Malmö högskola
Lärarutbildningen
Barn Unga Samhälle (BUS)
Examensarbete
15 högskolepoäng
Att arbeta förebyggande mot mobbning–
Pedagoger i år 1-6 berättar om mobbning och förebyggande arbetssättTo work preventively against bullying
Nicole Mårtensson
Emma Salomonsson
Lärarexamen 210hp
Barndoms- och ungdomsvetenskap 2009-01-15
Examinator: Caroline Ljungberg Handledare: Jutta Balldin
Abstract
Nicole Mårtensson och Emma Salomonsson.
Att arbeta förebyggande mot mobbning – Pedagoger i år 1-6 berättar om mobbning och förebyggande arbetssätt.
Vårt examensarbete handlar om mobbning i skolan sett ur pedagogers olika perspektiv. Arbetet är uppbyggt kring forskning som rör mobbning och intervjuer med yrkesverksamma pedagoger i Malmö och Helsingborg. Skolan i Malmö arbetar inte utefter någon speciell modell medan skolan i Helsingborg arbetar efter Olweusmetoden, då de är pilotskola för denna metod. Vårt syfte med arbetet är att få reda på hur olika pedagoger arbetar med sina klasser för att förebygga mobbning. Vår huvudfråga är: På vilka sätt kan man som pedagog
arbeta förebyggande mot mobbning? Vi har även tre stycken underfrågor som är: Var har
pedagogerna hämtat inspiration från? Märker pedagogerna att deras arbete ger resultat? Kan man, med tanke på skolornas olika förutsättningar, se någon skillnad i förhållningssätt
och metoder? Vi har använt oss av intervjuer för att få svar på våra frågeställningar. Vi har
intervjuat fem pedagoger sammanlagt, två i Malmö och tre i Helsingborg. Resultatet pekar på att mobbning går att förebygga om alla som arbetar på skolan hjälps åt och att
gruppsammanhållningen i klassen är otroligt viktig för att mobbning skall kunna förebyggas. Det finns många bra metoder som man kan använda sig av, man får prova sig fram för att se vilket som passar skolan bäst. Två av metoderna vi har stött på är Dan Olweus, som är en erkänd forskare inom ämnet mobbning och SET som står för social och emotionell träning.
Innehållsförteckning
1. Inledning ……… 7
2. Teori och tidigare forskning ……….. 10
2.1 Vad är mobbning? ..………. 10
2.2 Hur yttrar sig mobbning? ……… 10
2.3 Varför uppstår mobbning? ……….. 11
2.4 Vad utmärker ett mobbningsoffer? ………... 12
2.5 Att upptäcka en mobbare ……… 13
2.6 Vad finns det för riktlinjer? ………. 14
2.7 Vad finns det för metoder? ……….. 16
3. Metod ...……..……….. 21 3.1 Metodval………...…… 21 3.2 Forskningsetiska överväganden ………... 22 3.3 Urval ………. 22 3.4 Genomförande ……….. 23 4. Analys ………. 25 4.1 Presentation av pedagogerna ……… 25
4.2 Personlig analys av intervjuerna……….……….. 25
4.2.1 Vad innebär ordet mobbning?...26
4.2.2 Är mobbning ett problem på din skola?...27
4.2.3 Kompetens för att hantera mobbningsfrågor….………..28
4.2.4 Att arbeta förebyggande mot mobbning……….……….29
4.2.5 Var kommer idéerna ifrån?...30
4.2.6 Ger arbetet resultat?...31
4.2.7 Något grundläggande man ska tänka på?...32
4.3 Teoribaserad analys……….………33
4.3.1 Hur kan man som pedagog arbeta med att förebygga mobbning?...33
4.3.2 Var hämtar pedagogerna inspiration ifrån och ger arbetet resultat?...36
4.3.3 Är det någon skillnad i deras arbetssätt?...37
5. Diskussion..……….……….. 38
Referenser ………..……….. 40
1 Inledning
”Mina tunga steg ekar sakta bort. Ensam igen. Andra steg bakom mig i korridoren snabbare, snabbare. Jag springer. Nej! Jag orkar inte! Slå mig inte! Flinande käftar, knuffar, slag, skratt. Tårar. Ensam igen. I en hög på golvet ligger jag och gråter och hör
deras steg allt längre bort. Ensam igen…” Anonym elev på högstadiet (Höistad, 1994:35)
Att sätta sig ner och bestämma vad vi ville att vårt examensarbete skulle handla om var verkligen inte det lättaste, det fanns så mycket intressant att välja på. Vi kom dock ganska snabbt fram till att vi ville skriva om något som berör mobbning. Det svåra var att komma fram till vad det var inom ämnet som vi ville undersöka. Vi hade flera olika förslag uppe, men efter att ha bollat idéer fram och tillbaka med varandra kom vi fram till vår huvudfråga: ”På vilka sätt kan man som pedagog arbeta förebyggande mot mobbning?”. Våra tre underfrågor är: Var har pedagogerna hämtat inspiration från? Märker pedagogerna att deras arbete ger resultat? Kan man, med tanke på skolornas olika förutsättningar, se någon skillnad i
förhållningssätt och metoder? Syftet med vårt examensarbete är att, med hjälp av verksamma pedagoger och tidigare forskning, besvara vår frågeställning om hur pedagoger kan arbeta med att förebygga mobbning. Vi valde mobbning just för att det är något som finns överallt, i alla åldrar, på alla skolor, och som vi som pedagoger spelar en viktig roll i. Mobbning är något som alla barn/elever (även vuxna) kan råka ut för och som vi pedagoger har en viktig roll när det gäller att arbeta med värdegrunden och skapa gemenskap i klassen. Att arbeta aktivt med att motverka mobbning är en viktig del av skolans värdegrund som bygger mycket på förståelse och medmänsklighet. I skolans värdegrund står det att ingen i skolan skall utsättas för mobbning och att tendenser till trakasserier aktivt skall bekämpas. Det finns redan mycket forskning om barns perspektiv kring mobbning men vi inriktar oss på hur de vuxna i skolan ställer sig till ett sådant viktigt ämne. Vårt syfte är alltså olika sätt att arbeta i
grundskolan med att förebygga mobbning och vi ville ta reda på hur olika pedagoger arbetar med sina klasser, om de tycker att arbetet ger resultat, var de har fått idéerna ifrån och om det finns något som stödjer sättet det arbetar på? Vad säger litteraturen och vad säger tidigare forskning? När vi bestämt vad vårt arbete skulle handla om slog vi upp ordet ”mobbning” i nationalencyklopedin för att se den korrekta förklaringen av ordet. Vi tyckte det var viktigt att ha betydelsen helt klar för oss innan vi satte igång att arbeta vidare med ämnet. Just för att veta vad som ryms inom ordet och veta vad det innebär.
”Mobbning - att en eller flera individer upprepade gånger och under en viss tid tillfogar en annan individ skada eller obehag. Mobbning förutsätter en viss obalans i styrkeförhållandena: den som blir utsatt, mobboffret, har svårt att försvara sig mot den eller dem som angriper. Mobbning kan ske direkt, med fysiska eller verbala medel, eller indirekt, t.ex. genom social isolering
("utfrysning") (www.ne.se, 2008-10-26).
Dan Olweus är professor i Norge. Han har forskat om mobbning sedan 1969. 1970 inledde han en av de allra första vetenskapliga undersökningarna om mobbning. Forskningen
resulterade senare i ett åtgärdsprogram mot mobbning som idag har fått stor spridning och den finns i ett stort antal svenska skolor. I en studie från 1991 som genomfördes med 17 000 elever i år 3-9, hävdar cirka 40 % av de mobbade eleverna på låg- och mellanstadiet att
lärarna bara någon enstaka gång eller nästan aldrig gör något för att stoppa mobbningen. 65 % av de mobbade eleverna säger dessutom att klassföreståndaren inte har talat med dem om mobbningen (Olweus, 1991). På Rädda Barnens hemsida kan man läsa att omkring 60 000 barn i Sverige känner sig mobbade minst en gång i veckan och 5 % av de yngre eleverna upplever att ingen vill vara med dem (www.rb.se, 2008-10-29). Detta känns som skrämmande siffror och vi hoppas genom vårt arbete kunna lyfta fram olika sätt och förslag på hur vi som pedagoger kan arbeta för att förbättra detta. I lärarnas tidning läste vi att enligt en global undersökning av tidigare forskningsresultat visade det sig att mobbning kan minska med cirka 20 % om man arbetar konsekvent med frågan (www.lararnastidning.net, 2008-10-28).
