte och frågeställning formulerade vi sju olika problemområden: techno-overload, techno-invasion, techno-complexity, techno-insecurity och techno-uncertainty, handlingsstrategier samt arbetsförhållanden. De här områdena bröt vi sedan ner i mindre beståndsdelar innan vi slutligen påbörjade formuleringen av våra enkätfrågor. I detta skede tog
vi även hjälp av de kvalitativa data från fokusgruppen och intervjuerna för att avgöra vilka frågor som var relevanta för den avsedda målgruppen. Utifrån den informationen blev det bland annat tydligt att tre av de fem technostress creators inte är så framstående inom populationen, varför vi endast inkluderade ett fåtal frågor rörande dessa. Vi valde dock att inkludera dem då utsagorna i den kvalitativa undersökningen inte kan anses representativ för populationen och därmed kan enkätsvaren ge en helt annan bild av verkligheten.
Vi valde att formulera majoriteten av enkätfrågorna som påståenden vilka respondenten skulle ta ställning till med hjälp av en likertskala. En likertskala är en fem- eller sjugradig skala som används för att mäta människors attityder och åsikter (Ejlertsson, 2014). Vi bestämde oss för att använda en femgradig skala som sträckte sig från aldrig till alltid. Därtill avslutade vi
formuläret med en öppen fråga. Att en fråga är öppen innebär att det inte finns några fasta svarsalternativ, istället är respondenten fri att uttrycka sig som hen vill (Ejlertsson, 2014). Vår öppna fråga utgjordes av ”Om du har några övriga kommentarer får du gärna skriva de här”. Vi valde att inkludera denna fråga av två anledningar: dels för att respondenten skulle ha möjlighet att uppmärksamma oss på eventuella problem med formuläret, dels för att respondenten skulle kunna dela med sig av ytterligare information om hen så ville.
Enligt Trost och Hultåker (2016) bör långa frågeformuleringar undvikas. Dessutom betonar de hur viktigt det är att: vara noga med att en fråga verkligen är en fråga; undvika negationer; vara konsekvent i språkbruket; samt att undvika krångliga ord. Samtliga av dessa riktlinjer har vi haft i åtanke när vi utformade vårt enkätformulär.
2.1.3.1
Pilotstudie
Innan ett frågeformulär skickas ut bör det testas i en pilotstudie. En pilotstudie är en provundersökning där ett antal personer som liknar enkätens faktiska målgrupp får besvara enkätfrågorna. Syftet är att se om de svarande tolkar frågorna och svaren så som forskaren avsett, samt att se om de upplever att svarsalternativ saknas för att frågan ska gå att besvara korrekt. (Ejlertsson, 2014)
Vi sammanställde vår enkät via Googles gratistjänst Google Forms. Innan vi gjorde den tillgänglig för respondenterna lät vi våra tre fokusgruppsdeltagare se över den och komma med feedback. En av dessa ansåg att ett par frågor var otydligt formulerade, varpå vi reviderade enkäten. Därefter fick vår kontaktperson på Nätverket Piraya (se nedanstående avsnitt) ta del av och godkänna enkäten innan vi gjorde den tillgänglig för våra respondenter den 12 november 2018. Därefter hade samtliga respondenter tre dagar på sig att besvara enkäten.
