Umeå universitet
Statsvetenskapliga institutionen
Kemalism: En idéanalys av statsideologins påverkan på
den turkiska författningsdomstolen
Magisteruppsats i statsvetenskap vid Umeå universitet
VT 2014
Rebin Tely Amen
Abstract:
This Master thesis analyzes the influence of the state official ideology, Kemalism, on the Turkish Constitutional Court’s decisions and reasoning regarding the ban and closing of Kurdish political parties. In order to do so two analytical approaches are used, Postcolonialism and Historical Institutionalism. Postcolonialism with its interpretivist belief focuses on the deconstruction of the language in order to illustrate the hidden reality that creates dichotomies and thereby retains and legitimizes the dominance of one actor over the other. Historical Institutionalism demonstrates the importance of the historical legacy and its impact on actors’ behavior over time. It also claims that formal and informal institutions have a great impact on how actors behave. Given these two theoretical starting points, this thesis has a double ambition. First (based on Postcolonialism and Historical Institutionalism) to explain the Turkish Constitutional Court’s decisions and reasoning with regard to the influence of the Kemalist ideas and second to promote a better understanding of the Constitutional Court’s conducts.
AKP Rättvise och utvecklingspartiet AYM Turkiska författningsdomstolen CHP Republikanska folkpartiet DTP Demokratiska samhällspartiet DEP Demokratipartiet
ECHR Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter EU Europeiska unionen
HADEP Folkets demokratiska parti HEP Folkets arbetarparti
PKK Kurdistans arbetarparti
TBKP Turkiets enade kommunistparti ÖZDEP Frihets- och demokratipartiet
Table of Contents
Abstract: ... 2
Förkortningar: ... 3
1. Inledning: ... 1
1.2 Problemformulering: ... 2
1.3 Syfte och frågeställningar: ... 3
Frågeställningar: ... 3
1.4 Avgränsning: ... 4
1.5 Tidigare forskning: ... 4
2. Teori: ... 6
2.1 Postkolonialism: ... 6
2.1.1 Orientalism: en variant av postkolonialism ... 7
Kritik: ... 9
2.2 Institutionalism: ... 10
2.2.1 Historisk institutionalism: ... 11
2.2.2 Stigberoende: ... 11
2.2.3 Idéernas roll: ... 13
2.3 Val av Teori: ... 14
3. Metod: ... 15
3.1. Forskningsdesign: Teorikonsumerande och teoriprövande ... 15
3.2 Metod för att analysera empirin: ... 16
3.2.1 Idéanalys: ... 16
3.2.2 Förklarande idéanalys: ... 17
3.2.3 Diskursanalys som förklarande idéanalys: ... 18
3.3 Operationaliseringar: ... 20
3.4 Empiriskt material: ... 20
4. Bakgrund: ... 21
4.1 Arvet från Atatürk: ... 21
4.2 Kemalism som den turkiska republikens fundament: ... 23
4.3 Den Turkiska författningsdomstolen och lagen om politiska partier: ... 24
5. Resultat och analys ... 26
5.1. Författningsdomstolen, Atatürks nationalism, minoritetsstatus och kurdernas minoritetsegenskaper. ... 26
5.1.1 Författningsdomstolen och Atatürks nationalism: ... 26
5.1.2 Författningsdomstolens förhållningssätt till minoriteter inom den ”turkiska nationen”: ... 29
5.1.3 Kurder och dess minoritetsegenskaper i författningsdomstolens synvinkel: ... 30
5.1.4 ideologisk-‐bunden approach: ... 32
5.2 Postkolonial-‐ och historisk institutionalistiskanalys: ... 33
5.2.1 Postkolonialanalys: ... 33
5.2.2 Institutionell analys: ... 37
6. Sammanfattande analys och teoretisk diskussion: ... 40
7. Referenser: ... 43
1 1. Inledning:
Kemalismen och Atatürks personkult är påfallande närvarande i det vardagliga livet i Turkiet. Vid flygplatser och gränsstationer möts besökaren av stora porträtt av Atatürk. Samma sak upprepas i hotellentréerna och bilder av honom följer besökaren även på mynt och sedlar. Hans staty står i centrum i alla städer och hans bilder finns i klassrummen, banker och affärer.1 Lika självklart är Kemalismens närvaro i det offentliga och politiska livet i landet. Kemalismen deklareras som statens officiella ideologi i den turkiska konstitutionen som tillkom efter militärkuppen 1980. ”Atatürks principer” och ”Atatürks nationalism” utgör den ideologiska grunden av konstitutionen.2 Ideologin som representerar ”Atatürks väg” har
kallats för Kemalism, eller mer allmänt Atatürkism som generellt tillskrevs idéer som ledde det nationella självständighetskriget (1919-1923) och följande reformer och åtgärder som genomförts under Atatürks styre.3 Dessa idéer institutionaliserades senare som de sex principer, nämligen republikanism, nationalism, sekularism, populism, estatism och revolutionism/reformism. De inkorporerades i republikanska folkpartiet (CHP) och officiellt kallades för Kemalism 1935. Åtminstone två av dessa principer lever starkt i dagens Turkiet och är bland de grundläggande principerna i konstitutionen, dessa principer är nationalism och sekularism.4
Efter att Kemal Mustafa Atatürk utropade den turkiska republiken år 1923 som president, började den kemalistiska eliten sträva efter att skapa en modern, homogen och sekulär nationalstat och därmed närmare band med Europa. Stora åtgärder vidtogs för att undanröja ottomanska rikets arv som sågs som ett hinder för ett nationalistiskt och sekulärt moderniseringsprojekt.5 Turkiets enda chans för överlevnad var enligt Atatürk att hinna ikapp västvärlden. Alla tankar och krafter koncentrerades på en modernisering och återuppbyggnads projekt av de områden som utgjorde den nya republiken Turkiet.6
Det kulturella och islamiska arvet från ottomanska riket sågs som det största hindret för Atatürks moderniseringsprojekt. Därför vidtog den kemalistiska eliten drastiska åtgärder för att undanröja allt som påminde om Orienten som Turkiet skulle nu definitivt lämna bakom sig. Kalifatet, religiösa domstolar och arabiska alfabetet avskaffades, huvudstaden förflyttades 1 Karlsson, Ingmar, 2007: 66-67 2 Dagi, Ihsan, 2012: 29-30 3 Bagdonas, Özlem 2008: 100 4 Ibid: 100 5 Karlsson, Ingmar, 2007: 72 6 Karlsson, Ingmar, 2007: 61.
