“Nu var det helt plötsligt vi som
var hennes hem”
En kvalitativ innehållsanalys av självbiografier
rörande familjehemsföräldrar.
Författare: Jonna Niskakari
Handledare: Johanna Sixtensson
Examensarbete i socialt arbete Malmö universitet
15 hp Hälsa och samhälle
“Now all of a sudden we were
her home”
A qualitative content analysis of autobiographies
concerning foster parents.
Author: Jonna Niskakari
Supervisor: Johanna Sixtensson
Niskakari, J. “Now all of a sudden we were her home”. A qualitative content analysis of autobiographies concerning foster parents. Degree project in
Socionomprogrammet 15/30 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of
Health and Society, Department of Social Work, 2021.
Abstract
The aim of this study is to investigate foster parents' experiences of being a foster parent. It examines the factors surrounding a placement that stand out in the stories. From an emotional sociological perspective, it examines the foster parents' feelings about the placement and how they feel that they can support and meet the child's needs. The purpose is investigated through a qualitative content analysis of two autobiographies, written by foster parents. Previous research shows that children often sit on trauma linked to previous experiences of lack of care, violence or neglect in the home. Trauma stresses the brain and can lead to later emotional, behavioral and cognitive development for the child. Environmental support can help the child to have resilience, partly through support from the family home. Research shows high stress levels in family homes and emphasizes support and education for a high chance of a successful placement. The child often has a relationship with the biological parent that is fraught with anxiety for them to feel good. Their contact is greatly affected by the family home and the biological parent's ability to maintain contact. The results of the study landed in five themes of distinctive features from the books. "Emotions in relation to the child", "Strategies", "Impact on the family", "Connection to the child's biological parents" and "Support". The foster parents show a lot of feelings concerning the children. They strive to do what is best for the child. The goal of helping is close to their heart. This causes the emotions to fluctuate between good self-esteem and bad depending on the child's feelings and behavior. The foster parents experience that it is energy-intensive but that they succeed in meeting the children's needs to a certain extent. They have their clear idea of what the child needs in terms of boundaries, patience and love. A lot of energy is spent trying to understand the children and meet the needs that exist. The relationship with the biological parents also turns out to be a big part of their everyday life. Emotions surrounding the biological parents are manifested in the form of empathy but also restrained anger and concern for the children.
Innehållsförteckning
Innehållsförteckning 3 1. Inledning 4 1.2 Syfte 4 1.3 Frågeställningar 5 1.4 Bakgrund 51.4.1 Grunder till placering 5
1.4.2 Barn 5 1.4.3 Familjehem 5 1.4.4 Barnsekreterare 6 1.4.5 Umgänge 6 2. Tidigare forskning/kunskapsläge 6 2.1 Barnet 7 2.1.1 Barnets bakgrund 7 2.1.2 Trauma 7 2.1.3 Resiliens 8 2.2 Familjehem 9
2.2.1 Att bli familjehem 9
2.2.2 Sammanbrott 10
2.3 Barnets relation till biologisk förälder 10
3. Teoretisk tolkningsram 11
3.1 Emotionssociologi 11
3.1.1 Vad är en emotion? 12
3.1.2 Bakgrund och förgrundsemotioner 12
3.1.3 Emotionsregimer 12
3.1.4 Emotionsarbete och hantering 13
3.1.5 Skam 13
3.1.6 Emotionell energi 15
4. Metod 15
4.1 Val av metod 15
4.1.1 Kvalitativ tematisk innehållsanalys 15
4.1.2 Abduktiv metod 16
4.1.3 Empiriska materialet 16
4.2 Tillvägagångssätt 17
4.2.1 Materialsökning 17
4.2.2 Kodning och teman 17
4.2.3 Avgränsning, Urval 18
4.3 Metoddiskussion 18
4.3.1 Tillförlitlighet, validitet och reliabilitet 18
4.2.3 Etiska överväganden 19
5. Resultat och analys 20
5.1 Känslor i relation till barnet 21
5.2 Strategier 23
5.3 Koppling till barnets biologiska föräldrar 24
5.4 Påverkan på familjen 26
5.5 Stöd 27
6. Diskussion 28
7. Referenser 29
1. Inledning
“There are not enough foster carers for children in need”- (Ciarrohi et al 2012). Detta citat är taget är taget ur en artikel av Ciarrochi et al (2012) som radar upp att antalet barn som behöver omhändertas i olika länder över hela världen ökar, exempelvis i Spanien, Australien, USA, England mm. Samtidigt möter inte antalet familjer som är villiga att ta emot ett placerat barn det behov som finns (Ibid). Enligt Socialstyrelsens rapport (2020) med statistik från 2019 i Sverige är det familjehemsplaceringar som är den mest förekommande placeringen för barn som blivit omhändertagna. År 2019 var det 20 400 barn av 31 100 barn som placerades i familjehem i Sverige, vilket motsvarar 66% (ibid).
Likt Ciarrochi et al (2012) uttrycker även Malmö Stad (2021) på sin hemsida, där de söker fler familjehem, att mer än 100 barn i Malmö är i väntan på ett tryggt hem.
Det råder inte bara brist på familjer som är beredda att ta emot barn som behöver placering, forskning visar också att det i Sverige sker en mängd så kallade ”sammanbrott” (Skoog, Khoo, Nygren 2015). Vilket betyder att placeringen avslutas i förtid och barnen bryts upp från sina sammanhang. En placering som är stabil har mycket större möjligheter för en god utveckling för barn (Ibid). Ett barns hälsa är starkt beroende av att ha en trygg miljö med stöttande föräldrar (Goemans et al, 2020). Studier visar dock att familjehemsföräldrar ofta upplever placeringar som stressfyllda, att de har problem i att bemöta barnet och att hjälpa barnet till att anpassa sig till det nya hemmet, se tex (Goemans et al, 2020:Taylor & Mcquillan, 2014).
För att främja goda familjehemsplaceringar för barn behöver vi i högre grad förstå familjehemsföräldrarnas upplevelser av att ta emot barn som behöver placering. I denna uppsats har jag således valt att analysera självbiografier där
familjehemsföräldrar skriver om sina erfarenheter av att vara familjehemsförälder.
1.2 Syfte
Syftet med uppsatsen är att undersöka familjehemsföräldrars upplevelser av att vara familjehemsförälder. Detta görs genom en kvalitativ innehållsanalys av självbiografier. Dels undersöker den vilka faktorer kring en placering som
perspektiv familjehemsföräldrarnas känslor kring placeringen och hur de upplever att de kan stötta och möta barnets behov.
1.3 Frågeställningar
- Vilka faktorer kring placeringen utmärker sig i berättelserna?
- Vilka känslor beskrivs kring att ha ett placerat barn hos sig och hur kan det förstås ur ett emotionssociologiskt perspektiv?
- Hur upplever familjehemmen att de klarar av att stötta och möta det barn som placeras hos dem?
1.4 Bakgrund
Uppsatsen rör perspektiv från ett svenskt och ett brittiskt familjehem. Syftet ligger på en emotionell nivå och gör därför informationen mindre kontextbunden.
Uppsatsen är dock skriven i Sverige och som nybörjar forskare ligger även mina referensramar i det systemet. Detta avsnitt lägger därmed fram en i stunden uppdaterad bakgrund för barns rättigheter och regler kring en placering i Sverige.
1.4.1 Grunder till placering
Ett barn kan bli placerat med vårdnadshavarens samtycke enligt Socialtjänstlag (2009:453) 5:1§p8, (SoL). Blir barnet istället placerat utan vårdnadshavarnas samtycke sker detta genom Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga 1§, (LVU). Ett ofrivilligt omhändertagande sker när ett barn blir utsatt för bristande omsorg i hemmet, av fysisk eller psykisk misshandel, eller av andra orsaker som kan medföra att barnet riskerar att inte få en god utveckling och hälsa, barnet omhändertas då under (LVU, 2§). Barnet kan även bli omhändertaget om det utsätter sin egen hälsa och utveckling för fara och placeras då under (LVU, 3§). LVU är en kompletteringslag till SoL och vården bedrivs genom
bestämmelserna i LVU men även genom SoL. Barnets bästa ska alltid betraktas (SoL, 1:2§). Det är socialnämnden som har det yttersta ansvaret för att det placerade barnet får en god vård och att den formas så att vården möjliggör samhörighet med närstående och hemmiljön för barnet (SoL, 6:1§).
1.4.2 Barn
Lag (2018:1197) om förenta nationernas konvention om barnets rättigheter artikel 1 säger att alla människor under 18 år är barn.
