Alkoholens kortsiktiga inverkningar på idrottsprestationen

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Idrott och fysisk bildning

Examensarbete

Alkoholens kortsiktiga inverkningar på

idrottsprestationen

– en studie på fem friska unga män

Acute alcohol effects on athletic perfomance

- a study on five healthy young men

Johan Paulsson

Lärarexamen 180 poäng

Idrott och fysisk bildning Höstterminen 2005

Examinator: Tomas Petersson

Handledare: Anna-Maria Holmbäck

Förord

Först och främst vill jag rikta ett stort tack försökspersonerna som var vänliga nog att ställa upp. Utan ert deltagande, er entusiasm och intresse skulle denna studie aldrig kunnat genomföras. Med imponerande inställning utförde ni samtliga tester med bravur.

Jag vill även rikta ett stort tack till min handledare Anna-Maria Holmbäck. Med stort engagemang och kreativitet fungerade du som ett stort stöd under hela processen.

Tack till er alla! Johan Paulsson

Abstract

The aim of this paper was to study how alcohol directly effects the athletic performance. A group of five healthy, trained men in their mid twenties performed three different tests on two seperate occasion. Ten hours before the second round of test, the group consumed alcohol and reached an average BAL of 1,2. The tests messured rated V02-max, explosive and isometric strength of the skeletal muscle in the participants right leg. The researchgroup was to small for making

generalizations but the results showed a tendensy of acute alcohol intake having a negative influence on athletic perfomance. Previous research has showed that alcohol has numerous effects on several different biological processes. Some of these effects may impair on athletic performance, but how much is still unknown.

Sammanfattning

Syfte och frågeställningar

Syftet var att undersöka hur alkohol påverkar den fysiska prestationen cirka 10 timmar efter alkoholintag (”dagen efter”). Mina frågeställningar var: Hur påverkas hjärtfrekvensen och den skattade maximala syreupptagningsförmågan vid ett submaximalt arbete på cykel? Hur påverkas den subjektiva ansträngningen vid ett submaximalt arbete på cykel? Hur påverkas den explosiva styrkan i benmuskulaturen vid ett enbenslängdhopp? Hur påverkas den maximala isometriska styrkan i knästräckarmuskulaturen?

Metod

Fem män genomförde vid två olika tillfällen, tre olika tester. Submaximal syreupptagningstest på cykel, enbenslängdhopp och ett isometriskt styrketest för knästräckarmuskulaturen i en

biodexmaskin. Inför det första tillfället fick försökspersonerna instruktioner om att komma utvilade och inför det andra hade de10 tim innan uppnått ca 1,2 promille alkohol. Vid cykeltestet registrerades arbetspulsen och maximal syreupptagningsförmågan skattades. Även

försökspersonernas subjektiva ansträngning i ben och andning mättes. I enbenslängdhoppet mättes maximal hopplängd och i biodexmaskinen mättes maximal isometrisk styrka.

Resultat

Hjärtfrekvensen i cykeltestet ökade dag ett från 138 ± 5,9 slag/min till 142 ± 6,7 slag/min dag två. Den beräknade maximala syreupptagningsförmågan sänktes från 3,7 ± 0,7 liter/min till 3,5 ± 0,5 liter/min dag två. Längden i enbenshoppen sänktes från 212 ± 19,2cm dag ett till 198 ± 17,2cm dag två. Den isometriska styrkan i knästräckarmuskulaturen sänktes från 394 ± 78Nm dag ett till 348 ± 72 Nm.

Slutsats

Försökspersonernas beräknade maximala syreupptagningsförmåga försämrades med 9,4 % och deras arbetspuls ökade med 3 % från dag ett till dag två. Deras maximala hopplängd på ett ben försämrades med 6,6 % och deras maximala isometriska styrka sänktes med 11,7 %.

Försöksgruppen var för liten för att kunna dra några generella slutsatser men resultaten visar på en tendens att alkohol har en negativ effekt på prestation i motionssammanhang. Den negativa effekten kan bero på en mängd faktorer då alkoholen framförallt påverkar stora delar av kroppens fysiologiska system.

Innehållsförteckning

Innehåll

Sida

1.2.2 Träning och motionsvanor 10

1.2.3 Fysiologiska effekter vid träning 10

1.2.3.1 Energigivande processer – ATP 10

1.2.3.2 Aeroba processer 11

1.2.3.3 Anaeroba processer 12

1.2.4 Allmänna fysiologiska effekter vid och efter alkoholkonsumtion 13

1.2.5 Aktuella forskningsläget 15

1.2.5.1 Studier om alkoholens effekter på skelett- och hjärtmuskeln samt biologiska processer 15

1.2.6 Syfte och frågeställning 18

2. Metod och material 18

2.1 Urval 18

2.2 Försökspersoner 19

2.3 Testprocedurer 19

2.3.1 Försöksuppläggning 19

2.3.2 Submaximalt syreupptagningstest på cykel 20

2.3.3 Enbenslängdhopp 21

2.3.4 Biodextest 22

2.4 Statistik 23

3. Resultat 23

3.1 Hjärtfrekvens och beräknad syreupptagningsförmåga 23

3.2 Explosivitet i enbenslängdhopp 26

4. Diskussion 28

4.1 Hjärtfrekvens och beräknad syreupptagningsförmåga 28

4.2 Explosivitet i enbenslängdhopp 29

4.3 Kraftutveckling i biodex styrkemätningsmaskin 30

4.4 Allmänt 30

4.5 Slutsats 31

4.6 Generalisering 31

4.7 Vidare forskning 32

Källor och referenser 33

Officiellt tryckt 33

Artiklar 34

Bilagor Bilaga 1:Grimbys aktivitetsskala (original) 36

Bilaga 2:Träningsgradering 37

Bilaga 3: Följebrev 38

Bilaga 4: Instruktioner för enbenshopp 39

Bilaga 5: Testprotokoll 40

Tabell- och figurförteckning

Tabell 1: Försökspersonernas karaktäristik 19

Tabell 2: Försökspersonernas uppskattade ansträngning enligt borgskalan 26

Tabell 3: Deltagarnas individuella värden i toppnoterings- samt medelhopplängd 26

Tabell 4: Deltagarnas individuella toppnoterings- samt medelvärden i biodexmaskinen 27

Figur 1: Individuell Jämförelse i hjärtfrekvens i submaxtester mellan dag ett och två 23

Figur 2: Jämförelse i beräknad maximal syreupptagningsförmåga mellan dag ett och två 25

Figur 3: Individuell resultatjämförelse mellan dag ett och två i medelhopplängd 27

1. Introduktion

1.1 Inledning

Mitt intresse för träning och motion har funnits med mig så länge jag kan minnas. Att träna och vara fysiskt aktiv är en stor del av mig och min vardag och därför kändes valet att utbilda mig till idrottslärare naturligt. Som lärarkandidat innebär det även att jag är en aktiv student med allt vad det innebär. Studentnationer är en social kultur som lockar med olika typer av evenemang och festligheter i vilka alkohol ofta är inblandat. Detta innebär att jag som aktiv student och aktivt tränande har ofta funderat över kombinationen alkohol och träning. Jag har funderat över vilka fysiska effekter kombinationen kan tänkas ha. Många gånger har jag ertappat mig själv på gymmet dagen efter en fest för att "kompensera" för gårdagens pokulering. Vid dessa tillfällen har jag känt att jag inte presterar lika bra, jag känner mig svagare, långsammare och blir fortare trött. Jag har förstått att det beror på att jag har varit bakfull men inte varför det varit så. Min tanke med denna undersökning är att skapa klarhet i frågan jag tror fler än jag har funderat på.

