Mälardalens högskola
Akademin för hållbar samhälls- & teknikutveckling HST
Utbrändhet: Omskrivningar av psykisk ohälsa för
att skapa en önskad identitet
av Åsa Söderqvist 651207
Uppsatskurs i socialpsykologi 61-90, HT 2008 Kurskod:SSO106, 15p.
Handledare: Mekuria Bulcha
Innehållsförteckning:
1. INLEDNING………...1
2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING………2
3. DEFINITION AV OLIKA BEGREPP………3
4. DISPOSITON……….3
5. TIDIGARE FORSKNING………4
5:1 Personens egenskaper och upplevelser som orsak till utbrändhet……….3
5:2 Personliga handlingsstrategier som motverkar utbrändhet………5
5:3 Utbrändhet ur ett könsperspektiv………...5
5:4 Utbrändhet ur ett arbetsrelaterat perspektiv………...6
5:5 Utbrändhet är normalt………....6
5:6 Sammanfattning av tidigare forskning………...7
6. TEORETISK OCH BEGREPPSLIG REFERENSRAM………..8
6:1 Social konstruktionism………..8
6:2 Synen på sjukdom………...8
6:3 Identitet genom subjektspositionering………...9
6:4 Den dramaturgiska teorin………...9
7. METOD………..10
7:1 Hermeneutik……….10
7:2 Språkets betydelse………10
7:3 Den hermeneutiska spiralen………..11
7:4 Varför hermeneutik?...11
7:5 Förhållningssätt till intervjupersonen………...12
7:6 Urvalsprocessen och tillvägagångssätt……….12
7:8 Den hermeneutiska analysen………12
7:9 Validitet och reliabilitet………13
7:10 Forskningsetiska principerna………..13
7:11 Kort presentation av deltagarna………..13
8. RESULTAT AV INTERVJUUNDERSÖKNINGEN………14
8:1.1 Självuppfattning………14
8:1.2 Deltagarnas syn på utbrändhet………..16
8:1.3 Utbrändhetsprocessen………...16
8:1.4 Diagnosen……….17
8:1.5 Omgivningens betydelse………...18
8:1.6 Sammanfattning………19
8.2 ANALYS 1………..19
8:2.2 Varför låter ”utbränd” så illa?...20
8:2.3 Varför har männen starkare yrkesroller än kvinnorna?...20
8:2.4 Vad har diagnosens för betydelse?...21
8:2.5 Hur ser omgivningen på utbrändhet?...22
8:2.6 Sammanfattning……….23
8:3 ANALYS 2………..23
8:3.1 Könsrollsuppfattningen.………23
8:3.2 Status- och maktuppfattningen..………24
8:3.3 Uppfattningen om den optimala människan……… 24
8:3.4 Utbrändhetsuppfattningen……...………...………24 8:3.5 Positionering…………..………....25 8:3.6 Förnekaren………...25 8:3.7 Hjälten………...26 8:3.8 Motståndaren……….26 8:3.9 Offret……….26 8:3.10 Sammanfattning………...27 9. DISKUSSION………...27
9:1 Diskussion kring resultatet av studien……….27
9:2 En dramaturgisk tolkning……….28
9:3 Utbrändhet som nödvändigt ont………...29
9:4 Utbrändhet som samhällsfenomen………...30
9:5 Reflektioner kring personliga orsaker till utbrändhet………..31
9:6 Reflektioner kring faktorer som motverkar utbrändhet………...32
9:7 Reflektioner kring könsrelaterade skillnader………...…32
9:8 Reflektioner kring arbetsrelaterad utbrändhet……….33
9:9 Konsekvenser av otydligheter kring utbrändhetsbegreppet……….34
9:10 Reflektioner kring valda perspektiv………...35
9:11 Reflektioner kring vald teori………..35
9:12 Självkritik och förslag till fortsatt forskning………..36
Sammanfattning
Depression, stress och utbrändhet är idag de vanligaste sjukskrivningsorsakerna. Syftet med denna studie var att undersöka hur personer som drabbats av utbrändhet ser på fenomenet och hur det påverkar deras liv utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Deltagarna i studien var tre kvinnor och tre män från olika yrkesgrupper. Resultatet har tolkats med den hermeneutiska metoden och visar att utbrändhet handlar om långvarig psykisk ohälsa som orsakats av att respondenterna inte klarar av att leva upp till de identiteter som de har skapat i interaktionen med andra. Det verkar som om omgivningen hade en annan syn på psykisk ohälsa än vad respondenterna hade vilket fick konsekvenser. Respondenterna upplevde skam och uppfattade omgivningen som oförstående. Omgivningen verkade se utbrända som passiva medan dessa personer ville se sig som aktiva och kunna vara med och påverka sin situation. Genom att respondenterna inte accepterade omgivningens syn på utbrändhet så fick de heller inte den hjälp som de behövde.
Nyckelord: utbrändhet, psykisk ohälsa, identitet, roller
1. Inledning
För ett antal år sedan var värk i rygg och nacke de vanligaste orsakerna till sjukskrivning medan idag är det depression, stress och utbrändhet. En anledning till denna förskjutning kan vara att utbrändhet har fått en väldigt stor uppmärksamhet i media och där igenom fått högre sjukdomsstatus. Dessa artiklar har ökat medvetenheten hos människor och gett namn åt stressrelaterad sjuklighet som inte har haft något namn tidigare. Varje tidsepok har sina sjukdomar och diagnoser som hjälper människor att få bekräftelse och social acceptans för sina upplevelser av ohälsa. Benämningar på sjukdomar påverkas också av kulturen och sammanhanget vi lever i. Det tog cirka tjugo år innan begreppet utbrändhet fick sitt genombrott i Sverige, på 1990-talet. En förklaring kan vara att nu började även utbrändhet att förknippas med män som har statusyrken som läkare, konsulter, tjänstemän inom IT-sektorn. Utbrändhet har kommit att få hög status eftersom produktivitet och handlingskraft uppskattas i vårt samhälle (Krauklis & Schenström 2001:42-44). Frågan är varför sjukskrivningsorsakerna har svängt från rygg- och nackvärk till depression, stress och utbrändhet? Beror det enbart på att utbrändhet har fått en statusstämpel?
För ett antal år sedan blev jag utbränd som det kallas i folkmun. Läkaren gav mig diagnosen utmattningsdepression. Jag hade sedan ett år tillbaka arbetat på ett nyöppnat företag där det saknades struktur och chefen gav motsägelsefulla direktiv. Eftersom jag gillar utmaningar satsade jag stenhårt på att få ordning på företaget. Men efter att hela tiden fått skäll för allt jag inte hade hunnit med och aldrig någon bekräftelse för det jag presterat så tog det stopp. Det kändes verkligen som att ”gå in i en vägg”. Jag mådde psykiskt dåligt och klarade inte av fysiska ansträngningar. De två första veckorna av min sjukskrivning låg jag bara på soffan och kunde inte förmå mig att göra någonting. Jag kunde inte ens läsa eller titta på TV. Sakta började jag återhämta mig och återfick min fysiska hälsa men så fort jag började jobba fick jag ångest och var tvungen att sjukskriva mig igen. Samtidigt möttes jag av en oförståelse på arbetsplatsen där de trodde att allt skulle vara som vanligt och gav mig lika mycket och motsägelsefulla arbetsuppgifter. Jag möttes även av en oförståelse från resten av omgivningen och jag tror att det är många som inte riktigt visste vad utbrändhet var för något och inte visste hur de skulle bemöta mig. Även min husläkare var oförstående och rekommenderade
antidepressiv medicin istället för att gå och prata med någon slags terapeut som jag hade önskemål om. Jag förstod att jag var tvungen att ta tag i min situation själv och sökte upp en samtalsterapeut samt såg till att jag blev uppsagd.
I ett nyhetsreportage på TV4 den 3:e januari 2009 berättar Christina Ahl hur hon efter sju års kamp mot försäkringskassan fått sin utmattningsdepression klassad som arbetsskada i Länsrätten. Försäkringskassan erkänner nu att de har dålig kunskap om utbrändhet och inte har hängt med i den senaste forskningen och ska vidareutbilda personalen om psykiska besvär. I reportaget framgår även att försäkringskassan försöker få det till att orsakerna till utbrändhet ligger hos individen. Enligt källa från försäkringskassan har antalet arbetsskadeklassade minskat år 2007 och ligger nu på samma nivå som 1990. En anledning till att antalet arbetsskadeklassade har sjunkit kan vara försäkringskassans hårdare krav. Jag kommer hela tiden i kontakt med bekanta som har blivit utbrända eller har någon nära sig som fått diagnosen. Precis som jag upplevde under min tid som utbränd så berättar utbrända människor jag möter om en oförstående omgivning. Vad är det för faktorer som bidrar till att människor har olika verklighetsuppfattning om utbrändhet? Hur påverkas den drabbade individen av att samhället visar på bristande förståelse?
