Akademin för hälsa, vård och välfärd
KOMMUNIKATIONSVERKTYGET SBAR
Sjuksköterskors användning av kommunikationsverktyg
THERESE JONES
MARTIN NITKA
Huvudområde: Vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad
Nivå: grundnivå Högskolepoäng: 15 hp
Program: Sjuksköterskeprogrammet
Kursnamn: Examensarbete i vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad
Handledare: Jessica Höglander & Annika Erikstedt
Examinator: Helena Lööf Seminariedatum: 2021-02-02 Betygsdatum: 2021-03-01
SAMMANFATTNING
Bakgrund: Sjuksköterskor har ett omvårdnadsansvar för patienter genom hela vårdkedjan,
vilket innefattar att bibehålla en säker informationsöverföring inom vårdteamet och mellan olika professioner. För att utföra effektiv överrapportering rekommenderas sjuksköterskor att använda sig av kommunikationsverktyg. Ett sådant verktyg är Situation, Bakgrund, Aktuellt och Rekommendation (SBAR), vars syfte är att förmedla effektiv kommunikation utan misstolkningar och utelämnanden av viktig information. Problem: Bristfällig kommunikation påverkar patientsäkerheten och många vårdskador sker till följd av bristande kommunikation inom vården. Syfte: Skapa en översikt av sjuksköterskors användande av kommunikationsverktyget SBAR. Metod: En allmän litteraturöversikt med elva analyserade artiklar innehållande åtta kvantitativa, två kvalitativa samt en mixad metod.
Resultat: Sjuksköterskor ansåg att SBAR var användbart i det dagliga arbetet. SBAR
underlättade för sjuksköterskor vid kontakt med läkare, då verktyget förberedde dem inför vad som skulle överrapporteras samt i vilken ordningsföljd. SBAR minskade förekomsten av felaktig eller bristfällig kommunikation. Kommunikationen blev mer patientfokuserad och sjuksköterskor upplevde att SBAR förbättrade patientsäkerheten. SBAR beskrevs av en del sjuksköterskor som tidskrävande och dess struktur svår att förstå. Slutsats: SBAR
förbättrade sjuksköterskors kommunikationsförmåga och stärkte legitimiteten i
professionen. För ökad förståelse för verktyget, bör sjuksköterskor introduceras och utbildas i samband med implementering av SBAR.
Nyckelord: Kommunikation, kommunikationsverktyg, litteraturöversikt, patientsäkerhet,
ABSTRACT
Background: Nurses have a responsibility for the patient, which includes maintaining a
secure transfer of information within the care team and between different professions. To perform effective communication and handoff, nurses are advised to use standardized communication tools. One such tool is Situation, Background, Assessment and
Recommendation (SBAR), whose purpose is to convey effective communication without misinterpretations and omissions of important information. Problem: Insufficient communication affects patient safety and many healthcare injuries occur in a lack of communication in healthcare. Aim: To create an overview of nurses' use of the communication tool SBAR. Method: A general literature overview. Results: Nurses
considered SBAR useful in their daily work. SBAR made it easier for nurses when contacting doctors, as the tool prepared them for what was to be reported and in what order. SBAR reduced the incidence of incorrect or incomplete communication. Communication became more patient-focused and nurses felt that SBAR improved patient safety. However, some nurses experienced SBAR as time-consuming or difficult to understand. Conclusion: SBAR improved the nurses' communication skills and strengthened the legitimacy of the
profession. In connection with the implementation of SBAR, nurses´ should be introduced and educated for an increased understanding of the tool.
Keywords: Communication, communication tools, literature review, nurses, patient safety,
INNEHÅLL
1 INLEDNING ... 1
2 BAKGRUND ... 1
2.1 Centrala begrepp ... 1
2.1.1
Kommunikation ... 1
2.1.2
Profession och vårdpersonal ... 2
2.1.3
Informationsöverföring ... 2
2.1.4
Överrapportering ... 2
2.1.5
Vårdskador ... 2
2.2 SBAR som kommunikationsverktyg ... 3
2.3 Kommunikation mellan vårdpersonal... 3
2.4 Kommunikation och patientsäkerhet ... 4
2.5 Kultur och kommunikation ... 5
2.6 Sjuksköterskors ansvarsområde ... 5
2.7 Teoretiskt perspektiv ... 5
2.7.1
Kulturvarelse ... 6
2.7.2
Kultur och subkultur... 6
2.7.3
Etnocentrism ... 7
2.8 Problemformulering ... 7
3 SYFTE ... 8
4 METOD ... 8
4.1 Urval och datainsamling ... 8
4.2 Genomförande och analys ... 9
4.3 Etiska överväganden ... 10
5 RESULTAT ... 11
5.1 Artiklarnas syfte ... 11
5.2 Artiklarnas metod ... 12
5.3 Artiklarnas resultat ... 13
5.3.1
Sjuksköterskors användning av SBAR:s olika delar. ... 13
5.3.2
SBAR:s påverkan på sjuksköterskor ... 14
5.3.4
SBAR mellan sjuksköterskor... 15
5.3.5
SBAR och patientsäkerhet ... 16
6 DISKUSSION ... 17
6.1 Resultatdiskussion... 17
6.1.1
Syften och metoder ... 17
6.1.2
Resultatdiskussion ... 20
6.2 Metoddiskussion ... 22
6.3 Etikdiskussion ... 25
7 SLUTSATSER ... 25
8 FÖRSLAG PÅ VIDARE FORSKNING ... 26
Referenslista ... 27
BILAGA A: SÖKMATRIS
BILAGA B: KVALITETSGRANSKNING BILAGA C: ARTIKELMATRIS
1
INLEDNING
Kommunikation inom hälso-och sjukvården sker till största delen i verbal form. Det innebär att om det förekommer brister i kommunikationen så utgör det en risk för patientsäkerheten. Genom tidigare erfarenheter inom vården har observationer gjorts angående vikten av en säker informationsöverföring, som sker i samband med skiftbyten och vid rapportering av ny patient till en vårdavdelning. Utifrån ett intresse för kommunikation mellan människor fanns intresse att skriva ett arbete om kommunikationsverktyg. Under de yrkesverksamma åren har det uppmärksammats brister och skillnader, men också fördelar vid den muntliga informationsöverföringen. Idag finns metoder inom hälso- och sjukvården för att minimera risken för bristfällig kommunikation och efter tagit del av kommunikationsverktyget SBAR (Situation, Background, Assessment och Recommendation) växte ett intresse att utforska sjuksköterskors användande av verktyget. Problemområdet inför examensarbete om hur sjuksköterskor använder SBAR kommer från huvudhandledare på PVA MSE och
Mälardalens högskola (MDH) Akademin för hälsa, vård och välfärd, (HVV).
2
BAKGRUND
I bakgrunden kommer begrepp att definieras för att öka förståelsen för arbetet.
Sjuksköterskors ansvarsområden kommer sammanfattas, då sjuksköterskor har en viktig roll i kommunikation kring patienter. Kultur och kommunikation kommer beskrivas för att öka förståelsen hur vårdkultur påverkar kommunikationen i sjuksköterskors profession, samt närmare beskrivning av SBAR som kommunikationsverktyg. Tidigare forskning om kommunikation mellan vårdpersonal och hur det påverkat patientsäkerheten kommer att presenteras. Det vårdteoretiska perspektivet utgår från Madeleine Leiningers transkulturella omvårdnadsteori om människan som en kulturvarelse. Bakgrunden avslutas med en
problemformulering.
2.1
Centrala begrepp
Begrepp som tydliggörs är kommunikation, profession och vårdpersonal, informationsöverföring, överrapportering och vårdskador.
2.1.1
Kommunikation
Kommunikation är inte detsamma som språk, vilket är en medfödd förmåga.
kunna kommunicera är en nödvändighet i samspelet med andra människor (Nilsson & Waldermarson, 2016). Kommunikation inom hälso-och sjukvård är viktigt för att vården ska fungera på ett effektivt och säkert sätt. (Sharp, 2012).
2.1.2
Profession och vårdpersonal
Enligt Svensk Sjuksköterskeförening (2017) är kriterierna för en profession att den har vetenskaplig grund och eget kunskapsområde samt leder till legitimation. Enligt Socialstyrelsen (2019) definieras vårdpersonal som den yrkesverksamme som innehar legitimation eller biträder legitimerad personal samt undersköterskor som saknar legitimation. Det gemensamma i yrkesansvaret ligger i att arbeta utifrån vetenskapligt beprövade metoder.