1.2 Bakgrund

1.2.1. Alkoholvanor

Alltfler dricker alkohol regelbundet samtidigt som många av oss är osäkra på dess effekter beroende bl.a. på de motstridiga budskapen massmedierna sänder. Den stora anledningen till ökad alkoholkonsumtion i Sverige är en omläggning i Sveriges alkoholpolitik men framförallt har den allmänna opinionen blivit mer positiv till alkohol (Andréasson & Allebeck, -05). Senare rön visar att 65 % av svenskarna är för att alkohol ska säljas i vanliga livsmedelsbutiker jämfört med 1988 då "endast" 40 % var positivt inställda (Leifman & Gustavsson, -02). Antalet tillfällen med intensivkonsumtion av alkohol har under tidsperioden1998-2004 ökat med 40 % (Andréasson & Allebeck, -05). Så mycket som 33 procent av landets alla manliga studenter hamnar i riskzonen för att bli alkoholberoende. Detta tror man beror på att i samband med att de flyttar hemifrån för första gången, skaffar de nya vänner genom de olika studentnationerna vilken representerar en annorlunda alkoholkultur (Sundbom, -03). En normalkonsument som har fri tillgång till alkohol, slutar dricka när han/hon uppnår ca: 1 promille. Det är i regel svårt att få en normalkonsument att frivilligt uppnå 1,5 promille (Mosander & Ulwan, - 92). Amerikanska studier visar att ungdomar på universitet som idrottar dricker mer frekvent och större mängder än icke idrottande ungdomar. Sammanlagt 50 % av manliga idrottare svarar att de regelbundet dricker alkohol, jämfört med 41

% av manliga icke idrottsutövare (Schwenk, -00).

1.2.2 Tränings och motionsvanor

Av alla ungdomar (13-20 år) motionerar ca: 70 % regelbundet. Antal ungdomar som utövar styrketräning har mellan -98 till -04 ökat med 68 % och andelen ungdomar som använder gång som motionsvana har ökat under samma tidsperiod med 16 %. Av hela svenska befolkningen tränar ca 1,2 miljoner människor aerobics eller motionsgympa och ca 800 000 styrketränar regelbundet (Riksidrottsförbundet, -04). Styrketräning är den vanligaste aktiviteten för män medan motionsgympa och aerobics är vanligast för kvinnor. Bland de som tränar styrketräning svarar drygt hälften att man tränar 1-2 gånger i veckan och var fjärde person tre gånger i veckan eller oftare. Cirka två tredjedelar av de som tränar motionsgympa eller aerobics gör det 1-2 ggr i veckan. Cirka hälften av de svarande angav att man tränar på vardagar, den andra hälften angav att man både tränar på helger och vardagar. Idrott och motion är ett socialt forum i vilket många av studenterna träffas och umgås. Av alla som motionerar angav 20 % sociala faktorer som orsakerna till träning. Idrottsliga nationsutskott i studentnationer är exempel på förening som studenter dras till. Av alla som motionerar angav 43 % att en snyggare kropp var en orsak till träning och 81 % angav de motionerar för att må bättre (Riksidrottsförbundet, -01)

1.2.3 Fysiologiska effekter vid träning

1.2.3.1 Energigivande processer - ATP

När man utför muskelarbete krävs det energi. Det finns flera sätt att omsätta energi men endast en process som kan leverera energi direkt till själva muskelarbetet. Adenosin-trifosfat (ATP) är en fosfatbildning som, när den spjälkas, förser våra muskler med energi. Det finns ständigt små lager ATP i våra muskler och vid maximalt muskelarbete förbrukas det väldigt snabbt, drygt 1 sekund. Spjälkning av ATP sker utan syre. Eftersom ATP-förrådet är så begränsat måste det ständigt återbildas för att ett fortlöpande arbete ska vara möjligt. Eftersom det är det enda ämne som kan leverera energi till musklerna måste återbildandet ske lika snabbt som förbrukningen. Detta innebär att alla andra energigivande processers syfte är att tillföra energi så att ATP kan återbildas. Detta sker med hjälp av ämnen som finns lagrat i kroppen eller med näringsämnen

som vi konsumerar. Vilka processer som kroppen använder sig av är beroende på vilket typ av muskelarbete som sker och om det finns tillgång till syre (aeroba processer) eller inte (anaeroba processer) (Michalsik & Bangsbo, -02).

.

1.2.3.2 Aeroba processer

När vi tränar våra aeroba system i kroppen menar man konditionsträning. Den energin vi

använder vid aerob träning levereras ifrån kolhydrater och fett tillsammans med syreförbrukning. Kolhydrater och fett omsätts först i cytoplasman (cellvätska) och sedan i mitokondrier med hjälp av oxidativa enzymer. Mitokondrier är organceller som finns i muskelcellerna och är centrala för energiprocessen. Ämnena bryts ner i mitokondrierna enligt en process som kallas Krebs cykel i vilken det frigörs energi för återuppbyggandet av ATP. Med hjälp av andning och blodomloppet tillförs cellerna syre vilket innebär att det är förmågan att ta upp och binda syre

(syreupptagningsförmåga) som avgör hur god den aeroba energiomsättningen är.

Syreupptagningen mäts i hur många liter syre kroppen kan ta upp per minut och är alltså den mest avgörande processen vid aerob träning. Syreupptagningen ökar i takt med arbetsbelastning, dels genom att kroppen tar upp mer syre och dels att kroppen nyttjar mer syre (Michalsik & Bangsbo, -02).

Vidare finns det två olika begrepp gällande aerob energiomsättning, aerob effekt och aerob

kapacitet. Med den aeroba effekten menar man förmågan att bilda en viss mängd energi per

tidsenhet. Maximal aerob effekt innebär den högsta syreupptagningen mätt i liter syre per minut, vilket kallas maximal syreupptagning (V02-max) och varierar mellan 2 och 6 liter syre/min hos friska individer. Längd och vikt är avgörande för maximal syreupptagningsförmåga dvs. en stor individ har större maximal syreupptagningsförmåga än en liten individ. Det finns därför ett annat mått som kallas testvärdet och mäter ml upptaget syre per minut per kilo kroppsvikt (ml

syre/min/kg), vilket ger en indikation på hur tränad en individ är. Den maximala

syreupptagningen är även begränsad av hjärtats pumpkapacitet eftersom musklerna hos en tränad individ skulle kunna i teorin uppta ca10 liter 02/min jämfört med den högst uppmätta maximala syreupptagningsförmågan 7,4 liter 02/min (Michalsik & Bangsbo, -02).

Avgörande för den aeroba kapaciteten är antalet kapillärer och antalet mitokondrier, dvs. de lokala förhållandena i skelettmuskulaturen. Deras funktion är att effektivt utnyttja näringsämnen för att spara på glykogendepåerna. Ju effektivare dessa är desto längre och högre submaximal belastning kan kroppen jobba med (Michalsik, Bangsbo, -02).

1.2.3.3 Anaeroba processer

När vi utövar anaerob träning jobbar man med att utveckla mycket kraft i vår skelettmuskulatur samtidigt som syretillförseln inte räcker till. Musklerna får energi till återuppbyggandet av ATP genom processer (glykolytiska enzymer) i cytoplasman som inte kräver syre. Kreatinfosfat (PCr) är liksom ATP, en energikälla som finns lagrad i muskelfibrerna. Genom att PCr spjälkas frigörs energi som används för återuppbyggnaden av ATP i en process som inte är beroende av syre. På samma sätt byggs PCr upp efter muskelarbete genom spjälkning av ATP. PCr lagret är 3-4 gånger större än ATP-förrådet och tillsammans räcker de till ca 7 sekunder maximalt arbete. Det bildas ingen mjölksyra vid spjälkning av ATP och PCr och den kallas därför anaerob alactacid

process. När muskelarbete varar längre än några få sekunder sker den anaeroba energifrigörelsen

huvudsakligen genom spjälkning av glykogen eller glukos. Glykogen är kolhydrater lagrat i muskler och levern och glukos är kolhydrater som finns i blodet och som frigetts från glykogenet eller andra ämnen i levern. Nedbrytning av glykogen eller glykos kallas glykolys. Dessa

processer sker mycket snabbt och kan bilda mycket ATP per tidsenhet. Vid glykolysen förbrukas mycket glykogen i förhållande till den energi som skapas och i nedbrytningen bildas mjölksyra, förloppet kallas därför anaerob laktacid process. Mjölksyra ökar surhetsgraden i muskelceller vilket i sin tur bidrar till trötthet (Michalsik, Bangsbo, -02).