Vi genomförde våra undersökningar på två grundskolor. Vi valde att ta två olika skolor, en i Malmö och en i Helsingborg, för att se om det fanns någon skillnad mellan skolorna. Skolan i Helsingborg ingår i ett stort samarbete med alla Helsingborgs skolor för noll tolerans mot mobbning. De är även pilotskola när det gäller att arbeta efter Olweusprogrammet som alla skolor i Helsingborg skall arbeta efter från och med 2009. Mer om detta längre fram i arbetet. Skolan i Malmö arbetar inte efter något speciellt program men vi hade hört, från pedagogerna som arbetar där, att det var en ”problemskola” där mobbning förekommer, och vi tänkte att det kunde vara intressant att se hur pedagogerna hanterar det. Vi kontaktade skolorna och bad att få komma ut och göra intervjuer med tre olika pedagoger på varje skola som arbetar aktivt mot mobbning i sina klasser.
Frågeställningarna vi utgår ifrån är följande:
• Var har pedagogerna hämtat inspiration från? Märker pedagogerna att deras arbete ger resultat?
• Kan man, med tanke på skolornas olika förutsättningar, se någon skillnad i förhållningssätt och metoder?
Vårt arbete är uppbyggt på så sätt att kapitel två innehåller olika teorier och tidigare
forskning. Vi kommer i detta kapitel presentera läroplanen (lpo94), barnombudsmannen (BO), barnkonventionen, böcker och internetsidor som vi har funnit när vi har gjort vår forskning om mobbning sett ur olika pedagogers perspektiv. Vi presenterar också lagen, brottsbalken, skollagen och barn- och elevskyddslagen. I detta kapitel kommer vi även att ta upp två strategier man kan arbeta med mot mobbning; SET och Olweus. Vi kommer även att ta upp vad mobbning är, hur mobbning yttrar sig, varför mobbning uppstår, vad som utmärker ett mobbningsoffer, hur man upptäcker en mobbare och vad det finns för riktlinjer och metoder mot mobbning. Kapitel tre innehåller vår metod och vår empiriska studie. Vi kommer att ta upp vilka metoder vi har använt oss av och varför. Vi kommer även att diskutera kring vårt urval, genomförande samt de forskningsetiska övervägandena. Kapitel fyra innehåller vår analys av vårt arbete där vi kommer att presentera vårt insamlade material, samt sätta det i relation till arbetets syfte, våra frågeställningar och tidigare forskning. Vårt sista kapitel, kapitel fem, innehåller vår diskussion och vår kritiska reflektion om vårt arbete. Arbetet avslutas med en bilaga som innehåller våra intervjufrågor till pedagogerna på skolan.
2. Teori och tidigare forskning
Vi har använt oss av läroplanen, barnombudsmannen, barnkonventionen, böcker och internet i sökandet efter relevant forskning om mobbning. Vi har också studerat lagen, brottsbalken, skollagen och barn- och elevskyddslagen. I detta kapitel kommer vi dessutom att ta upp två strategier man kan arbeta med mot mobbning; SET och Olweus. Dessa två strategier har vi stött på ute på våra intervjuskolor. SET står för Social- och Emotionell Träning och Dan Olweus är känd för sitt åtgärdsprogram mot mobbning.
2.1 Vad är mobbning?
Vare sig man frågar pedagoger, andra vuxna, barn eller om man läser rapporter och böcker så är de flesta överens om vad mobbning är. Pikas (1987) beskriver mobbning som gruppvåld. Med våld menar författaren både psykiskt och fysiskt våld av en grupp mot en person. Björndell (1987) skriver att när det gäller mobbning så finns det oftast en samlad grupp, som systematiskt ger sig på en och samma person under en längre tid och offret är i ett tydligt underläge gentemot gruppen. Han skriver också att den verkliga innebörden i begreppet mobbning är gruppens fysiska eller psykiska våld mot en enskild person. Målet är att få offret att känna sig som ett sårat djur. Widerberg (1997) skriver att mobbning är när en eller några få personer blir utsatta för negativa handlingar från en eller flera personer under en längre tid. Barnombudsmannen (1997) anser att mobbning är utfrysning och andra upprepade och systematiska fysiska och/eller psykiska negativa handlingar. Dessa handlingar skall syfta till att bryta ner offret psykiskt eller försätta offret i en underlägsen situation. Eva Larsson som är lärare och författare har publicerat ett antal artiklar om mobbning (www.mobbning.se, 2008-11-10). Hon anser att mobbning handlar om förtryck och kan bestå av trakasserier och förföljelser. Hon skriver också att mobbning handlar om en föraktfull attityd som människor lägger sig till med mot någon som betraktas som underlägsen.
2.2 Hur yttrar sig mobbning?
Höistad (2001) skriver att mobbning framför allt kan delas in i tre typer: tyst mobbning, verbal mobbning och fysisk mobbning. Den vanligaste formen är tyst mobbning, som också är den svåraste att upptäcka. Exempel på tyst mobbning kan vara att himla med ögonen när någon pratar, kasta menande blickar mellan varandra, sucka, vända ryggen till eller att inte svara på tilltal (Höistad, 2001). Eva Larsson (www.mobbning.se 2008-11-10) skriver att den tysta mobbningen kan yttras på olika sätt, det kan till exempel vara att den utstötta blir osynlig
för mobbarna, att mobbarna ”tar hand” om den mobbades kläder efter idrotten och att så fort mobbarna rör offret blir de äcklade och måste gå och tvätta sina händer direkt. Det är sådana här kränkningar som kan pågå varje dag i flera år utan att någon märker något. Mobbning börjar alltid med att respekten för individen försvinner. Mobbarna slutar ta offret på allvar, de flinar, gör miner, lyssnar inte, informerar inte och viskar bakom offrets rygg. Om personalen på skolan inte ingriper så kommer mobboffret att betraktas som annorlunda och underlägsen (www.mobbning.se 2008-11-10).
Verbal mobbning kan vara att viska, sprida rykten, snacka skit, retas, trakassera, härma, skicka lappar eller att hota. Denna mobbning kan vara lättare att upptäcka än den tysta, men den kan även ske bakom ryggen på läraren (Höistad, 2001).
Fysisk mobbning är, enligt Höistad (2001), den typen av mobbning som är lättast att
upptäcka. Det kan vara tecken såsom sönderrivna kläder eller blåmärken. Mobbningen kan gå till så att man ”råkar” knuffa någon, gömmer en elevs saker, står i vägen eller tar en elevs väska. Denna mobbning kan ”döljas” i lekar eller idrott där den inte är så lätt att upptäcka. Det kan också vara småsaker som att stöta till någons bänk eller liknande, då är det ändå viktigt att reagera då det kan vara ett led i pågående mobbning (Höistad, 2001).
2.3 Varför uppstår mobbning?
Höistad menar att det är många olika faktorer som måste samverka för att mobbning skall uppstå och kunna pågå. Dessa faktorer kan till exempel vara egenskaper hos offret, mobbaren, gruppen, miljön på skolan och lärarnas inställning. Höistad skriver därför att det inte är alla som blir mobbningsoffer och att det inte är en slump om man blir utsatt för mobbning. (Höistad, 1994).
På Rädda Barnens hemsida står det att mobbning har komplexa orsaker. Mobbning uppstår oftast i en otrygg situation, när det råder en dålig stämning i klassen eller på skolan. I en grupp där elever känner sig osäkra, och där reglerna är otydliga för hur man beter sig mot varandra, är risken för mobbning som störst (www.rb.se, 2008-10-29).
På Friends hemsida står det att det är viktigt att fånga orsakerna till varför problemen har uppstått. Mobbning är störst i en grupp där medlemmarna känner sig osäkra och det råder
dålig stämning. På sidan står även samma som i Höistads (1994) bok att det är oftast många olika faktorer som spelar in för att mobbning skall uppstå och kunna pågå(www.friends.se 2008-11-10). Även Sharp & Smith (1996) skriver att bakom den mesta mobbningen ligger maktmissbruk och en längtan efter att trakassera andra.
Höistad (2001) skriver om dolda drivkrafter bakom mobbning.Mobbning kan associeras till följande begrepp; makt, rädsla, grupptryck, avundsjuka och projektioner. Liksom Skolverket hävdar Höistad attmakt och aggressivitet är ett framträdande drag hos mobbaren, och att aggressivitet inte bara riktar sig mot offren utan även mot föräldrar och lärare. I sitt sökande efter identitet kan mobbaren bli en ”maktmänniska” som ett sätt att bli någon. Rädslan för att själv bli mobbad kan leda till att man väljer att bli en mobbare eller att man allierar sig med mobbaren. Detta kan leda till skuldkänslor för många då de är rädda för mobbaren och
samtidigt känner skuldkänslor för offret. Grupptryck är en annan viktig faktor. Det finns alltid någon eller några som uppmuntrar mobbaren, vare sig det är aktivt eller passivt. Om ingen protesterar kan mobbaren tro att han/hon får medhåll. Avundsjuka, eller missunnsamhet, är även det en källa till mobbning. Att mobbaren känner sig avundsjuk på något som offret klarar av men som inte han/hon kan. Den sista drivkraften bakom mobbning som Höistad skriver om är projektioner. Det handlar om att mobbaren får någon att rikta sina aggressioner mot. Mobbaren måste få utlopp för sina aggressioner, besvikelser eller annat som ligger bakom, och får det genom att ”plåga” någon annan. Mobbaren kan söka något hos den personen som han/hon kan hänga upp sina aggressioner på. Känslorna blir då till den personens egenskaper, som obehaglig eller irriterande.