2.1.3.2
Urval & bortfall
Kvantitativa metoders styrka är som sagt deras generaliserbarhet, det vill säga förmågan att kunna uttala sig om en hel population utifrån en mindre grupp. För att kunna generalisera krävs dock att den mindre gruppen utgör ett representativt urval av populationen. (Harboe, 2010) Med ett representativt urval menas att ”var och en av de utvalda motsvarar eller representerar en del av befolkningen på ett sådant sätt att hela urvalet är en miniatyr av populationen; de skall representera alla de andra” (Trost & Hultåker, 2016, s. 29). Ju större urvalet är, desto större är även sannolikheten för att det ska vara representativt (Trost & Hultåker, 2016). Det här är emellertid inte sant om det finns ett betydande bortfall. Med bortfall menas att en person i en urvalsgrupp inte vill eller kan delta i en undersökning: ”En person som vägrar delta i en undersökning skiljer sig från övriga redan genom det faktum, att han vägrar delta. Han kan därför inte ersättas av en person med andra egenskaper” (Ejlertsson, 2014, s. 26). Desto större bortfallet i en undersökning är, desto större är därför även risken för att generaliseringar till populationen blir felaktiga. (Ejlertsson, 2014)
Inför vår fokusgrupp hade vi, som tidigare nämnts, mailkontakt med ett stor antal personer. När vi genomförde vår enkätundersökning var det 57 av dessa som mottog enkäten. Precis som vid den kvalitativa undersökningen representerar dessa personer ett bekvämlighetsurval. Av dessa var det 22 personer som faktiskt besvarade enkäten, vilket innebär ett bortfall på 61 %. Trost och Hultåker (2016) menar att det idag inte är ovanligt med bortfall på 25-50 % vid
enkätundersökningar och att en bortfallsanalys då bör genomföras. Således ansåg vi det
nödvändigt att analysera vårt bortfall. Det enklaste sättet att göra en bortfallsanalys är genom att jämföra det insamlade materialet med antingen populationen eller det ursprungliga urvalet (Trost & Hultåker, 2016). Vi valde att granska förhållandet mellan antalet män/kvinnor som vi mailade enkäten till respektive antalet män/kvinnor som besvarade enkäten. Vi gjorde alltså en jämförelse mellan det insamlade materialet och det ursprungliga urvalet. Genom
bortfallsanalysen framgick det att kvinnorna var överrepresenterade bland de som besvarat enkäten. Könsfördelningen var dock relativt jämn, vilket kan ge illusionen om att urvalet därför också bör vara relativt representativt. Kön är dock inte den enda egenskapen som särskiljer människor. Med ett urval som utgör en liten del av hela populationen är det därför svårt att föreställa sig att en mångfald av alla andra egenskaper finns representerade i svaren och ett urval på 22 personer kan därför inte göra alla dessa olika personligheter rättvisa. Således kan inte vårt bekvämlighetsurval anses representativt.
Enkäten publicerades emellertid även på Nätverket Pirayas webbplats och deras Facebook-sida. Nätverket Piraya har omkring 400-500 produktionsledare och operativa projektledare i sitt
nätverk. Genom att publicera enkäten på deras plattformar lämnade vi det upp till var och en av deras medlemmar att själva bestämma huruvida de ville ta del av enkäten eller inte. Den här typen av urval bygger på frivillig anslutning – så kallad självselektion (Harboe, 2010).
Nackdelen med självselektion är att vi inte vet exakt hur många som faktiskt tog del av enkäten och därmed inte heller kan beräkna bortfallet. Vid självselektion finns det risk för att enbart de aktiva respondenterna väljer att delta vilket leder till i en systematisk skevhet i undersökningen (Harboe, 2010). Anledningen till varför vi ändå valde att dela enkäten via Pirayas kanaler är för att deras nätverk är dedikerat specifikt till vår målgrupp och därmed hade potential att bidra till vår studie. Av de som hade tillgång till enkäten via Nätverket Pirayas plattformar var det 22 personer som vi med säkerhet vet såg enkäten och valde att svara. Samtliga av dessa var kvinnor vilket innebär att inte heller detta urval är representativt.
2.2
Analysprocess av empiri
Eftersom kvalitativa- och kvantitativa metoder genererar olika sorts data ser även analysen av materialet olika ut. Nedan presenteras hur vår analysprocess har sett ut för respektive metodtyp.
2.2.1
Fokusgrupp och kvalitativa intervjuer
Rennstam och Wästerfors (2015) belyser tre grundläggande arbetssätt för att analysera ett kvalitativt material: sortera, reducera och argumentera. Då kvalitativa undersökningar ofta resulterar i en stor mängd material krävs det att forskaren sorterar materialet för skapa sig en överblick av det. Sorteringen sker genom att materialet kategoriseras. (Rennstam & Wästerfors) Eftersom vi var två personer som analyserade materialet kunde vi läsa igenom och sortera det på varsitt håll. Vi hade dock på förhand kommit överens om vilka kategorier som vi skulle fördela materialet på. Dessa utgjordes av: techno-overload, techno- invasion, techno-complexity, techno-insecurity, techno-uncertainty, handlingsstrategier och e-post. Efter sorteringen påbörjade vi reduceringsarbete. Reducering innebär att delar av det insamlade materialet väljs medan andra delar väljs bort. Anledningen till varför det är nödvändigt att reducera sitt material är för att allting inte kan inkluderas i den färdiga texten. Således måste ett urval göras.