2 från Istanbul till Ankara, den gregorianska kalendern proklamerades, en ny obligatorisk klädedräkt föreskrevs och europeiska lagar övertogs.7 Vägen till västvärlden och moderniteten
visades av de ”sex pilarna”(detta utvecklas i avsnitt 4.1).8 Atatürk tillsammans med den styrande eliten såg nödvändigheten av att alla medborgare ska omfatta samma kultur och identitet som en avgörande element för att realisera sin vision.9 Grundarna av den nya republiken ledda av Atatürk var fast beslutna om att den nya republiken i motsatts till ottomanska rikets grundläggande funktion att vara en muslimsk stat som företräder hela den muslimska världen skulle bli en modern nationalstat. Som ett resultat alla som bodde i Turkiet skulle bli medborgare lika inför lagen oavsett religion och etnisk bakgrund.10
1.2 Problemformulering:
En bred konsensus verkar finnas bland forskare över faktumet att Kemalismen har och har haft starkt inflytande på det turkiska politiska systemet. Men vilka effekter ideologin haft på landet råder det delade meningar om. Samuel Huntington menade att kemalistiska reformer var nödvändiga steg mot en sekulär modern nationalstat.11 Utifrån ett postkolonialt perspektiv menar Welat Zeydanlioglu att Kemalismens nationsbyggandeprojekt har lett till förödande konsekvenser för icke-turkiska grupper i landet, inte minst den kurdiska befolkningen i Turkiet.12
Kemalismen i dagens Turkiet syftar till att bevara den turkiska statens enighet och dess sekularism från hot från separatistiska och religiösa grupper.13 Tillsammans med militären och byråkratin, har rättsväsendet fungerat som en av de starkaste pelare i den härskande ordningen.14 Inte mindre än 24 politiska partier har förbjudits av den turkiska författningsdomstolen (Anayasa Mahkemesi AYM) sedan dess upprättande i början av 1960-talet. En grupp som anses ha en separatistisk agenda i landet är den kurdiska befolkningen 15 därför har de pro-kurdiska politiska partierna inte förskonats av AYM domslut och praxis, och förbjudits efter anklagelsen för bl.a. separatism. Något lagligt kurdisk parti fanns inte
7 Karlsson, Ingmar, 2007: 63. 8 Ibid: 61.
9 Karlsson,Ingmar, 2009: 138.
10 Hakyemez, Yusuf, Akgun, Birol, 2010: 63 11 Huntington, 1968: 347-348
12 Zeydanlioglu, Welat, 2008: 13-14 13 Davies, Mathew, 2013: 520
14 Bayir, Derya, 2013, Representation of Kurds by the Turkish Judiciary, sid: 119 15 Davies, Mathew, 2013: 520
3 fram tills början av 1990-talet. Därefter har AYM gång på gång förbjudits kurdiska politiska partier med olika motiveringar.16
Det teoretiska ramverket i denna uppsats består av ”postkolonialism” och ”historisk institutionalism”. Generellt sätt bidrar det teoretiska analysverktyget med att förenkla och bryta ner den komplexa verkligheten. Postkolonialismen med sitt interpretivistiska förhållningsätt fokuserar på hur aktörer rättfärdigar, kontrollerar och behåller sin dominans över andra genom att konstruera en uppdelning mellan sig och de andra som resulterar i skapandet av en ”positiv nödvändighet” för kontroll och dominans. Med ett sådant perspektiv, söker man svaret i diskurser och de djupa strukturerna. Med hjälp av detta analysverktyg kommer jag i uppsatsen att visar hur de postkoloniala inslag i AYMs resonemang har konstruerat den ”orientaliska” bilden av kurder och därmed en nödvändighet för kontroll och dominans. Historisk institutionalism däremot belyser vikten av det historiska arvet för hur saker och ting ser ut idag. Teorin belyser också betydelsen av de formella och informella institutionerna i samhället och påstår att dessa institutioner begränsar aktörernas handlande. Idéernas roll och inflytande ges särskild vikt inom analysinriktningen. Genom att använda historisk institutionalism kommer jag att kunna förklara varför det turkiska rättsystemet ser ut som det gör genom att hänvisa till de idéer och tankestrukturer som växte fram i republikens tidiga dagar, samt förklara AYMs agerande utifrån formella/oformella regler och dess mandat.
1.3 Syfte och frågeställningar:
Uppsatsens syfte är att beskriva och förklara Kemalismens påverkan på den turkiska författningsdomstolens resonemang och domslut i samband med förbudsfall mot kurdiska politiska partier. Uppsatsen har utifrån detta både en teorikonsumerande och teoriprövande ambition.
Frågeställningar:
Hur har författningsdomstolen värderat Kemalismens principer? På vilka grunder har författningsdomstolen fattat sina beslut?
Hur kan författningsdomstolens agerande förklaras utifrån de valda teorierna?
4 1.4 Avgränsning:
Det begränsade friheten som politiska partier har i Turkiet, började uppmärksammas under 1990-talet och har ansetts vara ett de allvarligaste problem för demokratin i Turkiet. AYM som ansvarar för att övervaka de politiska partierna har bannlysts många politiska partier.17 De flesta partierna har förbjudits av AYM efter att de ha anklagats för att stödja ”separatism” eller främja ”islamisk fundamentalism”.18 Förbudsfallen som handlar om partier som ansetts ha främjat ”islamisk fundamentalism” kommer inte att inkluderas i uppsatsen, utan det empiriska materialet kommer att bestå av texter om AYMs resonemang i samband med domslut mot kurdiska partier. Syftet med granskningen av AYMs domslut är inte att undersöka lagligheten av dess domslut utan syftet är att tydliggöra och förklara Kemalismens påverkan på dess resonemang och handlande. Som ett resultat kommer fokus att ligga på den nationalistiska principen av Kemalismen istället för sekularismen.
1.5 Tidigare forskning:
Olika forskare har tolkat och beskrivit Kemalismen på olika sätt. Vissa har deklarerat Kemalismen för att vara det mest effektiva sättet för att modernisera Turkiet medan andra har illustrerat de mörka sidorna av Kemalismen och beskrivit den som auktoritär och inkompatibel med demokratins grundläggande principer.
Suna Kili hävdar att Kemalism som ideologi har varit avgörande för den moderniseringen som skett i Turkiet. Kili deklarerar Kemalismen och Atatürks arv inte bara som det mest effektiva sättet för modernisera Turkiet utan också som ett oumbärligt element för att befria turkarna från utländsk dominans. Hon hävdar vidare att Kemalismen har fört Turkiet närmare nivån av de avancerade staterna i världen. Vidare skriver hon att den nationella enigheten som uppnåddes under Atatürks tid gör att många turkar förnyar sin lojalitet till Kemalismen och dess moderniseringsprojekt. 19
Den kända amerikanske författaren Samuel Huntington nämner Kemalismen och Atatürks moderniseringsprojekt i sin bok ”Political Order in Changing Scocieties”. Huntington menar att Atatürk mötte alla ”problem” av moderniseringen, nämligen ”definitionen av nationell gemenskap, skapandet av en modern och sekulär nationalstat, invigningen av kulturella och
17 Hakyemez, Yusuf, AKgun, Birol, 2010: 54 18 Ibid: 62
5 sociala reformer och främjandet av ekonomisk utveckling”20. Enligt Huntington hade Atatürk
framgångsrikt mött alla problem som hans moderniseringsprojekt stod inför. Skapandet av ett etnisk homogent samhälle var en nödvändighet för effektiviseringen av politiska institutioner menar Huntington. Detta gjorde det möjligt för de styrande att genomföra kulturella, sociala och religiösa reformer genom dessa institutioner. Atatürk var enligt Huntington också tvungen att eliminera alla former av traditioner och seder för att öppna vägen för industrialisering och ekonomisk tillväxt. Huntington ser Atatürks försök för att skapa ett etniskt homogent samhälle och elimineringen av alla traditionella former och sedvänjor som nödvändiga åtgärder för att uppnå modernisering och ekonomisk tillväxt. Han skriver att ” den ekonomiska tillväxten krävs kulturell modernisering, kulturell modernisering krävs effektiv politisk auktoritet, effektiv politisk auktoritet måste ha sin grund i ett etniskt homogent samhälle”. 21
Andra forskare har hyllat Kemalismen på ungefär samma sätt, men det finns också de som har attackerat Kemalismen med postkolonialt perspektiv. I åtminstone två av hans artiklar, diskuterar Welat Zeydanlioglu den politik som genomförts av den turkiska staten för att kontrollera kurder utifrån ett postkolonialt perspektiv. Zeydanlioglu påstår i sin artikel ” The White Turkish Man’s Burden: Orientalism, Kemalism and the Kurds in Turkey” att den turkiska staten har brutalt attackerat etno-religiös mångfald i Turkiet i moderniseringens namn. Han analyserar kemalisternas diskurser och menar att dessa diskurser har skapat en positiv nödvändighet för den turkiska staten för att kontrollera och förtrycka kurder i den sydöstra delen av landet. Han menar att ”turkisk orientalism” gynnar kemalistiska eliter för att stärka sin makt och position, genererar möjlighet för de för att utöva makt och legitimerar deras användande av tvång.22 Zeydanlioglu avslutar sedan sin artikel genom att hävda att den
fortsätta förtrycket mot kurder i nutida Turkiet mer eller mindre ett resultat av vad han kallar det ”Kemalistisk trauma” som härrör från kemalisternas misslyckanden för att skapa en etniskt homogent nationalstat.
