UPPLEVELSER AV FYSISK AKTIVITET FRÅN KVINNOR SOM DRABBATS AV BRÖSTCANCER

Examensarbete i omvårdnad Malmö högskola

61-90hp Hälsa och samhälle

UPPLEVELSER AV FYSISK

AKTIVITET FRÅN KVINNOR SOM

DRABBATS AV BRÖSTCANCER

-

EN LITTERATURSTUDIE

EMELIE EMANUELSSON SCHOTTE

EMMA PERSSON

UPPLEVELSER AV FYSISK

AKTIVITET FRÅN KVINNOR SOM

DRABBATS AV BRÖSTCANCER

-EN LITTERATURSTUDIE

EMELIE EMANUELSSON SCHOTTE

EMMA PERSSON

Emanuelsson Schotte, E & Persson, E. Upplevelser av fysisk aktivitet från kvinnor som drabbats av bröstcancer. En litteraturstudie. Examensarbete i

omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö Universitet: Fakulteten för Hälsa och

samhälle, Institutionen för vårdvetenskap, 2019.

ABSTRAKT

Bakgrund: Bröstcancer är en av de vanligaste cancerformerna bland kvinnor i

Sverige, även en av de mest frekventa runt om i världen. Behandlingsmetod för bröstcancer kan variera beroende på tumörens egenskaper och stadieindelning. Cytostatika och kirurgi är två vanliga behandlingsmetoder. Både av sjukdom och behandling kan olika symtom uppstå, fatigue är ett symtom som kan lindras med hjälp av fysisk aktivitet. Syfte: Att belysa bröstcancerpatienters upplevelser av att vara fysiskt aktiva under och efter onkologisk behandling samt vilka faktorer som kan motivera till fysisk aktivitet. Metod: I denna litteraturstudie inkluderades tio vetenskapliga artiklar. Databaserna CINAHL och PubMed har använts. Alla tio vetenskapliga artiklar var av kvalitativ ansats. Resultat: Av resultatet framkom tre huvudkategorier och åtta subkategorier. Upplevelser av fysisk aktivitet var

framförallt medvetenhet om hälsa, förbättrat självförtroende och självkänsla. Begränsningar till att vara fysisk aktiv var biverkningar från sjukdom och behandling samt omgivningsfaktorer. Motiverande faktorer som beskrivs var information och stöd. Konklusion: Upplevelser och motivationsfaktorer till att vara fysiskt aktiv under och efter behandling för bröstcancer är av vikt.

Upplevelser om vad som begränsar patienter till fysisk aktivitet beskrivs. Positiva upplevelser framkom av resultatet i form av självförtroende och medvetenhet om hälsa. Genom att vara medveten om begränsningarna kan sjuksköterskan motivera och uppmuntra bröstcancerpatienter till fysisk aktivitet.

Nyckelord: Bröstcancer, fysisk aktivitet, kvinnor, onkologisk behandling,

EXPERIENCES OF PHYSICAL

ACTIVITY FROM WOMEN

SUFFERED BY BREAST CANCER

- A LITERATURE REVIEW

EMELIE EMANUELSSON SCHOTTE

EMMA PERSSON

Emanuelsson Schotte, E & Persson, E. Experiences of physical activity from women suffered by breast cancer. A literature review. Degree Project in nursing

15 credit points. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of

Care Science, 2019.

ABSTRACT

Introduction: Breast cancer is one of the most common cancers among women in

Sweden but also one of the most frequent around the world. Treatment methods for breast cancer is different depending on the characteristics of the tumor and stage division. Chemotherapy and surgery are two common treatment methods. Both the disease and the treatment can cause different symptoms, fatigue is one symptom and can be alleviated by physical activity. Aim: To illuminate breast cancer patients´ experiences of being physically active during and after

oncological treatment and which factors can motivate to physical activity.

Method: This literature review includes ten scientific articles. The databases

CINAHL and PubMed have been used. All ten scientific articles are of a

qualitative approach. Results: Of the result it emerged three main categories and eight subcategories. Experiences of physical activity were above all awareness of health, improved self-confidence and self-esteem. Restrictions on being physically active were side effects and environmental factors. Motivational factors that were described were information and support. Conclusion: Experiences and motivation factors to be physically active during and after treatment for breast cancer are important. Experiences about what limits patients´ who suffered breast cancer from physical activity are described. Positive experiences emerged from the result in terms of self-confidence and awareness of health. By being aware of the

limitations, the nurse can motivate and encourage breast cancer patients´ for physical activity.

Keywords: Breast cancer, experiences, oncological treatment

,

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Fatigue vid bröstcancer 3 Fysisk aktivitet under och efter onkologisk behandling 4

Motivationsfaktorer 4 PROBLEMFORMULERING 5 SYFTE 5 METOD 5 Litteratursökning 5 Sökord 6 Inklusionskriterier 6 Kvalitetsgranskning 7 Analys 7 RESULTAT 7

Upplevelser av fysisk aktivitet 9 Hinder som begränsar till fysisk aktivitet 10 Upplevelser av motivation till fysisk aktivitet 11

DISKUSSION 13

Metoddiskussion 13

Resultatdiskussion 16

KONKLUSION 19

FÖRSLAG TILL FÖRBÄTTRINGSARBETE OCH

KVALITETSUTVECKLING 20

REFERENSER 21

BILAGA 1 25

INLEDNING

Denna litteraturstudie belyser bröstcancerpatienters upplevelser av fysisk aktivitet under och efter onkologisk behandling samt vad som motiverar till fysisk

aktivitet. Ämnet har valt att studeras eftersom vi som blivande sjuksköterskor troligtvis kommer möta patienter som behandlas eller som har behandlats för bröstcancer i arbetet. Bröstcancer är även en av de vanligaste cancersjukdomar i Sverige bland kvinnor. Tidigare forskning har visat att fysisk aktivitet till patienter med olika former av cancer kan ha betydelse för patientens välbefinnande, minska biverkningar samt minska risken för återfall (Fysisk aktivitet i

sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling 2016b). Bröstcancerpatienter som är under onkologisk behandling upplever vanligtvis många olika biverkningar där den vanligaste biverkningen är fatigue. Att som sjuksköterska kunna ge råd och hjälpa dessa patienter är en stor del av omvårdnaden eftersom professionen kräver att personcentrerad- och evidensbaserad vård tillämpas.

BAKGRUND

Bröstcancer

I Sverige får över 60 000 personer i befolkningen besked om att de drabbats av cancer varje år (Socialstyrelsen 2018a). Av de som drabbas botas idag cirka 60 procent och det finns även personer som lever med cancer som kronisk sjukdom. Av de 60 000 personer som får diagnosen är det cirka 9000 som får en

bröstcancerdiagnos (a.a.). Bröstcancer innebär att celler i bröstet har börjat dela sig okontrollerat och över tid bildar dessa celler en tumör. Tumören växer och blir större och om den inte tas bort alternativt behandlas i tid, så finns det risk att cancerceller lossnar från tumören och sprider sig till andra organ och vävnader, metastaser (Socialstyrelsen 2018a). Vid bröstcancer är det vanligaste symtomet att en kvinna vid palpation känner en knöl i bröstet. Mindre vanliga symtom är smärta eller känsla av att bröstet blivit större alternativt att bröstets struktur förändrats (Nilbert 2013). Bröstcancer kan behandlas med kirurgi, cytostatika samt strålning (a.a.).

Omvårdnad för bröstcancerpatienter

Bröstcancerpatienter är i behov av att få kunskap, förståelse och information för att behandlingen ska bli personcentrerad samt effektiv (Socialstyrelsen 2018b). Då vårdtiderna ofta blir långa bidrar det till att patienterna får träffa många olika läkare och sjuksköterskor. Detta bidrar i sin tur till osäkerhet för patienterna och bristande tillit för vårdpersonalen (Kössler 2011). Kontinuitet i patientkontakten har därför betydelse, för att kunna ge en trygg och säker vård där de känner tillit till personalen samt vågar ställa de frågor som de känner behov av (a.a.). Det är därför angeläget att det finns väl fungerande omvårdnads- och

rehabiliteringsverksamhet som ska kunna bemöta frågor och vara behjälplig vid biverkningar (Socialstyrelsen 2018b).  Det finns standardiserat vårdförlopp som innehåller information och riktlinjer till vad som ska informeras om samt göras för patienter som utreds samt fått bröstcancerdiagnos. Det standardiserade

vårdförloppet grundar sig i det nationella vårdprogrammet om bröstcancer (Cancer Centrum 2016).

