Vägledarens paradoxala roll

Examensarbete

15 högskolepoäng, grundnivå

Vägledarens paradoxala roll

-

ett arbete om studie- och yrkesvägledares bemötande

av kriminella elever

The guidance counselors paradoxical role

- a thesis about guidance counselors

treatment of criminal students

Viktor Karlsson

Louise Viberg

Studie- och yrkesvägledarexamen 180 hp

2011-12-13 Examinator: Anders Lovén Handledare:Frida Wikstrand Lärarutbildningen Fakulteten för Lärande och samhälle

Sammanfattning

För cirka ett år sedan satt vi på samma plats som idag. Vid den tidpunkten skrev vi vår b-uppsats, Irrationella yrkesval, finns det? En uppsats om när studie- och yrkesvägledare anser att en sökande väljer ett irrationellt yrkesval. Den uppsatsen inspirerade oss till det arbete du läser nu. Vi ville undersöka fler situationer där vägledarens förhållningssätt inte är självklara. Vårt arbete syftar därför att undersöka hur studie- och yrkesvägledare på gymnasieskolan själva upplever sitt bemötande av elever som utfört kriminella handlingar. Första delen i arbetet behandlar tidigare forskning som berör ungdomskriminalitet. Bemötandet av kriminella ungdomar från polis, skola och ur ett vägledaretiskt perspektiv. Vi ser även närmare på vilka grupper i samhället som ligger i riskzonen för att begå kriminella handlingar och hur kriminella ungdomars framtid ser ut. Teorierna som används för att förklara det resultat som framkom i arbetet består av Foucaults teori om makt, Goffmans teori om stigmatisering och Hägg & Kuoppas samtalsmodell för studie- och yrkesvägledare. Studien genomfördes genom sex kvalitativa intervjuer med studie- och yrkesvägledare som arbetar i gymnasieskolan. Resultatet presenteras i form av en analys. I analysen av resultatet framträder flera trådar som påvisar paradoxer som kan finnas i ett vägledningssamtal med en elev som begått kriminella handlingar. Vi har försökt att åskådliggöra dessa genom att lyfta upp problemen till ytan och i visa fall föreslagit hur vi anser vägledarna kan agera istället.

Sökord: ungdomsbrottslighet, bemötande, kriminalitet, förebyggande, studie- och yrkesvägledning, stigmatisering, makt

Abstract

Almost a year ago we sat in the same location as today. At that time we wrote our b-essay, Irrationella yrkesval, finns dem? An essay that is based on interviews with guidance counselors and what they believe is irrational career decisions from their clients. The paper inspired us to write the essay you are reading now. We wanted to explore more situations where the counselor's approach is not obvious. Our work aims to investigate how guidance counselors in gymnasium perceive their treatment by the criminal students. The first part of the work deals with previous research in youth crime. Treatment of criminal youth from police, school and from a guidance counselor’s perspective. We also observe which groups in society who are at a larger risk for committing criminal acts and the criminal youth's future looks like. The theories used to explain the results that emerged from the work consists of Foucault's theory of power, Goffman's theory of stigma and Hägg & Kuoppas guidance model for guidance counselors. The study was conducted by six qualitative interviews with guidance counselors who work in gymnasiums. The results are presented in the form of an analysis. The analysis of the results appears more threads showing paradoxes that might be in a guidance meeting with a student, who committed criminal acts. We have tried to illustrate this by lifting the problem to the surface and in some cases suggested how we believe counselors can act instead.

Förord

Vi skulle vilja tacka Frida Wikstrand som har hjälpt oss till att utveckla ett akademiskt förhållningssätt samt gett oss relevant och positiv feedback. Vi riktar också ett stort tack till de sex studie- och yrkesvägledarna som ställde upp och delade med sig av deras tankar och funderingar. En hyllning till matsalen i Orkanen som har serverat oss med gott kaffe och tilltugg. Till slut sänder vi även ett tack till nära och kära för stöd och förståelse att arbetet har varit tidskrävande.

Innehållsförteckning

1. INLEDNING ... 8 2. BAKGRUND ... 9 2.1.1 Vägledaretik... 9 2.1.2 Polis ... 9 2.1.3 Personliga erfarenheter ... 10 2.2SYFTE ... 11 2.3FRÅGESTÄLLNING ... 11 2.4DISPOSITION ... 11 3. TIDIGARE FORSKNING ...13

3.1VEM UTFÖR KRIMINELLA HANDLINGAR? ... 13

3.1.1 Ålder och kriminalitet ... 13

3.1.2 Föräldrar, klass och uppväxt... 14

3.1.3 Kön och kriminalitet ... 16

3.2SKOLAN OCH PERSONALENS ROLL ... 17

3.3BEMÖTANDE ... 18

3.4FRAMTIDSUTSIKTER FÖR UNGDOMAR SOM BEGÅTT KRIMINELLA HANDLINGAR ... 18

3.5SAMMANFATTNING ... 19

4. TEORI ...21

4.1FOUCAULTS MAKTPERSPEKTIV ... 21

4.2STIGMATISERING AV GOFFMAN... 22

4.3SAMTALSMODELL ENLIGT HÄGG OCH KUOPPA ... 24

4.4SAMMANFATTNING ... 25 5. METOD...27 5.1VAL AV METOD ... 27 5.2URVAL AV RESPONDENTER ... 27 5.3DATAINSAMLING ... 28 5.4ANALYSMETOD ... 29 5.5ETISKA STÄLLNINGSTAGANDEN ... 29 5.5.1 Informationskravet... 30 5.5.2 Samtyckeskravet ... 30 5.5.3 Konfidentialitetskravet ... 30 5.5.4 Nyttjandekravet ... 31

5.6METODDISKUSSION ... 31

6. ANALYS AV RESULTAT ...33

6.1VILKA KLASSAS SOM KRIMINELLA AV VÄGLEDARNA I STUDIEN? ... 33

6.1.1 Definition av kriminella ... 33

6.1.2 Konstruktion i samtalet med elever som utfört kriminella handlingar ... 35

6.1.3 Skolans inverkan på vägledaren ... 37

6.2HUR BEMÖTS/ BEHANDLAS EN ELEV SOM BEGÅTT KRIMINELLA HANDLINGAR AV VÄGLEDAREN? ... 40

6.2.1 Bemötande och vägledningssamtal ... 40

6.2.2 Vad handlar samtalen om? ... 41

6.2.3 Känslor i vägledningen med en kriminell... 43

6.3VILKEN ROLL HAR VÄGLEDARNA I REPRODUKTIONEN AV ELEVENS EVENTUELLA STIGMA? ... 44

7. DISKUSSION ...46

7.2SLUTSATS ... 48

7.3FÖRSLAG PÅ FORTSATT FORSKNING ... 49

8. KÄLLFÖRTECKNING ...50

8.1INTERNETKÄLLOR ... 52

9. BILAGOR ...54

9.1BILAGA 1 ... 54

1. Inledning

Så gott som dagligen skriver tidningar om rån, misshandel, skadegörelse och inbrott. Dessa brott är de som är mest förekommande i brottsstatistiken när det gäller ungdomskriminalitet (Estrada & Granath, 2008). Ungdomskriminalitet är ett fenomen som har ökat kraftigt under efterkrigstiden, om denna utveckling har skett kontinuerligt eller inte är enligt Estrada & Granath svårt att besvara (2008).

Ungdomen uppfattas ofta som bärare av framtiden, vilket gör att ungdomars brottslighet kan uppfattas som ett tecken på framtida sociala problem för såväl ungdomarna själva som för samhället i stort (Estrada & Granath, 2008:350).

Detta har bland annat gjort att politiker och poliser anser att det är mycket viktigt att ”bekämpa” ungdomskriminaliteten (Polismyndigheten, 111120). För att kunna påverka är det viktigt för polisen att finnas på de ställen där ungdomar rör sig. En sådan plats är skolan där ungdomarna befinner sig dagligen. Skolan ska enligt polisen vara en arena för samarbete för att kunna motverka ungdomskriminaliteten. I skolan arbetar studie- och yrkesvägledarna vars uppgift enligt Lindh (1988) är att hjälpa människor att få ett bättre beslutsunderlag i sin karriärplanering. Historiskt sett har vägledningen fungerat som en kontrollfunktion av arbetskraften (Lovén, 2000). Den tidiga vägledningen gick ut på att styra in och forma arbetskraften där den behövdes mest. Vägledningen som lärs ut idag fokuserar numera mer på individen och det fria valet. I sin bok skriver Lovén (2000) att vägledarna i skolan konfronteras i sitt arbete med olika dilemman, ett av dessa är huruvida vägledare ska uppmärksamma elevens fria val eller om vägledaren ska vägleda och forma eleverna efter samhällets och skolans premisser. Arbetet avser att se närmare på hur vägledare ställer sig i samtalet med en elev som begått kriminella handlingar. Vi vill därför se på hur vägledarna hanterar dilemmat med en individs valmöjligheter och önskningar samtidigt som eleven kanske finns i polisens register eller utfört kriminella handlingar på skolan.