Liksom i den aeroba processen skiljer man på effekt och kapacitet i den anaeroba

energiomsättningen. Den anaeroba effekten innebär musklernas förmåga att snabbt skaffa energi utan syretillgång. Maximal anaerob effekt innebär den högsta hastighet, vid vilken anaerob

energi kan frigöras. Man menar då ovan nämnda processer, glykolysen samt spjälkning av ATP

och PCr. Den anaeroba kapaciteten innebär följaktligen en individs största anaeroba

energifrigörelse som kan uppnås vid arbete till utmattning. Kapaciteten är förmågan att ”klara

Både aeroba och anaeroba processer är beroende av muskelns tvärsnittsytor, sammansättning av muskelfiber samt nervimpulser i de motoriska enheterna (Annerstedt & Gjerset, 1997).

1.2.4 Allmänna fysiologiska effekter vid och efter alkoholkonsumtion

På fastande mage tar det ca 40 min att uppnå maximal alkoholkoncentration i blodet. Alkoholen förbränns först och främst i levern som förbränner en individuell mängd alkohol efter given tidsenhet samt är konstant, den går inte att påverka (Andrén-Sandberg, -90). Alkohol fortsätter att påverka oss även efter vi har förbrännt det, med individuella skillnader (Finnigan m fl. -98). Leverns förmåga att bryta ned blodlaktat (mjölksyra) är sämre med alkohol i blodet, samtidigt ger alkoholförbränningen i sig upphov till sura produkter i blodet vilket ökar trötthetskänslan

(Andrén-Sandberg, -90). Detta innebär att man snabbare når mjölksyratröskeln vid ex. löpning när man har druckit alkohol dagen innan. Etanol är ett av de få näringsämnena som är giftigt. Det orsakar förändringar i våran proteinomsättning. Förlorandet av skelettmuskulaturproteiner

(myopati) är en av flera reaktioner som sker vid alkoholmissbruk och återfinns i fler en 66 % av alla alkoholmissbrukare. Etanol innebär förändringar i proteinmetabolismen i förmodligen alla organ eller vävnadssystem (Preedy m fl.-99). Alkohol försvårar även bindningen mellan myosin och aktin genom att hindra kalciummolekyler att binda sig till äggviteämnet troponin (Andrén-Sandberg, -90).

Ett problem med att undersöka alkoholens effekter på alkoholmissbrukare är att de ofta missbrukar andra droger som kan samverka med alkoholen och dess effekter, därför använder man sig av djur. Sådana studier (på djur) visar att både kroniskt och sporadiskt drickande reduceras skelettmuskulaturens proteinsyntes. Förändringar i skelettmuskulaturen

proteinmetabolism har avgörande implikationer för hela kroppens fysiologi. Förändringar i proteinsyntesen i organ som hjärtat har en viktig betydelse för kardiovaskulära funktioner (Preedy m fl. -99).

Alkohol står uppskattningsvis för 4-6 % av det totala kaloriintaget i västerländska samhällen. Etanol som "bränsle" dvs. användbar energi är dosrelaterad. De flesta bevisen pekar på att ett måttligt alkoholintag, mindre än 45g per dag (3drinkar), innebär att etanol kan nyttjas som ett effektivt bränsle av levern. Vid högre konsumtionshalter kan alkoholkalorierna inte användas

som bränsle för att bilda ATP. Fastän att enstaka alkoholdoser används till skapandet av ATP, leder kroniskt konsumtion till formförändringar hos mitokondrier och minskad förmåga att skapa ATP ( Mitchell & Herlong, -86).

Hjärtat påverkas av etanol genom att en oregelbunden hjärtrytm (arytmi) kan uppstå efter kraftigt drickande, vilket vanligtvis beror på en orytm i förmaken. Detta är i regel ofarligt men alkohol kan även ge en snabb oregelbunden kammarrytm (ventrikulär tachycardi) vilket är direkt livsfarligt. Samtidigt sänker acetaldehyd, vilket är en nedbrytningsprodukt av alkohol, hjärtats kontraktionskraft (Andrén-Sandberg, -90). Det finns även ett starkt samband mellan måttlig alkoholkonsumering och högt blodtryck (Andréasson & Allebeck, -05). Små mängder alkohol ökar blodcirkulationen i huden, vilket påverkar hjärtats pumpkapacitet. Det innebär att det blod som skulle ha bidragit vid muskelarbete istället brukas i cirkulation i huden (AndrénSandberg, -90).

En måttlig alkoholkonsumtion brukar innebära initialt förhöjt blodsocker hos friska individer, vilket beror på en höjning av stresshormoner. Dock försämrar alkohol gluconeogenesen (nybildning av glukos), vilket innebär att när man druckit alkohol minskar man sina

glykogenreserver. Denna kombination innebär att blodsockerfall efter alkoholkonsumtion inte är ovanligt, framförallt när kravet på glukos är högt (Andrén-Sandberg, -90).

Det s.k. bakruset man upplever dagen efter alkoholkonsumtion, brukar uppträda efter ett rus på 0,5 promille eller mer. Bakruset innebär en generell försämring i balans och motorik men oftast har man en uppfattning om att man fungerar som vanligt. En studie om arbetsförmåga hos skogsarbetare har gjorts och visade att de p.g.a. bakrus fungerade sämre 36 timmar efter drickandet (Löfgren, -92).

Det finns biologiska skillnader som har betydelse för hur vi reagerar på alkohol. Studier har visat att orientaler rodnar mer, får ett högre blodtryck och blir lättare berusade än västerlänningar vid alkoholkonsumtion (Löfgren, -92). Det finns även könsskillnader då kvinnor är känsligare för alkohol, mindre ackumulerade doser krävs för att kvinnor ska utveckla myopati. Förklaringen till kvinnors ökade känslighet ligger troligen i fysiologiska skillnader i ämnesomsättningen av

alkohol. Kvinnor uppnår högre koncentration av alkohol i blodet vid samma konsumtion per kilo kroppsvikt som män. Detta beror på att alkoholen späds i mindre kroppsvatten hos

kvinnor (Andréasson & Allebeck, -05)

1.2.5 Aktuella forskningsläget

1.2.5.1Studier om alkoholens effekter på skelett- och hjärtmuskeln samt biologiska processer

I en studie gjort av Alvaro m fl. (-04) m.fl. fann man bl. a. att akut alkoholtillförsel kan innebära förändringar i hjärtats kontraktionsförmåga samt skapa arytmi. Man har även sett att alkohol påverkar glykogenomsättningen hos människor som konsumerar alkohol kroniskt.

Glykogenkoncentrationen i musklerna är högre eftersom etanolen innebär en oförmåga att

omsätta glykogenet. Vid akut alkoholkonsumtion kan kroppens proteinsyntes minskas med 15-30 %, framförallt i typ 2 fibrer vilka brukar glykogenomsättningen mest. Typ 1 fibrer visade, i deras test, ingen signifikant skillnad i nedbrytning av muskelprotein. Vidare fann man att etanol kan innebära morfologiska förändringar hos mitokondrier bl.a. genom ödem och förstoring, samt vissa funktionella förändringar. Den kardiella mitokondrie proteinsyntesen minskas akut vid alkoholkonsumtion, kanske bidrar etanolen t.o.m. till defekter i energiproduktionen.

Swift m fl. (-98), fann i sin studie att alkohol är, genom att det hindra hormonet vasopressin från att frigöras, vätskedrivande. Samtidigt fann man att en minskad nivå av detta hormon innebär att det försvårar leverns absorbering av vatten. Svettningar, vometering samt diarré är också

förekommande vid bakruset. Detta innebär att vätskebrist blir en naturlig följd vid

alkoholkonsumtion. Vidare fann Swift m.fl. att alkoholkonsumtion påverkar vår förbränning i levern och andra organ vilket kan resultera i lågt blodsocker. Detta eftersom man får en förhöjd nivå av laktat i blodet samt en fettfylld lever som begränsar glukosproduktionen.