En av omvårdnadsåtgärderna vid onkologisk behandling är information och undervisning till patienter (Ahlberg 2011). Informationen kan också innefatta att det finns profylaktisk behandling som kan göra att de olika biverkningarna vid sjukdom och behandling lindras (Smith-Turchyn m.fl. 2016). En sådan form av behandling är regelbunden fysisk aktivitet som kan lindra symtom och

biverkningar som uppstår under onkologisk behandling till exempel vid cytostatikabehandling (a.a.). Informationen ska anpassas utifrån patienternas förmågor då vikten ligger i att dem förstår och kan ta till sig informationen som ges. Omvårdnaden ska vara tillgänglig under hela sjukdomsperioden, från diagnos, behandling till uppföljning. Omvårdnaden ska även vara tillgänglig vid vård i livets slutskede (Socialstyrelsen 2018b). Fatigue är en vanlig biverkning vid onkologisk behandling (Ahlberg 2011). Utöver fatigue finns det ett flertal andra biverkningar som kan påverka patienterna på ett eller annat sätt. Illamående, håravfall, sänkta blodvärden, sköra slemhinnor och ökad infektionskänslighet är några andra vanligt förekommande biverkningar vid onkologisk behandling (Sjövall 2011). Den medicinska behandling utvecklas konstant vilket i sin tur ställer högre krav på omvårdnadsområdet, sjuksköterskan ska därför vara uppdaterad kring ny evidens samt ha förståelse för hur bröstcancerpatienter

upplever att få diagnos, symtom samt psykiska och fysiska besvär (Socialstyrelsen 2018b).

Sjuksköterskan ansvarar för omvårdnad i det patientnära arbetet.

Omvårdnadsansvaret innebär för sjuksköterskan att ha förståelse samt vara insatt i helhetsperspektivet med patienten i fokus (Svensk sjuksköterskeförening - SSF 2017). För bröstcancerpatienter kan behov som till exempel aktivitet och rörlighet, andning, nutrition, smärta och psykosociala faktorer förändras. Sjuksköterskan ska därför i sitt omvårdnadsarbete ha kunskap om samt kunna ta hjälp av andra professioner i teamet för att optimera personcentrerad vård. De sex

kärnkompetenserna utgör ett stöd i sjuksköterskans arbete. Kärnkompetenserna innebär bland annat att arbeta personcentrerat vilket innebär att vården ges utifrån patienters förutsättningar och önskningar samt tar hänsyn till deras anhöriga (Cronenwett m.fl. 2007) Att ha förmåga som sjuksköterska att stödja samt bekräfta närstående samtidigt som patienten står i fokus är en del i

omvårdnadsarbetet (Hellbom & Thomé 2011). Det ingår även att kunna samverka i team med andra professioner (Cronenwett m.fl. 2007). Hellbom och Thomé (2011) beskriver att genom samverka i team kan kontinuiteten i teamet främjas vilket är en förutsättning för en god vård vid onkologisk behandling. De fyra andra kärnkompetenserna innebär att kunna tillämpa evidensbaserad vård, säker vård, informera samt ha förståelse för patienten och delta samt bidra till

förbättringskunskap (Cronenwett m.fl. 2007).

Behandlingar

Det finns idag olika behandlingsmetoder för cancer. Det som styr vilken

behandling som ska användas är utifrån vilka egenskaper tumören har. Vanligtvis kombineras olika behandlingsmetoder (Socialstyrelsen 2018b). De

tumörbiologiska egenskaperna samt stadieindelning av tumören är det som avgör vilken behandling som är lämplig (a.a.).

Cytostatika

Cytostatika är ett läkemedel som hämmar celldelningen med syfte att skada och döda tumörceller. Vid cytostatikabehandling påverkas även friska celler som har

en snabb mitos. Exempel på dessa celler är hårceller, blodceller, epitelceller och mag-tarmceller. Dock har dessa normala celler en förmåga att återhämta sig bättre till skillnad från tumörcellerna (FASS 2018). Cytostatika kan ges i olika syfte. Kurativ behandling ges för att bota eller bromsa upp sjukdomsförloppet och palliativ cytostatikabehandling ges för att lindra symtom (Engellau m.fl. 2011). Neoadjuvant behandling ges för att tumören ska bli operabel, vilket betyder att behandlingen ges för att krympa tumören (Socialstyrelsen 2018b). Adjuvant behandling ges som tilläggsbehandling för att minska risken för återfall av sjukdom samt för att behandla eventuella metastaser (Engellau m.fl. 2011).

Kirurgi

Enligt Nationella riktlinjer för bröstcancer (Socialstyrelsen 2018b) är målet att kirurgibehandling bör påbörjas en till två veckor efter att patienten fått sin bröstcancerdiagnos. Den behandling som är aktuell i första hand är

bröstbevarande kirurgi. Då tas den sektor där tumören är belägen bort samtidigt görs en eventuell dissektion i armhålan där lymfkörtlar tas bort. Alla patienter är inte kvalificerade för bröstbevarande kirurgi vilket beror på tumörens storlek, placering och bröstets storlek. Då görs istället en komplett mastektomi, vilket innebär att bröstvävnaden tas bort (a.a.).

Fatigue vid bröstcancer

Fatigue innebär en känsla av trötthet och det som skiljer sig från friska individer är att vila och sömn inte ger någon återhämtning. Tröttheten är så pass tilltagande att det har en negativ inverkan på möjligheten att arbeta, upprätthålla sociala kontakter samt att vardagliga sysslor som personlig hygien och matlagning kan kännas övermäktig för den drabbade (Ahlberg 2011). Incidensen av hur många som drabbas av fatigue vid bröstcancerbehandling är något osäker då det är ett självrapporterat symtom (Nilbert 2013). I studien av Pearce m.fl. (2017) har det undersökts hur många patienter som diagnostiserats och behandlats för

bröstcancer som upplevde fatigue vilket resulterade i 82% av deltagarna. Fatigue är en vanlig biverkning hos patienter som är under onkologisk behandling, vilket innebär cytostatika-, strål-, hormonterapi- och kirurgisk behandling (Ahlberg 2011). Vanligtvis är symtomet övergående vid avslutad behandling, dock kan fatigue kvarstå och upplevas flera månader efter avslutad behandling och för en del kan symtomet bli kroniskt (Nilbert 2013). Enligt Ahlberg (2011) finns det en högre grad av fatigue även hos patienter som har avslutat sin sjukdomsperiod jämfört med normalbefolkningen. MFI-20 (Multi-Fatigue Inventory) är ett

skattningsinstrument som kan användas för att skatta fatigue. Dock används detta skattningsinstrument till största del inom forskning. För att enkelt kunna kartlägga fatigue i den vardagliga vården krävs en enklare metod än MFI-20 som både sjuksköterskor och patienter ska kunna använda sig av. Den förenklade metoden består av fyra frågor som kan ställas för att få perspektiv och vägledning på orsak, svårighetsgrad och påverkan på patienten, frågorna beskrivna av Ahlberg (2011) redovisas nedan.

1.    ”Upplever du någon trötthet?”

2.    ”Om ja, hur svår har den varit i genomsnitt under den senaste veckan?” 3.    ”Hur påverkar tröttheten din förmåga att fungera i det dagliga livet?” 4.    ”Kan du med egna ord beskriva orsaken till tröttheten?” (Ahlberg 2011).

Vikten av att patienter tar emot och förstår information är stor eftersom

information är nyckeln till kunskap (Ahlberg 2011). Informationen till patienten leder till förståelse för symtom samt sjukdom och kan då tillsammans med

sjuksköterskan komma fram till realistiska tankar på hur situationen kan hanteras (a.a.). Enligt Backman (2017) finns det samband mellan fysisk aktivitet och fatigue, där det visar sig att fatigue kan minska om patienten är fysiskt aktivt under onkologisk behandling. Fysisk aktivitet fungerar därav som en form av symtomlindring (a.a.).

Fysisk aktivitet under och efter onkologisk behandling

Fysisk aktivitet definieras som all form av kroppsrörelse med följd av kontraktion av skelettmuskulaturen som leder till en ökad energiförbrukning i kroppen

(Folkhälsomyndigheten 2013). Träning är en form av regelbunden fysisk aktivitet där målet är att den maximala syreupptagningsförmågan samt muskelstyrkan ska bibehållas eller öka (Johnsson 2011). Vid konditionsträning ökar hjärtats storlek som leder till att slagvolymen ökar och mer blod pumpas ut vilket maximerar syreupptagningsförmågan i kroppen (FYSS 2016a).

FYSS, Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling (2016b) rekommenderar att personer med cancer får samma allmänna rekommendationer om vardagsmotion och regelbunden fysisk aktivitet som övriga befolkningen. Den typ av fysisk aktivitet som rekommenderas såväl under som efter behandling är kombination av konditions- och muskelstärkande aktiviteter.

Rekommendationerna är måttlig eller hög intensitet 150 minuter respektive 75 minuter i veckan. Under behandling ska aktivitetsnivån anpassas utifrån

individens dagliga form och biverkningsgrad. Något som ska tas i beaktande är ifall det finns hög infektionskänslighet hos individen och i så fall avvakta med träning (a.a.). Det som även ska tas i beaktande och informeras om är att direkt efter utförd aktivitet kan immunförsvaret försvagas något. Det finns däremot ingen evidens som tyder på att fysisk aktivitet inte ska rekommenderas eller att det skulle vara skadligt för patienter med bröstcancer (FYSS 2016b; Johnsson 2011). Den naturliga reaktionen till fysisk aktivitet vid sjukdom är vila där förhoppningen är att kroppen ska återhämta sig från sjukdomen. Det är därför angeläget att informera om att fysisk aktivitet inte kommer förvärra måendet utan att det snarare kommer förbättras (Ingram m.fl. 2010).

I studien av Browall m.fl. (2016) beskrivs fördelar med att vara fysiskt aktiv under och efter behandling av bröstcancer som en känsla av välbefinnande samt ökade energinivåer. Enligt FYSS (2016a)kan en känsla av ökad energinivå och välbefinnande vara relaterat till träningens positiva påverkan på nervsystemet och hormonsystemet (a.a.). Att välbefinnandet ökar kan vara relaterat till att kondition och muskelstyrka förbättras (Johnsson 2011). Hormonsystemet påverkas också positivt genom att östrogennivåerna som kan vara en av orsakerna till bröstcancer minskas vid fysisk aktivitet (a.a.). Efter behandling för bröstcancer bör samma rekommendationer om fysisk aktivitet följas som under behandling för att eventuellt minska risk för återfall (FYSS 2016b).

Motivationsfaktorer

Motivation beskrivs som en psykologisk term vilket innebär att olika faktorer skapar, strukturerar och riktar beteenden till diverse mål (Nationalencyklopedin 2019). Det finns olika beteende hos människan som gör att personen hellre gör vissa saker än andra. Detta grundar sig i människans drivkraft att påbörja något som ger energi samt en positiv känsla. Enligt Nationalencyklopedin (2019) finns två typer av motivation; primär och sekundär. Primär motivation anses vara biologiskt beroende vilket innebär olika behov som behövs för överlevnad såsom

hungerkänslor, smärta samt nyfikenhet. Nyfikenhet innebär att känna ett behov av att utforska omgivningen och andra individer. Sekundär motivation grundar sig i social och kulturell inlärningshistoria däremot antas de uppstå i relation till den primära motivationen. Det som skiljer de två olika åt är att sekundär motivation ofta innebär att personen strävar efter olika mål, att klara uppgifter eller uppfylla drömmar, de är mer ytliga. Primär motivation upprätthålls helt av den inre drivande kraften för att överleva (a.a.).

PROBLEMFORMULERING

Fysisk aktivitet kan vara till fördel för patienten under och efter behandling samt användas i ett preventivt syfte vid bröstcancer (FYSS 2016b). Symtomlindring är en del i grundutbildade sjuksköterskans arbete och därav vikten och intresse av att känna till hur fysisk aktivitet upplevs av dessa patienter. Som sjuksköterska är det angeläget att känna till vilken betydelse den fysiska aktiviteten har vid bröstcancer för att kunna erbjuda vetenskapligt grundade råd vid egenvård om den fysiska aktivitetens värde under och efter behandling, samt för att kunna motivera till en ökad aktiv livsstil.

SYFTE

Syftet var att belysa bröstcancerpatienters upplevelser av att vara fysiskt aktiva under och efter behandling samt vilka faktorer som kan motivera till fysisk aktivitet.

METOD

I denna litteraturstudie inkluderades vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. I litteraturstudier undersöks tidigare forskning inom forskningsområden som är av intresse för att få svar på frågeställning eller syfte som önskas undersökas

(Forsberg & Wengström 2016). Utifrån tidigare forskning ges en översikt om vad som tidigare har studerats eller vad som bör studeras. Det är genom

litteraturöversikten som kunskapsläget kan identifieras inom ett specifikt

omvårdnadsområde (a.a.). Resultatet som framkommer blir en sammanställning av befintlig forskning.

Litteratursökning

POR-modellen är en modell från Willman m.fl. (2011), som har använts för att strukturera upp frågeställningen i litteraturstudien. I POR-modellen står P för population, O står för område/fenomen och R står för resultat.

Figur 1: Sökbegrepp på svenska enligt POR-modellen P (Population) O (Område/fenomen) R (Resultat)

Kvinnor med bröstcancer fysisk aktivitet Upplevelser och motivation

Ur POR-modellen valdes de bärande begreppen ut, dessa var: bröstcancer, fysisk aktivitet, motivation och upplevelse. Orden översattes till engelska med hjälp av svensk MeSH som också användes för att finna lämpliga synonymer till sökorden. De två databaser som har använts i litteratursökningen var CINAHL och PubMed. CINAHL är en databas som har inriktning på omvårdnad medan PubMed har inriktning på det medicinska perspektivet (Forsberg & Wengström 2016). En sökning med sökorden och de booleska termerna AND och OR har tillämpats i båda databaserna. Den booleska termen OR användes för synonymer och AND för att addera sökblocken. I databaserna användes ämnesorden MH i CINAHL och MeSH i PubMed, vilket står för Medical Subject Headings. Fritextsökningar gjordes också i kombination med ämnesorden (a.a.). Sökningar som användes för att finna lämpliga artiklar till resultat finns beskrivet i bilaga 1.

Sökord

Nedan presenteras de sökord som användes i databassökningarna.  Breast neoplasms OR Breast cancer

 Physical activity OR Exercise  Qualitative  Experie* OR Experiences Inklusionskriterier  Kvalitativa studier  Kvinnor  > 18 år

 Bröstcancerbehandling (kurativ, adjuvant, neoadjuvant och palliativ)  Efter bröstcancerbehandling

 Fysisk aktivitet

 Vetenskapliga artiklar tillgängliga i Malmö Universitets databaser i fulltext

 Vetenskapliga artiklar från 2004–2019  Peer reviewed

Urvalsprocessen

En del av metoden för att få fram relevant litteratur till litteraturstudien var urvalsprocessen. Urvalsprocessen bestod av noggrann granskning av totalt 303 titlar, där många artiklar valdes bort eftersom de inte var relevanta för

litteraturstudiens syfte. Efter granskning av titlar lästes 39 abstrakt som ansågs vara relevanta. Av 39 lästa abstrakt valdes 21 vetenskapliga artiklar ut till att läsas i fulltext, där sedan 18 artiklar kom att kvalitetsgranskas, av de 18 artiklar som granskades valdes 10 artiklar ut som erhöll högst kvalité, detta redovisas i tabell 4, bilaga 1. Urvalsprocessen genomfördes enskilt av båda författarna för att sedan

tillsammans diskutera de utvalda artiklarnas relevans till studien och tillsammans välja ut lämplig litteratur.

Kvalitetsgranskning

De vetenskapliga artiklar som valdes ut från urvalsprocessen och används i litteraturstudien granskades av författarna, två oberoende granskare enligt SBUs kvalitetsgranskningsmall, bilaga 5 (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering 2019). Kvalitetsgranskningsmallen har inte modifierats utan användes i sin helhet. Kvalitetsgranskning enligt SBUs granskningsmall gjordes av samtligt utvalda artiklar enskilt av båda författarna. För att få förståelse av artiklarna och dess innehåll lästes de flera gånger enskilt för att sedan diskuteras tillsammans. De vetenskapliga artiklarna som grundar resultatet i litteraturstudien har bedömts hög kvalité respektive medelhög kvalité. Artiklar med låg kvalité inkluderades inte. Bedömningen gjordes med hjälp SBUs handbok tabell 8.5 ”värdering och syntes av studier utförda med kvalitativ analysmetodik”. Författarparet gick igenom tabellens alla nio kvalitetskriterier för att bedöma kvalitét av artiklarna till hög-, medelhög-, samt låg kvalité. De kriterier som ansågs vara av betydelse enligt författarna var syfte, metod, tydligt resultat samt en tydligt presenterad analys som var kopplad till resultat och insamlad data. Det som gjorde att sex av artiklarna bedömdes till hög kvalité var att de uppfyllde alla punkter i

kvalitetsgranskningsprotokollet samt att de alla delar var tydligt beskrivna. De fyra som bedömdes till medelhög kvalité uppfyllde inte alla punkter, där vanligtvis författarnas förförståelse inte diskuterades samt att det förekom otydligheter i urvalsprocessen. Sammanställning av artiklarna finns i artikelmatriser i bilaga 2.

Analys

För att få en sammanställning av artiklarnas resultat användes Forsbergs och Wengströms (2016) innehållsanalys som sker i fem steg. Vilket innebär att när artiklarna analyserades kom olika kategorier fram ur texterna . Med hjälp av innehållsanalys bearbetades och analyades data. Det första steget i

analysprocessen var att läsa artiklarna flertalet gånger för att få en djupare förståelse om vad texterna handlade om. Sedan markerades olika meningar och stycken som var relaterat till denna litteraturstudies syfte. Det andra steget var att texternas innehåll kodades för att skapa kategorier. Skapandet av kategorier tydliggjorde skillnader och likheter som fanns i artiklarna. Det gjordes för att diskutera fram lämpliga huvudkategorier för denna litteraturstudie (a.a.). Huvudkategorier i resultatet som framkom var: upplevelser av fysisk aktivitet, hinder som begränsar till fysisk aktivitet och upplevelser av motivation till fysisk aktivitet.

RESULTAT

De tio utvalda artiklarna i resultatet analyserades och sammanställdes. Alla tio artiklar i litteraturstudien har baserats på studier av kvalitativ ansats. Deltagare i de olika studierna varierade mellan 6–45 personer. Studierna som användes var utförda i Sverige, Kanada, Australien, Nederländerna, Norge, Danmark och Kalifornien. Det samlade resultatet av de tio artiklarna redovisas i olika kategorier

och underkategorier som framkom efter analysprocessen. Sex av studierna som användes har bedömts till hög kvalité och resterande fyra studier har bedömts till medelhög kvalité. Fem av studierna handlade om kvinnors upplevelser av fysisk aktivitet som genomgått behandling mot bröstcancer och fem studier handlade om upplevelser av fysisk aktivitet under pågående behandling för bröstcancer. Det som framkom gemensamt i studierna var att där fanns olika upplevelser av fysisk aktivitet under och efter behandling. Några studier var baserade på gruppträning medan andra fokuserade på individuell träning. Huvudkategorier som

identifierades utifrån innehållsanalysen av Forsberg och Wengström (2016) var: Upplevelser av fysisk aktivitet, hinder som begränsar till fysisk aktivitet och upplevelser av motivation till fysisk aktivitet.

Tabell 5: Kategorier enligt innehållsanalysen

Kategorier Upplevelser av fysisk aktivitet Hinder som begränsar till fysisk aktivitet Upplevelser av motivation till fysisk aktivitet

Underkate gorier Studier Fysisk aktivitet medförde medveten het om hälsa Fysisk aktivitet medförd e självkän sla och självför-troende Biverk-ningar som hindrar till fysisk aktivitet Omgivni ngsfakto rer som utgör hinder Informat ion om fysisk aktivitet Närstå -endes betyde lse för motiva tion Gruppens betydelse för motivation Teknisk a hjälpme del som motivati on Adamsen m.fl. (2017) X X X X X X X Backman m.fl. (2015) X X X X X Balneaves m.fl. (2014) X X X X X Bulmer m.fl. (2012) X X X Henriksson m.fl. (2015) X X X X X X Larsson m.fl. (2008) X X X X X Terranova m.fl. (2016) X X X X Vassbakk-Brovold m.fl. (2018) X X X X X Wu m.fl. (2019) X X Wurz m.fl. (2014) X X X X X

Upplevelser av fysisk aktivitet

I studierna framkom det olika upplevelser av att vara fysiskt aktiv under och efter bröstcancerbehandling. Det som förekom var framförallt upplevelser om

självkänsla, självförtroende samt en ökad medvetenhet om hälsa.

Fysisk aktivitet medförde medvetenhet om hälsa

Många kvinnor som deltagit i fysisk aktivitet under eller efter behandlingen har inspirerats till att fortsätta vara fysiskt aktiva trots deras cancerdiagnos (Backman m.fl. 2015; Bulmer m.fl. 2012). Det skapades en positiv upplevelse på grund av att kvinnorna fick en ökad medvetenhet kring vikten av en hälsosam livsstil (Adamsen m.fl. 2017; Backman m.fl. 2015; Bulmer m.fl. 2012; Terranova m.fl. 2016; Vassbakk-Brovold m.fl. 2018; Wu m.fl. 2019). Att fokusera på hälsa istället för sjukdom upplevdes som en stor del i återhämtningen (Backman m.fl. 2015; Wurz m.fl. 2014). Något som också upplevdes positivt var att deltagarna blev behandlade som friska personer och inte som cancerpatienter (a.a.).

Kvinnorna fick med hjälp av den fysiska aktiviteten under och efter behandling en känsla av att livet fortsatte som vanligt med normala rutiner, vilket blev ett sätt att komma i form som i sin tur ansågs vara bra för välbefinnandet (Backman m.fl. 2015; Bulmer m.fl. 2012; Larsson m.fl. 2008). Fysisk aktivitet upplevdes som en känsla av att få känna sig som vanligt igen (Bulmer m.fl. 2012).

De fysiska hälsofördelarna upplevdes positivt där muskelstyrka, humör och energinivå påverkades positivt (Henriksson m.fl. 2016; Wurz m.fl. 2014). Kvinnorna som deltog i studien av Bulmer m.fl. (2012) upplevde att den fysiska aktiviteten fick dem att må bättre. En del av kvinnorna uttryckte att de fick mer energi, styrka och medgörlighet medan andra kvinnor upplevde förbättringar i humöret, sömnmönster, mag- och tarmkanalen samt ökad kognitiv förmåga (a.a.).

Fysisk aktivitet medförde självkänsla och självförtroende

Självförtroende och självkänsla beskrevs som betydelsefullt för måendet

(Adamsen m.fl. 2017; Backman m.fl. 2015; Balneaves m.fl. 2014; Larsson m.fl. 2008; Wurz m.fl. 2014; Terranova m.fl. 2016). Att tro på sig själv, sin egen

fysiska och psykiska kapacitet samt strävan efter att nå nya mål hade betydelse för den positiva upplevelsen av fysisk aktivitet. Drivkraften till att vara fysiskt aktiv var rädslan för negativa biverkningar av bröstcancerbehandlingen samt viljan att återgå till sin normala aktivitetsnivå (Larsson m.fl. 2008). Kvinnorna beskrev att upplevelsen av fysisk aktivitet kunde ses som en kamp. Kvinnorna uttryckte att lyssna på sina kroppssignaler samt vara medveten om sina begränsningar när det kommer till smärta och eventuella bakslag i behandlingen var svårt att acceptera (a.a.). Träningen skulle inte överdrivas och förändringar i måendet behövde accepteras. Kvinnor som behandlades för bröstcancer upplevde ett behov av att bli medvetna om och lita på sina egna känslor för att kunna uppmärksamma hur mycket kroppen klarade av (a.a.). Att kunna vara fysisk aktiv trots sin sjukdom gav kvinnorna en känsla av stolthet (Adamsen m.fl. 2017; Bulmer m.fl. 2012). Kvinnorna beskrev i flera av studierna hur fysisk aktivitet ingav en känsla av att kunna påverka sin hälsa genom aktiv delaktighet då de under den medicinska behandlingen inte upplevde samma förmåga att kunna vara delaktiga (Adamsen m.fl. 2017; Backman m.fl. 2015; Bulmer m.fl. 2012; Vassbakk-Brovold m.fl. 2018).

Fysisk aktivitet under behandlingsperioden upplevdes kunna minska symtom som till exempel fatigue, yrsel, andfåddhet, ökad kognitiv förmåga samt att det gav en

känsla av harmoni i hela kroppen (Backman m.fl. 2015). Att vara fysiskt aktiv under behandling upplevdes positivt då det upprätthåller fysisk funktion och ökad kroppskoordination samt upplevelse av att känna sig mindre känslomässigt påverkad (a.a.). Det framkom att kvinnorna upplevde överväldigande stressnivåer som varierade mellan mild ångest till perioder av depression under

cancerbehandlingen, speciellt de kvinnor som hade små barn (Bulmer m.fl. 2012). Genom fysisk aktivitet upplevde kvinnorna att deras ångest minskade, rädslan av att dö minskade samt att det inte var emotionellt utmattade utan att de kunde vara positiva och glada framför närstående (a.a.)

Hinder som begränsar till fysisk aktivitet

I studierna framkom det att biverkningar och omgivningsfaktorer kunde ha en negativ inverkan på upplevelsen av fysisk aktivitet.

Biverkningar hindrar fysisk aktivitet

Upplevelser av negativa biverkningar från behandling för bröstcancer uppgavs begränsa och hindra många kvinnor till fysisk aktivitet (Adamsen m.fl. 2017; Backman m.fl. 2015; Balneaves m.fl. 2014; Vassbakk-Brovold m.fl. 2018; Wurz m.fl. 2014). De vanligaste biverkningarna som beskrevs var fatigue, illamående, infektioner, smärtsamma leder och muskler, mag-och tarmproblematik samt generell känsla av svaghet (Adamsen m.fl. 2017; Backman m.fl. 2015; Balneaves m.fl. 2014; Vassbakk-Brovold m.fl. 2018; Wurz m.fl. 2014), dessa biverkningar gjorde att vissa deltagare kände sig eländiga, arga och omotiverade (Terranova m.fl. 2016). Biverkningarna från de olika behandlingarna upplevde en del kvinnor som hinder till att vara fysiskt aktiva, däremot utvecklade de själva olika strategier för att ha möjlighet samt öka motivationen att utöva fysisk aktivitet (Henriksson m.fl. 2016; Wurz m.fl. 2014). Dessa strategier var bland annat individuella mål som bland annat innefattade olika strategier för att upprätthålla energinivån (a.a.). I studien av Backman m.fl. (2015) beskrevs det att symtom och biverkningar som uppstår i relation till behandlingen blev mer framträdande ju längre behandlingen pågått samt att återhämtningen efter varje behandlingstillfälle blev längre. Det var inte endast de fysiska svagheterna som förvärrades utan även psykiska som till exempel mental och kognitiv svaghet (a.a.). De psykiska svagheterna sågs som ett problem eftersom kvinnorna mentalt skulle kunna vara delaktig under träningen för att kunna förstå och utföra övningar på ett säkert sätt (Balneaves m.fl. 2014). Detta bidrog till att kvinnorna fick pausa den fysiska aktiviteten i tre till fem dagar då den kändes svår och jobbig att genomföra (Adamsen m.fl. 2017; Backman m.fl. 2015). Vissa kvinnor valde även att minska på sin fysiska aktivitetsnivå relaterat till sin cancerdiagnos (Vassbakk-Brovold m.fl. 2018). Däremot uppgav kvinnorna att biverkningarna inte blev värre av den fysiska aktiviteten (Adamsen m.fl. 2017).

Känslan av att ha influensa eller förkylningsliknande symtom gjorde att kvinnorna inte ville delta i gruppbaserade träningar för att skydda andra deltagare med eventuellt nedsatt immunförsvar under pågående cancerbehandling (Wurz m.fl. 2014). Efter kirurgisk behandling uppstod fysiska begränsningar (Larsson m.fl. 2008). Det var inte något som kvinnorna upplevde som något hinder för att delta i gruppbaserad aktivitet men däremot utgjorde det hinder för att utföra fullständiga övningar och därav skulle övningarna anpassas individuellt, vilket kunde upplevas som svårt (a.a.).

Omgivningsfaktorer som utgör hinder

Upplevelser av att omgivningsfaktorer som tid, tillgång till träningsanläggning och avstånd utgjorde hinder till att vara fysiskt aktiv (Backman m.fl. 2015; Balneaves m.fl. 2014; Henriksson m.fl. 2016; Larsson m.fl. 2008; Vassbakk-Brovold m.fl. 2018; Wurz m.fl. 2014). Larsson m.fl. (2008) och Wurz m.fl. (2014) beskrev att det var svårt att hålla igång då det inte ansågs finnas tillräckligt med tid. Prioritering av familj och vänner ansågs vara en bidragande faktor till att fysisk aktivitet åsidosattes (Vassbakk-Brovold m.fl. 2018). I det gruppbaserade träningsprogrammet var det en del kvinnor som återgått till arbete och de såg ett hinder att delta eftersom gruppträningen var mitt på dagen och dessa kvinnor hade då svårt att ta sig ifrån arbetet (Wurz m.fl. 2014). Var de lediga deltog kvinnorna gärna i gruppträningen (a.a.).

I relation till sin cancerdiagnos fick vissa kvinnor insikt i att deras eget välmående var mest betydelsefullt och därav strukturerade om sitt arbete. Vissa valde att arbeta mindre medan andra ändrade arbetsuppgifter för att få mindre ansvar för att kunna prioritera sig själv (Adamsen m.fl. 2017). I studien av Backman m.fl. (2015) framkom det att prioriteringen till fysisk aktivitet var svår då familjelivet ställer en del krav. Trots detta så berättar kvinnorna att de med tiden lärde sig prioritera eftersom de kände till fördelar och positiva effekter av att vara fysiskt aktiv (a.a.). Bristande motivation på grund av krävande behandlingar gjorde att en del kvinnor valde att skjuta upp sin livsstilsförändring tills behandlingen var färdig (Vassbakk-Brovold m.fl. 2018). Under tiden behandlingen pågick fokuserade de istället på det som ansågs vara första prioritet så som familj och vänner (a.a.). Svårigheter med att organisera tillvaron med familj och arbete var en utmaning när träningen förväntades utföras två till tre gånger i veckan (Balneaves m.fl. 2014).

Upplevelser av motivation till fysisk aktivitet

För många kvinnor ändrades nivån av att vara fysiskt aktiv i relation till behandling för bröstcancer (Terranova m.fl. 2016). Det berodde framförallt på biverkningar som minskad energi på grund av cytostatikabehandling. Att få professionell hjälp med fysisk aktivitet ökade motivationen till livsstilsförändring. Med motivation till förändring så upplevdes inte det speciellt svårt att genomföra. Det svåraste att upprätthålla var självkontrollen (a.a.). Det upplevdes även

ansträngande att träna till en början men genom att kvinnorna såg resultat ökade motivationen och orken till att fortsätta kämpa (Balneaves m.fl. 2014). Andra motiverande faktorer var önskan om att inte enbart hjälpa sig själv utan i

framtiden kunna hjälpa andra i samma eller liknande situation. Att känna hälsa var upplevelsen av när patienten kunde leva sitt liv utan några större fysiska, psykiska eller sociala begränsningar. Fysisk aktivitet var ett sätt som kunde uppfylla

känslan av att inte vara begränsad (Backman m.fl. 2015; Balneaves m.fl. 2014).

Information om fysisk aktivitet

Kvinnor som blivit diagnostiserade med bröstcancer upplevde en hög nivå av förtroende för sjukvårdspersonalen gällande informationen de fick om fördelarna med att vara fysiskt aktiv under och efter behandling (Henriksson m.fl. 2016). Informationen innehöll även fakta om hinder och hur övningar kunde utföras vilket skapade förståelse samt förtroende och därav motiverade till en mer aktiv livsstil under och efter behandling för bröstcancer (Adamsen m.fl. 2014; Bulmer m.fl. 2012). Med hjälp av den givna informationen kunde ovisshet som skapade

ångest och gav fysisk aktivitet en negativ bild reduceras (Henriksson m.fl. 2016). Kvinnor som nyligen diagnostiserats med bröstcancer uttryckte att det var mycket information som gavs, både om diagnos och behandling samtidigt (Vassbakk-Brovold m.fl. 2018). Därav ska informationen som ges anpassas, så att informationen blir givande och tydlig samtidigt som den inte ska upplevas överväldigande (a.a.). Information i tidigt skede om de positiva effekterna om fysisk aktivitet samt att det finns evidens på att regelbunden fysisk aktivitet kan reducera risken för återfall beskrev kvinnorna som betydelsefullt (Backman m.fl. 2015).

Närståendes betydelse för motivation

En motiverande faktor till fysisk aktivitet var att familj och vänner var delaktiga och medverkade tillsammans för stöttning (Adamsen m.fl. 2017; Terranova m.fl. 2016). Att få hela familjen och vänner involverade till en hälsosam livsstil upplevdes som positivt till att hålla kvar motivationen på lång sikt (Balneaves m.fl. 2014). Närstående till kvinnor som drabbats av bröstcancer beskrevs ofta som överbeskyddande och vill hjälpa till med olika vardagsuppgifter, det i sin tur gav en hämmande effekt på den fysiska aktiviteten för den cancersjuka

(Henriksson m.fl. 2016). Oron från närstående beskrevs också som en bidragande faktor till minskad stöttning relaterat till okunskap om vilken effekt fysisk

aktivitet hade vid behandling för bröstcancer (a.a.).

Gruppens betydelse för motivation

Gruppträning och träning tillsammans med andra patienter upplevdes positivt enligt Adamsen m.fl. (2017), Backman m.fl. (2015), Henriksson m.fl. (2016) och Wurz m.fl. (2014). De goda möjligheterna till socialt nätverk, träffa nya

människor, umgås och skapa god gemenskap upplevdes som värdefullt för de som deltog i någon form av gruppträning (Adamsen m.fl. 2017; Wurz m.fl. 2014). Deltagarna beskrev även emotionella fördelar med att träna i grupp (Adamsen m.fl. 2017). Vänskap som växte fram ur gruppträningen upplevdes som peppande och motiverande till fortsatt fysisk aktivitet (Adamsen m.fl. 2017). Att träna tillsammans med andra likasinnade personer framkom i fyra av studierna som en motiverande faktor (Adamsen m.fl. 2017; Backman m.fl. 2015; Larsson m.fl. 2008; Wurz m.fl. 2014). Känsla av osäkerhet av att bära peruk, inte ha något hår samt en förändrad kropp på grund av sjukdom gjorde att kvinnorna hellre tränade tillsammans med andra som också var i liknande situation (Backman m.fl. 2015). Att träna med andra som också var drabbade av cancer beskrevs som motiverande eftersom det framkom en känsla av gemenskap och bekvämlighet där ingen behövde känna sig ensam eller vara rädd för att prata om sina upplevelser. Alla som drabbats av bröstcancer visste hur smärtsamt det var och hade därför förståelse för varandras tillstånd (Adamsen m.fl. 2017; Wurz m.fl.2014).

Stödet från både deltagare, familj, arbetskamrater och vårdpersonal upplevdes vara betydelsefullt (Backman m.fl. 2015). Att få möjlighet att träna under arbetstid samt träffa andra kvinnor med bröstcancer upplevdes som positivt. Stödet från sjukvårdspersonal gav kvinnorna en känsla av säkerhet när de fick tydliga råd om hur de skulle träna i relation till omständigheterna utefter deras tillstånd (a.a.). Träna där det fanns tillgång till vårdpersonal som kunde ge råd, vägledning och motivera kvinnorna ökade känslan av trygghet och säkerhet (Backman m.fl. 2015; Balneaves m.fl. 2014). Henriksson m.fl. (2016) beskrev att möjlighet till professionell hjälp gällande fysisk aktivitet kunde öka motivationen för deltagarna eftersom känslan av trygghet samt säkerhet stärktes.

Tekniska hjälpmedel som motivation

Upplevelsen av tekniska hjälpmedel i form av ett aktivitetsarmband som var knuten till en applikation i telefonen undersöktes för att öka motivationen till fysisk aktivitet (Wu m.fl. 2019). Upplevelsen av att använda hjälpmedel beskrev kvinnorna öka deras insikt i sin livsstil. Kvinnorna blev medvetna om sin

inaktivitet och därmed motiverade till att röra på sig mer. Aktivitetsarmbanden skickade ut personliga meddelande om framsteg för att motivera till fortsatt fysisk aktivitet, vilket uppskattades av kvinnorna. Något som kunde upplevas som negativt var att aktivitetsarmbanden endast mätte steg och därav blev annan form av träning så som cykling och simning inte mätt på korrekt sätt (a.a.).

DISKUSSION

Diskussionsdelen i litteraturöversikten är uppdelad i metoddiskussion och resultatdiskussion.

Metoddiskussion

Den metod som valdes att användas till litteraturstudien var kvalitativ

studiedesign. Det valdes eftersom forskaren fokuserar på att lyfta fram förståelse av människan och studera deras erfarenheter (Billhult & Henricson 2017). När upplevelser, erfarenhet eller förståelse ska identifieras är det kvalitativa studier som tillämpas, eftersom kvalitativa metoder beskrivs som ett sätt att komma närmre individen (Kjellström 2017). Resultatet av en kvalitativ studiedesign framställs av olika personers upplevda erfarenheter av till exempel upplevelser (Billhult & Henricson 2017). Eftersom syftet var att belysa bröstcancerpatienters upplevelser av att vara fysiskt aktiv under och efter behandling samt vad som motiverar till fysisk aktivitet så ansågs det finnas fler fördelar med att använda sig av kvalitativ forskning till resultatet.

En litteraturstudie med kvalitativ studiedesign har gjorts eftersom syftet var att skapa en översikt och belysa upplevelser av fysisk aktivitet under och efter bröstcancerbehandling samt vad som motiverar till fysisk aktivitet. Fördelarna med litteraturstudie är ökad kunskap och förståelse inom det specifika

kunskapsområdet som undersökts. En nackdel med denna form av studie kan vara ifall relevant forskning inom det valda området skulle vara begränsad.

Författarparet hade gärna gjort en egen intervjustudie för att själva undersöka ämnet, det valdes bort då mer tid hade krävts till att utföra en empirisk studie. Med tanke på tiden till att genomföra detta arbete så valdes en litteraturstudie med kvalitativ metod framför empirisk studie. De kvalitativa studier som använts i litteraturstudien bestod till av intervjuer. Kvalitativa studier kan också bestå av berättelser eller deltagande observationer med ett mindre antal deltagare än vid kvantitativa studier (Danielsson 2017).

Litteratursökning

Vid val av sökord togs de bärande begreppen ut i relation till syftet. I

översättningen från svenska till engelska hittades synonymer till varje ord där det säkerställdes att betydelsen var densamma. Det gjordes för att inte få andra betydelser av orden, vilket författarparet anser vara en fördel för att

litteratursökningen skulle ge artiklar som var relevanta till ämnet. Nackdelen som kan ses med det var att översättningarna blir väldigt begränsade och att eventuellt ord valts bort som skulle kunna ge fler relevanta artiklar. I början av sökningen upplevde författarna till studien att användning av ordet upplevelse som ett sökord kunde vara en nackdel eftersom upplevelse är individuellt och kan uttryckas på flera olika sätt. Innan det bestämdes vilka sökningar som gav flest relevanta sökningar tillämpades olika fritextsökningar. Svensk MeSH beskrev ”life change events” som synonym till ”experience” vilket inte ansågs vara passande till syftet. MeSH termen i sökblocket om upplevelse valdes på så sätt bort. Nackdelen med att utesluta ”life change events” kan vara att all relevant data inte har identifierats. Ifall denna litteraturstudie skulle gjorts om idag skulle författarna av

litteraturstudien tillämpat fler sökningar för sökordet upplevelse.

Databaser som var relevanta för syftet i litteraturstudien sågs över innan sökningar påbörjades. En fördel med att se över de olika databaser som kunde vara relevanta var för att minska risken till att litteratur som inte berörde ämnet skulle behöva analyseras. En brist i att endast välja två databaser kunde vara att antalet artiklar blir begränsade. Flera av studierna återkom i båda databaserna CINAHL och PubMed i de olika sökningarna med varierande sökord och avgränsningar. Det gjordes ytterligare en sökning i CINAHL då artiklar exkluderats från

litteraturstudien och ny litteratur behövdes. Den senaste artikelsökningen från CINAHL som presenteras i tabell 2, gjordes likadan i PubMed men presenteras inte då ingen ny litteratur valdes ur den sökningen. Att få återkommande studier i sökningarna trots varierande sökord samt avgränsningar ansågs öka

trovärdigheten i litteraturstudien (Henricson 2017). Det behöver inte alltid vara en fördel med återkommande artiklar i olika sökningar utan det kunde även begränsa antalet relevanta artiklar som i sin tur kunde bidra till ett begränsat resultat. Resultatet i denna litteraturstudie ansågs inte påverkats negativt eftersom de artiklar som har använts haft liknande resultat.

Inklusionskriterier

I inklusionskriterierna inkluderades kvalitativa studier eftersom det var

upplevelser som undersöktes i artiklarna. De utvalda artiklarna var i fulltext och tillgängliga i Malmö Universitets databaser. Begränsningar i artikelsökningar gjordes även till att endast använda artiklar som var ”peer reviewed” eftersom de artiklar var vetenskapligt granskade och det i sin tur ökar trovärdigheten till resultatet.

Det valdes att avgränsa årtalen i artiklarna till 15 år eftersom det fortfarande skulle vara relevant, användbar och trovärdig forskning. Utan begränsning i årtal i PubMed och CINAHL blev sökträffarna alldeles för många samt att många artiklar handlade om cancer i allmänhet och inte enbart bröstcancer. Dock kan avgränsningen i tid ha begränsat användbara studier. Om äldre studier valt att användas kunde resultatet sett annorlunda ut med eventuellt fler synvinklar på hur fysisk aktivitet upplevdes av kvinnorna. Författarparet hade valt att ta bort

avgränsningen i tid om denna studie skulle göras igen för att få ett bredare resultat.

Urvalsprocessen

Flertalet vetenskapliga artiklar valdes bort då det inte svarade på studiens syfte. De artiklar som valdes bort var bland annat kvantitativa studier, studier med låg kvalité och artiklar som inte uppfyllde inklusionskriterierna. Båda författarna har

läst och granskat alla artiklar för att säkerställa att inklusionskriterierna

uppfylldes. En fördel med att författarna läst enskilt var att olika tolkningar av artiklarna har diskuterats för att inte exkludera relevant litteratur.

Kvalitetsgranskning

Fördelen med att granskning av de vetenskapliga artiklarna skett enskilt av oss två oberoende granskare var att misstolkning av innehållet i texterna minskat då artiklarna sedan har diskuterats tillsammans. Det styrker reliabiliteten av resultatet (Polit & Beck 2014). Kvalitetsgranskningen gjordes enskilt enligt SBU:s

granskningsmall (2019) vilket bidrog till ökad tillförlitlighet av artiklarnas trovärdighet. Kvaliteten på varje artikel har genom diskussion utifrån SBU:s kvalitetsbedömning använts för att få fram studiernas kvalitét. Artiklarna i denna litteraturstudie har bedömts till hög respektive medelkvalitét. Fördelen med att ha granskat artiklarna och diskuterat dess relevans var att litteraturstudien inte haft med artiklar med låg kvalité, vilket i sin tur styrker trovärdigheten i

litteraturstudien (Polit & Beck 2014). SBU:s kvalitetsbedömning användes då författarparet ansåg det var ett lätt verktyg att använda för att få en god översikt på de olika artiklarnas innehåll. När artiklarna lästes var det lätt att fastna i innehållet och inte se helheten, därav var SBU:s kvalitetsbedömningsprotokoll bra då det gav en helhet på de utvalda artiklarna samt att det underlättade värderingen av artiklarnas kvalité.

Analys

För att analysera innehållet i artiklarna användes Forsberg och Wengströms (2016) analysmetod som bestod av fem steg. Fördel med denna analysmetod var framförallt att få struktur på arbetet (a.a.). Alla vetenskapliga artiklar till denna litteraturstudie innehöll två gemensamma nyckelord, bröstcancer och fysisk aktivitet. Av den anledningen ansågs de valda artiklarna som relevanta till studiens syfte. Det framkom både likheter och skillnader i de vetenskapliga artiklarna, att analysera kvalitativa studier kräver därför tolkning. Enligt Forsberg och Wengström (2016) beskrevs det omöjligt att vara objektiv när tolkning av innehåll i text görs. Författarparet ansåg att objektivitet kan ses som en svaghet i litteraturstudiens resultat eftersom innehållet har tolkats. Under arbetets gång eftersträvade författarparet objektivitet där inte förförståelse skulle påverka. Förförståelsen om bröstcancer och fysisk aktivitet var för författarparet relativt liten där den mesta låg i förväntan på de positiva upplevelserna av att vara fysiskt aktiv under och efter onkologisk behandling. Förförståelsen diskuterades innan studien påbörjades för att författarparet skulle ha en så neutral inställning som möjligt under arbetets gång.

Eftersom forskning om bröstcancer är ett stort område i allmänhet så förväntades fler artiklar om fysisk aktivitet vid bröstcancer. Dock är fysisk aktivitet under onkologisk behandling relativt nytt, eftersom fysisk aktivitet inte alltid varit en självklarhet under behandling. Tidigare har det varit vila som rekommenderats till patienter under onkologisk behandling (Johnsson 2011). Författarna av

litteraturstudien ansåg att det var viktigt med en ökad kunskap om patienters upplevelser. Patientens upplevelser har betydelse för att sjuksköterskan ska kunna arbeta personcentrerat och hjälpa till att kunna öka medvetenheten om den fysiska aktivitetens betydelse under och efter behandling för bröstcancer.

Resultatdiskussion

Litteraturstudiens syfte var att belysa bröstcancerpatienters upplevelser av att vara fysiskt aktiva under och efter behandling samt vilka faktorer som kan motivera till fysisk aktivitet. Det gjordes genom sammanställning av resultat från tio

kvalitativa studier. I resultatet av litteraturstudien framkom det olika upplevelser av fysisk aktivitet samt olika motivationsfaktorer till fysisk aktivitet vilket var av vikt att belysa. Dessa tre kategorier framkom efter läsning och sammanställning av artiklar och därav uppdagades tre huvudkategorier. Den första beskrev

upplevelser av fysisk aktivitet, den andra beskrev hinder som begränsar till fysisk aktivitet och den tredje beskrev upplevelser av motivation till fysisk aktivitet. I denna del diskuteras resultatet i relation med tidigare forskning.

Uppmuntran och stöd till fysisk aktivitet

I resultatet av litteraturstudien beskrevs vikten av uppmuntran och stöd för kvinnor som genomgår eller har genomgått behandling för bröstcancer (Adamsen m.fl. 2017; Backman m.fl. 2015; Balneaves m.fl. 2014; Terranova m.fl. 2016; Wurz m.fl.2014). Det kunde vara uppmuntran eller stöd från familj och närstående, sjukvårdspersonal eller personer i samma situation för att öka

motivationen och den positiva upplevelsen av fysisk aktivitet (a.a.). Detta styrks i studien av Yim Loh m.fl. (2010) där kvinnor som genomgått onkologisk

behandling för bröstcancer beskrev att familjemedlemmars uppmuntran kunde motivera till fortsatt fysisk aktivitet såväl under som efter behandling. Det innebär att information om fysisk aktivitet även når fram till patientens anhöriga, muntlig såväl som skriftlig. Det går inte att undvika de olika hinder som begränsar kvinnor med bröstcancer att genomföra eller delta i fysisk aktivitet. Det var

biverkningarna från de onkologiska behandlingarna som var den huvudsakliga orsaken till att personer avstod från fysisk aktivitet (Adamsen m.fl. 2017;

Backman m.fl. 2015; Balneaves m.fl. 2014; Vassbakk-Brovold m.fl. 2018; Wurz m.fl.2014).

Av resultatet i litteraturstudien framkom det att fördelar av fysisk aktivitet väger större än nackdelarna. Gruppträning upplevdes skapa en ökad trygghet, god gemenskap samt ökat självförtroende (Adamsen m.fl. 2017; Backman m.fl. 2015; Henriksson m.fl. 2016; Wurz m.fl.2014). Gruppträning under behandling för bröstcancer eller efter behandling är idag inte tillgänglig för alla patienter vilket är synd. Troligtvis hade många uppskattat en förändring kring detta. Deltagande i gruppträning bidrar till flera positiva psykosociala upplevelser som till exempel att få känna tillhörighet av att vara en del av en grupp (Yim Loh m.fl. 2010). Det beskrevs även att motivation av träning tillsammans i grupp samt stödet som träningen i grupp gav var betydelsefullt för att vara mer fysiskt aktiv och leva mer hälsosamt (Catt m.fl. 2018). Kunskap om upplevelser av fysisk aktivitet från kvinnorna som deltagit i de olika studierna skapade en förståelse om hur det var att vara fysiskt aktiv trots behandling. Resultatet av litteraturstudien skapade också en förståelse om hur betydelsefullt det var för kvinnorna att få möjlighet till att träna tillsammans med andra som också genomgått eller genomgick

bröstcancerbehandling.

Fysisk aktivitet i relation till biverkningar och hinder

Biverkningar som upplevdes som hinder och begränsningar till att vara fysiskt aktiv var framför allt fatigue, smärta i leder och muskler samt allmän

sjukdomskänsla (Catt m.fl. 2018). För att kunna vara fysiskt aktiv måste dessa begränsningar övervinnas och accepteras beskrev kvinnorna i studien (a.a.). Som

sjuksköterska kan det vara relevant att vara medveten om att fysisk aktivitet inte förvärrar biverkningar som kan upplevas av patienter under behandling. Fysisk aktivitet kan hjälpa till att förbättra återhämtningen samt att det inte finns någon evidens på att fysisk aktivitet skulle vara skadligt (FYSS 2016b). Fatigue beskrevs som en vanlig biverkning och symtom i relation till behandling. Fatigue har visat sig minska under onkologisk behandling ifall patienten har möjlighet till att vara fysiskt aktiv (Backman 2017). För att få bröstcancerpatienter fysiskt aktiva är det med fördel att sjuksköterskan har kunskap om hur tidigare bröstcancerpatienter upplevt fysisk aktivitet såväl under som efter behandling. Med den kunskapen kan sjuksköterskan informera om både positiva och negativa upplevelser. Fysisk aktivitet är bra vid all form av cancersjukdom, det kan därför vara av stor vikt att veta vad specifikt bröstcancerpatienter upplever för att kunna skapa mer

trovärdighet och trygghet för just denna patientgrupp. Det framkom tydligt att bröstcancerpatienter önskade att fysisk aktivitet var en del i vårdprogrammet för bröstcancerbehandling, då önskemål om att i framtiden kunna hjälpa andra

patienter som drabbats (Backman m.fl. 2015; Balneaves m.fl. 2014). Enligt World Health Organization (2019) kan fysisk inaktivitet vara en riskfaktor till att drabbas av bröstcancer. Därav ökar vikten av stöd och uppmuntran till patienter som drabbats av bröstcancer till fortsatt fysisk aktivitet trots sjukdom.

Informationens betydelse för patienter och närstående

Deltagande kvinnor i två av studierna anser att informationen som ges ska

innehålla både information om hinder och fördelar med att vara fysiskt aktiv samt att informationen ska vara tydlig och individanpassad (Adamsen m.fl. 2014; Bulmer m.fl. 2012). Tillämpa och anpassa information utifrån individen ska följas som sjuksköterska eftersom det ingår i de sex kärnkompetenserna där

personcentrerad vård är en kärnkompetens (Cornenwett m.fl. 2007). Det

förmedlas inte endast i sjuksköterskans kärnkompetenser om att patienten ska få individuellt anpassad information utan det står även i hälso-sjukvårdslagen (1982:763) samt förtydligande i patientlagen (2014:821) om vilka krav som ställs på sjuksköterskan och annan sjukvårdspersonal. Eftersom den fysiska

aktivitetsnivån troligtvis kommer att förändras beroende på var patienten befinner sig i sin behandling och vilka biverkningar som uppstår så bör patienten

kontinuerligt vara uppdaterad med ny information. Uppföljning och utvärdering av patientens tillstånd under onkologisk behandling bör göras kontinuerligt för att utefter behov kunna justera patientens aktivitetsnivå och mål.

Närstående kunde vara en av orsakerna till att kvinnorna inte var fysiskt aktiva då närstående var överbeskyddande (Henriksson m.fl. 2016). Närståendes rädsla av att patienten under behandling skulle försämras var en orsak som avskräckte patienter till fysisk aktivitet (Yim Loh m.fl. 2010). Ifall patienten har en hög infektionskänslighet är sjuksköterskan medveten om det och kan informera såväl anhöriga som patienter för att försöka undvika närståendes negativa inverkan på bröstcancerpatienters fysiska aktivitet. Patienters närstående har en betydande roll i vårdandet och kan genom sitt stöd hjälpa bröstcancerpatienter på olika sätt (Socialstyrelsen 2018b). Studien av Holst-Hansson (2018) beskrev också att familj och närstående kunde ha en betydande roll för kvinnor med bröstcancer. Kvinnorna upplevde att det inte sällan kunde bli för mycket, att

familjemedlemmar eller närstående engagerade sig för mycket och nästan övertog vardagssysslorna för de ville hjälpa den bröstcancerdrabbade familjemedlemmen. Hjälpen upplevdes som uppskattad men kvinnorna hade ett eget behov av att

utföra sina egna vardagssysslor för att behålla kontroll över vardagen samt för att kunna kämpa för sin överlevnad mot bröstcancer (a.a.).