I en annan artikel under rubrik ”Turkey’s Kurdish Language Policy”, undersöker Zeydanlioglu den turkiska statens assimileringspolitik gentemot kurderna och det kurdiska språket. I denna artikel också använder han sig av ett postkolonialt perspektiv. Han påstår att elimineringen av kurder och det kurdiska språket blev ett av de främsta syften med den
20 Huntington, Samuel, 1968: 347 21 Ibid: 347-348
6 turkiska nationsbyggandeprojekt genom att definiera kurder som ”öst”, ”banditer”, ”bakåtsträvare” och ”stamväsendet”.23 Zeydanlioglu nämner att vissa framsteg har genomförts
gällande det kurdiska språket i landet det senaste decenniet av AKP-regeringen (rättvise och utvecklings partiet AKP) p.g.a. EU-relaterade reformer. Men AKP-regeringen har enligt Zeydanlioglu backat på sin egen politik p.g.a. våldsamma motstånd från kemalistiska krafter.24
I denna uppsats kommer jag att anta samma perspektiv (det postkoloniala) när jag analyserar författningsdomstolens resonemang och domslut. Men postkolonialismen har vissa brister som nästan inte går att bortse ifrån. Postkolonialismen tenderar att fokuserar enbart på diskurser och språket som används av aktörer för att legitimera sin politik. Dessutom tar postkolonialismen ingen hänsyn till det historiska arvet som har lett till en viss ordning eller en viss bild konstruktion. Därför tycker jag är det viktigt med historisk institutionalismen inte bara för att förklara Kemalismens fortsättning som statens officiella ideologi genom att hänvisa till det historiska arvet och idéer som tillkom i republikens första dagar, utan även för att förklara AYM agerande utifrån dess mandat, formella lagar och regler.
2. Teori:
Det teoretiska ramverket av uppsatsen presenteras i detta avsnitt. En diskussion kring de två olika perspektiven och ett påpekande på de svagheter som jag tycker finns inom postkolonialismen framgår i avsnittet. Under rubrik ”val av teori” diskuterar jag bl.a. de olika ontologiska och epistemologiska antaganden samt betydelsen av ett positivistiskt förhållningssätt i denna uppsats.
2.1 Postkolonialism:
Edward Said anses vara grundaren för den postkoloniala teorin. Innan jag går in på Edward Saids Orientalism kan det vara värt att kort förklara begreppen kolonialism och postkolonialism. Kolonialism kan definieras som erövring och kontroll över andra människors land och tillgångar. Med andra ord erövring, kontroll och exploatering av områden som ligger utanför kolonisatörens primära territorium.
Kolonialism inskränker sig inte bara till de olika europeiska intrång i olika delar av världen, utan den kan ses som ett återkommande inslag i människans historia. Termen används bl.a. om romerska imperiets, mongolerna rike under Djingis Khan, Aztekernas rike och
23 Zeydanlioglu, Welat, 2012: 105 24 Ibid: 120
7 ottomanska riket. Kolonialism är idag ett samlingsbegrepp oftast kopplad till den europeiska kolonialismens globala makt och effekter. Marxismen gör en distinktion mellan förkapitalistiska och kapitalistiska kolonialism. Den kapitaliska kolonialismen nöjde sig inte med bara att uppbära tribut och tillgångar från de erövrade områdena, de omstrukturerade dessutom ekonomierna vilket ledde att kolonierna drogs i ett komplex beroendeförhållande.25 Före detta koloniserade länder behöver inte nödvändigtvis beskrivas som postkoloniala. Begreppet postkolonialism beskrivs inte som någonting som bokstavligen efterträder kolonialismen och tillkännager dess slut, utan istället förstås som ett ifrågasättande av den koloniala dominansen och kolonialismens följder. En sådan ståndpunkt gör det möjligt att innefatta inte bara de som har blivit geografiskt omflyttade av kolonialmakter, utan även att sammanfoga det antikoloniala motståndet med dagens mångförgrenade kamp mot den västerländska kulturen. Förtrycket som etablerades under kolonialismen har en stor påverkan på dagens människor i såväl tidigare koloniserade som i tidigare koloniserande länder. 26 Postkolonialismen illustrerar kolonialismens avgörande betydelse för framväxten av idéer om modernitet, humanism och civilisation. Prefixet ”post” markerar att nutida samhällen fortfarande präglas av det koloniala arvet och den kunskapssyn som växte fram under kolonialismen som rättfärdigar över- och underordningsrelationer och som idag återskapas globalt och lokalt.27 Postkolonialismen är starkt influerad av det poststrukturalistiska perspektivet som betonar vikten av språkets betydelse för skapandet av identiteter och politik. Enligt detta perspektiv, avspeglar inte språket som används verkligheten som existerar där ute. Inte heller kan språket analyseras som enkelt utryck för talande och skrivande intentioner. Istället inom poststrukturalism försöker man visa hur välden konstrueras och struktureras genom språket.28
2.1.1 Orientalism: en variant av postkolonialism
Erdward Said anses vara en av grundarna av postkoloniala teoribildningen. I sin bok ”orientalism” markerar Said en ny metod för att studera kolonialismen. Said analyserar hur kunskap om ”de andra” i olika typer av västerländska texter om ”Orienten”.29 Said menar att
framställningen av orienten i europeiska romaner, reseböcker och andra skrifter bidrog till upprättandet av en dikotomi mellan européer och icke-européer (de andra). Dikotomin var
25 Loomba, Ania, 2006: 24-25 26 Ibid: 32
27 Nationalencyklopedin, 2014, Postkolonialism
28 Thörn, Håkan, Eriksson, Catarina, Baaz, Maria, 1999: 17-18 29 Thörn, Håkan, Eriksson, Catarina, Baaz, Maria, 1999: 20.
