Malmö högskola
Lärande och samhälle
Barn unga samhälle
Examensarbete
15 högskolepoäng
Bland filifjonkor och hemuler
Mumindalen ur ett genusperspektiv
Among fillyjonks and hemuls
Moomin valley in a gender perspective
Camilla Ekstrand
Pauline Persson
Lärarexamen 210hp Handledare: Ange handledare
Barndoms- och ungdomsvetenskap 2013-11-08
Examinator: Fanny Jonsdottir
2
Vi vill tacka varandra för ett gott samarbete. Alla uppsatsens delar har vi skrivit fram gemensamt. Det enda vi delade upp mellan oss var genomläsningen av litteraturen till vårt bakgrundskapitel. Vi vill också tacka vår handledare Mia Karlsson för goda råd och uppmuntran.
Malmö 2013
3
Sammanfattning
I denna uppsats har vi valt att analysera hur olika karaktärer framställs utifrån ett genusperspektiv. Böckerna vi har valt att analysera är tre av Tove Janssons berättelser om Mumintrollet och hans vänner som utgavs för första gången 1948, 1954 och 1970, trots detta säljs de fortfarande i stor utsträckning och utlånas frekvent på bibliotek. Genom kvalitativ textanalys har vi undersökt återkommande beteendemönster och personbeskrivningar för att få reda på hur kvinnliga respektive manliga karaktärer beskrivs med hjälp av både inre egenskaper och yttre attribut. Resultatet visar att omsorg om andra, utseendefixering och känslomässigt engagemang är något som tillskrivs de kvinnliga karaktärerna medan de manliga karaktärerna ägnar sig åt sig själva, är eller vill vara modiga. När karaktärera bryter mot normen i en aspekt understryks deras normativa beteende i en annan.
5
Innehåll
1 Inledning ... 7
2 Syfte och frågeställning ... 9
3 Bakgrund ... 10
3.1 Barnbokens historia ... 10
3.2 Barnbokens betydelse för barns subjektskapande ... 11
3.3 Genus och kön ... 12
3.4 Bilden av manligt och kvinnligt ... 12
4 Metod ... 14
4.1 Kvalitativ textanalys ... 14
4.2 Urval ... 15
4.3 Genomförande ... 16
5 Resultat och analys ... 17
5.1 Karaktärsgenomgång ... 17 5.1.1 Muminmamman ... 17 5.1.2 Muminpappan... 19 5.1.3 Mumintrollet... 21 5.1.4 Snorkfröken ... 22 5.1.5 Snusmumriken ... 23 5.1.6 Filifjonkan ... 24 5.1.7 Hemulen ... 26 5.2 Analys ... 27 6 Diskussion ... 32 7 Litteratur ... 34
7
1 Inledning
Redan från födseln fostras vi olika och tillskrivs olika egenskaper och färdigheter beroende på vilket kön vi föds med (Sandquist 1998). Sandquist hänvisar till den tyska psykologen Ursula Scheu, som har sammanställt forskning om småbarnsuppfostran och kommit fram till att i det västerländska samhället finns stora skillnader i behandlingen av flickor och pojkar. En viktig skillnad som hon märkte var att pojkar fick sina behov tillfredställda snabbare än flickor. Flickorna fick lära sig anpassning och att underordna sig. Barn lär sig tidigt vad som är manliga respektive kvinnliga egenskaper och att värdera det manliga högre än det kvinnliga. Könen hålls isär och flickor som vill leka med svärd och pojkar som vill leka med dockor anses inte som riktiga flickor respektive pojkar. I bilderböcker framställs oftast pojkar som aktiva medan flickor framställs som passiva, söta och rara. De spännande äventyren förbehålls pojkarna. De vuxna framställs också med stereotypiska könsmönster i bilderböcker. Kvinnan avbildas oftast i hemmet och tillsammans med barnen, medan mannen har ett liv utanför hemmet och sällan deltar i hushållsarbetet. Oftast är huvudpersonen i en bilderbok av manligt kön medan det kvinnliga könet förekommer i periferin i form av bifigurer. Sandquist hänvisar än en gång till Scheu, som menar att flickor i bilderböcker framställs som mindre värda, ointressanta och gör mindre spännande saker i jämförelse med pojkar.
Även Davies (2003) menar att uppdelningen av manligt och kvinnligt är något som är ständigt närvarande i berättelser skrivna för barn och genom sagorna lär sig barn att se sig själva och andra som en del av berättelsen. Genom barnböckerna förses barnen med förebilder som hjälper dem att tolka och förstå sin egen position i samhället.
Barnlitteratur har använts och används fortfarande i stor utsträckning i undervisande och socialiserande syfte (Nikolajeva 2004). Barnlitteraturen avspeglar direkt eller indirekt vår verklighet, förmedlar ideologiska budskap och har stora möjligheter att påverka vår fantasi (a.a.).
Efter andra världskrigets slut, i den rådande högkonjunkturen, inrättade förlagen speciella barnboksavdelningar och den moderna svenska barnbokens genombrott brukar förläggas till 1945 (Kåreland 2001). Detta år fick Astrid Lindgren sitt genombrott med Pippi Långstrump, Lennart Hellsing debuterade och Tove Jansson publicerade den första boken om Mumin. Nämnda böcker bidrog till en förändring i språk, stil, ämnesval och barnsyn i den litteratur som har barn som sin främsta målgrupp (a.a.).
8
I både Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Skolverket 2011) och Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (Skolverket 2010) understryks de respektive verksamheternas ansvar för att motverka traditionella könsmönster.
Flickor och pojkar ska ges samma möjligheter att utveckla och pröva sina förmågor och intressen utan att könstillhörigheten utgör en begränsning. Som blivande lärare, i förskola respektive grundskolans tidigare år, med intresse för språk och litteratur är barnbokens innehåll och funktion något som kommer att spela en stor roll i vårt kommande yrkesliv. I ljuset av den ovan nämnda forskningen och läroplanernas beskrivning av vårt uppdrag har vi i vår uppsats därför valt att undersöka vilka könsroller som tydliggörs i en liten del av barnlitteraturen.
9
2 Syfte och frågeställning
Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka strukturer som tydliggörs i Tove Janssons berättelser Trollkarlens hatt (1948), Farlig midsommar (1954) och Sent i
november (1970) utifrån ett genusperspektiv. Vår huvudsakliga forskningsfråga rör hur
kvinnliga respektive manliga karaktärer beskrivs i de ovan nämnda böckerna vilket undersöks utifrån följande frågeställningar:
· Vilka yttre attribut har de olika karaktärerna?
· Vilka inre egenskaper tillskrivs de olika karaktärerna?
10
3 Bakgrund
I detta kapitel beskrivs delar av barnbokens tillblivande och historiska utveckling. Kapitlets andra del redogör för barnlitteraturens betydelse för barns subjektskapande. Den tredje delen presenterar och förklarar begreppet genus och följs av det fjärde och avslutande avsnittet som beskriver vilka attribut och egenskaper som ofta definierar kvinnlighet eller manlighet.
3.1 Barnbokens historia
Den första barnlitteraturen i Sverige utgavs 1591 och var en religiös uppfostringsskrift för unga flickor (Kåreland 2001). Att fostra barn till goda kristna var barnbokens huvudsakliga syfte fram till mitten av 1700-talet då kunskap och förnuft värdesattes. Under 1800-talet värdesattes böcker som kunde hjälpa till att utveckla barns fantasi och känslor. Samtidigt började böcker skrivas med inriktning på ålder och kön.
Pojkböckerna tilläts att domineras av äventyr och medan de böcker som riktade sig till flickor beskrivs som uppfostringslitteratur. I slutet av 1800-talet skedde en stor
förändring tack vare Sveriges Allmänna Folkskollärarförening och Svensk Läraretidnings Förlags AB som ville sprida barnlitteraturen även till de lägre
samhällsklasserna, nya barnboksförlag startades och barnböcker såldes till ett lågt pris. Denna blomstringstid tog dock slut vid första världskriget och det var inte förrän efter andra världskriget slut som samhället återigen började satsa på barnboken. Den svenska barnboken blomstrade och en starkt bidragande orsak var den antiauktoritära
pedagogiken som växte fram. Genom stora satsningar på de växande barnkullarna ökade åter efterfrågan på barnböcker och nya författare tillkom, exempelvis Astrid Lindgren, Lennart Hellsing och Tove Jansson. Efter andra världskrigets slut inrättades också särskilda barnboksavdelningar av förlagen och den moderna svenska barnbokens genombrott brukar förläggas till 1945. Under detta år publicerades böcker som bidrog till att den svenska barnlitteraturen förmedlade en ny barnsyn samtidigt som språk, stil och ämnesval i den litteratur vars främsta målgrupp består av barn förändrades. 1945 var också året då Tove Janssons första bok om Mumintrollet publicerades (a.a.).