2.4 Vad utmärker ett mobbningsoffer?
Det är många som tror att ett mobbningsoffer ser ut på ett särskilt sätt men Höiby (2004) skriver att det är en myt att den som blir utsatt för mobbning skulle se ut på ett särskilt sätt. Ett mobboffer ser inte annorlunda ut jämfört med andra människor. Skolverket skriver liknande, att till skillnad mot vad många elever tror så uppstår inte mobbning på grund av att en elev har glasögon, rött hår, konstiga kläder eller talar med annan dialekt (www.skolverket.se, 2008-12-02). Samma sak skriver Höistad (1994); att orsaker till mobbning ofta har med offrets
personlighet eller beteende att göra och inte att de skiljer sig till det yttre. Höiby (2004) menar att nästan alla människor har en avvikelse och att det inte är orsaken till mobbning. Det enda fysiska kännetecknet som finns hos offren är hos pojkar som oftast är fysiskt sett svagare än
sina jämnåriga. Många som blir mobbade har ofta psykiska kännetecken, så som låg
självkänsla eftersom mobbning går ut över självkänslan. Det är också ofta personlighetsdrag, t.ex. att ett barn har lätt för att gråta eller är ängsligt, osäkert och försiktigt, som kan bidra till att barnet blir mobbat.
Skolverket skriver i en forskningsöversikt om mobbning att Olweus skiljer mellan två olika slags mobbningsoffer, det provocerande mobboffret och det passiva mobboffret. Det är dock mindre vanligt med det provocerande offret. Men precis som det framgår av namnet så
provocerar de fram negativa reaktioner hos andra människor bland annat genom häftigt humör och hyperaktivitet (www.skolverket.se, 2008-12-02). Det passiva mobboffret utmärks genom att vara fysiskt svagare, mer osäker och ängslig jämfört med genomsnittseleven. De är inte själva retsamma eller aggressiva utan utmärks istället genom tystlåtenhet och av ett passivt reaktionsmönster. De känner sig ofta misslyckade och ensamma i skolan (www.skolverket.se, 2008-12-02).
Offret kännetecknas enligt Herlin & Munthe (2005) av att de sällan har stöd från
pedagogerna. De tar själva på sig skulden för mobbningen. De vill väldigt gärna passa in. Fahrman (1997) anser att barn som ligger i farozonen för att bli mobbade är barn som har en svag självkänsla, har svårt att hävda sig och som lätt blir arga eller ledsna när någon gör något mot dem. Hon påpekar dock att det kan vara svårt att avgöra om barnen blir mobbade på grund av sin låga självkänsla eller att de får låg självkänsla på grund av att de blir mobbade.
2.5 Att upptäcka en mobbare
Olweus (1991) skriver att den typiske mobbaren ofta är aggressiv mot kamrater, men även mot lärare och föräldrar. Mobbaren har i allmänhet en mer positiv inställning till användning av våld än genomsnittseleven och han/hon präglas ofta av impulsivitet och behov av att bestämma över andra. Mobbaren känner ingen medkänsla för offren och han/hon är ofta fysiskt starkare än sina kamrater. Höiby (2004) tar upp olika myter i sin bok. En av myterna handlar om mobbaren. Myten berättar att mobbaren egentligen är osäker och ängslig. Det är många yrkesutbildade som tror att den överlägsna attityden i grunden skulle vara en svag och osäker människa som genom kärleksfull förståelse och uppmärksamhet kan ändra sitt
att sluta mobba andra människor, men det kan få motsatt effekt. Denna bild har antagligen uppstått för att göra mobbning acceptabelt eller begripligt.
Herlin & Munthe (2005) delar in mobbare i tre kategorier:
* Självsäkra mobbare - njuter av aggressivitet och är populär bland andra elever. * Osäkra mobbare - har dålig koncentrationsförmåga och är inte så populär bland andra elever.
* Mobbare/offer - de är mobbare i vissa situationer och offer i andra. De har ofta sociala problem.
2.6 Vad finns det för riktlinjer?
Det finns många olika riktlinjer för hur mobbning skall bekämpas. Skolan följer läroplan94 (Lpo94) och där står det att ingen i skolan skall utsättas för diskriminering pga. kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder. Ingen elev skall utsättas för någon kränkande behandling. Skolan skall aktivt motverka tendenser till trakasserier eller annan kränkande behandling. Skolan skall sträva efter att vara en levande social gemenskap som ger trygghet, vilja och lust att lära. Skolan skall sträva efter att varje elev utvecklar tillit till sin egen förmåga och lär sig att ta hänsyn och visa respekt i samspel med andra. Alla som arbetar i skolan skall bidra till att skolan präglas av solidaritet mellan människor och aktivt motverka trakasserier och förtryck av individer eller grupper.
Pedagogen skall öppet redovisa och diskutera skiljaktiga värderingar, uppfattningar och problem och tillsammans med eleverna utveckla regler för samvaron i den egna gruppen. Pedagogen skall även uppmärksamma och i samråd med övrig skolpersonal vidta nödvändiga åtgärder för att förebygga och motverka alla former av kränkande behandling
(Lärarförbundet, 2004).
Barnkonventionen är FN’s konvention om barnets rättigheter. Enligt barnkonventionen är man barn tills man fyller 18 år. Barnkonventionen består av 54 olika artiklar som handlar om barnets bästa och barnets rättigheter. Alla länder som skriver på barnkonventionen skall uppfylla denna och redovisa att de följer den. Vi har valt ut några av artiklarna som handlar om just mobbning och trakasserier. Enligt artikel 2 har alla barn samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras vare sig det handlar om deras ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, handikapp, börd
eller ställning i övrigt. Det står vidare i artikel 16 att inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende. Sker detta ändå, så har barnet rätt till lagens skydd. I artikel 28 – 29 kan man läsa att barnet har rätt till gratis
grundskoleutbildning. Undervisningen bör förbereda barnet för livet, utveckla respekt för mänskliga rättigheter och fostra i en anda av förståelse, fred, tolerans och vänskap mellan folken (www.bo.se, 2008-12-06).
Friends tar upp att enligt lagen skall mobbning inte förekomma i skolan. I brottsbalken står det att mobbning är ett brott som kan leda till åtal. Barn- och elevskyddslagen tar upp att det skall finnas en likabehandlingsplan på varje skola och den skall syfta till att främja barns och elevers lika rättigheter (www.friends.se, 2008-11-10). Det står även i arbetsmiljölagen att elever har rätt, precis som vuxna i arbetslivet, till en trygg och säker arbetsmiljö då skolan är elevens arbetsplats (www.friends.se, 2008-11-10).
Barnombudsmannens (BO) huvuduppgift är att företräda barns och ungas rättigheter och intressen med utgångspunkt i barnkonventionen. BO har gett ut en skrift om mobbning och om man skall kriminalisera mobbning eller inte. BO skriver att det är en rättighet för barn att inte bli utsatt för mobbning och därför måste samhället iaktta nolltolerans mot mobbning (www.bo.se, 2008-12-06).
BO har även olika argument för att kriminalisera mobbning, här är några av dem: * Emot: Man kan tycka att det är fel att försöka fixa till ett problem som i första hand är socialt, genom lagstiftning. Dessutom kan en kriminalisering motarbeta de åtgärdsprogram som redan finns för att motverka mobbning.
* För: Att kriminalisera mobbning är bara ett led i kampen mot mobbning och är ett komplement till alla andra insatser som redan finns mot mobbning. Att lagstifta mot
mobbning skulle stärka det pågående förebyggande arbetet mot mobbning (www.bo.se, 2008-12-06).
*Emot: Det kan ge intryck av liten betydelse att polisanmäla allt fler handlingar utförda av barn, särskilt som polisen endast under vissa förutsättningar utreder brott som begåtts av barn under femton år.
*För: Syftet med en kriminalisering av mobbning är att skapa en stark och gemensam opinion mot mobbning i samhället, att verka för att dessa gärningar tas på största allvar och att utreda de vuxnas ansvar. BO tycker inte det är rätt att t ex. snatteri ska ses som ett allvarligare brott än mobbning som kan leda till bestående men hos människor, och till och med driva barn och ungdomar till självmord (www.bo.se, 2008-12-06).
*Emot: Det kan vara svårt att bevisa mobbning och att klargöra exakt vilket beteende som utgör mobbning.
*För: Det finns ingen som hävdar att mobbning i någon form är ett accepterat beteende i samhället. Mobbning kan definieras lika tydligt som flera av de gärningar som redan idag ingår i brottsbalken. Brottsbalken ändrades 1993 så att en stor del av mobbningen redan täcks av brottsrubriken ofredande. Det systematiska psykiska våldet som tar sikte på att psykiskt bryta ned en annan människa var en av huvudorsakerna till straffskärpningen för vissa former av ofredande (www.bo.se, 2008-12-06).