8 lika centralt för skapandet av den europeiska kulturen som den var viktigt för att bibehålla och även utvidga kontrollen över kolonierna.30
Med orientalismen menar Said att det är ett sätt för västerlandet att förhålla sig till det som benämns som Orienten. Orienten i sin tur har bidragit till skapandet av Västerlandets definition genom att vara dess motbild, motidé, motsatta personlighet och en motsatt erfarenhet. Vidare menar Said att termen Orientalism betyder flera olika sammanhängande saker.31
Den första är den forskning och kunskap som kretsar kring orienten och dess kultur i den akademiska traditionen i Västlandet. Orientalismen är också ett sätt att tänka som grundar sig i en uppdelning mellan Orienten och Västerlandet (Occidenten). Enligt Said har ett mycket stort antal skribenter, oavsett om de är poeter, romanförfattare, filosofer, politiska teoretiker och ekonomer antagit denna grundläggande skillnad mellan Orienten och Occidenten. På så sätt har denna tankestruktur varit utgångspunkt för omfattande skrifter och redogörelser om orienten. Den tredje formen av orientalismen är den samman fällda institution som användes för att hantera orienten sedan slutet av 1700-talet. Orienten hanteras genom att göra yttranden om den, beskriva den, härska över den och kolonisera den. Alltså ett sätt för Västerlandet för att dominera och utöva myndighet över orienten.32 Den europeiska kulturens hegemoni bygger på den binära uppdelningen mellan oss och dem, Västerlandet och Österlandet, occidenten och orienten. Han hävdar att den viktigaste komponenten i den europeiska kulturens hegemoni är idén om en europeisk identitet som är överlägsen i relation till icke-europeiska folk och kulturer. Dikotomierna oss och de, och hegemonin av dessa icke-europeiska idéer om orienten understryker occidentens överlägsenhet gentemot orienten och dess efterblivenhet.33
Said är mycket influerad av Michel Foucault och hans begrepp diskurs. Said menar att begreppen makt och kunskap ligger väldigt nära varandra. Enligt Said fungerar orientalismen som kunskapsregim som i sin tur bidrar till etablerandet av kategorier sanningar och uppmuntrar och främjar vissa typer uttalanden och yttranden samtidigt som den motarbetar och hindrar andra. Han hävdar att man måste undersöka orientalismen med en diskursanalytisk metod för att kunna förstå den europeiska tankestrukturen som inte bara
30 Loomba, 2006: 60
31 Said, Edward, 1997: 63-64 32 Ibid: 63-65
9 lyckades styra orienten, utan även producera politiska, ideologiska och kulturella bilden av denne.34 Orientalismen och ”diskursiva andra” fungerade som ett stöd för kolonialmakternas
politiska och ekonomiska dominans genom att konstruera och producera den orientaliska bilden av österlandet. Orientalismen bidrog till förstärkandet av Västerlandets självbild som överlägsen civilisation.35
Vidare menar han att kunskapen om orienten aldrig kunde vara objektiv, utan bilden och kunskapen om orienten skapades och presenterades av människor som hade ensidiga politiska visioner om verkligheten vars struktur framhävde skillnaden mellan det kända, nämligen Vi, Europa och Västerlandet och det okända, De, Orienten och Österlandet.36
En annan filosof Said är influerad av är Anonio Gramsci och hans tankar och idéer om begreppet hegemoni. Gramsci har enligt Said gjort en distinktion mellan frivilliga och tvångsmässiga sammanslutningar.37 Hegemoni enligt Gramsci är maktutövning genom en kombination mellan tvång och samtycke. Gramsci menar att makthavarnas dominans och hegemoni grundar sig inte bara på tvång och hot, utan också deras förmåga att skapa undersåtar som frivilligt går med på att låta sig styras. 38
Kritik:
Trots sin framgång och inflytande, har den postkoloniala varianten som är känd som ”orientalismen” varit föremål för omfattande kritik från olika teoretiker. Said har bl.a. kritiserats för att ha presenterat en alltför homogen och enhetlig bild av orientalismens diskurs utan att ta hänsyn till historiska förändringar. Saids antyder på att den binära uppdelningen mellan öst och väst har varit nästan oförändligt i Västerlandets diskurser från antiken tills idag. Kritikerna menar att europeiska attityder mot icke-européer har varierat oerhört över tid, plats och kontext, och att Saids analys nästan uteslutande vilar på de litterära skrifter som producerade orientens bild. Said har också kritiserats för att han inte kopplar den orientaliska kunskapsproduktionen till kolonialismens historia och dess samband med kapitalismens utveckling. Enligt Aijaz Ahmad, överdriver Said betydelsen av litterära och diskursiva uttryck på bekostnad av institutionella och materiella realiteter.39
34 Said, Edward, 1997: 66
35 Thörn, Håkan, Eriksson, Catarina, Baaz, Maria, 1999: 20 36 Loomba, 2006: 61
37 Said, Edward, 1997: 70
38 Thörn, Håkan, Eriksson, Catarina, Baaz, Maria, 1999: 20 39 Loomba, Ania, 2006: 57
10 Som nämndes tidigare är postkolonialismen starkt sammanflätad med poststrukturalismen och bygger på antaganden om att det inte finns en verklig verklighet utan allt som finns runt omkring oss är socialkonstruerad. Därför är det nästan omöjligt genom ett sådant perspektiv undersöka de materiella realiteter, i form av formella lagar, aktörernas mandat och det historiska arvet, utan fokus ligger istället på det dolda (diskurser) som har skapat denna verklighet. Historiskt institutionalism är betydelsefullt i detta sammanhang, i den mening att man med hjälp av den kan undersöka de institutionella och materiella realiteter, inte minst när det gäller de formella etablerade institutioner. Till skillnad från postkolonialismen och orientalismen som inte belyser vikten av den historiska återblicken och dess avgörande betydelse, ger historiskt institutionalism relevanta verktyg för att koppla mellan de idéer och institutioner som växte fram under en specifik tidsperiod, och mellan fortsättningen och konsekvenserna av dessa idéer långt in i framtiden.
2.2 Institutionalism:
Institutionalism handlar om att ta reda på vilken roll institutioner spelar i det politiska livet och samhället som stort, samt vilken betydelse institutioner har för individernas beteende. Huvudtanken är alltså att staten och politiska institutioner har betydande effekter på hur samhället utvecklas.40 Historien bakom institutionalismen går långt tillbaka i tiden, till antikens tid och Aristoteles rekommendationer om hur man designar normativa institutioner, tills Hobbes argument om nödvändigheten av starka institutioner för att rädda människan från hennes egna onda natur och tills Montesquieus idéer om maktdelningsprincipen mellan olika institutioner.41
Nyinstitutionalism kom som en reaktion mot de individorienterade analysinriktningarna, nämligen behavioralism och rational choice som var helt dominerade inom statsvetenskapen efter andra världskriget. Både behavioralism och rational choice påstår att individer agerar självständigt utifrån sina socialpsykologiska egenskaper eller rationella överväganden av självintressen. Vidare hävdar dessa teorier att individer inte är begränsade av de formella och informella institutioner som de verkar i. Traditionell institutionalism fokuserar bara på de formella strukturerna av institutioner och var mycket deskriptivt och juridiskt i sin karaktär, Nyinstitutionalism som dök upp i början av 1980-talet kastar ljuset inte bara på de formella
40 Premfors, Rune, 1999: 11 41 Peters, Guy, 2012: 3-4
11 institutionerna utan även informella institutioner samt interaktionen mellan institutioner och individer.42
2.2.1 Historisk institutionalism:
Enligt Guy Peters är Historisk institutionalism den äldsta grenen av nyinstitutionalism. Den fokuserar på skapandet och vidmakthållandet av institutioner och betonar det historiska arvets betydelse för hur institutioner fungerar.43 När Peter Hall analyserade ekonomisk policyutvecklingen i Frankrike och Storbritannien 1986, påpekade han vikten av institutioner för formandet av policys över tid och presenterade de grundläggande komponenter av historisk institutionalismen.44 Premfors menar att förklaringar i den historiska institutionalismen per definition är historiska, i den bemärkelsen att det handlar om att söka förklaringar till senare utfall genom att göra empiriska kartläggningar av en händelsekedja som har lett fram till den situation forskaren vill förklara. Detta antagande härrör från den accepterade idén bland samhällsforskare om att historien är betydelsefull för att förklara många nutida samhällsfenomen. 45
Precis som andra versioner av institutionalismen pekar historisk institutionalism på institutionernas centrala betydelse för samhälls- och policyförändring. Premfors menar att ”politiska institutioner” ges en vid innebörd i den meningen att statens i dess egenskap av formell organisation, som ett system av lagar och som uppsättning av offentliga program ingår i begreppet. Även informella regler, processer och begränsningar som formar individernas samspel och agerande inkluderas i begreppet.46
2.2.2 Stigberoende:
Historiska institutionalister menar att de val man har gjort i samband med institutionens bildande har en stor betydelse för hur institutioner kommer att vara och fortsätta i framtiden. När ett beslut är taget och när en politisk väg är vald finns det en tendens att alla nästkommande beslut baseras på denna väg. Ett centralt begrepp inom historisk institutionalismen som förklara detta fenomen är ”Path Dependency” (stigberoende). Peter Hall klargjorde att policys är starkt beroende/påverkade av de policyval man har gjort tidigare. När en stat/regering initierar sin politik i ett specifikt politikområde, tenderar denna
42 Peters, Guy, 2012: 1-3 43 Ibid: 71 44 Ibid: 71 45 Premfors, Rune, 1999: 12 46 Ibid: 10
12 politik att bestå även om beslutfattarna byts ut.47 I ett ”formativt moment” där det finns
alternativa färdinriktningar, avgörs inriktningen på en händelsekedja på ett sådant sätt att den vidmakthåller och förstärker en given utvecklingskurs, d.v.s. ”positivt feedback”. Positiv feedback innebär alltså att utvecklingsstegen och färdinriktningen inom en institution är beroende av hur tidigare liknande problem har hanterats och löst inom institutionen. 48 När ett visst handlingsalternativ väljs blir det mycket svårt att återvända till utgångsläget. Att det blir svårt att återvända till utgångsläget för att välja andra tillgängliga alternativ beror på att de val man gör initialt skapar grund för krafter som senare formar händelseutvecklingen i en viss färdinriktning. På så sätt blir de krafter som vidmakthåller en viss färdinriktning självförstärkande. Dessa självförstärkande krafter bidrar till att utvecklingen visar stabilitet och kontinuitet över tid. 49 Premfors menar att sådana stigberoende utvecklingar i samhället är vanligt förekommande i politiken och samhället som stort.50
Idéerna om timing och sekvenser är också viktiga för historiska institutionalister. Likadana händelser kan leda till olika resultat beroende på när de sker. Samt identiska händelser och beslut kan ha drastiskt olika konsekvenser vid olika tidpunkter. Premfors menar att effekterna av en serie händelser kan variera kraftigt beroende på ordningsföljden emellan.51 Premfors skriver att aktören som ”är först till kvarn” ges ju inte bara möjligheten att mala först, utan denna aktör kan också avgöra vem/vilka som fortsättningsvis alls får ”mala” och eventuellt också ordna en ”malningskö”.52
Enligt Sven Steinmo, som är en framstående forskare inom historisk institutionalism, befinner sig historisk institutionalism mellan rational choice och normativ/sociologisk institutionalism i den meningen att den anser att individer är både norm/regelförljare och egenintresserade rationella aktörer.53 Förändring enligt Steinmo är svårt att åstadkomma på grund av flera orsaker. Först att ändra en regel eller en institution kommer att innebära konsekvenser för vissa grupper. De grupper som undermineras av förändringen kommer att motsätta sig till förändringen.54 För att vidare utveckla denna punkt, kan man använda sig av det s.k.
”vested-interest” versionen av stigberoende. Denna version är baserad på tanken att om de grupper 47 Peters, Guy, 2012: 72 48 Premfors, Rune, 1999: 13 49 Premfors, Rune, m.fl., 2009: 55 50 Premfors, Rune, 1999: 13 51 Premfors, Rune, m.fl. 2009: 56 52 Premfors, Rune, 1999: 14 53 Steinmo, Sven, 2008: 163 54 Ibid: 167
13 som tjänar på det rådande systemet har monopol på makten eller åtminstone mer makt i relation till de som vill ha förändring, kommer förändringen inte hända.55 För det andra
förändringar kan ha långsiktiga effekter som kan vara svåra att förutse. Steinmo hävdar att osäkerheten som en förändring kan medföra, resulterar i att många skulle föredra att fortsätta med de regler de redan har även om de inte är optimala.56 Institutioner kan också bli (in)låsta (locked-in), inte minst eftersom förändring skulle innebära kostnader, därför motståndet kommer att komma från de som inte vill stå för nya kostnader. Slutligen eftersom institutioner påverkar beteenden, med tiden kan de också forma individernas preferenser. Aktörer föredrar en viss institutionell inställning inte minst eftersom det är vad de är vana vid.57
2.2.3 Idéernas roll:
En annan viktig komponent som särskiljer historisk institutionalism från andra institutionalistiska varianter är dess fokus på idéernas och ideologiernas inflytande i historiska processer.58 Trots att historiska institutionalister betonar vikten av formella strukturer och procedurer inom dessa strukturer, finns det en särskild betoning på idéernas inflytande inom dessa institutioner.59 Idéerna inom institutioner har samma funktion som ”lämplighetslogiken” har inom normativ institutionalism. När ”lämplighetslogiken” fungerar som en guide för aktörer om hur de kan agera lämpligt inom normativ institutionalism, sätter idéerna gränser för acceptabel handlande av aktörer i historisk institutionalism. Med andra ord ger idéerna en uppsättning färdiga lösningar på politiska problem som uppstår inom ett specifikt politikområde.60 Idéerna inom historisk institutionalism har också en betydande roll gällande formandet av institutioner. Fokus på integreringen av idéer i institutionernas formella struktur kan tas som definitionen av en institution. Historiska institutionalister hävdar att en institution skapas när en idé accepteras och förkroppsligas i en formell struktur.61
En annan variant av institutionalism som ger idéerna en viktigare roll är ”diskursiv institutionalism”. Teoretikerna inom denna variant betonar vikten av idéer särskilt mycket, men de tenderar att göra detta med uteslutande av strukturella överväganden. Historisk institutionalism till skillnad från detta fokuserar såväl på de formella strukturerna, såsom 55 Alexander, Gerard, 2001: 265 56 Steinmo, Sven, 2008: 167 57 Ibid: 168 58 Premfors, Rune, 1999: 15 59 Peters, Guy, 2012: 72 60 Ibid: 75 61 Ibid: 76
14 lagstiftande organ och byråkratier som idéer för att definiera institutioner. Vid diskursiv institutionalism lyfts idéernas roll fram för att förklara förändringar i institutioner, medan i historisk institutionalism ger idéer en viktig roll i samband med formativa moment.62 Eftersom jag i denna uppsats kommer att behandla både formella strukturer i form av lagstiftning och idéernas roll i dessa strukturer anser jag att historisk institutionalim är mer relevant än den diskursiva och andra varianter av institutionalism.