11
3.2 Barnbokens betydelse för barns subjektskapande
Egenskaper och attribut som traditionellt sett betraktas som maskulina eller feminina, menar Davies (2003), är inte något som ligger förprogrammerat i varje individ. I stället är dessa egenskaper som får symbolisera antingen det maskulina eller det feminina en betydelsefull del av vårt samhälles strukturer. När barn får ta del av dessa rådande strukturer lär de sig också att positionera och kategorisera sig själva som antingen flickor eller pojkar på ett sätt som uppfattas som passande av den omgivande sociala praktiken.Genom barnlitteraturen förmedlas manlighet och kvinnlighet som ordnande mönster utifrån vilka omvärlden kan förstås. Trots att berättelserna i många fall förmedlar händelser och karaktärsbeskrivningar som uppfattas som högst orealistiska av läsaren antas undertexten, det vill säga det budskap som berättelsen förmedlar, vara en spegling av verkligheten och den grund utifrån vilken barnet kan förstå den sociala världen. Genom sagorna får barnen ta del av metaforer och egenskaper som hjälper dem att förstå sina egna positioner i den sociala världen (a.a.).
Kåreland & Lindh-Munther (2005) diskuterar hur barnbokens bilder av kvinnliga respektive manliga egenskaper och attribut kan påverka barns verklighetsuppfattning och exemplifierar detta med hjälp av en artikel skriven av Sharyl Bender Peterson och Mary Alyce Lach. Eftersom barnböcker ger uttryck för kulturella värderingar och visar sociala strukturer fungerar de som budbärare för samhällets syn på vad som anses maskulint eller feminint. Sagorna kan alltså medverka till att ge barn förebilder för hur de förväntas se ut och bete sig samtidigt som de förmedlar förebilder för det framtida vuxenlivet (a.a.).
Brink (2005) hänvisar till litteraturpedagogen Joseph A. Appleyard vars studier visar att barn i sjuårsåldern gärna vill välja böcker vars huvudperson de kan identifiera sig med eller vars huvudperson innehar karaktärsdrag som barnet önskar sig självt att besitta. Enligt Brink får Appleyard stöd av flera andra läsforskare när han påvisar att pojkar ofta vill läsa böcker med manliga huvudpersoner som upplever stora äventyr och innehar en hjälteroll, medan flickor föredrar berättelser som utspelar sig i hemmiljö och vars huvudkaraktär är av kvinnligt kön. Skillnaderna mellan dessa läspreferenser hos pojkar och flickor är dock mindre tydliga hos yngre barn, samtidigt som intresset för att läsa böcker vars protagonist är av det motsatta könet också ökar med stigande ålder (a.a.).
12
3.3 Genus och kön
Genus är ett latinskt ord som betyder kön (Hirdman 2003). Genus är också ett begrepp som används för att förklara och förstå de sociala och kulturella faktorer som påverkar och skapar förväntningar kring hur flickor och pojkar ska vara och bete sig (Josefson 2005). Genus är en tankekonstruktion som människan använder för att tolka och förstå världen. Den organiseras dagligen i manligt och kvinnligt och dessa genussymboler syns överallt och påverkar vårt sätt att klä oss, samtala och relatera till varandra. Några menar att vi föds olika och att de skillnader som finns mellan kvinnor och män och flickor och pojkar är naturliga men forskning visar att skillnaderna är större inom könsgrupperingarna än mellan könen. Därför anses de skillnader som finns mellan könen främst beror på sociala och kulturella värderingar och att man fostras medvetet in i dessa vilket gör att genus blir en del av identiteten (a.a.).
Kön är ett begrepp som används för att beskriva människans biologiska kön
(Hirdman 2003). Bakom benämningarna man och kvinna döljer sig olika könsroller som genom tvång, fostran, prägling och underordning har skapat olika roller och
förväntningar på de olika könen. Könsrollerna är så djupt rotade i samhället att det oftast inte reflekteras över betydelsen.
Genom historien tas kvinnans roll upp, vem hon är och hennes kunskaper och begränsningar. Redan under antikens Grekland ansåg Aristoteles att kvinnan är en ofullständig, defekt och steril man. Mycket av det moderna genustänkandet är indränkt i det antika tänkandet kring kön och mannen ses fortfarande som norm, medan kvinnan ses som någon som inte är en man (a.a.).
3.4 Bilden av manligt och kvinnligt
Josefson (2005) refererar till forskning som visar att det som anses som manligt har mer värde och att de aktiviteter som män traditionellt ägnar sig åt anses viktigare. Detta skapar en patriarkal ordning, vilket innebär att män som social grupp, har större makt än gruppen kvinnor. Detta skapar en norm i samhället som påverkar hur samhället är uppbyggt och fungerar. Dessa mönster begränsar våra valmöjligheter beroende på vilket kön vi tillhör. Undersökningar visar att redan innan skolåldern har barnet lärt sig vad som är manligt och kvinnligt vilket gör att dessa mönster blir självuppfyllande och
13
många lever omedvetet eller medvetet upp till dessa mönster och krav som förmedlas av samhället. Vad som anses vara manligt respektive kvinnligt brukar beskrivas med hjälp av motsatser, som vanliga motsatspar kan nämnas aktiv respektive passiv eller förnuft respektive känsla (a.a.).
Fagrell (2000) visar i sin avhandling hur 60 svenska barn i sjuårsåldern beskriver manlighet respektive kvinnlighet. Den kvinnliga stereotypen beskrivs av barnen med hjälp av attribut som smink, smycken och kläder, medan manlighet förknippas med muskler och skägg och hår, den tydligaste yttre markören för kvinnlighet är långt hår medan kort hår representerar manlighet. Att vara snäll och visa omsorg om andra anser barnen vara en typiskt kvinnlig egenskap, medan de ser det som ett manligt drag att ägna sig åt sig själv. Kvinnor associeras med sysslor i hemmet medan männen knyts till lönearbete. I den västerländska världen har länge mannen beskrivits som kultur och står för förnuft, styrka och renlighet medan kvinnan har fått symbolisera natur och har ansetts vara känslostyrd, svag och oren (Josefson 2005).
Nikolajeva (2004) har konstruerat ett abstrakt schema för att påvisa vilka egenskaper som beskriver genusstereotypiska beteenden och egenskaper. Hon understryker dock att schemat är konstruerat för att fungera som ett hjälpmedel för analys av skönlitterära berättelser, även om alla litterära karaktärer givetvis inte följer detta schema. Män beskrivs bland annat ofta som aktiva, aggressiva, tävlande, starka, självständiga, skyddande och rationella, medan kvinnor, i motsats, beskrivs som passiva, lydiga, självuppoffrande, vackra, beroende, sårbara och intuitiva. När kvinnliga litterära
gestalter uppvisar ett fåtal maskulina drag och bryter mot den kvinnliga normen tvingas hon ofta tillbaka till stereotypiskt kvinnliga beteendemönster. I stället för att låta den kvinnliga karaktären utvecklas mot att bli en stark och oberoende person, som fallet hade varit med en manlig karaktär, tvingar den patriarkala samhällsstrukturen henne att anpassa sig efter den rådande kvinnliga normen. Vad som betraktas som typiska
kvinnliga respektive manliga karaktärsdrag är dock något som förändras över tid, de olika stereotyperna kan också skilja sig åt i olika kulturer (a.a.).
14
4 Metod
Vi var valt kvalitativ textanalys som metod. Textanalys är en lämplig metodansats när syftet är att undersöka skriftliga texter där det handlar om att skapa kunskap om olika texters innebörder utifrån ett avgränsat undersökningsproblem (Widén 2009).