Barnet som placeras i familjehem har specifika rättigheter som barnen ska bli informerade om (IVO, 2019). Några av dessa rättigheter är att barnet ska vara informerad om varför det är placerat, vara med i beslut, bli lyssnad på och få dokumenterat i journalen vilken åsikt barnet har. Barnet ska få prata själv samt veta vem dess socialsekreterare är och hur barnet tar kan ta den kontakten. När barnet är 15 år har barnet bla. även rätt att göra överklagan, ha en större talan i beslut och ansöka om saker som barnet behöver (Ibid).
1.4.3 Familjehem
”Med familjehem avses ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vård och omvårdnad
och vars verksamhet inte bedrivs yrkesmässigt” (Socialtjänstförordningen, 2001:937, kap 3:2§). “Familjehem, tidigare kallade fosterhem, tar emot barn och unga som av olika anledningar behöver bo i ett annat hem än sitt egna.
Socialtjänsten i varje kommun har ansvar för att rekrytera och utreda familjehem, att erbjuda dem utbildning samt säkerställa att de bedriver en vård som håller god kvalitet” (Socialstyrelsen, 2021).
Som familjehem har du ett omvårdnadsansvar för barnet, då barnet kommer från osäkra förhållanden kan det vara en längre process att etablera en anknytning till barnet (Socialstyrelsen 2020). Familjehem har som uppgift att stötta barnet i umgänge och kontakt med vårdnadshavare samt ha en positiv attityd mot dem (Ibid). Familjehem är väldigt viktiga i barnets uppväxt och omsorg, att de kan ge barnet värme och trygghet vilket är oerhört viktigt för en lyckad och stabil placering, barnets känsla av tillhörighet och gemenskap spelar en viktig roll (Socialstyrelsen, 2021).
Ett familjehem blir utrett av socialtjänsten genom olika metoder, exempelvis kvalitetssäkrade metoder som BRA-fam och familjehems vinjetter
(Socialstyrelsen 2020a). Familjehemsutredningar är till för att socialtjänsten ska bedöma lämplighet och förmåga hos familjehemmet. Det görs även för att etablera ett samarbete, hitta dess styrkor och svagheter som socialtjänsten sen ska kunna stötta upp och bemöta för så bra förutsättningar som möjligt. Familjehemmet utreds bla. genom intervjuer, referenser, hembesök samt genom att kolla upp ekonomi, bostad, dess hälsa och om andra barn bor hos familjen ska dess åsikt beaktas. Tanken är att familjehemmet utreds i relation till lämplighet för barnets specifika behov och blir inte godkänt först innan ett barn är placerat hos familjen (Ibid). Familjehem ska även tillhandahållas behövlig utbildning och stöd från socialnämnden när de avser att ta hand om ett placerat barn (SoL, 6:6c§). Socialnämnden har en skyldighet med tillhandahållande av råd och stöd till familjehem (SoL, 6:7a§)
1.4.4 Barnsekreterare
En särskild socialsekreterare ska finnas för varje enskilt barn, placerat i familjehem. Den har ansvar för står för kontakten med barnet (Socialtjänstlag, 2001: 453, 6:7c§).
1.4.5 Umgänge
Vården bör utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön (Socialtjänstlag, 2001:453, 6:1§ tredje stycket). “Socialnämnden har ett ansvar för att den unges behov av umgänge med föräldrar och vårdnadshavare så långt möjligt tillgodoses” (Lagen om vård av unga, 1990:52, 14 §).
2. Tidigare forskning/kunskapsläge
Valet av tidigare forskning i denna studie är endast ett litet urval hämtat i relation till studiens syfte och frågeställningar och kan inte representera hela
forskningsområdet. Inhämtande av forskningen har skett genom en systematisk ansats (Malmö universitet 2021). En systematisk ansats innebär att jag på ett medvetet sätt sökt vetenskapliga artiklar i fler än en databas nämligen Psycinfo, Sociological abstracts och APA psycinfo (Ibid). De nyckelord jag använt är
Foster-care, Familjehem, Trauma, Resilience, Foster children, Emotion, Sweden, Biological parents och är utformade efter min frågeställning och syfte. Mina kriterier för sökningen har varit att hålla mig till artiklar från tidigast 2010 då jag ville ha ny information men samtidigt inte begränsa urvalet för mycket för att fortfarande ha tillgång till ett större utbud artiklar. Alla valda vetenskapliga artiklar är Peer Reviewed. Först valdes ett större antal artiklar ut, efter att ha läst dess abstracts var nästa steg att sålla ut dem till ett urval som var av störst relevans för studien.
De valda artiklarna har inte avgränsats till endast Svensk forskning då studiens syfte ligger mer på en känslomässig och erfarenhetsbaserad aspekt i relation till familjen. Informationen rör därav flertalet länders samhällssystem vilket är värt att ha i åtanke. Bland artiklarna är två utförda i Sverige, två i Nederländerna, tre i USA, en i Australien, en i NordIrland, en i Spanien och en i Storbritannien. Trots att artiklarna är utförda i olika länder har de ändå resultat som till stor del är samstämmiga. Utmärkande var att studier gjorda kring familjehemsföräldrar tenderar att fokusera på hur deras motivation eller agerande påverkade barnet, snarare än på familjehemsföräldrarnas egna känslor. Artiklarna är valda med tanke på att ha en blandninga av både kvalitativa och kvantitativa metoder för att bredda informationen.
Avsnittet tar upp tre teman. Av vikt för att förstå familjehemsföräldrars upplevelser är kunskap om barn som familjehemsplaceras. Det första temat omfattar således forskning om barn som familjehemsplaceras med fokus på trauma och resiliens. Därefter återger jag forskning mer inriktad på forskning kring familjehem. Där är sammanbrott en del som återger faktorer när det inte fungerat i placeringen. Den sista delen fokuserar på förhållandet mellan familjehem och barnets relation till sina biologiska föräldrar.
2.1 Barnet
2.1.1 Barnets bakgrund
Barn som placeras i familjehem har ofta en bakgrund av våld och försummelse i hemmet (Fratto, 2016). I en kvantitativ studie utförd i Sverige av Khoo, Skoog, Dalin (2012) där de forskat kring ett barns placering både innan, under och efter. Framgår det att barn som utsatts för bevittnat våld, försummelse eller misshandel inte sällan har föräldrar med sammansatta problem. Alkohol var den faktorn som mest återkommande bland föräldrarna vars barn inte fått sina behov tillgodosedda. Psykisk ohälsa var även en vanlig faktor, kriminalitet, substansmissbruk, och i vissa fall föräldrar med funktionsnedsättning. Dessa faktorer var ofta
samverkande och hämmade föräldrarna från ta ansvar för och möta barnens olika grundläggande behov.
2.1.2 Trauma
Att ha en bakgrund med erfarenheter av våld eller bevittnat våld och försummelse skapar inte sällan traumatisk stress hos barnet, något som Riebschleger, Day & Damashek (2015) forskat på i sin studie. Studien är från USA där de genom en kvalitativ metod intervjuat barn kring sina upplevelser av trauma. Bakgrunden barnen haft är i studien fylld av våld och försummelse. En ytterligare traumatisk upplevelse var för dem att behöva separeras från sina nära relationer av föräldrar, syskon och sociala sammanhang. Det var även tydligt att den traumatiska stressen ofta sitter i på ett kroniskt vis. Både innan under och efter en placering. Ett
kroniskt trauma är när stressen ett trauma skapar inte endast sitter i under akuta situationer som hjärnan upplever extra triggande. Kronisk traumatisk stress handlar istället om en kontinuerlig stress i hjärnan. Genom att den konstant stressar hjärnan, riskerar den att hämma barnets utveckling, både den
känslomässiga utvecklingen av att reglera sina känslor och att förstå dem, men även deras beteendeutveckling (Ibid). Med en hämmad beteendeutveckling, och beteendeproblem menas då psykisk ohälsa, aggression, självskadebeteende eller missbruk (Khoo, Skoog & Dalin, 2012: Riebschleger, Day & Damashek, 2015). Leve, et al (2012) hittade liknande mönster i utveckling i sin litteraturstudie där de forskade kring resiliens och fann att barnen riskerar att vidare hämmas i den kognitiva utvecklingen med anledning av ovan nämnt trauma. En hämmad kognitiv utveckling visade sig ofta genom minnesproblematik och försenad språkutveckling.
Det Leve, et al (2012) även hittade belägg för var att dessa trauman inte sällan påverkade barnens vuxna liv. Problem i känsloreglering påverkar enligt dem barnets sociala sammanhang livet ut. I samma studie fann de att bland
familjehemsplacerade barn i England var det tre gånger så vanligt att hjälp söktes för psykisk ohälsa och missbruksproblematik än vad det var bland icke
familjehemsplacerade barn. Detta kopplas till barnens erfarenheter av våld i hemmet.