BO anser att argumenten för att kriminalisera mobbning väger tyngre än att inte göra det. Genom förslaget att se mobbning som ett brott vill BO först och främst påverka opinionen och tvinga alla berörda myndigheter och vuxna att ta frågan på större allvar än hittills. Det är fråga om att se till att mobbning behandlas i lagstiftningen för vad det är: en psykisk misshandel ägnad att bryta ned en människa (www.bo.se, 2008-12-06).
2.7 Vad finns det för metoder?
Det finns många olika metoder för att förebygga mobbning. Som vi tagit upp i inledningen så visar en global undersökning av tidigare forskningsresultat att mobbning kan minska med cirka 20 % om man arbetar konsekvent med frågan (www.lararnastidning.net, 2008-10-28). De metoder vi främst har stött på när vi var ute på skolorna och intervjuade var bland annat likabehandlingsplaner, rastvakter, empatiträning (EQ), nolltolerans, trygghetsteam,
mobbningsfria zoner, Olweusprogrammet och SET (se till exempel Pipping, 2007). Lagen säger att alla skolor måste ha en likabehandlingsplan som beskriver hur personalen på skolan skall arbeta för att det inte skall finnas kränkningar på skolan. Likabehandlingsplanen skall, i detalj, beskriva hur det förebyggande arbetet skall fungera. Hur man skall förebygga,
upptäcka, utreda och åtgärda mobbning samt trakasserier. Planen skall också beskriva hur man kan anmäla skolan om man, som elev, är utsatt för kränkningar och mobbning. Det är
viktigt att personalen på skolan håller planen levande genom att kontrollera så att den fungerar, omarbetar planen om något inte fungerar och att planen förnyas hela tiden av så många som möjligt (Pipping, 2007). Eva Larsson skriver i en annan debattartikel på
www.mobbning.se om handlingsplaner, där står det om vikten av att ha en handlingsplan på skolan. Hon skriver att en handlingsplan måste vara konkret, klar och enkel att följa för att vid en akut händelse skall personalen kunna försäkra sig om att de har handlat rätt. Planen skall tydligt ange vem som gör när en situation uppstår och i vilken följd de olika åtgärderna skall vidtas. När man skall förebygga mobbning så skall eleverna tränas i att känna igen, uttrycka och respektera känslor och upplevelser, både hos sig själva och hos andra. Detta är ett arbete som ständigt skall pågå (www.mobbning.se, 2008-11-10).
Rastvakter är A och O i skolverksamheten enligt några författare vi stött på. Pipping (2007) påpekar hur viktigt det är att ha rastvakter som fungerar väl. Hon menar på att det inte bara är personal som är ute och går på skolan på raster utan personal som har kunskap om mobbning. Aarland (1988) tar också upp vikten av att ha rastvakter. Han skriver att rastvaktandet skall ingå som en naturlig del av lärarnas arbetsdag och det skall inte vara en tung börda som endast görs för att det skall göras. Rastvakterna innebär också att eleverna känner sig mer trygga ute på rasterna och att vakterna är nödvändiga för att upptäcka våld. Författaren skriver också att mobbaren vill dölja det som han/hon gör och ju större möjlighet det är att bli
upptäckt, desto mindre mobbning och våld blir det. BO anser också att rastvakter är en bra idé, om man har ett välfungerande system (www.bo.se, 2008-12-08).
Enligt Pipping (2007) är även empatiträning (EQ), nolltolerans och mobbningsfria zoner i skolan viktiga i arbetet mot mobbning. Det är viktigt att ha nolltolerans mot allt. Vid minsta lilla retning skall personalen stoppa och prata med eleverna då retningar är vägen in till mobbning.Pipping tycker att empatiträning är bra att ha i skolan för att skapa ett bättre klimat elever emellan. BO tycker att en metod kan vara att se olikheter som en tillgång, att arbeta med empati och medkänsla och att öka elevdemokratin (www.bo.se, 2008-12-08). Höiby (2004) tar upp en myt som handlar om att barn är på det viset och det går inte att göra något åt. Men barn kan lära sig att vara snälla mot varandra – de flesta får med sig detta hemifrån, men det är inte alla som får det. Detta är ett socialt beteende som barn skall lära sig. Barn kan lära sig bli medvetna om, känna igen och styra sina känslor och prata och umgås med
varandra på ett riktigt sätt. De ska uppmuntras till att arbeta tillsammans för att trivas och detta arbete skall de stödjas i med syftet att bekräfta att mobbning och våld kan förebyggas.
Pipping (2007) tycker att det är bra att personal finns på skolan på morgonen innan skolan början, och på eftermiddagarna när alla barn skall hem. Hon anser att genom att inte lämna barnen ensamma och istället ha vuxna närvarande skapar man mobbningsfria zoner. Sharp & Smith (1996) skriver också om övervakning av platser och fördelen med att inte lämna barnen ensamma. Författarna menar att man skall övervaka de platser där de oftast förekommer mobbning, t ex. i buskage, bakom en barack, vid cykelställ eller på toaletten. Det är ställen som är svåra att kontrollera och där det är väldigt lite insyn. Lärare och rastvakter bör
kontrollera sådana platser regelbundet och kontrollera dem tydligt så att eleverna ser att man gör det. Ser eleverna att man är uppmärksam även på sådana platser så blir eleverna mindre benägna att mobba varandra på ”osynliga” platser. Författaren menar också att ett
trygghetsteam på skolan är ett bra sätt att förebygga mobbning. Ett sådant team består av skolans personal från olika arbetslag och skolledarrepresentant samt skolans fritidsledare. Gruppens uppgift är att arbeta förebyggande för att främja en god psykosocial miljö tillsammans med övrig personal och skolledning. Om det uppstår problem som inte går att lösa med barn-/elevgruppen så är det trygghetsteamets uppgift att åtgärda problemet enligt en planering som skall finnas i skolans likabehandlingsplan.
Dan Olweus är professor i psykologi i Norge. 1970 inledde han en av de allra första vetenskapliga undersökningarna om mobbning. Forskningen resulterade senare i ett
åtgärdsprogram mot mobbning som idag har fått stor spridning och den finns i ett stort antal svenska skolor. Forskningen har utvärderats i sex stora undersökningar med mer än 40 000 elever och det har visat sig att det har gett positiva effekter
(www.oxbacksskolan.sodertalje.se, 2008-11-10). Programmet handlar om att vuxna visar värme och engagemang och står för klara gränser mot oacceptabelt beteende. Olweus vill, med programmets hjälp, utveckla en tydlig värdegrund där övergrepp inte tolereras (www.cebuh.goteborg.se, 2008-10-29). Hans program innehåller åtgärder på individnivå, klassnivå och skolnivå. För att kunna införa programmet på skolorna är det viktigt att upprätta pedagogiska samtalsgrupper med regelbundna träffar. Olweus anser att det är väldigt viktigt att det finns en medvetenhet och ett engagemang hos hela personalgruppen för att motverka mobbning. När en mobbningssituation uppstår skall en individuell åtgärdsplan upprättas tillsammans med inblandade elever och deras föräldrar (www.oxbacksskolan.sodertalje.se, 2008-11-10). Pipping (2007) skriver att nyckelorden för Olweusprogrammet är ”tydliga vuxna
som vågar stå för positiva värden”. Hon skriver även att programmet vill utveckla en tydlig värdegrund där övergrepp inte är acceptabla.
SET står för social och emotionell träning. SET-metoden är utvecklad i Sverige men den är baserad på liknande amerikanska kognitiva beteendemetoder. SET består av 399 övningar. Dessa 399 övningar är fördelade på fem moment som tränas med stigande svårighetsgrad (www.socialstyrelsen.se, 2008-11-29). Att jobba med detta i förskoleklassen och i skolan hjälper eleverna att utveckla sina sociala och emotionella förmågor (www.set.st, 2008-12-12). På en webbsida som handlar om SET kan vi läsa att de barn som är känslomässigt intelligenta kan styra sina liv och påverka andra människor. De barn som inte är känslomässigt
intelligenta upplever sig ofta som offer och de hamnar i situationer som de inte rår på (www.set.st, 2008-12-12). Forskning har visat att det är skillnad mellan barn/ungdomar med socio-emotionella störningar och barn/ungdomar utan sådana störningar. De utan störningar kan bättre styra sina obalanser än de som är socio-emotionellt störda. Att förstå känslor och att kunna hantera dem blir av vikt både för barn/ungdomar i riskzon och andra
barn/ungdomar, och att utveckla den förmågan bör därför vara viktigt i förebyggande arbete. Om barn/ungdomar har svårt att känna igen eller missbedömer sina egna och andras känslor är sannolikheten större att de hittar dåliga eller asociala sätt att lösa problem, oberoende av hur intelligenta barnen/ungdomarna är (www.set.st, 2008-12-12). SET-programmet bygger på aktuell forskning och består av de olika färdigheter som kan spegla emotionell intelligens: självkännedom, att kunna hantera sina känslor, empati, motivation och social kompetens (www.set.st, 2008-12-12).