4.1 Kvalitativ textanalys
Kvalitativ textanalys är sprungen ur den hermeneutiska tolkningstraditionen (Widén 2009). Enkelt förklarat handlar hermeneutik om att läsa, förstå och skapa mening ur olika texter. Fokus kan antingen ligga på författarens avsikt eller läsarens tolkning. Westlund (2009) menar att hermeneutik handlar om att tolka och förstå innehållet i olika texter. Texter som har skrivits av en och samma person kan jämföras med
varandra och ses som delar av en helhet. Hur väl delar och helhet överensstämmer med varandra avgör rimligheten i forskarens tolkning. Forskarens förförståelse spelar en stor roll i forskningsarbetet beroende på att olika värderingar och synsätt spelar roll för vilka fenomen och mönster som uppfattas och synliggörs av forskaren. I vår analys kommer vi att fokusera på läsarens, det vill säga vår egen, tolkning av Tove Janssons berättelser
Trollkarlens hatt, Farlig midsommar och Sent i november.
Med hjälp av bland andra Hellspong och Ledin beskriver Widén (2009) tre analytiska dimensioner utifrån vilka en text kan analyseras och menar att kvalitativ textanalys måste klargöra utifrån vilken eller vilka dimensioner analysen bygger på. Den första dimensionen analyserar författarens intentioner och söker svar på frågor kring vilka innebörder författaren själv tillskriver sin text. Den andra dimensionen fokuserar på textens innehåll och form. Analysen fokuserar då på texten i sig och dess språkliga, litterära och innehållsliga innebörder. Man kan exempelvis undersöka vilka språkliga begrepp och uttryck som används för att beskriva en person eller ett fenomen. Då blir det även intressant att observera vilka ord och begrepp som utesluts i beskrivningen. Den tredje dimensionen försöker förklara vilka innebörder en text får i ett sammanhang utanför själva texten. Analysens fokus ligger på att förstå vilken betydelse texten får i förhållande till det omgivande samhället. Med hjälp av denna dimension kan
15
främst att ligga på den andra och tredje dimensionen då vi inte anser att författarens intentioner är relevanta för vårt syfte.
4.2 Urval
Trots att den första boken om Mumin publicerades 1945 upplever vi berättelserna om Mumintrollen som högst aktuella än idag. Flera titlar med de små märkliga trollen är aktuella för utgivning under 2013 (http://www.rabensjogren.se/Alfabetiskt/J/Tove-Jansson/). Vi ser muggar med muminmotiv i inredningsbutiker, mumingodis i
livsmedelsbutiker och på stan ser vi barn klädda i tröjor med muminmotiv. Trollkarlens
hatt är den tredje i raden av Tove Janssons muminböcker. Den publicerades för första
gången 1948 och blev Tove Janssons stora genombrott som barnboksförfattare och banade väg för muminböckernas internationella spridning genom att den tidigt
översattes till engelska (http://www.schildts.fi/mumin.html). Att låta Trollkarlens hatt bli en del av vår empiri var därför självklart. Berättelsens huvudhandling kretsar kring en hatt med magiska egenskaper, allt som hamnar i hatten förvandlas till något annat. Vi valde sedan att ta en berättelse från varje kommande årtionde. Farlig midsommar från 1954 handlar om när muminfamiljen förlorar sitt hus efter en översvämning och i stället flyttar in i ett märkligt hus som visar sig vara en teater. Det osynliga barnet från 1962 är en novell som handlar om den lilla flickan Ninni som kommer till Mumindalen för att bli synlig igen. Sent i november publicerades för första gången 1970 och är berättelsen om några olika figurer som av olika anledningar bestämmer sig för att besöka
Mumindalen. När de anländer upptäcker de att muminfamiljen är bortresta, men besökarna försöker ändå samsas bäst de kan i muminfamiljens hus. Förutom Det
osynliga barnet som är en del av novellsamlingen med samma namn, består urvalet av
romaner, så kallade kapitelböcker.
Efter en första genomläsning av all den valda litteraturen fick vi syn på några karaktärer vars egenskaper och beteenden vi fann intressanta och relevanta för vår undersökning. Med anledning av detta valde vi att inte längre låta Det osynliga barnet vara en del av underlaget för vår analys.
16
4.3 Genomförande
Analysen är gjord utifrån ett genusperspektiv med hjälp av de kunskaper vi har tillskansat oss genom den litteratur som redovisas i kapitel 3.
Undersökningen inleddes med att vi läste de valda böckerna. Under läsningens gång antecknade vi händelser, dialoger och personbeskrivningar som vi upplevde vara relevanta för att kunna besvara våra frågeställningar. Vi jämförde sedan våra
anteckningar med varandra och skapade en lista över berättelsernas olika karaktärer. Analysen inleddes med att vi skrev fram personporträtt över de karaktärer som skulle hjälpa oss att besvara våra frågeställningar. Vi fokuserade både på hur karaktärerna beskrevs av textens allvetande berättare och hur deras bemötande gentemot andra syntes i inre och yttre dialog. Med hjälp av personporträtten skrev vi sedan fram vilka
17
5 Resultat och analys
I detta kapitel kommer vi att skriva fram personporträtt av de karaktärer som utgör underlag för vår analys. Kapitlet avslutas med en sammanfattande analys. I kapitlets avslutande del kommer vi även att beskriva en del händelser och karaktärer som inte finns presenterade i avsnittet Karaktärsgenomgång.
5.1 Karaktärsgenomgång
I detta avsnitt kommer vi att presentera de karaktärer som har utgjort underlag för vår analys. De olika karaktärerna benämns på olika sätt i de olika böckerna. Ett exempel är Muminmamman som ibland omtalas som ”mumintrollets mamma”, ibland med ett substantiv i bestämd form, ”muminmamman”, och ibland med egennamnet
”Muminmamman”. För att förenkla och tydliggöra för oss själva och läsaren kommer vi konsekvent att använda ett namn för varje karaktär. Under varje rubrik kommer även några andra karaktärer att omnämnas. Dessa karaktärer får ingen utförligare
presentation eftersom vi inte anser att deras roller i berättelserna är lika betydelsefulla för vår analys. Eftersom syftet med detta avsnitt är att tydliggöra karaktärernas
egenskaper och yttre attribut beskrivs vissa händelser ur berättelserna upprepade gånger, men under olika rubriker.
5.1.1 Muminmamman
Muminmamman kan ses som en representant för den moderliga värmen och omtanken. Redan i inledningen av Trollkarlens hatt berättar hon för Mumintrollet att hon, innan snön har kommit och det är dags att gå i ide, har bäddat till alla med de varmaste täckena. I samma avsnitt är det också hon som dukar fram mat till familjen. Att bädda, duka och laga mat är något som Muminmamman ofta ägnar sig åt i Trollkarlens hatt och Farlig midsommar, vilka är de böcker där hon har en framträdande roll. Ett talande exempel på detta framträder i Trollkarlens hatt när Tofslan och Vifslan dyker upp i Mumindalen. Dessa två små råttliknande varelser talar ett språk som Muminmamman inte kan förstå och hon blir då bestört och utbrister “Hur ska jag kunna förstå vad de önskar sig till efterrätt på sin födelsedag eller hur många kuddar de vill ha under
18
huvudet!” (s. 114). Muminmamman omnämns ofta i köksmiljö och köket beskrivs vid flera tillfällen som hennes, både av Muminmamman själv och av textens allvetande berättare. När familjens hus i Farlig midsommar har översvämmats och är fullt av vatten blir Muminmamman upprymd över att hon kan låta bli att diska. Det verkar vara viktigt för Muminmamman att skapa trevnad i hemmet och när snorken i Trollkarlens
hatt har hittat bitar av guld bestämmer Muminmamman att dessa ska användas som
prydnad i rabatterna. Hon understryker dock att det bara är de större bitarna som ska användas eftersom de mindre bitarna ser skräpiga ut. När familjen hittar ett nytt hus efter översvämningen i Trollkarlens hatt syns både hennes omsorg om andra och det faktum att hon tycker om att ha ordning omkring sig. Hon påpekar hur rysligt det är att de förra husägarna har förlorat sitt hem och yttrar för sig själv att de hade varit slarviga eftersom det var stökigt i huset. När Muminmamman sedan får ha ett vackert
salongsmöblemang i mörkröd plysch omkring sig blir hon lugnare och börjar fundera över gardiner och tapeter.
Mumintrollets mamma störtade iväg för att packa. Hon samlade ihop filtar, kastruller, näver, kaffepanna, mat i långa banor, sololja, tändstickor och allt vad man äter på, i och med, hon packade ner paraply, varma kläder, magpulver, vispar, dynor, myggnät, badbyxor, bordduk samt sin väska. Hon fnattade av och an och grubblade över vad hon hade glömt och till slut sa hon: Nu är det färdigt! O, vad det ska bli skönt att vila vid havet! Mumintrollets pappa packade ner sin pipa och sitt metspö (Trollkarlens hatt s. 52).