2.1.3 Resiliens
I Sattler & Font (2018) kvalitativa studie undersöker de resiliens hos barn. Resiliens handlar om att vissa barn som varit utsatta för misshandel eller osäkra hemförhållanden ändå visar en förmåga till att klara sig igenom och hantera motstånd. Genom att studera resiliens ur den ekologiska systemteorin, där tanken är att flera olika områden i barnets liv påverkar barnets förmåga till resiliens. Att desto fler områden i barnets liv och omgivning som fungerar, minskar risken för skada på barnet bland de områden som inte gör det. Områden som kan ha en stor inverkan på barnet är både barnets egen förmåga till att hantera motstånd,
familjesammanhang, skola, vänner och nätverk. Studien framhäver barnets behov av att ha emotionellt stöd, helst på flera av de olika nivåerna, tidigt och på en regelbunden basis. Vilket över tid bygger upp barnets förmåga att hantera motstånd och därigenom minskar riskfaktorer hos och för barnet vilket troligen bidrar till en bättre utveckling.
Det många barn gör är att hantera stressen, traumat genom negativa strategier. Som nämnt ovan är det genom exempelvis aggression, rymma eller
självskadebeteende (Riebschleger, Day & Damashek, 2015). Riebchleger, Day & Damashek (2015) menar dock att de barn som har en större resiliens har ofta lyckas skapa sig mindre destruktiva strategier. Strategier som exempelvis en fritidsaktivitet eller vänner. Större resiliens fanns även bland de barn som lyckats hitta en person de litar på, som stöttar och finns där för barnet (Ibid). Sattler & Font (2018) samt Khoo, Skoog & Dalin (2012) framhäver i detta sammanhang att det är av stor vikt att förstå barnets behov och ge dem strategier för att hantera sina känslor. Barnets beteende är starkt kopplat till dess förutsättningar i
omgivningen, bakgrunden barnet haft men även väldigt mycket beroende på hur pass förmögna familjehem och socialsekreterare är till att hantera barnets beteende. Om de har förståelse för barnets behov och strategier till att stötta barnet, att barnets omgivning har en förståelse för hur systematiska faktorer spelar en betydande roll i barnets uppväxt, kan detta ge stöd till resiliens.
2.2 Familjehem
2.2.1 Att bli familjehem
Ciarrochi et al, (2012) undersöker i sin artikel faktorer för varför en familj väljer att söka sig till att bli familjehem. Det som framgår i den studien är att bortsett från de släktingar som stöttar barn i sitt nätverk, så fann de några huvuddelar som utmärkte sig i den kvantitativa undersökningen. Den största faktorn var att när personer i allmänhet sätter upp mål och tror sig kunna nå dem, att de har hopp är en stor del till att söka sig till att hjälpa andra människor. Det var även tydligt i undersökningen att när personer kände sig uppbackade av sitt nätverk med stöd och kände sig väl anpassade till problemlösning, så hade personer ett större driv till att intressera sig för att bli familjehem. En drivande faktor var även att familjen hade materiella resurser nog för att tänka sig att ta in en familjemedlem till.
I den kvantitativa studien av Goemans et al (2020) fann de att stress hos
familjehemmet var en starkt påverkande faktor i hur väl barnet mådde under en placering. De understryker hur stress hos familjehemsföräldrarna har en negativ inverkan på deras föräldrastil och därigenom barnets miljö. Barn behöver en trygg, stabil miljö som hjälper till, stöttar samt gynnar barnets psykiska hälsa vilket inte får kompromissas av stress (Ibid). Taylor & Mcquillan (2014) som genom sin studie i nordIrland har forskat på sammanbrott pekar på samma faktorer som en skyddande faktor för en lyckad placering. De menar att det är viktigt att tänka på hur förberedda alla parter är och hur väl matchade barnet och familjen är innan barnet flyttar in. För att inte familjehemmet ska känna att de blir stressade eller att de tagit sig vatten över huvudet gäller det för dem att erhålla tillräckligt med stöd från sin omgivning. Men även att de får kunskap i barns utveckling, speciellt vid tillfällen där barnet kanske bär på ett trauma. De
framhåller att i arbetet med att matcha familjehem och barn, måste en uppfattning kring barnets behov redan innan försöka hittas. Detta för att vara förberedda med att sätta in extra stöd och ge familjehem olika förslag på sätt att bemöta barnet på. Självklart måste barnet få sin talan i hur de känner inför en placering. Om det redan bor barn i familjehemmet så ska deras uppfattning komma till tals.
Kunskap och utbildning är alltså en faktor som framgår som viktig. Sattler & Font (2018) menar att familjehem skulle behöva utbildning i denna typ av föräldraskap kontinuerligt över flera år för att ha störst chans att kunna möta barnet oavsett vilken motgång som möter dem. Maaskant, Van rooij & Hermanns (2016) studie tyder även den på vikten av bra bemötande av barnet. I en ny placering måste nya relationer skapas, andra relationer med föräldrar och kompisar måste återskapas så att det passar den nya situationen. Att anpassa sig till ett nytt hem är för ett barn en stor utmaning och att det fungerar är väldigt viktig för barnets välmående. Hur familjehem finns tillgängliga för barnen, hur de stöttar och inkluderar barnet har en stor påverkan både under placeringen men även i framtiden (Khoo, Skoog & Dalin, 2012). Ett stöd som familjehemmet kan ge barnet är att hjälpa till med självreglering så att barnet förstår sina egna beteenden och känslor. På så sätt hjälpa till att reglera stressen som kan komma med ett trauma (Sattler & Font, 2018). Det som inte visat sig fungera enligt Maaskant, Van rooij & Hermanns (2016) studie var när barn som hade familjehem med alltför restriktiva, starka familjenormer, regler och förväntningar. Det fick barnen att må sämre än de som valt en mildare mindre strikt relation till barnet.
2.2.2 Sammanbrott
I en studie där författarna genom en kvalitativ studie intervjuade barn som varit med om sammanbrott i familjehemmet, dvs att placeringen varit osäker och att barnet behövt byta familjehem (Skoog, Khoo & Nygren, 2015). Berättade barnen om sina erfarenheter. Det som var mest framhävande i barnens berättelser var den tydligt utsatta situation barnen befann sig i när de bytte hem. Barnen berättade hur de behövde byta skola, vänner, hitta nya sociala arenor med en levnadssituation där allt är nytt och kravet av att anpassa sig till omgivningen är stor. Barnen beskriver hur ett sammanbrott från en familj gör att vardagen blir ostabil, att även i nya placeringar så känner de inte några tillhörighetskänslor någonstans. Osäkra placeringar gör att barnen konstant känner sig redo för att flytta och därav bildar strategier för att inte släppa in människor i sin omgivning. Barnen berättar om självbevarelse strategier som hindrar dem från att bli sårad men även stänger ute chansen till nya relationer. Det som noteras i studien är barnens behov av stabilitet och någon vuxen att lita på vilket sätts på spel när barnets placering inte är säker. Utifrån den kunskapen var barnens egna förslag på vad som var viktigt i en
familjehemsplacering att de hade människor omkring sig som var ärliga, villiga att lyssna på dem och gjorde dem delaktiga. När barnen inte kände sig delaktiga beskriver de hur de istället förhöll sig tysta, att de inte kände någon anledning till att vara med och deltagande när de inte blev lyssnade på, vilket gällde för alla vuxna oavsett familjehem eller socialsekreterare.
Andra barn som varit med om sammanbrott och därigenom flertalet placeringar förklarar i Riebschleger, Day & Damashek (2015) vad de ansåg som viktigt i placeringar. Dessa var att de önskade att socialtjänsten tidigare hade gått in med insatser när problem fanns i familjer, de ville ha vuxna omkring sig som brydde sig på riktigt, bättre familjehem och relationer som var kontinuerliga.
2.3 Barnets relation till biologisk förälder
Barnets relation till sina biologiska föräldrar beskrivs i Skoog, Khoo & Nygren, (2015) som extra svårt. Barnen beskriver i artikeln hur det både känner en oro för sina föräldrar, en oro av att inte veta hur de har det och att de ofta bor långt ifrån sina föräldrar och samtidigt en sorgsen känsla av att känna sig bortprioriterad (Ibid). I Maaskant, Van rooij & Hermanns (2016) forskning framstod samma sak, barnen såg ofta på sina föräldrar som sårbara och i enlighet med barnets ofta svåra bakgrund var tilliten till sina biologiska föräldrar låg. Samma forskning visar dock att även om barns tillhörighetskänsla med familjehemmet var av störst relevans i deras välmående, var de barn som även hade en bra relation med sina biologiska föräldrar ännu bättre. De fann att det kan bli känslomässigt överväldigande för barnet med umgängen, men att det ändå var viktigt med en fortsatt upprätthållen relation.