Enligt social konstruktionism så skapar människan sin verklighet i interaktionen med andra. Verkligheten är något konstruerat och styrs av våra värderingar. Att människor har olika verklighetsuppfattning beror på kulturella faktorer som bland annat nationalitet, kön, ålder och yrke. Hur människor pratar om utbrändhet påverkas av dessa kulturella faktorer och därför skapas olika sätt att se på detta fenomen. Den oförstående omgivningen handlar därför inte om att de inte förstår utan att människor har olika verklighetsuppfattning. Detta får konsekvenser i samhället vilket bland annat leder till att människor som drabbats av utbrändhet inte får den hjälp som de önskar. Jag hoppas att min studie ska bidra till en ökad förståelse för utbrändhet genom att ta reda på hur personer som drabbats av utbrändhet ser på sin situation och hur det påverkar deras identitetsskapande.
2. Syfte och frågeställning
Det verkar som om utbrändhet vanligtvis drabbar personer som arbetar med människor. Tidigare forskning som jag gått igenom har fokuserat på en specifik yrkesgrupp, exempelvis sjuksköterskor och poliser. Den övervägande forskningen är vanligtvis kvantitativ och söker demografiska förklaringar. Därför vill jag göra en kvalitativ undersökning med människor från olika yrkesgrupper eftersom jag tror att hur människor upplever utbrändhet är något allmängiltigt och inget som tillhör någon speciell yrkesgrupp. Eftersom utbrändhet är ett så vagt begrepp hoppas jag på att finna de olika föreställningar som finns om utbrändhet och därmed tydliggöra att det finns olika sätt att prata om samma fenomen. Jag vill även undersöka hur individer som drabbats av utbrändhet ser på fenomenet och hur det påverkar deras identitetsskapande utifrån de uppfattningar som finns i samhället.
Mina frågeställningar är:
Hur påverkar olika uppfattningar om utbrändhet de drabbade individerna i deras identitetsskapande?
Hur förklarar individer som drabbats av utbrändhet sin situation för omgivningen? Fyller utbrändhet någon funktion för individen?
3. Definition av olika begrepp
Eftersom utbrändhet är ett så vagt begrepp så är det viktigt att jag har en tydlig uppfattning om vad utbrändhet är. För det första finns det många olika begrepp om detta fenomen som till exempel att gå in i väggen eller utbränd vilka används i vardagssammanhang medan utmattningssyndrom eller utmattningsdepression används som kliniska begrepp. Jag har valt att använda begreppet utbränd eftersom jag vill ta reda på hur människor pratar om detta fenomen i samhället. Jag vill ju även ta del av människors upplevelse kring utbrändhet och jag tror att det finns en risk att diskussionerna kan bli för ”kliniska” om jag använder begreppet utmattningsdepression. För mig betyder utbränd en individs känsla av brist på kraft och ork och upplevelsen av apati, frustration, nedstämdhet och maktlöshet.
Identitet definierar jag som en individs uppfattning av sig själv vilken konstrueras i
interaktionen med andra. Identitetsskapandet är styrt av omgivningen och individen har svårt att själv kunna påverka även fast denne kan ha en önskad identitet som den försöker leva upp till.
Roll är en omedveten handling som individen utför, som styrs av vissa sociala regler, för att
göra sig förstådd i sin omgivning. Genom att agera trovärdigt kan individen uppnå sina egna syften.
Psykisk ohälsa definierar jag som ett tillstånd som individen upplever när denne inte klarar av
att skapa eller upprätthålla en önskad identitet. Jag har jämställt utbrändhet med psykisk ohälsa i min studie. Utbrändhet förklaras ofta i fysiska termer men jag har valt att fokusera på den psykiska ohälsa som utbrändhet orsakar. När jag pratar om respondenternas upplevda psykiska ohälsa så handlar det om de situationer där de berättat att de mått dåligt, varit ledsna, att någonting är jobbigt och att de känt sig orkeslösa och så vidare under en längre period.
4. Disposition
Efter att nu ha motiverat varför utbrändhet är ett intressant ämne och redogjort mitt syfte och frågeställningar kommer jag nu att presentera en del av tidigare forskning som finns om utbrändhet. Det finns olika teorier om orsakerna till utbrändhet och jag kommer att redogöra några av dessa. Där efter redogör jag för mina valda perspektiv social konstruktionism och symbolisk interaktionism i avsnittet teoretisk och begreppslig referensram. Jag berättar om vad perspektiven har för syn på människan och verkligheten. Under rubriken metod redovisar jag vad hermeneutik står för, hur jag utfört min studie samt presenterar intervjupersonerna som deltog i studien. Jag tar även upp hur jag försökt skapa validitet och reliabilitet i min studie samt redogör för de forskningsetiska frågorna. I avsnittet resultat redogör jag för hur deltagarna har svarat på mina ställda frågor och i de två analyserna visar jag mina tolkningar av deltagarnas berättelser. Efter det så reflekterar jag över om jag uppfyllt syftet med studien och om jag svarat på mina frågeställningar under rubriken diskussion. Jag jämför även tidigare forskning med mina egna resultat, tar upp om valda perspektiv och metod var bra val och avslutar med självkritik och förslag till fortsatt forskning.
5. Tidigare forskning
Eftersom jag vill undersöka hur man pratar om utbrändhet i samhället och hur den drabbade individen påverkas av det har jag undersökt vilka olika förklaringar till fenomenet jag kan hitta. När jag sökt på Internet och pratat med människor i allmänhet så har jag funnit olika sätt som de pratar om utbrändhet där utbrändhet framställs som inbillad, arbetsrelaterad, personrelaterad eller könsrelaterad. Följer forskningen dessa framställningar eller har forskningen skapat egna förklaringar?
5.1Personens egenskaper och upplevelser som orsak till utbrändhet
Inom psykologin och den kvantitativa forskningen försöker forskare att förklara utbrändhet genom att söka samband mellan utbrändhet och personliga egenskaper. Socialstyrelsen har i en rapport utrett orsaker till utmattningssyndrom utifrån underlag från experter. Resultatet visar att i vilken utsträckning individen bygger sin självkänsla på förmågan att prestera goda resultat verkar öka risken för utbrändhet (Socialstyrelsen 2003). Något som stödjer detta är till exempel Iacovides, Fountoulakis, Kaprinis & Kaprinis (2003) som gjort en grekisk studie och gått igenom tidigare forskning och utifrån sina egna tolkningar utarbetat en teori som bygger på att utbrändhet har sin förklaring i personlighet. De menar att en individs personlighet och inställning till arbetet påverkar hur denne ser på sin situation och detta påverkar om personen blir deprimerad eller förlorar kontrollen. Forskarna menar att en typ A personlighet som karaktäriseras av tävlingsinriktning, fart och hög energi har starkt samband med utbrändhet. Samtidigt som dessa personer hanterar stress bättre så har de så höga krav att känslan av att lyckas är kortvarig och istället fylls dessa personer med en tomhet.
I en psykoanalytisk studie från Belgien undersöktes hur attityder i arbetsrelationer skiljer sig jämfört om personer lider av utbrändhet eller inte. 795 speciallärare inom omvårdnadssektorn svarade på enkätfrågor, varav 30 personer togs ut till semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att personer som inte tar ansvar över sina egna handlingar (vilket ofta leder till konflikter) har större risk att drabbas av utbrändhet (Vanheule, Lievrouw & Verhaeghe 2003). Detta stöds även av Patton & Goddard (2006) som funnit att handlingsstrategier där flykt/undvikande-beteende hade samband med känslomässig utmattning. Dessa forskningsresultat talar emot Iacovides et al.s resultat som menar att hög självkänsla och individens höga krav på sig själv kan leda till utbrändhet. Personer som inte tar ansvar för sina handlingar och har ett undvikande beteende borde ha låga krav på sig själva och därmed ha lägre risk för att bli utbrända.
Karasek & Theorells har utarbetat en krav- och kontrollmodell som handlar om sambandet mellan yttre psykiska krav och möjligheter till beslutsutrymme och stöd som individen får i sin sociala miljö. De menar att forskning visar att det finns starka samband med höga krav och litet beslutsutrymme och ökad risk för sjukdom (Theorell 2003:17). Om vi försöker förstå Vanheule et al.s och Patton et al.s resultat genom krav-kontrollmodellen så kan det vara så att personer med undvikande beteende upplever för höga krav från omgivningen vilket leder till att de tappar kontrollen över situationen. Människor med prestationsbaserad självkänsla blir aldrig nöjda med sina resultat vilket kanske leder till att de upplever så höga krav att de tappar kontrollen. Både Iacovdes et al, Vanheule et als och Patton et al.s resultat verkar tyda på när människor inte upplever att de har kontroll så ökar risken för utbrändhet.