2.1.3
Informationsöverföring
Informationsöverföring inom hälso- och sjukvård sker ofta i övergångar mellan olika
vårdteam, olika professioner och vårdenheter. För att en informationsöverföring ska fungera krävs det en avsändare och en mottagare av informationen och båda parter har skyldighet att formulera och uppfatta den information som ges. Ett problem som kan uppstå vid
informationsöverföring är att informationen är otydlig, felaktig, irrelevant eller för
omfattande (Inspektionen av vård och omsorg, [IVO] 2014). En informationsöverföring ska säkerställa kontinuerlighet och patientsäkerhet och innehålla relevant information om patienters aktuella hälsotillstånd, förändringar som förväntas ske eller har hänt samt uppföljning av vårdbehov (Pokojová & Bartlová, 2018).
2.1.4
Överrapportering
Inom hälso- och sjukvården förväntas det finnas vårdpersonal som är närvarande för patienter dygnet runt, vilket leder till att vårdpersonal arbetar olika tider på dygnet. När ett arbetslag avslutar sitt arbetspass och ny personal tar över, sker en
informationsöverföring som ofta nämnts som överrapportering. Vanligast förekommande är den muntliga överrapporteringen som används till att överföra viktig information om
patienter och dennes omvårdnad, till sjuksköterskor som ska påbörja sitt arbetspass (Sharp, 2012). Ordet överrapportering används även när patienter byter sjukhusavdelning (Pokojová & Bártlová, 2018).
2.1.5
Vårdskador
Många vårdskador är en följd av bristande kommunikation vid skiftbyte, inom eller mellan olika yrkesgrupper och vid byte av vårdinrättning (Lennér Axelson & Thylefors, 2018). Enligt World Health Organisation [WHO] (2017) beror 70% av misstag och avvikande händelser inom hälso- och sjukvården på bristfällig kommunikation och IVO (2014) ser allvarligt på avvikelser där information om patienters vitala parametrar misstolkas eller att vårdpersonal agerar för passivt. Kommunikation inom hälso- och sjukvården är grundläggande för
patientsäkerheten och för att förebygga vårdskador. Socialstyrelsens riktlinjer för att bibehålla patientsäkerheten innebär att vården ska vara av god kvalitet, vilket innebär att
vårdpersonal regelbundet ska följa upp och förhindra risker för skador genom ett
riskförebyggande förhållningssätt. Vårdskada kan innebära att en omvårdnadsåtgärd eller behandling inte har utförts vid behov (Socialstyrelsen, 2017).
2.2
SBAR som kommunikationsverktyg
SBAR är en förkortning av Situation, Background, Assessment, Recommendation. SBAR lanserades som kommunikationsverktyg i den amerikanska sjukvården i slutet på 1990-talet och har internationellt använts som kommunikationsverktyg för att skapa en effektiv, säker och standardiserad kommunikation mellan vårdpersonal. SBAR ökar den gemensamma förståelsen kring patienter och utbytet av viktig information varken misstolkas eller glöms bort samt att informationsöverföringen sker på ett effektivt sätt. Senare har olika varianter av SBAR tillkommit, exempelvis ISBAR (identity, situation, background, assessment,
recommendation) (Sharp, 2012). Förutom att SBAR bearbetats för att minimera risker som kan uppkomma vid informationsöverföring, har den möjliggjort att på enklare sätt kunna interagera med andra professioner inom hälso- och sjukvården (Pope m.fl., 2008). Sedan början av 2000-talet har WHO (2017) rekommenderat SBAR som standardiserad
kommunikationsmodell inom hälso- och sjukvård. Ett mer detaljerat exempel på en SBAR-mall beskrivs som följande: Under situation formuleras anledning till kontakt, där problemet beskrivs. Följt av bakgrund, där kort bakgrundinformation anges. Under aktuellt tillstånd sammanfattas de viktigaste uppgifterna om tillståndet samt vitala parametrar. Som avslut ges rekommendation om vilka åtgärder som bör vidtas i det fortsatta vårdarbetet (Sveriges Kommuner och Regioner, 2018).
Tidigare forskning har visat att SBAR höjer patientsäkerheten och underlättar kommunikationen mellan läkare och sjuksköterskor, och har under senare tid börjat användas vid olika former av överrapporteringar mellan sjuksköterskor (Stewart & Hand, 2017). Verktyget underlättar vid kommunikation och lägger grunden för ett gemensamt språkbruk mellan professioner. SBAR ökar medvetenhet över situationer samt även stimulerar till ett kritiskt tänkande. Forskning riktad till användandet av SBAR vid
informationsöverföring mellan sjuksköterskor är dock begränsat (Cornell m.fl., 2014). I en studie gjord på sjuksköterskestudenter synliggjordes behovet av att utveckla en gemensam kommunikation som kan användas under kritiska situationer och vid informationsöverföring mellan läkare och andra sjuksköterskor. Studenter fick genom rollspel lära sig kommunicera enligt SBAR, vilket resulterat i ett intresse att fortsätta använda kommunikationsverktyget i den framtida professionen som sjuksköterskor (Blazeck m.fl., 2015). SBAR rekommenderas att användas vid överrapportering av patienter, då det visat sig leda till mer fokuserad informationsöverföring. En önskan fanns dock att läkare skulle uppmuntra sjuksköterskor att i större utsträckning använda sig av Rekommendationer i SBAR (Cornell m.fl., 2014; Pope m.fl., 2008).
2.3
Kommunikation mellan vårdpersonal
I sjuksköterskors arbete ingår kommunikation inom den egna och mellan andra professioner. Historiskt sett har läkare och sjuksköterskor olika kommunikationssätt i sin respektive
profession, vilket kan leda till missförstånd i kommunikationen. Sjuksköterskor som arbetar patientnära är utbildade i att utföra en mer detaljerad och beskrivande
informationsöverföring, medan läkare är utbildade i att ge kort och direkt
informationsöverföring, vars språk är sakligt och kortfattat. Skillnaderna kunde leda till missförstånd, frustation och felaktig prioritering, samt uteslutande av viktig information angående patienters hälsotillstånd (Pope m.fl., 2008; Stewart & Hand, 2017).
Sjuksköterskor har även uttryckt brist på professionalitet som hinder för att åstadkomma en effektiv kommunikation med läkare. De känner sig ofta stressade, avbrutna och ifrågasatta vid informationsöverföring, vilket skapar ett behov av en kommunikationsmetod för att bli mer förberedda inför samtal med läkare. Detta gäller främst när informationsöverföringen sker via telefonkontakt vilket är vanligt inom äldreomsorgen. Många av samtalen skedde under kvällstid och på helger då den ordinarie läkare ej finns tillgänglig. Det sätter större krav på sjuksköterskor att ge relevant information om patienter som läkare kan grunda sina bedömningar på. Finns det en tidigare arbetsrelation dem emellan underlättas
informationsöverföringen, vilket inte alltid är möjligt om sjuksköterskor är nya i teamet (Tjia m.fl., 2009).
Andra kommunikationsbarriärer som kan identifieras är hierarkin mellan sjuksköterskor och läkare samt mellan allmänsjuksköterskor och specialistsjuksköterskor (Randmaa m.fl., 2019). Erfarenhet och ålder ses inte som ett hinder i kommunikationen, men i vissa fall noteras att äldre läkare och sjuksköterskor lever kvar i en förlegad vårdkultur med uttalad hierarki och därmed kan yngre eller nyexaminerade sjuksköterskor uppfattas som utmanare av kulturen. Det i sin tur kan påverka kommunikationen dem emellan (Curtis m.fl., 2011; Stewart & Hands, 2017).
2.4
Kommunikation och patientsäkerhet
Att bibehålla patientsäkerhet är fortfarande ett stort problem på många sjukhus världen över och den största bidragande orsaken är kommunikationsbrist. Faktorer som anses öka risken för bristande kommunikation är vid överlämnande av patient till annan avdelning eller sjukhus, vid konsultationer mellan vårdpersonal och vid informationsutbyte via telefon (Isager Rabøl m.fl., 2011). Vid överlämnande av patient till annan avdelning fanns behov att kortfattat förmedla nödvändig information om patienter, som aktuellt hälsotillstånd,
förändringar som förväntas ske eller har skett samt uppföljning av vårdbehov (Pokojová & Bártlová, 2018). För att förmedla denna information, framkommer det att standardiserade kommunikationsverktyg likt SBAR fungerar som ett viktigt verktyg i säkerställandet av patientsäkerheten samt ökar förmågan att prioritera viktig information. Bristfällig
kommunikation mellan sjuksköterskor och läkare har konstaterats riskera patientsäkerheten (Tjia m.fl., 2009).
Stor del av kommunikationsbristen handlar främst om läkares förväntningar på
sjuksköterskor att kunna ge medicinskt inriktad informationsöverföring med specifika frågor. Det i sin tur kan hota patientsäkerheten, då sjuksköterskor inte alltid utformar specifika frågor. Bristfällig kommunikation inom hälso- och sjukvård kan leda till sämre vårdplanering för patienter, med onödiga eller uteslutande av viktiga omvårdnadsåtgärder (Jangland m.fl., (2017); Leonardsen, m.fl., 2019). Det är av stor vikt att kommunikationen mellan
vårdskador och onödigt lidande som riskerar den grundläggande omvårdanden av patienter (Blom m.fl., 2015).