Salas et al (2016) framhäver två aspekter, dels att barnets anpassning till
familjehemmet kan bli påverkad av de svårigheter som kan komma med umgänge med biologisk familj. Svårigheter som ångest och stress för barnet. Men de framhäver likväl att en relation till biologiska föräldrar är bra för barnets identitetsskapande. Att barnet får en förståelse för och kan koppla ihop sin livshistoria (Ibid). När barnet inte har en kontakt med biologisk familj beskriver Maaskant, Van rooij & Hermanns (2016) att barnen istället riskerar att låta fantasin skapa en bild av föräldrarna som inte stämmer in med verkligheten. De framhåller att om barnet har en regelbunden kontakt med föräldrar, kan de skapa
nya gemensamma minnen som gynnar deras kontakt. Att barnet får hjälp med denna kontakt är alltså extra viktig.
Interessant i Maaskant, Van rooij & Hermanns (2016) studie var att i
undersökningen framgick det att barnets förståelse för sina biologiska föräldrar var tätt kopplad till hur familjehemmet ansåg att kontakten fungerade. Att barnen själva inte så ofta såg en konflikt av lojalitet mellan biologiska föräldrar och familjehem men att familjehemmet istället uppfattade kontakten som svår (Ibid). Salas et al (2016) kom fram till samma resultat, att barnets trygghetskänsla och chans att känna tillhörighet för både familjehem och biologiska föräldrar var avgörande för hur umgängen och förståelse för umgängen fungerade.
Familjehemsföräldrarna visade ofta en stor nervositet, hade en dålig känsla och var oroliga för hur barnet mådde i relation till umgängen (Ibid).Taylor & Mcquillan (2014) hittade även den faktorn vid sammanbrott, att det inte sällan påverkar barnet mycket när biologiska föräldrar motsätter sig familjehemmet, att det ställer barnet i en svår situation och gör placeringen mindre stabil. Det både Salas et al (2016), Maaskant, Van rooij & Hermanns (2016) och Taylor & Mcquillan (2014) påpekar är att relationen mellan familjehem och biologiska föräldrar är viktig, att välplanerade umgängen som är strukturerade, positiva och trygga för barnet ökar chansen för barnets utveckling.
3. Teoretisk tolkningsram
Jag har valt att analysera det materialet genom en emotionssociologisk grund för att likt vad Wettergren (2013) nämner så kan vi inte förstå människors handlande eller tankar om vi inte tar hänsyn till dess känslor. Att applicera en
emotionssociologisk analys kan förhoppningsvis ge ett perspektiv på
känslouttrycken som ges av författarna i relation till att förstå känslor kring stöd, bemötande och en förståelse i hur familjehemmen upplever sina känslor kring placeringen.
3.1 Emotionssociologi
Wettergren (2013) benämner som grund i emotionsteorin, att studera samhället, skeenden och handlingar bland människor går, men för att förstå hur människor handlar går det inte att endast titta på hur de tänker utan även på hur de känner. Det som sker i interaktion mellan människor är starkt förknippat med känslor kring omgivningen, andra människors responser, uttryck, intresse och kunskap. Allt påverkar hur vi medvetet eller omedvetet reagerar på situationer och människor. Emotioner kan göra att människor drar sig undan eller öppnar för ytterligare interaktion med andra. Interaktioner, förhållningssätt och samhälle påverkas alltså av emotioner och hur vi gör uttryck för dem.
Känslouttryck identifierar jaget, något som även andra kopplar till uppfattningen om varandra (Wettergren, 2013). Släpps känslouttrycken kan även känslan kring jaget tappas. Dahlgren & Starrin, (2004) menar att andra människor och skeenden i världen blir mer hanterbara genom att du har en förståelseram kring dem, en så kallad emotionsprisma att relatera till. Författarna ger exemplet av krig. Finns en förståelsen kring förbittring, ilska och hat så blir det antagligen lättare att försöka förstå ett fenomen som krig.
3.1.1 Vad är en emotion?
Definitionen av vad som menas med emotion är enligt Wettergren (2013) inte detsamma som en känsla. En känsla kan uppstå av att tex att få ont vid att bli knuffad. Emotionen är den förnimmelse som kommer med känslan, som fungerar likt ett tolkningssystem om vad som precis hänt. Emotionen uttrycker hur
personen ska känna och handla kring fenomenet. Det kan vara att bli arg på den som råkade knuffa dig. Att du blir arg kan vara medvetet eller helt omedvetet och är kopplat till normer kring ilska och hur det uttrycker sig. När personen inser att det var en olyckshändelse förändras emotionen till en annan även om känslan av att ha ont sitter i. Wettergren (2013) lägger fram Peggy Thoits definition av vad en emotion är. I den definitionen är en emotion en bedömning av situationen, det är sinnesförnimmelser som är förändrade och därmed reflekterande, det kan även vara kontrollerade, hämmade uttryck av en handling eller fritt uttryck av en handling. Sist i definitionen av en emotion är att alla dessa uttryck är kopplade till kulturell benämning av en situationsbedömning. Vi har sinnesintryck som vi antingen reflekterar över eller inte och vi har en social värld runt oss som vi anpassar oss efter och lär våra kroppar att passa in i. Kulturen kring emotioner som vi befinner oss i lär oss hur vi ska känna inför olika saker, såsom att känna äckel efter det som ska anses äckligt i samhällsnormer. Emotioner är alltså ett uttryck, en förståelse för självet och omgivningen som är färgad av omgivningens kontext.
3.1.2 Bakgrund och förgrundsemotioner
Det finns bakgrundsemotioner som sker utan att vi uppmärksammar dem, de är ofta lugna och oreflekterade. Detta kopplar Wettergren (2013) ihop med förnuft. Vi kan vara förnuftiga, sansade men vi känner ändå emotioner, fokus ligger istället på en bestämd uppgift. Dessa emotioner är ofta så väl etablerade i oss att de går på rutin och förbi obemärkt. Förgrundsemotioner är istället de som blir starka i medvetandet. Dessa kan hindra förnuftet, lägger de emotioner som går på rutin åt sidan. Förgrundsemotionerna lägger fokus på att hantera emotioner som
uppkommit, snarare än uppgiften du bestämt. Beroende på hur en situation ter sig kommer personen att agera olika. Ageras det på den subjektiva upplevelsen kallas detta att spontant agera, där ges uttryck för det subjektiva och tar inte lika stor hänsyn till omgivningens normer och regler. Ageras det istället tillbakadraget och hämmat kan det bero på att personen förhåller sig till de normer kring emotioner som omgivningen säger ska gälla, exempelvis att inte vara ivägen eller för
mycket. Genom dessa bakgrundsemotioner förhåller vi oss konstant till hur vi ska agera i olika sociala situationer. Vi reagerar och läser av hur vårt agerande bäst passar omgivningen. Utan dessa bakgrundsemotioner hade det varit svårt i vardagen då vi är så beroende av vår sociala omgivning. Ett sätt att utveckla emotioner och förståelse för omgivningen är att reflektera kring förgrund och bakgrundsemotioner. Det är när vi tolkar och reflekterar kring emotionerna som vi skapar mening kring vad de betyder för oss, hur vi vill förstå sammanhang samt vilka vi är (Wettergren, 2013).
3.1.3 Emotionsregimer
Emotionsregimer är kulturellt betingade normer och politiskt, ideologiskt konstruerade regler. Regler från systemet du ingår i som är skapade av historia, individer och samhällsprocesser. Emotionsregimer fostras vi in i genom vår uppväxt, skola, interaktioner och samhälle. De berättar för oss vad som är rätt och fel, normalt och onormalt för vem och för vad. De lär oss vilka emotioner som är negativa att känna och vilka som är positiva och för vem. Det som samhället säger
är normalt emotionellt uttryck lever vi in i med våra bakgrundsemotioner. När personer agerar efter emotionregimens emotionella regler tenderar det att skapa en känsla av trygghet och igenkännande i människan. Det som är onormalt i gällande emotionsregim gör istället att personer tenderar att känna förakt, äckel, rädsla och misstänksamhet kring uttrycket och personen i fråga. Normalitet och friskt
beteende är i sammanhanget ett agerande i enlighet med emotionsregimen. Att agera utanför normen riskerar istället att förstås som problematiskt och att
personen lider av exempelvis psykisk ohälsa. Det är emotionsregimer som ger oss det vokabulär vi har för emotioner, vad som är rätt emotion och fel, positiv och negativ, vem som ska uttrycka den och när. (Wettergren, 2013)
Det som är ett önskvärt agerande och visande av känslouttryck är olika
definierade beroende på kön, barn eller vuxen, son eller pappa (Wettergren, 2013). En rådande emotionsregim kring emotioner är enligt Wettergren (2013) tex att vara kontrollerad och att ha ett uttryck av självständighet. Ett agerande efter emotionsregimer betyder ofta ett stärkande av den. Genom att bekräfta de sociala reglerna är det ett förhållningssätt som anses normalt och ger bekräftelse av att tillhöra gruppen i emotionsregimen. (Ibid). Detta fenomen är även kopplat till vad Dahlgren & Starrin (2004) skriver kring sociologen Charlotte Blochs studie om stress. Hon fann att stress är något som människor får känna i hemmet och arbetslivet emotionsregimen men endast på ett måttligt sätt, ett kontrollerat sätt. Görs inte det så har känslorna låtits ta över och personen avviker från normen. Du blir även själv ansvarig för den stress du känner vilket i sig kan bidra till
skamkänslor.