(Rennstam & Wästerfors, 2015) När vi reducerade vårt material såg vi till att välja ut de delar med störst relevans för vårt syfte och frågeställning. Genom att jämföra och diskutera de kopplingar som vi identifierat under sorteringsfasen kunde vi komma underfund med vad som var rimligt att inkludera i den färdiga texten och vad vi saknade tillräckligt med belägg för att dra några slutsatser kring. De delar av materialet som vi behöll utgör uppsatsens empiri och
representerar därmed också underlaget för vår argumentation. Enligt Rennstam och Wästerfors (2015) handlar akademisk argumentation om att bidra till ämnesområdet genom att argumentera för sin empiri i förhållande till teorin. Det räcker således inte att enbart redovisa för sina fynd, analytikern måste även argumentera för dem. (Rennstam & Wästerfors, 2015) I vår diskussion gör vi just detta.
2.2.2
Enkät
När enkätsvaren hade samlats in påbörjades sammanställningen av de kvantitativa data.
Inledningsvis gick vi igenom alla svar för att försäkra oss om att samtliga svarande tillhörde den undersökta populationen. Fyra av respondenterna hade en vag eller oklar koppling till projekt- eller produktionsledarrollen, varför deras svar exkluderades.
Beroende på variabeltyp används olika metoder vid redovisning och bearbetning av kvantitativ data (Ejlertsson, 2014). Enligt Bryman och Bell (2003) ger måtten på en likertskala – i strikt bemärkelse – upphov till ordinalvariabler. Ett sätt att redovisa den här typen av variabler är via en frekvenstabell (Bryman & Bell, 2003), vilket vi också valde att göra. I en frekvenstabell anges de variabelvärden som kan förekomma samt hur ofta de förekommer (Ejlertsson, 2014). De frågor som genererade en dikotom variabel (en variabel med bara två kategorier) valde vi dock att redovisa i form av cirkeldiagram då Bryman och Bell (2003) rekommenderar det.
2.3
Metoddiskussion
För att kunna besvara vår studies syfte samt frågeställning valde vi att använda oss av två kvalitativa- och en kvantitativ metod. Nedan diskuteras de styrkor och svagheter som vi har identifierat med respektive metodundersökning och det insamlade materialet.
2.3.1
Fokusgrupp och kvalitativa intervjuer – trovärdighet
och tillförlitlighet
Enligt Jacobsen (2017) är det nödvändigt att uppnå teoretisk mättnad för att en kvalitativ studie ska anses ha hög validitet. Teoretisk mättnad uppnås när en forskar har upptäckt allt som finns att upptäcka inom ett visst ämne, det vill säga när ytterligare undersökningar inte tillför någon ny kunskap eller information. (Dahlin-Ivanoff & Holmgren, 2017; Wibeck, 2010) Anledningen till att vi valde att genomföra kompletterande intervjuer var just för att vi insåg att materialet från vår fokusgrupp inte var tillräckligt för att uppnå teoretisk mättnad. Genom att komplettera
materialet med två kvalitativa intervjuer samt en ”mailintervju” lyckades vi få en bättre och djupare förståelse för fenomenet technostress. Ännu fler intervjuer hade troligtvis kunnat resultera i ytterligare perspektiv men till följd av tidsrestriktioner var det inte möjligt att genomföra fler. Det faktum att vårt material redan skildrar flera perspektiv av ämnet technostress anser vi dock tyder på att en viss teoretisk mättnad har uppnåtts.