5.2Personliga handlingsstrategier som motverkar utbrändhet
I en kvantitativ studie undersöktes hur ”empowerment” på arbetsplatsen påverkar den mentala hälsan där 2011 sjuksköterskor i Stockholmsregionen deltog i en enkätundersökning. Empowerment definieras som upplevelsen av att kunna påverka, känna meningsfullhet, kompetens och självsäkerhet på arbetsplatsen. Resultatet visar att en hög känsla av empowerment har samband med låg mental ohälsa, mindre utbrändhet och mindre sjukfrånvaro. En hög grad av känslan att kunna påverka hade samband med en låg grad av social dysfunktion. En hög grad av upplevd kompetens hade samband med låga nivåer av somatiska symptom, ångest, depression och sömnbesvär (Hochwälder & Bergsten- Brucefors 2004). Den här studien handlar bland annat om sjuksköterskors upplevelser av att kunna påverka och känna meningsfullhet vilket är viktigt för att undvika psykisk ohälsa. Hochwälder et al. har tagit hänsyn till antal sjukskrivningar och antalet sjukdagar när de har fått fram sina resultat. Däremot har de inte tagit hänsyn till om sjuksköterskorna hade något socialt stöd eller om de kunde påverka sin situation. En annan studie kom fram till att personer som reflekterade strategiskt i relationer, var raka i sin kommunikation men även tog hänsyn till andra människors åsikter hade låg risk att bli utbrända (Vanheule, Lievrouw & Verhaeghe 2003) vilket stödjer Hochwälder et al.s studie. Det verkar som om det är viktigt för individen att ha kontroll över sin arbetssituation och ha möjlighet att påverka för att känna psykiskt välbefinnande.
5.3 Utbrändhet ur ett könsperspektiv
Det har skett en dramatisk ökning av långtidssjukskrivningar i Sverige sedan 1997 och beror på stor del att den psykiska ohälsan har ökat, speciellt inom yrken som innebär mycket ansvar och kontakt med andra människor (Socialstyrelsen 2003). Eftersom vård och omsorgsyrkena är kvinnodominerande så kan man anta att det är inom denna grupp som den psykiska ohälsan har ökat.
I en australiensisk enkätstudie där 152 arbetsplatsförmedlare från 18 olika organisationer deltog undersöktes deltagarnas personlighetsdimensioner och handlingsstrategier betydelse för utbrändhet ur ett könsperspektiv. Resultatet visar att det finns könsskillnader när det gäller handlingsstrategier då kvinnor i högre grad än män söker socialt stöd vilket har ett samband med känslomässig utmattning (Patton & Goddard 2006). Det verkar som om det är fler kvinnor än män som lider av psykisk ohälsa samtidigt som kvinnorna söker mer socialt stöd när de ska fatta beslut jämfört med män. Att söka socialt stöd kan handla om att individen känner sig osäker på sig själv men även att denne bryr sig om omgivningens åsikter. Denna forskning verkar bekräfta forskning som säger att undvikande beteende när det gäller att fatta beslut har samband med utbrändhet (Vanheule, Lievrouw & Verhaeghe 2003; Patton & Goddard 2006). Personer som söker socialt stöd kan känna osäkerhet inför hur de ska uppfatta verkligheten.
I en kvantitativ amerikansk studie undersöktes om faktorerna kön, ålder och etnicitet hade betydelse för stress och utbrändhet. Datauppgifterna kom från en tidigare studie där 1100 poliser svarat på en enkät om stress och våld. Forskarna fann inga signifikanta könsskillnader vad det gällde upplevd stress och utbrändhet. Däremot fanns det könsskillnader vad det gäller negativa upplevelser som våldsamma arrester, arbetskamraters begravningar eller möjligheten
att skjuta någon där kvinnliga poliser upplevde en djupare och mer varaktig effekt än sina manliga kollegor (McCarty, Zhao & Garland 2007).
Eftersom forskning säger att kvinnor söker socialt stöd i högre grad än män så kanske McCarty et al.s resultat visar att kvinnor får djupare och mer varaktigare effekter av negativa upplevelser för att de reflekterar och bearbetar sina upplevelser på ett djupare plan jämfört med män.
5.4 Utbrändhet ur ett arbetsrelaterat perspektiv
Organisationer har blivit alltmer flexibla och det finns ingen gräns för hur mycket eller lite, hur bra eller snabbt man kan och bör arbeta. Medarbetaren har en större frihet men därigenom en större otrygghet. När arbetet saknar ramar lockas människor att anstränga sig bortom sin förmåga (Allvin, Aronsson, Hagström, Johansson, Lundberg 2006:10,18). Människan mår bra av trygghet och förutsägbarhet och är beroende av socialt stöd och stabila relationer. Men dessa omfattande och ständigt pågående organisationsförändringar skapar otrygghet och osäkerhet och innebär ofta att stabila relationer bryts (Krauklis & Schenström 2001:40). Tidigare forskning har funnit klara evidens för att det finns ett samband mellan arbetsrelaterad stress och psykisk ohälsa (Socialstyrelsen 2003).
I en svensk, kvalitativ hälsostudie intervjuades 32 långtidssjukskrivna med diagnosen utbrändhet. Deltagarna i studien kom från vård- och serviceyrken. Metoden som användes var grundad teori. Forskarna fann en tydlig process som samtliga sjukskrivna hade gått igenom innan diagnosen. Det började med omorganisering och/eller nedskärningar med ökad arbetsbelastning och en känsla av förlorad kontroll hos de anställda. De sociala banden blev svagare på grund av upplösta personalgrupper och konflikter blev vanliga. De anställda upplevde ökade och orimliga krav. Stressnivån ökade, misstro och försämrad självkänsla bland de anställda uppstod. Det näst sista steget var hälsoproblem och starka känslor som ilska och skam och det sista steget var kollaps (Eriksson, Starrin & Janson 2008). Studien beskriver hur olika faktorer ger upphov till stress och i slutänden utbrändhet men även att det är en process som pågår en längre tid.
I en annan svensk kvalitativ hälsostudie intervjuades 30 sjukvårdschefer och resultatet påminner om Eriksson et al. Deltagarna beskriver hur nedskärningar och ständiga omorganiseringar påverkar personalen negativt och skapar en spiral av pessimism och maktlöshet (Glasberg, Norberg & Söderberg 2007). När stressnivån blir för hög och för långvarig tappar individen greppet om tillvaron och bryter ihop både fysiskt och psykiskt. I både Eriksson et als och Glasberg et als studier beskriver de berörda personerna om hur deras yrkesstolthet blir omöjlig att leva upp till. Deras yrkesidentiteter krackelerar och de vet inte längre hur de ska agera och deras verklighet blir oförståelig. Orsaken till arbetsrelaterad utbrändhet verkar vara de flexibla organisationerna där medarbetarna saknar ramar och inte riktigt vet vad som krävs av dem.
5.5 Utbrändhet är normalt
En uppfattning som man hör ute i samhället är den om att utbrändhet är ett påhittat fenomen.
”I debatten om utbrändhet hör man ofta i massmedier teorier om att svenskar har blivit lata, omoraliska eller klemiga och att detta skulle förklara vår ökade känsla av stress. Dessa debattörer gör gärna gällande att utbrändhet är påhittat av folk som känner efter”(Theorell 2003:11).
Ordet utbränd används som ett vardagsuttryck för utmattningsdepression men kan även användas när människor talar om allmän utmattning eller trötthet vid lindrig psykisk och fysisk belastning. Denna vida användning av begreppet har bidragit till att de som drabbas av detta svåra utmattningstillstånd ibland inte får den hjälp eller förståelse som de behöver. Det finns inte heller någon medicinsk definition av begreppet utbrändhet och finns inte med i något medicinskt diagnosregister. Däremot finns 130 olika symptom som kopplas till utbrändhet beskrivna i litteratur vilket beskriver hur dåligt begränsat begreppet är och vilken förvirring det kan leda till (Krauklis & Schenström 2001:75).
I en etnografisk studie gjordes fältstudier på fem sjukhus med uppföljande intervjuer. På ett av sjukhusen sågs utbrändhet som något normalt, något som tillhörde arbetet. En person ansåg att utbrändhet gjorde yrket mer intressant och om man inte blev utbränd så jobbade man inte tillräckligt hårt. Utbrändhet sågs inte som ett personligt misslyckande utan som ett socialt tillstånd. En person förklarade att utbrändhet gjorde yrkeserfarenheterna mer spännande. En annan menade om människor inte blev utbrända så jobbade de inte tillräckligt hårt. På de fyra andra sjukhusen beskrev dock personalen utbrändhet i negativa termer. Utbränd personal använde ord som skräp, börda, tvetydighet och missförstådd när de beskrev sin situation. (Meyerson 1994).