Utifrån ovan förklaring av emotionsregimer från Wettergren (2013) är det därför en stor del i det sociala livet att lära sig alla dessa normer, självreglering och självdisciplinering. Personen lär sig genom sin uppväxt vad rätt sätt att föra sig är för att bli accepterade i samhället, hur personer ska förstå emotionregimens koder. Wettergren (2013) menar därför att barnuppfostran nästan till störst del handlar om emotionshantering.
3.1.4 Emotionsarbete och hantering
Då vår sociala värld är normbaserad och beroende av sociala konstruktioner, har vi i samhället “normala” sätt att agera beroende på situation. Exempelvis när det är lämpligt att vara ledsen eller glad och hur länge (Wettergren, 2013). Genom att förhålla sig till situationer utförs ofta naturligt ett emotionsarbete, en
emotionshantering för att passa in emotioner på rätt sätt. Exempelvis genom att få sig själv att bli ledsen för att passa in på en plats där det är lämpligt att agera ledset. Det kan ske genom att påminna sig själv om en sorglig del av ens liv och på så sätt bli ledsen på riktigt. Det emotionsarbetet kallas djupagerande. Det går även att ha ett ytagerande när personen emotionsarbetar genom att låtsas vara glad. Tillsammans med en omgivning som bidrar med glädje så skapar detta även glädje hos den som till början endast försökte vara glad. Det kan dock även skapas en emotiv dissonans i känslor när en person försöker förhålla sig korrekt glad i en situation men när emotionen egentligen är ledsam.
3.1.5 Skam
Skam är en av de emotioner i emotionssociologin som framhävs extra mycket. Det görs genom att det är en så pass stark emotion (Wettergren, 2013) Skam benämns som mästeremotionen. Detta på grund av att det är en emotion som inte bara reglerar beteende utan även uttrycket för emotioner. Det är en emotion som
finns i hela samhället och har en roll av att hålla människor inom vad som kallas för socialt acceptabelt beteende. Det finns enligt Wettergren (2013) ett grundat behov i människor att bli sedda, hörda, bekräftade och erkända av andra människor. Skam är det som säger till oss om att det finns ett hot av att detta kommer försvinna (Ibid). Georg Simmels definition av begreppet skam
framkommer i Dahlgren & Starrin (2004). Simmel förklarar begreppet skam som att en känner mer skam om personen är själv om att ha beteendet eller uttrycket. Att när personen är själv om något bär den ansvaret helt själv och riskerar att utpekas och känna skam. Simmel beskriver skambegreppet gemensamma nämnare som att det alltid finns en betoning på jagkänslan och att den
undertrycks. Ofta för att jagkänslan blir uppmärksammad av andra och att den då överträder en norm. Detta är möjligt då vi ofta har representationer av sociala grupper, normer i oss vilket gör att vi kan bedöma oss själva och känna skam. Vidare är skam vanligen kopplat till att vi har en betydelsefull relation eller samband med den vi känner skam i relation till. En främling kanske inte skapar lika stora känslor av skam som en person som är välkänd, exempelvis en
arbetskamrat, vän eller liknande (Ibid). Wettergren (2013) beskriver att skam visar oss att vi riskerar att tappa gemenskap med andra, bli fråntagen erkännande och bekräftelse, de sociala banden är i fara.
Då skam är en emotion som är starkt kopplad till den sociala omgivningen och tillhörande av gruppen, är det ofta svårt för människor att erkänna att de reagerat med emotionen skam (Wettergren, 2013). Det är väldigt stadgat att människan ska ha kontroll över sina emotioner, kontroll över emotionerna visar på en resonlig individ. Visar personen att den är beroende av andra genom att känna skam går det emot att vara autonom och kontrollerad (Ibid). Dahlin & Starrin (2004) beskriver att människan ofta eftersträvas att vara autonom. Människor som tex är beroende av samhällets trygghetssystem går ur den synen på människan, vilket tenderar att ge en lägre status och där i skam. Detta är en dimension lik Dahlgren & Starrin (2004) beskrivning av Richard Sennetts tankar om skam. Skam finns i den sociala ordningen för att kontrollera människor. Samhällets tanke på önskvärd status av både materiellt och psykiskt välstånd ska alltid eftersträvas. Han menar att klasser med låg status i samhället är menade att att känna sig otillräckliga i sin samhällsklass och därigenom riskera att känna en skam över att de inte har det som är den önskvärda normen i samhället.
Wettergren (2013) beskriver skam som när personen tappar det själv som finns i samband med andra. Personen underkuvar inte sällan sig för att hitta en plats med accepterat beteende, om än lägre i social status än innan. Vanligt är att dra sig undan, fly fältet från kontexten eller personen som skapat emotionen skam, dock resulterar det i att människor istället isolerar sig och riskerar att drabbas av undertryckta känslor och depression. Ett annat svar på skam är även att ta ut emotionen på andra, i form av ilska och aggression. Dock blir det inte sällan en negativ spiral utav den reaktionen då det vad Wettergren (2013) kallar det “skam-vrede-spiralen” skapas. Vreden skapar fler konflikter, destruktivitet och mer skam vilket leder till vrede. Hur personer reagerar på skam är beroende på hur den tolkar situationen. I detta sammanhang är även skuld en relevant emotion. Skuld är när du står högre i status eller makt och råkar missbruka den makten. Wettergren ger exemplet på när en förälder skriker på sitt barn känner skuld över att ha varit dålig. Skammen kommer sen därefter och säger till dig att du har agerat som en dålig förälder och riskerar att tappa din respekt inför andra föräldrar eller i förhållande till barnet.
Dahlgren & Starrin (2004) beskriver skam i förhållande till barnuppfostran. De menar att det i Sveriges kultur inte är korrekt att visa makt i form av våld mot barn. Men att det är desto vanligare att föräldrar visar ogillande för barnet när de gjort något de inte gillar. De kanske inte säger det med ord men visar det med kroppen. Barnet förstår snabbt saker genom uttryck och reagerar i sin tur med skam. Det är väldigt vanligt att föräldrar visar avsky, besvikelse med
ansiktsuttryck. Vilket tenderar att få barnet att anklaga sig själv känna sig oälskad.
3.1.6 Emotionell energi
Emotionell energi är ett fenomen av känslan att bli uppskattad, att personen blir respekterad och erkänd skapar en trygghet och bekvämlighet i självet. En ofta uppvisad uppskattning mot varandra så skapar självförtroende hos personen i att den kan och vågar göra saker. Detta är en energi som bygger sig själv. Är
självförtroendet där i form av trygghet och acceptans genererar det mod till att våga göra fler saker vilket i sin tur ger personen bekräftelse och acceptans utifrån som bygger självförtroendet och den emotionella energin. Det handlar om att interaktioner blir lyckade där personens jag blir bekräftat. (Wettergren, 2013) Emotionell energi är även förknippat med Emile Durkheims uttryck “kollektiv upprymdhet” (Wettergren 2013). Uttrycket menar på att självkänsla och identitet hos människor skapas av interaktioner med andra människor. Samhörighet med andra skapar emotionell energi och är enligt Durkheim en av människans drivkrafter då det bringar välbehag och självbekräftelse.
4. Metod
Denna del av uppsatsen inleds med att beskriva de metodologiska valen av att arbeta genom en kvalitativ innehållsanalys och det abduktiva tillvägagångssättet. Därefter beskriver jag det empiriska materialet. I avsnittet med tillvägagångssätt beskriver jag hur jag sökt fram materialet, arbetat mig igenom det genom kodning och tematisering samt beskriver bearbetningen av materialet. Efter detta beskriver jag urval i materialet, tillförlitlighet samt etiska överväganden.