Enligt vissa forskare är det mer lämpligt att tala om trovärdighet – snarare än validitet – vid bedömningen av en kvalitativ undersöknings kvalitet (Wibeck, 2010; Trost & Hultåker, 2016). Trovärdighet handlar om huruvida det som sägs är riktigt eller ej. Här är det upp till forskaren att bedöma i vilken mån hen kan lita på vad en gruppdeltagare eller intervjuperson säger. (Wibeck, 2010) Som tidigare nämnts är det tänkbart att sammansättningen av vår fokusgrupp (både sett till urval och urvalsstorlek) kan ha haft en hämmande effekt på diskussionen och därmed även deltagarnas utsagor. Vi upplevde emellertid stämningen som genuin och lättsam då samtliga gruppdeltagare föreföll bekväma med att framföra olika åsikter och tankar. Följaktligen bedömde vi deras utlåtanden som sanningsenligt. Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) påpekar dock att det – endast utifrån en intervju – inte med säkerhet går att veta om en persons utsagor har bäring på hens handlingar. Då vi endast utgått ifrån våra informanters utsagor gäller denna svaghet också vårt material. Denna svaghet hade kunnat undvikas med hjälp av till exempel kompletterande observationer men till följd av tidsrestriktioner genomfördes inga sådana.
Utöver validitet och trovärdighet kan även en studies kvalitet bedömas utifrån dess reliabilitet (även kallad tillförlitlighet). Enligt Wibeck (2010) och Jacobsen (2015) syftar reliabilitet inom kvalitativa studier till att olika personer – oberoende av varandra – ska dra samma slutsatser av ett material. Människor har nämligen en tendens att enbart se och höra det som bekräftar deras egna åsikter (Wibeck, 2010). I och med att vi var två personer som genomförde denna studie kunde vi analysera det insamlade materialet var för sig. Därmed drog vi först våra egna
slutsatser som vi sedan jämförde och diskuterade. Endast de slutsatser som vi båda kom fram till finns redovisade i uppsatsen.
2.3.2
Enkät – validitet och reliabilitet
En enkätundersöknings kvalitet bedöms oftast utifrån dess validitet och reliabilitet. Validitet syftar till hur väl en enkätfråga faktiskt mäter det den avser mäta, medan reliabilitet avser huruvida resultatet går att reproducera. För att uppnå såväl validitet som reliabilitet bör formuleringen av frågorna noga övervägas. Till exempel är validiteten låg om frågor och
svarsalternativ går att tolka på olika sätt. Svårtolkade frågor kan dessutom resultera i stor slumpvariation i svaren, vilket kan få till följd att samma fråga besvaras annorlunda vid ett senare tillfälle. Detta resulterar i låg reliabilitet. (Ejlertsson, 2014) För att åstadkomma ett välkonstruerat och tydligt frågeformulär var vi därför noga med att följa de riktlinjer som Trost och Hultåker (2016) tar upp. Därtill formulerade vi våra frågor utifrån en
operationaliseringsprocess för att garantera en tydlig koppling till teorin, samt vad varje fråga avsåg mäta. Vi såg även till att genomföra en pilotstudie med fokusgruppsdeltagarna, samt lät vi ett flertal personer i vår närhet granska enkäten. Utifrån deras återkoppling kunde vi revidera och förtydliga formuläret ytterligare och därigenom minska risken för skev data. Tack vare dessa åtgärder hade vår studie troligtvis genererat samma eller ett liknande resultat om respondenterna besvarat enkäten en andra gång. Detta är emellertid inget vi kunnat testa i praktiken eftersom samtliga respondenter besvarade enkäten anonymt. Eftersom urvalet inte är representativt går det inte heller att använda en annan respondentgrupp för att reproducera resultatet och därigenom säkerställa undersökningens kvalitet. Således är det svårt att dra några slutsatser om enkätens validitet och reliabilitet samt uttala sig om effekterna av våra
”förebyggande” åtgärder. Ejlertsson (2014) går så långt som att säga att det inte är lönt att tala om validitet och reliabilitet om resultatet av en enkätundersökning inte går att generalisera. Vad som trots detta talar för de kvantitativa datas trovärdighet är att det finns en korrelation mellan dessa och större delen av informanternas utsagor. Det är emellertid viktigt att poängtera att resultat av enkäten inte går att generalisera, trots att detta inledningsvis var syftet med den kvantitativa undersökningen.