2. Bakgrund

För att ge en tydlig bakgrund till arbetet kommer vi att se på de etiska riktlinjer studie- och yrkesvägledare förväntas följa, hur polisen bemöter ungdomar för att förhindra att ungdomskriminaliteten växer och de personliga erfarenheter vi har som lett fram till arbetets syfte och frågeställning.

2.1.1 Vägledaretik

För att enklare kunna följa med i styckena analys av resultat och diskussionen ges här en kort sammanfattning av vägledarens roll och vad ett vägledningssamtal innebär. Ett etiskt råd inom vägledarföreningen1 presenterar en rad riktlinjer som sammanfattar hur en vägledare skall förhålla sig. Enligt dessa är det viktigt att vägledaren ser varje individ som unik och av lika värde. Vägledaren ska sträva efter god självkännedom och att bli väl medveten om egna värderingar och attityder. När vägledaren känner att dennes kompetens inte räcker till skall de hänvisa till annan lämplig kompetens. Det innebär att vägledaren ska vara en opartisk och neutral individ som sätter den sökande i första rum. Dessutom ska ett gott klimat skapas och insatserna ska anpassas utifrån den sökandes behov (Sveriges vägledarförening, 2011).

2.1.2 Polis

Rikspolischefen Bengt Svenson har skrivit en ledare på Polisens hemsida om att hjälpa unga bort från brott (Polismyndighetens hemsida, 111115). Svenson fokuserar på att Polisen måste bli mer medvetna och handlingskraftigare på att motverka ungdomsbrottsligheten. Förbyggande arbete som att vara närvarande i miljöer där

1

Sveriges vägledarförening är en förening för alla studie- och yrkesvägledare och främjar till att utveckla vägledarkåren till högsta professionalitet. Skapat etiskt råd och har 12 000 medlemmar i Sverige.

ungdomar vistas och på så vis skapa kontakter med ungdomarna lyfts upp i ledaren. Svenson menar att genom kontakt med ungdomarna kan Polisen upptäcka de pojkar och flickor som far illa och de som ligger i riskzonen till ett kriminellt liv och att begå kriminella handlingar (Polismyndighetens hemsida, 111115). För att få bra kontakt med ungdomarna har många Poliser uppgett att de arbetar civilt i yttre tjänst då de upplever att de får bättre kontakt med ungdomarna än vad de får om de bär uniform. ”Det är mot

denna bakgrund viktigt att hålla i minnet att det för ungdomar är polisen/personen de får en relation till och inte polisen/uniformen” (Inspektionsrapport, 2009:9) En annan

viktig aspekt som Svenson tar upp är samverkan med andra myndigheter (Polismyndighetens hemsida, 111115). Han menar att det är viktigt att socialtjänst, skolor, föreningar och Polis samarbetar aktivt. Det nämns även i rapporten, Polisens hantering av ungdomsverksamheten (2009), ”Även med andra aktörer, såsom skolan

och hälso- och sjukvård, måste samarbete och samverkan utvecklas och bestå över tid”

(Inspektionsrapport, 2009:11).

2.1.3 Personliga erfarenheter

I ett tidigare arbete under utbildningstiden studerade vi irrationella yrkesval och hur vägledare bemöter de sökande som vägledaren upplever gör ett irrationellt yrkesval. Det var en uppsats som gav oss ett resultat som inte var förväntat. Exempel på resultat som överraskade var att vägledare förnekade existensen av sådana val trots ett resultat som visar att irrationella yrkesval existerar. Resultatet har inspirerat oss inför detta arbete. Vi har valt ett ämne som inte berörs under utbildningstiden men som vi stött på under vår verksamhetsförlagda utbildning. Vi har båda samtalat under praktik perioder med elever som utfört kriminella handlingar2. I efterhand har vi funderat på hur vi bemött eleverna och vilka känslor mötet med dem väckte hos oss. Eftersom inte utbildningen berör ämnet valde vi att se vidare på mötet ur ett vägledarperspektiv med elever som begått kriminella handlingar. Polisen vill föra ett samarbete med skolan för att minska ungdomskriminaliteten, samtidigt som det vägledningsetiska rådet är noga med att poängtera att varje individ ska ses som unika med lika värde. Hur hanterar då

2

När vi skriver att en elev är kriminell i arbetet syftar vi på att personen som begått en kriminell handling och brutit mot samhällets lagar (Ekbom, Engström & Göransson, 2001).

vägledarna mötet med en elev som begått kriminella handlingar. Är det någon skillnad från ett samtal med en elev som inte begått något brott eller är bemötandet detsamma. Vi vill ta reda på hur studie- och yrkesvägledarnas föreställningar av sina vägledningssamtal med elever som begått kriminella handlingar3 ser ut.

2.2 Syfte

I detta examensarbete vill vi studera vilka föreställningar studie- och yrkesvägledare i gymnasiet har om elever som begått kriminella handlingar. Syftet är också att studera hur vägledarna förhåller sig i samtalet till dessa elevers bakgrund, vilken betydelse detta får för samtalet och den eventuella reproduktionen av elevens stigma.

2.3 Frågeställning

Vilka klassas som kriminella av vägledarna i studien?

Hur bemöts/ behandlas en elev som begått kriminella handlingar av vägledaren?? Vilken roll har vägledarna i reproduktionen av elevernas eventuella stigma?

2.4 Disposition

Utifrån den uppsatsguide som presenterats på kursen har arbetet strukturerats upp på följande vis. I arbetets början presenteras bakgrund om det valda ämnet, sedan leder detta vidare till syftet och frågeställningen. I kapitel 3 presenteras tidigare forskning där fokus ligger på vem som utför kriminella handlingar, klass, ålder, kön berörs. I tidigare forskning ges även en inblick till skolan och bemötande. Följande kapitel är teori, där presenteras Foucaults maktperspektiv, stigmatisering av Goffman samt en

3 Innan intervjuerna genomförts benämnde vi eleverna som kriminella. Detta ändrade vi efter intervjupersonerna benämnt det som kriminella handling av eleverna snarare än ett personlighetsdrag.

samtalsmodell från Hägg och Kuoppa. Kapitel 5 är metodkapitel och berör val av metod, urval samt datainsamling. Här finns också etiska ställningstagande. Näst kommande kapitel är analys av resultat där resultatet presenteras men också analyseras. Vidare kommer diskussion och slutsats. I sista avsnittet tas förslag på vidare forskning upp.

3. Tidigare forskning

Detta avsnitt avser att presentera den tidigare forskning som är relevant för vår studie inom ungdomskriminalitet. Under rubriken 3.1, ”Vem utför kriminella handlingar?”, kartläggs forskningen om olika begrepp och förklaringar till varför kriminella handlingar utförs. Avsnittet leder sedan vidare till skolans roll gentemot eleven. Efter det blir det en inblick i Gerad Egans (2007) forskning om hur man leder ett terapeutiskt samtal med fokus på förändring av den sökandes liv. Framtidsutsikter för kriminella ungdomar är det som får avsluta kapitlet om tidigare forskning.

3.1 Vem utför kriminella handlingar?

Under denna rubrik har vi för avsikt att lyfta fram statistik och forskning över vilka grupper av ungdomar i samhället som ligger i störst riskzon för att begå kriminella handlingar.

3.1.1 Ålder och kriminalitet

I åldern 15-20 år klassificeras individer i Sverige som ungdomar (Natinalencyklopedin 1, 111115). Enligt statistik som presenteras i en publikation gjord av BRÅ, Brottsförebyggande rådet4 är ungdomar den grupp som begår flest lagbrott (Estrada & Granath, 2008). Enligt Estrada & Granath hade 21 400 ungdomar misstänkts bryta mot brottsbalken5 år 2007 (2008:351). Statistiken visar att individer är mer brottsbenägna under ungdomsåren i jämförelse med senare i livet. Forskningen visar också att när

4

En myndighet som arbetar på uppdrag från regeringen att kartlägga och forskar om kriminalitet i Sverige.