2.3 Val av Teori:
Politik och politiska fenomen analyseras med hjälp av teoretiska verktyg. Ungefär som en mekaniker som behöver en verktygslåda för att göra sitt jobb, behöver forskaren också en sådan verktygslåda för att analysera och undersöka ett politiskt fenomen. Verktygslåda består av teoretiska ramverk som ger forskaren ett medel genom vilket han/hon analyserar, förklarar, förstår och eventuellt förändrar världen.63
Inom statsvetenskapen finns det olika syn på verklighet och kunskap. Den ena skolan ”foundational positivist approach” påstår att det finns en observerbar verklighet som kan mätas och observeras genom externa iakttagelser, medan den andra skolan ”anti foundational skolan” hävdar att verkligheten runt omkring oss är socialkonstruerad och inte kan observeras utifrån.64 En av de teorier som jag ämnar använda i uppsatsen tillhör gruppen anti-foundational skolan, nämligen postkolonialism. Författarna till boken ”Doing political Science and International Relations”, Savigny och Marsdens nämner inte postkolonialismen och inte heller placeras postkolonialismen under en specifik grupp. Men trots detta är det ganska tydligt att den tillhör gruppen anti-foundational skola. Som nämndes tidigare är postkolonialismen starkt influerad av poststrukturalismen. Verkligheten enligt den poststrukturalistiska analysinriktningen är socialkonstruerad och kan inte observeras utifrån utan är förmedlad genom de normer och värderingar vi fostras in i. Detta innebär att kunskapen som vi tar emot inte kan vara objektiv utan är baserad på normer och värderingar. Detta i sin tur gör det svårt att presentera, kausala förklaringar, förutsägelser och universiella lagar.65 Därför hävdar postkolonialismen att man måste undersöka de djupa strukturer som leder till en viss situation. De kategoriseringar som skapas i samhället, språket och dikotomierna som ”vi och de” som används som ett medel för dominans och kontroll, måste
62 Peters, Guy, 2012: 75
63 Heather, Savigny och Marsden Lee, 2011: 5 64 Ibid: 5
15 dekonstruera för att belysa de underliggande maktstrukturer.66 Med utgångspunkt i detta
kommer jag att använda postkolonialismen för att analysera hur AYM har motiverat och rättfärdigat sina beslut. Alltså fokus kommer att ligga på de underliggande maktstrukturerna i form av diskurser. Eftersom postkolonialismen betonar diskursernas roll och betydelse kommer jag att leta efter dikotomierna som AYM har skapats samt språket som har använts för att representera kurder. Dikotomierna och språket som har bidragit till att forma och konstruera bilden av kurder och dess politiska partier som Turkiets ”orient”.
Historisk institutionalismen däremot ligger närmare gruppen ”foundational postitivt approach”, i den meningen att man letar efter svar genom att göra externa observationer på de synliga processerna. Vissa varianter av institutionalismen som till exempel ”normativ institutionalism” kan dock vara närmare ”anti-foundational” skolan eftersom den fokuserar på normer och värderingar. Den positivistiska skolan har olika ontologiska och epistemologiska antaganden om verklighet och kunskap. Till skillnad från postkolonialismen och anti foundational approachen hävdar positivister att genom en objektiv och värderingsfri analys kan man presentera kausala förklaringar, förutsägelser och universella lagar. Som det står ovan kan forskaren enligt institutionalismen, förutse hur aktörer kommer att agera genom att undersöka deras mandat och titta närmare på kontexten de verkar i. Utifrån detta synsätt kommer jag att förklara AYMs agerande utifrån dess mandat, formella regler, vikten av det historiska arvet i form av idéer, samt AYMs hänsynstagande till tänkbara konsekvenser av eventuella förändringar.
3. Metod:
3.1. Forskningsdesign: Teorikonsumerande och teoriprövande
Uppsatsen kommer att ha både teorikonsumerande och teoriprövande ambitioner. Först kommer jag att konsumera teorierna på den valda analysenheten i uppsatsen. I teorikonsumerande studier står fallet i centrum där man försöker ta reda på varför det blev som det blev i det enskilda fallet med hjälp av den teorin som har valts.67 Uppsatsen handlar om att ta reda på Kemalismens implikationer på den turkiska AYMs handlande i samband med förbudsfall mot kurdiska politiska partier. Materialet som redovisas om detta kommer därefter att analyseras utifrån de valda teorierna, postkolonialism och historisk institutionalism. Detta innebär en konsumering teorierna där jag visar hur dessa olika teorier
66 Heather, Savigny och Marsden Lee 2011: 5
16 betonar olika saker i fallet som behandlas. Den teoriprövande karaktären ligger i uppsatsen sista del där det diskuteras/prövas bägge teorier mot varandra och förklaras varför den ena är bättre, eller har mer fördelar än den andra. Teorierna kommer förmodligen att betona lite olika saker i den valda analysenheten, inte minst eftersom de har olika ontologiska och epistemologiska antaganden. Med postkolonialismen kommer fokus att ligga på diskurser och språket som har använts av AYM för att motivera och rättfärdiga sina förbudsbeslut mot de kurdiska politiska partierna. Medan historisk institutionalismen kommer att betona kontexten där AYM har agerat i med hänsyn till de formella/oformella regler samt det historiska arvet i form av idéer som har växt fram i samband med republikens etablerande. Till skillnad från teorikonsumerande studier som bara säger något om de fall som ingick i undersökningen, kan man i teoriprövande studier generalisera resultaten till de fall som inte ingick i studien. 68
3.2 Metod för att analysera empirin:
Metoden som ska användas för att analysera empirin ska redovisas i detta avsnitt. Den består av statsvetaren Ludvig Beckmans idéanalys med två olika dimensioner, nämligen förklarande idéanalys och diskursanalys med förklarande ambitioner.
3.2.1 Idéanalys:
Den idéanalytiska metoden handlar om att analysera texter utifrån de idéer som presenterats. En idé kan ses som tankekonstruktion som kan vara en föreställning av verkligheten, en värdering av företeelser eller en föreställning om hur man bör agera.69 Ludvig Beckman
menar att det pågår en ständig strid mellan politiska idéer och föreställningar överallt där diskussionen gäller vad staten bör göra och inte göra och vilka lagar bör ändras, stiftas eller avskaffas. Beckman menar att idéanalys utgör ett verktyg för att studera dessa politiska idéer och föreställningar.70 Beckman skriver att idéanalys används som ett samlingsnamn för olika kombinationer av syften, frågeställningar och analystekniker som används av forskare i studier av politiska budskap. 71
Vidare gör Beckman en distinktion mellan åtminstone två olika typer av idéanalys, nämligen innehållslig- och funktionell idéanalys. Den innehållsliga idéanalysen studerar politiska budskap som en samling argument. Forskarens uppgift med en sådan analys är att pröva och kritisera argumentens giltighet och hållbarhet. Den funktionella idéanalysen skiljer sig från den innehållsliga i den meningen att politiska budskap betraktas som variabler i en kedja av
68 Esaiasson, Peter, Gilljam, Mikael, Oscarsson, Henrik & Wägnerud, Lena, 2012: 89 69 Bergström & Boréus, 2012: 140
70 Beckman, Ludvig, 2005: 9 71 Ibid: 11
17 händelser snarare än argument. Forskarens uppgift kan vara att studera hur en uppfattning blev den dominerande inom en grupp eller ett politiskt parti. Syftet med en sådan studie är inte ta ställningen om budskapet är riktigt, istället ligger fokus på budskapen och motiven eller andra bakomliggande orsaker. Forskaren i en funktionell idéanalys är antigen intresserad av politiska idéernas ursprung, dess spridning, eller deras konsekvenser. 72 Enligt Beckman kan idéanalytisk studie ha olika syften, antingen att beskriva, förklara eller ta ställning till materialet. Forskarens uppgift kan vara att beskriva innebörden av politiska budskap, eller ta ställning till giltigheten av argument i politiska budskap, eller förklara de politiska budskapens uppkomst och konsekvenser. Att dessa syften bör hållas isär innebär inte att de inte kan kombineras. Det huvudsakliga syftet med idéanalytisk studie bör framgå tydligt i studien. 73
3.2.2 Förklarande idéanalys:
I förklarande idéanalys ligger fokus på politiska idéers orsaker och konsekvenser, där politiska budskap betraktas som ett resultat av sociala, ekonomiska eller intellektuella processer i ett samhälle vid en viss tidperiod. När man klargör ideologin eller politiska budskap i relation till andra fenomen är syftet då förklarande. Man spårar ursprunget för en idé och sedan tar man reda på idéns betydelse för politiska beslut och upprättandet av institutioner.74 Idéanalyser med förklarande ambitioner kan också ges status av oberoende variabel. I sådana studier kan man undersöka i vilken mån ett politiskt budskap eller en idé/ideologi förklarar uppkomsten av en institution eller en reform.75 Beckman menar att forskaren måste vara medveten om vissa utgångspunkter i förklarande idéanalyser. Förklarande idéanalyser är inte analyser av textens eller politiska budskapets innehåll och innebörd utan politiska budskap och uttalanden snarare används som indikatorer till ett motiv för en handling eller ett beslut. Beckman skriver också att idéerna själva inte kan ha konsekvenser utan det är människors föreställningar om dessa idéer som orsakar och producerar konsekvenser. Människans föreställningar om dessa idéer påverkar hennes handlande. 76 När det gäller att förklara aktörernas mänskliga handlande är det inte rimligt att tala om orsaker på samma sätt. Beckman menar att för att förklara en agerande i termer av skäl är det ”ändamålsförklaring” (även kallas ”motivförklaring”) som gäller. Man fokuserar
72 Beckman, Ludvig 2005: 12-13. 73 Ibid: 14-15.
74 Ibid: 81
75 Bergström & Boréus, 2012: 147 76 Beckman, Ludvig, 2005: 81-82
18 här på skäl och avsikter snarare än orsaker som förklaringar. Det kausala sambandet mellan det som förklara och det som ska förklaras är fortfarande relevant.77
3.2.3 Diskursanalys som förklarande idéanalys:
Diskursanalysen i Beckmans bok beskrivs som en variant av förklarande idéanalysen, med skillnaden att diskurser är övergripande och gemensamma föreställningar om verkligheten.78 Diskurser anses vara gemensamma för grupper och andra kollektiv, d.v.s. att det inte är individerna som först och främst upprätthåller diskurserna. Detta gör det svårt för individer att frigöra sig från föreställningsvärlden som diskurserna förmedlar.79
Enligt författarna Göran Bergström och Kristina Boréus i boken textens menings och makt kan ordet ”diskurs” ha både en vid och snäv innebörd. Diskursens snäva lingvistiska betydelse utgör en ”sammanhängande sjok av skrivet eller talat text” medan den vida innebörden kan vara likställas med ”synsätt” och ”social praktik”.80
Michel Foucault anses vara den person som är starkast förknippad med diskursanalys. Med det foucauldianskt perspektiv betraktas diskurser vid den vida innebörden. Diskursbegreppet enligt Foucault är en praktik som frambringar en viss typ av yttranden”. En diskurs enligt detta synsätt är ”ett regelsystem som legitimerar vissa kunskaper men inte andra och som pekar ut vilka som har rätt att uttala sig med auktoritet”.81 Diskurser innehåller ett antal övertygelser om hur vi ser på världen. Foucault menar att när en diskurs skapas leder detta till att människor kontrolleras. Detta sker genom procedurer som Foucault kalla det för ”utestängningsmekanismer”. 82 Hypotesen bygger på antaganden att diskurser skapar hinder som kan likställas med fysiska murar och därmed avgöra vad som är rätt och fel.83
Diskursanalysen ska enligt Beckman användas som analysteknik och inte som vetenskap eller samhällsteori. Använder man diskursanalysen med den socialkonstruktivistiska förhållningssätt som tenderar att behandla verkligheten som inget annat än människans representationer är Enligt Beckman bara ”trivialt” och ”absurd”.84 Beckman menar att den viktigaste skillnaden mellan orsak- och ändamålsförklaring och diskursanalysen är att diskursanalysen behandlar förhållandet mellan föreställningar och handlanden som
77 Beckman, Ludvig 2005: 83 78 Ibid: 93
79 Ibid: 89
80 Bergström & Boréus, 2012: 358 81 Ibid: 358
82 Ibid: 361
83 Beckman, Ludvig, 2005: 93 84 Ibid: 92
19 ”konstitutivt” istället för ”kausalt”. Premissen för en diskursanalys tycks vara ”politiska budskap och föreställningar är en form av politisk handlande”. Det som skrivs, uttalas eller uttrycks på någon annat sätt utgör en del av politiken eftersom den bidrar till att skapa och omskapa den politiska verkligheten.85 De språkliga diskurserna är dessutom resultatet av djupliggande föreställningar om verkligheten, därför är det nödvändigt att ”dekonstruera” texter för att nå kunskap om den.86 En annan viktigt poäng som enligt Beckman bevisar att diskursanalysen har förklarande ambitioner snarare än beskrivande är att diskursanalysen ”beaktar konsekvenserna av språkanvändning”, alltså fokus ligger på de ”sociala konsekvenser” av ett visst språkbruk.87
Eftersom syftet med uppsatsen är att undersöka Kemalismens inflytande på AYMs agerande är det den förklarande idéanalysen en användbar metod för att analysera empirin. Denna metod ligger också nära de två teoretiska perspektiv som används i uppsatsen. Trots att de flesta postkoloniala teoretiker använder diskursanalysen för att beskriva verkligheten som diskursen förmedlar, kommer diskursanalysen i denna uppsats att ha en förklarande ambition. Med hjälp av Beckmans argument att diskursanalysen kan beaktar konsekvenserna av en viss språkanvändning kommer jag att undersöka AYMs resonemang och leta efter mönster som har skapat den orientaliska bilden av kurder i Turkiet. Med hänsyn till Kemalismens påverkan på AYM kommer jag att granska konsekvenserna av språkbruket som AYM har använt och dess betydelse för konstruerande av den kurdiska bilden i landet. Det konstitutiva förhållandet mellan föreställningar om Kemalismen och AYMs handlande kommer att belysas med denna analysmetod. I de traditionella diskursanalyserna ligger fokus på samling språkliga uttryck och föreställningar kring ett ämne som sedan skapar en diskurs,88 men i detta förklarande
diskursanalys kommer fokus istället ligga på den kemalistiska diskursens konsekvenser på AYMs agerande.
Den kausala orsaksförklarande idéanalysen kommer att användas med historisk institutionalismen. Vid orsaksförklarande idéanalys ligger fokus på idéernas orsaker och konsekvenser vilket ligger ganska nära med både uppsatsens syfte och historisk institutionalismen. Eftersom historisk institutionalismen kopplar det historiska arvet med det som sker i nuet är det relevant med denna analysmetod för att spåra idéernas ursprung och belysa dess betydelse/konsekvenser för upprättandet av viktiga institutioner och handlande.