Det finns knapphändig forskning inom framställningen om att utbrändhet inte existerar. En förklaring kan vara att det är svårt att forska om fenomen som man inte anser finns. Men det är även svårt rent forskningsetiskt att intervjua människor som upplever sig som utbrända för att sedan lägga fram ett resultat som säger att de bara inbillar sig. Att begreppet utbrändhet är så mångtydigt försvårar också forskning inom detta område. Forskarna använder sig av begreppet utbrändhet fast det används på så många olika sätt och de definierar inte riktigt vad de menar med utbrändhet vilket kan bidra till missförstånd.
5.6 Sammanfattning av tidigare forskning
Forskning visar att självkänsla och förmågan att prestera goda resultat har samband med utbrändhet. Dessa individer ställer höga krav på sig själva och har svårt att finna tillfredsställelse i sina resultat vilket till slut kan leda till utmattning. Men även personer som har ett undvikande beteende och svårt att ta konflikter ligger i riskzonen för att bli utbränd. Kanske på grund av att de upplever att kraven från omgivningen är högre än de krav de har på sig själva. Annan forskning stödjer att kunna påverka, känna meningsfullhet, kompetens och självsäkerhet på arbetsplatsen motverkar risken för att bli utbränd. Även personer som är raka i sin kommunikation har minskad risk för denna diagnos. Det verkar även som om det finns könsskillnader vad det gäller utbrändhet då kvinnor upplever en djupare och långvarigare effekt av stress jämfört med män. Kvinnor verkar även ha ett annat handlingsmönster och söker mer socialt stöd i sin arbetssituation viket kan leda till utbrändhet. Forskning visar att utbrändhet är en lång process av upplevd stress och förlorad kontroll som slutligen leder till kollaps. Forskning visar även att utbrändhet ofta är arbetsrelaterad. En förklaring i samhället handlar om att utbrändhet är ett normalt tillstånd eller något påhittat. Det kan bero på att utbrändhet är ett luddigt begrepp som kan betyda olika saker för olika personer.
6. Teoretisk och begreppslig referensram
Det finns olika perspektiv som man kan försöka tolka omvärlden utifrån. Varje perspektiv har sin förklaring. Social konstruktionism ifrågasätter människors sätt att se på verkligheten och jag tycker att denna teori är användbar till att tolka hur människor ser på utbrändhet. Jag ska lyssna på hur olika människor beskriver utbrändhet utan att värdera om det är rätt eller fel. Symbolisk interaktionism har i stort sett samma tankesätt som social konstruktionism men jag tycker att det förstnämnda perspektivet förtydligar hur människors interaktion ser ut. Jag kommer här att förklara hur social konstruktionism och symbolisk interaktionism ser på verkligheten och redogöra för hur de ser på olika fenomen i samhället.
6.1 Social konstruktionism
Social konstruktionism är ett kritiskt perspektiv och ifrågasätter människors sätt att ta världen och sig själva för given. Istället menar perspektivet att verkligheten skapas socialt genom interaktion där språket är ett viktigt verktyg. Kunskap är inget som en person har utan är något som skapas tillsammans med andra människor (Burr 2003:2-3). Social konstruktionism är alltså kritisk till människors vardagskunskaper eftersom vi tar dessa för givet, de skapar fördomar och hindrar oss från att se saker från andra perspektiv. Till exempel hur vi framställer män och kvinnor begränsar vår förståelse till att bara inbegripa dessa framställningar. Samtidigt begränsas de män och kvinnor eftersom de tvingas att agera efter dessa framställningar för att bli trovärdiga i sina roller.
Social konstruktionism har en anti-essensialistisk syn där människan inte har några inre egenskaper eller personlighet och individens agerande är situationsbundet. Personlighet kan istället beskrivas genom kulturella och ekonomiska strukturer. Burr tar upp exemplet girighet som får en betydelse genom vår kultur som värdesätter att äga saker högt och den ekonomiska strukturen där pengar bidrar till begäret att äga. Hjälpsamhet får bara en betydelse i sociala sammanhang. Betydelsen av ord förändras även över tid och därför blir förståelsen historisk (Burr 2003:33).
6.2 Synen på sjukdom
Social konstruktionism anser att sjukdom inte är en fysiologisk orsak. Istället anser perspektivet att sjukdom är socialt konstruerat. När vi påstår att någon är sjuk så gör vi bara en bedömning som till en del relaterar till det fysiologiska tillståndet. Mycket av våra bedömningar vilar på kulturella beskrivningar, normer och värderingar omkring vår möjlighet att prestera våra vanliga aktiviteter (Burr 2003:37). I vårt samhälle är det viktigt att vi presterar på vår arbetsplats. Tidigare forskning visar att otydliga och orimliga krav på en arbetsplats kan orsaka utbrändhet. Om våra normer och värderingar istället skulle gälla människors välbefinnande skulle kanske inte utbrändhet existera. Men Burr påpekar att hälsa, sjukdom och oförmåga inte bara är socialt konstruerat utan upprätthålls av sociala praktiker som ofta tjänar dominanta gruppers intressen i samhället (2003:38).
Diskursiv psykologi ser på diskurser som en instans där språket används och människan är aktiv. Inom makro social konstruktionism har diskurser en annan betydelse och man anser att språket begränsar människan och ger henne givna förutsättningar som hon får eller måste välja mellan. Diskurser på makronivå handlar om ”praktiker som formar objektet om vilket de talar om”. Diskurser är en uppsättning meningar, metaforer, representationer, bilder, historier, påståenden och så vidare som på något sätt producerar en speciell version av händelser. Även kläder, status, kön och så vidare, allt som kan läsas eller tolkas som något ingår i diskurser. Men diskurserna har inte sitt ursprung i personers privata upplevelse utan i den diskursiva kulturen i vilka dessa människor ingår (Burr 2003:63-67). Enligt detta synsätt innebär det att människor har liten möjlighet att påverka sin situation. Hur samhället talar om genus, olika yrkesgrupper och sjukdom ger individen en rad förutsättningar att tala om dessa fenomen. Om vi tar exemplet utbrändhet så finns det en uppsättning diskurser om ämnet. Vissa är mer dominanta än andra och styrs ofta av dominanta grupper i samhället till exempel läkare och försäkringskassa. Utbrändhet förklaras här genom fysiologiska orsaker och lägger ansvaret att tillfriskna på individen. Den drabbade individen kanske skyller utbrändhet på organisationsstrukturer men den diskursen är av underliggande betydelse i samhället.
6.4 Identitet genom subjektspositionering
Social konstruktionism anser att människan skapas genom språket och har därigenom ingen essens. Allt vi tänker eller pratar om, inkluderat våra identiteter och våra själv konstrueras av språket och är produkter av diskurser. Perspektivet förnekar psykologiska egenskaper som personlighet, attityder, åsikter och motivation. Dessa saker är bara närvarande i diskurser som en effekt av språket. Trots att perspektivet ser människan som ganska passiv så anses människan kunna göra motstånd genom att välja en annan diskurs. Individer använder sig av subjektspositionering som är en process genom vilken deras identiteter skapas. Inom diskurser finns ett antal positioneringar som både ger möjligheter och begränsningar (Burr 2003:105,111-113). Tidigare forskning visar att yrkesidentiteten är viktig och när den ifrågasätts alltför mycket kan individen positionera om sig för att undvika utbrändhet (Glasberg, Norberg & Söderberg 2007). I det här fallet var det en sjuksköterska som kände orimliga yrkeskrav vilket ledde till att hon inte klarade av att leva upp till sin identitet som sjuksköterska. Istället skolade hon om sig och skapade en annan yrkesidentitet. Den här subjektspositioneringen var en relativt långvarig process. Subjektspositioneringar kan även ske direkt i interaktionen och skifta utifrån vem individen interagerar med. Sjuksköterskan tar hand om en patient på ett bra sätt och har subjektspositionen som kompetent. När hon pratar med patienten upptäcker hon att de känner varandra och tar positionen som vän. Sen kommer en läkare och anklagar henne för att ha gett fel medicin och får därmed positionen som inkompetent. Det sker ständiga subjektspositioneringar där individen naturligtvis vill ha så fördelaktig position som möjligt och kämpar för att få det.