5

ungdomarna når 20 års ålder så avtar i många fall de kriminella handlingarna (Estrada & Granath, 2008).

De brott som är vanligast förekommande bland ungdomar är lindriga stöldbrott. Det som man måste ta hänsyn till i brottsstatistiken är att vissa brott är “lättare” att upptäcka än andra lagbrott. Cykelstölder och snatteri är det som anses vara det vanligaste förekommande brottet men då många inte anmäler den typen av brott hamnar de inte i toppen på statistiken. Statistiken visar snarare att det är vanligare med brott som t.ex. misshandel, rån och bil tillgrepp eftersom dessa brott anmäls i större utsträckning (Estrada & Granath, 2008:353). Ungdomars kriminella handlingar skiljer sig något från vuxnas. Det är sällsynt att ungdomar blir tagna för rattfylleri, ekonomiska brott eller kvinnomisshandel vilket är vanligt förkommande inom vuxen kriminalitet (Estrada & Granath, 2008:353).

3.1.2 Föräldrar, klass och uppväxt

Det finns många teorier till varför individer börjar utföra kriminella handlingar. Att lista alla är inte möjligt inom ramen för detta arbete. Därför benämns några teorier kort och koncist. Anders Nilsson & Felipe Estrada (2009) har i en studie valt att studera och fokusera på långsiktiga konsekvenser av inblandning i kriminella handlingar. Forskarna har listat ett par anledningar till varför individer utför kriminella handlingar. Syftet med studien var att kategorisera vilka delar av befolkningen som begår brott i ungdoms- och vuxenlivet, samt de vanor som är typiska för denna del av befolkningen. Detta genom att jämföra mellan de som begår brott och de som inte begår brott. Enligt studien begick en femtedel någon form av brott innan de fyllt 31 år. Det som tydligt visas i studien är att de som utfört kriminella handlingar har haft liknande uppväxtförhållande. Exempel på detta kan vara uppväxt med skilda föräldrar, stora familjer där de bott på liten yta och/ eller haft en far som varit lågutbildad arbetare (Nilsson & Estrada, 2009:14). Det Nilsson & Estrada skriver i sin studie är att barn från lägre klasser löper större risker att begå kriminella handlingar i sitt liv än barn från andra klasser.

Detta stämmer överens med den bild Estrada & Granath (2008) ger kring hemförhållandens betydelse i relation till kriminella handlingar. Majoriteten av de ungdomarna som hamnar i fängelse eller har haft ett långvarigt missbruk har varit fosterhemsplacerade och/ eller har varit i kontakt med sociala myndigheter redan i de

tidiga uppväxtåren tillägger de (Estrada & Granath, 2008:35). Det visade sig även att de som begått brott i större utsträckning växt upp i en familj som varit bidragsberoende delar eller merparten av uppväxten. Även om ekonomiska anledningar bidrog fanns där i vissa fall andra sociala problem som spelade lika stor roll för de utsatta ungdomarna. Några i studien hade haft föräldrar som haft problem med alkohol, andra en far som blivit dömd för brott och några hade föräldrar som varit psykiskt sjuka (Nilsson & Estrada, 2009).

De grupper som listats ovan kan ses som vara grupper i utanförskap vilket innebär att man står utanför en gemenskap eller den normen som förväntas eftersträvas i vårt samhälle (Nationalencyklopedin 3, 111119). Många ungdomar som är födda i andra länder och som har invandrat till Sverige, kan känna ett utanförskap då de kommer till ett helt nytt land med andra lagar och förordning än vad de är socialiserade i. Sernhede (2003:181 - 182) skriver att i ett ständigt förändrande samhälle har ungdomarna alltid orsakat en rädsla hos den äldre generationen. På 1940-talet var det Swingpjattar och dansbandseländet, 1950-talet knuttar och raggare, 1960-talet mods och hippies osv. I dagens samhälle är de som står för förändringen i samhället segregerade invandrarungdomar. Dessa kommer ofta från lägre klasser, bor i förorter som är hårt utsatta av hög arbetslöshet, diskriminering, ohälsa och bidragsberoende (Sernhede, 2003:184). Detta utanförskap i samhället gör det ännu viktigare för de invandrarungdomarna att skapa sig en identitet och en grupptillhörighet. Identifieringen bland ungdomarna har varit mot hiphopkulturen som bildades i Amerikanska ghettos. Media målar upp en ofta upp en bild av de farliga förorterna där alla ungdomar är kriminella och bär vapen. ”Det finns unga som gett upp, det finns de som valt

kriminalitet som den enda vägen till respekt och upprättelse.” skriver Sernhede

(2003:184). Även om så är fallet är diskrepansen trots det stor mellan den bild media målar upp om de farliga ungdomarna och de faktiska förhållandena, menar Sernhede (2003). Identitetssökande kan vara en bidragande faktor till att man hamnar i gäng som utför kriminella handlingar, men det måste inte vara det. Estrada & Granath (2008) tar upp diskussion om att ungdomar med invandrar bakgrund är överrepresenterade i statistiken. Som tidigare nämnt är det viktigt att framhäva att dessa ungdomar ofta kommer från lägre klasser och också växer upp i ogynnsamma ekonomiska och sociala förhållande.

De som i barndomen har egna psykosocialproblem löper också större risk än andra barn att begå kriminella handlingar, enligt Tommy Andersson (2001). Skillnader i

hormonnivåer har också påverkan och då är det främst det manliga könshormonet testosteron som har inverkan på aggressiviteten hos individen menar forskaren Jerzy Sarnecki (1981). Vilka gener individen föds med kan också påverka huruvida en individ blir kriminell, enligt Andersson (2001).

Forskningsresultat tyder bland annat på att såväl hormonella faktorer som funktioner i det autonoma respektive centrala nervsystemet bidrar till olika grundläggande förutsättningar för att utveckla impulsivitet, aggressivitet och liknande beteendemönster, som i sin tur medför ökad risk för kriminell utveckling (Andersson, 2001:17).

Även om generna kan påverka en individ är det inte de som gör en individ till kriminell.

Och sen är det samspelet mellan genetiken och de sociala faktorerna som leder till det här utfallet att vissa människor begår många brott, begår grova brott och hamnar i fängelse och så vidare (Brottsrummet, 2011).

Hur ungdomen presterar i skolan kan även ha en inverkan till att ungdomar utför kriminella handlingar. Det kommer vi diskutera närmre i stycke 2.2 ”Skolans och personalens roll”, som handlar om hur prestationer i skolan påverkar ungdomens risker för att utföra kriminella handlingar.

3.1.3 Kön och kriminalitet

I arbetet kommer det inte vara någon djupare diskussion om kön och viken betydelse det kan ha för mötet med en elev som utför kriminella handlingar. Vi vill ändå lyfta fram den forskning som visar varför dessa pojkar begår fler brott än vad flickor gör. Även flickor begår brott men dessa har dock en annan karaktär och oftast inte lika grova som de som finns representerade bland pojkar (Nilsson & Estrada, 2009). Sarnecki (1981) tar upp diskussionen om genus och visar skillnaderna mellan två utgångspunkter; fysiologiska skillnader och sociala skillnader. Med fysiologiska skillnader menar han att pojkar är starkare än flickor och att det spelar roll vid vissa karaktärsbrott som kräver muskelstyrka (Sarnecki, 1981:93). De sociala skillnaderna handlar om hur uppfostran ser ut och samhällets påverkan på flickor och pojkar spelar in. Han hänvisar till Hauge som menar att förväntningar är olika på pojkar och flickor

och att de uppfostras på olika sätt. Flickor uppfostras till att vara den rara söta flickan, from och ordentlig medan pojkar förväntas att vara av ”rejält virke” (Sarnecki, 1981).

3.2 Skolan och personalens roll

Sarnecki (1981) poängterar att eftersom skolan är den samhälleliga institution som ungdomar konfronteras mest med går det att observera samband mellan ungdomars brottslighet och deras prestationer i skolan. Karin Brodén Andersson (2001) framhäver att det i läroplanen Lpo94 står att skolans uppgift är att ge eleverna en etisk och moralisk kompass till framtiden. Detta innebär att personalen på skolan får ansvar för elevernas uppfostran, menar Brodén Andersson,

Att stärka banden till samhället innebär bland annat att den unge tar till sig de normer, värderingar och allmänt accepterade vanor som det sociala livet är uppbyggt kring. Skolan kan bidra genom att ge eleverna betydelsefulla roller och ansvar för att påverka det egna lärandet (Brodén Andersson, 2001:8-9).

I en studie Sarnecki (1981) refererar till får lärarna i uppgift att poängsätta elevernas anpassning till skolan och skolans normsystem, uppmärksamhet, koncentrationsförmåga och ordningssinne. Trots att lärarna oftast inte hade någon kännedom om vilka elever som begått brott visade det sig att på alla fem punkter poängsattes dessa elever lägre än eleverna som inte begått brott. Sarnecki (1981) menar att resultatet pekar på att de elever som begår brott har en svårighet att anpassa sig socialt till skolans norm- och regelsystem. De som har svårt att anpassa sig till skolans värdesystem kan därför hitta ett eget avvikande värdesystem som leder till brott (Cohen, 1973). Sarnecki (1981) pekar på skolbetygen där han kunde se ett samband mellan lägre betyg och brott. “De

som börjar med brott har ofta dåliga skolresultat flera år före brottsdebuten men sambandet mellan dåliga betyg och brott ökar med stigande ålder.” (Sarnecki,

1981:182). Nilsson & Estrada (2009) pekar också på att de som utfört kriminella handlingar antingen som unga eller vuxna har ett lägre snittbetyg än de som inte begått brott. En dålig anpassning till skolan kan därför vara det som leder till att eleverna söker sig till ett avvikande beteende i en annan grupp som i sin tur kan leda in i kriminalitet (Cohen, 1973, Sarnecki, 1981). En annan vinkel på problemet är att eleven som begått

kriminella handlingar har gått med i en avvikande grupp. Exempelvis ett kriminellt gäng som upptar elevens fokus, vilket i sin tur stjäl tid ifrån studierna och leder till dåliga resultat i skolan (Sarnecki, 1981).

3.3 Bemötande

Hur en vägledare bör bemöta sina sökande tar Gerard Egan (2007) upp i sina teorier om terapeutiska samtal. Egans teorier kan ses som en ideal typ6 för vägledares samtalsmetodik och förhållningssätt till den sökande. Den huvudsakliga avsikten med teorierna är att förmedla kunskap kring hur man leder bra terapeutiska samtal, med fokus på utveckling och förändring i den sökandes liv. Stor vikt läggs på att hjälpa den sökande att själv hitta lösningen på sina problem genom att blicka bakåt, se hur livet sett ut tidigare och genom samtal komma fram till en lösning på den sökandes problem. Egan (2007) betonar vikten av att ställa rätt frågor och att spegla det den sökande berättar samt att lyssna aktivt och se till kroppsspråk för att kunna tolka det som kanske inte sägs av den sökande. I teoridelen kommer vi att se närmare på en svensk vägledningsmodell som är utvecklad med inspiration av Egans teorier kring det terapeutiska samtalet.

3.4 Framtidsutsikter för ungdomar som begått kriminella

handlingar

Terrie E. Moffitt (1993) menar att kriminella ungdomarna kan delas upp i två grupper, early-starters och late-starters. Early-starters är den grupp som börjar med allvarliga brott tidigt i livet, dessa löper enligt Moffitt (1993) större risk att fastna i ett beteende av kriminala handlingar. Det som utmärker gruppen är främst att barnen tidigt visar att de har svårt att anpassa sig till den sociala kontexten, de mobbar, slåss och är våldsamma

6 Begreppet idealtyp myntades av Max Weber och förklaras närmare i boken Sociologiska perspektiv (Engdahl & Larsson, 2011:19)

mot djur. Dessa ungdomar kan också ha diagnoser inom spektrat ADHD7, vilket kan leda till att de har svårt att uppföra sig på det sätt som förväntas (Justitiedepartementet, 2010). Late-starters börjar begå brott i något äldre ålder och ganska allvarliga brott som sexuella övergrepp, rån och vapeninnehav. En skillnad mellan dessa grupper är att den förstnämnda gruppen löper större risk att fortsätta sin kriminella bana efter det att de lämnat tonåren. Detta medan late-starters oftare går vidare till ett mer laglydigt liv efter tonåren.

I en studie från år 2000 har Gudrun Uddén intervjuat sex stycken pojkar mellan 15 -18 år gamla som tidigt i livet begått brott som bedöms som allvarliga. Några av dem var dömda till sluten ungdomsvård och de andra har placerats i ungdomshem. De intervjuer som Uddén genomfört med ungdomarna ger en i många fall optimistisk syn på framtiden. En av dessa är Ahmed. På frågan om hur han ser på framtiden berättar han:

“Jobba, tjäna pengar på nått bra sätt, känna att man gör nått nyttigt” (Uddén

2000:31). Han berättar vidare att han vill läsa på komvux och arbeta på restaurang. En annan pojke i studien berättar att han haft problem med droger men att han inte orkar fortsätta med det längre. Han vill bara få en chans att bli laglydig och få ett lugnt och nytt liv. Även om pojkarna uttrycker sig på olika sätt i studien ser det ändå ut som att de har vissa gemensamma mål med framtiden. Några vill skaffa familj, andra arbete och de flesta vill sluta begå brott i framtiden (Uddén, 2000).

3.5 Sammanfattning

Den vanligaste perioden i livet att begå en kriminell handling är under ungdomsåren. Många av ungdomarna har med sig en ryggsäck hemifrån med alkoholiserade föräldrar, pappa som suttit fängelse, fattigdom och kanske psyksjuka föräldrar. Många av de som begår kriminella handlingar kommer från de lägre samhällsklasserna (Sernhede, 2003, Estrada & Granath, 2008). En problematisering av detta är att en sådan kunskap kan leda till att vara snabbare med att stämpla de lägre samhällsklasserna till kriminella. Något som ofta sker med invandrarungdomar. Även om invandrarungdomar är överrepresenterade går det att förklara med att invandrarungdomar i större utsträckning

7

kommer från lägre samhällsklasser. Stämplingen kan förklaras med Sernhedes teori om att de representerar en framåtskridande utveckling i samhället som skrämt äldre generationerna sedan 1940-talet till att stämpla dem som farliga.

Ibland kan egna psykiska besvär influera vem som är mer benägen att begå kriminella handlingar. Det är ungdoms pojkar som begår flest brott och vad det beror på hur samhället socialiserar flickor och pojkar till olika könsroller. Där Sarnecki (1981) menar att flickor blir uppfostrade till att vara fina och fromma medan pojkar ska vara av ”rejält virke”.

I skolans läroplan Lpo94 står det att skolan skall bidra med etik och moral till eleverna vilket resulterar i att skolan ska vara en del av ungdomarnas uppfostran. Det vi också kan se är att de elever som begår kriminella handlingar har svårare att anpassa sig till skolans normsystem och därmed presterar sämre i skolan.

Vägledarens roll är att vara en individ som är opartisk och neutral som ställer den sökande i första rum. Hjälp till ”själv hjälp” är en stor del i vägledarens arbete. Genom samtal ska den sökande lösa problem eller gå mot ett mål. Uddén (2000) lyfter fram ungdomarna som suttit på ungdomsanstalt eller har ett liv med kriminalitet och ser framåt in i framtiden där de berättar att de vill skaffa familj, jobb och sluta begå brott. Nilsson och Estrada (2008) skriver att när ungdomarna passerar 20 år upphör många att utföra kriminella handlingar. Det vi tar med oss från detta stycke är en definition av vilka som begår kriminella handlingar, hur skolan påverkar eleverna, hur en vägledare arbetar enligt Egans teorier och vilken framtid som kan tänkas vänta de elever som begått kriminella handlingar.

4. Teori

I teoridelen har vi valt att lyfta fram Goffmans teori om stigmatisering av avvikande individer, tillsammans med Foucaults maktperspektivs teori som avser att förklara varför några människor får makten att bestämma vilket beteende som är önskvärt i samhället och vilka som ska klassas som avvikande. Avslutningsvis ser vi det som viktigt för arbetet att se på en svensk vägledningsmodell för att förklara hur ett vägledningssamtal enligt Hägg och Kuoppa ska se ut.

4.1 Foucaults maktperspektiv

Genom Foucaults verk Vansinnets historia under den klassiska epoken (2010), går det att få en inblick i hur de styrande samhällsskikten hade makten att stämpla personer som avvikare. Boken förmedlar en bild av hur vården av ”vansinniga”8 har sett ut i Europa, främst i Frankrike under 1300 -1800 talet.