Ovanstående citat är ett talande exempel på att Muminmammans göranden och omsorg om andra ofta tydliggörs i jämförelse med Muminpappan. Hon är den som vill se till att de omkring henne får ha det bra. När alla får varsin önskning av trollkarlen i
Trollkarlens hatt vill övriga karaktärer önska sig något för sin egen skull, medan
Muminmamman önskar att Mumintrollet inte ska sörja mer. I Farlig midsommar
kommer Mumintrollet och Snorkfröken bort från familjen vilket får Muminmamman att bli så ifrån sig av oro att hon matvägrar och gråter. När Muminpappan sorgset säger att det är hans fel att barnen har försvunnit flyttas Muminmammans fokus och hon tröstar honom i stället för att fokusera på sin egen sorg.
Muminmammans yttre attribut är inte något som beskrivs ingående i några av böckerna. Att utseende dock är något som kan tänkas ha betydelse för Muminmamman visar sig i ett avsnitt i Trollkarlens hatt där Snorkfröken har hittat en galjonsfigur på stranden. När Muminmamman får syn på träskulpturen suckar hon åt den vackra
19
damens skönhet och säger “Tänk, att vara så skön och inte ha någon glädje av det!”(s. 84). Det som skiljer Muminmamman från Muminpappan rent utseendemässigt är en accessoar i form av hennes handväska. När denna handväska försvinner i Trollkarlens
hatt förklarar Muminpappan att han känner sig främmande för Muminmamman
eftersom han aldrig har sett henne utan handväska förr.
Trots hennes omsorg om andra är Muminmamman inte en karaktär som oroar sig i onödan. När Snorkfröken blir rädd för att Mumintrollet ska dyka ner i det
översvämmade köket i Farlig midsommar tycker Muminmamman att han ska få göra det han tycker är spännande. Hon påpekar vid ett annat tillfälle att de som aldrig är med om något farligt måste ha väldigt tråkigt. När Muminpappan i Trollkarlens hatt blir instängd i sitt rum eftersom huset håller på att förvandlas till en djungel visar Muminmamman sig handlingskraftig och räddar honom genom att slå in en ruta.
5.1.2 Muminpappan
Muminpappans mest framträdande roll i familjen tycks vara att fatta beslut. När Muminmamman i Farlig midsommar tänker på vilka möbler hon vill rädda från översvämningen sätter Muminpappan ner foten “Nej, inte divanen sa pappan bestämt. Som du vill, älskling, svarade hon.” (s. 33). I Trollkarlens hatt vill muminfamiljen och deras vänner åka på en utflykt. En diskussion utbryter, men avslutas genom att
Muminpappan avbryter med ett kraftfullt “tyst ungar!” (s. 51). Under utflykten färdas de med båt och det är Muminpappan som styr. När de har gått i land på en ö vankas det en storm och en diskussion utbryter kring huruvida de ska stanna på ön eller inte. Även denna diskussion får ett abrupt slut när Muminpappan än en gång uttalar ett “Tyst ungar.” (s. 65). Beslutet att stanna på ön avgörs sedan av Muminpappan.
Muminpappans praktiska göromål för familjen består till stor del av snickeriarbete. I
Trollkarlens hatt bygger han en brygga och Muminmamman ber honom att bygga små
sängar till Tofslan och Vifslan. I Farlig midsommar tar han fram sin cirkelborr och sin såg och sågar ett hål i golvet för att familjen ska kunna kika ner i köket i det
översvämmade huset. Det berättas också att han har varit tvungen att spika fast alla möbler i golvet för att de inte ska glida omkring på golvet som har blivit snett. Även om det oftast är Muminmamman som står för de köksliga göromålen i familjen så berättas
20
det i Farlig midsommar att Muminpappan brukar ha äppelvinet färdigt vid midsommar och i Trollkarlens hatt tillagar han bål inför den stora festen.
Till skillnad från Muminmamman gör Muminpappan många saker bara för sin egen skull. När familjen ska åka på utflykt i Trollkarlens hatt packar Muminmamman, som vi tidigare har nämnt, saker som hela familjen behöver medan Muminpappan bara packar sin pipa och sitt metspö. När familjen sedan kommer fram till ön börjar
Muminmamman samla ved, duka och värma mat medan Muminpappan sätter sig för att meta. I Trollkarlens hatt ägnar Muminpappan mycket av sin tid till att skriva sina memoarer.
I rummet bredvid satt mumintrollets pappa och skrev på sina memoarer. Det hade inte hänt nånting roligt sen han byggde båtbryggan, så pappan höll istället på att beskriva sin barndom. Därunder blev han så rörd att han nästan grät. Han hade alltid varit ett ovanligt och begåvat barn som ingen förstod sig på. När han blev äldre var han lika oförstådd och hade det förskräckligt på alla vis. Muminpappan skrev och skrev och tänkte på hur alla skulle ångra sig när de läste hans
memoarer. Då blev han glad igen och sa för sig själv: Det är rätt åt dem! (Trollkarlens hatt s. 104)
Skrivandet är något som återkommer i Farlig midsommar då Muminpappan skriver ett skådespel. När Muminmamman föreslår för honom att han ska skriva skådespelet rodnar han och säger att han inte kan. Efter uppmuntran från Muminmamman och en försäkran om att alla kommer att lära sig hans skådespel utantill sätter han igång. När sedan Emma, den gamla teaterråttan, kritiserar hans arbete blir han nedstämd. Detta är dock en övergående känsla och när han fortsätter skriva står resten av familjen
upphetsat och iakttar hans arbete, lyssnar när han läser upp sina färdigskrivna sidor och Muminmamman fyller hela tiden på karamellskålen åt honom.
I Trollkarlens hatt får Muminpappan trollkarlens hatt i present. Trots att hatten är för stor tycker Muminpappan att den ger ett mäktigt intryck. När han sedan frågar
Muminmamman om den klär honom svarar hon att han ser manlig ut i den, men att han ser mer värdig ut utan hatten och att “behaget pryder sig självt” (s. 17). I övrigt läggs ingen vikt vid Muminpappans utseende i någon av de valda böckerna.
21
5.1.3 Mumintrollet
Mumintrollet är den väluppfostrade sonen och gör inte mycket väsen av sig i de två böcker där han förekommer, Trollkarlens hatt och Farlig midsommar. Muminmamman gör en barkbåt till Mumintrollet i Farlig midsommar och fastän han blir besviken över att hon har glömt den lilla jollen som ska höra till, säger han ingenting utan tackar henne för den “finaste du nånsin gjort.” (s.11). Mumintrollet är nöjd med det mesta och kräver inte så mycket. Hans bästa vän är Snusmumriken och han tycker väldigt mycket om honom. Mumintrollet tycker väldigt mycket om Snorkfröken också men eftersom hon är en flicka blir inte detsamma som med Snusmumriken. Trots detta ägnar Mumintrollet mycket av sin tid till att trösta och bekräfta Snorkfröken, till exempel i Farlig
midsommar när hon har tråkigt och vill leka med honom. Trots att han är orolig för
Snusmumriken ägnar han sin tid åt att trösta Snorkfröken. Han tröstar henne även när de kommer bort från resten av familjen och säger åt den gråtande Snorkfröken att inte gråta. Han berättar för henne att de ska klättra vidare i skogen för att hitta teatern “och ta och kamma pannluggen lite, för jag tycker om att titta på dig när du är vacker!”(s.63). Detta säger han för att han vet att Snorkfrökens lugg är viktig för henne. De lägger sig en stund i mossen för att vila och då söker Snorkfröken tröst och bekräftelse av honom genom att försöka få Mumintrollet att leka att han rövat bort henne, vilket han gör. Mumintrollets artiga språk syns bland annat i Trollkarlens hatt när han talar med andra invånare i Mumindalen. Ett exempel på detta är när han träffar på en snokherre och tilltalar honom med “farbror”(s.13). Mumintrollets kärlek till Muminmamman är mycket framträdande i både Trollkarlens hatt och Farlig midsommar. En dag när han leker kurragömma med sina vänner gömmer Mumintrollet sig i den svarta hatten och förvandlas till en grotesk figur och endast en muminmammas moderskärlek kan förvandla honom tillbaka. Hans stora kärlek till Muminmamman gör också att han ger sig iväg för att straffa myrlejonet som varit elak mot henne och när han beskriver att Muminmammans nos känns som vit sammet så förstärks intrycket av hans kärlek till henne. I Farlig midsommar är han hjälpsam mot Muminmamma, även om han kanske mest gör det för spänningens skull, när han dyker ner från taket i deras vattenfyllda hus efter kaffet och andra saker som kan behövas till en frukost. Då och då dyker han för att rädda något nytt, bland annat Muminmammans salongsmöbler.