6.5 Den dramaturgiska teorin
Goffman har liknat interaktionen mellan människor med en teaterscen där rollinnehavarna måste spela trovärdiga roller för att vinna respekt bland publiken. Det handlar alltså inte bara om det som sägs utan även om tonfall, kroppsspråk och klädsel. Motspelarna och publiken använder sig av sina tidigare erfarenheter för att tolka och förstå framträdandet. Det finns även givna regler som publiken måste ta hänsyn till. Till exempel om aktören säger fel replik, snubblar eller utför någon handling som inte tillhör repertoaren förväntas publiken anta en rad
ansiktsräddande åtgärder, vanligtvis att låtsas som ingenting hänt. Aktören kan aktivt påverka sin roll genom att förvirra, vilseleda, hetsa upp eller förolämpa sin motspelare eller publik för att uppnå sitt önskade syfte. Goffman menar ”att individen på ett effektivt sätt har projicerat
en viss bestämd definition av situationen” (s.16). Genom att motspelaren replikerar så gör
även denne en definition av situationen. Om båda aktörerna är eniga i definitionen så har de en överenskommelse vilket Goffman kallar för preliminärt fungerande enighet. Om parterna är oense om definitionen uppstår en konflikt. Genom att individen definierar situationen gör denne anspråk på att vara något och gör avstår därmed att göra anspråk på att vara allt annat (Goffman 1974: 11-23). Ett exempel på hur den dramaturgiska teorin kan användas på individer som lider av psykisk ohälsa är att undersöka hur de spelar sin roll för att bli trovärdiga av sin omgivning.
7. Metod
Jag ska här redovisa vad hermeneutik står för samt förklara varför metoden är användbar i min undersökning samt hur jag använt mig av hermeneutiken i min undersökning. Jag kommer även att gå igenom urvalsprocessen, hur jag försökt skapa validitet och reliabilitet, de forskningsetiska principerna och till sist en presentation av deltagarna i studien.
7.1 Hermeneutik
”Hermeneutik är en process genom vilken existensen tematiseras genom språket” (Dahlberg, Drew & Nyström 2001:71). Hermeneutik handlar alltså om att sätta ord på människors agerande och uppfattade verklighet samt tydliggöra fenomen som oftast tas för givet. Hermeneutik handlar även om att tolka och skapa förståelse. Hermeneutiken anser att det finns flera sätt att förstå olika fenomen och att vi aldrig kan ställa oss utanför oss själva när vi studerar något. Förståelsen är en process och innebär att när människan förstår något för första gången får hon en aha-upplevelse som kan komma att ändra hennes perspektiv och förståelse och därmed hennes fortsatta tolkningar. Det innebär att vi har med oss vår förförståelse som påverkar det vi undersöker. När vi upptäcker något nytt kanske det motsäger vår tidigare förförståelse (Ödman 2007:14-29). Därmed ändras förförståelsen till förståelse för ett kort ögonblick. Min verklighet som jag skapat av utbrändhet påverkade min undersökning. Jag hade mina egna erfarenheter av utbrändhet men vart efter jag intervjuade respondenterna så insåg jag att det fanns andra sätt att se på utbrändhet. Det är därför att det är så viktigt att jag tydliggör min förförståelse för läsaren för att denne ska kunna förstå varför jag kommer fram till vissa resultat men även för att läsaren ska kunna avgöra om min förförståelse har färgat resultatet alltför mycket så att jag inte har fått fram något giltigt svar. Hur min förförståelse förändrats har jag försökt redovisat i resultatdelen med de två analyserna samt i diskussionsdelen.
7.2 Språkets betydelse
Språket är en viktig del inom hermeneutiken då det hjälper människor att färdas i tid och rum och är en förutsättning för vår förförståelse. Språket är alltså inte bara tecken utan ett verktyg som hjälper människan att skapa en verklighet. Det är genom språket vi kan tänka och sätta saker i relation till varandra. Det är språket som konstruerar den sociala människan. Ödman menar att människan och därigenom förförståelsen är historisk. Vi förstår nutiden i relation
till dåtiden och framtiden. Min förförståelse bygger på mina tidigare erfarenheter som hjälper mig att tolka olika situationer här och nu men hjälper mig även att förutspå framtiden. Men det handlar även om att pendla tolkningarna mellan person, grupp och samhällsnivå (Ödman 2007:41,59-67). När jag undersökt människors upplevelse av utbrändhet tittade jag på samhällsstrukturer men även på samhällets utveckling genom tid för att få en förståelse hur utbrändhet har kunnat uppstå som ett relativt nytt fenomen. Jag undersökte och tolkade individens upplevelse i nutid men även historiskt.
7.3 Den hermeneutiska spiralen
Den hermeneutiska cirkeln handlar om förförståelsen som opererar i ett beroendeförhållande mellan del och helhet. Vi måste förstå delarna för att förstå helheten och vice versa. Ödman menar att det råder ett dialektiskt samspel mellan förförståelse, förståelse och intentionalitet och han säger vidare:
”Genom tolkandet och den vidgade förståelse detta ger får vi nya objekt för våra strävanden och upplevelser. Vi skapar ny mening, vilket kanske åstadkommer att vi ändrar riktning i våra strävanden. Vi utvecklar därmed en ny förförståelse att utgå ifrån. Och den sida av vår intentionalitet, som strävar efter klarhet och struktur, fodrar ständigt att vi omtolkar vår verklighet och lär oss att förstå den på ett nytt sätt. På detta sätt förändras oavlåtligt den hermeneutiska cirkel inom vilken vi tolkar och organiserar bilden av vår tillvaro (Ödman2007:103)”.
Ödman anser att cirkeln som symbol för den hermeneutiska tolknings- och förståelseprocessen har sina brister då cirkeln kan ses som ganska statisk och föredrar att se det som en spiral istället. Han menar att cirkeln kan bestå av fördomsfullt tänkande och handlande och att ständigt bekräfta sig själv och forskaren omtolkar ny och motstridig information så att den stämmer överens med dennes tidigare förförståelse. För att undvika detta är det viktigt att forskaren aktivt söker motstridig information för att kunna utvidga sin förförståelse. Spiralen är en bättre symbol då hermeneutiken handlar om en tolknings- och förståelseprocess som saknar början och slut (Ödman 2007:61,99-107). Från början hade jag min förförståelse av utbrändhet, en slags helhet. Sedan plockade jag isär helheten och tittade på olika delar: individen, omgivningen, framtiden, nutiden, det förgångna. Jag pendlade mellan de olika delarna och försökte sätta mig in i dem. Jag försökte ställa mig objektivt till delarna emellanåt för att se om jag kunde upptäcka något nytt. Jag plockade ihop alla delarna till en helhet igen för att se om och hur min förståelse hade förändrats. Sen plockade jag isär delarna igen.
7.4 Varför hermeneutik?
Jag anser att utbrändhet är ett komplext problem i samhället och för att uppnå största möjliga förståelse för fenomenet så är hermeneutiken en bra metod genom att den tar hänsyn till historia, samhällsstrukturer och erkänner förförståelsen som ett instrument som man använder och medvetandegör. Att pendla mellan helhet och delar när man tolkar tror jag är en bra metod för att säkerställa studien. Dessutom tycker jag att hermeneutiken är en ödmjuk metod då den inte söker patent på någon verklighet utan anser att man kan se saker från olika perspektiv. Samtidigt så är kunskap en evig spiral som inte har något slut och aldrig stannar av.
7.5 Förhållningssätt till intervjupersonen
Inom hermeneutiken är intervjuer vanliga. Ödman menar att det ligger i hermeneutikens natur att inte tvinga sig på respondenten och grundförutsättningen för en dialog är att den förs på lika villkor, att forskaren har ett subjektivt förhållningssätt till intervjupersonen. Genom att båda parter hjälps åt så skapas en intersubjektiv förståelse (2007:14-15). Under mina intervjuer med respondenterna skapade vi något tillsammans Jag genom att jag frågade, stöttade och visade ett genuint intresse och personen jag intervjuade delade med sig av sin upplevelse och sina erfarenheter av utbrändhet.
7.6 Urvalsprocessen och tillvägagångssätt
Eftersom de flesta studier riktar in sig på en yrkesgrupp eller undersöker demografiska faktorer så ville jag ha ett brett urval för att få så varierande information som möjligt. Samtidigt ville jag få med personer från olika yrkesgrupper och med skiftande åldrar och kön (se presentation av deltagare nedan). Syftet var att upptäcka hur olika synsätt som finns i samhället om utbrändhet påverkar den drabbade individen och hur denne förklarar sin situation för sin omgivning. Genom att prata om utbrändhet i min bekantskapskrets så kom jag i kontakt med personer som kunde tänka sig att ställa upp för intervju. Jag blev rekommenderad att ta kontakt med två personer som påstods vara utbrända men sedan när jag ringde dessa så sa de att de gärna ställde upp för intervju men att de inte var eller hade varit utbrända. Jag tyckte att det var intressant att ta med dessa personer för att söka svar på varför deras verklighet skilde sig från omgivningens. Personerna kontaktades både muntligt och via telefon och fyra intervjuer ägde rum hemma hos mig, en intervju hemma hos en respondent och en intervju ägde rum på en respondents kontor. Den intervjun som ägde rum på ett kontor skedde på arbetstid och de andra intervjuerna skedde på respondenternas fritid. Samtliga personer fick helt bestämma själva tid och plats för intervjun. Jag använde mig av en intervjuguide och kompletterade med extra frågor när så behövdes. Intervjuerna varade i cirka en timme och bandades efter godkännande från deltagarna.