Det hela inleds genom att ta vid i den perioden då den sista leprasjukan tagit slut i Europa. Vilket resulterade i att de institutioner där man tidigare spärrat in sjuka kom till att användas för att spärra in ”vansinniga” (Foucault, 2010). Vem som stämplades som ”vansinnig” bestämdes av de styrande skikten i samhället och varierade beroende på hur den ekonomiska situationen såg ut och vem som styrde. Under en nedgång i ekonomin samlade man in de som av någon anledning inte arbetade (pga. arbetsbrist, lösdriveri, föräldralösa barn och änkor). Dessa stämplades som arbetsskygga och spärrades in i de institutioner där de leprasjuka tidigare suttit. Där kommenderades de så småningom till straffarbete. Detta ledde i sin tur till att fler blev utan arbete och stämplades som

8

Foucaults benämning av de som drabbades av internering i boken Vansinnets historia under den klassiska epoken (2010).

”vansinniga”. Andra perioder då samhällena hade det bättre ekonomiskt söktes det efter nya grupper att stämpla som ”vansinniga”. Dessa kunde vara män eller kvinnor med en manisk sexualdrift, män som inte kunde låta bli att slå sina fruar, präster som svor, unga pojkar som störde familjens ro eller personer med någon form av fobi (Foucault, 2010). Hur de styrande skikten kom till en sådan makt avhandlas även på ett mer lättillgängligt sätt av Foucault (2003). Enligt Foucault går inte makten att ses som en personlighetsegenskap. Vem som har makten beror generellt på flera faktorer, men det grundas alltid genom att en person är beroende av en annan. Detta beroende kan uppstå till en stat genom att denna har våldsmonopol, till en arbetsgivare då denna bestämmer om du får behålla ditt arbete eller till de anställda då arbetsgivaren behöver dessa för att utföra arbetet. Beroendet ger den med makten i detta exempel arbetsgivaren eller arbetaren en makt att besluta vad som klassas som avvikande och vad som klassas som normen eller ”normalt”. Kunskapen om situationen är en första förutsättning för att ett beroende skall uppstå (Foucault, 2003). I en stat förmedlas kunskapen enklast genom lagar eller sanktioner riktade mot dem som avviker ifrån dessa eller genom uppmuntran i form av ekonomiska bidrag, fördelaktiga skatter eller pensioner som speglar den ekonomiska insatsen man har gjort i arbetslivet. På sådant vis förmedlar även staten vilket beteende som är önskvärt och vilket som är avvikande. Bestraffning genom andra sanktioner kan även förekomma.

I ett vägledningssamtal kan det förekomma en makt relation mellan vägledare och eleven, om än en mindre formell sådan (Lovén, 2000:184-185). Vägledaren har inte någon formell makt så som att neka eleverna information eller att neka dem behörighet till en utbildning. Något som vägledaren kan göra är att neka eleven ett vägledningssamtal eller försöka påverka eleven genom sina åsikter om dennes beslut.

4.2 Stigmatisering av Goffman

Termen stigma härstammar från grekiskan där man under antiken använde ordet för att beteckna en fysisk märkning som var avsedda för att visa en persons nedsättande status (Goffman, 2001).

Tecknen skar eller brändes in i kroppen och gav tydligt vid handen att bäraren var slav, brottsling eller förrädare, en utstött person, en rituellt pestsmittad, em som man måste undvika, speciellt på offentliga platser (Goffman, 2001:11).

Nuförtiden används termen för att benämna en person med drag som ses som djupt misskrediterande. Vad dessa är speglar vilka normer som gäller i det samhälle den stigmatiserade lever i. Ett sådant drag skulle vara någonting som är avvikande ifrån andra grupper i samhället. Att leva som stigmatiserad är att leva med börda att inte kunna nå upp till samhället stereotypa krav på personen. Detta kan medföra ett utanförskap i relation till det övriga samhället. Detta kan såväl vara ett fysiskt tillkortakommande som till exempel någon form av funktionshinder, eller ett mer normbaserat stigma i form av till exempel ett kriminellt beteende. Termen stigma i sig har ingenting med personliga egenskaper att göra, utan stigmat grundas främst i sociala konstruktioner i relationer mellan människor, vilket betyder att det som klassas som ett stigma av en grupp i samhället kan vara samma som fastslår en persons grupptillhörighet i en annan grupp.

En sådan grupp kan exempelvis vara personer som begår kriminella handlingar. Att begå kriminella handlingar ses som missgynnande hos många grupper i samhället även om det finns undantag i form av kriminella gäng osv där det råder andra normer och värdingar. Detta gäller inte alla brott, fortkörning ger inte ses inte som lika stigmatiserande i vårt samhälle som att begå misshandel.

De människor som inte tillhör gruppen av stigmatiserade men ändå accepterar stigmat kallar Goffman (2001) för ”de visa”. Detta är människor som inte lägger någon vikt vid personens stigma. Det finns en paradox i detta menar Goffman (2001) att genom sin visade acceptans till stigmat från parterna gör stigmat än mer tabubelagt att prata om. Genom att undvika att benämna det i sin tur kan leda till att förstärka stigmat genom att undvika det, när avsikten egentligen var att förringa det. Stigmat är inte nödvändigtvis självförvärvat utan kan även tillskrivas den avvikandes familj, släktingar eller vänner enbart genom att de visar acceptants för den avvikande. Även om stigmat avtar med avståndet i relationen till den stigmatiserade finns det där som en skugga hos dessa individer. Enligt Goffman (2001:87) En person som är stigmatiserade går igenom tre faser i sitt stigma. Den första fasen innebär att den stigmatiserade förstår hur de normala ser på denne. I den andra fasen accepterar den stigmatiserade att han/hon blir annorlunda behandlad. Den sista fasen går ut på att den stigmatiserade lär sig vad som krävs av denna för att passera som normal. Risken i den sista fasen är att den

stigmatiserade överdriver i sina försök till att bli normal och därför förstärker sitt stigma desto mer. Den sista fasen medför dock att den stigmatiserade rör sig i lämpliga kretsar för att kunna hemlighålla sitt stigma. En person som lever med ett normbaserat stigma har naturligtvis enklare att hemlighålla sitt tillkortakommande än en person med ett fysiskt stigma. Detta till trots får de flesta stigmatiserade lära sig att bära med sig sitt stigma täckt av vaksamhet genom livet för att inte bli upptäckta (Goffman, 2001).

4.3 Samtalsmodell enligt Hägg och Kuoppa

Vi nämnde i avsnittet tidigare forskning Egans teorier om terapeutiska samtal. Även om dessa är populära i vägledarkretsar är de inte utvecklade för studie- och yrkesvägledare. Att Egans modell inte är skriven enbart för studie- och yrkesvägledare gjorde att vi istället valt att lyfta fram en annan samtalsmodell som är skriven för studie- och yrkesvägledare av svenskar. Hägg och Kuoppas (2007) samtalsmodell är uppdelad i tre faser och är inspirerad av Egans teorier.

Fas 1 handlar om att klargöra den sökandes situation. Vägledaren gör detta genom att tålmodigt lyssna på den sökandes historia utan att tillskriva den egna värderingar, förslag och lösningar. För att få den sökande att tydliggöra sin situation är det viktigt att vägledaren visar intresse för den sökandes historia, ställer öppna frågor, uppmuntrar den sökande att utveckla sina svar och själv omformulerar dennas svar. Detta för att visa honom/henne att denne lyssnar, men även för att göra det tydligt för den sökande själv vad det är han/hon berättar. En lämplig beskrivning på fas 1 är att vägledarens ska låna ut sitt öra till den sökandes historia utan att tycka. Övergången från fas 1 till fas 2 sker enligt Hägg och Kuoppa (2007) bäst genom att sammanfatta den sökandes situation. Detta gör vägledaren för att visa att han/hon lyssnat, för att förtydliga vad som pratats om och för att ge den sökande en chans att lägga till eller ta bort delar från sammanfattningen

Fas 2 går ut på att vägledaren hjälper den sökande att vidga sitt perspektiv kring situationen och att sätta upp mål för hur honom/henne ska lösa sin situation. Detta sker genom att vägledaren tillsammans med den sökande gör han/hon uppmärksam på de möjligheter som inte framkommit för den sökande tidigare. Det är också viktigt att

vägledaren uppmärksammar den sökande på de eventuella begränsningar som han/hon inte kan ändra på. Vägledaren bör göra detta så att inte den sökande lägger ner fokus på sådant som inte går att råda över istället för att hitta en ny lösning. Att få den sökande att se sina begränsningar (eller nya möjligheter) kan vara svårt, därför är det viktigt att vägledaren väntar med att påpeka dessa innan den sökande är mottaglig för förändring. Vägledaren kan göra den sökande mer mottaglig till förändring genom att sammanfatta hans/hennes situation och lyfta fram eventuella motsägelser eller problem i historien. Att breda perspektiv kan ske på olika sätt, ett exempel på detta är att göra en lista med de möjligheter som finns. Fas 2 avslutas genom att vägledaren och den sökande sätter upp realistiska, konkreta och specifika mål som de kommit överens om.

I fas 3 arbetar vägledaren och den sökande fram en handlingsplan över hur den sökande ska angripa sina mål. Eftersom den sökande bär ansvaret för sin handlingsplan är det bra om han/ hon kommer med egna idéer hur denna ska se ut. Det är den sökandes ansvar att godkänna eller underkänna vägledarens förslag till handlingsplanen. Hägg och Kuoppa (2007) poängterar att deras samtalsmodell är en modell att luta sig mot. De hävdar att det perfekta samtalet inte finns och därför kan man som vägledare behöva gå tillbaka i faserna även i ett bra vägledningssamtal för att komma fram till den bästa lösningen för den sökande.

4.4 Sammanfattning

I vägledningssamtalet är det viktigt att vägledaren behandlar den sökande utan att tillskriva han/hon sina egna värderingar. Den sökande kommer till vägledaren i hopp om att få hjälp att ändra sitt liv. Vi kommer att tolka Foucault utifrån att den sökande är i en viss beroende situation av vägledaren, förutsatt att han/hon kommit av egen vilja. Hur vägledaren väljer att hanterar den sökandes situation när han/hon får reda på att den sökande begått en kriminell handling är inte enkelt att svara på. Om inte vägledaren uppskattar elevens beteende kan denna välja att antingen inte ge eleven den hjälp den behöver, eller kanske att försöka att hjälpa eleven mer än denna själv önskar. På så vis kan vägledaren sätta normen för vilket beteende som accepteras i ett vägledningssamtal.

Det kan exempelvis vara att vägledaren inte uppskattar den sökandes inställning eller beteende och därför inte föreslår vissa karriärmöjligheter.

Då vägledaren har en viss makt att påverka den sökandes liv kan vägledaren stärka eller skapa ett stigma hos den sökande utan att ens tänkta på det. Ett stigma kan stärkas både av att vägledaren benämner det men också genom att inte benämna det. Engdahl & Larsson (2008:112) skriver, ”Faran med stigmatisering ligger i att en människa

behandlas enbart utifrån den misskrediterade egenskapen, utan att andra sidor hos denne person beaktas.” Därför är det viktigt i ett vägledningssamtal att vägledaren ser

stigmat men tänker på det så att denna kan bidra till att inte förstärka det. Först när vägledaren klarar detta kan han/hon räkna sig till vad Goffman kallar för ”de visa”. En person som respekterar individen trots sitt stigma och hjälper till för att inte förstärka det. Hur vägledarna hanterar elevernas stigma är det vi en av de sakerna vi avser att få svar på i studien.

5. Metod

I detta kapitel kommer vi att lyfta fram vilka metoder vi använt i arbetet.

5.1 Val av metod

Valet av arbetets metod stod mellan att göra en kvantitativstudie eller en kvalitativstudie. I en kvantitativstudie samlas data in i form av statistik som sedan presenteras i diagram, tabeller och figurer (Larsén, 2009). Vår studie avsåg inte att undersöka statistiskt hur många som träffat kriminella elever. Vi ville ta reda på hur mötet skedde, vilka känslor som förekom, hur bemötandet såg ut och detta genom intervjuer med studie- och yrkesvägledare. För vårt ändamål ansåg vi den kvalitativa metoden som bäst lämpad. Den kvalitativa metoden gav oss möjligheten att gå på djupet med de frågor vi ställde och det gav oss möjligheten att även tolka det som inte sades rakt ut av intervjupersonerna (Larsén, 2009).

5.2 Urval av respondenter

Åldern då man klassas som ungdom i Sverige är som tidigare nämnt 15 – 20 år. En ålder då de flesta spenderar sin tid i gymnasieskolan. Därför valdes respondenterna från gymnasieskolor i en av Sveriges storstäder. Anledningen till detta var att ungdomsbrott begås ofta av ungdomar i gymnasieålder och i en storstad finns det fler gymnasium och alltså fler studie- och yrkesvägledare än i en mindre stad. Samtliga respondenter i studien arbetar som Studie- och yrkesvägledare och har tagit examen från Studie- och yrkesvägledarutbildning. Kontakten med intervjuobjekt gjordes genom massutskick till

studie- och yrkesvägledare på Storstadens gymnasieskolor via e-post (Bilaga 2). Av dessa svarade från fem studie- och yrkesvägledare och en sjätte intervjuperson kontaktades via telefon. De var dessa sex som vi sedan valde att gå vidare med i intervjuerna då samtliga intervjupersoner uppgett att de haft vägledningssamtal med elever som begått kriminella handlingar. Vi ansåg även att sex intervjuer skulle ge oss tillräckligt med material för en kvalitativ studie. För att få ett material som känns varierat och lättläst valde vi att referera till intervjupersonerna på följande vis: respondenten, vägledaren samt studie- och yrkesvägledaren.

5.3 Datainsamling

Datainsamlingen genomfördes genom sex intervjuer, med öppna frågor med stöd av sex teman från vår intervjuguide (Bilaga 1). Intervjuguiden är utformad med hjälp av Dalen (2008) för att vi ska få lämpliga svar på de frågor vi har i vår frågeställning. Den första frågan i vår frågeställning; Vilka klassas som kriminella av vägledarna i studien? besvarades genom att vi bad intervjupersonerna att inledningsvis definiera själva när de ser en elev som kriminell. Andra och tredje frågan i frågeställningen; Hur bemöts/

behandlas en sådan elev av vägledarna? och Vilken roll spelar vägledarna i reproduktionen av elevernas eventuella stigma? avstod vi att fråga rakt ut. Då vi ansåg

att det bästa sättet att få svar på de frågorna var att tolka de svaren vägledarna gav oss på de frågorna som förekom i intervjuguiden. Våra teman i intervjuguiden utformades på ett sådant sätt att respondenterna skulle svara mer resonerande, för att vi skulle få ut mer information än om frågan hade ställts rakt på sak. Ett exempel på detta är frågan;

”Hur pratar ni i personalstyrkan sinsemellan om sådana elever?” (Bilaga 1). Genom

att formulera våra frågor så att de indirekt handlar om det vi ville få reda på tror vi att vi fick ut mer tillförlitlig information genom vår tolkning av vägledarnas svar, än om frågan ställts rakare. Att fråga vägledarna på vilket sätt de stigmatiserar elever som begått kriminella handlingar tror vi inte hade genererat i ett lika tillförlitligt svar. Frågorna ställdes på ett sådant sätt att vi ger respondenterna god tid på sig att formulera sina svar, är inte svaret tillräckligt ber vi dem därför att utveckla genom att ställa en

följdfråga på området. Samtliga intervjuer ägde rum på intervjupersonernas arbetsplatser. Anledningen till detta var att vi ville ge intervjupersonerna en trygghet i intervjusituationen genom att utföra intervjuerna i en miljö de är bekanta med.

5.4 Analysmetod

”Att analysera kvalitativ data handlar om att hitta mönster, se tendenser och hitta exempel” (Larsen, 2009:104). Vi utgick främst från innehållsanalysen när vi

analyserade data från intervjuerna. I en innehållsanalys är syftet att finna mönster, samband och se den gemensamma nämnaren eller skillnaden (Larsen, 2009:101-102). Samtliga intervjuer transkriberades för att ge oss en enklare överblick över materialet. Datamaterialet vi fick ut av transkriberingen analyserade vi sedan och placerades i teman som vi tagit fram med hänsyn till vår frågeställning. Detta för att få en överblick över meningsfulla mönster i svaren. Genom att placera datamaterialet i tema blev det enklare för oss att sammanställa de svaren vi fick i intervjuerna. Teorierna valde vi genom att använda oss av abduktion (Alvesson & Sköldberg, 1994:43-47). Samtidigt som vi analyserade materialet vi fick av intervjuerna identifierade vi de teorier och vilken tidigare forskning vi ansåg som lämplig för studien. För att vara säkra på att vi valt rätt teorier dubbelkollade vi kontinuerligt mot den insamlade data även efter det att vi valt våra teorier. Vilket resulterade i att vi kompletterade materialet med ytterligare en teori, samtalsmodell enligt Hägg & Kuoppa.

5.5 Etiska ställningstaganden

I arbetet har vi utgått ifrån de forskningsetiska riktlinjerna som anges av Vetenskapsrådet (2002). Det finns fyra huvudkrav som man enligt god forskningsetik bör följa. Dessa är listas nedan.

5.5.1 Informationskravet

Detta avser att forskaren/ forskarna bör informera deltagarna i studien om dens roll i studien, vad som skall studeras och alla delar i studien som kan tänkas påverka deltagarnas vilja att delta. Efter det skall man berätta att deltagarna alltid har möjligheten att avbryta sitt deltagande i studien om de känner sig obekväma i någon del av deltagandet. Vi valde att redan i eposten vi skickade ut, informera ytligt vad vår studie skulle beröra. När vi träffade intervjupersonerna berättade vi, att vi studerade studie- och yrkesvägledares bemötande och tankar kring bemötandet av elever som begått kriminella handlingar. Medvetet utelämnade vi att informera vägledarna om att arbetet även undersökte om en eventuell stigmatisering förekommer, av anledningen att vi inte ville deras kunskap skulle påverka resultatet.

5.5.2 Samtyckeskravet

Samtyckeskravet går ut på att innan intervjun äger rum måste forskaren/forskarna få deltagarnas samtycke till att medverka i studien. De som deltar ska även äga rätten att avbryta studien när denna inte längre själva vill delta och detta ska ske utan påtryckningar från de som leder undersökningen.

I inledningen i intervjuerna berättade vi för deltagarna att de hade rätt att avbryta sitt deltagande under intervjun om det inte kändes bra och att de hade rätten att avbryta sitt deltagande även efter det att intervjun gjorts.

5.5.3 Konfidentialitetskravet

De som deltar i studien ska ha rätten att delta anonymt. De personuppgifter som förekommer i studien ska skyddas på ett sådant vis att ingen utomstående kan ta del av dem. Vidare ska namn, platser eller annat som kan avslöja deltagaren kodas om den deltagande önskar detta. Vi valde innan intervjuerna att allt deltagande skulle ske anonymt, vilket vi informerade om i samband med intervjuerna. De intervjupersoner som figurerar i studien har att byts ut till respondent- blå, gul, grön, lila, röd och turkos. Att vi valde färger istället för namn beror på att vi ville göra resultatet könsneutralt för att ytterligare anonymisera deltagarna. Av ovanstående anledning har vi genomgående i

arbetet valt att justera vissa citat i studien så inte heller dessa ska kunna röja könet på intervjupersonerna samt vissa ord som kan uppfattas som dialektala har ändrats. Staden har vi valt att endast benämna som Storstaden.

5.5.4 Nyttjandekravet

De uppgifter som insamlas av enskilda individer får endast användas i forskningssyfte. Dessa får inte återanvändas i kommersielltsyfte eller i andra beslut som rör individen. Då nyttjandekravet inte upplevdes relevant för vår studie, valde vi inte att vidta några speciella åtgärder för att upprätthålla det.

5.6 Metoddiskussion

Valet av en kvalitativ studie gör att de krav som finns på bra intervjuer blir större då materialet ska bli tillräckligt utvecklat för att det ska gå att analysera. Svårigheterna i detta ligger dels på oss som genomför intervjuerna, och dels på intervjuguiden. Tillvägagångsättet ställer stora krav på oss som genomför intervjuerna för att vi måste läsa av respondentens känslor samt komma ihåg svaren så att det inte blir upprepningar. I detta moment vilar arbetets svagaste punkt, då intervjuguiden är tematiserad kan frågorna som ställs till respondenterna ibland skifta vilket kan bidra till olika svar från respondenterna. Under intervjuerna ombads respondenterna att själva definiera när de ansåg att en elev var kriminell, tyvärr gjordes detta först utav oss då vi berättade hur vi definierade begreppet kriminell. Detta skedde för att förklara vad vi menade med begreppet men också för att visa förkunskap i ämnet. Dock kan detta ha färgat respondenternas svar.

När intervjuerna var färdiga transkriberades alla svaren ordagrant för att kunna söka igenom dokumenten och finna likheter och skillnader i vägledarnas åsikter och uttalande. Under arbetets gång har teori och viktig kunskapsbakgrund utforskats och kompletteras utifrån respondenternas svar.

En sista fundering på studiens tillförlitlighet är huruvida urvalet kan ha påverkat resultatet. Sammanlagt nitton studie- och yrkesvägledare blev tillfrågade och endast sex

stycken var villiga att ställa upp. Valet av att kontakta samtliga respondenter på e-post kan också vara anledningen till bortfall, det finns en stor chans att fler skulle visat intresse vid ett telefonsamtal. Men det som också kan resoneras är vägledarnas egna intressen för ämnet som kan ha varit det som motiverade dem till att ställa upp. Detta kan också ha påverkat resultatet.

6. Analys av resultat

Resultatet presenteras utifrån vår frågeställning med rubrikerna, ”Vilka klassas som kriminella av vägledarna i studien?”, ”Hur bemöts/ behandlas en elev som begått kriminella handlingar av vägledarna?” och ”Vilken roll har vägledarna i reproduktionen av elevernas eventuella stigma?”. Vi har valt att presentera resultat och analys tillsammans då vi anser att det underlättar läsningen och skapar en röd tråd som leder vidare in i diskussionen. I de tre avsnitten kommer vi att beröra vägledarnas definition av elever som är kriminella, samt hur vägledarna konstruerar den eleven. Vidare förs vi in i vägledningssamtalet och hur vägledarna förhåller sig till eleven som utfört kriminella handlingar. Till sist kommer vi att beröra stigmatisering där vi analyserar om vägledarna reproducerar elevens eventuella stigma eller inte.

6.1 Vilka klassas som kriminella av vägledarna i studien?

Samtliga studie- och yrkesvägledare bekräftar i intervjuerna att de vid något tillfälle väglett elever som utför/utfört kriminella handlingar, vissa varje vecka och andra mer sällan. I detta stycke kommer vi lyfta fram resultat som visar vilka elever som respondenterna i studien klassar som kriminella.

6.1.1 Definition av kriminella

Genomgående i intervjuerna används begreppen kriminell och kriminalitet, den övergripande definitionen till begreppet tar vi upp tidigare i examensarbetet under 1.2 ”Bakgrund” i en fotnot. Samtliga vägledare upplevde begreppet kriminell som ett hårt ord. Gemensamt för studie och yrkesvägledarna var att de inte såg eleverna som brottslingar även om de begick brott. De var först och främst elever, som begått

kriminella handlingar. Trots detta uteblev inte funderingar och definitioner av när en elev är kriminell.

Ja (skrattar) jag anser att en elev är kriminell. Eller när en person är kriminell när de har blivit dömda för ett brott enligt lagen. Alltså i en domstol, innan dess anser jag inte att man är det. (Respondent lila)

När man kommer på att de har gjort någonting olagligt. Sen behöver man ju inte vara straffad i den bemärkelsen men när man kommer på om den t.ex. har stulit på skolan eller har kanske kört bil olagligt hit. Alltså då har man ju utfört en kriminell handling som jag ser. (Respondent gul)

Alltså per definition så måste det ju vara att den har begått ett brott sen kan man ju diskutera om man är kriminell då, då kanske man måste ha gjort det flera gånger. Det är väl en definitionsfråga. Multibrott i så fall. (Respondent blå)

Jag anser nog att en elev är kriminell när eleven har begått något brottsligt som han eller hon kan dömas för i Svenska, Svenska lagen, lagens sätt. (Respondent turkos)

ja, alltså. Det är man ju när man inte följer gängse normer och lager. Alltså kriminell är ju ett sånt hårt ord det är inget ord man använder dagligdags alltså man brukar ändå liksom säg att man har kanske haft med polisen att göra eller att man har varit inne på en rättegång eller att man har kanske brutit här mot några regler liksom på skolan så att liksom de här är helt oacceptabelt /…/ men eeeh annars så vet man ju bara liksom att dem rör sig i tassemarkerna liksom på olika håll och kanter och man kan snappa upp lite här och där va. (Respondent grön)

Kriminell är således den elev som blivit dömd i domstol, utför kriminella handlingar utan att blivit dömd eller på annat sätt brutit mot de normer och lagar som finns i samhället. En sådan norm kan enligt en vägledare vara att umgås i kriminella gäng utan att begå kriminella handlingar som respondent grön framhäver. Respondent blå resonerar kring elever som är ”wannabe kriminella”. ”Wannabe kriminella” förklarar respondent blå, är de elever som stökiga och bråkiga i skolan, men troligtvis inte skulle begå kriminella handlingar. Även om vägledarna svarade på frågan upplevde vi en viss ovilja och tvekande från vägledarna att definiera begreppet. Det kanske bero på deras yrkesetik. Respondent lila framhävde en bidragande orsak till oviljan i att definiera begreppet.