2.4
Forskningsetiska överväganden
De forskningsetiska principerna grundar sig på fyra huvudkrav: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, u.å.).
2.4.1
Informationskravet
Informationskravet innebär att forskaren ska informera de respondenter som deltar i studien om de villkor som råder för deras deltagande samt om vad deras uppgift i projektet är. Därtill ska respondenterna upplysas om studiens syfte samt hur den ska genomföras. Vidare ska de
informeras om att deras deltagande är frivilligt, att de kan välja att avbryta sin medverkan när de vill samt att de uppgifter de lämnar inte avses användas i annat syfte än för studien.
uppsats har hänsyn till informationskravet tagits. Innan respondenternas medverkan i
fokusgruppsdiskussionen eller intervjuerna erhöll respondenterna information om studien samt deras rättigheter i enlighet med de forskningsetiska principerna (se bilaga 3).
2.4.2
Samtyckeskravet
Samtyckeskravet syftar till att forskaren ska erhålla respondenternas samtycke innan deras medverkan i studien. Respondenterna har rätt till att bestämma på vilka villkor de deltar i studien. De medverkande får inte utsättas för varken påtryckning eller påverkan i sitt beslut att delta eller avbryta sitt deltagande. Uppgifter som samlas in genom enkät kräver inget samtycke i förhand. Det är i dessa fall viktigt att information medföljer enkäten då samtycke anses lämnas i samband med att enkäten besvarats och skickats in. (Vetenskapsrådet, u.å.) Vid insamlandet av den empiri som presenteras i denna studie har respondenterna fyllt i en information- och samtyckesblankett, på så sätt har samtyckeskravet beaktats. De som valt att delta i enkätundersökningen gav sitt samtycke i samband med att de skickade in enkäten.
2.4.3
Konfidentialitetskravet
Konfidentialitetskravet avser behandlingen av respondenternas personuppgifter samt skyddandet av deras identitet. Obehöriga ska inte kunna ta del av de personuppgifter som samlas in i studien. Dessa bör därför förvaras på ett sådant sätt så att detta inte är möjligt. Därtill måste forskaren vidta åtgärder för att försvåra identifiering av de respondenter som medverkar i studien. (Vetenskapsrådet, u.å.) I denna uppsats har konfidentialitetskravet beaktats. För att komma åt den information respondenterna bidragit med krävs inloggning som endast forskarna bakom studien har tillgång till. De respondenter som valt att medverka i studien har även avidentifierats i uppsatsen där varken individernas namn eller arbetsplats uppges.
2.4.4
Nyttjandekravet
Nyttjandekravet syftar till att de uppgifter som samlas in om respondenterna endast får användas inom forskningen. De får således inte användas i kommersiellt- eller
icke-vetenskapliga syften. (Vetenskapsrådet, u.å.) Respondenterna blev, inledningsvis, informerade om att de uppgifter som samlades in enbart skulle användas i denna uppsats. Därtill blev de informerade om att uppsatsen utgör en offentlig handling vilket innebär att utomstående kan komma åt den information som publiceras. I uppsatsen finns inga personuppgifter publicerade. De personuppgifter som samlats in kommer raderas då uppsatsen blivit färdigställd.
2.4.5
GDPR
I maj 2018 fick GDPR (General Data Protection Regulation) laga kraft och ersatte då den gamla dataskyddsförordningen PUL (personuppgiftslagen). GDPR är en dataskyddsförordning som alla företag som på något vis är verksamma inom EU måste förhålla sig till. Kortfattat innebär GDPR en större trygghet för människor då lagen ger dem ökad befogenhet vad beträffar hanteringen av personuppgifter. (Europeiska Kommissionen, u.å.)
Vid hanteringen av personuppgifter i arbetet med denna uppsats har vi förhållit oss till GDPR. De behandlingar av personuppgifter som utförts har, enligt Malmö Universitets (u.å.) riktlinjer, registrerats i universitetets dataskyddsförordningsregister. I registret uppgavs vilka typer av uppgifter som samlats in och hur dessa skyddas, hur länge uppgifterna kommer sparas samt vad syftet med behandlingen är.
3
Teori
Teknologins utveckling och framfart har förändrat världen. Den är nu så pass integrerad i människors liv att det är näst intill omöjligt att inte nyttja eller påverkas av den. (Chiappetta, 2017).
3.1 Medieteknik
Medieteknik har visat sig vara användbart i diverse arbetsmiljöer där användandet av teknologin ständigt ökar (Fieseler, Grubenmann, Meckel & Müller, 2014). Införandet och användandet av medieteknik har lett till en ändring i organisatoriska strukturer och affärsprocesser. Det har även medfört en förändring i hur individer interagerar med varandra och organisationen. (Ragu- Nathan, Tarafdar, Ragu-Nathan & Tu, 2008) Atanasoff och Venable (2017) menar att anställda – oavsett vilken yrkesroll de har eller i vilken industri de arbetar – använder sig av någon form av medieteknik i arbetet. I och med mobiliteten och nåbarheten hos medietekniken kan
användandet av dessa öka effektiviteten, produktiviteten och flexibiliteten (Atanasoff & Venable, 2017), ge upphov till nya strategiska alternativ och innovation samt minska driftkostnaderna hos en organisation (Tarafdar et al., 2007).
3.1.1
Medieteknikens påverkan på anställda
Medietekniken gör det möjligt för anställda att arbeta mer, snabbare och med större
noggrannhet (Koo & Wati, 2011; Ragu-Nathan et al., 2008). Dessa fördelar, menar Koo och Wati (2011) och Ragu-Nathan et al. (2008), har lett till att organisationer utan förbehåll
omfamnat medietekniken. Trots den positiva inverkan på organisationer kan medieteknik ha en negativ påverkan på de som faktiskt använder den (Koo & Wati, 2011). Användandet av medieteknik i arbetet kan öka produktiviteten men även arbetets intensitet tilltar då teknologin ger upphov till snabbare arbete, fler avbrott och större krav på multitasking (Stadin et al., 2016). Med implementering av medieteknik tillkom dessutom krav från organisationer på de anställda att utföra fler uppgifter på kortare tid (Koo & Wati, 2011).
Medieteknik har gjort det möjligt för de anställda att vara uppkopplade och få tillgång till arbetet även utanför kontorstiderna (Boswell & Olson-Buchanan, 2007). De anställda kan ständigt nås av arbetsplatsen via exempelvis e-post, bärbara datorer eller mobiltelefoner (Ayyagari et al., 2011). Gränsen mellan arbete och fritid blir således otydlig i och med att teknologin gör det möjligt att arbeta var som helst, när som helst (Ayyagari et al., 2011; Barley
et al., 2011; Chiappetta, 2017; Hung et al., 2014; Shu et al., 2011). På så sätt kan mobila teknologier, trots deras många fördelar, bli en källa till stress när de inkräktar på livet utanför arbetsplatsen (Hung et al., 2014). Att ständigt vara uppkopplade och kontaktbara kan göra att de anställda känner att de alltid arbetar och inte kan återhämta sig vilket i längden kan leda till utbrändhet (Ayyagari et al., 2011; Stadin et al., 2016). Det är, inom en organisation, vanligt att de anställda arbetar med uppgifter genom olika typer av kanaler eller plattformar såsom e-post och chattmeddelanden (Koo & Wati, 2011). Enligt Barley et al. (2011) är just e-post en stor källa till stress.