7.7 Den hermeneutiska analysen
Det var tidskrävande att banda alla intervjuer men värt mödan då det är viktigt att kunna göra tolkningar utifrån respondenternas ordagranna berättelser. Varje transkriberad intervju bestod av fem till sex sidor och i ett fall åtta sidor. Själva resultatdelen bygger på teman från intervjuguiden och handlar om självuppfattning, deltagarnas syn på utbrändhet, utbrändhetsprocessen, diagnosen och omgivningens betydelse. När jag var klar med resultatet ville jag försöka skapa en djupare förståelse genom att göra analys 1. Det hade dykt upp en rad frågor som jag ville söka svar på. Vad är acceptabelt att säga? Varför ansåg deltagarna att termen utbränd låter så illa? Varför har männen starkare yrkesroller än kvinnorna? Vad har diagnosen för betydelse? Vad har omgivningen för funktion? Jag försökte finna likheter och skillnader i de olika intervjumaterialen. Samtidigt försökte jag tänka på vad som inte sagts eller om det gick att tolka på olika sätt. Tolkningsarbetet pågick under sex veckor till och från. Genom att jag läste igenom mina tolkningar och transkriberade intervjuer upprepade gånger under denna tidsperiod så hade jag möjlighet att reflektera över om jag kunnat tolka på andra sätt. Min förförståelse förändras ju hela tiden under resans gång och därför är det värdefullt att
gå igenom materialet för att se så att jag inte har låtit min förförståelse styra alltför mycket. Slutligen gjorde jag analys 2 där jag redovisar hur olika synsätt som finns i samhället påverkar respondenternas identitetsskapande. Att både ha en resultatdel samt två analyser för att redovisa mina tolkningar innebär en del upprepningar men det är ett försök att tydliggöra hur jag kom fram till mina slutsatser.
7.8 Validitet och reliabilitet
Jag har försökt att tydliggöra hur jag gjort mina tolkningar och slutsatser för att göra det möjligt för läsaren att granska om min studie har någon giltighet. Men jag har även försökt att vara självkritisk hela tiden och ifrågasatt mig själv. Jag gjorde två analyser efter resultatpresentationen för att tränga djupare i intervjumaterialet och rensade bort sådant som var oväsentligt. Jag försökte använda min logik för att kontrollera om det fanns motsägelser i mina tolkningar. Genom att jag funderade över vad som inte sagts av respondenterna så ifrågasatte jag det som sagts. Mina respondenter påverkade också validiteten och reliabiliteten genom vilka svar de gav. Jag gav dem flera alternativ till plats för intervju eftersom det är viktigt att de kunde känna sig bekväma med miljön och att vi kunde prata ostörda. Mina ställda frågor och sättet jag ställde dem på påverkar också resultatet. Men det kändes som om jag och respondenterna byggde upp förtroende och tillit till varandra under intervjuns gång. Alla deltagare utom en uttryckte en önskan om att deras berättelser skulle kunna hjälpa mig i min studie. Deras välvilja kan ha färgat resultatet genom att de kanske gav mig de svar som de trodde att jag ville ha. Men jag försökte vara så neutral som möjligt och gav respondenterna den tid de behövde för att svara och ställde följdfrågor när jag ville ha förtydligande.
7.9 Forskningsetiska principerna
Före intervjun blev respondenterna informerade om de forskningsetiska principerna. Jag talade om syftet med intervjun, att deltagande är helt frivilligt och att de har rätt att avbryta intervjun om och när de vill eller att stryka frågor som de inte vill svara på. Vidare blev de informerade om att deras svar kommer att behandlas konfidentiellt, det vill säga att jag skyddar deras identitet och att jag naturligtvis har tystnadsplikt. För att uppfylla detta krav så har jag använt mig av fingerade namn på respondenterna. Jag har även ändrat respondenternas åldrar och yrken lite utan att det för den skull får någon betydelse för studiens reliabilitet eller validitet. Respondenterna fick även information om att materialet endast kommer att användas i forskningssyfte (Vetenskapsrådet 1990).
7.10 Kort presentation av deltagarna
Kalle 35år och projektledare
Kalle är nyseparerad och har precis bytt jobb. För 6-7år sedan började han få panikångestattacker och kände obehag av att träffa människor. Problemen eskalerade vilket ledde till att Kalle till slut var tvungen att ta antidepressiv medicin. Han har varit sjukskriven kortare perioder. Kalle känner att han mår bättre sedan han bytt jobb där han inte har några kundkontakter eller samma ekonomiska ansvar.
Kenneth är nyseparerad vilket har lett till att han hamnat i en livskris. Vid en tidigare separation uppstod samma problem och han klandrar sig själv för att han inte har lärt sig något från tidigare erfarenheter och tycker att han borde hantera situationen bättre denna gång. Han känner sig säker i sin yrkesroll som han känner att han har kontroll över.
Anders 47år och säljare
Anders är nyseparerad, kanske på grund av sin diagnos utmattningsdepression. Han gick hemma ett helt år innan han fick rätt diagnos. Anders har en negativ syn på sin omgivning som han förövrigt utestänger från att vara delaktiga i sin diagnos. Han berättar mycket om sin yrkesroll och om olika sjukdomar han har men så fort jag ställer frågor om känslor så förstår han inte vad jag menar.
Tina 34år och långtidssjukskriven
Tina lever i ett förhållande sedan två år tillbaka. Hon fick sin första depressionsdiagnos 2000 och blev utbränd i samband med en separation 2003. Hon beskriver sin barndom som känslomässigt hämmande och ser det som en orsak till sin livssituation. Tina har fått kämpa för att få hjälp och har erfarenheter av läkare som bara vill skriva ut olika mediciner. Hon säger att hon identifierar sig med sin sjukdomsbild och att omgivningen drar sig undan när hon nämner något om sin situation.
Pia 37år och vårdbiträde
Pia lever i ett förhållande sedan ett år tillbaka. Hon beskriver sig som utbränd och har varit sjukskriven under ett år och håller nu på att arbetsträna. Pia berättar om att hon mått dåligt i stort sett hela sitt liv och har haft återkommande depressioner. Hennes barndom har varit känslomässigt hämmande och hon ser det som en orsak till sina depressioner. Tina tycker att hon har fått bra stöd av sin omgivning och har informerat på arbetsplatsen att hon vill att de ska prata med henne istället för bakom hennes rygg.
Maria 51år och personalchef
Maria lever som särbo och beskriver sig som frisk. När hennes mamma gick bort för ett antal år sedan var det Maria som fick ta tag i alla praktiska bitar runt sin mammas död. Samtidigt hade hon tillträtt en ny tjänst som hon gick helt upp i och jobbade hårt och intensivt under ostrukturerade förhållanden. Dessa omständigheter ledde till att hon fick diagnosen utmattningsdepression och gick sjukskriven i sex månader då hon fick tid att bearbeta mammans död.
8. Resultat av intervjuundersökningen
Eftersom jag ville söka svar på hur individer som drabbats av utbrändhet förklarar sin situation för omgivningen och hur omgivningen påverkar dessa individer bygger resultatdelen på de frågeställningar som finns med i intervjuguiden. De teman som jag tagit upp här är: (a) självuppfattning, (b) deltagarnas syn på utbrändhet, (c) utbrändhetsprocessen, (d) diagnosen och (e) omgivningens betydelse.
På frågan: Hur skulle du vilja beskriva dig som människa? använder sig deltagarna av ord som social, utåtriktad, omtänksam och glad. Männen och kvinnorna använder sig av samma termer när de beskriver sig själva. Men ju längre in på intervjun vi kommer desto större skillnad blir det på hur männen och kvinnorna framställer sig själva. De manliga deltagarna fokuserar mestadels på sin arbetssituation. Kenneth som är direktör beskriver sin arbetsroll som drivande, hård och rättvis och han visar prov på handlingskraft. ”Vi tog tag i problemen på en
gång innan det gick för långt.” Anders pratar mycket arbete och om de resultat han uppnått
samtidigt som han berättar om en allvarlig sjukdom som han drabbades av. Han har haft mycket fysiska besvär. Anders beskriver ”en gång på jobbet rasade jag in i en vägg för att
jag var så snurrig” eller ”Jag orkade inte stå och arbeta så jag var tvungen att sitta”. Han ger
delvis ekonomiska förklaringar till varför han jobbar fast han borde ha gått hem. Men han säger även ”det gick inte att ersätta mig eftersom jag jobbade så mycket”. Han försöker att framställa sig själv som oersättlig och på en arbetsplats beskriver Anders hur han ökade omsättningen hos företaget för att den sen sjönk när han sade upp sig. Han funderar även på hur de ska klara sig utan honom när han slutar på sin praktikplats där han arbetstränat, i och för sig på skämt men ändå med en underton av allvar. Kalle har inte lika stark yrkesroll vilket kan bero på att han precis bytt arbetsplats. Han säger att förut levde han för sitt arbete men på nya arbetsplatsen känner han inte lika stora krav och lika stort ansvar. Kalle säger att ”Nu gör
jag mitt bästa, sen släpper jag resten. Det har gett mig tid till att läsa och lyssna på musik, sånt som jag aldrig har haft tid med förut”.