22
5.1.4 Snorkfröken
Snorkfröken är en ängslig figur som ofta oroar sig både för andras och sin egen skull. “Förbjud honom, snälla snälla, bad Snorkfröken ängsligt”(Farlig midsommar s.24). Citatet är taget från en passage när Mumintrollet är på väg att dyka ner i det
översvämmade köket. Att Snorkfröken på olika sätt tillskrivs egenskaper som “ängslig” eller “försiktig” är återkommande i både Trollkarlens hatt och Farlig midsommar. När Snorkfröken blir rädd gömmer hon sig ofta i Mumintrollets famn. När de båda har kommit bort från familjen och resten av vännerna i Farlig midsommar viskar
Snorkfröken bedjande åt Mumintrollet att beskydda henne. Hon imponeras av de som visar mod, exempelvis i Trollkarlens hatt när Mumintrollet och Snorken har fångat ett myrlejon och hon uttrycker då med beundran “tänk att ni vågade” (s.37). Dock kan Snorkfröken också vara den som visar sig modig. När några äggskal har förvandlats till flygande moln i Trollkarlens hatt är Snorkfröken den första av vännerna som vågar röra vid dem. Mumintrollet föreslår att de ska hämta Muminmamman, men Snorkfröken insisterar att de ska undersöka molnen själva.
Att Snorkfröken också kan tilltalas av äventyr är något som beskrivs i Trollkarlens
hatt när några av vännerna är ute med en båt. Hon uttrycker då att hon inte vill fiska
eftersom det aldrig händer något då, dessutom tycker hon synd om fisken. Snorkfröken kommer dock på många goda idéer för hur de ska lyckas med fisket och tack vare henne fångar hennes bror Snorken en gigantisk mameluk. När hennes bror sedan tar äran för att ha fångat mameluken motsätter sig inte Snorkfröken utan uttrycker bara stolthet. När familjen och vännerna går på olika håll för att leta skatter i Trollkarlens hatt ifrågasätter Snorkfröken sin egen förmåga.
Det är sorgligt att de andra alltid åstadkommer så mycket men inte jag, funderade snorkfröken för sig själv. De jumpar på isflak och dämmer upp bäckar och fångar myrlejon. Jag skulle vilja göra nånting oerhört, alldeles ensam för mig själv och imponera på mumintrollet.” (Trollkarlens hatt s.82).
När Snorkfröken ett ögonblick senare hittar en galjonsfigur är hennes första impuls att hämta de andra, men i stället säger hon till sig själv att hon inte ska vara rädd. Med stolthet paddlar hon sedan på galjonsfiguren för att möta de andra. Av Mumintrollet möts hon med beundran, “tänk att du kunde få hit den alldeles ensam” (Trollkarlens hatt s. 84).
23
Mycket av handlingen kring Snorkfröken kretsar kring hennes yttre attribut och hon uttrycker ofta en önskan om att få vara vacker. När Snorkfröken omnämns i de böcker hon medverkar i, Farlig midsommar och Trollkarlens hatt, beskrivs ofta hennes utseende. I Farlig midsommar vill hon leka att hon är “underbart skön” (s.16) och blir bortrövad av Mumintrollet, hon drömmer drömmar där hennes näsa är “liten och underbar” (s. 61). När Snorkfrökens pannludd har blivit avbränt efter ett nattligt möte med hattifnattar i Trollkarlens hatt beskrivs detta som något förskräckligt. Mumintrollet funderar febrilt över hur han ska trösta henne efter denna katastrof. Trots Mumintrollets försök till uppmuntran kastar Snorkfröken sig på marken och brister ut i gråt över “förlusten av sitt främsta behag” (Trollkarlens hatt s. 74). Av trollkarlen i Trollkarlens
hatt önskar Snorkfröken att hon ska få likadana ögon som den galjonsfigur hon tidigare
har hittat eftersom Mumintrollet tyckte att denna figur var så vacker. När det visar sig att de stora långfransade ögonen inte klär Snorkfröken särskilt bra börjar hon gråta och vädjar desperat till sin bror att han ska önska tillbaka hennes gamla ögon. Trots att Snorkfröken inte använder kläder varierar hon ofta sitt yttre med hjälp av olika accessoarer, exempelvis blomkransar. När den stora festen närmar sig i Trollkarlens
hatt frågar hon nervöst vad hon ska ha på sig och föreslås då av Mumintrollet att klä sig
med fjädrar kring sina öron och fotleder och kanske instuckna i svansen.
5.1.5 Snusmumriken
Snusmumriken trivs ute i naturen och detta beskrivs bland annat i Sent i november genom exemplet ”skogen gömde honom i en mild och utsökt ensamhet”(s.5) och i
Farlig midsommar där han beskrivs vandra söderut på hösten för att återvända först till
våren och i Trollkarlens hatt där han beskrivs tycka att oväder är spännande. I alla berättelserna nämns Snusmumrikens tält, i vilket han tillbringar mycket av sin tid. Snusmumriken vill inte lyda under regler och beskrivs som en person som går sin egen väg. Både i Farlig Midsommar och Sent i november beskrivs han som en person som hatar anslag och han har längtat hela sitt liv efter att få dra ner skyltar som förbjuder honom att göra allt han tycker om. Denna längtan gör att han i Farlig midsommar ger sig ut för att ordna upp sin stora konflikt med parkvakten som har fyllt parken med förbudsplakat. Snusmumriken yttre attribut beskrivs bara genom att berätta att han trivs i sina gamla kläder, som är en grön hatt och en grön regnrock.
24
Snusmumriken beskrivs som en lugn person och det finns bara en sak som kan få en snusmumrik att bli arg och det är just anslag. Dessa gör att han känner sig sårbar och utelämnad. Han vill ofta vara i fred och ha några timmar för sig själv och pratar inte i onödan. Samtidigt beskrivs han som en omtänksam person i Sent i november när han släpper in Filifjonkan i sitt tält när hon blir rädd under ett åskoväder. Under samma åskväder tror han att blixten slår ner i Onkelskruttet och “..han blev kall över ryggen.”(s. 84). I Farlig Midsommar tar Snusmumriken hand om 24 små undertryckta barn som glömts bort eller tappats. Först är han förskräckt över den stora barnaskaran som inte tycks vilja lämna honom i fred och säger “..jag är inte alls van vid barn! (…) Jag vet inte ens om jag tycker dem!”(s. 81). Trots detta tar han barnen med sig utan att ha en aning om vad han ska göra om de blir hungriga eller blöta. Detta står i kontrast till hur han annars lever sitt liv då han inte bryr sig så mycket om något annat än sig själv och sitt eget liv. Han förutsätter dock att Muminmamman kommer att ta hand om barnen och utrycker en lättnad över detta. Snusmumriken visar å andra sidan upp en lekfull sida i
Trollkarlens hatt, där han busar med Snorken och Mumintrollet genom att åka runt och
leka på de förtrollade molnen. I boken Sent i november bråkar Hemulen och Filifjonkan om vem som ska diska och då känner Snusmumriken att han blir rädd för dem eftersom han inte förstår vad de talar om. För Snusmumriken innebär disk att doppa sin egen tallrik i ån. Han uppvisar en klok och hjälpsam sida i Trollkarlens hatt när han hjälper Hemulen undslippa Hattifnattarnas vrede, när Hemulen försöker ta deras barometer.
5.1.6 Filifjonkan
Filifjonkan ägnar större delen av tiden i boken Sent i november åt att städa och laga mat. I första kapitlet, när hon för första gången dyker upp i berättelsen piskar hon mattor och “var och en kunde höra att hon tyckte om att piska mattor.”(s. 8). När Filifjonkan nästan ramlar ner från taket får hon svindel och känner att hon inte klarar av att städa längre, bara tanken gör henne illamående. Eftersom hon ägnar en stor del av sin tid till att städa får hon ångest och oroar sig för vad som kan hända när hon inte städar och funderar på ”Hur ska jag kunna leva om jag varken får städa eller laga mat?” (s.70) Hon blir lugn av att laga mat och ordna i mathyllorna och känner att köket är ett rum av säkerhet och husets innersta kärna av trygghet. En dag bestämmer hon sig för att putsa fönster på
25
vindsvåningen när hon upptäcker en “otäck puppa”. Puppor, insekter, larver och kryp är något som hon tycker är äckligt och är livrädd för.
När Hemulen säger att han anser att “Filifjonkan ska hushålla för att hon är
fruntimmer” (Sent i november s.59), får hon tårar i ögonen eftersom Hemulen då tar det roliga ifrån henne. Om hon hade fått bestämma själv hade Filifjonkan gärna diskat. Filifjonkans yttre attribut beskrivs inte så mycket, men i Sent i november verkar hon mån om att göra ett gott intryck och rullar upp håret i papiljotter innan hon ger sig av för att hälsa på muminfamiljen. En morgon när Filifjonkan vaknar och plockar papiljotterna ur håret och konstaterar att lockarna raknar i den fuktiga luften blir hon besvärad och tänker att morgonfrisyren är väldigt viktig. För övrigt nämns hon i både
Sent i november och Farlig midsommar som någon med korsett, mager kropp, magra
ben och för lång nos.
Filifjonkan har ångest, skuttar ängsligt och famlar förtvivlat. Dessa egenskaper som tillskrivs henne gör att hon framstår som en ångestladdad person med ett tvångsmässigt beteende. När hon kommer fram till muminfamiljens hus i Sent i november ser hon direkt att det inte blivit städat på länge. Samtidigt som hon tycker att det är hemskt upplever hon en fascination över att någon frivilligt slutar städa. Hon har också en annan sida som framkommer, framförallt i Farlig midsommar, där hon vill vara med om något spännande under midsommarfirandet. Hon är upprymd och för första gången ska hon fira en glad midsommar och då måste man ha en midsommarbrasa. Mumintrollet, Snorkfröken och Filifjonkan går ut för att tända brasan när de trampar på en hög med en massa förbudsskyltar. Filifjonkan tycker att det är “så underbart, allt är tillåtet!” (s.84) och föreslår att de ska göra en brasa av skyltarna som ingen ändå bryr sig om. Hon springer runt brasan och sjunger om släktingarna som hon aldrig behöver träffa igen. Snorkfröken och Filifjonkan plockar blommor för att se vem de ska gifta sig med och när Snorkfröken berättar att hon kan en kuslig midsommarkonst, så svarar Filifjonkan henne övermodigt “I natt vågar jag vad som helst!”(s.85).
I Farlig midsommar har Filifjonkan dukat till sina släktingar av pliktkänsla fastän hon inte tycker att de är trevliga. Varje år skickar hon inbjudningskort till sina
släktingar, men de kommer aldrig. Hon är först ledsen över detta men när Mumintrollet och Snorkfröken föreslår att de släktingarna kanske inte kommer för att de heller inte tycker det är roligt, så blir hon jätteglad när hon inser att hon inte behöver bjuda dem och kan festa med vem hon vill. Hennes värsta mardröm vore att få “en massa nya släktingar. Det vore hemskt! Just när jag blivit av med de gamla!”(s.117), men i slutet
26
av Farlig midsommar förklarar Muminmamman för Mumintrollet att Filifjonkan kommer att adoptera några av Snusmumrikens skogsungar eftersom hon inte kan klara sig utan släkt. Filifjonkan tycks annars inte vara en person med mycket moderskänslor. I
Sent i november försöker Filifjonkan visa sin omtanke för Homsan Toft. Hon tänker då
att hon önskar att hon hade vetat mer om barn och att hon hade tyckt om dem. När Filifjonkan sträcker ut sin tass för att röra vid Homsan Toft drar hon tillbaka den snabbt igen och Homsan Toft tycker att hon luktar rädsla. Han ber henne om en filt och hon springer snabbt och hämtar den. Homsan Toft tackar artigt och Filifjonkan småler och säger “ingenting att tala om! (...) Det är bara vad Mumminmamman skulle ha gjort.” (Sent i november s. 104).
5.1.7 Hemulen
Hemulen är en karaktär som ofta beskrivs som rädd, bekymrad, orolig, sorgsen och besvärad. När han för första gången dyker upp i handlingen i Trollkarlens hatt blir han rädd för Mumintrollet och Snorkfröken som kommer ridandes på de små förtrollade molnen. Han är ledsen för att hans frimärkssamling har blivit komplett, men när han själv beskriver sitt sinnestillstånd använder han ordet “svårmodig” (s. 22). Snorkfröken och Mumintrollet visar omtanke om honom, men han säger att de ändå aldrig skulle förstå. I samma veva börjar Hemulen dock att samla på växter och hans liv får en ny mening.
Hemulen tyckte inte om att klä på sig och klä av sig, det gav honom en känsla av att dagarna gick utan att det hände nånting av betydelse. Och ändå höll på med att ordna och styra och ställa från morgon till kväll! Runt omkring honom levde folk sina slarviga och planlösa liv, vart han såg fanns det någonting att ställa till rätta och han gnodde sig fördärvad för att få dem att förstå hur de skulle ha det. (Sent i
november s.25-26).
Hemulen vill vara någon annan än den han är. Tidigt i Sent i november beskrivs det hur han vaknar och känner igen sig själv, men önskar att han var någon som han inte kände. Tidigt i berättelsen får vi också veta att Hemulen har en båt, men att han inte kan segla. När han i slutet av berättelsen ger sig ut på sjön tillsammans med Snusmumriken är han rädd och mår illa, men försöker ge sken av att han trivs i situationen eftersom han är livrädd att Snusmumriken ska upptäcka hur rädd han egentligen är. Att Hemulen ser upp till Snusmumriken märks också tydligt när Hemulen efter en diskussion med
27
Filifjonkan, där hon har uttryckt sig nedlåtande om att hemuler hela tiden ska ordna allting, utbrister “Jag ordnar ingenting! Jag vill bo i tält och vara fri!” (Sent i november s. 58). Efter en natt i Snusmumrikens tält vaknar Hemulen upp frusen och med sus i öronen, ändå uttrycker han en förnöjsamhet över vildmarkslivet.
Angående Hemulens yttre attribut nämns att han går klädd i klänning som han har ärvt av sin moster. I Trollkarlens hatt anmärker författaren att hon antar att alla hemuler bär kjol. Hon tillägger också att han “knixar” istället för att buga sig, eftersom det ser fånigt ut att buga sig i klänning.
5.2 Analys
Josefson (2005) menar att människan delar upp och kategoriserar verkligheten i olika motsatspar. Många av motsatsparen är kopplade till vad vi anser vara manliga
respektive kvinnliga egenskaper. Detta kan få konsekvenser när verkligheten inte passar in i dessa mönster, exempelvis när en man klär sig som en kvinna och uppfattas ha kvinnliga egenskaper. Hemulen i Muminböckerna är en sådan karaktär. Han går i kjol, som anses vara ett kvinnligt klädesplagg och är känslosam vilket, enligt Nikolajeva (2004), är en kvinnlig egenskap. Exempel på detta är att han är lättskrämd, att han blir ledsen när han frimärksamling är komplett och att han ofta känner sig missförstådd. Samtidigt vill han vara som Snusmumriken, fri och utan ansvar och provar till och med att sova i Snusmumrikens tält. När Hemulen ger sig ut på en båttur tillsammans med Snusmumriken blir han illamående och tycker att det hela är mycket obehagligt. Dock vill Hemulen inte visa Snusmumriken vad han egentligen känner utan håller god min eftersom Hemulen vill vara lika manlig som Snusmumriken. Detta tyder på att det är viktigt för Hemulen att upprätthålla de stereotypiska normerna för vad anses vara manligt. När Hemulen i Sent i november säger att hushållsarbete är något som ska göras av fruntimmer tydliggörs hans synsätt än en gång. Även Snorkfröken visar sig vilja upprätthålla normer när hon i Trollkarlens hatt letar efter skatter på stranden. När hon hittar något vackert, som kan fascinera och väcka avundsjuka hos alla, ska det bli en gåva till Mumintrollet. Snorkfröken tillägger dock att om det hon hittar har något med smycken att göra lämpar det sig inte åt Mumintrollet.