85 Beckman, Ludvig, 2005: 93 86 Ibid: 93-94
87 Ibid: 94 88 Ibid: 89
20 Det historiska arvet i detta fall består av de kemalistiska idéerna som uppstod när den turkiska republiken upprättades i början av 1920-talet. Närvaron av kemalistiska idéer i den turkiska konstitutionen och lagen om politiska partier liksom AYMs agerande och resonemang i de valda fallen kommer att spåras tillbaka till de Atatürks idéer om att skapa en etnisk modern homogen nationalstat. Med andra ord de kemalistiska idéers orsaker och konsekvenser på AYMs agerande kommer att kartläggas med hjälp av den orsaksförklarande idéanalysen. 3.3 Operationaliseringar:
Operationalisering är den process där den teoretiska definitionen tilldelas en eller flera operationella indikatorer. Det är viktigt att göra teoretiska begrepp mätbara för att sedan kunna mäta och använda de på empirisk nivå. De operationaliseringar som används i en undersökning har en stor betydelse för vilka resultat man kommer fram till. 89
Postkolonialister med Saids metod ”orientalism” är intresserade av diskurser som upprättar en dikotomi mellan occidenten som är modern och överlägsen och orienten som är occidentens motbild och därmed bakåtsträvare och efterbliven. I den empiriska delen av uppsatsen kommer jag att leta efter mönster i AYMs resonemang som har bidragit till upprättande av en sådan dikotomi och konstruerad en orientalisk bild av kurder och deras politiska partier. Vid historisk institutionalismen betonar man vikten av det historiska arvet samt betydelsen av kontextens och aktörernas mandat. Att förklara AYMs handlande med detta perspektiv innebär ett hänsynstagande till inte bara det historiska arvet och idéer som växte fram när den turkiska staten skapades, utan även AYMs mandat och formella regler. Det historiska arvet består av Atatürks idéer och strävan för att skapa en etnisk homogen nation. Jag kommer alltså att leta efter konsekvenserna av dessa idéer på AYMs handlande.
3.4 Empiriskt material:
Den empiriska delen av denna studie kommer till största del att bestå av sekundära källor. Detta beror dels på att dessa domar varken finns på engelska eller svenska och dels på mina bristande kunskaper i det turkiska språket, vilket innebär att jag blir beroende av vad andra har skrivit om AYMs dömande och resonemang. En bok som kommer att använda ganska flitigt för att svara på uppsatsens syfte och frågeställningar är ”Minorities and Nationalism Turkish Law” skriven av Derya Bayir. Som bokens namn indikerar handlar den om nationalismen i lagen och dess konsekvenser på minoriteter i Turkiet. Bayir har bl.a. skrivit om AYMs resonemang i samband med förbudsfallen mot kurdiska politiska partier. En hel del vetenskapliga artiklar kommer också att användas i uppsatsen. Den europeiska domstolen
21 för mänskliga rättigheter (ECHR) har dömts att Turkiet har brutit mot Europakonventionen i ungefär samtliga förbuds domslut mot kurdiska politiska partier.90 En del information har
hämtats från ECHRs domar som har beskrivit AYMs grunder för förbuds beslut.
En viss kritik mot användningen av andrahandskällor bör nämnas, inte minst eftersom författarna av de flesta av dessa böcker och vetenskapliga artiklar har haft ett kritiskt förhållningssätt till AYMs agerande. Samt att relevanta artiklar i lagen om politiska partier och den turkiska konstitutionen var översatta från turkiska till engelska och jag senare har översatt vissa till svenska. Dessutom kan man tycka att vissa av AYMs citat och resonemang som används i uppsatsen är tagna ur sina sammanhang och skulle uppfattas annorlunda om man hade tagit hänsyn till hela händelsen. Allt detta kan naturligtvis skada uppsatsens trovärdighet. Men trots detta tycker jag ändå att användandet av dessa källor kommer att producera en ganska klar bild av AYMs resonemang kring Kemalismen och grunder för förbuds beslut mot kurdiska politiska partier för att sedan kunna förklara det utifrån de två valda perspektiven.
4. Bakgrund:
Syftet med bakgrunds kapitel är att bl.a. ge läsaren en bredare uppfattning kring det historiska arvets som Atatürk har lämnat bakom sig för att sedan kunna förklara dess betydelse för AYMs agerande i samband med de valda fallen.
4.1 Arvet från Atatürk:
Som nämndes inledningsvis, Atatürks väg till moderniteten och västvärlden visades av de ”sex pilarna” som skulle definiera den nya republikens karaktär. Dessa pilar bestod av republikanism, nationalism, populism, etatism, sekularism och reformism. Republikanismen innebar en definitiv avbrytning från det osmanska förflutna och manifesterades inte minst i avskaffandet av Kalifatet. Med nationalismen syftade man till att skapa en etniskt homogen turkiskt samhälle. Populismen innebar att suveräniteten ska ligga hos folket och att detta ska realiseras genom valda representanter på den turkiska nationalförsamlingen. Med etatismen försökte man förstärka statens roll i samhället. Staten skulle enligt denna princip ha huvudansvaret för inte bara den ekonomiska utvecklingen utan även för politiska och kulturella sfärer på bekostnad av autonoma grupper. Det civila samhället betraktades som
90 Se, Case of United Communist Party of Turkey and Others vs Turkey 1998, Case of Yazar, Aktas, Aksoy and
The People’s Labour Party vs Turkey 2002, Freedom and Democracy party (ÖZDEP) vs Turkey Judgment 1999, Case of Dicle For the Democratic Party (DEP) of Turkey vs Turkey, 2003 Case of Dicle For the Democratic Party (DEP) of Turkey vs Turkey, 2003, DTP fallet är pågående.
22 något farligt eftersom den låg utanför statens kontroll. Folkets krav möttes med misstänksamhet. Kemalismen utgick från utgångspunkten att byråkraterna i statens tjänst alltid visste bäst. Sekularismen innebar inte bara en åtskillnad mellan religion och stat, det innebar också en nationalisering och statlig monopol på religionen, där staten fick avgöra vad som är korrekt turkisk islam. Reformismen syftade på den nya republikens vilja för att genomföra övergripande förändringar i samhället.91
Under befrielsekriget hade Atatürk välkomnat alla som anslöt sig till honom och kämpade mot ockupanterna. Men när segern och republiken var ett faktum, tvekade han inte att hårdhänt slå tillbaka alla krafter som han uppfattade stod i vägen för hans moderniseringsprojekt.92 Atatürk var själv övertygad om att det osmanska rikets svaghet och död berodde på dess multikulturalistiska karaktär och dess acceptans av mångfald hade gjort imperiet sårbart för utländska manipulationer. Enligt honom kunde Turkiet uppnå den ”moderna civilisationsnivån” genom att bli en sekulär homogen nationalstat. De militära officerare som utgjorde kärnan i den kemalistiska eliten var starkt influerade av Europas dåvarande nationalistiska och fascistiska diskurser.93 Enligt de, kunde en nation bara bestå av ett sekulärt samhälle som delar samma ideal, språk, territorium och kultur. Ziya Göklap som fastställdes den teoretiska grunden för turkisk nationalism hade då sagt att ” idag i Europa tros bara de stater som har ett språk ha en framtid”.94
Förändringarna inom ramen av de nationalistiska reformerna hade fått stora konsekvenser mellan turkisk nationalism och den kurdiska befolkningen. Skapandet av en homogen nationalstat krävdes en förtunning av det största kulturella och lingvistiska icke-turkiska gruppen i Turkiet. Kurderna uppfattades av Atatürk som det största hindret för hans nationalism princip och viljan för att skapa en etniskt homogen nationalstat som var en förutsättning för att bli en del av västlandet. Det kurdiska, traditionella klädseln, folklore förbjöds och rekonstruerades som turkiskt. De kurdiska bönder som bara kunde modersmålet, bötfälldes kraftigt för varje kurdisk ord de använde. Alla hänvisningar till ett område som kallas för ”Kurdistan” togs bort från kartor och officiella dokument och turkiska namn ersattes successivt namnen på kurdiska byar och städer. Alla religiösa skolor samt undervisning på icke-turkiska språk förbjöds. 95 Symboler för den republikens ideologi spreds 91 Karlsson, Ingmar, 2007: 62 92 Ibid: 62 93 Zeydanlioglu, Welat, 2012: 100 94 Ibid: 100 95 Zeydanlioglu, Welat, 2008: 7-8