2.5
Kultur och kommunikation
Begreppet kultur definieras som den livsstil som förekommer hos en grupp människor eller i en organisation. I gruppen ingår grundläggande värderingar som inom kulturen upplevs normalt. Människor från olika kulturer kommunicerar på olika sätt och inom en större kultur förekommer det delkulturer eller subkulturer. Det är lätt att ta för givet att våra kulturella beteenden gäller överallt, vilket kan ses när en tillvaro på exempelvis arbetsplatsen
förändras. Människor behöver snabbt förstå och definiera den nya kulturen som de befinner sig i. För att samspela med varandra krävs en förutsägbarhet i vad vi själva och andra kan komma att göra. Människor hanterar dagligen olika situationer i den egna kulturen och har vetskap om vilka samtalsämnen som är relevanta, mängd av kommunikation som delges samt när vi ska vara tysta och lyssna. Dessa färdigheter delges under uppväxten och vävs in i den egna kulturen, vilket gör att kommunikationssättet blir rutinerat och självklart för individen. Det är svårt att bryta ett invant kulturbeteende och en ny miljö i en annan kultur kan ses som främmande, trots hårfina skillnader mellan den egna och den andra kulturen (Nilsson & Waldemarson, 2016).
2.6
Sjuksköterskors ansvarsområde
Sjuksköterskor ansvarar för och leder omvårdnadsarbetet kring patienter. Det innebär att sjuksköterskor ska kunna bedöma patienters aktuella hälsotillstånd och besluta, planera, utföra och följa upp omvårdnadsåtgärder samt delegera insatser. Sjuksköterskor har även ett ansvar för att samordna vårdbehov för patienter genom hela vårdkedjan, vilket innefattar kommunikation mellan olika professioner samt kunna genomföra ordinerade
omvårdnadsåtgärder från annan profession. Det är viktigt att sjuksköterskor kan bibehålla en säker informationsöverföring i teamet och vid kommunikation med andra professioner och andra vårdavdelningar. Kompetensbeskrivningen som finns som stöd för sjuksköterskor lyfter användandet av standardiserade informationsöverförings metoder, vilket används vid kommunikation med läkare och vid överrapporteringar. Sjuksköterskors roll innefattar även ett ledarskap inom vårdteamet. Som arbetsledare ska sjuksköterskor initiera och prioritera vårdarbetet utifrån patienters vårdbehov (Svensk sjuksköterskeförening, 2017).
Sjuksköterskors roll som närvarande och kompetent arbetsledare har påvisat en stark betydelse för patientsäkerheten (Jangland m.fl., 2017).
2.7
Teoretiskt perspektiv
SBAR som kommunikationsverktyg saknar en vårdvetenskaplig förankring om hur omvårdnad av patienter påverkas, men kan skapa ett gemensamt språk oberoende av vårdkultur eller profession samt förebygga att etnocentrism uppstår. Leininger (1994, 1995) lyfter att om mångkulturell kommunikation mellan människor ska bli lyckad behövs en
gemensam grund för kommunikationen samt behöver sjuksköterskor inneha kompetens i att kritiskt granska effektiviteten inom sjukvården.
Kunskaper i att kommunicera är en förutsättning för sjuksköterskor att bedriva säker och god omvårdnad. Vården är uppbyggd och bedrivs av människor med olika kulturer och
vårdkulturer. I en vårdkultur förekommer olika professionskulturer, vilka innefattar olika utbildningsbakgrunder. Enligt Pope m.fl. (2008) och Stewart och Hand (2017) är läkare utbildade i att kommunicera sakligt och kortfattat med fokus på diagnos och behandling. Sjuksköterskor har ett helhetsperspektiv på omvårdnaden, vilket innefattar kommunikation som är mer ingående och beskrivande . Det kan leda till missförstånd i kommunikationen. Sjukvårdspersonal med olika kulturella bakgrunder och professioner värderar och har olika synsätt på hur god kommunikation uppnås. Det är därför viktigt att förstå att den egna kulturella förståelsen påverkar individers sätt att kommunicera. Dagens samhälle blir alltmer mångkulturellt, vilket även innefattar hälso-och sjukvården.
2.7.1
Kulturvarelse
Leininger (1994) beskriver kultur som en ritning över hur olika grupper av människor tänker och agerar, samt att kultur är en produkt av den enskilda individens känsloliv. Det är
kulturen med dess trygga och familjära känslor som möjliggör individers förmåga att passa in och anpassa sig till förändringar som kan ske i arbetsmiljön. Därav har den kulturella
bakgrunden stor betydelse för varje enskild individ i en mångkulturell grupp. Vidare
beskriver Leininger (1995) att kultur inte är ett biologiskt arv. Kultur är mer ett systematiskt lärande och ett överförande från en generation till en annan. Därav kan kultur inte ses som något statiskt, utan kultur är dynamiskt och kan förändras, dock kan förändringen ske oförbestämt.
För att olika professioner eller kulturer ska kunna samspela i en mångkulturell miljö måste det finnas en gemensam bild av hur god och konsekvent vård utförs. Människan som kulturvarelse är inte sedd till en person som individ, utan är en del av något större. Som en del av ett samhälle, grupp eller familj. Olika synsätt och tillvägagångssätt påverkar hur individen kommunicerar och även hur denne vill kommunicera. Att vårdpersonal på en avdelning kommer från olika kulturer och subkulturer medför olika sätt att kommunicera. Överförda värderingar, normer och levnadssätt inom en viss kultur styr hur individen tänker, beslutar och utför handlingar. Alla människor bär på en kulturell bakgrund och kulturell mångfald innefattar mer än religion och etnicitet. Kulturell mångfald uppstår i större grupper genom bland annat utbildningsbakgrund, profession, kön och ålder (Leininger, 1991, 1995).
2.7.2
Kultur och subkultur
Inom en större kultur förekommer mindre kulturer, vilka kallas subkulturer. Inom hälso- och sjukvård förekommer det flera olika subkulturer och en av dem är sjuksköterskekulturen, vilken innehåller egna normer och praxis som utgör den till en speciell subkultur. De flesta av subkulturerna inom hälso- och sjukvården har egna värderingar på vad god hälsa är och olika kulturer fokuserar på olika områden i den patientnära vården. Det i sin tur kan leda till stress och konflikter mellan vårdpersonal från olika kulturer. (Leininger, 1994).
Precis som kultur är subkulturen dynamisk och sjuksköterskekulturen har förändrats över tid. Förr bestod subkulturen uteslutande av kvinnor som stod under manliga läkare och sjukhuschefer. Traditionellt var sjuksköterskor tystlåtna och ödmjuka i sällskap med läkare och det förekom maktposition. Det var vanligt förekommande att sjuksköterskor arbetade som assistenter till läkare, där de skulle följa läkares order. Idag är sjuksköterskor autonoma och tillhör en egen professionsgrupp. Detta har skapat nya utmaningar för dagens
sjuksköterskor, som att dela på beslutande och bestämmande tillsammans med andra professioner i vårdteamet. Trots stora förändringar för sjuksköterskor inom vårdkulturen så lever vissa beteenden och normer kvar, vilket många sjuksköterskor i den nya kulturen är medvetna om och aktivt arbetar mot. Varje kultur och subkultur har egna normer för
kommunikation och när människor från olika kulturer möts, kommunicerar individer i första hand utifrån sitt eget kulturella beteendemönster, vilket kan påverka samspelet mellan individerna (Leininger, 1994).
2.7.3
Etnocentrism
Inom en kultur, grupp eller inom en profession kan etnocentrism uppstå, vilket innebär att grupper eller individer anser att den egna kulturen, utbildningen eller tankesättet är det rätta. I arbetet tillsammans med människor med olika kulturella bakgrunder, blir det
naturligt att etnocentrism uppstår. Etnocentrism uppstår när en starkare kultur är i överläge till en annan grupp. Inom hälso- och sjukvård kan detta ses som ett hinder när det kommer till mångkulturell kommunikation. Etnocentrism är något som finns inbyggt hos människor och bidrar till att individer anser att dennes sätt är det bästa och det mest effektiva utifrån ett ”vi och dem” tänkande”. Det innebär att vi som människor bedömer andras kulturer i
jämförelse med vår egen. Då etnocentrism utgår från att den egna kulturen är den sanna, kan detta leda till ett hinder gällande kommunikation och samarbete mellan personer från olika kulturer (Leininger, 1994). Etnocentrism kan därmed påverka omvårdnaden av patienter, om läkarkulturen och sjuksköterskekulturen inte har en samsyn i vad som anses vara god vård (Leininger, 1995).
2.8
Problemformulering
Kommunikation inom hälso- och sjukvården är betydelsefull för patienters omvårdnad och utgör en stabil grund för ett säkert samarbete mellan olika professioner. Patienters aktuella hälsotillstånd och vårdplanering sker via en informationsöverföring som kan ske verbalt eller skriftligt vid rond, vid skiftbyte eller mellan olika vårdavdelningar. Sjuksköterskor har ett omvårdnadsansvar genom hela vårdkedjan i sin roll som arbetsledare och samordnare av patienters vårdplanering. Det ställer stora krav på sjuksköterskor att bibehålla en säker informationsöverföring. Trots detta visar tidigare forskning att bristande kommunikation är bidragande till de avvikelser och vårdskador som sker inom sjukvården idag. Uteblivande av viktig information och misstolkningar av patienters hälsotillstånd riskerar att påverka patientsäkerheten. Olika kulturella bakgrunder med olika beteendemönster påverkar också kommunikationen och samspelet mellan människor. När människor från olika kulturer och professioner med olikartade regler möts kan kommunikationen leda till missförstånd. Det kan leda till bristfällig kommunikation som kan påverka samarbetet i eller mellan olika vårdprofessioner i ett vårdteam, vilket kan leda till sämre omvårdnad för patienter. För att förbättra kommunikationen, stärka patientsäkerheten och förhindra vårdskador har
standardiserade kommunikationsmodeller börjat användas inom hälso- och sjukvård idag. Sjuksköterskor rekommenderas att använda sig av ett standardiserat
kommunikationsverktyg vid informationsöverföring, men används inte konsekvent inom vården av sjuksköterskor. Kunskap om sjuksköterskors användning av SBAR, dess fördelar och nackdelar, kan bidra med viktig kunskap för utbildning och implementering av SBAR i olika vårdkontext och bidra till effektivare kommunikation och stärkt patientsäkerhet.
3
SYFTE
Syftet var att skapa en översikt av sjuksköterskors användning av SBAR som kommunikationsverktyg.
4
METOD
Metoden utgörs av en litteraturöversikt av sjuksköterskors användning av
kommunikationsverktyget SBAR – som grundar sig på en allmän litteraturöversikt enligt Friberg (2017). Motivet till vald metod var att forma en beskrivande sammanställning av redan offentliggjorda forskningsresultat som handlade om sjuksköterskors nyttjande av SBAR. För att åstadkomma en analys från en litteraturöversikt har kvalitativa och
kvantitativa studier använts. Denna metodprocess följde en bestämd ordning som började med urval och datainsamling och sedan avslutades med diskussionsavsnitt. Enligt Friberg (2017) ska metodprocessen följas noggrant vilket är mycket viktigt vid en allmän
litteraturöversikt.
4.1
Urval och datainsamling
Databaser som använts är Cumulative Index to Nursing and Health Litterature (CINAHL Plus), Medline och PubMed, vilka innehåller vetenskapliga artiklar inom vårdvetenskap och medicin. För att genomföra en allmän litteraturöversikt krävs en helhetssyn över tidigare forskning. För att få en helhetssyn måste ett helikopterperspektiv användas. Ett
helikopterperspektiv öppnar upp för möjligheter att se styrkan i artiklarnas innehåll (Friberg, 2017). Vid ett helikopterperspektiv kunde sökord identifieras, vilka användes för att göra en avgränsning i urvalet av artiklar. Vid hög andel träffar på sökord har abstract granskats för att få en överblick om begränsningar i använda sökord bidragit till träffarna. De artiklar som passade in i det berörda området har lästs igenom noggrant. Artiklar som valdes ut var av kvalitativ och kvantitativ ansats samt mixad-metod.
Sökord som användes och artiklar som valdes ut infogades i en sökmatris (Bilaga A) för att ge en tydlighet i sökvägen. Enligt Friberg (2017) är det viktigt att läsaren kan se sökord och sökvägar som använts i arbetet. Utifrån formulerat syfte avgränsades sökorden till Nurse*, Nursing, Registered Nurse, Experience, Communication samt sökord som innefattade olika varianter av SBAR (ISBAR). För att finna relevanta artiklar som hade fokus på
kommunikation mellan sjuksköterskor inkluderades sökordet Shift report. Inklusionkriterier var att artiklarna riktades till allmänsjuksköterskor (RN) innehöll kommunikationsverktyget SBAR och inte var äldre än tio år (2010–2020). Exklusionskriterier som användes var att artiklarna inte hade fokus på specialistvård. Artiklar som refererade till ordet Nurse utan tydlig skillnad mellan allmänna sjuksköterskor och övrig vårdpersonal. Exklusioner har inte gjorts utifrån geografiskt område, ålder, kön eller erfarenheter. Booleska operatorer som AND, OR och NOT användes. Booleska operatorer är en funktion där flera ord skrivs in efter varandra med ord som NOT och AND, vilket gör sökningen mer avgränsad och specifik. För att öka sensitiviteten i sökningen kan ordet OR användas (Karlsson, 2017). Vid boolesk operation med ordet OR kunde sökningen ta med fler varianter av SBAR, exempelvis ISBAR. Söktekniken trunkering användes, vilket innebär att symbolen * sätts i slutet av ordet. Det ger en ökad sökträff i olika böjningsformer, exempelvis Nurs* ger sökträffar på artiklar med ordet Nurse och Nurses (Friberg, 2017). För att säkerhetsställa kvaliteten på artiklarna användes funktionen Peer Review. Peer review innebär att artiklarna blivit granskade av oberoende forskare (Östlund, 2017). I databas PubMed finns inte denna funktion. Artiklarna har istället kontrollerats via Ulrichweb för att säkerställa att de blivit kvalitetsgranskade. Vid kvalitetsgranskningen av valda artiklar har kvalitetsfrågor formulerats inspirerade av Fribergs (2017) förslag. I Fribergs granskningsfrågor ingår 14 frågor för kvalitativa studier och 13 för kvantitativa studier. I detta examensarbete används 12 av kvalitativa frågorna och elva av kvantitativa frågorna. Några av granskningsfrågorna var liknande och valdes därmed att slå ihop till en gemensam fråga. Detta ledde till att två frågor slogs samman till en fråga i dem kvalitativa och kvantitativa granskningarna. Därav blev det en justering i poängsättning för artiklarna. Frågeställningarna formulerades utifrån valet av ämne och syfte. Då både kvalitativa och kvantitativa studier användes bestod granskningen av två separata
granskningsmallar. Artikel som bestod av mixad-metod granskades utifrån de kvalitativa och kvantitativa granskningsmallarna separat. Ett poängsystem användes med tolv som högsta poäng på de kvalitativa artiklarna och elva poäng på de kvantitativa artiklarna se
Kvalitetsgranskning (Bilaga B). Angivna svarsalternativ bestod av ”Ja” eller ”Nej”, där ”Ja” gav ett poäng och ”Nej” noll poäng. Poängindelningen av artiklarna ställdes som följande: Kvalitativa artiklar noll-fyra poäng = låg kvalitet, fem-sju poäng = medel kvalitet och åtta-tolv poäng = hög kvalitet. För kvantitativa artiklar var poängindelningen, noll-fem poäng = låg kvalitet, sex-åtta poäng medelhög kvalitet och nio-elva hög kvalitet. Totalt inkluderades elva artiklar däribland åtta stycken av kvantitativ ansats, två stycken av kvalitativ ansats samt en mixad-metod. Artiklar som valdes till arbetet var av hög eller av medelhög, artiklar med låg kvalitet förkastades. Elva artiklar valdes ut och presenteras i Artikelmatris (Bilaga C).
4.2
Genomförande och analys
Vid allmän litteraturöversikt ska artiklarna genomgå en analys efter att ha blivit kvalitetsgranskade och godkända för arbetet. Analysen innefattar tre steg där första
analyssteget är att noggrant läsa igenom artiklarna flera gånger för att förstå studiernas helhet och sammanhang. Det är av vikt att förstå studiens innehåll (Friberg, 2017). Artiklar som valdes till arbetet lästes igenom flertalet gånger med särskilt fokus på syfte, metod och resultat. Därefter gjordes en sammanfattning i skrift som stöd i den fortsatta analysen.
Under steg två i analysen utfördes en översiktstabell som sammanfattar information över författare, titel, tidskrift, år, land, syfte, ansats, datainsamling, dataanalys, urval, resultat och kvalité (Bilaga C). Enligt Friberg (2017) är dokumentation i en översiktstabell viktigt för att skapa en grund för den fortsatta analysen.
I det tredje steget presenterades alla artiklarnas resultat. Då arbetet bygger på kvalitativa och kvantitativa studier blir det en skillnad på hur resultaten presenteras (Friberg, 2017). De kvalitativa artiklarnas resultat presenterades därför i text och de kvantitativa resultaten presenterades främst i procent och signifikanser. I detta steg utfördes en enskild granskning och sammanställning av funna likheter och olikheter i artiklarnas syfte, metod och resultat. Tillsammans diskuterades och jämfördes respektive fynd i resultaten inför en gemensam sammanställning av resultaten. Detta gjordes för att minimera risken för feltolkning och säkerställa att inget resultat uteblivit. Utifrån analys av likheter och olikheter i studiernas resultat, utmynnande resultaten i fem olika teman: Sjuksköterskors användning av SBAR:s delar, SBAR:s påverkan på sjuksköterskor, kommunikation mellan sjuksköterskor och andra professioner, kommunikation mellan sjuksköterskor samt SBAR och patientsäkerhet.
4.3
Etiska överväganden
Examensarbetet har använt sig av tidigare färdigställd forskning med publicerande resultat. Därmed behövdes inget tillstånd av Etiska Rådet, vilket krävs om forskningen involverar människor i sin datainsamling (SFS 2003:460). För att följa direktiv och riktlinjer under forskningsprocessen lästes Codex (2020) etiska regler och riktlinjer innan arbetet
påbörjades. För att förstå och utföra en datainsamling har endast artiklar skrivna på engelska valts ut. Engelska är inte författarnas modersmål, vilket enligt Kjellström (2017) utgör en risk för feltolkning. Därmed har försiktighet i översättning till svenska tillämpats. Artiklarna har lästs igenom flertalet gånger och diskuterats för att förhindra feltolkning eller förvrängning av artikelns innehåll och resultat.
God forskaretik handlar om att göra viktiga överväganden vid val av artiklar
(Vetenskapsrådet, 2020). Därför har tillförlitlighet kontrollerats i hur artiklarnas design, metod, analys och resultat presenterats i samband med urval. Dessa har sedan
kvalitetsgranskats utefter frågeformuleringar och presenterats i en artikelmatris. För att undvika egen förförståelse har ett öppet sinne använts. Ett öppet sinne har inneburit för författarna att vara beredda att ändra sin uppfattning om bevis från studier har påtalat något som inte överensstämt med författarnas tidigare uppfattning eller kunskap. Därför har artiklar lästs igenom och diskuterats med ett kritiskt tänkande.
Artiklar har genomgått en Peer review, vilket betyder att artiklarna har genomgått referensgranskning (Codex, 2020). Enligt Kjellström (2017) är presentation av resultat utifrån den egna förförståelsen en form av oredlighet i forskningen. Detta har tagits i
beaktning då en litteraturöversikt inte ska utgå från den egna förförståelsen. För att förhindra oredlighet som plagiat och förvrängningar av datamaterial har referensteknik använts, vilket möjliggör att data kan spåras tillbaka till ursprungskällan (Polit & Beck, 2020). Plagiat kan betyda att forskaren framställer andras arbeten som sitt eget och inte anger källan (Kjellström, 2017). För hantera källor korrekt har referering gjorts utifrån att utifrån APA (American Psychological Association, 2020).
5
RESULTAT
SBAR:s olika bokstäver står för Situation, Background, Assessment och Recommendation. I resultatdelen kommer den svenska benämningen användas: Situation, Bakgrund, Aktuellt och Rekommendation. Resultat av artiklarna kommer presenteras utifrån artiklarnas likheter och olikheter i syfte, metod och resultat som utmynnar i teman.
5.1
Artiklarnas syfte
Vid analys av samtliga elva artiklars syften konstaterades att alla handlade om SBAR som standardiserat kommunikationsverktyg. Tio studier hade ett gemensamt syfte att införa och utvärdera användandet av SBAR bland sjuksköterskor (Achrekar m.fl., 2016; Campbell m.fl., 2019; Cornell m.fl., 2013; De Meester m.fl., 2013; Hou m.fl., 2019; Martin & Ciurzynski 2015; McGrath m.fl., 2020; Renz m.fl., 2013; Uhm m.fl., 2018; Vardaman m.fl., 2011). Det som skilde dessa tio syften från varandra var deras fokus på vad som skulle utvärderas. Den elfte studien som avvek från övriga tio studier, hade syftet var att undersöka hur SBAR efterföljdes av sjuksköterskor på en allmän vårdavdelning som sedan tidigare arbetade enligt
kommunikationsverktyget (Beigmoradi, m.fl., 2019).
Fem studier hade fokus på överrapportering mellan sjuksköterskor (Achrekar m.fl., 2016; Campbell m.fl., 2019; Cornell m.fl., 2013; Hou m.fl., 2019; Uhm m.fl., 2018).Tre av dessa hade fokus på överrapporteringen mellan sjuksköterskor på en avdelning (Achrekar m.fl., 2016; Campbell m.fl., 2019; Cornell m.fl., 2013). En av de fem studierna syftade till överrapportering mellan sjuksköterskor i samband med patientöverlämning mellan
intensivvårdsavdelning och allmän vårdavdelning (Uhm m.fl., 2018). En studie syftade till att utvärdera användandet av elektroniskt SBAR i samband med överrapportering vid skiftbyten på olika sjukhusavdelningar (Hou m.fl., 2019)
Fyra studier syftade på patientsäkerheten i kommunikationen mellan sjuksköterskor och andra professioner (De Meester m.fl., 2013; Martin & Ciurzynski, 2015; McGrath m.fl., 2020; Renz m.fl., 2013). Två av dessa fyra studier syftade till kommunikationen mellan
sjuksköterskor och läkare (De Meester m.fl., 2013; Renz m.fl., 2013). En av studiernas syfte var att utvärdera patientsäkerheten genom att förbättra kommunikationen mellan
sjuksköterskor och dialystekniker med SBAR som kommunikationsverktyg på en
mellan sjuksköterskor och undersköterskor med kommunikationsverktyget SBAR på en akutvårdsavdelning (Martin & Ciurzynski, 2015).
I studien av Vardaman m.fl. (2011) fanns ett mer omfattande syfte av hur SBAR som
standardiserad kommunikationsmodell påverkade sjuksköterskor i det dagliga arbetet, varav innefattade omvårdnadsarbete, dokumentation och kommunikation på avdelningarna på ett sjukhus.
5.2
Artiklarnas metod
Av de elva artiklarna bestod åtta av kvantitativ ansats (Achrekar m.fl., 2016; Beigmoradi, m.fl., 2019; Cornell m.fl., 2013; De Meester m.fl., 2013; Hou m.fl., 2019; Martin & Ciurzynski, 2015; McGrath m.fl., 2020; Uhm m.fl., 2018). Två var av kvalitativ ansats (Renz m.fl., 2013; Vardaman m.fl., 2011) och en bestod av mixad metod, där både kvalitativ och kvantitativ ansats användes (Campbell m.fl., 2019).
Sex av dessa artiklar använde sig av observationer som metod för datainsamlingen (Beigmoradi, m.fl., 2019; Campbell m.fl., 2019; Cornell m.fl., 2013; Martin & Ciurzynski, 2015; McGrath m.fl., 2020; Vardaman m.fl., 2011). Tre av dessa använde sig även av ljudupptagningar i samband med observationerna (Beigmoradi, m.fl., 2019; Cornell m.fl., 2013; Vardaman m.fl., 2011) . En skattades med en checklista enligt innehållet i SBAR i en deskriptiv analys (Beigmoradi, m.fl., 2019). I den andra studien registrerades
överrapporteringen utifrån fyra områden, vilka var följande: sjuksköterskeuppgifter, utrustning som användes under rapporten, samarbete i gruppen och vart rapporten skedde och analyserades med ANOVA (Cornell m.fl., 2013). Den sista observationsstudien med ljudupptagning bestod av kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer, med fokus på dokumentation och omvårdnadsaktiviteter innefattande användandet av SBAR och
analyserades med tematisk metod (Vardaman m.fl.,2011).
Följande tre observationsstudier använde sig av frågeformulär med ett före implementering och ett efter implementering (Campbell m.fl., 2019;Martin & Ciurzynski, 2015; McGrath m.fl., 2020). Studien av Campbell m.fl. (2019) använde sig även av en kompletterande checklista (AHRQ) med deskriptiv statistik utifrån 12 olika teman. I studien Martin och Ciurzynski (2015) undersöktes SBAR:s påverkan i kommunikationen mellan sjuksköterskor och undersköterskor vid patientbedömning och utformande av vårdplan, vilket analyserades med deskriptiv analys. I studien av McGrath m.fl. (2020) utbildades all personal i att
rapportera enligt SBAR. Personal fick svara på frågeformulär bestående av fyra skalor om användandet av SBAR och dess påverkan på inrapporterade säkerhetsavvikelser, vilket analyserades och presenterades i procentform.
De sista fem studierna utgick från frågeformulär (Achrekar m.fl., 2016; De Meester m.fl., 2013; Hou, m.fl., 2019; Renz m.fl., 2013; Uhm m.fl., 2018). Studien av Achrekar m.fl. (2016) var av en prospektiv ansats, där granskning genomfördes före, under och efter införande av SBAR vid överrapportering. Dataanalysen utfördes med inferential analys. En Studie av Renz m.fl. (2013) utfördes på ett äldreboende där sjuksköterskor svarade på ett femskaligt
frågeformulär med kompletterande öppna frågor i ett före och efter perspektiv som
pågick i nio månader. Studien innehöll överrapportering enligt SBAR mellan intensivvården och allmänna sjukvårdsavdelningar. Samtliga sjuksköterskor utbildades i
kommunikationsverktyget och blev därefter inspelade under rapporteringarna.
Frågeformulär samlades in från deltagarna före och efter implanteringen av SBAR och analyserades med Chronbacks alfa och Fishersexakt test (Uhm m.fl., 2018). En av studierna som använde sig av frågeformulär i ett före och efter scenario var en interventionsstudie, vilken utfördes på sexton medicinavdelningar. Sjuksköterskor utbildades i användandet av SBAR i kommunikationen med läkare i samband med försämring hos patienter, vilket analyserades med Pearsons chisquare, Cronbachs alfa och Fishers exakt test (De Meester m.fl., 2013). Den andra studien bestod av en kvasistudie, där två likvärdiga sjukhus i form av storlek, bemanning samt vårdkontext jämfördes med varandra för att utvärdera effektiviteten i att överrapportera med hjälp av ISBAR i sitt elektroniska system. Ett sjukhus använde ISBAR som elektronisk design (experimentell grupp) och det andra sjukhuset utförde en elektronisk överrapportering med samma system som tidigare (kontrollgrupp) och analyserades med deskriptiv analys (Hou, m.fl., 2019).
5.3
Artiklarnas resultat
I de elva artiklarnas resultat kunde fem teman identifieras: Sjuksköterskors användande av SBARS:s olika delar, SBAR:s påverkan på sjuksköterskor, SBAR mellan sjuksköterskor och andra professioner, SBAR mellan sjuksköterskor samt SBAR och patientsäkerhet.
5.3.1
Sjuksköterskors användning av SBAR:s olika delar.
Innan implementering av SBAR undersöktes innehållet i rapporteringen för att se om innehållet i rapporterna innehöll alla delar i omvårdnaden för att säkerställa en god överrapportering. Resultat jämfördes sedan med innehållet vid överrapportering efter implementering av SBAR. En ökning sågs i ett före och efter scenario, där användandet av SBAR:s olika delar ökade bland sjuksköterskor. Främsta förbättringen efter införandet av SBAR skedde under kategorin Situation och minsta förändringen i användandet sågs i kategorin Rekommendation (Achrekar m.fl., 2016; Uhm m.fl., 2018). I sjuksköterskors dokumentation kunde liknande resultat tydas, där Aktuellt (47%) sågs som enklast och Rekommendation som svårast (47%) med signifikansvärde på p = 0.043. Kvaliteten på informationen bland de sjuksköterskor som använde sig av SBAR:s delar ökade enligt skattningsskala från 4,74 till 5,21 med signifikansvärde på p = 0.003 (Uhm m.fl., 2018). Den höga användningen av Situation kunde även styrkas i en kontrollstudie med syfte att
fastställa sjuksköterskors färdigheter i att överrapportera enligt SBAR och dess innehåll. Sjuksköterskor använde sig till 90% av kategorin Situation vid överrapporteringar. Däremot kunde en skillnad ses i användandet av Rekommendation i samma studie, där användandet av Rekommendation uppgick till 92.5% vid överrapporteringar (Beigmoradi m.fl., 2019). Det höga användandet av Rekommendation uttalades även i en studie av McGrath m.fl. (2020) då användandet av Rekommendation skapade en påminnelse för rapporterande
sjuksköterskor om viktiga åtgärder som inte utförts, ska utföras eller vad mottagande personal behöver vara extra uppmärksam på angående patienter.
I studierna sågs förbättring i användandet av SBAR:s olika delar (Achrekar m.fl., 2016; Uhm m.fl., 2018). Dock kunde skillnad ses i vilka delar av SBAR som användes mest av
sjuksköterskor. En skillnad i vad som togs upp i SBAR kunde skilja beroende på vilken sjuksköterska som rapporterade och dennes fokus på vad som ansågs relevant information (Achrekar m.fl., 2016). En variation av användandet av SBAR:s olika delar kunde även skilja sig beroende på vilken vårdinrättning som sjuksköterskor arbetade inom. Detta då
avdelningar har olika fokus på patienters omvårdnadsbehov (Achrekar m.fl., 2016; Uhm m.fl., 2018). Användandet av SBAR ansågs av 76% av sjuksköterskor som användbart i det dagliga arbetet i samband med dokumentationen vid patientnära vård (Achrekar m.fl., 2016).
5.3.2
SBAR:s påverkan på sjuksköterskor
SBAR har visat sig ha en stor betydelse för sjuksköterskors dagliga arbetsuppgifter, vilket innefattar informationsöverföring, arbetsfördelning på avdelningen och planering av omvårdnadsåtgärder. En negativ aspekt i införandet av SBAR på två sjukhus speglades i en attityd hos vissa sjuksköterskor som uppfattade SBAR som en tillfällig trend, vilket gjorde att de inte tog till sig kommunikationsverktyget (Vardaman m.fl., 2011). Däremot svarade samtliga sjuksköterskor i en studie att dem ville fortsätta med SBAR som
kommunikationsverktyg efter utvärderingen av kommunikationsverktyget (McGrath m.fl., 2020).
SBAR som standardiserat kommunikationsverktyg förbättrade sjuksköterskors
kommunikationsförmåga och stärkte legitimiteten i professionen. Sjuksköterskor upplevde en starkare autonomi samt att de blev respekterade och lyssnade på vid kontakt med läkare. Efter införande av SBAR blev sjuksköterskor mer beslutfattande i patienters omvårdnad, vilket även stärkte sjuksköterskors roll som omvårdnadsansvariga. Studierna påvisade även att SBAR kunde stärka nyutbildade sjuksköterskor och underlätta för nyanställda
sjuksköterskor, då kommunikationsverktyget skapade en gemensam rutin, möjliggjorde ett snabbare beslutfattande samt gav en helhetsbild av patienter (Renz m.fl., 2013; Vardaman m.fl., 2011). SBAR har även visat potential i att minska sjuksköterskors stress i samband med informationsöverföring (Renz m.fl., 2013). Vilket kan kopplas till Vardaman m.fl. (2011) studie där äldre sjuksköterskor i intervjuer reflekterade över hur arbetstempot ökat sedan 1970 - 80-talet och ansåg att SBAR med sin korta och specifika modell passade in i dagens vårdarbete.
5.3.3
SBAR mellan sjuksköterskor och andra professioner
SBAR hjälpte sjuksköterskor att effektivisera och konkretisera informationen. Efter införande av SBAR blev sjuksköterskor tryggare i kommunikationen med läkare och förtroende kunde lättare inledas. Förtroende med läkare kunde lättare inledas då sjuksköterskor blev mer förberedda i vad som skulle överrapporteras och prioritera ordningsföljden av informationen. Sjuksköterskor som arbetar inom äldreboenden
kommunicerar ofta med läkare via telefon, vilket kan ses som hinder för god kommunikation. Denna kommunikation ställer högre krav på sjuksköterskor att ge en tydlig bild av
situationen, då läkares bedömning utgår från det som sjuksköterskor rapporterar. (Renz m.fl., 2013).
Sjuksköterskor påtalade en förbättring med SBAR som kommunikationsverktyg, dock upplevdes SBAR som tidskrävande när de skulle förbereda sig inför telefonkontakt med läkare (Renz m.fl., 2013). Även om SBAR beskrevs som tidskrävande, upplevde fler
sjuksköterskor att läkare lyssnade mer på vad som rapporterades efter införandet av SBAR (Renz m.fl., 2013; Vardaman m.fl., 2011). Med SBAR som mall inför telefonkontakt med läkare upplevde sjuksköterskor inom äldreboende att kommunikationen förbättrades, de kände sig mer bekväma i att kontakta läkare. Upplevelsen av att störa läkare samt intrycket av att den egna åsikten avfärdades minskade. Sjuksköterskor uppgav även att upplevelsen av stress minskade. Innan SBAR uppgav sjuksköterskor att de ofta blev avbrutna och stressade när de skulle förklara orsaken till kontakten med läkaren.