Skapa och bibehålla motivation samt delaktighet

Både som sjuksköterska och annan vårdpersonal kan det vara en fördel att ha kunskap om att det finns olika sätt att upprätthålla den fysiska aktiviteten under och efter onkologisk behandling. Att vara medveten om samt kunna ge råd om olika strategier beroende på vad patienten har för önskemål och synpunkter till att vara fysisk aktiv. I två av studierna framkom det att kvinnor utvecklar olika strategier själva för att öka motivationen och kunna vara fysiskt aktiva trots biverkningar (Henriksson m.fl. 2016; Wurz m.fl.2014). Det finns dock en studie som talar emot detta där kvinnorna påstod att strategier som används för att öka överlevnadschanserna vid cancer var att minimera den fysiska aktiviteten och inte alls vara fysiskt aktiva då det ansågs kunna äventyra hälsan (Holst-Hansson 2018). Sjuksköterskan bör i team med patienten och annan vårdpersonal kunna hjälpa till att utforma individuella mål som ska vara möjliga för patienten att uppnå. Att hjälpa patienten få en positiv upplevelse av att fysisk aktivitet kan generera till ökad motivation tror författarparet.

I litteraturstudiens resultat beskrevs positiva upplevelser av att kunna upprätthålla en god fysisk och psykisk funktion samt återfå kontrollen över sig själv och livssituation genom att vara fysisk aktiv. Att få känsla av fysiskt och psykiskt välbefinnande beskrev kvinnorna som betydelsefullt för att kunna leva ett så ”normalt” liv igen, det vill säga leva precis på samma sätt som innan sjukdomen (a.a.). Det framkom även i litteraturstudier att känslan av välbefinnande var som att leva sitt liv utan begränsningar, fysisk aktivitet var en faktor som kunde bidra till känsla av välbefinnande (Backman m.fl. 2015; Balneaves m.fl. 2014). Kvinnor beskrev att fysisk aktivitet gav en känsla av att själv kunna göra något positivt för sin hälsa, genom att de kunde vara delaktiga (Bulmer m.fl. 2012). Deltagarna i studien förklarade att det inte gick att vara delaktig på samma sätt under behandling, därav gav den fysiska aktiviteten känsla av delaktighet och ökat självförtroende (a.a.). Det beskrevs i en annan studie att ökat självförtroende kunde kvinnan få genom stöd och samarbete med sjuksköterskan (Holst-Hansson 2018). Det betyder att den fysiska aktiviteten inte alltid har betydelse för alla bröstcancerpatienter. Kvinnorna beskrev deras trygghet samt delaktighet genom att kunna öppna upp sig och ställa frågor som de inte undvek att göra hemma för att inte förvärra situationen i hemmet eller belasta familjemedlemmarna med besvären (a.a.).

Delaktighet är också något sjuksköterskan måste ha i åtanke genom att hela tiden involvera patienten och anhöriga i vård och behandling. Även acceptera att inte alltid engagera anhöriga för mycket om patienten inte vill, patienten ska alltid vara i centrum. Evidensbaserad vård är också en kärnkompetens i sjuksköterskans yrkesroll som ska tillämpas där väl beprövade metoder som väger störst nytta ska tillämpas (Cornenwett m.fl. 2007). Ifall inget hindrar patienten till att vara aktiv bör sjuksköterskan uppmuntra till fysisk aktivitet (Terranova m.fl. 2016). Viljan hos patienterna själva har betydelse för att lyckas motivera och uppmuntra till fysisk aktivitet (Catt m.fl. 2018). Det kan också angeläget att veta att inte alla har motivationen eller vill vara fysiskt aktiva under eller efter behandling. Att

acceptera det som sjuksköterska då delaktighet och personcentrerad vård är en av sjuksköterskans kärnkompetenser. Att stödja patienten var de än befinner sig i behandlingsprocessen och inte låta de som vill vara aktiva tappa motivation till

fysisk aktivitet på grund av sjukdom eller biverkningar av behandling mot bröstcancer. Informera och motivera genom att som sjuksköterska kunna säga att det är okej att ta paus och vara svag. Alla människor har inte alltid motivation oavsett om de är under behandling eller inte och det är förståeligt och måste accepteras av alla, både patienten själv och av sjuksköterskan.

Tekniskt hjälpmedel som motiverande faktor till fysisk aktivitet

Hjälpmedel i form av aktivitetsarmband knuten till applikation i mobiltelefonen upplevdes i helhet som positivt (Wu m.fl. 2019). Eftersom de flesta i dagens samhälle har tillgång till en mobiltelefon kan det vara ett bra alternativ till bröstcancerpatienter som inte föredrar eller har möjlighet till att delta i gruppträning. Detta bekräftades även i en annan studie där kvinnorna också använt en form av aktivitetsarmband (Nguyen m.fl. 2017). Dem var överens om att motivationen ökade väsentligt när de fick mål i form av antal steg de skulle gå per dag. När målet var uppnått uttryckte kvinnorna att de blev mycket inspirerade och stolta över sin insats (a.a.). Aktivitetsarmbanden kan även underlätta för personer som arbetar om dagarna att vara aktiva på andra tidpunkter än när gruppträningar äger rum, vilket i studien av Wurz m.fl. (2014) sågs som ett hinder. Kvinnorna var väldigt medvetna om hur aktiva de var per dag men inte lika medvetna om deras inaktivitet (Wu m.fl. 2019). Detta framkommer även i en annan studie där kvinnorna visste exakt hur många minuter de varit aktiva per dag men om frågan vändes kunde de inte ge exakt svar (Nguyen m.fl. 2017). De chockades över hur mycket de var inaktiva per dag men samtidigt blev de mer motiverade till fysisk aktivitet för att skapa en förändring. Att få personliga meddelanden som både påminner dem om att röra på sig samt ger komplimanger och peppande meddelanden när kvinnorna utfört fysisk aktivitet var något som både studien av Nguyen m.fl. (2017) och Wu m.fl. (2019) värderade som en hög motivationsfaktor för kvinnorna. För att patienterna ska kunna fortsätta vara fysiskt aktiva är aktivitetsarmbanden bra hjälpmedel då det inte alltid finns möjlighet för sjuksköterskan att kunna motivera när patienten är i hemmet.

KONKLUSION

I litteraturstudien framkom olika upplevelser av att vara fysiskt aktiv under och efter onkologisk behandling. Övervägande var de upplevelser som författarparet anser som positiva, med ökat självförtroende samt känsla av en förbättrad hälsa. Information som innehöll både för- och nackdelar om att vara fysiskt aktiv var något som uppskattades av kvinnorna. Eftersom det gav dem förståelse för betydelsen av fysisk aktivitet och det i sin tur genererade motivation. Det framkom även att kvinnor som var fysiskt aktiva under onkologisk behandling återhämtade sig något snabbare efter behandlingstillfällen än kvinnor som inte var fysiskt aktiva. Olika motiverande faktorer som till exempel närstående, familj och gruppträning upplevdes vara av stor vikt för att fortsätta vara fysiskt aktiv även under de svåraste tiderna under behandlingen. Att kunna göra något själv som var bra åt sin hälsa beskrevs som betydelsefullt. Gruppträningen var framförallt uppskattad av många kvinnor då det gav dem tillfälle att socialisera sig med andra som var eller varit i samma situation. Få prata med andra i grupperna var mycket uppskattat, speciellt om sådant som närstående inte hade samma förståelse för. Även att få träna tillsammans med andra med liknande begränsningar i relation till patientens bröstcancerdiagnos upplevdes som positivt. Kvinnorna upplevde

gemenskap och att de inte kände sig utanför på något sätt som de annars uttryckte att de kunde göra på ett vanligt gym. Upplevelser som begränsade

bröstcancerpatienter till att vara fysiskt aktiva var framför allt biverkningar från sjukdom och behandling. Det bidrog till att kvinnorna inte kände sig motiverade på grund av en stark sjukdomskänsla på olika sätt. Som i sin tur bidrog till att kvinnorna fick pausa ett par dagar med den fysiska aktiviteten.

FÖRSLAG TILL FÖRBÄTTRINGSARBETE OCH

KVALITETSUTVECKLING

Resultatet som framkom av studien kan användas för att öka förståelsen för både patienter och sjuksköterskor angående att fysisk aktivitet vid onkologisk

behandling har flertalet positiva effekter. Rekommendationer kring fysisk aktivitet såväl under som efter behandling bör vara en del av riktlinjerna vid behandling för bröstcancer. Kunskapen författarparet har fått av denna litteraturstudie är en ökad förståelse kring vikten av att vara fysiskt aktiv under sjukdomsperioden samt att flertal biverkningarna från onkologisk behandling kan minska med fysisk

aktivitet. Något författarparet skulle vilja ha mer kunskap om är vårdpersonalens perspektiv om fysisk aktivitet vid onkologisk behandling. Författarparet föreslår därför framtida intervjustudier om sjuksköterskors perspektiv på fysisk aktivitet vid onkologisk behandling. Författarparet föreslår även mer forskning på olika hjälpmedel som till exempel olika applikationer för att öka motivationen till fysisk aktivitet under eller efter onkologisk behandling.