Ett motsatspar som oftast beskrivs tillsammans i böckerna är Mumintrollet och Snorkfröken. Mumintrollet står för de manliga egenskaperna, som är förnuft och
28
aktivitet medan Snorkfröken står för känslor och passivitet som är egenskaper som traditionellt anses kvinnliga. När Mumintrollet dyker efter Muminmammas kaffe och salongsmöbler i Farlig midsommar blir Snorkfröken orolig och vill inte att han ska dyka. Mumintrollet är den som står för förnuftet när de kommit bort från övriga familjen medan Snorkfröken blir känslosam, gråter och vill ha tröst av Mumintrollet. När Snorkfröken beskrivs tillsammans med Mumintrollet är hon oftast den passiva men ibland, exempelvis i Trollkarlens hatt, är hon den som är aktiv genom att vara den som först undersöker molnen som de hittar på verandan, medan Mumintrollet blir rädd och vill ropa efter sin mamma. Nikolajeva (2004) menar att när en kvinnlig karaktär uppvisar vissa manliga drag, som Snorfröken i detta exempel, så sker detta endast tillfälligt eftersom den sociala normen tvingar karaktärerna att anpassa sig till den rådande normen. Snorfröken utvecklas inte, som en manlig karaktär hade tillåtits göra utan hon anpassar sig och visar endast vid några få tillfällen upp karaktärsdrag som anses manliga. Filifjonkan beskrivs också ha manliga drag i Farlig midsommar när hon söker äventyr och vill strunta i alla regler. Hon bränner förbudsskyltar och sitter i fängelse men i slutändan trivs hon ändå med sina husliga sysslor.
Fagrells (2000) studie visar på att vara snäll, visa omsorg om andra och utföra sysslor i hemmet är kvinnliga drag medan det ses som ett manligt drag att ägna sig åt sig själv. Nikolajeva (2004) menar att karaktärer i litteraturen tillskrivs rådande normer i
undervisande syfte. Muminmamman och Muminpappan tydliggör dessa stereotypiska egenskaper eftersom Muminmamman ägnar stor del av sin tid i Farlig midsommar och
Trollkarlens hatt till att städa och laga mat medan Muminpappan främst ägnar sig åt att
fiska och skriva sina memoarer. Trots att Muminmamman inte vet vem som bor i hörnet på teatern i Farlig midsommar ställer hon alltid fram mat till denna någon. När
Muminpappan snickrar sängar till nya inneboende i Trollkarlens hatt görs detta på Muminmammans initiativ. Ett exempel där Muminmammans känsla för hemmet tydliggörs i relation till Muminpappans återfinns i en passage i Farlig midsommar. Familjens hus har blivit översvämmat och de sitter på taket och spanar efter ett nytt. Muminmamman säger att hon väntar på sitt nya hem och när detta dyker upp börjar hon genast fundera på hur hon ska möblera. När familjen är på plats i det nya huset tittar Muminpappan på deras gamla hus och konstaterar att ”Nu är bara flaggstången kvar av mitt hus” (s.37). Det vi finner mest intressant i denna passage är hur karaktärerna benämner en bostad på olika sätt. Muminmammans ordval “hem” för våra tankar till hemtrevnad och en känsla, medan Muminpappans benämning “hus” mer syftar på den
29
fysiska byggnaden. Det mjuka värdet i Muminmammans ordval blir en kontrast till Muminpappans praktiska benämning och för våra tankar till Josefsons (2005) tes om att manlighet står för förnuft medan kvinnlighet står för känsla.
Snusmumriken visar också dessa stereotypiska drag på manlighet. Han har inga förpliktelser och ägnar mycket tid till sig själv och sina intressen. Han blir arg av olika regler och förbud men tvingas ändå att anpassa sig, exempelvis genom att erkänna att den som är mest lämpad att ta hand om alla skogsbarnen är ändå Muminmamma. Han visar omsorg och försöker ta hand om skogsbarnen men det ligger utanför hans förmåga. Detta visar att även de manliga karaktärerna, även om de tillfälligtvis visar upp kvinnliga egenskaper, ändå återanpassar sig till de rådande normerna i slutändan. Detta tolkar vi som att det i berättelserna är viktigt att upprätthålla normen och hålla isär det kvinnliga och manliga.
Josefson (2005) skriver att Hirdman menar att det som anses manligt respektive kvinnligt inte är något självklart utan snarare något relativt. Som exempel visar hon en kniv och en gaffel. Kniven symboliserar då manlighet medan gaffeln får symbolisera kvinnlighet. Om gaffeln i stället jämförs med en sked får skeden symbolisera
kvinnlighet medan gaffeln får symbolisera manlighet. Samma resonemang kan göras när vi jämför de manliga och kvinnliga karaktärerna i muminböckerna med varandra. I jämförelse med Snorkfröken blir Hemulens karaktär manlig, men om vi i stället jämför Hemulen med Snusmumriken framstår Hemulens egenskaper som mer feminina. Fagrell (2000) beskriver de yttre attribut som får representera manlighet respektive kvinnlighet. Som kvinnliga attribut beskrivs bland annat smink, smycken och kläder. Snorkfröken får önska sig något i Trollkarlens hatt och hon väljer då att önska sig vackrare ögon. När Mumintrollet inte tycker om dem blir hon ledsen. Snorkfröken hittar i Farlig midsommar ett rum fullt av klänningar och blir helt överväldigad medan
Mumintrollet inte anser att klädesplagg är något att lägga större vikt vid. De kvinnliga karaktärerna beskrivs ofta med hjälp av sina yttre attribut. Filifjonkan ägnar mycket tid åt att lägga håret på spolar och Snorkfröken rör alltid vid sin pannlugg. Dessutom blir Snorkfröken alldeles utom sig när hennes pannlugg blir bortbränd i Trollkarlens hatt. Muminmamman har med sig sin handväska överallt och Muminpappan nämner att han inte känner igen henne utan handväska. När Muminpappan provar hatten som
Mumintrollet ger till honom i Trollkarlens hatt frågar han om den klär honom.
Muminmamman svarar att hon tycker att hatten får honom att se manlig ut, men att han ser mer värdig ut utan den. De gånger kläder nämns i beskrivningar av de manliga
30
karaktärerna är det oftast som en del av dem, medan de kvinnliga karaktärernas kläder fungerar som utsmyckning. Det läggs ingen större vikt vid de manliga karaktärernas kläder utan de nämns mest förbigående. Snusmumrikens kläder nämns bara som hastigast, att han går klädd i hatt och regnrock, medan Hemulen, som går klädd i klänning, nämns mer ingående. Exempelvis i Trollkarlens hatt under ett åskväder så vrider Hemulen vatten ur klänningen medan Snusmumriken drar ner sin hatt innan han ger sig ut i åskvädret. Dock används de manliga karaktärernas kläder inte för att göra deras utseenden mer tilltalande, med undantag av Muminpappans hatt. Deras
förhållningssätt till regnet spelar också roll i detta sammahang. Snusmumriken ger sig ut i regnet och bekymrar sig inte medan Hemulen vrider ur vattnet och vill torka sin
klänning.
I en passage i Trollkarlens hatt har Mumintrollet förvandlats till Kungen av Kalifornien och står och diskuterar med Sniff, Snorken, Snusmumriken och Snorkfröken. Stämningen är hätsk och “de kastade sig samfällt över det stackars
mumintrollet.” (s. 31). Muminmamman frågar “Vad går det åt er, ungar!” och då snyftar Snorkfröken “De klår upp kungen av Kalifornien! (...) och det gör de rätt i!” (s.32). När vi läste denna passage tolkade vi den hela tiden som att alla närvarande deltog i
slagsmålet. Först när Snorkfröken svarar Muminmamman och använder ordet “de” istället för ordet ”vi” framkommer det att hon inte var med och slogs. Förutom att denna passage tydliggör pojkars aggressivitet och aktivitet i relation till flickors passivitet synliggör den också den manliga normen i berättelserna. Att alla slåss innebär inte att flickan deltar i slagsmålet, våld är något som förbehålls pojkarna.
Två karaktärer som vi inte har nämnt i karaktärsgenomgången eftersom deras roller inte tar särskilt stor plats i berättelserna är lilla My och hennes storasyster Mymlan. Dock spelar beskrivningarna av dessa karaktärer en viktig roll för vår analys eftersom de i viss mån bryter mot könsnormerna. Både Mymlan och My är rättframma karaktärer som inte räds någonting. De enda gångerna dessa karaktärer visar tecken på oro är när de oroar sig för varandra. De visar dock inga tecken på passivitet i sin oro. När Mymlan under teaterföreställningen i Farlig midsommar förföljs av ett lejon skriker My “Rädda min syster! (...) Slå ihjäl lejonet!” (s.134) och springer upp på scenen och rusar fram till lejonet för att bita det i benet. Hot om våld är något som återkommer, främst från My, men även från Mymlan. Mymlan är en självständig karaktär som går sin egen väg och trots att My är så liten att hon får plats i ett syskrin så är hon en karaktär som tar stor plats.
31
Tvärs genom skogen kom Mymlan och hon tänkte för sig själv: Det är skönt att vara en mymla. Jag mår bra ända ner i tårna. Hon tyckte om sina långa ben och sina röda stövlar. Uppe på hennes huvud satt den stolta mymmelfrisyren, blank och stram och milt rödgul som en liten lök. Hon gick genom kärr och över berg och ner genom de djupa svackorna som regnvädret hade förvandlat till gröna undervattenslandskap, hon gick snabbt och ibland sprang hon för att känna hur lätt och smal hon var. (Sent i november s. 49)
Nästan varje gång Mymlan omnämns beskrivs ofta hennes utseende, i synnerhet hennes hår som beskrivs som mycket vackert och som hon ägnar mycket tid åt att kamma omsorgsfullt. Trots att de båda systrarna bryter mot den rådande normen för hur flickor ska vara enligt Nikolajevas abstrakta schema så förstärks Mymlans roll som kvinnlig stereotyp genom hennes stora omsorg om sitt hår.
32
6 Diskussion
Vårt syfte med detta arbete var att undersöka hur manligt och kvinnligt framställs utifrån ett genusperspektiv i de valda böckerna. Frågorna vi ställde oss var hur de manliga respektive kvinnliga karaktärerna beskrivs i böckerna och vilka yttre attribut och inre egenskaper dessa karaktärer tillskrivs. För att få svar på våra frågeställningar valde vi att anta ett genusperspektiv och försöka hitta olika mönster eller avvikelser som var relevanta för vår undersökning. Analysen färgas av vår förförståelse och därmed också av upplevelser från våra egna liv. Detta innebär att en analys gjord av några andra än oss själva hade kunnat ge ett annat resultat.
Vår undersökning är från början sprungen ur skolans och förskolans ansvar att motverka traditionella könsmönster. Barnboken är något som går som en röd tråd genom de båda verksamheterna och valet att analysera barnböcker var därför givet. Valet föll på Tove Janssons böcker om Mumindalen eftersom vi upplevde att dessa berättelser fortfarande verkar vara aktuella, bland annat genom kläder, serviser och andra kommersiella produkter. En svårighet i arbetet låg i att begränsa urvalet. Det finns en stor kvantitet av berättelser som kretsar kring Mumindalen och i dessa berättelser framträder ett stort antal skilda karaktärer. Om vi valt att fokusera på andra karaktärer hade vårt resultat kanske varit annorlunda. En brist i vårt arbete ligger i det smala urvalet. Vi är medvetna om att de olika karaktärerna hade kunnat tillskrivas fler eller andra egenskaper om vi hade valt att låta några andra berättelser utgöra underlag för vår empiri. Som en annan möjlig brist nämnas det faktum att de böcker vi valde att
analysera publicerades för första gången för mellan 65 och 43 år sedan. Dock upplever vi berättelserna och karaktärerna vara aktuella och ha ett kommersiellt värde än idag. Vi känner även igen beteendemönster hos karaktärerna i Mumindalen från barnlitteratur som har publicerats under senare år.
Även om de böcker vi har valt att analysera publicerades för flera decennier sedan känner vi igen karaktärernas egenskaper från den mer moderna barnlitteraturen. Trots att Mymlan bryr sig mycket om sitt yttre är hon och My de två karaktärer som mest konsekvent bryter mot könstereotypiska normer. Berättelsernas övriga karaktärer håller sig allt som oftast till ett normativt beteende. Trots att Filifjonkan och Hemulen har beteendemönster som liknar varandras så förstärks Filifjonkans kvinnliga egenskaper genom att hennes utseende ofta beskrivs vara något viktigt för henne, medan Hemulens strävan efter manlighet syns i hans relation till Snusmumriken. Könsstereotypiska
33
beteenden blir tydliga när vi jämför motsatsparen Muminmamman-Muminpappan och Mumintrollet-Snorkfröken. När dessa karaktärer någon gång bryter det normativa beteendemönstret för sitt kön återgår de alltid till de stereotypiska normerna och ingen personlig utveckling sker. De vuxna manliga karaktärerna ägnar en stor del av sin tid till att ägna sig åt sina egna intressen, Snusmumriken går på sina vandringar, Muminpappan skriver sina memoarer och Hemulen samlar växter, medan de vuxna kvinnliga
karaktärerna, Muminmamman och Filifjonkan, ägnar sin tid åt att, främst i köksmiljö, göra något för andras skull. Nikolajeva (2004) menar att vad som anses vara kvinnliga respektive manliga karaktärsdrag är något som skiftar över tid men detta var inget vi kunde dra som slutsats genom vår analys. Detta kan bero på att även om vi valt böcker publicerade under olika årtionden så är tidsintervallet för kort för att visa sådana förändringar.
Vårt arbete med denna undersökning kommer att följa med oss ut i arbetslivet. Resultatet av vår studie har gett oss en större medvetenhet om vad som gömmer sig mellan raderna i barnlitteraturen. Vi har fått en större insikt för barnlitteraturens betydelse för att kunna arbeta med de pedagogiska verksamheternas uppdrag att motverka traditionella könsmönster. Vår förhoppning är att studien även ska kunna motivera andra pedagoger att reflektera över barnbokskaraktärernas egenskaper och attribut och vilken betydelse de har för barns identitetsskapande. Vi tänker att vår undersökning kommer att fortsätta i vårt kommande yrkesliv genom samtal med barn och elever och deras tankar kring barnlitteraturens karaktärer utifrån ett
genusperspektiv. Sådana samtal hade också kunnat utgöra underlag för en annan undersökning på samma tema.
34
7 Litteratur
Brink, Lars (2005). Välja bok. Läspreferenser hos en grupp barn under år 1-3 och år 6. I Kåreland, Lena (red.) (2005). Modig och stark - eller ligga lågt: skönlitteratur och
genus i skola och förskola. Stockholm: Natur och kultur
Davies, Bronwyn (2003). Hur flickor och pojkar gör kön. 1. uppl. Stockholm: Liber
Fagrell, Birgitta (2000). De små konstruktörerna: flickor och pojkar om kvinnligt och
manligt i relation till kropp, idrott, familj och arbete. Diss. Stockholm : Univ.
Hirdman, Yvonne (2003). Genus: om det stabilas föränderliga former. 2., [rev.] uppl. Malmö: Liber
Jansson, Tove (1997). Farlig midsommar. [Ny utg.] Stockholm: Rabén & Sjögren
Jansson, Tove (1987). Trollkarlens hatt. 8. uppl. Norstedts
Jansson, Tove (2004). Sent i november. [Ny utg.] Stockholm: Alfabeta
Josefson, Helena (2005). Genus - hur påverkar det dig? 1. uppl. Stockholm: Natur och kultur
Kåreland, Lena & Lindh-Munther, Agneta (2005). (S)könlitteraturen i förskolan. I Kåreland, Lena (red.) (2005). Modig och stark - eller ligga lågt: skönlitteratur och
genus i skola och förskola. Stockholm: Natur och kultur
Kåreland, Lena (2001). Möte med barnboken: linjer och utveckling i svensk barn- och
ungdomslitteratur. [Ny, rev. och aktualiserad utg.] Stockholm: Natur och kultur
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm:
35
Nikolajeva, Maria (2004). Barnbokens byggklossar. 2., [rev. och utök.] uppl. Lund: Studentlitteratur
Sandquist, Anna-Marie (1998). Visst görs vi olika!: jämställda barn - hur skulle det se
ut? : en rapport från programberedningen Kommunerna och jämställdheten om jämställdhet i skola och barnomsorg. Stockholm: Svenska kommunförb.
Westlund, Ingrid (2009). Hermeneutik. I: Fejes, Andreas & Thornberg, Robert (red.) (2009). Handbok i kvalitativ analys. 1. uppl. Stockholm: Liber
Widén, Per (2009). Kvalitativ textanalys. I: Fejes, Andreas & Thornberg, Robert (red.) (2009). Handbok i kvalitativ analys. 1. uppl. Stockholm: Liber