Efter utbildning och implemtering av SBAR på en sjukhusavdelning stärktes sjuksköterskors självkänsla och kommunikationen med läkare ökade från 62.9 till 68.9 (p <0.001). Det framgick även att sjuksköterskor vågade ta kontakt med läkare under ett tidigare skede vid försämring av patienters allmäntillstånd, vilket ledde till att fler patienter flyttades över till intensivvårdsavdelning för fortsatt vård. Det kan ses som effekt av ökad självsäkerhet hos sjuksköterskor i sin patientbedömning inför kontakt med läkare (De Meester m.fl., 2013). Efter att SBAR implementerats ökade även kommunikationen och samarbetet mellan sjuksköterskor och undersköterskor, vilket bidrog till en bättre och mer effektiv omvårdnad. Ett närmare samarbete och en teamkänsla mellan sjuksköterskor och undersköterskor möjliggjordes då kommunikationen mellan yrkesgrupperna förbättrades, vilket gjorde att de kunde samordna omvårdnaden kring patienten tillsammans. Detta resulterade i en större arbetstillfredsställelse för sjuksköterskor. Före införandet av SBAR arbetade sjuksköterskor och undersköterskor parallellt med varandra, vilket medförde att redan utförda
omvårdnadsuppgifter upprepades samt att patienter fick återberätta sin historia flera gånger (Martin & Ciurzynski, 2015).
5.3.4
SBAR mellan sjuksköterskor
Positiva effekter av SBAR kunde även ses i kommunikationen mellan sjuksköterskor på olika avdelningar i samband med patientöverlämning och rapportering. I en studie om
sjuksköterskors rapportering av patienter mellan specialistsjuksköterskor och allmänna sjuksköterskor ökade mottagande allmänsjuksköterskors uppfattning om kvaliteten på rapporteringen. Uppfattning av förbättring ökade från innan implementering på en sjugradig skala från 4.74 till 5.21 efter nio månaders användande av SBAR, med signifikansvärde på p<0.003. I ljudupptagningarna noterades förekomsten av felaktig eller bristfällig
överrapportering minskade från 51.2% till 34.4% under samma period, men minskningen var inte signifikant (p= 0.23). Resultatet kunde kopplas till minskat antal telefonsamtal som utfördes mellan avdelningarna för att komplettera eller verifiera information om patienter som inte framfördes vid överrapporteringen. Före införandet av SBAR krävdes återkoppling via telefon vid 70.7% av utförda överlämningar. Efter nio månaders användning av SBAR minskade andelen återkopplingar via telefon till 45.9% (p = 0.002). I resultatet framgår att SBAR hjälpte allmänn sjuksköterskor att få en uppdaterad information om patienter samt kunna samordna omvårdnaden, vilket inte uppfylldes under tidigare version av
rapporteringsmetod (Uhm m.fl., 2018). Sjuksköterskor (79%) uppgav att SBAR underlättade vid överrapporteringar (Achrecar m.fl., (2016). Detta påvisades även i studier av Renz m.fl. (2013) och Vardaman m.fl. (2011) där sjuksköterskor upplevde att SBAR vid
överrapporteringar gav dem stöd i att organisera sina tankar och effektivisera överrapporteringarna.
I en observationsstudie konstaterades ingen förbättring före och efter implementering av SBAR gällande tidsåtgången vid sjuksköterskors överrapporteringar. Medeltid före
implementering var 28 minuter och efter implementering var medeltiden 31.2 minuter (p< 0.03). Tiden vid överrapporteringen ökade, men sjuksköterskor upplevde istället att rapporten blev mer patientfokuserad. Det kunde stärkas av observationerna då
överrapporteringen fick högre innehåll av patientrelevant information med ökning från 54.6% till 62.7% (p < 0.034). Även mängd verbal kommunikation observerades. Innan implementering innehöll rapporterna 29.5% av verbal kommunikation. Efter införande av SBAR i pappersform ökade den verbala kommunikationen till 49.3% (p<0.01). I
observationerna noterades att av alla överrapporteringar före och efter implementering av SBAR innehöll 95% någon form av irrelevant kommunikation som inte innefattade patienters omvårdnad (Cornell m.fl., 2013).
Överrapportering som sker med hjälp av dator benämns som elektronisk överrapportering. I samband med SBAR implementering i elektronisk form vid överrapportering noterades förändringar hos mottagande sjuksköterskor i att utföra egna anteckningar under rapporten. Före SBAR utförde 35% av sjuksköterskor egna anteckningar vid mottagandet av rapport, vilket minskade till 5.8% i samband med elektronisk överrapportering (p < 0.01). Samtidigt lyfte studien att efter införandet av elektronisk SBAR ökade kvaliteten och mängden
information i rapporten medan tidsåtgången var densamma (p<0.03) (Cornell m.fl., 2013). Skillnader i användande av elektroniskt SBAR kunde även ses hos rapporterande
sjuksköterskor där elektronisk överrapportering jämfördes mellan två olika sjukhus. Ett sjukhus använde sig av tidigare system (kontrollgrupp) och det andra sjukhuset använde ISBAR struktur i systemet (experimentell grupp). Skillnader som noterades var att med ISBARs struktur var kvaliteten på överrapporteringen inte lika beroende av sjuksköterskors egna kognitiva förmågor eller verbala färdigheter för att kunna utföra en effektiv
överrapportering. I kontrollgruppen skattades sjuksköterskors krav på kognitiva och verbala förmågor högre på en fem gradig skala för att kunna utföra en effektiv överrapportering än vad experimentgruppen skattade för att uppnå en god överrapportering (p= 0.001). Även individuella förmågor i ledarskapet skattades högre i kontrollgruppen än experimentgruppen för att uppnå en god överrapportering (p= 0.01). Studien poängterar att då ett ISBAR baserat elektroniskt system visar information i fönster för I-S-B-A-R är det av vikt att användare blir introducerade i verktyget och systemets uppbyggnad för att skapa tydlighet vid
överrapportering (Hou m.fl., 2019). Det kan kopplas till studien av Achrekar m.fl., (2016), där 16% av sjuksköterskor upplevde det som svårt att förstå strukturen i SBAR och hur verktyget skulle användas vid dokumentation.
5.3.5
SBAR och patientsäkerhet
I en interventionsstudie om kommunikation, kritiskt tänkande och patientsäkerhet fick sjuksköterskor högre poäng i samtliga kategorier efter införandet av SBAR.
Sjuksköterskors totala poäng förbättrades från 58 till 64 poäng (p < 0.001). Även patientjournaler granskades, vilket visade att patientsäkerhetsavvikelser minskade efter införande av SBAR. Detta påvisades då journaler före införandet endast innehöll 33% av viktig information om patienters hälsotillstånd och efter införandet av SBAR ökade
innehållet till 56% (De Meester m.fl., 2013). Detta resultat kan även ses i en studie på en dialysavdelning, där antal rapporterade avvikelser om vårdskador, missade medicineringar, borttappade labbsvar eller felaktig användning av medicinutrustning minskade från 36 till nio rapporterade avvikelser (p < 0.05) efter införande av SBAR (McGrath m.fl., 2020). Studiernas resultat i att SBAR ökar patientsäkerheten kan kopplas till sjuksköterskors upplevelse av patientsäkerhet vid användandet av SBAR som kommunikationsverktyg. I studien av Achrekar m.fl. (2016) upplevde 63% av sjuksköterskor att SBAR förbättrade patientsäkerheten. Detta kunde även ses i studien av Campbell m.fl. (2019), där
sjuksköterskor svarade på en sjugradig skala om SBAR:s påverkan av patientsäkerheten. Efter införandet av SBAR upplevde sjuksköterskor att vårdskador relaterade till ofullständiga överrapporteringar minskade från 57% till 16%, samtidigt som upplevelsen av att mottaga en fullständig rapport ökade från 43% till 77%.
Med SBAR kunde sjuksköterskor på en allmän vårdavdelning i ett tidigare skede upptäckte förändringar i patienters hälsotillstånd, vilket krävde vård på intensivvårdsavdelning. Detta resulterade i att antalet oplanerade inläggningar från allmänna avdelningar till
intensivvårdsavdelningar ökade från 51 inläggningar till 105 inläggningar (p < 0.001). Det resulterade i antalet oförutsedda dödsfall minskade från 16 dödsfall till 5 dödsfall (p<0.001) efter införandet av SBAR (De Meester m.fl., 2013). En liknande studie visade också på en förbättring gällande minskning av avvikelser och utelämnande av information under överrapporteringen mellan intensivvården och den allmänna vårdavdelningen.
Sjuksköterskor uppgav att upplevelsen av felaktigheter under överrapporteringen minskade från 2.68 till 2.3 på en sjugradig skala (p > 0.001), och behovet av att återkoppla för att verifiera information minskade (Uhm m.fl., 2018).