Man får ju också, man får ju hela tiden tillfälle att fundera och reflektera över sina egna tankar och sådär. Så (tänker) även om man har fördomar, det tror jag att alla har. Så behöver man ju inte, det behöver ju inte betyda att man alltid utgår från att ens person som är såhär beter sig på. Alltså utan att man kanske mer då får tänka

efter att ehm. (tänker) Ja men hur ska man säga. Ehm att man ja man får försöka se personen och inte det som den står bakom. (Respondent lila)

Gemensamt med de andra vägledarna lyfte respondent lila fram vikten av att se eleven var den står just nu och vilket mål som ska uppnås. I stunden upplevde vägledarna detta som svårt om de skulle se eleven som en kriminell. Respondent röd betonar genomgående i sin intervju vikten av att en vägledare inte bidrar till den stämpling eleverna kan få efter en kriminell handling om denna har fått sitt straff.

/.../ Alltså tjänat av ditt straff så ska det på något sätt vara glömt och förlåtet. Men det är väldigt få som liksom kanske känner av det. Jag tror att många upplever det som att de har en stämpel i pannan resten av livet. (Respondent röd)

Med sitt uttalande menar röd att det är viktigt att även förlåta och går vidare när en elev har begått en kriminell handling. Förlåtandet är speciellt viktigt då skolan har ansvar att ge eleverna en moralisk och etisk kompass enligt läroplanen som Brodén Andersson nämnde.

Här kan också Foucaults (2003) teori om makt vävas in, då man kan analysera vem det är som har makten att bestämma definitionen? Är det vägledaren som i mötet med en elev kan bestämma det? Eller är det så att eleven själv kan definiera det genom att berätta för vägledaren?

6.1.2 Konstruktion i samtalet med elever som utfört kriminella handlingar

I intervjuerna frågade vi aldrig vägledarna vilken bakgrund eller av vilket kön de elever som begår brott hade. Trots detta framhävde vägledarna elevernas bakgrunder som en inverkan på elevernas kriminella handlingar liksom tidigare forskning pekat på. Elever som har föräldrar som är kriminella har svårare att hitta motivation till arbete och skola enligt Respondent röd,

Ja det kan ju va att dom. Har syskon som sitter i fängelse för grova brott. Det kan ju vara att föräldrar har en brottslig verksamhet. Det kan vara att ehm familj eller familjemedlemmar eller morbror eller vad det nu kan vara. Är med i nån av dom gängen som florerar runt i staden. Och då att som kanske den enda så. Och inte vilja in i det. Utan vilja liksom på få ett vitt jobb och leva lagligt. Det alltså, det är rätt så övermäktigt och försöker vi att dom. Åtminstone ska kunna komma hit och

få en andpaus ifrån det. Kan inte vi hjälpa till och med betyg och sånt så att de faktiskt kan ta sig ur det och aldrig behöver dras in i det. (Respondent röd)

Vägledare lila berättar att det finns ett behov av att passa in och vara som alla andra, även för den som inte har råd. Som nämnt i tidigare forskning kan familjebakgrund och klass påverka eleven till att utföra kriminella handlingar, vilket även uppmärksammades av respondenterna.

Det är många här som är ensamkommande flyktingar, flyktingbarn, det finns många som har det ganska så tufft hemma med familjesituationen ehm kanske skilda föräldrar, alkoholiserade föräldrar, drogmissbrukande föräldrar, inte närvarande föräldrar alltså det är mycket sånt. Fattigdom ehm. Då är det ju mycket det här med att man. Man vill ju gärna vara som alla andra, ha samma kläder, ha samma standard, nyaste mobiltelefonerna och då handlar det väl lite om vad man gör för att nå det. Ja man kanske köper en mobiltelefon fast man vet att den är stulen, och det är ju indirekt ett brott. Man kanske köper kläder från någonstans som man vet inte är helt okej. Eh och så. (tänker). (Respondent lila)

Detta var också det enda exempel där etnicitet togs upp i samband med kriminalitet. Vid konstruktionen av kön framkom både pojkar och flickor dock nämndes pojkar mer frekvent än flickor. I brottstatistiken är ungdoms pojkar de som begår flest brott men att vägledarna benämner den kriminelle eleven som han kan bero på samhällets normer och uppfostran. Flickor uppfostras till att vara den snälla, fromma flickan medans pojkar oftast uppfostras till att vara rejäla och vågliga (Sarnecki, 1982).

Alltså jag kan inte titta på eleverna I grupp och tänka, ja, där sitter han va, han är ju kriminell eller det var han som gjorde det eller det, även om jag kanske vet att det har diskuterats om en elev har gjort eller inte. (Respondent grön)

/.../ Jaha det där han var säkert ute och rånade nån i helgen /.../ av någon anledning så är det dom här killarna som är ofta lite stökiga och djävliga i klassrummet kommer gärna upp hit och bara pratar av sig och sådär. (Respondent lila)

Den enda intervjun där det förekom en flicka i termer som den kriminelle eleven stämplar vägledaren samtidigt flickan som ett offer för grupptryck. Något som inte skedde i berättelserna om pojkarna då det var fokus på pojkarnas handling.

/.../ Och hon fick jätte bra kontakt med sin handledare. Och sen så (skrattar) en dag så ringer handledaren till mig och säger, du hon kan inte vara kvar hos oss för att hon har snattat. /.../ Då hade den där tjejen åkt fast för snatteri på en klädbutik. och då var det hon. Och det här är hemskt. Den här tjejen var ganska så naiv, godtrogen och hennes kompis hade alltså sagt, ja men vi gör det här nu. /…/ Och hon var ju så

fruktansvärt ledsen över detta. För hon förstod ju att hon hade gjort fel. (Respondent lila)

Avslutningsvis påpekar respondent lila i sin intervju att de elever som begår brott inte är dumma, de vet att de gör fel. Blå berättade att de som begår bedrägerier är ofta smarta, lugna elever, men de som begår rån är oftast inte särskilt smarta. Klassbegreppet konkritiseras när vägledarna väljer att dela in eleverna i två grupper, smarta och icke smarta. Bedrägeri anses ofta som ett vuxenbrott, därför tror vi att vägledarna ser de eleverna som smartare än de elever som begår exempelvis personrån.

Sammanfattningsvis ser vi att vägledarna konstruerar eleverna utifrån två grupper, den smarta eleven som begår bedrägerier, skötsam i skolan, eventuellt en bättre familjesituation sedan den mindre smarta eleven som utför brott som stöld och rån, är besvärlig i skolan och har en påtryckande familjesituation.

Ovanstående citat visar att vägledarna inte har någonting emot att eleverna kommer upp till dem för att prata av sig, komma ifrån klassen och få en and paus.

Vägledaren placerar sig genom sitt utlåtande i en roll som ”fristad” för de elever som begått kriminella handlingar till skillnad från skolan. Vi tolkar det enligt Goffman teorier att vägledaren framställas som ”den vise” som dessa elever upplever att de accepteras av, tillskillnad från resten av skolan. Respondenten framhävde även att eleverna kommer till vägledaren och för en andpaus.

6.1.3 Skolans inverkan på vägledaren

På frågan om hur snacket gick i personalrummet på skolorna framkom olika svar. ”Jargongen” i personalen skiljer sig från gymnasium till gymnasium hävdar respondenterna. Ett par vägledare berättade att de oftast fick förtrogenhet om elevernas eventuella kriminella bakgrund vid möten med elevhälsovårdsteamet9. I personalrummet gavs det en möjlighet att ventilera sina tankar om eleverna på ett annat sätt än hos familjen, berättar en vägledare.

Det händer ju att vi pratar om saker som har hänt på skolan. Incidenter som har hänt. Att, att man, man sitter och diskuterar det i personalrummet. Ehm, mycket för och liksom få lov och prata om det. För det är nog. Här, väl här på arbetsplatsen så har man en annan förståelse för vår arbetssituation än man kanske har, om man säger hemma. Emh Så det är klart det är skönt och prata igenom det med en kollega

9