4.1 Val av metod
4.1.1 Kvalitativ tematisk innehållsanalys
I denna studie har jag valt att använda mig av en kvalitativ innehållsanalys. Till skillnad från en kvantitativ metod, där det är vanligt att studera bredden av ett fenomen eller att söka samband och förhållningssätt bland en population, ligger mitt fokus på en kvalitativ metod där djupdyk på mindre skala, nyanser, sociala innehåll och mening i berättelserna studeras (Ahrne & Svensson 2015). Det som är fördelen med att använda en kvalitativ metod är att det går att överraskas till en inte redan förutbestämd frågeställning, att det skapar en möjlighet till att låta materialet avgöra vilket fokus forskningen ska ta (Ahrne och Svensson, 2015). Genom att använda mig av en innehållsanalys i detta material kan
förhoppningsvis ny kunskap överföras från berättelsernas analys genom att jag söker efter teman och mönster i dem, skillnader eller likheter gentemot varandra och tidigare forskning (Larsen, 2009). Då det empiriska materialet rör subjektiva erfarenheter från självbiografier krävs ett öppet förhållningssätt där det empiriska materialet får styra och leda vad som är av vikt, detta är något det ges utrymme för när studien har en kvalitativ innehållsanalytisk ansats.
4.1.2 Abduktiv metod
När forskaren vill förstå, söka sammanhang och sätta vetenskapliga hypoteser kring ett meningsinnehåll som uttrycks i “vardagsspråk”, kan detta göras genom olika metoder (Aspers, 2011). Genom det induktiva sättet låter du empirin styra vad som kommer fram genom materialet och därefter tolka genom teori, det deduktiva sättet tar istället en teori och testar sin hypotes mot verkligheten (Larsen, 2009). En tredje metod är det abduktiva sätter vilket är den metod jag valt för detta arbete. Där varvar du mellan att utgå från teori och empiri, ett sätt där du kan låta empirin styra men samtidigt ha teorin i åtanke (Alvesson & Sköldberg, 2017). Det som är fördelen med en abduktiv metod är att ditt resultat och din analys inte blir ett material av den vardagliga meningen intryckt i en teori eller tvärt om (Alvesson & Sköldberg, 2017) Du varvar istället mellan att testa din teori och samtidigt låta materialet styra dig, vilket ökar chansen till att låta en helhets mening bestå (Alvesson & Sköldberg, 2017). Detta sätt är även kopplat till att hålla en forskning som är reflektiv, där du kontinuerligt resonerar och
reflekterar kring vad du gör, för att få forskningen så objektiv som möjligt (Alvesson & Sköldberg, 2017). Valet av att använda en kvalitativ
innehållsanalytisk ansats med en abduktiv metod har öppnat för vilket fokus som ska tas fram ur empiriska materialet. Genom att hitta mönster och teman i
berättelserna visar det empiriska materialet vad som utmärker sig och är av relevans. I takt med att ha emotionssociologin i åtanke växte ett större fokus på emotioner och bemötande fram vid bearbetandet av det empiriska materialet.
4.1.3 Empiriska materialet
När texter analyseras så är det viktigt att tänka kring texternas syften då de skrivs av en anledning (Ahrne & Svensson, 2015). Det är även viktigt att hålla i åtanke vem texten riktar sig till och om den har en specifik agenda (Ahrne & Svensson, 2015). Böckerna jag analyserar är skrivna i syfte att berätta en historia och författarna har andra familjehemsföräldrar i åtanke när de skriver. Det är däremot även böcker som är till för allmänheten och riktar sig inte bara till
familjehemsföräldrar utan även för allmän läsning till gemene man. Det är därför troligt att språkbruk och sätt att skriva på ska locka läsaren till att läsa mer och vara intressant. Det som i min mening gör böckerna intressanta i forskningssyfte är att det är erfarenheter som familjehemsföräldrarna själva anser är viktiga att berätta. De har hunnit bearbeta och fundera över erfarenheterna och även texterna de ger ut.
De två självbiografierna som studerats är skrivna av familjehemsföräldrar där de berättar om sina erfarenheter av att ha placerade barn hemma hos sig.
Den första boken av Ardenfors (2015) är skriven av en familjehemspappa som började vara familjehem med sin sambo vid 27 års ålder och har därefter haft flertal omplacerade barn boende hos sig. Dessa erfarenheterna delar han med sig av kapitelvis med ett barn per kapitel där vissa av barnen är jourhemsplacerade en kortare stund och andra familjehemsplacerade. Watson (2011) är skriven av en kvinna i Storbritannien som berättar om sina erfarenheter av att ha ett barn placerat hos sig, som av olika anledningar varit omplacerat ett flertal gånger och slutligen hamnat hos henne. I den senare boken tar författaren in ett barn som hon beskriver är en del av ett program. Att hon är en del av ett program kan resultera i att författarna har olika ingångar i placeringen och förändrade förutsättningar. Det är dock inte något som verkar påverka mycket alls när. När boken läses är
relationen mellan dem tycks vara densamma. Den mer markanta skillnaden är att placeringen rör en pojke som flyttat runt mycket och ska vara extra “svår” hjälpa. Denna skillnaden skapar mer analys för känslor kring placeringen då boken är väl uttryckt i hur hon tänker och känner. Ett skäl till att jag valt just dessa böcker är att urvalet av böcker på detta tema är begränsat. Böckerna kompletterar även
varandra på så sätt att den ena fokuserar och beskriver lite kortare kring flera placeringar medan den andra boken snarare djupdyker i en pojke och hur det fungerat. Detta skapar möjligheter till en bredare analys och förståelse.
4.2 Tillvägagångssätt
4.2.1 Materialsökning
I sökningen av material användes Malmö biblioteks sökmotor (Malin) och Malmö universitetsbiblioteks sökmotor. Tips på litteratur söktes även fram genom
Google.se för att få en uppfattning kring vilken litteratur kring familjehem det fanns. Sökorden var Familjehem, familjehemsplacering, självbiografier och foster care. Under sökningens gång blev det tydligt att det inte finns så mycket böcker på ämnet som är direkta självbiografier. De flesta böckerna var baserade på studier av forskare med färdiga analyser på materialet. Detta resulterade i att böckerna “En extra plats i hjärtat” (Ardenfors 2015) och “Pojken som ingen ville ha” (Watson, 2011) valdes. Dessa böcker är relevanta då båda är självbiografier av familjehemsföräldrar samt inte heller allt för daterade.
4.2.2 Kodning och teman
Som en start sammanställdes materialet genom att först läsa böckerna för att få en helhetsuppfattning kring vad de uttrycker och vill få fram, något Ahrne &
Svensson (2015) benämner som att lära känna sitt material, att umgås med det. I denna första del av att sammanställa menar Ahrne och Svensson (2015) att det är av stor vikt att ha i åtanke och konstant reflektera kring hur du som forskare använder dig själv i materialet. I en sammanställning av vilket material som ska användas i dessa biografier är det naturligtvis omöjligt att inte själv påverka vad som väljs ut av informationen. För att minska påverkan och låta materialet tala för sig själv är det därför viktigt att läsa igenom materialet flertalet gånger och att göra en initial kodning som är bred för att sen läsa igenom det igen och koda mer snävt efter studiens syfte (Ahrne & Svensson, 2015). Mina förförståelser kring familjehem har påverkats av att ha läst tidigare forskning, av min praktik i
familjehemsvården och i allmänhet förutfattade meningar. Som start valdes därför en variation av materialet som kan spegla innebörden i böckerna och skapa en mer övergripande bild (Ahrne & Svensson, 2015). Genom att använda en abduktiv metod fann jag vilken teori som var lämplig till materialet under läsandets gång, och har sen haft den i åtanke under tiden jag kodat materialet.
Den första kodningen skedde genom att separat skriv upp fraser och meningar i varje kapitel som var intressanta och utmärkande. Detta då syftet för studien är att finna vad som utmärker sig och beskriver författarnas erfarenheter. Något som Ahrne & Svensson (2015) och Larsen (2019) föreslår vid kodning. Genom att börja med att öppet ta fram fraser och meningar, för att sen koda ut likheter eller motsättningar i dessa meningar skapas en förståelse i materialet som kan börja förstås utifrån en samhällsvetenskaplig syn eller teori. Därefter läses allt material igenom igen för att inte tappa förståelsen för helheten av materialet, för att sen göra en mer specifik kodning med nyckel koncept. Den senare kodningen kopplas ihop till olika teman, teman som består av både sådant som bryter
mönstret eller talar för det, där teman och processer börjar få en tydligare form men fortfarande lutar på empirin (Ibid).
Den initiala kodningen började med mönster i Ardenford (2015) som bestod av ett flertal kategorier som jag sen tematiserade ihop. I dessa kategorier infann sig mina frågeställningar av känslor, utmärkande drag samt upplevelser av förmåga till att stötta och möta barnet. Uttrycket jag uppfattade av helheten i boken var att det var övergripande positivt att ta hand om ett barn och att familjehemspappan såg uppdragen som ett livskall av att hjälpa barnen, vilket jag även haft i åtanke när kodningen gjorts. När kodningen av Watson (2011) “Pojken som ingen ville ha gjordes blev det tydligt att de teman jag arbetat fram i Ardenfors (2015) var teman som även framkom i Watsons (2011) bok. Vid jämförande av böckernas kodning tydliggjordes det att nya teman gällande båda böckerna kunde skapas med
Ardenfors teman inkluderade fast med ett större fokus på känslouttryck. I Watson (2011) ligger hennes berättelse med ett större fokus på känslouttryck kring pojken och en stor strävan till att förstå honom. Den slutgiltiga tematiseringen skapades därigenom med en större relevans till studiens syfte av att fokusera på emotioner och känsla av stöd och bemötande. Tematiseringen av litteraturen som framkom är, “känslor i relation till barnet”, “Strategier”, “Koppling till biologiska
föräldrar”, “Påverkan på familjen” samt “Stöd”. Dessa teman är genom detta tillvägagångssätt en blandning av att teorin har fått genomsyra kodningen, syftet för uppsatsen samt de gemensamma utmärkande dragen för böckerna och deras helhet.
4.2.3 Avgränsning, Urval
Då studien behöver vara relevant eftersträvades litteratur som inte var allt för gammal. Som nämnt i ovan beskrivning av sökandet efter material var utbudet inte så stort vilket gjort att urvalet blev att använda det som fanns tillgängligt. Det var även viktigt att böckerna skulle vara relevanta i tiden, böckerna skulle vara självbiografier och det skulle vara böcker tillgängliga med faktiska erfarenheter av att ha barn placerade i sitt hem.
Urvalet i “ En extra plats i hjärtat” av Ardenfors (2015) har varit av berättelser som berört familjehems eller jourhem barnen. Jag har valt ut är det som låg i intresse med känslor, biologisk familj, barnen, familjerelation, socialtjänst, strategier, stöd och helheten. Personliga trauman i familjehemmet har självklart påverkat barnen hur de blir stöttade men författaren beskriver inte den delen och därför har jag hoppat över det. Jag har även hoppat över ett kapitel där författaren hade en mamma och ett barn hemma hos sig men där fokuset låg på mammans problematik utan att koppla det till barnet vilket inte hör till syftet med studien. Jag har även låtit bli att ta med den sista delen i boken där författaren beskriver begrepp och liknande utifrån socialstyrelsens dokument vilket inte heller är relevant i denna studie då fokus är på familjehemmets egna upplevelser. Urvalet i “Pojken som ingen ville ha” av Watson (2011) skedde på samma sätt som den andra självbiografin. Jag har valt ut det som utmärker sig som viktigt i berättelsen. Det som hanterar känslor kring barnet och föräldrarna. I boken var det mycket som var återkommande. Berättelsen var väldigt fokuserad just på den placerade pojkens utveckling och hennes känslor kring detta. Det möjliggjorde ett bra urval där inte mycket behövde undvikas utan istället föras ihop till gemensam analys.
4.3 Metoddiskussion
4.3.1 Tillförlitlighet, validitet och reliabilitet
För att få en inblick i familjehemsföräldrars förståelse och erfarenheter kan även en kvalitativ intervjustudie vara lämplig. Där får forskaren chansen att leda intervjuobjektet till det som forskaren finner intressant till sitt undersökningssyfte (Ahrne & Svensson, 2015). Forskaren kan även bestämma att utifrån sitt syfte använda sig av öppna eller mer strukturerade intervjuer. Rådande omständigheter av att denna uppsats skrivs under en pandemi har dock minskat möjligheterna till att på ett säkert sätt hålla intervjuer. När en håller intervjuer är det av vikt att tänka igenom plats och tid för intervjun, vissa har ont om tid och vissa blir påverkade i vad de säger beroende på vilken miljö de är i (Ibid). För att minska risker i
intervjuandet under en period som påverkar alla på många olika sätt valdes istället att studera självbiografier.
Validiteten i en studie handlar om huruvida den är relevant till frågeställningen i studien (Larsen 2009). Larsen (2009) beskriver hur det är lättare att säkerställa en hög validitet i kvalitativa studier då du har en större flexibilitet när det gäller data som är i mindre kvantitet. Detta både för att materialet är framtaget på sätt där studieobjekten är mer uppmanade till att själva uttrycka de de själva vill och inte endast genom formulär samt att du kan anpassa frågeställningen du valt efterhand som du samlar in och analyserar materialet (Ibid). Då denna studie använder en kvalitativ metod på ett litet antal data och processen har skett relativt flexibelt så skapar detta en högre validitet i resultatet. Möjligheten att läsa biografierna flertalet gånger och göra en analys av helheten genom teori under arbetets gång.
Reliabiliteten i ett arbete ökar när materialet är noggrant framtaget och exakt (Larsen 2009). Den ökar desto mer om studien går att återskapa med samma resultat flertalet gånger vilket gör att en kvantitativ studie är mer passande om du letar efter en hög reliabilitet i forskningen. I denna studie har jag valt en metod som är av en mer tolkande art, det sänker därför reliabiliteten. Det är subjektiva berättelser med en subjektiv tolkning som kan vara påverkad av min tidigare kunskap kring att ha praktiserat i familjehemsvård tidigare. Det är alltså inte är så lätt att återskapa en likadan tolkning trots noggrannhet i insamling och utförande. Det som påverkar reliabiliteten i detta arbete på ett positivt sätt är dock att det är självbiografier. Författarna har noga tänkt igenom vad de skrivit och hur det framkommer vilket ökar reliabiliteten i insamlingen av materialet.
4.3.2 Möjliga felkällor
Larsen (2009) framhåller att det i de flesta studier av kvalitativ art tillkommer felkällor, information, tillvägagångssätt som kunde ha gjort studien mer tillförlitlig och väl tolkad. Möjliga felkällor i detta arbete är till en början att materialet är självbiografier, författarna kan utan problem ha framhållit sig på vilket sätt de vill för att skapa intressant läsning. Det som även skapat risk för felkälla är att min tolkning inte är objektiv utan kan ha färgats av mina tidigare erfarenheter. Detta även om tolkningen har försökts hållas neutral och fri från personliga värderingar precis som Ahrne & Svensson (2015) beskriver som eftertraktansvärt i forskning.
4.2.3 Etiska överväganden
Det ligger en vikt i att ha etiska överväganden i åtanke och att aktivt ta ställning till etiska principer under hela uppsatsens process (Larsen 2009). Som forskare förväntas arbetet du gör erhålla en särskild kvalitet för att grunda att forskningen sker på ett bra sätt som som är givande för samhället och etiskt rätt
(Vetenskapsrådet, 2017). Förhållningssätten i forskningsetik ligger nära generella levnadsregler även om det även handlar om enskilt kontext och forskningsmetod. Dessa regler är exempelvis att vara ärlig med vad du forskar om, erhålla en transparens, öppen redovisning i ditt material och att inte skada miljö, människor eller djur. Det kan finnas konflikter i förhållningssätt, exempelvis att forskningen är viktig för samhället men riskerar att en personuppgift röjs, då är det viktigt att du väger alternativen mot varandra och väljer det som skadar minst. Några etiska principer som framhävs är, öppen kommunikation, objektivitet, tillförlitlighet, skyldighet att värna om forskningspersonernas intressen, ärlighet, opartisk och oberoende och rättvisa.
Utifrån ovanstående information har de etiska överväganden i denna uppsats förhållit sig så väl som möjligt till att hålla ett aktivt etiskt övervägande i alla val gjorda såsom av metoder, datainsamling, resultat och analys. Studien eftersträvar transparens i metodval och tillvägagångssätt. Överväganden kring hur forskningen påverkar författarna i böckerna och barnen de skriver om även har gjorts. Till en början var tanken att datainsamlingen skulle ske genom information av en podcast. Men med tanke på att det inte säkert kunde försäkras om att samtycke kring informationen av innehållet fick används till forskning, övergick tanken till att söka fram självbiografier istället. Då självbiografier är valda av författaren att publiceras offentligt, de är korrekturlästa och troligen har författaren gått igenom informationen noggrant så att det den vill säga kommer fram. Är det mindre etiskt känsligt att använda informationen till denna uppsats syfte. Författarna till de båda böckerna har även använt sig av andra namn på de placerade barnen för att inte avslöja information kring dem när de berättar personlig information. Exempel på det kan ses i detta citat, “När jag skrivit denna bok har jag så noga som möjligt tänkt över hur jag kan beskriva barnets historia så ärligt som möjligt och ändå behålla sekretessen kring dem” (Ardenfors, 2015:28).