Alkoholkonsumtion kan, tillsammans med dålig näringstillförsel, förutom begränsa

glukosproduktionen, tömma glykogenförråden i levern. Glykogenet i levern används bl a. till glykosproduktion för hjärnan. Detta innebär att man kan uppleva svaghet och humörsvängningar, speciellt känsliga är diabetiker. Deras undersökning visade även att trots att alkohol har en

sedativ inverkan, stör den vår sömnrytm. Sömnen blir sämre eftersom alkoholen minskar mängden REM-sömn och ökar mängden djupsömn. Alkoholen har även en avslappnande effekt på musklerna. Eftersom vi är beroende av halsmuskulaturen när vi sover, snarkar vi lättare och

andningsuppehållen i sömnen kan bli fler vilket också stör sömnrytmen. Man fann även att alkoholen påverkar även kroppstemperaturens rytm på så sätt att den sänker den under

alkoholpåverkan och höjer den under "bakfyllan". Vidare begränsar även alkoholen utsöndringen av vissa tillväxthormoner under nattetid. Dessa hormoner är viktiga för proteinsyntesen samt viss bentillväxt. Istället stimulerar det frigörandet av kortisol och stör dess naturliga fallande och stigande kurva i vårt blod. Kortisol är ett stresshormon och påverkar vår ämnesomsättning. Alkoholen orsakar en "jetlag" på våra biologiska processer (Swift m fl.-98).

Vila m fl. (-01) fann i ett test utfört på råttor att alkoholkonsumtion under 12 veckors tid minskar kapillärtätheten och ökade aktiviteten i de glyktolytiska enzymerna. Vidare fann man att alkohol ökade aktiviteten i de oxidativa enzymerna och minskade tvärsnittsytor på muskelfiber typ 1,2 och 2b. Den minskade kapillärtätheten orsakad av alkohol motverkades när man kombinerade alkohol och träning. (Alkoholrelaterad myopati drabbar främst muskelfiber typ 2b). Testet visar att motion kan minska vissa skadliga effekter orsakade av etanol i skelettmuskulaturen, även då minskad kapillärtäthet och minskad tvärsnittsytor på muskelfibrer.

Reed m fl. (-02) undersökte vilken effekt våran livsstil har på våran skelettutveckling och dess struktur. Det är klarlagt sen tidigare att löpning ökar risken för stressfrakturer i skelettet. Samtidigt har andra studier visat att alkoholkonsumtion minska benformation och benbildning. Reed m fl. undersökte kombinationen alkohol och motion. Forskarnas hypotes var att kronisk alkoholkonsumtion kan öka den redan befintliga negativa effekten längre löpning har på skelettet. Testet utfördes på råttor som fick springa på löpband i 16 veckor, 5 dagar i veckan. Resultaten visade att hypotesen stämde, alkoholen försämrade signifikant benformationen och motionen hämmade inte detta. Resultatet visar att människor som sysslar med uthållighetsträning och konsumerar alkohol ökar risken för träningsrelaterade skelettskador.

El-Sayed (-01) studerade hur blodets plasma återhämtar sig efter träning med eller utan alkohol. I testet använde han sig av 11 måttligt aktiva män som utförde ett cykeltest vid två tillfällen. Vid det ena tillfället fick deltagarna konsumera 0.7 g alkohol per kilo en timme efter cykeltestet. Man tog blodtest innan cykeltestet, direkt efter samt 1, 5 och 22 tim efter. Alkoholkoncentrationen var som högst en timme efter konsumeringen och var borta efter fem tim. Testet visade att alkoholen

fördröjde återställandet av blodets vilovärden. Man vet inte riktigt varför men man föreslår att alkoholens vätskedrivande effekt kan vara en bidragande orsak.

Peters m fl. (-96) har undersökt om alkohol påverkar kolhydratmetabolismen i

skelettmuskulaturen. I ett försök på råttor fann man att alkoholkonsumtion följt av motion

innebar en minskning av förmågan att göra sig av med laktat samt förhöjda plasma glukos nivåer. Alkoholkonsumtion som följdes av motion ledde till att återställande av glykogenförråden tog längre tid än vid motion som ej föregåtts av alkohol. Samtidigt visade försöken att alkohol följt av motion innebar en förminskning av förmågan att göra sig av med laktat och förhöjda plasma glukos nivåer.

Preedy m.fl (-99) menar att både sporadiskt och kroniskt intag av alkohol innebär en försämring i skelettmuskulaturens proteinsyntes. Alkoholrelaterad kardiomyopati kommer efter en lång tids alkoholmissbruk och visar sig genom en försämrad myokardiell sammandragning med

förminskad vänster hjärtkammare utpumpningsvolym, förhöjd bindvävsenzymer, förhöjt antal antikroppar och skador i mitokondrie relaterade funktioner

Wang m fl.(-95) undersökte hur sporadiskt drickande påverkar hjärtfrekvens, blodtryck och syreförbrukning på kvinnor. Man använde sig av två testtillfällen varav den ena var ett

kontrolltest. Kvinnorna fick vid alkoholtestet dricka 0,625g alkohol per kg och fick sedan cykla på en stationär cykel på 70 % av beräknad maxpuls i 30 min. Blodryck, hjärtfrekvens och

syreförbrukning mättes vid 0, 10, 20 och 30 min under cykeltestet. Mjölksyra i blodet mättes vid start av testet och vid slutet av testet. Resultaten visade en signifikant höjning på samtliga

värdemätningar jämfört med placeboförsöken. Slutsatsen man drar är att under submaximalt arbete kan "akut" måttligt alkoholintag påverka den aeroba energiförbränningen och därigenom ställa "högre krav" på det kardiovaskulära systemet.

Whyte m fl.(-04) studerade ett fall med en skidåkare som man, under en rutinhälsokontroll, upptäckte hade förmaksflimmer. Skidåkaren var ickerökare som sporadiskt drack alkohol, hade inga medicinska fel på hjärtat och drogfri. Denna form av arytmi kan orsakas av olika faktorer men eftersom skidåkaren berättade att han föregått sin skidåkning med alkohol, fann man detta

vara den mest troliga anledningen. Ett sådant hjärttillstånd som uppstår i samband med att man dricker mycket alkohol kombinerat med fysisk ansträngning, kallas ibland för "holiday heart syndrome". Författarna menar att idrottsutövare ska informeras om den potentiellafaran som är förenat med konsumering av alkohol innan intensiv träning.

1.6 Syfte och frågeställning

Syftet med denna uppsats var att undersöka hur alkohol påverkar den fysiska prestationsförmågan cirka 10 timmar efter alkoholintag (”dagen efter”).

Frågeställningarna var:

• Hur påverkas den skattade maximala syreupptagningsförmågan vid ett submaximalt arbete på cykel?

• Hur påverkas hjärtfrekvensen vid ett submaximalt arbete på cykel?

• Hur påverkas den subjektiva ansträngningen vid ett submaximalt arbete på cykel? • Hur påverkas den explosiva styrkan i benmuskulaturen vid ett enbenslängdhopp? • Hur påverkas den maximala isometriska styrkan i knästräckarmuskulaturen?

2. Metod och material

2.1 Urval

Försökspersoner till studien söktes genom min personliga vänskapskrets. Totalt anmälde sig 11 personer. Kriteriet för urvalet av försökspersoner var att de skulle vara män eftersom det finns dokumenterade medicinska skillnader på hur män och kvinnor reagerar på alkohol (Andréasson & Allebeck, -05). De skulle vara under 30 år eftersom resultaten skulle kunna kopplas till skolelever samt över 20 år av etiska skäl. Deltagarna skulle vara friska och vältränade för att minska möjliga påfrestningar på kroppen. För att gradera deltagarnas fysik fick de fylla i en modifierad variant av Grimbys aktivitetsskala (Grimby, -86). Grimbys skala återfinns i bilaga 1 och den modifierade versionen finns i bilaga 2. Eftersom tid var en begränsande faktor,

bestämdes att fem personer skulle delta i studien. Den fysiska storleken (leverstorleken) har en betydelse i alkoholmetabolismen (Andrén-Sandberg, -90), därför valdes de fem fysiskt mest lika deltagarna ut. Innan studien påbörjades fick deltagarna skriva under ett godkännande av sitt deltagande i ett följebrev, se bilaga 3.

2.2 Försökspersoner

Fem frivilliga unga män deltog i studien. Försökspersonernas karaktäristik beskrivs i tabell 1.

Tabell 1 Försökspersonernas karaktäristik

Ålder Vikt Längd Träningsnivå Alkohol promille

Försöksperson (år) (kg) (cm) (Grimby) Torskväll Fredag f.m. F1 25 87 198 5 1,3 0,4 F2 24 78 176 6 1,1 0,5 F3 22 81 183 6 1,3 0,5 F4 22 75 175 5 1,1 0,6 F5 25 88 190 6 1,2 0,5 Mv. (n=5) 24 ± 1,5 82 ± 5,6 184 ± 9,7 5,6 ± 0,5 1,2 ± 0,1 0,5 ± 0,07 Medelvärde ± SD

2.3 Testprocedur

Försökspersonerna utförde testerna vid Universitetssjukhuset i Lund, Rehabhuset, vid två tillfällen: torsdag kl 17.00 och följande fredag kl 11.00. Efter första testtillfället, under

torsdagskvällen, drack deltagarna en valfri mängd alkohol. Deltagarna fick i uppgift att ”uppnå en normal berusningsgrad” och fick därför dricka efter eget tycke, sista drinken skulle dock

konsumeras innan kl 01.30. Deltagarnas alkoholvärden mättes med alkoholmätare (Alcoholtester, Model KX – 148MK II) kl 02.00 samt kl 11.00 under fredagen (Tabell 1). Testerna utfördes i samma ordningsföljd vid testttilllfällena: submaximalt test på cykel, enbenslängdhopp och styrkemätning i Biodex.

Bild 1. Alkoholmätning

2.3.2 Submaximalt syreupptagningstest på cykel.

Försökspersonernas längd och vikt registrerades med måttband och våg (Phillips). Cykeltesterna utfördes på en ergometercykel (Monark Exercise AB, Vansbro, Sverige) enligt Åstrands metod (Andersson, -99). Trampfrekvensen (50 hela trampvarv/min) styrdes med metronom.

Temperaturen i rummet kontrollerades med en termometer (ca18° C). Upplevd ansträngning kontrollerades med Borg´s RPE-skala (Borg, -98).

Före genomförandet av cykelergometertest förklarades testet och Borg´s RPE skala noga. Skalan mäter testpersonens upplevelse av trötthet/ansträngning som växer linjärt med belastningen vid cykelergometertestet och därmed också pulsfrekvensen. Testpersonen skattar sin egen trötthet i benen och sin upplevda ansträngning i andningen. Skalans utgångsvärde är 6 som är att likställa med vila och slutvärdet är 20 som motsvarar mycket, mycket ansträngande. Vid ett submaximalt cykeltest är Borg 13-14 att föredra (Borg, -98).

Cykelns sadelhöjd reglerades så att knäleden var lätt böjd när pedalen var i sitt bottenläge. Cykelstyret reglerades enligt testpersonens önskemål. Ett pulsband fästes runt personens bröstkorg och en pulsklocka (Polar pulsmätare T31, Polar Electro Oy, Kempele, Finland) fastspändes runt handleden. Trampningen påbörjades utan någon belastning i den förvalda trampfrekvensen. Efter en minut nollställdes långtidsklockan och en individuellt anpassad belastning (motstånd) ställdes in. Arbetets storlek (effekt kilopondmeter/minut) beräknas genom att multiplicera den inställda bromskraften (kp) med vägsträckan (meter) under trampningen. Vid belastning 2 kp och 50 trampvarv/min ger det en effekt som motsvarar 2 kp * 6m * 50 m/min = 600 kpm/min. Detta motsvarar i watt (W) 600 * 0.1635 = 98.1 W (~ 100 W). Försöksperson 1, 2,

4 och 5 i denna studie cyklade med 150 watts (W) motstånd och försöksperson 3 hade 200 watts (W) motstånd.

Vid den andra och femte minuten kontrollerades hjärtfrekvensen och den upplevda

ansträngningen i benen och andningen enligt Borg´s skala. Om nödvändigt ökades belastningen så att pulsen i steady-state var mellan 130-160 slag/min. Testet varade mellan 6-7 minuter. Med hjälp av hjärtfrekvens i steady-state och arbetets storlek beräknades individens maximala

syreupptagningsförmåga (Andersson, -99).

Testet har en mängd felkällor som kan påverka resultatet, t ex brister i arbetsmetodiken och brister i standardiseringskravet. Vid upprepade test beräknas mätfelet vara ± 2 % (Andersson, -99)

Bild 2. Submaximalt cykeltest

2.3.3 Enbenslängdhopp

En modifierad form av enbenslängdhopp användes, där det var tillåtet att ta sats med armarna. Före testet gavs standardiserade instruktioner (bilaga 4). Försökspersonerna fick själva välja hoppben och instruerades att stå på detta ben med tårna bakom en tejpmarkering, hoppa så långt de kunde på ett ben och landa på hoppbenet. Godkänt hopp krävde att man kunde stå kvar med bibehållen balans i två till tre sekunder. Hoppet underkändes om personen satte i den andra foten vid landning. Före testet tilläts personerna utföra ett testhopp och därefter sammanlagt tre

godkända hopp på det valda benet. Hopplängden mättes i centimeter från tå till tå. Hopplängden för de tre hoppen fick ej skilja mer än tio centimeter, i så fall fick försökspersonen ytterligare

försök. Det bästa värdet och medelvärdet av de tre godkända hoppen beräknades. Hög reproducerbarhet och validitet har påvisats för enbenslängdhopp (Fitzgerald, -01)

Bild 3. Enbenslängdhopp

2.3.4 Biodextest

Mätning av isometrisk muskelstyrka i knästräckarmuskulaturen (m. quadriceps) utfördes i Biodexutrustning (Biodex Multi-joint System II, Biodex Medical Systems, Inc. Shirley, New York, USA). Höger ben valdes som testben för samtliga individer. Försökspersonerna spändes fast i Biodexmaskinen med remmar för att fixera bålen, låret och underbenet (bild 4 och 5). Före testet instruerades personerna om utförandet och ett provtest gjordes. Därefter gjordes tre på varandra följande isometriska kraftutvecklingar, som varade i 10 sekunder med två minuters vila mellan. Under testen fick personerna visuell feedback från datormonitorn i form av kraftkurvor. Ingen verbal feedback gavs. Maxvärdet i newtonmeter Nm (peak torque) för de tre mätningarna registrerades och ett medelvärde för de tre mätningarna beräknades. Hög reproducerbarhet och validitet har påvisats för styrkemätning i Biodexutrustning (Dvir, -95)

2.4 Statistik

Resultaten presenteras i de flesta tabeller och figurer i form av individuella värden samt

medelvärden och standardavvikelse (SD). Samtliga uträkningar, tabeller och figurer är gjorda i Microsoft Excel.

3. Resultat

3.1 Hjärtfrekvens och beräknad syreupptagningsförmåga

Vid jämförelse mellan cykling utan alkohol (dag 1) och med alkohol (dag 2) återfanns en viss skillnad i hjärtfrekvensen hos deltagarna. Samtliga deltagare hade högre ingångspuls vid andra testtillfället och alla utom F4 hade en högre arbetspuls genom hela andra testet. Alla deltagare cyklade med 150 watts motstånd förutom F3 som cyklade med 200 watts motstånd, se figur 1.