Sharp & Smith (1996) tar upp olika strategier som kan fungera bra i arbetet mot mobbning. En av de strategierna är att se till att alla får reda på att man inte tolererar mobbning, detta gör man på så sätt att man berättar för eleverna så ofta som möjligt att mobbning inte är tillåtet. Barnombudsmannen (BO) skriver även på sin webbsida att skolpersonal kan förebygga mobbning genom att arbeta aktivt för att både pojkar och flickor får betonat för sig, det värdefulla i mångfald och olikhet. Även genom att sätta tydliga gränser för vad som är ok och genom att uppmärksamma hur ont hån och ironi kan göra (www.bo.se, 2008-12-08).
Eva Larsson tar i en av sina debattartiklar upp att det viktigaste av allt när det gäller
förebyggande arbete är skolpersonalens inställning i sin roll som elevernas ledare. Personalen på skolan måste känna sig trygga och starka i sitt ledarskap för att våga säga ifrån om någon
blir dåligt behandlad. Om lärarna är osäkra i sin ledarroll och oeniga om vad som är
accepterbart eller inte, är förutsättningarna dåliga för att motarbeta mobbning bland eleverna. (www.mobbning.se, 2008-11-10). Höistad (2001) skriver att som pedagog är det viktigt att lyfta fram och påpeka elevernas beteende. Och att sedan som en markering ta upp detta i allvarliga individuella samtal, inte i hela klassen. Samtal om mobbarnas beteende ska alltid ske i enrum.
3. Metod
Under detta avsnitt kommer vi att ta upp vilka metoder vi har använt oss av och varför. Vi kommer även att diskutera kring vårt urval, genomförande samt de forskningsetiska övervägandena.
3.1 Metodval
Eftersom vi har valt att endast arbeta med pedagoger i vår undersökning använde vi oss enbart av intervjuer. Anledningen till att vi valde intervjuer var för att vi ansåg att det sättet passade för att komma åt det vi ville undersöka, dvs. hur pedagoger arbetar förebyggande mot
mobbning och deras tankar och inställningar till det. Fördelen med att använda intervjuer istället för till exempel enkäter är att vi då kan ställa följdfrågor samt fördjupa och förklara frågorna på ett annat sätt. Vi ansåg även att vi kom åt svaren på en djupare nivå än om vi hade använt oss av enkäter. Jan Trost (1997) skriver i sin bok Kvalitativa intervjuer om kvalitativa respektive kvantitativa intervjuer. Vi valde att göra kvalitativa intervjuer i vår undersökning. Trost skriver något förenklat att skillnaden mellan kvalitativa och kvantitativa intervjuer är att kvalitativa intervjuer är intervjuer när man ställer raka och enkla frågor och som ger enkla och raka svar jämfört med kvantitativa intervjuer som mest används om det är siffror man är ute efter (Trost, 1997). När man gör kvalitativa intervjuer så analyserar och bearbetar man materialet på så sätt att man försöker komma underfund med vad det är individen som blir intervjuad menar och hur individen tänker (Trost, 1997).
Vår tanke från början var att intervjua sex pedagoger, men då vi hade svårt att hitta folk som ville ställa upp så intervjuade vi de fem som vi hade fått tag på. Vi tog oss tid att verkligen prata med dem och ta reda på hur de arbetar i skolan med att förebygga mobbning. Vi ansåg också att vi med det antalet intervjupersoner kunde vi få fram vad vi var ute efter. Vi gjorde våra intervjuer på två olika grundskolor i två städer. Detta för att det kunde vara intressant att se hur de arbetar på olika skolor och kunna jämföra. Skolan i Helsingborg är en pilotskola för Olweusprogrammet och skolan i Malmö arbetar inte efter något speciellt program.
Pedagogerna vi intervjuade hade årskurs ett till sex. Anledningen till att vi valde just
Helsingborg och Malmö är för vi hade hört från pedagoger som arbetar på skolan i Malmö att de hade problem med mobbning och vi valde skolan i Helsingborg eftersom de är pilotskola för Olweusmodellen. Vi ville göra vår studie på skolor där vi visste att pedagogerna arbetade aktivt mot mobbning.
Vi använde oss enbart av papper och penna när vi gjorde våra intervjuer. Anledningen till att vi gjorde det var för att vi bland annat inspirerades av Godeè (2002) och Björndal (2005). I boken Det värderande ögat (Björndal, 2005) står det att fördelen med anteckningar är att de kan verka mindre hotfulla än en diktafon för intervjupersonen. I boken Att fånga lärandet (Godèe, 2002) finns ett kapitel som heter penna och papper, där vi också har hämtat inspiration, där de lyfter fram det positiva med att använda sig av dessa två redskap.
3.2 Forskningsetiska överväganden
När det gäller forskningsetiska principer så finns det fyra huvudkrav när det gäller forskning. Dessa krav kom till 1990 av humanistisk-samhällsvetenskapliga rådet och gäller tillsvidare. Det är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (www.vr.se, 2008-10-23).
• Informationskravet handlar om att forskaren skall informera de som berörs av forskningen om uppgiftens syfte.
• Samtyckeskravet handlar om att deltagare i en undersökning har rätt att själva bestämma över sin medverkan.
• Konfidentialitetskravet handlar om att uppgifter om medverkande i undersökningen ska vara konfidentiella och att obehöriga inte ska kunna ta del av dem.
• Nyttjandekravet handlar om att uppgifter som är insamlade om enskilda personer endast får användas för forskningsändamål (www.vr.se, 2008-10-23).
Trost (1997:92) skriver också om etik när det gäller forskning. Han understryker i sin bok hur viktigt det är att de som blir intervjuade ”har rätt till sin egen integritet och sin egen
värdighet”. Han skriver också om hur viktigt det är att upplysa de man intervjuar om att man har tystnadsplikt och att han eller hon får avbryta intervjun när som helst. Man ska även tala om vad intervjun kommer att handla om och detta gjorde vi inför varje intervju. Vi
informerade också om att vi skulle förstöra materialet när vi var klara och att vi skulle fingera namnen, både på skolorna och på pedagogerna.
3.3 Urval
Vi ville från början intervjua sex pedagoger som arbetade aktivt mot mobbning, tre från Malmö och tre från Helsingborg, då vi ville se om det fanns någon skillnad mellan städerna.
Skolan i Helsingborg arbetar, som sagt, efter Olweusprogrammet och det var kanske därför vi kände att det var lättare att få napp där. Värre var det i Malmö. Vi kontaktade cirka tio skolor, av de tio var de ungefär tre som tog sig tid att svara och säga att de inte hade möjlighet att ställa upp på grund av olika orsaker. Detta fördröjde vårt arbete mer än vad vi hade räknat med. Det tog nästan tre veckor från det att vi började skicka ut mail till att vi fick napp från en skola i Malmö. Vi bokade intervjuer med tre personer på denna skola, men tyvärr blev en av dessa sjuk och kunde inte ställa upp för en intervju. Efter ytterligare en vecka kontaktade vi skolan igen men det fanns ingen som hade tid att ställa upp på en intervju. Så efter många om och men bestämde vi oss för att använda oss av de fem intervjuer vi hade. Vi ansåg att vi hade tillräckligt mycket att använda oss av från de intervjuerna och att det var tillräckligt med material för vårt arbete. Det viktiga var inte hur många vi intervjuade utan att vi hade material att arbeta med. Vår studie bygger alltså på tre intervjuer på en skola i Helsingborg och två intervjuer på en skola i Malmö. Vi ville använda oss av två olika skolor i två olika städer för att se om det kan skilja sig åt hur de arbetar. Vad kan man se för likheter och skillnader i arbetssätten? Vi valde att intervjua pedagoger som jobbar med elever från år 1-6, detta för att det är de yngre barnen vi själva har mest erfarenhet av och kommer att arbeta med efter examen. Det står även i boken Mobbning i skolan (Olweus, 1991), att mobbning är tydligast på låg- och mellanstadiet. Andelen mobbade elever minskar i de högre årskurserna.
Vi kommer senare i arbetet att ta upp de olika arbetssätten och diskutera kring dem och se vad vi kan hitta i litteratur och tidigare forskning som ger stöd åt dem. Det kan också hända att det vi hittar istället motsäger de sätt pedagogerna arbetar på, vilket är minst lika intressant och viktigt att fundera kring. Hur ska vi som pedagoger då arbeta istället? Vi kommer även att ta upp pedagogernas tankar kring deras arbetssätt, varför de har valt att arbeta på just det sättet, om pedagoger tycker att deras arbete ger resultat samt vart de har hämtat inspiration ifrån.
3.4 Genomförande
Intervjuerna gick till så att vi träffade pedagogerna i deras klassrum, en och en. Vi var båda med under alla intervjuerna då vi tyckte att det var bra om en av oss hade hand om frågorna och den andra kunde fokusera mer på att anteckna. Vi använde oss enbart av papper och penna när vi dokumenterade. När vi sedan äntligen fick napp från en skola i Malmö ungefär två veckor senare så åkte vi dit och träffade två pedagoger där. Även här satt vi i deras respektive klassrum och genomförde intervjuerna på samma sätt som i Helsingborg. Vi bytte
dock roller här så att vi fick prova på både att anteckna och intervjua. De var mycket trevliga på båda skolorna och vi kände att vi fick det vi behövde till vårt arbete. Efter intervjuerna både i Helsingborg och Malmö satte vi oss ner med en gång och renskrev dem på dator, medan vi ännu hade det färskt i minnet.
4. Analys
Vi kommer här att presentera vårt insamlade material, samt sätta det i relation till arbetets syfte, våra frågeställningar och tidigare forskning. Efter att våra intervjuer var färdiga så satte vi oss ner och läste igenom dem och jämförde de olika svaren. Vad kunde vi se för likheter och skillnader? Fick vi svar på våra frågeställningar? Fick vi något svar vi inte räknat med och som blev något nytt för oss? Hur kunde vi tolka deras svar? Efter genomgången av intervjuerna valde vi de frågor som vi tyckte var mest relevanta för våra frågeställningar och sedan har vi utgått ifrån dem i analysen.
För att underlätta läsningen och för att du som läsare ska kunna se vilken skola pedagogerna kommer ifrån så har vi valt att inte använda oss av namn. Vi kommer att kalla pedagogerna från Malmö, Malmö1 och Malmö2. Pedagogerna från Helsingborg kallar vi Hbg1, Hbg2 samt Hbg3. Att vi vill lyfta fram vilken skola pedagogerna arbetar på är på grund av vår
frågeställning som handlar om huruvida det är någon skillnad på hur de jobbar på olika skolor. Det kan även vara intressant att kunna jämföra de olika svaren och se vilka andra slutsatser man kan dra mellan olika pedagoger och olika skolor.
4.1 Presentation av pedagogerna
För att förstå lite om hur pedagogerna tänker och arbetar i sina olika klasser kan det vara bra att få lite bakgrundsfakta om dem. Vi har valt att här presentera om det är en man eller kvinna, hur länge de har varit verksamma pedagoger och i vilken årskurs de arbetar just nu. Malmö1: Kvinna. Har arbetat som pedagog i cirka 6 år. Arbetar just nu med år 2.
Malmö2: Kvinna. Har arbetat som pedagog i cirka 1 år. Arbetar just nu med år 2.
Hbg1: Kvinna. Har arbetat som förskollärare i 10 år och i grundskolan i 6 år. Arbetar just nu med år 3.
Hbg2: Kvinna. Har arbetet som specialpedagog i 12 år. Arbetar just nu mest med år 1 och 2. Hbg3: Man. Har arbetat som pedagog i cirka 40 år. Arbetar just nu med år 4.
4.2 Analys av intervjuerna
Frågeställningarna vi ville få svar på när vi gjorde våra intervjuer är följande: • På vilka sätt arbetar de pedagoger vi intervjuar?
• Var har pedagogerna hämtat inspiration från? Märker pedagogerna att deras arbete ger resultat?
• Kan man, med tanke på skolornas olika förutsättningar, se någon skillnad i förhållningssätt och metoder?
Vi hade tolv frågor (se bilaga 1) som vi ställde till de fem pedagogerna. Vi kommer inte att lyfta fram alla i arbetet utan presentera de som vi anser är mest relevanta för att kunna besvara våra frågeställningar.
4.2.1 Vad innebär ordet mobbning?
Den första frågan vi ställde handlade om vad ordet mobbning innebär för dem. Malmö1: Mobbning är en medveten kränkande handling som någon gör regelbundet.
Malmö2: Mobbing för mig är upprepad kränkande behandling. Barn retas och slåss. Men det är när det sker systematiskt och vid upprepade tillfällen som det blir mobbning för mig. Gränsen för mig är när jag anar ett mönster, när det är samma barn eller samma grupp som är på ett annat barn vid flera tillfällen.
Hbg1: Ordet mobbning innebär för mig, att en blir utsatt otaliga gånger och att det inte sker på lika villkor. Det kan vara gester, ord eller blickar. Det är när en eller flera har makten över en annan.
Hbg2: Upprepade trakasserier.
Hbg3: Om det är någon som plågar någon annan vid upprepade tillfällen och om det upplevs som otrevligt och kränkande.
Pedagogerna verkar vara väldigt överens i sina svar här. Alla fem lyfter fram i sina svar att det är när något sker upprepade gånger. Mobbning för dem är alltså inget som sker någon gång, utan som Malmö 2 svarar, att hon drar gränsen när hon anar ett mönster. Det är ju viktigt att tänka på, tycker vi, att lite tjafs och bråk hör till vardagen. Vilket det måste få göra eftersom
alla är olika, och tycker och vill olika saker. Det är alltså inte samma sak som mobbning som pedagogerna anser vara något som sker regelbundet.
4.2.2 Är mobbning ett problem på din skola?
Fråga 3 handlade om pedagogerna anser att mobbning är ett problem på deras skola. Malmö1: På skolan har vi ett mobbingråd som jobbar aktivt med att förebygga mobbning. Skolan har kompisstödjare och arbetar med Friends. Jag har även gått en SET-kurs (Social Emotionell Träning) som innebär att jag jobbar mycket med empati och det sociala samspelet mellan elev-elev och elev-vuxna. Jag tror att mobbing finns på alla skolor men hoppas att det finns i lite skala på vår skola. När det upptäcks så har vi många resurser som går in för att stoppa mobbingen.
Malmö2: Jag kan tänka mig att det förekommer, jag tror inte det finns en enda skola där det inte gör det. Hur man hanterar det och arbetar förebyggande är väl det som kan skiljas. Vi har ett elevhälsoteam som rycker in om man misstänker mobbing och samarbetar även med Friends.
Hbg1: Nej, väldigt lite i så fall. Vi skickade ut enkät till eleverna i år 3-9 och det fanns ingen mobbning där. Vi har handlingsplan, rastvakter och klassmorfädrar också som hjälper oss i arbetet mot mobbning. Vi har tre-fyra rastvakter ute på varje rast som går runt.
Hbg2: Nej, det tycker jag inte. Vi gjorde enkät i år 3-9 och då visade det ingenting alls. Vi har även kartlagt skolmiljön med eleverna där de har fått skriva ut platser de undviker pga. där finns risk för kränkningar och platser där de tror att de förekommer och platser de vet att det förekommer.
Hbg3: För den som är utsatt ja, men det är inget problem för mig. Det är nog en stor gråzon. Om vi tittar på pedagogernas svar så är det ingen som svarar rakt ut att mobbning är ett problem på deras skola. Hbg1 och Hbg2 säger även att de lämnat ut enkäter på skolan som visat att de inte har någon mobbning. Det tycker vi är lite konstigt eftersom man i Helsingborg har gjort en sådan storsatsning på mobbning och Olweusprojektet. Om de inte fanns någon
mobbning hade inte satsningen behövts kan vi tänka? Malmö1 och Malmö2 svarar båda ganska likt varandra, att de tror att det förekommer på alla skolor och om det visar sig på deras skola så har de bra resurser att använda sig av. Det är intressant att se hur pedagogerna från Helsingborg anser att de inte har någon mobbning på sin skola, men att pedagogerna från Malmö tror att det finns på alla skolor. Det är intressant eftersom det visar hur olika bilder de har av mobbning. Om vi tittar på vad Hbg3 svarade, att det inte är något problem för honom. Det kan tolkas som att han inte ser det som ett problem på skolan eller kan det tolkas som att han är nonchalant och helt enkelt inte bryr sig om det. Det kan även ses som att han menar att det inte är något problem för honom att hantera det. Han säger sedan att det nog är en stor gråzon och det tolkar vi som att han ändå tror att det finns mobbning på skolan, men som han och andra inte vet om eller märker.
4.2.3 Kompetens för att hantera mobbningsfrågor
Fråga 4 handlade om huruvida pedagogerna känner att de har tillräcklig kompetens för att kunna hantera mobbningsfrågor, och var de anser att de har fått kompetensen ifrån.
Malmö1: Fullärd blir jag aldrig men erfarenhet är en viktig bit när det gäller
konflikthantering. Barn är listiga och smarta när det gäller att dölja något, därför är det viktigt att kunna läsa av sina elever och tyda deras kroppsspråk när något är fel. Jag tror mer på erfarenhet är kurser och böcker.
Malmö2: Jag känner nog att man aldrig kan vara fullärd. Jag saknade just konflikthantering och hur man arbetar mot mobbning när jag läste på högskolan. Det jag har läst om det är sådant jag själv valt att läsa för att på något sätt förberedas inför mitt arbete.
Hbg1: Ja, jag är på god väg i alla fall.
Hbg2: Ja, absolut. Jag är en av nyckelpersonerna i Olweusutbildningen så jag går på kontinuerlig utbildning. Vi arbetar hela tiden med utbildningar och arbetsgrupper. Hbg3: Nej, absolut inte.
Här fick vi väldigt blandade svar. Pedagogerna i Malmö anser att de aldrig blir fullärda, medan två av pedagogerna i Helsingborg anser att de har tillräckligt med kompetens, eller är på god väg, för att hantera mobbningsfrågor. Enbart Hbg3 svarade att han absolut inte har tillräckligt med kompetens, trots att han varit verksam inom yrket i ca 40 år. Det vi reagerade på här är att det är hans två kolleger som tycker att de har kompetens. Att det kan vara så olika fast de arbetar på samma skola. Vad kan det bero på? Vi anser dock att precis som
pedagogerna i Malmö säger så blir man aldrig fullärd. Det kan ju hela tiden dyka upp nya saker och situationer som man som pedagog inte stött på tidigare. Kan man verkligen ha sådan kompetens att man är redo att hantera alla olika situationer undrar vi.
4.2.4 Att arbeta förebyggande mot mobbning
Fråga 6 kan vi nästan kalla vår ”nyckelfråga”. Den handlar om hur pedagogerna arbetar med sina klasser för att motverka mobbning.
Malmö1: Vi har dagliga samtal kring konflikter och/eller elaka kommentarer. Vi
uppmärksammar även de som berömmer varandra och gör snälla saker. Vi har glädjebönor som innebär att eleverna får lägga en böna för varje snäll sak som de gjort till/för en kompis och sedan får de göra något roligt vid 100 stycken. Vi har SET regelbundet i klassen ca 2 ggr/veckan. Vi har också kompismassage 2 ggr i veckan.
Malmö2: Vi arbetar bl.a. med SET, Socio-emotionell träning. Barnen får lära sig att uttrycka känslor på ett sunt sätt, hur man löser konflikter och lära känna sig själva samt sina kamrater. Till exempel löser vi olika dilemma dagligen med olika situationer som kan uppstå i varje elevs vardag. Detta gör vi i ett förebyggande syfte. Vi gör samarbetsövningar som stärker gruppen osv.
Hbg1: Jag blundar inte om det dyker upp något utan vågar ta itu med det direkt. Sen i
klassrummet har jag etik och morallektioner och efter varje rast så pratar jag med barnen om någonting har hänt på rasten. Sen har vi klassråd, klassregler och vi gör saker gemensamt utanför skolan så som bio, läger och åker skridskor – allt för gruppen.
Hbg2: Jag har ingen klass eftersom jag är specialpedagog men med mina grupper arbetar jag med EQ-verkstaden som är övningar i det sociala och emotionella färdigheterna. Sen arbetar
jag med Lions Quest – Livskvalitet som kom ut 1998. Sen arbetar jag med Olweus och har gruppmöte, killsamtal och tjejsamtal. Björn Lindells böcker går jag mycket efter, han har mycket bra synpunkter och förslag. Hans forskning går hand i hand med Olweus. Det är viktigt att öva upp barnens empati och det gör vi med hjälp av EQ.
Hbg3: Så fort det finns minsta tillfälle och minsta lilla glimt så tas det upp med alla i klassen. Jag gör mycket gruppövningar och arbetar med tillit och samarbete. Använder mig mycket av
Gruppen som grogrund (en bok av Gunilla Wahlström, 1993), sen när jag har dem på idrotten
så arbetar jag med dem halvklass eller två och två eller tre och tre. Samarbete i smågrupper. Grupparbete är viktigt – det är det bästa sättet att komma åt mobbning.
Vi kan här se att alla pedagogerna arbetar väldigt aktivt med sina klasser för att få en bra sammanhållning och en bra grupp. Att det var en viss skillnad på hur de arbetar på de olika skolorna kan vi se då båda pedagogerna från Malmö arbetar med SET, och två pedagoger från Helsingborg svarade att de arbetar efter Olweusprogrammet. Nästan alla pedagogerna svarar även att de på något sätt samtalar mycket med barnen om mobbning, vissa gör det till och med varje dag. Vi kan här dra slutsatsen att vi har intervjuat fem pedagoger som verkligen arbetar aktivt med sina klasser för att få en bra grupp och motverka mobbning.
4.2.5 Var kommer idéerna ifrån?
Fråga 7 tycker vi är en viktig följdfråga till fråga sex, den handlar om var pedagogerna har fått idéerna till sitt arbetssätt ifrån, vilket är en av våra frågeställningar.
Malmö1: Jag får inspiration från olika håll t.ex. tips från kollegor, föreläsare och SET-utbildning.
Malmö2: Vi går själva en SET-kurs med handledning.
Hbg1: Ja, vi arbetar ju efter Olweus och där har jag fått mina idéer från. Det som är viktigt med Olweusprogrammet är nolltolerans och samsyn. Här på skolan arbetar alla pedagoger med samma synsätt och alla vågar ta itu med mobbning om det uppstår. Vi går nu på
Olweusutbildning, och det är alla som arbetar i skolan, dvs. från städare till rektor så alla skall vara engagerade. Förhållningssättet är A och O. Samsyn och nolltolerans mot mobbning!
Hbg2: Ja, det är Olweus, EQ-verkstaden, Björn Lindell och Lions Quest. Hbg3: Sunt förnuft
Här svarar pedagogerna från Malmö att de hämtat inspiration ifrån SET, som de båda jobbar mycket med. Malmö1 tycker även hon får mycket tips från kollegor och föreläsare. Hbg1 och Hbg2 svara båda att de hämtar idéer från Olweus då det är det programmet de jobbar efter. Hbg3 svarar endast att han använder sig av sunt förnuft, vilket verkar konstigt då han arbetar på en skola som är pilotskola för Olweusprogrammet. Hbg1 säger att på deras skola arbetar alla pedagoger med samma synsätt. Ändå svarar Hbg3 väldigt olikt de andra två på mer än denna fråga. Hur kan det komma sig? Kan det vara så att en man har så pass annorlunda syn på det hela jämfört med två kvinnor? Eller har de helt enkelt olika erfarenheter? I vilket fall kan vi tycka att en skola som jobbar efter Olweusprogrammet borde ha någorlunda samma syn på ämnet mobbning, inte enbart för att de antagligen går samma utbildningar men även för att programmet ska fungera bra på skolan.
4.2.6 Ger arbetet resultat?
Fråga 8 är också en fråga som vi ville ha svar på i våra frågeställningar. Den handlar om pedagogerna tycker att deras förebyggande arbete ger resultat och hur det visar sig.
Malmö1: Jag tycker att vi har fått ett bättre klimat i klassen från det att jag fick dem i år 1 (jag har haft dem i 1 ½ år). De är mer hjälpsamma mot varandra och säger till om någon gör något dumt mot deras kompisar. De stöttar varandra om någon är ledsen eller känner oro för något. Klassen har fått en bra Vi-känsla.
Malmö2: Just i den gruppen jag arbetar med nu kan jag se goda resultat. Klassen har blivit en grupp som oftast tar hand om varandra. Det är svårt att veta om det kommer från just de övningar och det arbete vi lägger ner här i skolan, men man hoppas ju.
Hbg1: Ja, det ger resultat. Det visar sig genom väldigt lite konflikter, eleverna trivs och de har kul.
Hbg2: Ja, på grund av enkäter och dokumentation. Sen har vi ju schemalagda rastvakter som har gult neonband på sig. Men nu skall det bli nytt schema eftersom vi håller på att kartlägga gården, så vi skall ha fler ute sen.
Hbg3: Ja, det gör det. Vi pratar alltid med offret och mobbaren, och sen kollar vi upp det efter några veckor till om allt löst sig. Offret måste öppna sig. Och man ser på dem att det funkar eftersom eleverna verkar må bra.
Här svarar samtliga att de tycker att de ser resultat i klassen. Men som Malmö2 säger så är det klart svårt att veta om det beror på arbetet de lägger ner. Sättet det visar sig på är liknande i alla klasserna. Genom få konflikter och en klass som fungerar bra tillsammans. Vi kan alltså se det som att på vilket sätt de än jobbar så verkar det ge resultat. Vare sig det är efter SET eller Olweus. Det viktiga är kanske inte HUR man arbetar förebyggande utan ATT man gör det. Vi tror att genom att på något sätt arbeta förebyggande så öppnar man barnens ögon för detta och man som pedagog visar att det är ett beteende som inte accepteras.
4.2.7 Något grundläggande man ska tänka på?
Fråga 9 handlar om pedagogerna tycker det är något grundläggande man skall tänka på i arbetet mot mobbning samt om det är något man skall undvika att göra.
Malmö1: Jag tycker att det är jätteviktigt att i en konflikt höra båda sidorna. Jag vill gärna höra hur konflikten började ur/från min synvinkel. Alla har rätt att bli arga, ledsna eller besvikna men det är viktigt att komma fram till hur konflikten började.
Malmö2: Hade inget svar på frågan.
Hbg1: Ja, ta tag i det direkt och sen blir föräldrarna underrättade.
Hbg2: Ja, tydlighet! Ta det direkt och inte vänta. Ibland är det ju flickor som jagas av pojkar som ropar ”lägg av” samtidigt som de skrattar, och då gäller det att kolla upp situationen, vad som egentligen händer där, för ibland är det så att flickorna inte vågar sluta skratta, så det gäller att vara observant.
Hbg3: Att vara lyhörd och inte jobba mot mobbning tystlåtet.
Här svarar Malmö1 att hon tycker det är viktigt att höra båda sidorna och komma fram till hur konflikten började. Pedagogerna från Helsingborg verkar vara överens med varandra, de anser att man ska ta tag i det direkt, vara tydlig, observant och lyhörd. Hbg3 svarar att man inte ska jobba mot mobbning tystlåtet. Detta är i enlighet med föregående analysdel, det vill säga att vi tror att det är viktigt att visa barnen tydligt att det inte är okej med mobbning. Malmö2 hade inget svar på frågan då hon inte kunde komma på något speciellt. Hon arbetar ju dock mycket med sin klass för att få en bra sammanhållning Till exempel löser de olika dilemma dagligen och gör samarbetsövningar som stärker gruppen och så vidare. Kanske kan något grundläggande vara att tänka på hur klassen fungerar
tillsammans? När vi i efterhand tittade på intervjuerna insåg vi att ingen av de fem
pedagogerna sagt något man ska undvika i sitt förebyggande arbete. Kan det vara så att, som vi tagit upp tidigare, det viktiga är ATT man arbetar förebyggande med sin klass?
4.3 Teoribaserad analys
Vi intervjuade fem pedagoger för att se hur de arbetar förebyggande mot mobbning och vi ville även ta reda på om de tycker att det ger resultat. Vi har tittat på tidigare forskning och i litteratur för att se vad vi kan hitta för stöd till olika arbetssätt. I Lpo94 står det att ingen i skolan skall utsättas för mobbning och att tendenser till trakasserier aktivt ska bekämpas (Lärarförbundet, 2004). Vi tycker dock att det är viktigt att tänka på att vad som fungerar är inte samma för alla. Den egna klassen, miljön på skolan och mycket annat kan spela in. Vi har även valt att titta på vad vi kan se för skillnader eller likheter i pedagogernas arbete då de arbetar på olika skolor. Det sistnämnda kommer vi dock inte att koppla till någon litteratur då det enbart baseras på våra intervjuer och våra tolkningar.
4.3.1 Hur kan man som pedagog arbeta med att förebygga mobbning?
Pedagogerna vi intervjuade arbetar på många olika sätt. Det som lyftes fram mest och som i vissa fall flera arbetade med var dock SET, handlingsplaner, EQ, Olweusprogrammet och rastvakter. Dessa fem arbetssätt tänker vi fokusera på och analysera med hjälp av litteratur och Internet.
Om vi tittar på den tidigare forskning som vi tagit upp i vårt arbete under kapitel två finns det mycket litteratur som stödjer dessa sätten att jobba på. Pipping (2007) skriver i sin bok att hon tycker det är viktigt att alltid ha ett pågående och bra förebyggande arbete med empatiträning (EQ) i skolan och att ha nolltolerans mot allt som sker. Hon anser att vid minsta lilla retning skall personalen stoppa och prata med eleverna då retningar är vägen in till mobbning. Detta svarade Hbg1 på en av frågorna, att man ska ta tag i det direkt om man märker att mobbning pågår.
När det gäller rastvakter finns det mycket att hämta i litteraturen. Aarland (1988) skriver att rastvakter är viktiga för att kunna förebygga mobbning. Rastvakterna innebär också att
eleverna känner sig mer trygga ute på rasterna och att vakterna är nödvändiga för att upptäcka våld. Han påpekar också att rastvaktandet skall ingå som en naturlig del i lärarnas arbetsdag och det ska inte vara en tung börda som måste göras. Hbg1 svarade på frågan gällande mobbning på skolan att hon inte upplever det som ett problem. Att det är väldigt lite i så fall. De har i sitt arbete mot mobbning bland annat tre-fyra rastvakter ute på varje rast som går runt. Hbg2 berättade att de har schemalagda rastvakter som har gult neonband på sig. Det skall nu bli ett nytt schema eftersom de håller på att kartlägga skolgården, så det kommer att bli fler rastvakter ute sen.
Sharp & Smith (1996) tar upp en strategi för att förebygga mobbning. Denna handlar om att man skall övervaka de platser där de oftast förekommer mobbning, till exempel i buskage, bakom en barack, vid cykelställ eller på toaletten. Det är platser som är svåra att kontrollera och där det finns väldigt lite insyn. Enligt en av pedagogerna i Helsingborg har de kartlagt skolmiljön på skolan tillsammans med eleverna, där eleverna har fått skriva ut platser de undviker på grund av att det finns risk för kränkningar.
En annan strategi enligt Sharp & Smith (1996) är att se till att alla får reda på att man helt enkelt inte tolererar någon mobbning. Det gör man på så sätt att man berättar för eleverna så ofta som möjligt att mobbning inte är tillåtet. Enligt HBG2 är tydlighet viktigt när vi pratade om det fanns något speciellt man, som pedagog, bör tänka på i arbetet mot mobbning. Att det gäller att vara observant för småsaker som att flickorna blir jagade och skriker ”Nej”
samtidigt som de skrattar. Även Hbg3 var inne på samma spår som Sharp & Smith (1996) och svarade att det är viktigt att inte jobba mot mobbning tystlåtet.
Malmö1 berättade att det hon tycker är viktigt att tänka på i sitt förebyggande arbete, är att i en konflikt höra båda sidorna. Hon vill gärna höra hur konflikten började och påpekar att alla har rätt att bli arga, ledsna eller besvikna men det är viktigt att komma fram till hur konflikten började. På Friends hemsida (www.friends.se, 2008-11-10) står det att det är viktigt att fånga orsakerna till varför problemen uppstått.
Alla skolor i Helsingborg skall från och med 2009 arbeta efter Olweusprogrammet vilket pedagogerna vi intervjuade redan gör, då de är pilotskola. Att hitta forskning som stödjer detta program är inte svårt då programmet står med nästan överallt. Enligt en global undersökning av tidigare forskningsresultat visade det sig att mobbning kan minska med cirka 20 % om man, som pedagog, arbetar systematiskt med frågan. Enligt tre forskare från Storbritannien och Italien så är det antimobbningprogram som baseras på Dan Olweus metoder de som fungerar bäst (www.lararnastidning.net, 2008-10-28). Olweusprogrammet baserar sig på några få grundläggande principer. Det handlar om att vuxna visar värme och engagemang och att de står för klara gränser mot oacceptabelt beteende. Programmet vill utveckla en tydlig värdegrund där övergrepp inte tolereras (www.cebuh.goteborg.se, 2008-10-29). Hbg1 berättade att det är från Olweus hon har hämtat sina idéer till sitt förebyggande arbete. Det som är viktigt med Olweusprogrammet är nolltolerans och samsyn påpekar hon. På skolan i Helsingborg arbetar alla pedagoger med samma synsätt och alla vågar ta itu med mobbning om det uppstår säger Hbg1. De går nu på Olweusutbildning, och det är alla som arbetar i skolan, det vill säga från städare till rektor så alla skall vara engagerade. Förhållningssättet är A och O. Samsyn och nolltolerans mot mobbning, avslutar hon med.
Under intervjuerna så kom även begreppet ”handlingsplan” upp. I en av debattartiklarna på www.mobbning.se står det om vikten av att ha en handlingsplan på skolan. En handlingsplan ska vara konkret, klar och enkel att följa för att vid en akut händelse skall personalen kunna försäkra sig om att de har handlat rätt. Planen skall tydligt ange vem som gör vad i situationen som uppstår och i vilken följd de olika åtgärderna skall vidtas (www.mobbning.se, 2008-12-06). Hbg1 berättade att när det gäller mobbning på skolan så har de en handlingsplan på skolan som de arbetar utefter.
Till skillnad från pedagogerna i Helsingborg som arbetar efter Olweusprogrammet så arbetar båda pedagogerna i Malmö med SET, social och emotionell träning. Malmö1 berättar att hon arbetar med SET två gånger i veckan med sin klass. Malmö2 berättar i sin intervju att de på skolan får gå SET-kurs där de även får handledning. De övningar SET bygger på handlar om