6
DISKUSSION
Avsnittet inleds med resultatdiskussion vilket består av två delar, syften och metoder samt resultat. Därefter följer metoddiskussion och etikdiskussion. Avsnittet avslutas med slutsats samt förslag på vidare forskning.
6.1
Resultatdiskussion
Resultatdiskussionen inleds med diskussion om studiernas syften och metoder. Därefter följer diskussion om studiernas resultat med återkoppling till tidigare forskning i
bakgrunden, sjuksköterskors ansvarsområde samt vårdvetenskapligt perspektiv.
6.1.1
Syften och metoder
Det fanns flera likheter mellan syften i de inkluderade artiklarna då de alla berör sjuksköterskors användning av SBAR, men det fanns även en del skillnader. Skillnader framkom främst i relation till vilka vårdsituationer som SBAR studerat i och med vilka som
sjuksköterskor kommunicerar via SBAR tillsammans med. En studie skiljde sig mest från övriga studier då den studerade SBAR på en vårdenhet där verktyget sedan tidigare fanns implementerat. En Reflektion av att flera artiklar valt att studera implementering av SBAR för sjuksköterskor kan bero på att SBAR inte är så välanvänt än av sjuksköterskor. Att använda kommunikationsverktyg har vistats underlätta kommunikationen mellan professioner samt höja patientsäkerheten (Pope m.fl., 2007).
Två av artiklarna var av kvalitativ ansats. Det är av fördel att använda sig av kvalitativa studier för att få fram sjuksköterskors upplevelser av användningen av
kommunikationsverktyget och genom denna metod gavs sjuksköterskor en större möjlighet att beskriva sina upplevelser. Ansatsen är användbar när forskaren vill undersöka
upplevelser och känslor kring ett fenomen (Henricson & Billhult, 2017). En av de kvalitativa artiklarna använde sig av semistrukturerad intervju. Deltagarna var inte bundna till
bestämda frågor, utan kunde tala fritt om hur deras vardag uppfattades samt vilka
arbetsuppgifter som utfördes under arbetspasset. Polit och Beck (2020) lyfter styrkan med semistrukturerade intervjuer då metoden använder sig av ämnesområden som ska täckas under intervjun istället för specifika frågor. Detta leder till att deltagarna får tala öppet och fritt, vilket kan bidra till att deltagarnas erfarenheter inom ämnet kommer fram. Varje intervju blir mer personlig då varje deltagare inte svarar på samma fråga. En nackdel med studier som använder sig av intervjuer kan vara att intervjuaren har möjlighet att påverka deltagaren genom valet av att ställa följdfrågor samt hur väl denne kan få deltagaren att känna sig trygg med att öppna upp sig. Den andra kvalitativa studiens metod bestod av frågeformulär med öppna frågor. Fördelen med öppna frågor beskriver Polit och Beck (2020) möjliggör att deltagaren får längre tid på sig och kan svara på frågorna i lugn och ro. Det betyder att upplevelser inte stressas fram, utan deltagaren får tid att fundera över sina svar. Metoden kan vara av fördel än om studien valt semistrukturerad intervju, då deltagarna skulle kunna uppleva obehag att lyfta negativa aspekter hos andra professioner under intervju. Därför kan frågeformulär bli mer sanningsenlig. Enligt Polit och Beck (2020) kan frågeformulär föredras vid frågor som kan upplevas som känsliga, för ett mer sanningsenligt svar.
Flertalet av artiklarna bestod av kvantitativ ansats. En kvantitativ ansats är lämplig om forskaren vill kartlägga eller beskriva något utan någon djupare analys, eller om forskaren önskar att jämföra olika fenomen (Billhult, 2017). De flesta av studierna med kvantitativ ansats i examensarbetet har haft ett syfte att undersöka effekten av SBAR i ett före och efter perspektiv, det vill säga att jämföra kommunikation, samarbete och påverkan av
patientsäkerheten före och efter ett införande av SBAR.
Av åtta kvantitativa studier bestod fem av observationsstudier. Metoden ansågs passande, då studierna var ett förbättringsprojekt genom att implementera SBAR som
kommunikationsverktyg. Enligt Polit och Beck (2020) används observationsstudier med fördel vid förbättringsprojekt inom sjukvården. Två av observationsstudierna använde sig även av ljudupptagningar. Vid observationer används ofta skattningsskalor eller checklistor för att i siffror specificera hur ofta ett fenomen eller händelse sker under observationerna. Inför observationerna är det viktigt att observatörerna är insatta och att definitionen av vad som skall observeras är tydlig för att undvika bias. Fördelar i att använda sig av
ljudupptagningar i samband med observationer är att det ger en möjlighet att analysera materialet i efterhand (Polit & Beck, 2020), vilket kan ses som en styrka i studierna. Två av de kvantitativa studierna kompletterades med frågeformulär med slutna frågor i ett före och
efter perspektiv. Enligt Polit och Beck (2020) är fördelen med frågeformulären med slutna frågor att det minimerar risken för bias, men forskarens val av hur formuläret skall skrivas kan påverka deltagandet.
En annan kvantitativ studie som hade fokus på ett före och ett efter perspektiv vid införandet av SBAR, hade förutom ljudupptagning av kommunikationen mellan sjuksköterskor och läkare via telefon även färdiga enkäter. Metoden ansågs vara ett bra val då studien kunde påvisa tydligt vad i kommunikationen som förändrats eller var oförändrat efter införandet av SBAR. Studier som använder sig av färdiga enkäter likt denna i studien beskrivs av Billhult (2017) som en fördel då forskaren får de exakta svar som denne är ute efter. Dock finns nackdelar med enkäter som att frågorna kan missförstås av deltagarna. Att
observationsstudierna kompletterats med ljudupptagningar och enkäter kan ses som en styrka, då observationer lägger vikt på observatörens förmågor kan kompletterande datainsamlingar stärka observationerna. Polit och Beck (2020) beskriver detta som
triangulering. Genom triangulering används olika insamlingsmetoder för att komma så nära sanningen som möjligt. Enligt Mårtensson och Fridlund (2017) är triangulering ett sätt att öka trovärdigheten i arbetet.
En av artiklarnas metod bestod av att med genom frågeformulär och ljudupptagning samla in data före, under och efter ett införande av SBAR i verksamheten, vilket också kännetecknar en longitudinell prospektiv studie. Enligt Billhult (2017) är longitudinell en studie vars datainsamling sker i framtiden och inte finns tillgänglig vid planeringen inför studien. Fördelen med denna typ av metod kan vara att den påvisar tydligt hur effekten av SBAR påverkat sjuksköterskor från början till slut av studien. Enligt Billhult (2017) finns det dock nackdelar med prospektiv longitudinella studier, som svårigheter i att behålla deltagarna under hela studiens gång. Denna studie hade endast ett bortfall av deltagande
sjuksköterskor, vilket stärker studien i att många deltagare fullföljde studien. Studien vars datainsamling sker i framtiden skiljer sig från studien som hade ett experimentellt upplägg. Studiens syfte var att påverka förekomsten av vårdskador genom att introducera SBAR vid kommunikationen mellan sjuksköterskor och läkare. Metoden bestod av med hjälp av frågeformulär mäta effekten av SBAR gällande förekomst av vårdskador. Patientjournaler kontrollerades utifrån ett före och efter perspektiv och skattades utifrån innehållet av SBAR:s fyra delar i dokumentationen. Vid experimentella studier vill forskaren påverka situationen och sedan se vad som händer samt kunna klarlägga orsakssamband, vilket görs vid
interventionsstudier (Billhult, 2017). I studien utbildades sjuksköterskor i att använda sig av SBAR och uppmuntrades till att med SBAR förbereda sig inför kontakt med läkare. Denna studie till skillnad mot den prospektiva studien, påverkar forskaren studien för att få en förändring.
Bland de kvantitativa studierna fanns ett kvasiexperiment. Metoden bestod av en jämförelse mellan två sjukhus, varav ena sjukhuset fick rapportera enligt ISBAR designat system och det andra sjukhuset använde ett annat elektroniskt överrapporteringssystem. Under ett
kvasiexperiment delas deltagarna inte in slumpmässigt i en jämförelsegrupp utan forskaren väljer att undersöka två grupper där situationen redan från början ser olika ut (Sveriges Psykologiförbund, 2017). Förutom att studien bestod av ett kvasiexperiment bestod metoden av insamling av data via frågeformulär. Frågeformuläret sändes ut till deltagarna på
sjukhuset som webbenkät. Enligt Billhult (2017) är det praktiskt att använda sig av dator för att kunna samla in stora mängder data. Nackdelen med webbenkäter är att det kräver datorvana hos deltagarna samt att det är svårt att avgöra vilka som inte svarat, vilket