F1 120 125 130 135 140 145 150 155 160 1 2 3 4 5 6 Min Hjär tf rekven s( slag /m in ) Dag1 Dag2 F2 120 125 130 135 140 145 150 155 160 1 2 3 4 5 6 Min H järt frekven s (sl ag /mi n ) Dag1 Dag2 Arbetsbelastning: 150 W Arbetsbelastning: 150 W

F3 120 125 130 135 140 145 150 155 160 1 2 3 4 5 6 Minuter Hjär tf rekven s ( slag /m in ) Dag1 Dag2 F4 120 125 130 135 140 145 150 155 160 1 2 3 4 5 6 7 Minuter H järt frekven s (sl ag /mi n ) Dag1 Dag2 F5 120 125 130 135 140 145 150 155 160 1 2 3 4 5 6 Minuter Hjär tf rekven s ( slag /m in ) Dag1 Dag2

Figur 1. Individuell Jämförelse i hjärtfrekvens i submaxtester mellan dag ett och två.

Den beräknade maximala syreupptagningsförmågan skiljde endast marginellt mellan test 1 och test 2. Försöksperson 3 var den som visade störst försämring mellan testen, från 4,8 liter/min till 4,2 liter/min. Deltagarna fyra och fem visade resultatskillnader mellan test ett och två som inte var tillräckliga för att visa en förändrad syreupptagningsförmåga, se figur 2.

Arbetsbelastning: 150 W

Arbetsbelastning: 150 W Arbetsbelastning: 200 W

Syreupptagningsförmåga 2,5 3 3,5 4 4,5 5 5,5 1 2 Dag L/ m in F1 F2 F3 F4 F5

Figur 2. Jämförelse i beräknad maximal syreupptagningsförmåga mellan test ett och två

Deltagarnas skattning på borgskalan visade att samtliga deltagarna upplevde testet mer fysiskt ansträngande vid det andra testtillfället. Alla, utom försöksperson 4, skattade den upplevda ansträngningen i benen högre vid testtillfälle 2. Den upplevda ansträngningen i andningen visade sig också vara mer vid andra testtillfället, dock inte lika mycket. Se tabell 2 för individuella värden.

Tabell 2. Jämförelse mellan test ett och två i deltagarnas individuellt skattade ansträngning (borgskala) vid

submaxtest.

Försöksperson Dag1 Dag2

Andning Ben Andning Ben

F1 2:a min 11 11 12 15 5:e min 13 15 14 16 F2 2:a min 9 13 10 16 5: min 11 15 13 18 F3 2:a min 6 7 7 14 5:e min 7 9 13 14 F4 2:a min 10 12 10 12 5:e min 11 12 8 11 F5 2:a min 13 13 13 15 5:e min 12 13 12 15

3.2 Explosivitet i enbenslängdhopp

Vid jämförelse i toppnoteringar mellan test ett och test två hoppade alla förutom försöksperson 2 kortare vid det andra testtillfället. Samtliga deltagare hade ett lägre genomsnitt på de tre hopp som var inom 10 cm spridning. För deltagarnas toppnoteringar samt medelvärden av deras tre hoppförsök se tabell 3. För resultatskillnader i individuell medelhopplängd mellan dag ett och två se figur 3.

Tabell 3. Deltagarnas individuella värden i toppnoterings- samt medelhopplängd.

Toppnotering (cm) Medel (cm)

Försöksperson Dag 1 Dag 2 Dag 1 Dag 2

F1 236,5 226 235,5 224 F2 202,5 204 201,7 195 F3 226 218 221,3 204,7 F4 190 180 185,7 179,7 F5 223 192 217,7 187 Mv. (n=5) 216 ± 18,9 204 ± 18,7 212 ± 19,2 198 ± 17,2

Medelhopplängd 0 50 100 150 200 250 1 2 3 4 5 Försöksperson C en ti m et er Dag1 Dag2

Figur 3. Individuell resultatjämförelse mellan dag ett och två i medelhopplängd.

3.3 Kraftutveckling i biodex styrkemätningsmaskin

Vid det isometriska styrketestet i biodexmaskinen visade alla utom försöksperson två sämre resultat. Både deras genomsnittliga värden på tre försök och deras toppnoteringar var sämre. För jämförelse av deltagarnas medelvärden och toppnoteringar se tabell 4. För jämförelse mellan dag ett och två av deltagarnas individuella toppnoteringar se figur 4.

Tabell 4. Deltagarnas individuella toppnoterings- samt medelvärden i biodexmaskinen.

Toppnotering (Nm) Medel (Nm)

Försökspersoner Dag 1 Dag 2 Dag 1 Dag 2

F1 459,9 438,3 434,5 428,2 F2 285,7 296,5 281,3 284,6 F3 372,8 344,1 366,9 309,9 F4 404 306,2 398,3 293,3 F5 500,9 464,2 489,6 426,1 Mv. (n=5) 405 ± 83 370 ± 77 394 ± 78 348 ± 72

Resultatskillnader i biodex -120 -100 -80 -60 -40 -20 0 20 1 2 3 4 5 Försöksperson

Nm Resultat vid dag 2

Figur 4. Deltagarnas individuella skillnader i toppnoteringar i test två jämför med test ett. 0 Nm ( X- axeln)

motsvarar deltagarnas toppnoteringar dag ett.

4. Diskussion

4.1 Hjärtfrekvens och beräknad syreupptagningsförmåga

Vid jämförelse av hjärtfrekvensen vid submaxtestet mellan dag ett, utan alkohol och dag två som föregicks av alkoholkonsumtion återfanns en tendens till förhöjd puls. Samtliga deltagarna visade en högre inledningspuls den andra dagen, vilket kan grunda sig i en förhöjd kortisolhalt (Swift m fl. -98) orsakat av alkoholen. Vidare hade fyra av fem deltagare en högre arbetspuls genom hela det andra testtillfället. Detta kan dels förklaras med att blodet cirkulerar på ”fel ställen” dvs. huden vilket innebär att hjärtat måste jobba mer för att kompensera syretillförseln till musklerna genom att pumpa mer blod (Andrén-Sandberg, -90). Det kan även bero på den vätskeförlust alkoholen medför (Swift m fl. -98) eftersom mindre kroppsvätska leder till mindre blodvolym, vilket i sig reducerar slagvolymen och ger därmed en förhöjd hjärtfrekvens (Annerstedt & Gjerset, -97).

I andra tester har man även registrerat att friska försökspersoner som utför submaximala tester med alkohol i kroppen får en ökad syrgasförbrukning i hjärtat (Andrén-Sandberg, -90), något som

också kan påverka hjärtfrekvensen.

Resultaten visade även, som följd av den förhöjda pulsfrekvensen, skillnader i den beräknade maximala syreupptagningsförmågan, framförallt hos försöksperson tre. försöksperson fyra och fem visade inte tillräcklig varians i pulsslag mellan testen för att påvisa en förändring i

syreupptagningsförmåga. Eftersom beräkningen bygger på hjärtfrekvensen kan man förklara variansen i beräknad syreupptagning för de övriga tre (F1, F2, F3) enligt ovan.

Det skall även nämnas att mitokondrier kan tillfälligt skadas även vid enstaka alkoholkonsumtion (Alvaro m fl.-04). Detta innebär ytterliggare en alkoholrelaterad faktor som innebär viss

försämring i syreupptagningsförmågan i ett bakrus. Alkoholens restprodukt vid metabolism, acetaldehyd, påverkar tillsammans med vätskebristen hjärtats slagvolym negativt (Andrén-Sandberg, -90). Genom att minska hjärtats kontraktionskraft är det möjligt att acetaldehyd hade en negativ effekt på deltagarnas syreupptagningsförmåga.

Vidare var den upplevda ansträngningen högre dag 2 för samtliga deltagare förutom F4. Det kan bero på att leverns förmåga att bryta ned blodlaktat är sämre med alkohol i blodet.

Alkoholförbränningen ger i sig även upphov till sura produkter i blodet vilket ökar

trötthetskänslan. Deltagarna hade därför fysiskt lättare för att nå sina mjölksyretrösklar (Andrén-Sandberg, -90), något som nämndes av några deltagare under andra testtillfället.

4.2 Explosivitet i enbenslängdhopp

Deltagarna presterade sämre i längdhoppen dag två. Detta test skiljer sig från biodexmaskinen eftersom dess varaktighet är ännu kortare. Det som rimligen kan fysiskt ha påverkat deltagarnas resultat är det befintliga ATP-förrådet samt den anaeroba effekten dvs. spjälkningshastigheten av ATP. Deras försämrade resultat dag två kan bero på alkoholens negativa inverkan på ATP och förmågan att frigöra energin.

Tidigare studier har även visat att bindningen mellan myosin och aktin försvåras med alkohol i blodet (Andrén-Sandberg, -90). Detta kan därför också vara en orsak till försämrade prestationer bland försökspersonerna.

Andra orsaker kan vara brist på motorisk kontroll som uppstår med alkohol i kroppen (Weinberg & Gould, -95). Även minskad glykogentillgång som alkohol kan medföra i hjärnan (Swift m fl.-98) kan ha verkat negativt på försökspersonernas kroppskontroll. Detta innebär att

försökspersonerna kan ha ”hållit igen” för att kontrollera sina hopp bättre.

4.3 Kraftutveckling i Biodex styrkemätningsmaskin

Liksom i enbenslängdhoppet försämrades kraftutvecklingsförmågan för samtliga utom försöksperson två mellan dag ett och två. En möjlig orsak till att F2 höjde sig vid det andra testtillfället kan vara av motivationsfaktor då han enligt sig själv underpresterade dag ett. Försöksperson 2 ökade kraftutvecklingen med 10, 8 Nm vid testtillfälle två.

Övriga fyra deltagares resultatförsämring i både toppnotering samt medelprestation kan förklaras av alkoholens indirekta effekter på ATP. ATP som används vid en maximal prestation

återuppbyggs på två olika sätt, genom kreatinfosfat eller kolhydratspjälkning. I detta fall är, pga. testets korta varaktighet, återuppbyggandet av ATP genom kreatinfosfat mest aktuellt, samt det befintliga ATP förrådet. Eftersom både toppnoteringar och medelprestationen var sämre den andra dagen, är det möjligt att alkoholen både påverkade det befintliga ATP-förrådet samt återskapandet genom kreatinfosfat negativt. En annan möjlighet är att den anaeroba effekten påverkades negativt dvs. kroppens förmåga att snabbt frigöra energi genom att spjälka ATP och PCr.

Även detta testresultat kan ha påverkats av alkoholens negativa inverkan på bindningen mellan myosin och aktin.

4 .4 Allmänt

Det finns även vissa motivationsaspekter som kan ha spelat en roll i de test som krävde maxansträngning dvs. biodextestet och enbenslängdhoppet. Psykologiska faktorer avgör via nervsystemet hur mycket en muskel ska jobba (Enoka, -94). Samtidigt är det känt att i ett bakrus medföljer i regel nedstämdhet och ångest (Andrén-Sandberg, -90). Detta innebär att eventuella förändringar i motivation mellan dag ett och två kan ha varit betydande för försökspersonernas

uppvisade resultatskillnader. Försökspersonerna kan ytterliggare ha påverkats av den vätskebrist alkohol medför. Generellt räknar man med 10 % försämrad prestationsförmåga för varje procents vätskeförlust (Annerstedt & Gjerset, -97). Vidare kan alkoholens förmåga att störa sömnkvalitén (Swift, -98) vara ännu en faktor som kan ha inverkat på resultatförsämringen.

4.5 Slutsats

• Slutsats submaximalt cykeltest: Deltagarnas beräknade medelsyreupptagnings förmåga försämrades med 9,4 % och gruppens medelpuls höjdes med 3 % från dag ett till dag två. Deras subjektivt upplevda ansträngning i andning ökade med 6 % i andra minuten och 11 % i femte minuten. Motsvarande ökade upplevd ansträngning med 29 % i benen den andra minuten och 16 % i den femte minuten.

• Slutsats kraftutveckling i biodex styrkemätningsmaskin: Deltagarnas medelprestation försämrades med 11,7% mellan dag ett och dag två.

• Slutsats explosivitet i enbenslängdhopp: Deltagarnas medelprestation försämrades med 6,6 % mellan dag ett och dag två.

4.6 Generalisering

Undersökningen har visat några negativa tendenser som alkohol förenat med motion kan ha. Försöksgruppen var för liten för att man ska kunna dra några generella slutsatser men resultaten pekar åt att alkohol har en negativ effekt på prestationen. Resultaten, tillsammans med tidigare forskning visar att alkohol har en mängd negativa (individuella) effekter på kroppen som visar sig på olika sätt. Tidigare forskning visar att överdriven alkoholkonsumtion har en klart negativ effekt på vår hälsa och prestationsförmåga oberoende av vem man är. Individuella skillnader återfinns som nämnt och har antagits vara beroende av framförallt fysisk storlek, ålder och kön. Det finns numera ytterliggare en faktor som ökar de individuella skillnader och som ytterliggare kan försvåra generalisering. Ny forskning (Salem RO & Laposata M, -04) pekar på att kroppen efter en viss tid av alkoholkonsumtion utvecklar ett separat alkoholförbränningssystem som kallas microsomal ethanol oxidizing system (MEOS). Systemet är individuellt utvecklat beroende

på mängden alkohol individen har konsumerat. I praktiken innebär detta att efter en tids

drickande ökar toleransnivån, inte bara i hjärnan vilket är känt sen tidigare utan även biologiskt. Detta är intressant och kan förklara varför reaktioner och prestationer varierar individuellt i ett bakrus.

4.7 Vidare forskning

Framförallt har det varit intressant med fler studier på de direkta effekterna alkoholen har på kroppens energiprocesser och energidepåer. Detta skulle göra det lättare att förstå hur mycket av eventuella prestationsförsämringar är av fysiologisk respektive psykologisk natur. En

longitudinell studie på alkohol och motion skulle vara intressant att göra och titta på de fördröjda effekter alkohol har i tränings- och motionssammanhang. Även i en sådan studie skulle man undersöka de psykologiska effekterna alkohol har på träning/motion och prestation. Det hade även varit intressant att titta på eventuella könsskillnader.

Käll- och Referenslista:

Andersson G, Forsberg A, Malmgren S, Konditionstest på cykel – Testledarutbildning, (Stockholm: SISU idrottsböcker, 1999).

Andersson O, Svenska folkets träning med motionsgympa, aerobics och styrketräning, (Stockholm: RF, 2001).

Andréasson S & Allebeck P, Alkohol och hälsa, (Stockholm: Statens folkhälsoinstitut, 2005).

Andrén-Sandberg Å, Idrott och Alkohol, (Göteborg: Systembolaget, 1990).

Annerstedt C & Gjerset A, Idrottens Träningslära, (Farsta: SISU Idrottsböcker, 1997).

Borg G, Borg’s percived exertion and pain scales, (Champaign, IL: Human Kinetics, 1998).

Dvir Z, Isokinetics muscle testing, interpretation and clinical applications, (Singapore: Churchill Livingstone, 1995).

Leifman H & Gustavsson N, Vad tycker svensken i olika alkoholpolitiska frågor? (Stockholm: Sorad, 2002).

Löfgren B, Alkohol, (Stockholm: Prisma, 1992).

Michalsik L & Bangsbo J, Aerob och Anaerob träning, (Stockholm: SISU Idrottsböcker, 2002).

Mosander I, Ulwan O, Absolut alkohol, (Borås: Centraltryckeriet AB, 1992).

Weinberg R & Gould D, Sport and Exercise psychology, (Champaign, IL: Human Kinetics, 1995).

Artiklar:

Alvaro UM & Joaquim FS, ” Effects of alcohol on skeletal and cardiac muscle”, Muscle and

nerv, 30, (2004), s.689-707.

El-Sayed MS, “Adverse effects of alcohol ingestion post exercise on blood rheological variables during recovery”, Clin Hemorheol Microcirc, 24, (2001), s. 227-232.

Fitzgerald GK, Lephard SM, Hwang JH & Wainner RS, “Hop tests as predictors of dynamic knee stability”. J Orthop, Sports Phys Ther, 31, (2001), s.588-597.

Finnigan F & Hammersley R, “An examination of next-day hangover effects after a 100 mg/100ml dose of alcohol in heavy social drinkers”, Addiction, Blackwell Publishing Limited, 93, (1998) s. 1829-1839.

Grimby G, “Physical Activity and muscle Training in the Elderly”, Acta Med Scand Suppl, 711, (1986), s. 233-237.

Mitchell MC& Herlong HF, “Alcohol and nutrition: caloric value, bioenergetics, and relationship to liver damage”, Annu Rev Nutr, 6, (1986), sid 457-474.

Peters TJ, Nikolovski S, Raja GK, Palmer TN & Fournier PA, “Ethanol acutely impairs glycogen repletion in skeletal muscle following high intensity short duration exercise in the rat”, Addict

Biol, 1, (1996), s. 289-295.

Preedy VR, Reilly ME, Patel VB, Richardson PJ & Peters TJ. “Protein metabolism in alcoholism: effects on specific tissues and the whole body”, Department of Clinical Biochemistry, King's

Reed AH, McCarty HL, Evans GL, Turner RT & Westerlind KC, “The effects of chronic alcohol consumption and exercise on the skeleton of adult male rats”, Alcohol Clin Exp Res, 26, (2002), s.1269-74.

Schwenk T, “Alcohol use in adolescents”, The Physician and sportsmedicine, 28 , (2000), s.1-3.

Sundbom L, Forskningsrapport (SAMU, 2003)

Swift R & Davidson D, “Alcohol hangover: mechanisms and mediators”, Alcohol Health Res

World, 22, (1998), s. 54-60.

Vila L, Ferrando A, Voces J, Cabral de Oliveira C, Prieto JG & Alvarez AI, “Effect of chronic ethanol ingestion and exercise training on skeletal muscle in rat”, Drug Alcohol Depend, 64, (2001), s. 27-33.

Wang MQ, Nicholson ME, Richardson MT, Fitzhugh EC, Reneau P & Westerfield CR, “The acute effect of moderate alcohol consumption on cardiovascular responses in women”, J Stud

Alcohol, 56, (1995), s. 16-20.

Whyte G, Stephens N, Sharma S, Shave R, Budgett R & McKenna WJ, “Spontaneous atrial fibrillation in a freestyle skier “British Association of Sport and Exercise Medicine, 38, (2004), s.230-232.

Bilaga 1.

Gimbys aktivitetsskala (orginal)

1. Knappt ingen fysisk aktivitet.

2. Mestadels sittande, ibland promenad, lätt trädgårdsarbete eller liknande aktiviteter.

3. Lätt fysisk träning runt 2-4 timmar i veckan, exempelvis promenader, fiske, dans, trädgårdsarbete etc. Inklusive promenader till och från affärer.

4. Moderat fysisk träning 1-2 timmar i veckan, exempelvis jogging, simning, gymnastik, tyngre trädgårdsarbete, hemreparationer eller lättare fysisk aktivitet mer än 4 timmar i veckan.

5. Moderat fysisk aktivitet minst tre timmar i veckan, exempelvis tennis, simning, jogging etc.

6. Hård eller väldigt hård fysisk aktivitet regelbundet flera gånger i veckan, där den fysiska ansträngningen är stor, exempelvis jogging, skidåkning.

Bilaga 2

Träningsgradering

Inklusionskriterier

Är du allmänt fysisk frisk?

Träningsgrad

A. Hur fysiskt aktiv är du genomsnitt i veckan?

1. Knappt eller lågt fysisk aktiv.

2. Mestadels lågt fysisk aktiv, ibland promenad, lätt cykling eller liknande aktiviteter.

3. Lätt fysisk träning 2-4 tim i veckan, exempelvis promenad, lätt cykling etc.

4. Moderat fysisk träning 1-2 timmar i veckan, exempelvis jogging, simning, lätt styrketräning etc. eller mer än fyra tim lättare fysisk aktivitet i veckan.

5. Moderat fysisk träning minst tre timmar i veckan, exempelvis tennis, simning, jogging etc.

6. Hård eller väldigt hård fysisk aktivitet regelbundet flera gånger i veckan, där den fysiska ansträngningen är stor, exempelvis löpning, tung styrketräning etc.

B. Hur pass utvilad känner du dig nu? 1. Inte alls utvilad

2. 3. 4.

Bilaga 3

Vilka fysiologiska reaktioner sker vid alkoholkonsumtion och

vilka aeroba/anaeroba följder har de 12 tim efter genomsnittlig

promillehalt?

Mitt namn är Johan Paulsson och jag skriver en C-uppsats om hur alkohol påverkar vår kropp och vilka följder det har för vår fysiska prestation. För att undersöka detta har jag valt tre olika typer av test som du ska få genomföra vid två olika tillfällen. Testen kommer att bestå av ett

submaxtest på cykel för att mäta den aeroba förmågan(syreupptagningen) och två styrketest för att mäta den anaeroba förmågan (styrkan).

Submaxtestet är ett cykeltest (Åstrandtestet) och metoden bygger på att pulsen och

syreupptagningen ökar rätlinjigt med ökande arbetsbelastning samt att arbetsbelastningen är densamma för olika individer dvs. puls 130-160 slag/min. Testet varar i max 10 min och är inte särskilt ansträngande.

Styrketesten är dels ett enbenslängdhopp i vilket man försöka hoppa så långt som möjligt på ett ben. Detta innebär tre hoppförsök med samma ben. Det andra styrketestet görs i en isokinetisk styrkemätningsutrustning (biodex) där den isometriska (statiska) styrkan i knäextensorerna på höger ben mäts, även här görs 3 försök.

Vi kommer att genomföra dessa tester vid två olika tillfällen, en torsdag och följande fredag. Vid det första tillfället (torsdag morgon) kommer alkohol inte vara inblandat, utan jag vill mäta vad era maxprestationer är, så försök kom utvilad! Det andra testtillfället (fredag f.m.) kommer att föregås av alkoholkonsumtion. Detta innebär att samma kväll som testtillfälle ett (torsdag kväll) kommer du att konsumera alkohol och försöka nå en berusningsgrad som du själv uppfattar "normal". För att kontrollera hur berusad du är kommer du att få blåsa i en alkomätare kl 0200. Tio timmar senare dvs. kl 1200 dagen efter ska du göra om samma tester som du gjorde vid testtillfälle ett.

Eftersom det finns medicinska belägg på att alkohol kombinerat med fysisk ansträngning kan vara förenat med en hälsorisk är det viktigt att DU är medveten om detta. Därför behöver jag ett skriftligt medgivande på att du frivilligt och under eget ansvar deltar i studien. Du kan när som helst och utan anledning avbryta ditt deltagande.

Jag är medveten om att det finns en viss hälsorisk förenat med studien och är villig att delta.

Underskrift

TACK FÖR DIN MEDVERKAN!!!

/Johan Paulsson IFB 9

Bilaga 4

Patientinstruktion - Enbenshopp

”Nu ska du få hoppa längdhopp på ett ben”

”Du startar med tårna bakom linjen och hoppar på ett ben så långt du kan.

Hopp och landning sker på samma ben och det är tillåtet att ta sats med

armarna och det andra benet”.

”När du landat står du kvar 2-3 sekunder på landningsbenet och jag mäter

hoppet från tårna. Du får alltså inte sätta andra foten i golvet för snabbt, då

räknas inte hoppet”.

Du hoppar 3 gånger per ben omväxlande på höger och vänster med start på

höger ben”.

Bilaga 5

Deltagarnr:

Cykeltest

Tid (min) Puls

Borgsskala -

ben Borgsskala - andning Belast.watt:

1 2 3 4 5 6 7 8 Biodextest 1: Nm Länghopp 1: CM Biodextest 2: Nm Länghopp 2: CM Biodextest 3: Nm Länghopp 3: CM

Cykeltest

Tid (min) Puls borgskala - ben Borgskala - andning Belast.watt:

1 2 3 4 5 6 7 8 Biodextest 1: Nm Länghopp 1: CM Biodextest 2: Nm Länghopp 2: CM Biodextest 3: Nm Länghopp 3: CM