Ardenfors (2015) beskriver även att anledningen till hans framtagning av boken är i syfte att inspirera och informera andra personer som funderar över att blir
familjehem, vilket går väl in i syftet av studien. Frågeställningarna och metoden framtagen i uppsatsen är helt i vetenskapligt syfte, individernas personliga
uppgifter i boken är justerade och självbiografierna är vad Larsen (2009) kallar en sekundärkälla vilket innebär att studien analyserar ett redan framtaget material vilket inte gör informationen lika känslig.
5. Resultat och analys
I detta avsnitt presenterar jag de teman som utmärkt sig i självbiografierna. Detta görs genom ett emotionssociologiskt perspektiv och genom tidigare forskning. Syftet med uppsatsen är att undersöka familjehemsföräldrars upplevelser av att vara familjehemsförälder. Dels genom att förstå vad som utmärker sig i
berättelserna. Dels att genom ett emotionssociologiskt perspektiv undersöka familjehemsföräldrarnas känslor kring placeringen och hur de upplever att de kan
möta och stötta barnets behov. Dessa frågeställningar har varit delaktiga i kodningen av materialet samt den emotionssociologiska teorin. Det som presenterat sig var “Känslor i relation till barnet”, Strategier”, Koppling till barnets biologiska föräldrar”, “Påverkan på familjen” samt “Stöd”.
Det går att koppla barnens beteende och mående till tidigare forskning såsom i boken av Watson (2011). Där beskrivs som nämnt en pojke vid figurerat namn Justin, som har en svår bakgrund och historia av många flyttar. Detta gör sig uttryck i form av aggression, självskadebeteende och ätstörning. Han beskrivs i boken som väldigt utåtagerande, har svårt att förstå socialt beteende, andras känslor samt sina egna. Enligt tidigare forskning av Riebschleger, Day &
Damashek (2015) är det tecken på ett kroniskt trauma. I Ardenfors (2015) har ett av barnen spädbarnsdepression, ett abstinens från födseln och ett annat av barnen rymmer ofta hemifrån familjehemmet, för att enligt dem fly från vuxenvärlden. Det senare berörs även av Riebschleger, Day & Damashek (2015) att barn beroende på sina förutsättningar av bakgrunden de haft, erhåller olika
förutsättningar och skapar olika strategier för att hålla sig flytande. I analysen och resultatet ligger däremot fokus efter studiens syfte, i familjehemsföräldrarnas perspektiv. Detta gör att jag inte lägger in några större analyser på barnens
beteende utan snarare familjehemsföräldrarnas reaktioner kring det. I resultat och analysdelen hänvisar jag ofta till pojken “Justin” som är det placerade barnet som beskrivs i Watson (2011).
5.1 Känslor i relation till barnet
Det framgår tydligt i båda böckerna ett starkt mål av att hjälpa barnen. I Ardenfors (2015:19) beskriver författaren att det känns som ett livskall, som att den sista pusselbiten fallit på plats, ett tomrum blir ifyllt när deras första placering
godkänns. I Watson (2011:29) beskriver författaren att hon har en fallenhet för att hjälpa barn som har det svårt. Att hon lärt sig det genom sitt arbete och från att ha ett barn diagnoserad med Aspergers syndrom. Hon skriver att anledningen till att ta emot ett familjehemsplacerat barn är att hon känner att hon skulle hjälpa det på djupet.
En tolkning av hur familjehemsföräldrarnas emotionella liv påverkas av barnen är att det är just den känslan av att det är deras mening, livskall, fallenhet som spelar en stor roll. Författarna har en stark vilja till att allt ska gå bra och att de ska agera bra hela tiden. Detta då de har en uppfattning om hur de ska göra rätt. I Watson (2011) nämner hon som sagt att hon har erfarenhet och en fallenhet för uppdraget. Ardenfors (2015) beskriver genomgående för läsaren vad som är bra strategier för ett placerat barn med en självsäkerhet i vad som är bra metoder. Det som dock sker i båda böckerna är att när det uppstår situationer i relation till barnet som inte är främjande för barnet eller familjen. Situationer som inte går i enlighet med att barnet mår bättre och föräldrarnas ansträngning ger resultat, blir detta ett stort bakslag och det påverkar familjehemsföräldrarnas självkänsla över uppdraget i sig. Som exempel på detta kommer ett citat från Watson (2011:155) efter att Justin återigen skadat sig själv. “Hans fötter var en enda sörja av blod. Vi hade
fortfarande en hopplöst lång väg att gå”. Lite senare i boken fortsätter hon och beskriver sin oro över att överhuvudtaget ha hjälpt Justin. Ardenfors (2015:20) beskriver, “Vi försökte hitta mönster i vad hon gillade att prata om men vi kände oss alltid uppgivna när Lovisa gick från bordet. Vi ville så väl men nådde aldrig helt fram, var det oss det var fel på?”. Taylor & Mcquillan (2014) pekar i detta sammanhang på vikten av utbildning till familjehem och matchning mellan barn
och familj för att minska risken för stressade föräldrar som inte känner sig
tillräckliga. Även Sattler & Font (2018) som menar att barn ofta är traumatiserade och att familjehem bör få utbildning kontinuerligt, flera år fram för att på ett säkert sätt möta möjliga motgångar. I böckerna får familjerna utbildning inför placeringen de har, men om det är tillräckligt och hur det påverkar är svårt att veta.
I ett emotionssociologiskt perspektiv vill jag koppla in Wettergren (2013) definition av emotionsregim. Familjerna har en uppfattning om hur de ska sköta en barnuppfostran, vad som är rätt och fel vad som ska fungera och inte.
Familjerna uttrycker även vad Wettergren (2013) nämner av emotionell energi, de har blivit bekräftade i sitt agerande av barn tidigare och känner därav ett
självförtroende för uppdraget. Att hjälpa barnen ligger väldigt nära
familjehemmens hjärtan av att de tar uppdraget av att hjälpa barnet till sig och definierar sig själva som att de vill och kan hjälpa barn i utsatt situation. På så sätt blir det en typ av beskrivning av vem de är som personer, deras själv är att de kan hjälpa. Dahlgren & Starrin (2004) benämner emotioners vikt som just det, att emotionerna de har ligger så nära känslan av ett jag. Deras livskall är att hjälpa barnen, fallenheten för att hjälpa ligger nära deras kärna. När de kämpar för barnen och det ändå sker bakslag i vad de kämpat för, påverkar detta hela familjehemsföräldrarnas känsla för jaget. Detta är något som syns på det andra hållet med. Motivationen och självkänslan stiger när det går som de tänkt för barnet, när barnet följer deras uppsatta regler, skrattar och visar tecken på att må bra. Exempelvis i detta citat: “Justin hade gjort frukost själv [...] den trevliga stämningen gjorde mig på bra humör. Kanske kunde han kanske tom prat om det som hänt och få det ur sig. Gråta lite. Kanske kunde vi komma varandra lite närmare idag”(Watson, 2011:58).
Begreppet skam dyker upp några gånger i båda böckerna i form av att känna “fel” känsla (Wettergren, 2013:Dahlgren & Starrin, 2004). De strävar efter att vara perfekta föräldrar till barnen, men tillfällen då de kämpat utan resultat kan tålamodet spricka.“Borde hon inte i hela fridens namn vara tacksam för att vi brydde oss om henne så mycket och att vi välkomnade henne som mer eller mindre en familjemedlem?” (Ardenfors, 2015:26), “Jag hade stått i timmar och fixat med rummet och handlat, för vad? För att den här överviktiga och riktigt otrevliga elvaåringen kunde förstöra alltihop? Det fick mig att se rött “ (Watson 2011:25). Dessa exempel slutar med att de ångrar sig och skäms över sin känsla. De påminner sig själva eller av partnern att det handlar om ett barn och att de måste vara sansade. Tålamod, vilket Ardenfors (2015) nämner som en viktig komponent. Familjerna vill göra rätt och håller tillbaka sina känslor vilket i ovan exempel går till ett slut ibland, ett slut där det spricker av frustration och
ansträngning.
I böckerna framkommer många emotioner i följd av varandra i samband med varandra och i relation till barnen, exempelvis vad Watson 2011 beskriver:
Jag andades ut och insåg att det inte bara var Justin som fått vanor, min vana var att hålla andan tills han kom hem, tills jag visste vilket humör han var på och att han inte skulle förstöra dagen för resten av oss. Det var löjligt och jag blev arg på mig själv, han var en elva år gammal pojke, inte ett monster. (Watson, 2011:121)