Männen var helt fokuserade på yrkesrollen och pratade knappt om känslor. Av 22 frågor handlade tre om arbetet och ändå fokuserade männens berättelser runt deras arbetssituation större delen av intervjuerna. En av frågorna var: Kan du beskriva hur din arbetssituation såg
ut innan du blev utbränd? Samtliga män beskriver sina yrkesroller väldigt tydligt och
identifierar sig starkt med dessa. Kenneth jämför sitt privatliv med sin yrkesroll och kan inte förstå varför han inte kan bete sig på samma sätt privat som på jobbet. Han säger: ”Skulle det
vara en kund som sitter här skulle vi sitta här och diskutera och jag skulle kunna vara förbaskad och rättvis och hård. Men det är behärskar jag inte (syftar på känslolivet)”. Kalle
avbryter sin samtalsterapi för att han känner sig stressad och tycker att jobbet är viktigare. Anders beskriver vilka yrkesresultat han uppnått samtidigt som omgivningen misslyckas med att uppnå dessa resultat.
De kvinnliga deltagarna har inte lika starka yrkesroller som männen förutom Maria som är personalchef. Men Maria har fler roller som mamma, mormor och partner och beskriver mycket om hur hon njuter av livet. Tina har studerat och endast arbetat en kort period längre tillbaka i tiden och har därför ingen yrkesroll att identifiera sig med. På frågan hur hon skulle vilja beskriva sig som person svarar Tina:
”Ja hade du ställt den frågan för ett halvår sedan så hade jag nog beskrivit mig som utbränd och deprimerad. För det tar en stor del av mitt liv och den jag är. Det är ju det som styr alltså och det är ju det som jag inte har någon kontroll över. Alltså det är jobbigt. För jag vill, jag har ju en bild av hur jag vill vara men det är ju svårt att vara det när man inte orkar.”
Hon beskriver själv hur hon identifierar sig med sin sjukdom men beskriver även senare sin sambo- och föräldraroll. Tina försöker träna mycket och berättar om hur människor blir imponerad av hennes muskler. Pia berättar om sin roll som förälder och ”den som alltid ordnar allting”. Hon säger att ”jag kan själv” och styr och ställer i sin omgivning. Samtliga kvinnor delade verkligen med sig av sina livsöden och pratade mycket om känslor vilket upptog större delen av intervjun.
8:1.2 Deltagarnas syn på utbrändhet
På frågan ”Vad är utbrändhet för dig?” svarar Maria:
”För mig är utbränd att tappa fotfästet. Det är precis vad det är. Jag tappar fotfästet, jag tappar bort mig själv. Det är utbränd för mig. Och något har ju påverkat att det blivit så, och så är det ju det här ekorrhjulet. Det ser ju jag som, du springer och springer. Du springer fortare och fortare och får mindre och mindre gjort. Det är utbrändhet för mig. Du kommer ingenstans.”
Maria beskriver att det handlar om att inte kunna fokusera, att inte kunna prestera. Även Anders, Tina och Pia beskriver utbrändhet i termer av apati och orkeslöshet. Tina associerar utbrändhet med ”Något som varit levande men brunnit upp, ja som en tändsticka”. Kenneth associerade utbrändhet med fysiska begrepp och säger ”Utbränd, att man får yrsel och ont i
bröstet…”. Respondenterna relaterar ofta termen utbrändhet med sig själva. Kalle har fått
diagnosen panikångest. När jag frågar honom hur han ser på utbrändhet så svarar han ”Jag är
väl inte riktigt som de utbrända” och relaterar det till en kompis som fick hjärnskador av sin
utbrändhet. Sen jämför Kalle utbrändhet med personliga problem och säger några meningar senare att ”jag är ju blyg och kan inte vara utåtriktad”. Senare definierar han utbrändhet med att vara psykiskt sjuk och att inte ha grepp om sin egen situation. Även fast Kalle inte har fått någon utmattningsdiagnos så identifierar han sig delvis med utbrändhet. Men han verkar osäker på vad utbrändhet är och ändrar sig i sina förklaringar.
Två av de intervjuade personerna har inte fått någon utmattningsdepressionsdiagnos och reagerade inte på termen utbränd. Tre av personerna (samtliga hade fått en utmattningsdepressionsdiagnos) upplyste mig om att det heter inte utbränd utan utmattningsdepression. ”Utbränd låter så illa. Det låter så definitivt på något sätt så då
ändrade de till utmattningsdepression istället för då kanske man har någon chans att komma tillbaka”. Men när jag frågade vad utbrändhet betydde för dem så associerade de oftast till sig
själva. ”Utbränd för mig är så definitivt på något sätt så jag hoppas att jag bara är utmattad.
Fast ibland känns det inte så utan som att jag är utbränd.” Anders påpekar att det inte heter
utbränd men säger senare i intervjun ”En gång när jag var upp (till lasarettet) så trodde jag
att jag var riktigt jävla utbränd”. Det verkar som om dessa personer föredrar termen
utmattningsdiagnos men när de pratar om sin upplevelse av fenomenet så använder de termen utbränd.
8:1.3Utbrändhetsprocessen
Samtliga deltagare beskriver en långvarig period av psykisk ohälsa som oftast ledde fram till diagnosen utmattningsdepression. Kalles panikångest stegrades och han isolerade sig alltmer. Han berättar om hur han blev rädd för att träffa människor och hur han misstolkade allt som andra sa till honom. Han säger ”Jag trodde att alla jävlades med mig” Anders beskriver det som en steglös volymknapp som vrids upp. De flesta av deltagarna beskriver det som att ha jobbigt med sig själv, få mindre och mindre gjort eller att sakta tappa greppet om tillvaron. Denna process har vanligtvis pågått under 6-8år och två av deltagarna associerar problemen ända tillbaka till barndomen. Tina tror att hon aldrig kommer att bli fri från sina depressioner och Pia är tveksam. De verkar se det som en ständigt pågående process. Tina säger angående processen ”Nej utanför kan jag aldrig hamna”. Pia som varit sjukskriven från och till i sju år
tror att hon befinner sig i mitten av processen men säger angående den ”Slutet, nä skulle inte
tro det”. För samtliga respondenter utom en ledde deras psykiska ohälsa till kollaps och de
klarade inte av att sköta sina jobb. Kenneth har kunnat fortsätta jobba trots sin psykiska ohälsa genom medicinering och professionell samtalsterapi.
Flera av personerna berättar om hur de trodde att de skulle kunna klara av sin situation på egen hand. Maria klarade av att bearbeta sin psykiska ohälsa själv och beskriver hur hon bearbetade sin mammas död.
”Jag gick långpromenader och det var mil jag gick. Jag gick på alla ställen som jag hade haft en upplevelse med mamma som barn. Jag gick till alla platserna, där mamma hade lärt mig simma, där vi hittade smultron, alla de där ställena gick jag på. Så gick man och tänkte och så kom man ihåg. Och i och med att man plockade fram alla de här positiva sakerna så kunde jag börja gråta. Och det är först när man börjar gråta som man får ut allt det otäcka, allt det onda.”
Men de flesta av personerna klarade inte av att hantera sin psykiska ohälsa på egen hand utan var till sist tvungen att ta emot professionell hjälp från läkare.
8:1.4 Diagnosen
På frågan hur diagnosen har påverkat deras liv berättar flera av deltagarna om en lättnad när de får diagnosen och tänker att då går det säkert att bota. Samtliga deltagare har varit negativa till mediciner till en början men alla utom en (som åt smärtstillande mot nacken) har tagit antidepressiv medicin. Ingen av deltagarna har fått någon hjälp innan sina diagnoser. Två av de kvinnliga deltagarna (en arbetslös och ett vårdbiträde) har ätit ett flertal mediciner med misslyckade resultat under en längre tid innan de fått professionell samtalsterapi. De har under en längre period uppsökt läkare och fått kämpat för att få rätt behandling. Tina berättar:
”Läkare är ju väldigt duktiga på att skriva ut piller och tror att det löser alla problem. Jag fick prova massor av olika sorter och blev bara sämre och sämre. Till slut lyssnade de på mig när jag sa att det här går inte. Då tog de bort allting och på två dagar blev jag så pass bra att jag kunde åka hem igen (från psyk). Men sen vill ju läkare gärna ge piller så då fick jag prova nya. Sen fick jag gå och prata med en fältassistent men det är ju inte samma sak som en psykolog. Så jag var ju inte ensam men det var ju som konstgjord andning. Så det var ju bara för att klara av situationen och inte någonting om att bearbeta saker som hade hänt”.
