Stamning i samtal: Stamningens uttryck och bemötande

(1)

Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 Information@kau.se www.kau.se

Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper Uteliv, hälsa och identitet

Mattias Andersson

Stamning i samtal

- stamningens uttryck och bemötande

Stuttering in conversation

- stuttering expression and perceptions

Examensarbete Lärarutbildningen

15 högskolepoäng

Datum: 2011-06-06 Handledare: Nina Christensson

Examinator: Anders Broman

(2)

Abstract

Stuttering is a concealed disability, concealed in the sense that the surrounding individuals lack understanding and/or knowledge regarding the disability in question. A stuttering individual can express his/her impairment in different ways: not only in the extraneous visible, audible sense, but also in an internal cognitive manner. The cognitive stutter manifest itself in how the individual perceives their disability. Since the impairment in question can be perceived in numerous different ways, it can be difficult to develop a standardized response that suits each stuttering individual. It is thus common that a party surrounding a disabled individual experience a sense of impatience and compassion. Such feelings are often viewed as criticism, by the stuttering person, yielding in further symptoms.

The study is based on two differently structured interviews. One interview template is focused on one individual’s personal experiences of stuttering, while the other template is focused on a retired teacher, specialized in the fields of speech and stuttering, regarding general questions of stuttering. The gathered information has been connected to literature considered within this essay. The essay investigates how the disability is perceived and reacted to, by the individual and the surrounding environment, in general as well is in a learning context.

Keywords: stuttering, perception of stuttering, expression of stuttering, stuttering in school.

(3)

Sammanfattning

Stamning är en dold funktionsnedsättning som omgivningen vet alldeles för lite om. När en person stammar så kan det uttryckas på många olika sätt, inte bara den yttre, hörbara och synliga stamningen utan även den inre kognitiva stamningen med hur personen upplever sin stamning. De varierande yttre och inre uttrycken i stamning gör att det är svårt att bemöt en person som stammar och det är vanligt att lyssnaren känner otålighet och medlidande, vilket gör att det uppstår en ond cirkel då den som stammar gör det ännu mer om lyssnaren uppfattas som kritisk.

Två olika strukturerade intervjuer har utförts, en intervjumall som inriktar sig till en persons upplevelser om sin egen stamning och en intervjumall till en pensionerad tal- och

stamningslärare med allmänna frågor om stamning. Svaren från dessa intervjuer har kopplats samman med fakta från litteraturer i detta arbete som handlar om stamningens uttryck och bemötande, i allmänhet och i skolan.

Nyckelord: stamning, stamningens uttryck, bemötande av stamning, stamning i skolan.

(4)

Innehållsförteckning

1. INLEDNING ... 1

1.1 Bakgrund ... 1

1.2 Problemformulering ... 2

1.3 Syfte och frågeställningar ... 2

2. LITTERATURGENOMGÅNG ... 3

2.1 Vad är stamning ... 3

2.2 Vad beror stamning på ... 4

2.3 Yttre och inre stamning ... 5

2.4 Bemötande av stamning ... 6

2.5 Skolans bemötande av stamning ... 7

3. METOD ... 11

3.1 Urval och datainsamling ... 11

3.2 Process ... 11

3.3 Upplägg och avgränsning ... 11

4. RESULTAT AV INTERVJUER ... 13

4.1 Redovisning av intervju med Tomas Andersson ... 13

4.2 Redovisning av intervju med Åke Byström ... 14

5. ANALYS OCH DISKUSSION ... 17

5.1 Stamningens uttryck - yttre och inre stamning ... 17

5.2 Bemötande av stamning ... 18

5.3 Skolans bemötande av stamning ... 20

5.4 Slutsats ... 21

LITTERATURFÖRTECKNING BILAGA

(5)

1 Inledning

1.1 Bakgrund

Jag har så länge jag kan minnas haft stamning som funktionsnedsättning, kanske har jag stammat hela livet även om de första åren kan anses som allmänt talfel. Jag hade en trygg uppväxt, en förstående familj med släktingar som själv stammade eller hade stammat. Jag var skyddad och trygg, kanske ibland för mycket då jag oftast ”slapp” diverse telefonsamtal och sociala situationer.

I skolan bemöttes jag dock annorlunda, i synnerhet i högstadiet. Jag minns när jag gick i åttonde klass och ivrigt räckte upp handen på en fysiklektion för att svara på en fråga och läraren uppmärksammade mig. Jag tog ner handen, tog ett djupt andetag, de kommande sekunderna flög en miljon tankar genom huvudet, förmodligen gjordes också ett antal konstiga grimaser men jag fick inte fram ett ljud. Min lärare stod med händerna i kors och berättade ”till slut” att hon inte kunde vänta längre, ”Kan du inte svaret så ska du inte räcka upp handen heller”, förklarade hon för mig. Så sent som på gymnasiet uttryckte min

svensklärare, ”ta den tid du behöver, det är ingen brådska”, när hon lämnade över ett test om läsförståelse. Min dyslektiska klasskamrat som satt bredvid fick ingen ”uppmuntran”. Det här är några skräckexempel men jag har ofta mötts av osäkerhet och okunskap gällande min stamning. Det har även varit många frågor, om min stamning allmänhet, och frågor angående hur de ska bemöta stamningen. Vad ska jag göra när du stammar? Ska jag vänta eller hjälpa dig? Stressar det dig om jag har ögonkontakt? Lika jobbigt som jag har tyckt att det varit att stamma, lika jobbigt har det nog många gånger varit för den som har lyssnat. Jag anser att anledningen är att stamning är en dold och underskattad funktionsnedsättning. Det är inte så många som vet något om det, även om det är förhållandevis många som har handikappet i Sverige, enligt stamningsförbundets hemsida (2011 – 06 – 14) stammar 1 % av den vuxna befolkningen medan 5 % av befolkningen har stammat som barn. Stamningen försvinner alltså ofta när man blir vuxen men existerar i allra högsta grad under skolgången. Samtal, kommunikation och muntligt samarbete är en stor del av skolgången och jag vill därför med det här arbetet belysa stamning som funktionsnedsättning, hur den uppfattas av den som stammar och hur stamningen bör bemötas, i allmänhet och i skolans arenor.

(6)

1.2 Problemformulering

Mitt arbete ska belysa stamning som den funktionsnedsättning den faktiskt är. Arbetet ska undersöka hur stamning kan uttryckas och bemötas, med stamningens uttryck menas dels den yttre, hörbara och synliga stamningen men också den inre kognitiva stamningen som kan resultera i dåligt självförtroende, undvikande och talrädsla . Det finns en osäkerhet och okunskap i bemötandet av stamning som jag i det här arbetet vill undersöka och även

underlätta. Arbetet är också inriktat mig speciellt på bemötandet av stamning skolan eftersom mina egna stamningsproblem började där.

1.3 Syfte och frågeställningar

Syftet med det här arbetet är att undersöka olika uttrycksformer av stamning samt hur stamningen som en funktionsnedsättning kan bemötas i skolan. För att besvara syftet har följande frågor formulerats:

 Hur kan stamning uttryckas?

 Hur kan stamning bemötas?

(7)

2 Litteraturgenomgång.

2.1 Vad är stamning

Alm(1995) skriver att ordet stamma betyder ursprungligen att talet stoppas då ordet är släkt med att stämma, som när någon stoppar eller hejdar ett blodflöde. WHO (World Health Organization) har gjort en definition av stamning som i boken Stamning har översatts till svenska: ”[Stamning innebär] rubbningar i talets rytm, där individen vet precis vad han vill säga, men för ögonblicket är oförmögen att säga det på grund av ofrivillig repetition, förlängning eller avbrott av ett ljud” (s 19).

Stamning uppstår då luftflödet blockeras och stämband, tunga och läppar spänns för hårt. Detta resulterar främst i form av blockeringar och upprepningar. Stamning är ett talproblem med biologisk grund, en tendens för avbrott i talet uppstår därför att hjärnans styrning av talet är instabilt, miljön och psykologiska faktorer kan till en viss mån styra dessa tendenser. Stamningsförbundet (2011-05-19) skriver att kännetecknet för stamning är svårigheten att komma framåt i talet, även om man vet vad man vill säga. Att blockera eller upprepa ord, ljud eller stavelser är vanliga symptom. Det är ofta speciella ord eller bokstäver som gör att man börjar stamma.

Lundberg(1995) vill skilja på ”normaltalande” och de som stammar. Han skriver att alla tvekar i sitt tal i ibland men att det då inte kan kallas för stamning, det är normala element i talet när enstaka upprepningar på ord och stavelser sker. Det är något som Lundberg (2005) vidhåller och skriver att alla stammar inte då och då, stamning är inte detsamma som att normalt missa i talet. Lindh (2007) instämmer inte och skriver att även normaltalande stammar och att det bara är skillnad på stamningsbenägenhet.

Lundberg(2005) beskriver stamning som rubbningar i talets rytm där personen vet precis vad han vill säga men i stunden är oförmögen att säga det på grund av ofrivilliga blockeringar, förlängningar och upprepningar.

Lennart Larsson(1999) menar att det bara finns försök på beskrivningar om vad stamning är, ingen allmänt accepterad definition. Ett exempel på en kort beskrivning är, ”En störning i talets rytm”. En längre beskrivning är: ”Stamning är ett ofrivilligt talbeteende som framstår som onormalt tidsprogrammerat. Talarens försök att hindra, uppskjuta, dölja eller på fly

(8)

undan denna onormala tidsprogrammering är att se som reaktioner på stamning, d v s är en del av stamningsproblemet”(s 6).

Enligt stamningsförbundets hemsida (2011-06-14) stammar cirka 1 procent av den vuxna befolkningen medan cirka 5 procent av befolkningen har stammat som barn.

2.2 Vad beror stamning på?

Stamningsförbundet (2011-05-20) skriver att det har skapats många myter om vad

stamningens karaktär beror på. Det råder oenighet bland forskarna om orsakerna till stamning men de flesta är överens om att när det gäller stamningen uppkomst och utveckling är det flera faktorer som samverkar. En förklaring är att hjärnans styrning av talet är labilt och resulterar i avbrott i talet. De flesta forskare är dock överens om att det finns ett visst belägg för att stamning kan ärvas och har därför en neurologisk grundorsak.

Alm (1995) menar att stamning är ett talproblem med biologisk grund då hjärnans styrning av talet är instabilt. Miljön och psykologiska faktorer kan till en viss mån påverka stamningen. Talrädsla och nervositet är en följd av stamningen inte en orsak till den. Man stammar inte för att man är nervöst lagd men stamningen förvärras av exempelvis tidspress och talrädsla. Det går att dra en parallell emellan stamning och dyslexi då båda har en grundorsak i hjärnan, skillnaden är att läs och skrivförmågan påverkas vid dyslexi medan styrningen av talet påverkas vid stamning.

Alm (1995) skriver att man länge har vetat att stamning förekommer oftare i vissa släkter. Många har förklarat att miljön har en betydelse, om ex. en pappa stammar så blir han extra observant mot sitt barn vilket i sin tur kan leda till att även barnet börjar stamma. Dock så pekar forskning på att det är den genetiska faktorn som gör att stamning är vanligare i vissa familjer.

Larsson(1999) menar att det finns en viss benägenhet för att stamning kan ärvas även om stamningen i sig inte är ärftlig, sedan kan olika omständigheter i miljön påverka att ett barn börjar stamma.

Lundberg(1995) skriver att det inte finns något tillfredställande svar på vad stamning beror på trots att många forskare har berört frågan. Även om forskare har tagit reda på mycket om stamning så är därmed själva orsaken oklar.

(9)

2.3 Yttre och inre stamning

Ramberg & Samuelsson(2008) skriver att stamning kan beskrivas i termer av yttre och inre. Yttre stamning: Det som hörs och syns, blockeringar, förlängningar och upprepningar av ljud eller ord, samt även kroppsliga medrörelser.

Inre stamning: Hur personen upplever sin stamning, som t.ex. talrädsla, ordbyten, undvikande och dåligt självförtroende.

Strategier utvecklas ofta hos en vuxen person som har stamning för att dölja den yttre stamningen. Strategierna varierar beroende på hur stamningen upplevs av personen. Graden av den yttre stamningen behöver inte alltid stå i proportion med den inre stamningen. En person som har lite yttre stamning kanske har väldigt stor inre stamning och tvärtom. SSR (Sveriges stamningsföreningars riksförbund) (1998) definierar yttre och inre stamning som öppet stamningsbeteende och dolda känslor. De beskriver att öppet stamningsbeteende kan bestå av upprepningar av ljud eller delar av ord, förlängningar av ljud, blockeringar (tyst paus eller ett slags pressat ljud) och ifyllnadsord som t ex, ”alltså”, ”vad heter det” och ”öh”. De dolda känslorna, den inre stamningen kan vara skam, genans, panik, och dålig självbild. Lundberg (1995) skriver att det finns tre sorter av yttre (hörbar) stamning. De två vanligaste är upprepning av delar av ord, ex: ”si-si-simma” och förlängning av ljud i ord, ex:

”ssssssimma”. Den tredje sortens stamning är blockering, när själva stamningsprocessen kan uppfattas som ljudlös, ”s…imm…a”.

Alm(1995) menar att stamningen är olika från person till person precis som i andra funktionsnedsättningar. Att personerna stammar är egentligen det enda de har gemensamt men det kan skilja markant i hur mycket de stammar. För vissa är stamning inte ens något hinder, det är inget problem, de tänker inte på det. Det finns också de som stammar så mycket att hela deras tillvaro blir förmörkad. Somliga har endast mjuka upprepningar (lindrigt

studsande) medan andra har hårda blockeringar.(ljudligt och krampaktigt) Lindh (2007) instämmer och skriver att personer med stamning inte är någon homogen grupp, vissa har klarat sig med lite stamning medan andra har betydligt värre, det behöver nödvändigtvis inte bero på graden utan stamning utan hur stamningen påverkar den enskilda individen.

(10)

Lindh (2007) skriver om att yttre och inre stamning har liknats vid den klassiska

isbergsliknelsen där de yttre stamningsproblemen bara är toppen av ett isberg. Under ytan är de inre stamningsproblemen med talrädsla, skam och falska roller. Larsson (1999) liknar också stamning med ett isberg och menar att det som är över ytan är den yttre, öppna

stamningen – det som hörs och syns, grimaser och andra medrörelser. Det som är under ytan är den inre dolda stamningen – rädsla, undvikande, skamkänslor, dåligt självförtroende och kontaktsvårigheter.

Stamningsförbundet (2011-05-20) skriver att stamningens karaktär kan skapa talrädsla och osäkerhet i vissa situationer. Att ringa telefonsamtal, tala inför människor eller bara handla över disken i matbutiken kan vara situationer som undviks. Även en lättare yttre stamning kan innebära att man vill undvika att prata och det är då lätt att personen uppfattas som blyg och tystlåten. Det finns personer med lätt yttre stamning och svår inre stamning som har dolt stamningen under hela sitt liv.

Lundberg (2005) menar att stamningen varierar beroende på situation och period. Det finns situationer när stammande personer hävdar att de stammar mer när de möter någon okänd människa, ska ringa något telefonsamtal eller prata i grupp inför flera människor. Vilka perioder man stammar mer i är fortfarande okänt, det man vet är att även det varierar, graden av stamning varierar i tid och otid.

2.4 Bemötande av stamning

Alm (1995) menar att den som inte stammar ska försöka betrakta handikappet likadant som hjulbenthet eller närsynthet. Samtalet blir då naturligt och individen bakom stamningen syns. Det gäller också att hålla en naturlig ögonkontakt, personer som är ovana att tala med någon som har stamning tittar ofta bort, vilken kan förvärra situationen ytterligare. Som lyssnare till någon som har stamning bör man också undvika fraser som, ”ta det lugnt”, även om det är i all välmening så blir effekten oftast bara stressande. Lundberg (1995) menar att dessa

”lugnande” kommandon oftast bara underlättar för lyssnaren själv än för den som kommandot är riktat till. Lika svårt att tycka om någon på kommando, lika svårt är det att ta det lugnt på kommando.

På Stamningsförbundet (2011-05-20) står det vad lyssnare ska tänka på i bemötandet med en person som stammar. Lyssnaren bör undvika råd som ”ta det lugnt” eller ”ta djupa andetag”

(11)

som mer känns som en tillrättavisning än hjälp för den stammande. Som lyssnaren ska man inte fylla i ord och meningar utan ge personen som stammar tid att prata och samtidigt vara som vanligt och hålla en naturlig ögonkontakt. Som lyssnare är det också viktigt att visa att man har tid och lyssna, och lyssna på vad personen säger och inte hur. Det bästa är att prata med personen om stamningen, eftersom den upplevs väldigt individuellt och på så sätt kan man lösa eventuella kommunikationsproblem.

Lundberg (1995) skriver om hur man kan bli en bättre lyssnare till någon som stammar, i synnerhet barn. Han förklarar att en lyssnare kan använda många sätt, nicka eller säga ”mm” eller ”precis”, det kan märkas ganska tydligt om den som lyssnar är otålig eller orolig och vill in i samtalet. Om den som stammar uppfattar otålighet eller oro så brukar det oftast leda till att talet bara förvärras. Det gäller att den som stammar får tid på sig att prata och uttrycka sig i sitt eget tempo.

Lundberg (2005) menar att en vanlig missuppfattning i bemötandet av stamning är att titta bort när man lyssnar, hjälpa till vid ord som man tror kommer, tala för den stammande och underlätta vid jobbiga situationer som exempelvis beställningar, nicka förstående eller att själv prata långsammare.

Lindh (2007) skriver att stamning är situationsbundet, det är enbart i möte med andra människor som du stammar. Är lyssnaren kritisk mot dig eller det du har att säga har du allt som oftast ingen chans att undvika stamning, lyssnarens auktoritet och bemötande blir avgörande. Det är bristen på trygghet i situationen som bestämmer hur mycket du stammar. Hemma i bostaden stammas det oftast ytterst lite och absolut ingenting i ensamhet.”Det viktiga är att inte glömma att det är ENDAST med människor du stammar. Vill du förändra ditt sätt att tala kan du ENBART göra det tillsammans med människor.”(Lindh, 2007, s 62)

2.5 Skolans bemötande av stammande elever

Larsson (1999) skriver att det är skolans talpedagog eller specialpedagog samt sjukhusets logoped som oftast behandlar stamning hos eleven och vilken behandling som ska åtgärdas beror på vilken grad stamningen har och hur utvecklad den är. Är stamningen lindrig och

(12)

eleven inte besväras, utan stakar sig bara lätt och mjukt kan åtgärderna först och främst vara indirekta, vilket kan innebära råd till föräldrar och skolpersonal. De indirekta åtgärderna bör komma när stamningen blivit ett problem för barnet. Bedömningen av en elevs stamning innebär då en viss risk då man ser det man vill se, oftast vill man inte se att den stammande eleven upplever stamningen som det problem det faktiskt är för honom eller henne. Den direkta stamningsbehandlingen ska få eleven att bygga upp sitt självförtroende så att

skamkänslor minskar. Den ska uppmuntra eleven att våga prata, räcka upp handen, undvika situationer och vissa ord så lite som möjligt.

Larsson (1999) menar att om klasskamrater upplever elevens stamning som negativ eller rolig och mobbning uppstår kan enskilda samtal i ett annat rum ha en god effekt. Om den

stammande eleven samtycker kan man diskutera det i klassen och komma fram till en lösning hur man på bästa sätt kan bemöta eleven, Konsekvenserna av mobbning i samband med stamning blir ofta speciellt olyckliga, att talet direkt förvärras. Om en elev exempelvis blir retad för att han är tjock, blir han eller hon inte direkt tjockare även om denna elev i fråga givetvis tar skada.

Larsson (1999) menar att även om det finns experter på stamning så är också eleven själv expert på sin egen stamning. För att skolsituationen ska kännas lättare för den här eleven gäller då att prata tillsammans med eleven och komma fram till vad som kan göras och hur det kan göras, även elever i lägre skolåldrar har visats sig ha en klar bild om sin stamning. Ett medmänskligt tillvägagångssätt från läraren kan ge den stammande eleven en god effekt men läraren kan inte behandla själva stamningen, det är lätt att det blir en björntjänst även om läraren menar väl.

Alm (2005) skriver att det är vanligt med frågor från lärare om de ska ”hjälpa till” eller inte, de flesta vet egentligen att de inte ska fylla i, men att lugnt invänta när någon stammar kan utbringa att man känner sig hjälplös och tagen som lärare, vilket ingen lärare vill utsättas för. Lundberg (1995) skriver också om situationer där barn stammar. Genom att ta reda på situationer där barnen stammar mer intensivt än vanligt kan man som vuxen förebygga och helt ta bort dessa situationer som utbringar oro, negativ stress och tävlan. Lundberg menar också å andra sidan att man ska lyfta fram de situationer där barnet stammar mindre än vanligt.

(13)

Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper.

(Skolverket, LGR 11, s 8. 2011-05-20)

Kursplan i svenska ur LGR 11 står det att: (2011-05-20)

Språk är människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära. Genom språket utvecklar människor sin identitet, uttrycker känslor och tankar och förstår hur andra känner och tänker. Att ha ett rikt och varierat språk är betydelsefullt för att kunna förstå och verka i ett samhälle där kulturer, livsåskådningar, generationer och språk möts.

(Skolverket, LGR 11, s 222. 2011-05-20)

Ur kursplan i svenska ur LGR för årskurs 4-6 står det att eleverna ska kunna: (2011-05-20)

• Att argumentera i olika samtalssituationer och beslutsprocesser.

• Muntliga presentationer och muntligt berättande för olika mottagare, om ämnen hämtade från vardag och skola. Stödord, bilder och digitala medier som hjälpmedel för att planera och genomföra en muntlig presentation. Hur gester och kroppsspråk kan påverka en presentation.

(Skolverket, LGR 11, s 224. 2011-05-20)

SSR(Sverigesstamningsföreningarnas riksförbund) (1998) skriver att en elev som har

stamning behöver hjälp när elevens yttre stamning hindrar att kommunicera fritt i klassen eller på rasterna som när eleven känner rädsla för högläsning eller undviker handuppräckning. Det behövs också hjälp om stamningen hindrar eleven i gemenskap med andra, om den styr elevens val i att delta i aktiviteter och diskussioner, skriftliga prov istället för muntliga osv. Det är också vanligt att en elev med stamning beträder ofrivilliga roller som ”den tysta” eller ”clownen” i klassen.

Det finns även situationer när andra personer behöver hjälp om hur det ska bemöta och förhålla sig till en elev som stammar, det kan vara så att personer i omgivningen känner mer osäkerhet än den stammande eleven själv gör, det kan röra sig om okunnighet inför

stamningen eller hur de ska förhålla sig när andra retar den stammande. Några tips till lärare, förälder eller kamrat till någon som stammar är att diskutera om stamningen, var och hur talet

(14)

blir lättast, det är också viktigt att lyfta fram det som barnet är bra på, de goda sidorna hos barnet och inte fokusera bara på att han eller hon stammar. Det är viktigt att inte värdera barnet efter bara stamningen och därefter dra förhastade slutsatser om barnet. (SSR, 1998)

(15)

3 Metod

3.1 Urval och datainsamling

Jag har intervjuat två personer och valt att använda mig av två olika strukturerade intervjuer. Dels en intervju av min farbror Tomas Andersson som har stamning som en

funktionsnedsättning och dels en annan intervju av min gamla tal och stamningslärare Åke Byström. Tomas har haft en grav stamning under sitt liv och har på senare år börjat analysera detta då han läser en del böcker om det, jag tyckte därför att det var en intressant att intervjua honom då han befinner sig i en analysfas. Den andra personen, Åke, är idag pensionerad men fortfarande i allra högsta grad aktiv och är inom stamning och röstträning rikskänd och mycket välkänd. Både Tomas och Åke gav mig tillstånd att använda deras namn vilket jag därmed också avser att göra under arbetet. Intervjun som jag gjort med Tomas handlar om hans upplevelse av sin stamning och intervjun med Åke inriktar sig på stamning i allmänhet. Därmed vill jag förena det individuella med det generella.

3.2 Process

Jag har genomfört två strukturerade intervjuer med två personer individuellt på plats. Tomas intervjuade jag hemma hos honom och Åke intervjuades på ett centralt fik i en stad i

Mellansverige. Åke fick frågorna några dagar i förväg för att få tid för att analysera sina svar och förhållningssätt, då hans intervju handlade om stamning i allmänhet. Tomas intervjuade jag däremot direkt på plats då den intervjun handlade om hans egna upplevelser och

erfarenheter av sin stamning. Under intervjuerna har jag gått igenom fråga för fråga och antecknat på papper bredvid, anteckningar gjorde jag som ledord, dessa ledord har jag sedan formulerat till meningar i sammanställningen. Jag har kontaktat Tomas och Åke efteråt så de har kunnat kontrollera och godkänna sina svar som framställdes i sammanställningen.

3.3 Upplägg och avgränsning

Resultatdelen i mitt arbete är relativt smalt då den endast innehåller redovisning av två intervjuer. Anledningen till att jag bara har två intervjuer är dels att det är svårt att få tag i personer som har stamning och dels för att den andra intervjun med Åke Byström

generaliserar stamning av erfarenheter från hans elever och kontakters upplevelser genom åren. Intervjun med Tomas ger arbetet en personlig upplevelse av stamning vilket jag kommer

(16)

koppla samman med litteraturen och den andra intervjun med Åke. Syftet med mina intervjuer är inte att de ska vara tyngden i arbetet utan att de ska knytas samman med litteraturen.

(17)

4 Resultat av intervjuer

Under intervjun med Tomas har jag använt mig av s.k. undertrådar som står i kursiv stil för att specificera vad jag syftade på i frågan. På så sätt känner jag att jag fick en bättre precision och ett ännu mera strukturerat upplägg på intervjun.

4.1 Redovisning av intervju med Tomas Andersson

1. Hur gammal är du?

Jag är 54 år.

2. Hur länge har du stammat?

Jag har stammat sen jag var 7 år gammal då jag började skolan.

3. Hur uttrycks din yttre stamning?

- Utdragning, förlängning eller blockering?

Det är upprepningar som jag har, på vissa bokstäver eller ord.

-Är din stamning periodvis upp och ner och beroende på situation?

Jag tycker att stamningen varierar i perioder och jag tycker också att det kan vara stor skillnad på stamningen beroende på vilken situation det är.

4. Ser du din stamning som ett funktionshinder i din vardag?

- Undviker du vissa situationer?

Nej, jag undviker aldrig situationer, jag orkar inte göra det utan vill vara mig sig själv och säga det jag vill säga.

- Våndas du för vissa situationer?

Jag svarar likadant här, jag är 54 år och att det är dags att inse att det är som det är, att folk får respektera mig för den jag är.

(18)

5. Hur vill du att lyssnare ska bemöta din stamning?

Jag tycker att lyssnaren ska ha ögonkontakt när jag pratar, jag tycker inte att lyssnaren ska vända sig åt sidan eller hålla på med andra saker. Jag vill prata klart, till punkt.

6. Hur upplevde du din stamning under skolgången

- Lärarnas bemötande

Jag uppfattade det som att mina lärare ansåg mig som mindre vetande för min stamning. Eftersom jag hade problem med att tala och läsa så förutsatte de att jag hade problem i andra ämnen också.

- Klasskamraters bemötande.

Jag minns det som att jag blev ganska bra bemött, jag blev utsatt för en del gliringar men det var något som de flesta elever blev på den tiden.

- Redovisningar osv.

Jag upplevde min stamning helt annorlunda förr, kände mer skam för att stamma. Jag gjorde några redovisningar men sen sa jag faktiskt ifrån och sa att jag inte ville göra det längre.

4.2 Redovisning av intervju med Åke Byström

1. Hur länge har du arbetat inom tal och stamning?

45 år. 1966 – 2011

2. Hur har ditt arbete sett ut genom åren? Vad har du fokuserat på?

Mitt arbete har varit att förbättra talet helt enkelt. ”Ju bättre man talar desto mindre stammar man” – det anser jag mig bevisat genom praktisk erfarenhet. Var med och grundade

TALAkademin som är en ideell förening för träning på muntlig framställning, särskilt utvecklat för personer som stammar. ”Där har jag varit ordförande under mesta tiden från att föreningen startades 1992 till idag.”.

(19)

3. Vad är stamning?

Jag definierar stamning som ett avbrott i talets normala flöde. Det uppstår som krampliknande i olika delar av talapparaten, andning, käke, läppar och tunga vilket leder till blockering, förlängning eller upprepning i talet. Även normaltalande talar som om dom stammar ibland, så min huvuddefinition är just att det är avbrott i talets normala flöde.

4. När stammar man?

Det är vanligt att stamma i igenkända situationer, då man vet att man har stammat där förut. Det handlar då om tidigare inlärning av stamning i dessa situationer. Det är vanligt att man stammar i samband med att man planerar att tala, under stressade situationer där du blir överraskad eller har bråttom att tala. Det kan också inträffa, när någon är kritisk mot den som stammar. Det finns inget absolut vetenskapligt bevis för det, - vad jag känner till - men många säger att deras stamning blir värre under känsloladdade perioder, som när en släkting blir sjuk exempelvis. Det handlar om hantering av oro i pressande lägen.

5. Hur ska man bemöta stamning som lyssnare?

Jag refererar till vad folk i allmänhet anser och säger: att man ska lyssna på människor när de pratar. Och att 99 % av alla som stammar vill prata till punkt. Inte att folk fyller i ord. Det är dock att naturligt med ifyllning av ord när två ”normaltalande” pratar. Det ingår i det normala samtalet emellan personer och då blir det svårare att inte fylla i om någon stammar, det är lätt att misstolka ”pauserna.” Det är därför viktigt att fråga hur den som stammar vill bli bemött. Man ska försöka prata om det. När man lyssnar gäller det att ha en naturlig ögonkontakt, inte stirra rakt in i ögonen, det kan bli stressande, titta på näsan eller munnen eller kinden.

6. Vad har du för erfarenheter och tankar om elevers som stammar i skolan?

”Alldeles för lite”. Det är en brist på kunskap och intresse från skolan om hur de ska arbeta med elever som stammar. Det är först när skolan erbjuder sig att samarbeta med oss, som vi kan samarbeta med dem. Stamning glöms bort som funktionsnedsättning. Det är vanligt att den stammande eleven lätt kan bli tyst och då uppfattas som mindre vetande. Ju mindre man känner till, ju lättare är det att skapa sig en egen bild om en elev som stammar. Då fantiserar

(20)

man ihop en bild. Det borde gå att skapa en bro emellan oss och skolan, att kunna intressera sig för eleven och elevens muntliga framställning. ”Man behöver kunna en hel del om vad den stammande eleven behöver träna på”. Det behövs mer aktiv coachning i muntlig framställning i skolan. Det är mycket tänkbart att ”TALAkademin” inom en snar framtid kan börja ett samarbete med stammande skolbarn och även deras lärare och föräldrar. Det finns goda möjligheter att träna hemma med oss genom Skype och webkamera. Det är en målsättning vi har i framtiden.

(21)

5. Analys och diskussion

5.1 Stamningen uttryck - yttre och inre stamning

När jag utförde intervjun med Tomas så var det intressant att efter intervjusvaren konstatera att Tomas som har en ljudlig och intensiv upprepande yttre stamning inte har så allvarig inre stamning, han varken våndas eller undviker situationer. Ramberg & Samuelsson(2008) bekräftar det här och skriver att graden av den yttre stamningen inte alltid behöver stå i proportion med den inre stamningen. Ramberg & Samuelsson (2008) definierar inre stamning som hur personen upplever sin stamning, som t.ex. talrädsla, ordbyten, undvikande och dåligt självförtroende. Alm (1995) förtydligar också att det är hur personen upplever sin stamning som är avgörande och skriver att stamning inte ens är något hinder för en del medan det för andra förmörkar hela tillvaron.

Lindh (2007) beskriver att det finns klassisk isbergsliknelse som går emot detta och

generaliserar att yttre stamningen bara är toppen av ett isberg medans den inre stamningen är den stora delen, under ytan, som består av skam, talrädsla och falska roller. Det framgår dock att det här inte är Lindhs personliga åsikt då han skriver att stamningen inte är någon

homogen grupp, att det skiljer både på hur mycket yttre stamningen personen har och hur stamningen påverkar personen.

Lundberg (2005) skriver också att stamningen hos en person varierar beroende på period och situation, det är oklart varför det är varierar i längre perioder, i olika situationer däremot menar många som stammar att det kan märkas en tydlig skillnad. Under min intervju med Åke så ställde jag just den kanske något stora och svårgreppade frågan, ”När stammar man?”, Åke svarade då bland annat, ”när den som stammar blir överraskad eller hamnar igenkänd situation där man stammat förut”. Stress eller dåliga erfarenheter spelar därför enligt Åke stor roll i stamningssituationen. När jag läste i Stamningsförbundets diskussionsforum (2011-05-22) så bekräftas det här då några berättar att de inte stammar när de inte tänker på det. Alm (1995) skriver att stamning är ett talproblem med biologisk grund där hjärnans styrning av talet är instabilt och att det i viss mån påverkas av miljön och psykologiska faktorer. Att miljön och psykologiska faktorer har betydelse är något som Lindh (2007) instämmer i och skriver att man stammar ytterst lite när man hemma i bostaden och absolut ingenting i ensamhet. Åke föreslog under min utbildning att eleverna i klassen skulle prata in på en bandspelare ensam hemma, de fick som uppgift att berätta en historia och säga de orden som

(22)

de tyckte var svårast eller nästan omöjliga för dem att använda. När vi veckan efter lyssnade på fem minuters inspelning var stamningen obefintlig hos samtliga elever som alla hade stamning som ett stort funktionshinder.

Detta betyder att i kravlösa situationer, där man i allmänhet är trygg eller i synnerhet ensam blir hjärnans styrning mer stabil. Miljön och de psykologiska faktorerna är här positiva. Detta leder till att bemötandet av stamning, miljön och personerna som speglar de psykologiska faktorerna, blir väldigt avgörande för stamningen.

5.2 Bemötande av stamning

Lindh (2007) och Åke hävdar att vi stammar i situationer där vi möter andra människor och när vi känner att någon är kritisk mot oss eller det vi ska säga. Enligt Wikipedia (2011 – 05 – 27) definieras ordet kritik som ett negativt laddat ord som egentligen är neutralt, som en bedömning av någons prestationer, beteende eller utseende. Vilket egentligen skulle innebära att människor är kritiskt bemötande i alla situationer fast på väldigt olika nivåer och sätt. När man inte bemöts kritiskt så måste det vara som att prata med en vägg, som jag och Åkes andra elever gjorde bokstavligt talat när vi talade flytande ensamma hemma. Det vore dock

olämpligt att låsa in alla som har stamning så de kan få tala flytande, utan det handlar om att göra det bästa av situationen.”Det viktiga är att inte glömma att det är ENDAST med

människor du stammar. Vill du förändra ditt sätt att tala kan du ENBART göra det

tillsammans med människor.” (Lindh, 2007, s 62) När jag intervjuade Tomas så svarade han på frågan, ”Hur vill du att lyssnare ska bemöta din stamning”, att han ville ha ögonkontakt och tala till punkt. Under det korta svaret så fick han enligt litteraturen och intervjun med Åke med två betydelsefulla saker i bemötandet av stamning.

Litteraturen och svaren från Åke lyfte fram fyra olika förhållningssätt som man bör vidta när man lyssnar på en person som har stamning. Åke Byström svarade under intervjun att 99 % av alla som stammar inte vill bli avbrutna utan vill prata till punkt. Lundberg (2005) instämmer och menar att en vanlig missuppfattning vid bemötande av stamning är att hjälpa till vid ord som man tror kommer, Alm (1995) skriver att detta kan upplevas som irriterande, speciellt om det är fel ord, istället gäller det att visa att du har tid att lyssna. Lundberg (1995) menar att man kan märka tydligt om den som lyssnar är otålig när den använder ord som ”mm” och ”precis”, då upplever oftast den som stammar stress och stamningen förvärras. Enligt Alm

(23)

(1995) bör man också undvika fraser som ”ta det lugnt” och ”ta ett djupt andetag”, även om dessa är i all välmening så kan den som stammar uppleva det som stressande. Åke säger att det är viktigt att hålla ögonkontakt som lyssnare, men att det inte ska vara stirrande utan naturlig och menar att det bästa är att titta på näsan, kinden eller munnen. Alm (1995) instämmer i att man ska hålla en naturlig ögonkontakt och menar att personer som är ovana att tala med någon som har stamning tittar ofta bort. Alm(1995) lyfter även fram det fjärde förhållningssättet i att bemöta stamning, att lyssna på vad som sägs och inte hur, han menar att lyssnaren ska se stamning likadant som närsynthet eller hjulbenthet för då blir samtalet naturligt. Åke instämmer och förtydligar att det är viktigt att lyssna på människor när de pratar, lyssna på vad som sägs.

Att inte avbryta, visa att du har tid, ögonkontakt och lyssna på VAD som sägs och inte HUR är alltså fyra generellt konkreta saker som man bör tänka på. Men eftersom det har

framkommit att endast 1 % av den vuxna befolkningen i Sverige stammar så är det svårt för övriga 99 % att bemöta det på ett naturligt sätt, eftersom stamning helt enkelt procentmässigt är onaturligt. Det som försvårar situationen ännu mer menar Åke är att även när två

normaltalande personer samtalar så fylls ord i, det är ett vanligt beteende och ger flyt i samtalet. Ögonkontakt och viljan att själv komma in i samtalet är också vitt varierande när normaltalande samtalar. Dessutom skiljer sig personer som har stamning lika mycket som normaltalande. Lindh (2007) menar att personer som stammar inte är någon homogen grupp utan att stamningen och då även bemötandet påverkas olika. Alm (1995) instämmer och skriver att just stamningen är den enda gemensamma nämnaren. Så hur ska man göra? Jo, dessa fyra konkreta saker har det i arbetet kommit fram att det är väldigt viktigt att tänka på och en grund i bemötandet av stamning, men om man ska lyckas undkomma osäkerheten hos både den som stammar och den som lyssnar så bör man helt enkelt enligt mina källor prata

med personen om hur han eller hon själv upplever sin stamning och vill att den ska bemötas. På SSR:s hemsida står det att stamningen upplevs väldigt individuellt hos personer

och det är därför viktigt att prata om det för att lösa eventuella kommunikationsproblem. Att prata om personens stamning är dock svårt för kassörskan i matkassan eller turisten som frågar efter vägen, däremot kan man göra det i familjen, på arbetet, i kompisgänget och framför allt redan i skolan.

(24)

5.3 Skolans bemötande av stamning

Larsson (1999) skriver att i synnerhet i skolsituationer så är stamningen inte bara talarens problem utan också lyssnarens. Det kanske är lyssnaren som känner osäkerhet eller genans inför stamningen och då blir det också lyssnarens problem.

Den nya läroplanen LGR 11 som slår i kraft nu till hösten har skrivit följande om kursplanen i Svenska:

”Språk är människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära. Genom språket utvecklar människor sin identitet, uttrycker känslor och tankar och förstår hur andra känner och tänker. Att ha ett rikt och varierat språk är betydelsefullt för att kunna förstå och verka i ett samhälle där kulturer, livsåskådningar, generationer och språk möts.”

Den mest talande meningen från det här stycket från skolverket är enligt mig: ”Genom språket utvecklar människor sin identitet, uttrycker känslor och tankar och förstår hur andra känner och tänker”. Den meningen kan säkert tydas på många olika sätt men ur ett

stamningsperspektiv kan det tydas som att bemötandet i skolan påverkar en elevs stamning som i sin tur påverkar den stammande elevens identitet. Är bemötandet positivt så påverkas identiteten till bra självkänsla och mod att våga prata, i allmänhet och om sin stamning. Skulle däremot identiteten påverkas negativt av bemötandet kanske det mynnar ut i talrädsla och kommunikationsproblem. Kan inte den stammande eleven uttrycka sina känslor och tankar så blir det också svårt att förstå eleven, hur han eller hon känner och tänker – vilket leder till det som Åke svarade under intervjun, ”Ju mindre man känner till, ju lättare är det att skapa sig en egen bild om en elev som stammar.”

Tomas svarade under intervjun att han uppfattade som att hans lärare såg honom som mindre vetande, eftersom han hade problem att tala och läsa så förutsatte hans lärare att han hade problem i andra ämnen också. Eftersom Tomas är 54 år gammal så gick han större delar av sin grundskolegång på 60-talet och slutade högstadiet i början av 70-talet. Man borde kunna anta att stora förändringar har skett de senaste 40 åren. Men Åke som har varit verksam inom tal och stamning sen 1966 fram till idag har en bild av det arbetas alldeles för lite än idag, att stamning glöms bort som funktionsnedsättning i skolan.

Sveriges stamningsföreningars riksförbund (SSR) har gett ut en skrift för lärare och andra som arbetar i skolan med stamning. Den här skriften bekräftar att det även för barn är varierande

(25)

hur stamningen upplevs av den som stammar. Barn som har en liten yttre stamning kan vara extremt uppmärksamma på sin stamning, samtidigt som barn med en rejäl yttre stamning inte påverkas så mycket. SSR skriver att det viktigaste en lärare eller pedagog kan göra är att skapa utrymme för att prata tillsammans med eleven om hans eller hennes stamning, på så sätt kan man lättast få reda på hur eleven ska få det bra i skolan. Läraren eller pedagogen kan också prata med elevens föräldrar för att få en ännu bättre bild av hur stamningen upplevs av eleven och hur den bör bemötas. SSR menar att genom att man känner sin elev och dens stamning så kan man anpassa kraven på den stammande elevens kommunikativa förmåga i den aktuella situationen. Med tanke på att stamning är en funktionsnedsättning som varierar i perioder så kan man då öka kraven när talet känns bra och minska kraven när den känns mindre bra. Det här kan mynna ut i avundsjuka bland klasskamrater i prekära situationer som exempelvis muntliga redovisningar som ogillas av de flesta, även normaltalande elever. ”Vi ska dock komma ihåg att för oss som inte riktig har samma villkor som de flesta, så är det rättvist att vara orättvis och orättvist att låtsas vara rättvis.” (Lundberg, 2005, s 54)

5.4 Slutsats

Efter fakta från litteraturen och svaren från intervjuerna så är min uppfattning att det uppstår en ond cirkel när stamning uttrycks och bemöts, stamningen förvärras ofta hos personen när lyssnaren är kritisk emot den, personen som stammar gör det ännu mer när den som lyssnar är otålig, medlidande, hjälplös eller retlig. Å andra sidan är dessa bemötande egenskaper helt förståliga eftersom människor generellt inte vet så mycket om stamning, de vet helt enkelt för lite om hur de ska bemöta den. Alm (1995) menar att stamning kan liknas vid dyslexi, att båda funktionsnedsättningarna har en neurologisk grund men skillnaden är att vid dyslexi så påverkas läs och skrivförmågan medan talförmågan påverkas i stamning. Jag tror att en annan skillnad är stamningens oförutsägbarhet. Lindh (2007) menar möjligen lite humoristiskt generellt, ur sitt eget perspektiv, att man inte får överskatta de normaltalande, utan att om de hör oss stamma en gång, så tror de att vi stammar likadant jämt och tvärtom, hör de oss prata flytande så tror de att vi alltid pratar flytande.

Den humoristiska generaliseringen till trots så placerar Lindhs ord bitarna på plats i detta arbete. Under det här arbetet har det kommit fram hur olika de som stammar kan vara, den yttre hörbara stamningen och den inre kognitiva stamningen kan variera vilt. Det är inte heller bara variation på olika personers stamning, utan också personens egen stamning, talet kan vara ohindrat ena dagen medan varje bokstav tar väldigt lång tid andra dagen. Stamningens

(26)

uttryck är på så sätt svårbegripligt och svårbemött i jämförelse med andra

funktionsnedsättningar som är mer generella. I slutändan handlar det dock bara om en sak, oavsett funktionsnedsättning, att försöka förhindra att funktionsnedsättningen blir ett

funktionshinder. För att förhindra att stamning blir ett funktionshinder i skolan eller i övriga livet så handlar det därför om en personlig kontakt med personen och dens stamning. Att tillsammans skapa en trygg miljö där den stammande personen vågar prata om sin stamning och omgivningen vågar fråga om personens stamning, hur han eller hon vill att stamningen ska bemötas, i situationen, för dagen eller i största allmänhet.

(27)

Litteraturförteckning

Alm, Per, (1995). Stamning. Borås. Natur och kultur

Larsson, Lennart, (1999). Stammar din elev? Tumba. Sandström och söner Tryckeri AB. Lindh, Stig, (2007). Är stamning något att haka upp sig på. Balbutius ISBN

Lundberg, Anders, (1995). Stammande barn. Stockholm. Liber utbildning AB

Lundberg, Anders, (2005). Stamning för vuxna. Göteborg. Anders Lundberg och Lianen Konsult

Ramberg & Samuelsson, (2008). Logopedi. Poland. Studentlitteratur AB.

SSR, 1998. Stamning – en skrift för lärare och andra som arbetar i skolan. Göteborg. SIH Läromedel.

Internetsidor:

Skolverket, Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet. LGR 11.

http://www.skolverket.se/sb/d/193/url/0068007400740070003a002f002f00770077007700340 02e0073006b006f006c007600650072006b00650074002e00730065003a00380030003800300 02f00770074007000750062002f00770073002f0073006b006f006c0062006f006b002f007700 7000750062006500780074002f0074007200790063006b00730061006b002f00520065006300 6f00720064003f006b003d0032003500370035/target/Record%3Fk%3D2575 (2011-05-20) Stamningsförbundet. 2011. http://www.stamning.se/fakta/vuxna.html (2011-05-20) Stamningsförbundet.2011. http://www.stamning.se/images/content/documents/Vuxenfolder_pdf_s.pdf (2011-06-14) Stamningsförbundet. 2011. http://www.stamning.se/images/content/documents/Barnfolder_pdf_s.pdf (2011-06-14) Wikipedia. 2011 http://sv.wikipedia.org/wiki/Kritik (201-05-27)

(28)

Bilaga

Frågor till intervjun med två personer som stammar.