HEDERSRELATERAT VÅLD OCH
FÖRTRYCK UR VÅLDSUTSATTAS
PERSPEKTIV
EN TEXTANALYS AV SJÄLVBIOGRAFIER
SURRAH ALHIMIDY
ELMA AVDIC
Examensarbete i socialt arbete Malmö Universitet
15–30 hp Hälsa och samhälle
Socionomprogrammet 205 06 Malmö Maj 2020
HEDERSRELATERAT VÅLD OCH
FÖRTRYCK UR VÅLDSUTSATTAS
PERSPEKTIV
EN TEXTANALYS AV SJÄLVBIOGRAFIER
SURRAH ALHIMIDY
ELMA AVDIC
Alhimidy, S & Avdic, E. Hedersrelaterat våld och förtryck ur våldsutsattas
perspektiv. En textanalys av självbiografier. Examensarbete i socialt arbete 15/30 högskolepoäng. Malmö Universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle,
institutionen för socialt arbete, 2020.
Abstrakt: Syftet med den här studien är att empiriskt undersöka
hedersvåldsutsattas uppfattningar och erfarenheter av hedersvåld och förtryck, samt deras upplevelser med socialt arbete inom socialtjänsten. Myndigheter där socialarbetare är verksamma har som uppgift att tillförsäkra individers säkerhet. Teorin överensstämmer dock inte alltid med arbetet i praktiken. Med hjälp av ett fåtal självbiografier analyseras i studien hedersvåldsutsattas erfarenheter av våld och förtryck samt insatser från socialarbetare. I textanalysen analyseras teorier såsom intersektionalitet och postkolonial feminism i uppfattningar om heder och i situationer av hedersvåld. Studien fastslår tre stora teman vilka är: kontroll av kvinnans autonomi och sexualitet som en avgörande roll för hedern, hur socialtjänsten brister samt den rådande diskursen när hederskultur diskuteras. Resultaten indikerar att hedersvåld förknippas med kulturer och därmed anses vara ett kulturellt problem trots att problemet i grunden är baserat på könsförtryck. Därtill är konsekvenserna kulturaliserad rasism och stigma som påverkar
socialarbetares handlingar. Brist på kunskap är den främsta faktorn som beskylls gällande socialarbetares otillräcklighet och motvilja att ingripa. En inblick i hur förutfattade antaganden påverkar socialarbetares prestationer är viktigt för att utvecklas inom området hedersvåld. Ett annat sätt att utvecklas inom området är genom att genomgå vidare utbildning kring hedersvåld. Socialarbetare befinner
sig ofta i positioner där de kan förbättra våldsutsattas levnadsvillkor. Genom att understryka systemens brister kan systemen utvecklas och förbättras.
Nyckelord: Hederskultur, hedersvåld, socialt arbete, socialtjänst, våldsutsattas perspektiv
HONOUR-BASED VIOLENCE FROM A
VICTIM PERSPECTIVE
A TEXT ANALYSIS OF SELF-BIOGRAPHIES
SURRAH ALHIMIDY
ELMA AVDIC
Alhimidy, S & Avdic, E. Honour-based violence from a victim perspective. A text analysis of self-biographies. Degree project in social work 15/30 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of social work, 2020.
Abstract: The purpose of this study is to empirically examine how victims of honour-based violence perceive their experiences of said violence as well as their perceptions of social workers in social services. Authorities in which social
workers are present possess a high level of responsibility to ensure the safety of its citizens. However, the practice in theory does not always measure up to the
practice in play. Through a few self-biographies this study has analysed the experiences of victims of honour-related violence in relation to both the violence as well as the interventions from social workers. This text analysis analyses theories such as intersectionality and postcolonial feminism in conceptions of honour and in encounters with honour-based violence. The study concludes three major themes which are: the control of the female autonomy as crucial for the maintenance of honour, the deficiency within social services, and the prevailing discourse in discussions of honour culture. The results indicate that honour violence has been associated with cultures and deemed a cultural problem although the problem essentially appertains to sex discrimination. As such its consequences are culturalized racism and stigma that affects and influences social workers’ actions. Lack of knowledge is the main blame factor when it comes to social workers’ inadequacy or reluctance to intervene. Understanding the impact of preconceptions on social workers’ performances is crucial for progress in the honour-violence field. An additional approach for knowledge of honour-violence
is undergoing further education in the subject. Social workers are in position of power to improve living conditions for victims of honour-violence. Therefore, it is important to highlight the defects of the system so that improvements may occur. Keywords: Honour-culture, honour- violence, social services, social work, victim-perspective
FÖRORD
Vi vill börja med att tacka vår handledare José Pacheco som under den här
intensiva perioden har gett oss en god vägledning under arbetets gång och bidragit till en givande handledningsprocess.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1.INLEDNING ...7 1.1 Problemformulering...8 1.2 Syfte...9 1.3 Frågeställningar ...9 1.4 Avgränsning ...9 2.BAKGRUND...9 2.1 Vad är hederskultur? ...92.2 Rådande lagstiftning i arbetet med hedersvåld och förtryck ...10
2.3 Hur socialtjänsten arbetar med hedersvåld och förtryck ...10
3.KUNSKAPSLÄGE ...11
3.1 Litteratursökning...11
3.2Tidigare forskning...12
3.2.1 Heder som socialt och kulturellt fenomen ...12
3.2.2 Oskuldhetens betydelsefullhet ...14
3.2.3 Socialtjänsten och professionellas arbete med HRV ...14
4.METOD...16
4.1 Metodologiska övervägande...16
4.2 Urval ...18
4.3 Forskningsetiska överväganden ...19
4.4 Metodens tillförlitlighet ...19
4.5 Förförståelse av hedersrelaterat våld och förtryck . ...20
4.6 Bearbetning och analys ...21
4.7 Arbetsfördelning ...22
5.TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER...22
5.1 Intersektionalitet ...23
5.1.1 Hegemoni ...23
5.1.2 Intersektionalitet och hegemonisk feminism ...24
5.1.3 Intersektionalitet och hedersvåld ...24
6.RESULTAT OCH ANALYS...27
6.1 Presentation av självbiografi ...27
6.1.1 Delir, Melissa (2009). Vilsen längtan hem- En sann berättelse om hedersrelaterad maktutövning. Borås: Recito Förlag...27
6.1.2 Hussein, Jamila (2017). Heder och hedersvåld - berättelser, fakta, fördomar. Göteborg: Bokförlaget Korpen. ...27
6.1.3 Swanberg, Lena Katarina (2002). Hedersmordet på Pela - Lillasystern berättar. Stockholm: Bokförlaget DN. ...27
6.1.4 Wallin, Galaxia (2019). Fånge i hederns famn - berättelser av hedersförtryckta kvinnor. Stockholm: Lava Förlag...28
6.2 Kontroll av kvinnans autonomi och sexualitet som en avgörande roll för hedern ...28
6.3 Hur socialtjänsten brister ...33
6.4 Den rådande diskursen när hederskultur diskuteras ...40
7. AVSLUTANDE DISKUSSION...44
1. INLEDNING
Framväxten av hedersrelaterat våld och förtryck, HRV, drog igång både nationellt och globalt i slutet av 1900 talet. I rapporten framställd av Nationellt centrum för kvinnofrid (2010) “Hedersrelaterat våld och förtryck - en kunskaps- och
forskningsöversikt” framgår det att hedersrelaterat våld och förtryck
uppmärksammades i Sverige med två fall av hedersmord på två unga tjejer, Sara under år 1996 och Pela under år 1999. Trots att dessa två händelser blev
startskottet för debatter om hederskultur i Sverige var det främst efter hedersmordet på en kvinna vid namn Fadime år 2002 som debatterna intensifierades (NCK 2010). Efter mordet på Fadime införde den svenska regeringen satsningar mot hedersrelaterat våld och förtryck. Omkring 180 miljoner kronor lades mellan år 2003 och 2007 på att genomföra kartläggningar för att bland annat undersöka behovet av skyddat boende och genomföra insatser för att förebygga hedersrelaterat våld och förtryck (NCK 2010). Länsstyrelsen Östergötland som sedan år 2005 har haft nationella uppdrag kring HRV, har för år 2020 fått nya satsningar på 20 miljoner kronor för att stärka statliga och
kommunala verksamheters förmåga att bekämpa HRV, tvångsäktenskap,
barnäktenskap och könsstympning av flickor (Länsstyrelsen Östergötland 2020). Trots att HRV är ett nationellt och globalt problem framkommer det i Carbins (2013) studie att fenomenet har uppmärksammats i större utsträckning i Skandinavien än i andra västländer. Tack vare den utökade satsningen för att kunna arbeta förebyggande mot problematiken anses den svenska staten ha kommit en bra bit på vägen i hanteringen av problematiken. En anledning till alla satsningar för att motarbeta HRV i Skandinavien, kanskefrämst i Sverige,antas bero på den rådande samhällsnormen om jämställdhet mellan könen
(ibid.). Omfattningen av hedersrelaterat våld och förtryck är till stor del okänd eftersom problemet antas vara mycket mer utspritt än vad det uppfattats (NCK 2010). Regeringens definition av hedersrelaterat våld och förtryck grundar sig i kulturella föreställningar om makt, kön och sexualitet och att föreställningarna inriktar sig till en stor del kring oskuldhet och celibat (Regeringskansliet 2017). I Socialstyrelsens (2019) rapport “Ett liv utan våld och förtryck” framgår det att HRV, som är en form av våld i nära relation, kan omfattas av följande:
Psykiskt våld genom kränkning, skambeläggning, nedvärdering, förföljelse och hot
Socialt våld genom begränsningar i form av utbildning, giftermål, jobb, tvång till viss klädsel, isolering et. cetera.
Sexuellt våld genom tvång till ofrivilligtäktenskap som leder till oönskat sex med oönskad person.
Fysiskt våld genom knuffar, slag, stryp med mera. Det kan även leda till dödligt våld (Socialstyrelsen 2019).
Individer som kan falla offer för HRV är pojkar, flickor, kvinnor och män, med eller utan HBTQ bakgrund samt individer med olika former av
funktionsnedsättning (Hedersförtryck 2018). Konsekvenserna av att bli utsatt för dessa ovanstående exempel kan bland annat bidra till att den utsatta får ät- och sömnsvårigheter, posttraumatisk stress (PTSD), kortvariga eller långvariga depressioner och skuldkänslor (Socialstyrelsen 2013). En annan konsekvens kan vara att den som lämnar sin familj på grund av våldet blir isolerad från familjen och därmed upplever en stor ensamhet som i sin tur orsakar ett omfattande behov av hjälp och stöd (Socialstyrelsen 2013). Könsstympning och tvångsgifte som är en del av HRV grundar sig i föreställningen att en familjs heder styrs och
påverkas av kvinnornas och flickornas sexuella beteenden. Att gå emot familjens tradition och beslut kan vara väldigt svårt i praktiken (Socialstyrelsen 2019). Den som väljer att trotsa och gå emot familjens rådande normer anses vara boven som drar skam över familjen och riskerar därmed att få en fysisk sanktion för att familjen ska återfå den så kallade förlorade hedern (NCK 2010). Det är vanligt förekommande att familjemedlemmar och släktingar inom hedersrelaterade ärenden utgör gärningspersonerna. Morden på Fadime, Pela och Sara är tydliga exempel på detta (NCK 2010).
1.1 Problemformulering
Grundtanken av heder baseras på föreställningar om moral och kan ses som ett allmänt fenomen för att bli accepterad eller erkänd av det sociala sammanhanget. Normerna kopplade till heder kan variera och se annorlunda ut i olika samhällen och i olika kulturella kontexter (Björktomta 2019). I ett samhälle med ett
hedersrelaterat värdesystem regleras kvinnors och flickors sexualitet till de rådande sociala normerna och traditionerna i det samhället. I dessa sammanhang utgör heder en bidragande roll i familjens vardagliga liv och täcker inte enbart individens egenvärde och självförtroende utan även hela familjens. För att kunna bevara och skydda hedern i familjen behöver familjen - främst fadern - bli accepterad av det sociala sammanhanget i samhället. Hedern kan påverkas och befläckas genom ett icke accepterat agerande av någon familjemedlem,
exempelvis en dotters nonkonformism till familjens normer (Björktomta 2019). Att få en bild av det hedersrelaterade våldets omfattning i samhället kan vara svårt då det vanligtvis förekommer ett stort mörkertal. Anledningen till det kan vara att offret har en relation till förövaren och att offret därmed har en rädsla för att bli mer utsatt för våld om hjälp sökes och det kommer till förövarens kännedom (Socialstyrelsen 2013). I en studie av Ungdomsstyrelsen (2009) “Gift mot sin vilja” framgick det att omkring 70 000 individer mellan åldern 16–25 upplevde att de inte fritt fick välja deras partner, där 6,6 procent unga kvinnor och 3,8 procent unga män var väldigt oroliga över att inte själva kunna välja vem de vill gifta sig med. Det motsvarade en siffra på cirka 8500 personer.
Det är viktigt att professionella inom exempelvis socialtjänst, skola och hälso- och sjukvård har kunskap om hedersrelaterat våld för att kunna hjälpa individer som är utsatta för hedersvåld. Det förekommer inte alltid självklart att offren kan tala öppet om sin utsatthet på grund av rädsla eller på grund av skuldkänslor. Det är därför viktigt att socialarbetare, genom god kunskap och bemötande, ska kunna upptäcka problemet genom att ställa rätt frågor som inte inskränker den utsatta (Socialstyrelsen 2013). Brist på kunskap kan bidra till dåligt bemötande och dålig bedömningsförmåga vilket resulterar i att professionella inte ingriper när det finns
ett stort behov för det (ibid.). Bristande stöd från ledningens håll kombinerat med bristande kunskap i hedersrelaterade frågor begränsar professionellas möjligheter och handlingsutrymme i utövandet av sitt arbete. Samtidigt kan socialarbetarnas arbete försvåras om de insatser som kan erbjudas till våldsutsatta individer som söker hjälp är begränsade (Bergman & Olsson 2018). Socialtjänstens handböcker inkluderar våldsutsattas egna upplevelser av hedersrelaterat våld och förtryck, samt deras upplevelser av socialtjänstens arbete, detta kommer dock sällan fram i praktiken. Att ha insyn i hur arbetet påverkar de våldsutsatta kan bidra till
omfattande kunskap kring hur socialarbetare på bästa sätt kan motverka, hjälpa och förstå våldsutsattas upplevelser och förtryck.
1.2 Syfte
Syftet med studien är att analysera fenomenet hedersrelaterat våld och förtryck, samt arbetet med hedersrelaterat våld och förtryck inom socialtjänst utifrån våldsutsattas berättelser i självbiografier.
1.3 Frågeställningar
1. Hur beskrivs och framställs hedersrelaterat våld och förtryck i våldsutsattas berättelser?
2. Hur beskrivs och framställs det sociala arbetet i samband med hedersrelaterat våld och förtryck i våldsutsattas berättelser? 1.4 Avgränsning
Till den här analysen kommer en avgränsning att ske gällande målgruppen som för övrigt är bred inom hedersrelaterat våld och förtryck. Målgruppen som kommer vara i fokus i analysen är hedersvåldsutsatta kvinnor och flickor utan särskilda ålderskategorier. Detta med anledning av att HRV antas vara mest förekommande bland flickor och kvinnor. En annan avgränsning gäller den professionella aspekten, där enbart socialtjänsten som myndighet, kommer att vara i fokus. Utgångspunkten i studien är på narrativen från flickor och kvinnor som varit utsatta för hedersrelaterat våld. Det innebär att startpunkten är hur skildringen av hedersvåld och socialtjänstens arbete med hedersvåld beskrivs av hedersvåldsutsatta flickor och kvinnor i den utvalda empirin.
2. BAKGRUND
För att få en bättre förståelse för vad begreppet heder innebär och hur det kan påverka unga kvinnor som är utsatta för hedersvåld är det väsentligt att presentera en kort bakgrund om innebörden av hederskultur. Det följer även en kort
redogörelse över aktuell lagstiftning på området för att ge en bättre bild av hur hedersvåld och förtryck bryter mot mänskliga rättigheter. Vidare inkluderar kapitlet information kring hur socialtjänsten arbetar med frågan för att få en inblick i hur myndigheter förväntas arbeta med HRV. Kapitlet tjänar till att ge inledande information i ämnet och inför analysen.
2.1 Vad är hederskultur?
Hederskultur kan ses som ett system som innehåller normer och värderingar som är nära kopplat till släktskapet och familjen. Det här systemet kännetecknas av en patriarkal och hierarkisk maktstruktur där farfadern befinner sig på toppen med störst makt och bestämmanderätt medan flickor hamnar på botten av
bunden till heder som innebär respekt, anseende och ära (Kriminalvården 2018). Det sociala värdet hos enskilda individer är bunden till det värdet som finns inom hela släktskapet där varje familjs heder är beroende av familjemedlemmarnas beteende och agerande. Vad som uppfattas som en positiv eller negativ heder avgörs av hedersnormer som säkerställer hederskulturen. Individers och familjers heder fastställs genom rykten där goda rykten kan stärka familjens sociala status och dåliga rykten kan förstöra familjens sociala status.
Inom hederskulturen är det mannens uppgift och ansvar att bevara hedern i familjen som samråder med kollektivet (släktskapet) medan kvinnan i familjen är bärare av mannens och släktskapets heder. Huvudprincipen inom hederskulturen är bevarande och beskyddandet av kvinnors kyskhet och sexualitet vilket tyder på att familjens heder är i hög grad beroende av kvinnors, flickors beteende och agerande särskilt när det kommer till deras kyskhet och sexualitet
(Kriminalvården 2018). Det antas finnas tre olika principer som inte anses vara förhandlingsbara inom hederskulturen, dessa är: individers agerande kan påverka hela familjens rykte, individens sexualitet och kyskhet är avgörande för familjens status och rykte samt att sexuella relationer får endast ske inom äktenskap. Individens eget intresse och tycke faller i skymundan framför familjens intressen (Kriminalvården 2018).
2.2 Rådande lagstiftning i arbetet med hedersvåld och förtryck
Att vara utsatt för hedersrelaterat våld och förtryck anses strida mot de mänskliga rättigheter som råder i samhället. I de förenta nationernas konvention om
mänskliga rättigheter som Sverige anslutit sig till framgår bland annat att alla individer är födda fria med lika i värde och rättigheter (Artikel 1). Alla individer är berättigade till samma rättigheter som uttalas utan åtskillnad av något slag så som religion, etnicitet, språk, kön, hudfärg, politisk ställning et cetera. (Artikel 2). Varje enskild individ har även rätt till liv, frihet och en personlig säkerhet (Artikel 3). I konventionen framgår det att myndiga individer har rätt att ingå i äktenskap och bilda familj utan inskränkning avseende religion, ras eller nationalitet samt att äktenskapet sker med makarnas fria och fulla samtycke (Artikel 16).
I barnkonventionen som numera är en svensk lag framgår det bland annat att barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet själv i hänsyn till barnets mognad och ålder (Artikel 12). Barn ska även skyddas mot alla former av psykiskt eller fysiskt våld, övergrepp, vanvård, samt sexuella övergrepp (Artikel 19 och 34). I brottsbalken (1962:700) finns det flera bestämmelser som lyder att individer kan dömas till böter eller fängelse ifall de exempelvis
frihetsberövar, misshandlar eller genom hot tvingar någon att göra något mot deras vilja (kap 3 1§, 4§, 5§ Brottsbalken). Det framgår även i 4 kap 4c§ och 4d§ i brottsbalken (1962:700) att den som genom olaga tvång förmår att en person ingår i ett äktenskap mot deras vilja eller förmår genom vilseledande att personen reser till en annan stat än vistelsehemmet för att ingå äktenskap mot personens egen vilja, döms till fängelse.
2.3 Hur socialtjänsten arbetar med hedersvåld och förtryck
I 5 kap 1§ i socialtjänstlagen (2001:453) framgår det att socialnämnden ska verka för att barn och unga ska växa upp under trygga och goda förhållanden vilket innebär att det inte ska framgå någon form av våld eller inskränkning av handlingsutrymme i de miljöer barnen befinner sig. Socialtjänsten måste alltid beakta barnperspektivet i de fall där barn finns med i bilden för att kunna skydda
barnet om behovet finns. Socialtjänsten omfattas även av en lagstiftning där det framgår i 2§ i LVU (1990:52) att socialtjänsten måste ingripa, oavsett samtycke eller ej, om det faller i socialnämndens kännedom att det finns en påtaglig risk för att den unges hälsa skadas på grund av fysisk eller psykisk misshandel eller på grund av brister i omsorgen.
För att socialtjänsten ska kunna utföra sin skyldighet att effektivt stödja och hjälpa unga kvinnor och män, flickor och pojkar som är utsatta för våld, tvång eller hot i hederns namn är det viktigt att de yrkesverksamma inom socialtjänsten har god kunskap om hedersproblematik (Länsstyrelsen Östergötland 2010). Kunskap om HRV krävs för att socialsekreterare ska kunna fånga upp och förstå mekanismerna av hedersvåld och förtryck och även kunna ställa rätt frågor eller slussa vidare de utsatta till rätt forum. Fortbildning på olika nivåer som exempelvis utveckling av specialkompetens inom närhets- och hotbildsanalys och kunskap om
skyddsåtgärder inom ämnet kan bidra till att yrkesverksamma i socialtjänsten kan göra säkra skydds- och riskbedömningar (Länsstyrelsen Östergötland 2010). Länsstyrelsen Östergötland (2010) har framställt en handbok “Våld i hederns namn - handbok för skola och socialtjänst om skyldigheter att se och hjälpa utsatta” som är utbildningsmaterial om HRV, riktad till tjänstemän och
arbetsgivare inom socialtjänst och skola. Handboken förmedlar kunskap om HRV och diskuterar förhållningssätt kring HRV inom olika arbetsplatser samt erbjuder praktiska metoder för hur socialtjänsten ska kunna hantera och agera i
hedersrelaterade ärenden. Med utbildningsmaterialet kan yrkesverksamma inom socialtjänst erhålla god kompetens och förståelse för HRV och därmed kunna hjälpa utsatta på bästa sätt. Det är viktigt för socialsekreterare att ha information om förhandsbedömning gällande HRV-ärenden för att kunna göra noggranna förhandsbedömningar på ett effektivt sätt, särskilt när det kommer till omyndiga flickor/pojkar. Våldet kan ha utförts av vårdnadshavarna själva eller någon annan familjemedlem och där kännedom om att barnet vänt sig till myndighet kan skapa fler problem för barnet (Länsstyrelsen Östergötland 2010).
3. KUNSKAPSLÄGE
I kapitlet presenteras ett avsnitt där vi visar hur vi gått till väga med vår
litteratursökning för att hitta artiklar som används i studien. I kapitlet presenterar vi även de forskningsartiklar vi har valt, med korta beskrivningar till vardera. 3.1 Litteratursökning
Till studien gjordes litteratursökningar med hjälp av databaserna Psycinfo, Swepub och Sociological Abstracts för att få en god variation av litteratur. Den första sökningen som gjordes med “honour related violence” gav runt 215 träffar. Denna sökning gjordes för att kunna kartlägga vad som fanns tillgängligt om ämnet i stort. Sökningen var bred och gav alldeles för många artiklar varvid majoriteten ansågs vara irrelevanta till studien. Det innebar att vi behövde avgränsa vår målgrupp för att få med relevanta artiklar. I och med att
målgrupperna inom hedersrelateratvåld och förtryck är bred där flickor, pojkar, män, kvinnor, hbtq+ personer och individer med olika form av
funktionsnedsättning kan falla offer, valde vi att sätta vårt fokus på flickor och kvinnor utan någon särskild ålderskategori. Således inkluderade vi enbart artiklar
med fokus på kvinnors erfarenhet, och exkluderade resterande grupper. Ur denna sökning valdes 3 artiklar som tycktes vara relevanta att använda till studien. En sökning på ”Honour related violence and women experience” och ”Honour related violence and girl experience” gav omkring 14 träffar av vilka 4 artiklar ansågs vara användbara för analysen. Till den tredje sökningsrundan ville vi få in professionellas synsätt för att få en uppfattning över hur professionella förhåller sig till fenomenet. Genom en sökning på ”hedersvåld och förtryck inom
myndigheter” fick vi upp sökningar på hur socialarbetare förhåller sig just i Sverige. Det gav oss en väldigt liten träfflista på två artiklar vilket inte var så många som förväntat, men vi kunde ha god användning av båda två artiklar till vår undersökning.
Ett perspektiv som vi inte fokuserade på i våra sökningar och som därmed kom att exkluderas var förövarperspektivet. Från början ansåg vi att det var en intressant aspekt att ha med, men när vi påbörjade våra sökningar bedömde vi att det inte var ett passande perspektiv att inkludera i studien. Vi ansåg att förövarperspektivet skulle kollidera med vårt syfte att lyfta fram våldsutsattas upplevelser och
erfarenheter, och därför valde vi att utesluta det perspektivet tidigt i studien. I alla sökningar som gjordes avgränsade vi oss till peer reviewed artiklar.
Trots många varierande sökningar och sökord, gav sökningarna inte ett lika stort utbud av forskning som vi förväntat oss. Det resulterade i att det blev ett stort antal bortfall av artiklar i jämförelse med antal sökningar och träffar. En annan begränsning var att det inte fanns många aktuella forskningsartiklar inom vårt forskningsämne vilket innebar att en del av artiklarna som inkluderas i studien är äldre studier daterade från exempelvis 2010 och 2011. En avgränsning i
sökningarna för aktuella årtal gjordes därmed inte, utan vi valde att inkludera de äldre daterade artiklarna med anledning av att de var relevanta till studien och skulle vara till god användning inför analysen.
3.2Tidigare forskning
3.2.1 Heder som socialt och kulturellt fenomen
Siv-Britt Björktomta (2019) undersöker i sin studie “Honor based violence in Sweden- Norms of honor and chastity” HRV utifrån upplevelserna av 11 unga tjejer med annan bakgrund och i åldrarna 16–20. Författaren syftar till att granska vilka former av våld som är involverade och hur de är relaterade till varandra. Här lyfts konceptet av heder fram som ett fenomen kopplat till människans behov av att accepteras och erkännas i en viss social kontext. I samhällen med
hedersrelaterade värdesystem hänvisar heder till regleringen av en kvinnas
sexualitet och konformitet till sociala normer och traditioner. I sådana kontexter är heder centralt för familjens värde och självkänsla. För att familjen ska behålla sin heder behöver de, oftast pappan, accepteras av det samhället och dess sociala kontext. När en av familjemedlemmarna, exempelvis dottern, agerar mot dessa normer, riskerar familjens heder att befläckas. För att bevara hedern behöver familjen åtgärda problemet genom ett antal olika metoder, och som kan innebära allvarliga konsekvenser för dottern. Det kan vara fråga om emotionella, fysiska eller sociala konsekvenser. Eftersom definitionen av heder varierar beroende på social och kulturell kontext, skiljer sig olika uppfattningar av vad hedersbrott är. Björktomta (2019) inkluderar fyra kategorier av våld att analysera; symboliskt, socialt, psykiskt och fysiskt. Det symboliska våldet syftar till att socialisera
dottern till normer som lydnad och kyskhet. Pappans auktoritet är självklar i sådana kontexter där hans ord är absoluta och där normen är tjejernas kyskhet i form av begränsningar av sexualiteten. Döttrarnas uttryck för respekten gentemot sina pappor skiljer sigmen författaren menar på att det varit en variation av kärlek, beundran, lojalitet, skam, skuld, och rädsla, och att tjejerna inte vågar säga emot sina pappor för rädsla för konsekvenserna som kan medfölja. Det sociala våldet innebär att på olika sätt upprätthålla könsnormativa normer gällande fritid där tjejerna förväntades sköta hushållet, städa, laga mat och ta hand om sina syskon. Tjejernas sociala cirklar var begränsade och i vissa fall styrde pappan vem döttrarna fick umgås med och när. Det psykiska våldet syftar till att säkerställa att familjens normerföljs och att hedern bevaras, genom att utsätta tjejerna för psykiskt våld i form av verbalt våld, förnedrande beteenden, förnedrande
handlingar, och hot om fysiskt våld. Det fysiska våldet används som ett straff för att ha brutit mot familjens normeroch befläckat familjens heder och rykte. Det fysiska våldet utförs inte nödvändigtvis av pappan, utan kan även föras av brodern eller mamman (Björktomta 2019).
“Sanning och konsekvens; en diskursanalys av utbildningsmaterial kring så kallat hedersrelaterat våld” skriven av Maria Wilhelmsson (2009) syftar till att
uppmärksamma vilka konsekvenser HRV har, med fokus på hur det beskrivs. Wilhelmsson (2009) menar att sättet HRV beskrivs på påverkar synsättet på utlänningar då det är vanligt att utlänningar förknippas med HRV. Hon diskuterar att det uppstått ett skillnadstänkande på synen av våld beroende på om den utförs av en utländsk man eller en svensk man. På grund av hur HRV beskrivs har det utländska våldet ställts i relation till det svenska våldet för att konstatera
skillnader. Dessa skillnader bidrar vidare till generaliseringar och ett “vi mot de” tänkande. Wilhelmsson (2009) menar på att beskrivningen av förövarna och de hedersvåldsutsatta som invandrarmän respektive invandrarkvinnor, har en omvänd konsekvens där samhället tolkar den utländska mannen som förtryckare och den utländska kvinnan som förtryckt.
Maria Carbin (2014) diskuterar hedersrelaterat våld som koncept i Skandinavien och menar i sin studie “The requirement to speak: victim stories in swedish policies against honor-related violence” på att Sverige konstruerat problemet som hedersrelaterat och anknutet till invandringspolitik samt jämställdhet mellan könen. Hon går vidare in på stereotyperna Västvärldenhar om utlänningar i samband med hedersrelaterat våld, och synen på den bruna mannen som farlig, problematisk och särskilt fientlig mot kvinnor. Därtill uppstår ett dilemma, nämligen hur en bör prata om hedersrelaterat våld utan att tillförse rasistiska ideologier med mer grund åt sin främlingsfientlighet. Carbin (2014) lyfter fram hur unga kvinnor med utländsk bakgrund representerats inom politiska diskurser mot HRV. Hon påpekar hur våldsutsattas individuella upplevelser förväntas bekräfta antaganden om andra kulturers värden som det grundläggande problemet till HRV, och hur kvinnor som uppger att de inte blivit utsatta ses som unika undantag. Poängen som Carbin (2014) vill lyfta fram är att samhället anser och ser det som en sanning att utländska kulturer präglas av hedersrelaterade värden. Utländska familjer som däremot är i harmoni eller har vanliga konflikter sinsemellan anses inte vara sanning.
Carbin (2014) menar att utsatthet av HRV diskuteras i en viss kontext. När
tjejerna uttalar sig kring sina upplevelser representerar de sig själva som individer men även det svenska samhället som icke tolerant och jämställt. Fokus ligger
snarare på den utländska familjen som utländsk och präglad av utländska värden, vilket möjliggör att systematisk rasism lever vidare. Dessutom är det inte själva våldet eller olika utföranden av våld som problematiseras eller lyfts fram, utan det är själva motiven som uppmärksammas. Det handlar inte om vad de våldsutsatta gått igenom, utan det handlar om att fästa uppmärksamheten på antagandet att det är ett specifikt kulturellt anknutet våld som förekommer bland framförallt
invandrarsamhällen. Carbin (2014) hävdar att våldsutsattas uttalanden om våld är styrda och hon lyfter fram att antagandet om att våldsutsatta kan uppnå frigörelser genom att uttala sig kring sina kulturella upplevelser är problematiskt. Hon påpekar att HRV bör förstås utifrån ett intersektionellt och ett postkolonialt feministiskt perspektiv för att förstå och lösa dilemmat HRV utifrån ett neutralt perspektiv.
Angela Leung och Dov Cohen (2011) avser att undersöka kulturella variationer och individuella skillnader i sin studie “Within - and Between - Culture Variation: Individual Differences and the Cultural Logics of Honor, Face and Dignity
Cultures”. Författarna menar att individer alltid befinner sig i kulturella kontexter, även om de inte tar del av eller håller med kulturen. De undersöker skillnader mellan kulturer med fokus inriktat på bland annat värdighet, kultur, heder för att kunna inkludera skillnader och likheter emellan (Leung & Cohen 2011).
Nämnvärt är att Leung och Cohen (2011) påpekar att begreppet heder utgör mer än kyskhet och oskuldhet, och inkluderar fler beståndsdelar som att visa respekt gentemot äldre, att respektera andra människor, generositet, et cetera. De lyckas definiera vad som gör upp ett heders-samhälle. Utifrån intervjuresultaten
konstaterar författarna att de som avvisar kulturen även avvisar övertygelser, normer och idealen inom kulturen.
3.2.2 Oskuldhetens betydelsefullhet
I “‘You go home and tell that to my dad!’ Conflicting Claims and Understandings on Hymen and Virginity” intervjuar Hanna Cinthio (2014) unga kvinnor bosatta i Sverige om deras syn på mödomshinnan och oskuldhet. Av intervjuerna framgår det att trots att tjejerna är medvetna om att mödomshinnan är en myt, bär de fortfarande på en symbolisk vikt att blöda under första samlaget. Att redogöra missuppfattningar och myter kring mödomshinnan är inte nödvändigtvis en utväg från hedersrelaterat våld, utan hedersrelaterat våld är präglat av ett dilemma av kollektiv maktutövning gentemot individers förhållanden samt sexualitet. Cinthio (2014) nämner fenomenet hymenrekonstruktion, där unga tjejer genomgår så kallade oskuldsoperationer för att garantera att de blöder på första samlaget. Av intervjuerna framgår det även att det finns vissa perceptioner om hur tjejer bör bete sig i anknytning till sin sexualitet: att de ska vara så kallade tajta och bete sig passivt under samlag. Utöver det finns det vissa sedvänjor som ska utföras, nämligen att visa upp lakanet efter första samlaget för att visa att mödomshinnan gått sönder. Synen på oskuldhet som någonting symboliskt och dyrbart medför konsekvenser som till exempel att avstå från att rapportera, eller till och med osynliggörandet av våldtäkter.
3.2.3 Socialtjänsten och professionellas arbete med HRV
Ann Bergman och Helén Olssons (2018) rapport “Socialtjänstens arbete med hedersvåldresultat från en intervjuundersökning” syftar till att beskriva och analysera socialtjänstens erfarenheter och upplevelser av arbetet med HRV. I rapporten lyfter författarna fram att socialtjänsten ofta kritiseras för att inte ha en helhetssyn på klientens behov av hjälp. Det förekommer att människor som söker
stöd och hjälp upplever att problematiken kategoriseras och skickas vidare till olika hjälpstödenheter med avsaknad till samverkan sinsemellan. Utifrån förenämnda hade ett samarbete och en samverkan mellan socialtjänstens olika enheter gynnat både socialtjänstens yrkesverksamma och klienter. Flera
intervjupersoner uppger att arbetet hade underlättats om det funnits en kommunal samverkan.
Vidare uppger vissa av intervjupersonerna att det finns en avsaknad av resurser på socialtjänsten, i form av anställda. Vissa menar att de är underbemannade medan andra menar att det är kunskapsbrist på området hedersvåld, som även innebär brist på familjehem med kompetens att ta emot individer utsatta för hedersvåld. Bergman och Olssons (2018) studie visar att det emellertid finns en medvetenhet och ett engagemang att arbeta mot våld i nära relationer. HRV anses ha
uppmärksammats på ett annat sätt än tidigare och att kunskapen därigenom växer. Däremot finns det olika idétraditioner och ideologiska föreställningar som har inflytande på hur socialt arbete bedrivs. Intervjupersonerna uppger att en bör vara lyhörd och ha en neutral inställning men att det trots det finns en risk med det förutnämnda förhållningssättet då det kan innebära att hedersvåldet kan bli osynliggjort och bortglömt. Arbetet med HRV uppges vara kontroversiellt att och förknippat med flera dilemman. Det konstateras dock att arbetet med hedersvåld egentligen bara är en annan sorts våldsproblematik med andra överväganden samt risk-och skyddsbedömning (Bergman & Olsson 2018).
I “Swedish experience of sheltered housing and conflicting theories in use with special regards to honor related violence” skriver Eva Wikström och Mehdi Ghazinour (2010) om regeringens program för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck med fokus inriktat på skyddat boende. I studien framförs intervjuer med socialarbetare, personal från olika skyddade boenden och med kvinnor som bott i dessa skyddade boenden. Av studien framkommer det att skyddat boende anses vara en viktig insats för våldsutsatta som ger våldsutsatta möjlighet till skydd samtidigt som insatsen på lång sikt anses vara ambivalent. Av intervjuerna med kvinnorna som haft erfarenhet av att bo i ett skyddat boende framgick det att insatsen bidrog till både positiva effekter i form av skydd från faran samtidigt som det bidrog till isolation vilket en del av kvinnorna inte var psykiskt förberedda på. Wikström och Ghazinour (2010) analyserar konfliktfyllda logiker i det sociala arbetets praktik som är en spegling av de konfliktfyllda diskurser om HRV som råder, där socialarbetare och personalen på boenden i vissa sammanhang står mot varandra i deras förståelse av problematiken.
I “Collective violence’ and honour in Finland: a survey for professionals” lägger Satu Lidman och Tuuli Hong (2018) fram att hedersrelaterat våld innefattar avtryck från kollektivet, men att kollektivt våld inte utförs enbart i
hedersrelaterade kontexter. Koncepten hedersrelaterat våld och kollektivt våld är inte synonymer, utan de överlappar. Det är inte perceptionen av heder som utgör våldet, utan det är de sociala förväntningarna kring uppfattningen om heder. Nyckeln till att förstå hedersrelaterat våld är genom att betona kopplingen mellan våld och könsspecifika normer och perceptioner av önskvärda beteenden. Kvinnor förväntas upprätthålla kyskhet och lojalitet gentemot sina manliga
familjemedlemmar, medan män förväntas kontrollera och bestraffa kvinnor när de bryter mot de sociala normerna. Våldsutövande och kontroll är uppmanade och accepterade för att återställa heder, värdera sociala normer och bekämpa skam. Lidman och Hong (2018) påpekar att samhället och media kopplar samman
hedersrelaterat våld med muslimska invandrarsamhällen, vilket är problematiskt då det ger upphov till stereotypiska definitioner av folkgruppen. Författarna uppmanar beslutsfattare och juridiska myndigheter att diskutera relationerna mellan kulturella perceptioner och våld utan att stämpla fenomenet som del av en specifik kultur. Vidare anser Lidman och Hong (2018) att professionella aktörer som poliser och socialarbetare bör utveckla sin kunskap kring hedersrelaterat våld för att kunna bemöta våldsutsatta.
I studien “Counselling young immigrant women worries about problems related to the protection of ‘family honour’ - from the perspective of midwives and
counsellors at youth health clinics” av Venus Alizadeh, Ingrid Hylander, Tahire Kocturk och Lena Törnkvist (2010) framgår det att tjejer som upplever en risk att bli utsatta för HRV vanligtvis vänder sig till socialarbetare och barnmorskor inom ungdomshälsokliniker. Rädslan kan uppstå i relation till otillåten kontakt med killar, att ha valt en kille som familjen inte accepterar på grund av nationalitet, religion eller finansiell situation. Att ha haft någon typ av sexuell upplevelse, att ha haft en icke-frivillig sexuell upplevelse, att ha blivit gravid utanför äktenskap eller att ha fått en sexuellt överförbar sjukdom. Vanligtvis uppstår rädslan i samband med konceptet av mödomshinnan. Tjejerna är rädda att när de gifter sig och har samlag för första gången och mödomshinnan inte går sönder, att de blir utställda för uppfattningen att de inte är oskulder. Det framkommer även av Alizadeh et al. (2010) studie att tjejerna vänder sig till socialarbetare och barnmorskor för att diskutera ämnen av sexuell natur, gällande frågor kring sex eller sexuella fantasier vilket är någonting som de inte kunnat göra med andra i sina nätverk.
De socialarbetare och barnmorskor som intervjuats har uppgett vilka metoder de använder i arbetet med dessa tjejer (Alizadeh et al.2010). Det första steget är att tillhandahålla en tillflykt, en trygg miljö där tjejerna känner att deras hemligheter är bevarade och att de erbjuds det stöd de behöver. Det kan vara empowerment i form av diskussion om sexuella ämnen eller empowerment i form av acceptans. Det andra steget är att göra en riskbedömning genom att bedöma ångestnivåerna, riskerna att hemligheterna blir avslöjade och risken att utsättas för HRV i
samband med att hemligheterna avslöjas. Det tredje steget är åtgärder för att minska oron via empowerment i form av stödsamtal, bevarandet av hemligheten. Det kan även inkludera remisser till abort eller kirurgiska operationer av
mödomshinna. Andra åtgärder kan vara arrangemang av möten mellan dottern och familjen att diskutera eller genom att informera om preventivmedel, graviditet och sexuellt överförbara sjukdomar (Alizadeh et al. 2010).
4. METOD
I det här kapitlet presenterar vi vår valda metod till studien med lite bakgrund om metoden. Därefter presenterar vi hur vi gått till väga med att bearbeta och
tematisera självbiografierna. I kapitlet lyfter vi även fram den forskningsetiska utgångspunkten med studien och vår förförståelse till det valda ämnet.
4.1 Metodologiska övervägande
Metoden som har tillämpats till den här studien är en kvalitativ forskningsmetod. Bryman (2012) menar att en kvalitativ metod bidrar till att kunna få en fördjupad förståelse för undersökningsområdet som studeras med hjälp av ett insamlat
material som bearbetas och analyseras. Metoden möjliggör även sortering av det insamlade materialet som analyserats med hjälp av olika teman som växt fram under bearbetningsprocessen. En kvantitativ metod skiljer sig däremot från ett kvalitativt på så sätt att den inriktar sig åt att analysera utfall, ett insamlat material i form av en generaliserad statistik (Bryman 2012). I och med att den här studien utgår från att undersöka hur HRV samt arbetet mot HRV beskrivs utifrån
våldsutsattas perspektiv anses den kvalitativa metoden vara lämpligast för studien. Fokus är att få förståelse för hur fenomenet och det förebyggande arbetet mot fenomenet beskrivs och upplevs från våldsutsattas perspektiv och inte mängden i form av statistik.
På grund av Covid-19 pandemin som inträffat under samma tidsperiod som studien utförs har planeringen för metod behövts ändras om. Den ursprungliga tanken att utföra intervjuer med professionella socialarbetare inom socialtjänst har inte utförts med anledning av att vi följt folkhälsomyndighetens riktlinjer och rekommendationer. Vi ansåg inte heller att det skulle vara (etiskt) lämpligt att utföra virtuella intervjuer i form av telefon- eller Skypeintervjuer då det skulle innebära ännu mer belastning för socialarbetarna. Eftersom vi tog beslutet att inte utföra virtuella intervjuer kunde vi heller inte fullfölja det tänkta syftet, vilket var att undersöka socialarbetares egna upplevelser och motgångar med att arbeta med HRV, även om vi ändrade metod. Istället valde vi att ersätta intervjustudien med textanalys av självbiografier då vi ansåg att vi fick tillgång till våldsutsattas perspektiv och upplevelser på ett helt annat sätt. Textanalysen skall utgå från självbiografier om våldsutsattas upplevelser och analyseras utifrån de artiklar och teorier som ansetts vara mest relevanta för att förstå fenomenet heder och dess konsekventiella våld. Utifrån artiklarna och teorierna presenteras nya synvinklar på tankegångarna kring hedersrelaterat våld.
Ahrne och Svensson (2015) menar att en textanalys kan vara ett hjälpmedel för forskare att kunna undersöka och förstå viktiga aspekter av det som exempelvis bidrar till att bygga upp individers uppfattningar och upplevelser om samhället eller för hur ett samspel mellan olika grupper kan påverkas. Med hjälp av textanalys har forskare möjlighet att kunna analysera enskilda individers inre upplevelser på så sätt att individer kan förmedla sina tankar, känslor eller upplevelser genom skrift (Ahrne & Svensson 2015). Med textanalys får vi
möjlighet att ta del av en mer detaljerad och innehållsrik information med hjälp av självbiografier vilket ger oss ett brett underlag till att tolka och analysera.
Bryman (2012) lyfter fram att det är viktigt som forskare att förhålla sig neutral till materialet som samlas in utan att bli påverkade som sedan riskerar att påverka studiens resultat. Då vi utgår från material av självbiografier som redan finns publicerad för allmänheten att ta del av och där vi inte har någon anknytning eller kontakt med skribenterna som delgivit informationen kan vi förhålla oss neutrala till den informationen vi tar del av. Eftersom vi inte har någon anknytning till informationen eller hur informationen har uppgetts finns det inte heller någon möjlighet för oss till att kunna påverka eller ändra om diskursen av den insamlade informationen. Begränsningen med den kvalitativa metoden i form av textanalys är att materialet, som finns att erhålla till analysen, inte går att förtydliga på så sätt att forskare enbart har tillgång till den informationen som framgår i text.
Trots att vi inte påverkar intervjupersonernas svar då vi inte är del av intervjuprocessen som skribenterna utfört, så påverkas vi av skribenternas presentation av svaren och transkriptionerna. Hellspong (2012) påpekar att
dispositionen i en text spelar roll för mottagaren. Den textuella strukturen påverkar sättet läsaren mottar informationen och därmed påverkar läsarens ställning gentemot ämnet. Läsarens perspektiv påverkas även av det perspektiv som skribenten lägger fram. Trots att skribenten eller författaren kan ha förhållit sig utifrån ett utifrånperspektiv när de tagit del av informationen, så har texten de skrivit skildrats ur ett inifrånperspektiv. Utöver dessa två faktorer påverkas läsaren av textens attityder och sociala ramar, och därmed av författaren som redogjort för händelserna i texten. Således kan vi konstatera att våra
uppfattningar, trots att vi försöker förhålla oss neutrala gentemot de våldsutsatta, är påverkade av på vilket sätt författaren presenterat intervjuerna och
intervjusvaren.
Textanalys som metod skiljer sig från den kvalitativa metoden som inkluderar intervjuer där forskare har möjlighet att ställa följdfrågor till respondenterna som deltagit i intervjun i syfte att förtydliga informationen de uppgivit (Bryman 2012). Avsaknaden av följdfrågor begränsar informationen vi tar del av eftersom vi enbart kan utgå från den presenterade informationen. Den information författarna producerat innebär således att vår text är i beroendeställning till den ursprungliga texten. Vi är begränsade av informationen som författarna framfört i
självbiografierna. Vi anser att det kan finnas en risk att självbiografier skrivs i ekonomiskt vinstdrivande syften och att händelserna som beskrivits därmed kan vara modifierade för att berättelserna ska vara mer attraktiva i marknaden. Eftersom studiens första frågeställning är ute efter hur hedersrelaterat våld beskrivs av våldsutsatta, anser vi att materialen från självbiografier ändå kan användas i studien.
4.2 Urval
Till den här studien har vi samlat ihop ett empiriskt material i form av
självbiografier för att kunna besvara vårt syfte med studien, det vill säga hur HRV samt socialtjänstens arbete med HRV beskrivs av våldsutsatta kvinnor. Ett
målinriktat urval har tillämpats vilket innebär att vi valt ut och arbetat med material som vi ansett vara relevant för att kunna genomföra och slutföra studien (Bryman 2012). Genom att utgå från självbiografier som inkluderar våldsutsattas erfarenheter av HRV har vi kunnat fullborda vårt syfte med undersökningen och ta del av relevant information till studien. Vi bestämde att använda oss av böcker som fanns tillgängliga på fysiska bibliotek istället för att införskaffa böcker via nätet därför att det ansågs vara smidigare. På biblioteken samlade vi ihop 5 böcker som vi ansåg vara lämpliga för vår studie. Vi valde att utelämna 3 av dessa böcker med anledning av att de var skönlitterära verk om ämnet HRV.
Bryman (2018) påpekar att en forskare ska ha klart för sig för vilka kriterier som skall ingå i urvalet för att på så sätt kunna välja ut det som är relevant och utesluta det som anses vara irrelevant. Det talar om att det målinriktade urvalet ter sig mot ett kriteriestyrt urval, som är en del av målinriktat urval men som utgår från tanken att enheter väljs utifrån kriterier (ibid.). Vi ansåg att det var irrelevant till vårt aktuella syfte, att dra med skönlitterära verk till analysen, då vår avsikt var att utgå från självbiografier om hedersvåldsutsatta kvinnor.
Tillgängligheten av självbiografier för studien var bristande vilket innebar att vi behövde fortsätta med vår sökning efter självbiografier. Vid ytterligare sökning fick vi upp två nya självbiografier som belyste hedersvåldsutsattas upplevelser, vilket sätter det totala antalet böcker inför analysen på 4 självbiografier. Vi har
blivit medvetna om det faktum att allt empiriskt material vi haft tillgång till inte kunnat användas i studien, och därmed behövde vi begränsa materialet något ytterligare till att enbart fokusera på målgruppen. Begränsningen av material utifrån målgrupp har även inneburit att vissa utvalda böcker kom till bättre användning än andra, då de innehöll mer relevant information utifrån vårt syfte. Tillgången till aktuellt daterat material av självbiografier om hedersvåldsutsatta har varit bristande vilket har inneburit att analysen utgått från äldre material som vi bedömt som relevant för studien.
4.3 Forskningsetiska överväganden
I Sverige råder det lagstiftning som talar om för forskare att det finns ett ansvar att skydda enskilda individer som deltar i forskningen och att forskarna skall
respektera människovärdet (Vetenskapsrådet 2017). Anonymisering i en undersökning är viktigt för en forskare att säkerställa. Genom att forskaren förklarar till de deltagande om de åtgärder som vidtagits för att förhindra risken att känsliga personuppgifter ska spridas, kan forskaren säkerställa att individernas integritet skyddas (Vetenskapsrådet 2017). Vi är medvetna om att vi har valt att undersöka ett ämne som antas vara av känslig karaktär, speciellt när det inkluderar deltagande av våldsutsatta själva. Det är däremot av vikt att påpeka att vi har valt en metod som möjliggjort för oss att följa vårt syfte med att få insyn på
våldsutsattas perspektiv, utan att behöva ha någon form av kännedom eller kontakt med de våldsutsatta själva.
Självbiografier är material som våldsutsatta självmant bidragit till, antingen genom att de med egen vilja deltagit i intervjuer som publicerats offentligt eller genom att de våldsutsatta själva skrivit egna böcker som publicerats.
Självbiografierna inkluderar känslor, erfarenheter och tankar kring HRV som de våldsutsatta själva diskuterar. Som forskare har vi ett ansvar att skydda de
deltagande individer från att skadas eller kränkas (Vetenskapsrådet 2017). För att bibehålla en etiskt god studie har vi valt att undersöka hur våldsutsatta själva beskriver fenomenet HRV och socialtjänstens arbete med HRV och inte på vilket sätt de blivit utsatta. Det har inneburit att vi behövt välja bort en hel del
information som framgått i böckerna och som vi ansett vara för känsligt att presentera i studien. Exempelvis så upplevde vi att detaljerad våld var irrelevant att ta med i vår studie då vi inte syftar till att undersöka hur våldet ser ut utan snarare hur hedersrelaterat våld och förtryckt (som fenomen) beskrivs i den utvalda empirin. Dessutom ansåg vi att inkluderandet av sådana detaljer hade tyngt ner analysen något ytterligare. I och med att vi arbetar med material och information som redan finns färdigställt, där författarna själva har bearbetat materialet och ordnat anonymiteten kan vi vara trygga med att informationen vi använder inte är konfidentiell (Vetenskapsrådet 2017).
Eftersom vi inte har någon kontakt med författarna och enbart utgår från den informationen som de själva framställt i självbiografierna, kan vi säkerställa att inga individer kommer komma till skada eller kränkas med anledning av vår studie (Vetenskapsrådet 2017). Det är av vikt att tillägga att tanken inte är att generalisera HRV som något som förekommer inom vissa kulturer utan snarare att få förståelse för fenomenet, utifrån det som presenteras i självbiografier. Tanken är heller inte att generalisera de beskrivningar som presenteras från
utsatta för hedersvåld och förtryck delar samma upplevelser. Reflektionen om att förstå HRV utifrån somliga våldsutsattas perspektiv har vi haft med oss genom arbetets gång och har varit viktig att förhålla oss till för att undvika vidare stigmatisering av olika grupper av människor.
4.4 Metodens tillförlitlighet
I Brymans (2018) bok Samhällsvetenskapliga metoder väcks det diskussioner kring begreppen reliabilitet och validitet som förekommer inom kvantitativ forskning där vissa forskare menar att nya kriterier måste impliceras till
kvalitativa forskningar och att det inte går att använda sig av samma termer som används till kvantitativa forskningar. Det framgår att det finns en nödvändighet att etablera nya termer för att kunna bedöma kvaliteten av en kvalitativ forskning som kan antas ställa sig likgiltigt till de termer som används inom kvantitativ forskning (ibid.). De termer som framställdes till den kvalitativa forskningen för att kunna bedöma tillförlitligheten och kvaliteten av forskningen är pålitlighet, överförbarhet och trovärdighet.
För att kunna skapa trovärdighet i studiens resultat förklarar Bryman (2018) att forskaren ska kunna säkerställa att studien gjorts i enlighet med de regler som råder för studien och att forskaren rapporterat resultatet till individerna som varit deltagande i studien för att bekräfta och säkerställa att forskaren fått rätt
uppfattning av den sociala verkligheten som har studerats. Till vår studie har vi som forskare inte möjlighet att rapportera vårt resultat till vår målgrupp eller få det bekräftat att vi fått rätt uppfattning av det som presenterats (ibid.).
Anledningen till det är att vi inte haft någon kontakt med hedersvåldsutsatta flickor och kvinnor utan har enbart haft tillgång till deras beskrivningar och upplevelser genom publicerade texter. Att texter finns publicerade för allmänheten att ta del av innebär att varje enskild individ har möjlighet att tolka den sociala verkligheten på sitt sätt, då det inte förefaller självklart att alla individer gör likadana tolkningar eller har samma upplevelser av den sociala verkligheten som presenteras i texterna. Eftersom det finns flera uppfattningar kring vad som är rätt innebär det också att det egentligen inte finns ett behov för oss som forskare att få bekräftat att vi fått rätt uppfattning av texterna och den sociala verkligheten som presenteras.
När det kommer till överförbarhet framkommer det att forskaren skall sträva efter att göra en “fyllig redogörelse” som ska tillhandahålla en så kallad databas för individer och som sedan kan användas vid bedömning för hur pass överförbara studiens resultat är till andra kontexter (Bryman 2018: 468). Det innebär att vi som forskare måste eftersträva att producera en så fyllig redogörelse om vårt forskningsämne som möjligt för att andra forskare sedan skall ha möjlighet att kunna bedöma för hur pass överförbara våra resultat är till deras miljö. Vidare om pålitlighet menar Bryman (2018) att vi som forskare bör säkerställa att det skapas en fullständig förklaring för hela forskningsprocessen och att den sedan ska vara tillgänglig för läsarna att ta del av. Till studien har vi försökt göra en så pass djupgående redogörelse som möjligt för forskningsprocessen för att kunna säkerställa pålitligheten genom att detaljerat beskriva urvalsprocessen kring vårt empiriska material och hur vi har gått tillväga. Vi har även gjort en beskrivning över hur vi bearbetat det empiriska materialet av självbiografierna. I resultatet presenterar vi flera citat av den utvalda empirin och som analyseras med
källhänvisning för att informera läsarna om var vi tagit informationen ifrån, och därmed säkerställa pålitligheten.
4.5 Förförståelse av hedersrelaterat våld och förtryck Utifrån vad som tidigare framkommit har hedersrelaterat våld och förtryck blivit
ett nationellt och globalt problem som uppmärksammats över hela världen, främst genom media. Det är därför givet att vi som forskare erhåller kunskap och intresse för ämnet HRV då det är ett så omfattande fenomen som uppmärksammats och diskuterats i många delar av världen, inklusive Sverige. Därmed är det också inte oväntat att tala om att vi som forskare inte förhåller oss helt neutrala inför ämnet, då vi har en viss förförståelse och kunskap om ämnet. Vi har däremot en vilja att utöka kunskapen genom att studera aspekter som inte uppmärksammas lika mycket i media: våldsutsattas perspektiv på hedersvåld. Syftet för oss är att få en bättre förståelse för hur fenomenet HRV beskrivs och framställs av de som tillhör, och har blivit utsatta av, hederskulturens negativa uppfattningar. Utifrån våra erfarenheter saknas det diskussioner kring ämnet ifrån de våldsutsatta. Det är snarare utomstående personer som gärna diskuterar HRV.
Som framtida socionomer ville vi även studera hur våldsutsatta unga kvinnor upplever socialtjänstens arbete. Myndigheten har information om hur dess anställda ska arbeta med ämnet men vi ville ta reda på hur arbetet upplevs och mottas av våldsutsatta. Vi är medvetna om att vi är två unga muslimska kvinnor med en annan etnisk bakgrund och att utomstående personer med fördomsfulla antaganden kan presumera att vi förhåller oss partiskt gentemot ämnet, delvis för att studien beror unga kvinnor och delvis på grund av den rådande diskursen om hederskultur synonymt till icke västerländsk kultur. Däremot vill vi påpeka att vi agerar ytterst professionellt i vår undersökning vilket innebär att vi inte låter våra förkunskaper och bakgrunder påverka oss från att utföra analysen på ett objektivt sätt eller påverkar på vilket sätt vi mottar materialet.
4.6 Bearbetning och analys Till analysen av det empiriska materialet valde vi att utgå från en tematisk analys.
Enligt Bryman (2012) innebär en tematisk analys att vi som forskare, genom systematisering av data, finner teman i de valda texterna genom att hitta centrala teman eller “subteman” utifrån gemensamma motiv i den utvalda
empirin (Bryman 2012: 579). Analyseringen av teman sker med hjälp av teoretiska utgångspunkter och tidigare forskning.
Första steget i processen av att bearbeta materialet var att läsa igenom de utvalda självbiografier för att få en övergripande uppfattning över vilken information vi har att arbeta med och huruvida det uppfyller våra krav till att kunna färdigställa syftet och frågeställningarna. Vid vår första läsning har vi inget särskilt fokus på att hitta gemensamma faktorer och teman inför analysen, utan vi läste igenom självbiografierna för att ta del av informationen där. Däremot gjorde vi en mindre kartläggning genom att markera delar av böckerna där vi fann information som vi ansåg vara relevant för studien. Efter första läsningen av litteraturen
kommunicerade vi med varandra och diskuterade på vilka sätt vi uppfattat texterna. Det gjorde vi för att säkerställa att vi befann oss på samma sida, genom att diskutera oklarheter, innan vi gick vidare till processen att bearbeta materialet och koda fram teman. Lindgren (2014) menar att det, i en kvalitativ forskning, kan vara en utmaning att identifiera vad som antas vara betydelsefullt för studien och vad som är av en underordnad betydelse när det finns mycket material som ska bearbetas. Av just den anledningen gjorde vi en övergripande kartläggning av informationen i den första läsningen, som vi därefter kunde avgränsa vid andra läsningen och där vi sedan kunde hitta och välja ut de teman vi upplevde som
Utgångspunkten var att dra ut passande information till vårt mål, det vill säga hur HRV och socialtjänstens arbete med HRV beskrivs av våldsutsatta. Vid andra läsningen gjordes en första kodning där informationen i varje bok kodades för sig självt utefter vad vi ansåg var relevant för vårt syfte för att enklare kunna gå igenom det insamlade materialet. Därefter gjordes en andra kodning av de föregående koderna vilket Lindgren (2014) refererar till som tematisering där teman och mönster upptäcks i befintliga data och som bedöms vara relevant i relation till forskningsfrågan. De teman som kodades fram och användes i
analysen framställdes genom att vi undersökte vilka gemensamma koder som var mest förekommande i böckerna. Efter att ha hittat koder som föreföll finnas i alla självbiografier kunde vi göra ytterligare preciseringar av temana. De tre teman som fastställdes är: kontroll av kvinnans autonomi och sexualitet som avgörande roller för hedern, hur socialtjänsten brister, och den rådande diskursen när hederskultur diskuteras.
Lindgren (2014) talar om att teman som framställs av forskare ska ses som preliminära med anledning av att forskaren skall kunna återvända till det insamlade datamaterialet och revidera om det skulle behövas för att vi som forskare på bästa sätt ska kunna utveckla bra tematiseringar till vår forskning. Genom arbetets gång har vi, omkring två till tre gånger, ändrat om och utvecklat våra teman så att det passar studiens syfte och att de bidrar till att förstå analysen ytterligare. Temat ”Kvinnans autonomi och sexualitet som avgörande roller för hedern” var från början ”Vikten av kvinnans sexualitet”, men efter att ha undersökt empirin för att besvara frågan insåg vi att det inte enbart var sexualiteten som stod i fokus för hedern utan även autonomin, och därmed formulerades temat om för att inkludera autonomi likväl som sexualitet.
4.7Arbetsfördelning Studiens process har utgått från att vi har varit inblandade i alla delar gemensamt där vi arbetade parallellt med varandra och haft en kontinuerlig kontakt. Vi har arbetat i en gemensam plattform (google drive) vilket inneburit att vi har kunnat följa vartenda steg som skett i arbetet och där vi kunnat inflika och ge varandra synpunkter. En fördelning gjordes när det kom till forskningsartiklarna för att det skulle bli smidigare och mer effektivt för oss att bearbeta materialet, detta genom att ena parten tog fyra artiklar och den andra fem artiklar. Därefter har arbetet skett gemensamt utan någon särskild fördelning vilket har fungerat bra utan vidare problem. Artiklarna som söktes fram lades in i ett gemensamt dokument: båda bidrog till att söka fram artiklarna och därefter klistra in länk och titel i
dokumentet. Fördelningen av artiklarna gjordes slumpmässigt mellan oss för att höja effektiviteten, därefter gjorde vi sammanfattningar av de artiklar vi läst så att båda kunde få tillgång till informationen hos den andre.
Därefter läste vi självbiografierna och markerade delar och citat som
introducerades för varandra i ett annat gemensamt dokument. Vi samtalade i telefon och bestämde ut ungefärliga teman för analysen, som senare kom att omformuleras. Under analysens gång bifogade vi citat och introducerade för varandra vilka teman och resonemang vi ansåg vara relevanta för citaten innan vi påbörjade analysen. När analysen började skrivas skrev vi varsin del men fyllde sedan på varandras delar när dessa var klara. Varje del i studien är sammanvävd av bådas våra resonemang, engagemang och insyn. Vi har valt att fylla på
bättre flyt. Den största arbetsfördelningen är fördelningen som gjordes i början med artiklarna, resten har varit en gemensam jämlik arbetsprodukt.
5. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER
Teori kan ses som ett verktyg för att kunna analysera det insamlade materialet. Det innebär att empirin bör kunna ses i ljuset av den valda teorin (Aspers 2011). En teori antas vara lämplig för en studie om den kan skapa förståelse och
förklaring för fenomenet som studeras (Aspers 2011). Till vår analys har vi valt att utgå från intersektionalitet och postkolonial feminism då vi anser att dessa perspektiv kan skapa en bättre förståelse för empirin som presenteras i studiens resultat. Här presenteras även den hegemoniska feminismen som är en del av intersektionalitet och postkolonial feminism då de är sammanvävda med varandra. 5.1 Intersektionalitet
Det är viktigt att se kön som ett differentierat analytiskt begrepp inom ramen för flera maktsystem (De Los Reyes & Mulinari 2012). Intersektionalitet synliggör hur ojämlikheten kring kön samverkar med ojämlikheten kring ytterligare faktorer såsom etnicitet, klasstillhörighet, religion, funktionsvariation, ålder, mm.
Perspektivet syftar till att förtydliga hur olika maktrelationer verkar och samverkar med varandra. Eftersom individer inte enbart befinner sig i
könsmässiga relationer gentemot den rådande hierarkin, utan även i relation till fler identitetsrelaterade komponenter, befinner de sig således i relation till fler maktsystem och hierarkier än enbart det som berör kön. Mattsson (2015) menar att en intersektionell analys syftar till att belysa hur olika kategorier, i egenskap av maktordningar, både är självständiga och sammanvävda med varandra.
Kategorierna är interagerande och samspelet mellan dem bidrar således till konstruktion av ojämlikhet. De Los Reyes och Mulinari (2012) påpekar att intersektionalitet inte är en teori om makt, utan den tar sin utgångspunkt i en rad maktteorier för att få en bredare förståelse för hur maktrelationer artikuleras i olika sammanhang.
Förtrycket verkar simultant inom flera system, därför befinner sig och konstrueras makt inte enbart i samband med ett slutet fördefinierat system. Makt artikulerar sig även i sammanhang som språkliga konstruktioner, ideologiska grunder och vardagshandlingar. Makten är både komplex och rörlig. Att kontextualisera maktanalyser medför insikt i de simultana processerna som konstruerar och vidmakthåller relationer av över- samt underordning mellan
individer. Intersektionalitet som en teori är viktig att ta hänsyn till då den belyser hur etnicitet såväl som kön utgör grunder för utestängning från bland annat samhällsresurser och begränsar tillgången till inflytande. Exempelvis har
invandrarskapet en betydelse för könskonstruktioner. Upprätthållandet av en viss föreställning som konstruerar invandrare eller invandrarkvinnor som
underordnade har en betydelse för könsskapandet. Som exempel uppfattas svenska (vita) tjejer som fria, självständiga och moderna, medan invandrartjejer eller utländska tjejer uppfattas som förtryckta och ofria. Att ställa invandrartjejer i relation till svenska tjejer syftar till att överbetona den svenska friheten samt självständigheten (De Los Reyes & Mulinari 2012). Intersektionalitet syftar till att motverka uppfattningar som dessa genom att uppmärksamma och kritisera deras befintlighet och konstruktion.
5.1.1 Hegemoni
Definitionen av begreppet hegemoni som används av De Los Reyes och Mulinari (2012) är dominans baserad på konsensusskapande och sociala överenskommelser om vad som är rätt, normalt och verkligt. Makt och dess utövande finns i
konventionaliserade världsuppfattningar som utformar preferenser, moral, etiska koder, sunt förnuft, osv. Hegemoni är en maktutövning eller dominans som verkar genom att skapa socialt, ideologiskt, ekonomiskt, kulturellt eller moraliskt
inflytande över andra grupper. Nämnvärt är att hegemonin omskapas i ständiga processer av dominans och motstånd och kan således fastställas till en bestämd form (De Los Reyes & Mulinari 2012).
5.1.2 Intersektionalitet och hegemonisk feminism
Den anti-rasistiska kritiken till den “vita feminismens hegemoni och exkluderande praktik” kom att kallas för hegemonisk feminism (De Los Reyes & Mulinari 2012:15). Det är således ett kritiskt begrepp myntat av postkoloniala teoretiker för att skilja på exkluderande feminism och inkluderande feminism. Den
hegemoniska feminismen intresserar sig för ett jämställdhetsprojekt utan att ta hänsyn till faktorer utöver kön, såsom bakgrund, etnicitet, funktionsvariation, ålder, religion, osv. Dessutom formar den hegemoniska feminismen kvinnligheten implicit och explicit till Sverige. Det innebär att det är en viss typ av kvinnor vars ord lyfts fram, och ett antal andra kvinnor som osynliggörs eller förbises. Ett intersektionellt perspektiv kritiserar vithetens privilegier i ett rasifierat samhälle och i samband till en hegemonisk kvinnlighet. Den intersektionella teorin ifrågasätter kopplingen mellan framstegen för vissa grupper av kvinnor och exploateringen av andra grupper av kvinnor. De Los Reyes och Mulinari (2012) lyfter fram ett hävdande att socioekonomiska och politiska framsteg i vissa feministiska agendan är länkade till exploateringen och regression av andra kvinnor, samt att vissa specifika former av feminism gynnar vissa och hindrar andra.
Ett intersektionellt perspektiv syftar till att synliggöra nationsformeringens
kopplingar till ett västerländskt kolonialt perspektiv. Dessa kopplingar anses vara centrala för att förstå samtida former av institutionell rasism och vardagsrasism. Kopplingarna anses också vara nödvändiga för att analysera de stigmatiserade föreställningarna om “den andra kvinnan” som reproduceras inom feminismen (De Los Reyes & Mulinari 2012:84). Ett intersektionellt perspektiv utforskar föreställningen om den svenska staten som den “kvinnovänliga” och inkluderande staten men som samtidigt utesluter delar av befolkningen från statens fördelar (De Los Reyes & Mulinari 2012:85).
5.1.3 Intersektionalitet och hedersvåld
Ett intersektionellt perspektiv belyser hur den simultana verkan av könsstrukturer och rasistiska föreställningar förstärker våldsutsatta kvinnors positioner. De Los Reyes och Mulinari (2012) nämner att ett återkommande tema i relation till våld mot kvinnor och barn är att inte bli tagna på allvar. Våldsoffer har ofta en lång historia av misslyckade kontakter med myndigheter och andra
välfärdsinstitutioner. Våldsutsattas situationer osynliggörs eller neutraliseras via normalisering och förfrämligande. Exempelvis hedersmord och hedersrelaterat våld där debatten genomsyras av kulturella stereotyper. Ett intersektionellt perspektiv syftar till att belysa både patriarkala värderingars betydelse för våldet, men även hur institutionella praktiker och strukturella villkor är bidragande