3.1.2
E-post
E-posten kan ses som en stor källa till stress eftersom att det arbete anställda ofta utför utanför kontorstider är just att gå igenom inkorgen (Barley et al., 2011). På så vis blir de inte
överväldigade av e-post när de sedan anländer till arbetsplatsen. Det faktum att
e-postmeddelanden kan skickas när som helst, från var som helst bidrar till att meddelanden ackumulerar i inkorgen. Anställda kan därför känna ett stort behov av att hålla antalet olästa meddelanden nere för att inte förlora kontroll över inkorgen. Att ständigt ha kontroll över inkorgen kan vara nödvändigt för att inte riskera att missa viktig information som den anställde behöver ha vetskap om för att kunna utföra sitt arbete. Att gå igenom inkorgen och svara på e-postmeddelanden kan vara ångestdämpande för en del då de får en känsla av att ha kontroll över arbetet. Detta kan fungera som en motivation för att arbeta utöver de satta kontorstiderna. Även om arbete med e-post kan ha en ångestdämpande effekt ger det likaså upphov till en känsla av överbelastning. Den ångestdämpande effekten är därmed flyktig eftersom nya
e-postmeddelande ständigt tillkommer. (Barley et al., 2011) E-postens asynkronisering gör det, i teorin, möjligt för anställda att svara på meddelanden när det passar dem (Wang et al., 2008). Det kan dock finnas förväntningar, om än outtalade sådana, på de anställda att vara tillgängliga och svara på e-postmeddelanden även utanför arbetstidens ramar (Ayyagari et al., 2011). Dessa förväntningar kan komma från såväl organisationen (Wang et al., 2008) som från kollegor och är särskilt närvarande i de fall då anställda arbetar med personer i andra länder, över olika tidszoner (Barley et al., 2011)
3.1.3
Arbete utanför kontorstider
Chiappetta (2017) menar att den ständiga kontrollen av e-postinkorgen även utanför kontoret och arbetstiderna gör det svårt för anställda att skilja på arbetsliv och privatliv. Den
arbetsplatsen, på semestern eller vid matbordet. Detta, menar Chiappetta (2017), beror på uppkomsten av och det ökade användandet av mobiltelefoner som gör det möjligt för de anställda att ständigt ha inkorgen under uppsikt. Enligt Hung et al. (2014) har den tillgänglighet som mobiltelefoner gett upphov till en positiv inverkan på produktivitet om tillgängligheten utnyttjas med måtta. En högre grad av tillgänglighet kan istället ha motsatt effekt och leda till överbelastning till följd av användandet av tekniken och den nåbarhet den ger upphov till (Hung et al., 2014). Det är därmed en utmaning att bevara balansen mellan arbete och privatliv
(Ayyagari et al., 2011). Förutom att vara en källa till stress för de anställda kan arbete med medieteknik – såsom e-post – i arbetssyfte utanför arbetstiderna även ge upphov till att familjerelationer blir ansträngda och att konflikter uppstår. (Barley et al., 2011; Boswell & Olson-Buchanan, 2007).
3.2 Technostress
I ett organisatoriskt sammanhang beskriver technostress den stress som uppstår vid användandet av program som hjälper de anställda att organisera och analysera information. Karaktäristiskt för denna typ av program är att de är ständigt närvarande och under konstant förändring. (Ayyagari et al., 2011) Chiappetta (2017) menar att den definition av begreppet som Brod tog fram 1984 och som Weil och Rosen senare utvecklade 1997 inte stämmer överens med hur technostress yttrar sig idag, 2018–2019. Medietekniken utvecklas ständigt och ny teknik tillkommer. Chiappetta (2017) menar att det idag inte enbart är medietekniken i sig som ligger till grund för technostress utan även den information den ger upphov till. Information kommer idag från flera olika kanaler (till exempel surfplattor, mobiltelefoner och datorer) och denna information ska tas emot, tolkas och hanteras. Detta överflöd av information kan leda till både fysiska och psykiska påfrestningar. (Chiappetta, 2017) Detta informationsöverflöd kan
benämnas under det engelska begreppet information overload vilket myntades av Toffler 1970 (Shaw, 2010). Information overload syftar dels till att människan utsätts för och behöver ta emot mycket information och dels till den negativa påverkan denna utsatthet kan ha på mottagaren. Information overload kan medföra att mottagaren känner sig stressad, överväldigad samt upplever en brist på kontroll. (Schmitt, Debbelt och Schneider, 2017) Schmitt et al. (2017) menar att risken för att människor upplever information overload har ökat med internets framfart vilket gör det möjligt för stora mängder information att snabbt delas och spridas. Medietekniken kan ha både positiv och negativ inverkan på anställda. Å ena sidan kan det bidra till att göra arbetet mer lätthanterligt och öka produktiviteten. Å andra sidan är de anställda ständigt omringade av överväldigande teknik som konstant utvecklas vidare och förändras.