Tina beskriver hur läkarna bara vill skriva ut olika mediciner men är ovilliga till att erbjuda professionell samtalsterapi. En kvinna (personalchef) fick diagnos och rätt behandling vid första läkarbesöket. Direktören fick omedelbart hjälp via företagshälsovården. Försäljaren går sjukskriven ett helt år på grund av att läkaren tror att symptomen beror på hans tidigare sjukdom. När han väl fick diagnosen utmattningsdepression blev han omedelbart erbjuden en kurator. Arbetsledaren verkar motvillig till behandling. Han söker för sina ångestattacker men tackar nej till erbjuden hjälp. Provar dock att äta antidepressiv medicin efter några övertalningsförsök från läkaren. Samtliga män och en av kvinnorna (personalchefen) blev erbjudna en kurator omedelbart i samband med besök eller sjukskrivning även fast kvinnan tackade nej och ansåg att hon var tvungen att bearbeta sina känslor själv. Samtliga män var skeptiska till kurator men samtliga gjorde några besök varav en av männen tyckte att det gav något resultat. Det verkar som om kön och yrke påverkar vilken slags behandling den drabbade individen får men även hur snabbt vissa åtgärder sätts in.
Kvinnorna har lättare än männen att identifiera sig med sin diagnos och delar med sig av sina erfarenheter och känslor. Pia säger att hon är känslomässigt hämmad. ”Jag har ju aldrig visat
hemma om jag är glad eller ledsen…Sen när man går vidare och skaffar eget så har man ju svårt att visa de där känslorna.” Pia berättar om hur hennes uppväxt i en missbrukarfamilj har
påverkat hennes känsloliv som vuxen. Tina tycker att det är svårt att beskriva sig själv eftersom hon anser att hon identifierar sig så mycket med sin sjukdom. Hon säger ”Jag har ju
en bild av hur jag vill vara men det är svårt när man inte orkar…Jag är utåtriktad fast man kanske inte tror det eftersom jag är sjuk”. Tinas depressionsdiagnos påverkar hennes liv
mycket. När jag frågar Tina hur hon orkar med sin son på fem år när hon har sina depressioner svarar hon:
”Det är ju jobbigt för honom också eftersom jag är trött och ledsen hela tiden och inte orkar göra något med honom. Barn vill ju göra saker. Sen att man är ledsen. Mamma varför är du ledsen? Hur ska jag förklara det för honom när jag inte kan förklara det för mig själv ens?”
Männen identifierar sig inte lika lätt med sin diagnos. Anders ifrågasätter sin diagnos (utmattningsdepression) och säger till läkaren ”Men jag är inte ledsen”. Sina besök hos kuratorn beskriver han som ”hon var ganska vettig” men ”så fick man sådana där löjliga
hemuppgifter som att plocka ur diskmaskinen”. Anders utesluter helt allt prat som innefattar
känslor men berättar gärna om sina dåliga värden och höga blodtryck. Kenneth som inte fått någon utbrändhetsdiagnos tycker inte heller att den passar in på honom utan säger att ”det jag
har haft nu är en liten livskris på grund av en separation”. Han har haft sömnsvårigheter och
ångestattacker. Läkaren har ordinerat insomningstabletter och samtalsterapi. Kalle som hade panikångestattacker avbröt sin samtalsterapi för att han ansåg att det inte hjälpte och han kände sig stressad för att han tyckte att jobbet var viktigare. Männen försöker bagatellisera sina diagnoser eller ge dem fysiska förklaringar. De försöker även att undvika att prata om diagnosen för att istället fokusera på sin arbetssituation.
8:1.5 Omgivningens betydelse
På frågorna hur omgivningen reagerat och om deltagarna fått stöd, hjälp eller förståelse från anhöriga ser resultatet ut så här: Tre personer (två män och en kvinna) uppgav att de känt socialt stöd från sina anhöriga. Pia upplevde stöd från sin pappa och lillasyster. Kalle kände stöd från föräldrar och sin förra fru men uteslöt kompisarna från sin psykiska ohälsa. Kenneth upplevde stöd från sin familj. Omgivningen beskriver han så här:
”Omgivningen har nog inte reagerat så mycket men samtidigt är det inte så många som vet hur var och en mår. Jag har mina kompisar som vet hur jag mår men utanför den kretsen är det ingen som märkt hur jag mår. Det är bara den innersta kärnan. Usch vad jag viker ut mig! Ja, det är bara den innersta kärnan som vet.”
Kenneth verkar uppleva obehag av att berätta om sin psykiska ohälsa. Han berättar även om arbetskamraterna som han först inte sa något till. Men när han hade gått ner tio kilo så började de reagera och frågade hur det var med honom och då berättade han. Anders förstod inte varför någon nära anhörig skulle lägga sig i hans ohälsa och föredrog att de höll sig utanför. Tina upplevde att hon inte hade något stöd över huvud taget från sina nära anhöriga. Maria sökte sig bort och bearbetade sin psykiska ohälsa på egen hand och utestängde de närmast anhöriga samtidigt som hon uppfattade vissa i bekantskapskretsen som oförstående.
Flera av deltagarna har känt sig ifrågasatta eller är oroliga för att bli det av omgivningen vilket kan vara en anledning till att de drar sig undan och döljer sin psykiska ohälsa. Maria berättar att kompisar sa ”Vadå man kan väl inte bara vara utbränd. Jaha du jobbar väl för
mycket.” Anders berättar att kompisar inte förstod även fast han hade berättat att han var
utbränd. ”Ja men häng med ut på fest då. Sitt inte här och va så jävla tråkig!” Kenneth ville inte sjukskriva sig eftersom han var orolig för att alla skulle få reda på hur det ligger till med hans psykiska hälsa. Tina beskriver hur hon tycker att folk drar sig undan när hon berättar att hon är utbränd och upplever det som jobbigare än att vara utbränd. Hon säger:
”Jag vet inte hur många gånger jag önskat att jag hade något normalt, typ cancer. Då skulle det vara OK på ett annat sätt. Folk skulle tycka synd om en på ett annat sätt. De skulle behandla en annorlunda”.
När jag frågar varför hon tror att folk reagerar så svarar Tina att ”de flesta tror väl att man tar
tabletter och skär av sig handlederna typ”. Hon beskriver hur hon tror att folk har en felaktig
bild av psykisk ohälsa. Samliga deltagare beskriver upplevelser av en oförstående omgivning även fast tre personer upplevt visst stöd från nära anhöriga. De flesta deltagarna beskiver även en känsla av besvikelse när omgivningen visar oförståelse eller bristande stöd. Samtliga kvinnor berättar också om relationen till sina pappor som känslomässigt hämmad. En av kvinnorna beskriver relationen till mamman som känslomässigt hämmad. Kvinnorna tror att deras uppväxt har påverkat dem som vuxna. Ingen av männen berättar om sin barndom eller relation till sina föräldrar.
8:1.6 Sammanfattning
Deltagarna har beskrivit sig som sociala, omtänksamma och glada. Men i deras fortsatta berättelser fokuserar männen på sina yrken medan kvinnorna fokuserar på sin diagnos. Utbrändhet associerar de med att inte kunna prestera. Tre av deltagarna som fått utmattningsdiagnos reagerar på termen utbränd. Utbrändhetsprocessen beskriver de som något som har blivit värre och värre och pågått under en lång tid. Diagnosen har inneburit kamp och skepticism bland deltagarna och ingen har fått någon behandling innan diagnos. Deltagarna har uppfattat omgivningen som oförstående och därför bitvis dolt sin psykiska ohälsa.
8.2 Analys 1
När jag nu redovisat resultatet av intervjuerna så har en rad frågor dykt upp hos mig. Vad är inte acceptabelt att säga hos dessa personer? Varför tycker de att ”utbränd” låter så illa? Varför har männen starkare yrkesroller än kvinnorna? Vad bidrar omgivningen med i personernas utbrändhetsprocess? Har diagnosen någon betydelse? Jag kommer här att behandla dessa frågor och se om jag hittar något nytt.
8:2.1Vad är acceptabelt eller inte acceptabelt att säga?
Respondenterna beskriver depression genom att använda ord som att vara ledsen, att inte vilja göra någonting, att gråta och känna sig nere. De omskrivna orden är sådana som de flesta människor kan identifiera sig med och har upplevt och är därför inte lika värdeladdade. Det verkar som om respondenterna försöker göra omskrivningar av psykisk ohälsa för att skapa en identitet som har högre status än den identitet som förknippas med psykisk ohälsa. De säger inte ”Jag är psykiskt sjuk”. De säger inte heller att ”det är bra att äta antidepressiv medicin”. Pia säger:
