Samband mellan fysisk aktivitet och livskvalitet hos kvinnor som har eller har haft bröstcancer
- en litteraturstudie -
Ann-Sofie Engström & Lina Larsson
2011
Examensarbete, kandidatnivå 15 hp, Omvårdnadsvetenskap Sjuksköterskeprogrammet 180 hp
Handledare: Ann-Sofi Östlund Examinator: Elisabeth Häggström
Sammanfattning
Syfte: Att beskriva samband mellan fysisk aktivitet och livskvalitet hos kvinnor som har eller har haft bröstcancer. Metod: Beskrivande litteraturstudie där de inkluderade artiklarna söktes i databaserna Medline och Cinahl. Sökningen resulterade i 13 artiklar, publicerade mellan år 2001-2010. Resultat: Positiva samband mellan fysisk aktivitet och livskvalitet kunde ses hos kvinnor som har eller har haft bröstcancer. Det positiva sambandet mellan fysisk aktivitet och livskvalitet kunde främst ses när den fysiska aktivitetens intensitet var måttlig till intensiv och utfördes cirka tre gånger i veckan, under minst 90 minuter per vecka. Den positiva effekten uppmättes på kort sikt men kvarstod överlag vid mätningar från tre månader och framåt. Det visade sig även att låg fysisk aktivitet eller ingen fysisk aktivitet alls ledde till försämrad livskvalitet. Inga skillnader av upplevd livskvalitet efter fysisk aktivitet kunde ses mellan de som har eller har haft bröstcancer. Slutsats: Fysisk aktivitet har ett positivt samband med förbättrad livskvalitet hos kvinnor som har eller har haft bröstcancer, både på kort sikt och över tid. Sambandet ses tydligast då aktiviteten är måttlig till intensiv.
Nyckelord: Bröstcancer, Fysisk aktivitet, Livskvalitet
Abstract
Aim: To describe the relationship between physical activity and quality of life in women who have or have had breast cancer. Methods: Descriptive literature study in which the included articles were searched in the databases Medline and Cinahl. The search resulted in 13 articles, published between the years 2001-2010. Results: Positive correlation between physical activity and quality of life was seen in women who have or have had breast cancer. The positive relationship between physical activity and quality of life is seen mainly when the physical activity intensity is moderate to intense and are performed about three times a week, for at least 90 minutes per week. The positive effect was measured in short term and over time. It turned out that low physical activity or no physical activity at all is leading to reduced quality of life. No differences in perceived quality of life after physical activity could be seen between those who have or have had breast cancer. Conclusion: Physical activity has a positive correlation with improved quality of life in women who have or have had breast cancer, both in the short term and over time. The relationship could be seen most clearly when the activity level is moderate to intense.
Keywords: Breast cancer, Physical activity, Quality of life
Innehållsförteckning
Introduktion 1
Cancer 1
Bröstcancer 1
Fysisk aktivitet 2
Livskvalitet 3
Omvårdnad 4
Problemformulering 5
Syfte 5
Frågeställning 6
Metod 7
Design 7
Databaser 7
Sökord och sökstrategi 7
Tabell 1. Sökresultat 7
Urvalskriterier 7
Dataanalys 8
Etiska överväganden 8
Resultat 9
Tabell 2. De granskade artiklarnas design och metod 9 Den fysiska aktivitetens påverkan på livskvalitet 13 Tidsperspektiv- fysisk aktivitet och livskvalitet 14
Den fysiska aktivitetens intensitet 15
Urval och bortfall 16
Diskussion 17
Huvudresultat 17
Resultatdiskussion 17
Kvalitetsbedömningsdiskussion om urval och bortfall 19
Metoddiskussion 20
Allmändiskussion 21
Slutsats 22
Referenser 23
Bilaga 1: Tabell 3. Syfte och resultat av granskade artiklarna Bilaga 2: Tabell 4. Presentation av urval och bortfall
1
Introduktion
Varje år drabbas cirka 7000 kvinnor av bröstcancer i Sverige (Socialstyrelsen &
Cancerfonden 2009). Känslomässig oro och psykiska problem som ångest och depression relaterad till bröstcancerdiagnosen är vanligt förekommande hos dessa kvinnor (Carlson et al.
2004, Hegel et al. 2006), då en tredjedel av dem lider av detta (Carlson et al. 2004). Sådana psykiska påfrestningar leder överlag till försämrad livskvalitet (World Health Organization- WHO 1997). Den försämrade livskvaliteten kan även, hos kvinnor med bröstcancer, ses efter sjukdomstiden (Byeong-Woo et al. 2011).
Cancer
Det finns 200 olika cancersjukdomar. Dessa uppstår genom att skadade celler som till exempel fått en mutation i DNA börjar dela sig ohämmat och efter en tid bildar tumörer.
Tumörerna kan vara maligna, elakartade, vilket innebär att de kan sprida sig i kroppen och bilda metastaser. Det finns även benigna tumörer, det vill säga godartade, som inte sprider sig.
De maligna tumörerna påverkar närliggande vävnader och organ vilket kan leda till smärta och även ge en inflammatorisk reaktion i kroppen. Denna reaktion visar sig med nedsatt allmäntillstånd med trötthet, illamående, viktnedgång och feber som symtom. Olika typer av elakartade tumörsjukdomar kallas med ett samlingsnamn för cancer (Socialstyrelsen &
Cancerfonden 2009).
Bröstcancer
Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland kvinnor. I jämförelse med andra cancerformer, är det ofta yngre kvinnor som drabbas av bröstcancer. Medianåldern för insjuknande är 62 år jämfört med medianåldern för andra cancerformer bland kvinnor som är 68 år. År 2000 var tioårsöverlevnaden för bröstcancer i Sverige 80 % (Socialstyrelsen &
Cancerfonden 2009).
Kvinnans bröst består av mjölkkörtlar, fettvävnad och bindvävnad (Socialstyrelsen &
Cancerfonden 2009). Bröstcancer bildas oftast i mjölkkörtlarna. Ett vanligt symtom är en hård och oöm knöl i bröstet eller armhålan. Andra symtom kan vara genomskinlig eller blodig vätska från bröstvårtan, indragning av huden, utslag eller rodnad på bröstet. (Ericson &
Ericson 2009, Socialstyrelsen & Cancerfonden 2009). Diagnostik ställs genom
trippeldiagnostik som innebär palpation, mammografi, samt bröstpunktion med vävnadsprov.
2
Ultraljudsundersökning kan även genomföras som komplement (Socialstyrelsen 2007, Ericson & Ericson 2009, Socialstyrelsen & Cancerfonden 2009).
Behandlingen kan vara kirurgisk där hela eller delar av det angripna bröstet avlägsnas. Även lymfkörtlar kan opereras bort. Innan operationen kan cytostatika eller hormoner ges i syfte att minska tumörens storlek. Efter genomförd operation kompletteras den kirurgiska
behandlingen med strålbehandling, cytostatikabehandling eller hormonbehandling. Dessa alternativ kan även kombineras för bästa effekt (Ericson & Ericson 2009, Socialstyrelsen &
Cancerfonden 2009).
Riskfaktorer för bröstcancer är arvsanlag, tidig pubertet, tidigare generationens p-piller, sen menopaus, hormonersättningsbehandling under och efter menopaus, fetma efter menopaus, alkohol samt mycket bröstkörtelvävnad (Socialstyrelsen & Cancerfonden 2009). Faktorer som kan verka förebyggande mot bröstcancer är i ung ålder tidigt fullgångna graviditeter och fysisk aktivitet (Bianchini et al. 2002, Socialstyrelsen & Cancerfonden 2009). För kvinnor som är mycket fysisk aktiva minskar risken att drabbas av bröstcancer med 20-40 % (Bianchini et al. 2002, Ibrahim & Al-Homaidh 2011).
Fysisk aktivitet
Fysisk aktivitet leder till ökat psykiskt välbefinnande, förbättrad fysisk hälsa och positivare livssyn. Framförallt konditionsträning är kopplat till att motverka depressionssymtom (Goodwin 2003). Fysisk aktivitet stärker även personers känsla av autonomi (Pellmer &
Wramner 2009).
Med fysisk aktivitet inkluderas all den kroppsrörelse som är en följd av skelettmuskulaturens kontraktion och som leder till ökad energiförbrukning (Caspersen et al. 1985, Statens
Folkhälsoinstitut 2008). Pulsen och hjärtats minutvolym ökar liksom andningsfrekvens och blodtryck, kroppstemperaturen stiger samt att det blir en ökad genomblödning i hjärta och muskler (Statens Folkhälsoinstitut 2008). Detta leder till att musklerna byggs upp och stimulerar fettnedbrytning. Ämnesomsättningen påverkas så att blodsockernivån inte blir för hög, blodfetter hålls på normal nivå och det verkar förebyggande mot övervikt
(Socialstyrelsen 2009).
3
För att få hälsosamma effekter av fysisk aktivitet är det viktigt att aktiviteten utförs med regelbunden frekvens. Vid lågintensiv träning rekommenderas att varje dag utföra minst 30 minuter fysisk aktivitet. Aktiviteten kan delas upp i perioder om 10-15 minuter per tillfälle, så länge den sammanlagda tiden uppnår rekommendationerna. Den fysiska aktivitet som utförs under längre tid leder till större effekt (Statens Folkhälsoinstitut 2008, Socialstyrelsen 2009).
Fysisk inaktivitet kan leda till sjukdomar som till exempel hypertoni, hjärtinfarkt, diabetes typ 2, osteoporos, fetma och även vissa typer av cancer (Pellmer & Wramner 2009), som till exempel bröstcancer (Socialstyrelsen 2009). Att motivera fysiskt inaktiva att röra sig mer kan leda till bättre hälsa vilket då innebär en vinst både för den enskilda individen men även för samhället (Smith 2000). Att vara fysisk aktiv minskar risken för en förtidig död (Statens Folkhälsoinstitut 2008).
Forskning har visat att även bröstcancerpatienter bör utöva måttlig fysisk aktivitet under 30 minuter, minst fem gånger i veckan (Holick et al. 2008). Detta för att behålla en hälsosam livsstil men även på grund av att fysisk aktivitet anses öka överlevnaden hos kvinnor med bröstcancer (Holmes et al. 2005, Holick et al. 2008).
Livskvalitet
Livskvalitet är ett brett begrepp och innefattar fysiskt, känslomässigt och socialt
välbefinnande. Psykosociala faktorer är mer förknippade med livskvalitet än medicinska diagnoser (Avis et al. 2005).
WHO definierar livskvalitet som ett samspel mellan fysisk hälsa, psykisk status, människans nivå av självständighet, sociala relationer samt religion och miljön runt människan. Det handlar om den enskilda människansuppfattning om hur den kultur han eller hon befinner sig i stämmer överens med personens mål och förväntningar i livet (WHO 1997). Brülde (2003) menar att livskvalitet är detsamma som det värde personen sätter på sitt eget liv. Enligt denna definition har en person hög livskvalitet om denne enligt sig själv lever ett bra liv. Inom vården är det då viktigt att utgå från vad patienten värdesätter i sitt eget liv för att främja livskvalitet (Brülde 2003). Enligt Naess (2001) är livskvaliteten till stor del knutet till inre upplevelser, värderingar och känslor. När personer till stor del har goda tankar om sitt liv och upplever positiva känslotillstånd, är livskvaliteten hög.
4
Livskvaliteten för kvinnor som har eller har haft bröstcancer förändras under sjukdomstiden.
Månaderna efter operation och efter behandling är livskvaliteten som sämst. Faktorer som påverkar livskvaliteten är bland annat vilket stadium sjukdomen befinner sig i, hur oroliga kvinnorna är och hur mycket stress de upplever (Cheng et al. 2011).
Två vanliga mätinstrument som ofta används för att mäta livskvalitet vid cancer är ‖The medical outcomes study-short form‖ (SF 36) och ‖Functional Assessment of Cancer Therapy‖
(FACT-B) . I SF 36 besvarar respondenten 36 frågor inom områden som berör fysisk
funktion, smärta, social funktion och psykisk hälsa. Svaren sammanställs i en skala mellan 0- 100 där noll representerar värsta tänkbara livskvaliteten och 100 den bästa tänkbara
livskvaliteten (Brown et al. 1999). Med FACT-B mäts livskvalitet specifikt hos kvinnor med bröstcancer och innehåller 36 punkter med frågor som kan associeras till upplevd livskvalitet.
Formuläret innehåller självskattningsfrågor för de senaste sju dagarna där deltagarna bland annat svarar på frågor som rör psykiskt, fysiskt och socialt välbefinnande. I formuläret finns påståenden som graderas 0-4, där noll representerar instämmer inte alls och fyra betyder att man instämmer väldigt mycket (Park et al. 2011).
Omvårdnad
Fysisk aktivitet är ett område inom omvårdnad där patienter kan ta ett stort egenvårdsansvar.
Orem (2001) menar att egenvård är utförandet av de handlingar en person gör i syfte att upprätthålla livet, hälsan och välbefinnandet. Egenvård är nödvändigt för den mänskliga utvecklingen, de mänskliga funktionerna, hälsan och välbefinnandet. Det är omvårdnadens mål att säkerställa att personens egenvårdsbehov blir tillgodosedda och det är viktigt att motivera patienten att utföra de egenvårdshandlingar som han eller hon själv kan utföra eftersom det bidrar till en bättre hälsa (Orem 2001).
Sjuksköterskan kan enligt Orem (2001) använda sig av fem olika metoder för att hjälpa och motivera patienter att genomföra egenvårdshandlingar. Dessa fem är: agera eller göra något för patientens skull, ge information och handleda, ge fysiskt och psykologiskt stöd, skapa en miljö där personen ges möjlighet att utvecklas på det individuella planet samt att undervisa.
Genom att använda dessa metoder kan sjuksköterskan motivera patienten till att tillämpa hälsofrämjande handlingar (Orem 2001), som till exempel fysisk aktivitet. Det är viktigt att sjuksköterskan tillsammans med patienten identifierar de egenvårdskrav som patienten har (Orem 2001).
5
Även att motivera till förebyggande egenvård är en viktig del av Orems (2001) teori.
Sjuksköterskan måste anpassa det förebyggande arbetet till patientens ålder, hälsonivå, och individuella mognadsnivå (Orem 2001). Det ingår även i sjuksköterskans profession att kunna identifiera och bedöma en patients förmåga till egenvård, samt att motivera till
livsstilsförändringar. Sjuksköterskan ska även kunna tillgodose patientens omvårdnadsbehov utifrån de fysiska, psykiska, andliga, sociala och kulturella dimensionerna (Socialstyrelsen 2005). För att kunna möta bröstcancerpatienternas individuella behov räcker det inte för sjuksköterskan att endast ha kunskap om vilka behov dessa är, utan det krävs även kompetens att veta på vilket sätt behoven bäst kan tillgodoses. Viktiga aspekter är sjuksköterskans förmåga att skapa relationer samt en god kommunikation i omvårdnaden (Remmers et al.
2010). När kontinuerlig rådgivning av god kvalitet ges till bröstcancerpatienter upplever de mindre oro (Arving et al. 2006).
Problemformulering
Bröstcancer är en svår sjukdom som drabbar många kvinnor. Diagnos och behandling har stor inverkan på livskvaliteten. Sjuksköterskor möter patienter med olika sjukdomar eller
diagnoser som påverkar livskvaliteten på ett eller annat sätt. Genom att vara fysisk aktiv får människor en mer positiv livssyn, välbefinnandet ökar och den fysiska hälsan förbättras. Då fysisk aktivitet med dess positiva följder anses kunna leda till ökad livskvalitet, är det viktigt att vidare studera detta hos kvinnor med bröstcancer.
Författarna vill med denna studie se om det finns något samband mellan fysisk aktivitet och förbättrad livskvalitet hos kvinnor med en sjukdom, som bröstcancer. Detta för att kvinnor som har eller har haft bröstcancer ofta upplever försämrad livskvalitet. Det är av stor vikt att sjuksköterskor får ökade kunskaper om faktorer som kan påverka livskvaliteten, positivt eller negativt. En sådan faktor kan vara fysisk aktivitet. Anledningen till att författarna valde fysisk aktivitet är att det är något som alla utifrån sina egna förutsättningar kan utföra. Tidigare studier (Kirshbaum 2006, McNeely et al. 2006) handlar om den fysiska aktivitetens effekter överlag, hos kvinnor som har eller har haft bröstcancer. Denna studie beskriver enbart den fysiska aktivitetens koppling till livskvalitet hos dessa kvinnor.
Syfte
Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva samband mellan fysisk aktivitet och livskvalitet hos kvinnor som har eller har haft bröstcancer.
6
Frågeställning
Hur ser sambandet mellan fysisk aktivitet och livskvalitet hos kvinnor som har eller har haft bröstcancer ut?
Hur är de granskade artiklarnas kvalitet avseende bortfall och urval av deltagarna?
7
Metod
Design
Beskrivande litteraturstudie (Polit & Beck 2008).
Databaser
Sökningar av artiklar genomfördes i databaserna Medline och Cinahl.
Sökord och sökstrategi
Författarna sökte artiklar i databaserna Medline och Cinahl. I databasen Medline har författarna använt följande Mesh termer: breast neoplasms, exercise, physical fitness och quality of life. Sökordet physical activity är en fritextsökning och har sedan kombinerats med Me-SH termer. I databasen Cinahl användes funktionen Peer Reviewed och samma sökord användes som i databasen Medline. Den manuella sökningen gjordes via en källhänvisning.
Sökresultatet visas i tabell 1.
Tabell 1. Sökresultat
Databas Söktermer Antal
träffar
Antal tänkbara källor (exklusive dubbletter)
Antal utvalda (exklusive dubbletter) Medline Breast neoplasms (Me-SH) and Exercise
(Me-SH) and Quality of Life (Me-SH)
86 30 5
Medline Breast neoplasms (Me-SH) and Physical activity and Quality of life (Me-SH)
116 29 2
Medline Breast neoplasms (Me-SH) and Physical fitness (Me-SH) and Quality of life (Me- SH)
37 6 1
Medline Manuellsökning 1
Cinahl Quality of life and breast neoplasms and exercise
135 9 1
Cinahl Quality of life and breast neoplasms and physical fitness
27 5
Cinahl Quality of life and breast neoplasms and physical activity
74 8 3
Totalt 87 13
Urvalskriterier
Artiklarna till granskningen skulle undersöka samband mellan fysisk aktivitet och livskvalitet hos kvinnor som har eller har haft bröstcancer, för att motsvara föreliggande studies syfte. De skulle vara tio år eller yngre och vara publicerade på engelska eller svenska. Flera artiklar valdes bort på grund av de var metaanalyser eller reviews eller att de enbart handlade om
8
fysisk aktivitet och inte kopplades till livskvalitet. De som handlade om fysisk förmåga eller hur den fysiska förmågan minskar vid en bröstcancerdiagnos valdes också bort. Även de artiklar som handlade om BMI, kost, kroppsuppfattning eller hur kvinnor ändrar sitt beteende angående fysisk aktivitet vid en bröstcancerdiagnos, exkluderades. Artiklar valdes bort som handlade om vad som påverkar kvinnor att vara fysiskt aktiva då de har eller har haft bröstcancer. Även artiklar som kopplade samman livskvalitet med cytostatikabehandling uteslöts. Hur bröstcancerpatienternas livskvalitet uppfattades före och efter diagnos var inte heller av intresse. Artiklar valdes också bort på grund av att de inte var vetenskapliga, att de inte fanns tillgängliga i fulltext i bibliotekets databaser vid Högskolan i Gävle eller på grund av att de var dubbletter.
Dataanalys
Efter sökning på databaserna Medline och Cinahl studerades 87 stycken abstracts varav 15 valdes ut för granskning av artikeln i sin helhet. Två av dessa visades sig vara reviews och den tredje en metodstudie, dessa valdes då bort. Föreliggande studie kompletterades då med en artikel från en manuell sökning, vilket slutligen resulterade i sammanlagt 13 artiklar.
Artiklarna delades upp mellan författarna som sedan redovisade innehållet för varandra.
Författarna diskuterade innehållet för att få en full förståelse för vad varje artikel handlade om. Tillsammans bearbetades innehållet och artiklarnas design och metod redovisas i en tabell. Resultatet av föreliggande studie redovisas i löpande text och en sammanfattning av de granskade artiklarnas syfte och resultat presenteras i tabellform, bilaga 1.
Författarna har granskat artiklarnas kvalitet utifrån urval och bortfall. Urval och bortfall granskades enligt följande kriterier: inklusions- och exklusionskriterier, om
undersökningsgruppen finns beskriven samt om bortfall är redovisat (Forsberg & Wengström 2008). Enligt Forsberg & Wengström (2008) bör slutsatser endast dras efter att svagheter och styrkor i en studie vägts emot varandra. Författarna har redovisat om de granskade artiklarna vägt för- och nackdelar i urval och bortfall mot varandra. Granskningen redovisas både i löpande text och i tabellform, bilaga 2.
Etiska överväganden
Författarnas egna åsikter och värderingar påverkade inte urvalet. Enligt Forsberg &
Wengström (2008) bör alla artiklar som ingår i litteraturstudien redovisas noga. I samtliga av de granskade artiklarna, i föreliggande studie, hade etiska överväganden beskrivits.
9
Resultat
Resultatet av föreliggande studie redovisas i löpande text under följande rubriker ‖Den fysiska aktivitetens påverkan på livskvalitet‖, ‖Tidsperspektiv- fysisk aktivitet och livskvalitet‖, ‖Den fysiska aktivitetens intensitet‖ och ‖Urval och bortfall‖. En
sammanställning av de granskade artiklarnas syfte och resultat redovisas i en tabell, bilaga 1.
De granskade artiklarnas design och metod redovisas i tabell 2 och har markerats med * i referenslistan.
Tabell 2. De granskade artiklarnas design och metod.
Författare, år och land
Titel Design Undersöknings-
grupp
Datainsamlings- metod
Dataanalys- metod Chen X.,
Zheng W., Gu K., Chen Z., Lu W. &
Shu X O.
2009 Kina
The Effect of Regular Exercise on Quality of Life Among Breast Cancer Survivors
Kvantitativ ansats.
Prospektiv, jämförande kohortstudie
Kvinnor (n=2230) 20-75 år som fått diagnosen bröstcancer för mellan 3-11 månader sedan.
Strukturerade intervjuer samt frågeformulär.
Mätningar vid ca 18 och ca 36 mån.
Student’s t- test X2 -test Pearson’s X2-test
Christopher K.A &
Morrow L.L.
2004 USA
Evaluating a Community-Based Exercise Program for Women Cancer Survivors
Kvantitativ ansats Beskrivande Pilotstudie
Kvinnor (n=23) äldre och medelålders som haft bröstcancer.
Frågeformulär.
Mätningar före och efter
motionsprogrammet
‖Get fit, stay fit‖.
Två träningsgrupper utvärderades.
Beroende t- test
Courneya K.S., Mackey J.R., Bell G.J., Jones L.W., Field C.J. &
Fairey A.S.
2003 Kanada
Randomized Controlled Trial of Exercise Training in Postmenopausal Breast Cancer Survivors:
Cardiopulmonary and Quality of Life Outcomes
Kvantitativ ansats
Randomiserad, jämförande experimentell design
Kvinnor (n=53) som behandlats för bröstcancer, efter menopaus.
Frågeformulär, mätning av fysisk kondition.
Slumpmässigt urval av samtliga deltagare till kontroll (n=25) respektive
interventionsgrupp (n=28).
Mätningar före och efter interventionen.
Oberoende t-test Pearson’s X2-test
10 Författare, år
och land
Titel Design Undersöknings-
Grupp
Datainsamlings- metod
Dataanalys- metod Daley A.J.,
Crank H., Saxton J.M., Mutrie N., Coleman R. &
Roalfe A.
2007
Storbritannien
Randomized Trial of Exercise Therapy in Women Treated for Breast Cancer
Kvantitativ ansats
Randomiserad, jämförande experimentell design
Kvinnor (n=108) 18- 65 år som inte regelbundet tränade och som behandlats för bröstcancer 12-36 månader tidigare.
Frågeformulär.
Randomiserat urval till de tre grupperna träningsterapi (n=34), placeboträning (n=36) och vanlig omvårdnad (n=38).
Mätningar gjordes vid starten, efter 8 veckor och efter 6 månaders uppföljning.
Tukey- Kramer metoden X2 test Little´s test
Emery C.F., Yang H.C., Frierson G.M., Peterson L.J.
& Suh S.
2009 USA
Determinants of physical activity among women treated for breast cancer in a 5-year longitudinal follow-up investigation
Kvantitativ ansats Prospektiv studie med randomiserad, jämförande experimentell design
Kvinnor (n=227) 28- 84 år, diagnosticerade med bröstcancer stadium II eller III.
Strukturerade intervjuer samt frågeformulär.
Randomiserat urval till kontroll respektive interventionsgrupp.
Upprepade mätningar under en 5-års period.
Two-sided t-test
Maryam A., Fazloollah A., Eesa M., Ebrahim. &
Abbas V-F.
2009 Iran
The effect of designed exercise program on quality of life in women with breast cancer receiving chemotherapy
Kvantitativ ansats
Jämförande, kvasi- experimentell design
Kvinnor (n=60) 18-65 år som genomgick cytostatikabehandling för bröstcancer under minst fyra cykler.
Frågeformulär.
Fysisk aktivitet dokumenterades av deltagarna i
interventionsgruppen.
Slumpmässig indelning till interventions- och kontrollgrupp.
Mätningar före och efter interventionen.
Beroende t- test Oberoende t-test
Mock V., Pickett M., Ropka M.E., Lin M.E., Stewart K.J., Rhodes V.A., McDaniel R., Grimm P.M., Krumm S. &
McCorkle R.
2001 USA
Fatigue and Quality of Life
Outcomes of Exercise During Cancer Treatment
Kvantitativ ansats Prospektiv, kontrollerad pilotstudie med randomiserad, jämförande experimentell design
Kvinnor (n=52) som nyligen behandlats med stadium I-III bröstcancer och ska påbörja adjuvant behandling med strålning eller cytostatika.
Frågeformulär.
Slumpmässig indelning till interventionsgrupp och grupp med vanlig vård.
Mätningar gjordes i början och slutet av den adjuvanta behandlingsperioden.
Oberoende t-test
11 Författare, år
och land
Titel Design Undersöknings-
grupp
Datainsamlings- metod
Dataanalys- metod Mustian K.M.,
Peppone L., Darling T.V., Palesh O., Heckler C.E. &
Morrow G.R.
2009 USA
A 4-week Home-Based Aerobic and Resistance Exercise Program During Radiation Therapy: A Pilot Randomized Clinical Trial
Kvantitativ ansats Kontrollerad pilotstudie med randomiserad, jämförande experimentell design
Kvinnor med bröstcancer och män med prostatacancer (n=40) som ska påbörja
strålbehandling.
Frågeformulär.
Slumpmässig indelning till interventions- och
kontrollgrupp.
Den fysiska konditionen mättes.
Mätningar gjordes före och efter
interventionen och efter ytterligare 3 månader.
ANCOVA Two- sample t- test X2-test Cohen’s d - test
Pinto B.M., Rabin C., Abdow S. &
Papandonatos G.
2007 USA
A pilot study on disseminating physical activity promotion among cancer survivors: a brief report
Kvantitativ ansats Prospektiv, beskrivande pilotstudie
Kvinnor (n=25) över 18 år som diagnosticerats med bröstcancer stadium 0-II.
Strukturerade intervjuer och frågeformulär.
Mätningar gjordes vid start, efter 12 veckor samt efter 24 veckor.
Beroende t- test
Smith A.W., Alfano C.M., Reeve B.B., Irwin M.L., Bernstein L., Baumgartner K., Bowen D., McTiernan A.
& Ballard- Barbash R.
2009 USA
Race/Etnicity, Physical Activity and Quality of Life in Breast Cancer Survivors
Kvantitativ ansats Jämförande kohortstudie
Kvinnor (n=729) som har haft bröstcancer stadium 0-III, från de tre etniska grupperna, svarta (n=197), vita utan
latinamerikanskt ursprung (n=448) och
latinamerikanska (n=84).
Frågeformulär. X2 -test Tucker- Lewis index
12 Författare, år
och land
Titel Design Undersöknings-
grupp
Datainsamlings- metod
Dataanalys- metod Turner J.,
Hayes S. &
Reul-Hirche H.
2004 Australien
Improving the Physical Status and Quality of Life of Women Treated for Breast Cancer:
A Pilot Study of a Structured Exercise Intervention
Kvantitativ samt kvalitativ ansats Pilotstudie med beskrivande experimentell design
Kvinnor (n=11) som har behandlats för bröstcancer.
Kvalitativ innehållsanalys av
dagboksinnehåll och
frågeformulär.
Mätningar gjordes vid interventionens start, efter 6 veckor, samt 6 veckor och 3 månader interventionens slut.
ANOVA Kvalitativ innehållsanalys
Valenti M., Porzio G., Aielli F., Verna L., Cannita K., Manno R., Masedu F., Marchetti P. &
Ficorella C.
2008 Italien
Physical Exercise and Quality of Life in Breast Cancer Survivors
Kvantitativ ansats Beskrivande prospektiv studie
Kvinnor (n=212) som behandlats för bröstcancer stadium I-II, boende i L´Áquila Health district, Italien.
Frågeformulär.
Mätning efter 3 månader från det att kvinnorna fått cancerdiagnos, vid aktiv behandling samt 3 månader efter avslutad behandling.
MANOVA ANOVA
Voskuil D.W., van Nes J.G.H., Junggeburt J.M.C., van de Velde C.J.H., Leeuwen F.E.
& de Haes J.C.
J.M.
2010
Nederländerna
Maintenance of physical activity and body weight in relation to subsequent quality of life in postmenopausal breast cancer patients
Kvantitativ ansats Beskrivande prospektiv studie
Kvinnor (n=555) 55-73 år som diagnosticerats med bröstcancer och behandlas med adjuvant
hormonbehandling.
Frågeformulär.
Data samlades in vid start och efter 1 år.
Beroende t-test Wilcoxon’s teckenrangtest
De 13 studier som ingått i granskningen undersökte samband mellan fysisk aktivitet och livskvalitet hos kvinnor som har eller har haft bröstcancer. Elva av studierna visade ett positivt samband mellan dessa faktorer (Mock et al. 2001, Courneya et al. 2003, Daley et al.
2004, Turner et al. 2004, Pinto et al. 2007, Valenti et al. 2008, Chen et al. 2009, Emery et al.
2009, Mustian et al. 2009, Smith et al. 2009, Maryam et al. 2010). Sambandet var tydligast när intensiteten var måttlig till intensiv och utfördes minst tre dagar i veckan, minst 90 minuter per vecka (Mock et al. 2001, Corneya et al. 2003, Turner et al. 2004, Daley et al.
2007, Pinto et al. 2007, Valenti et al. 2008, Chen et al. 2009, Emery et al. 2009, Maryam et al. 2009, Mustian et al. 2009, Smith et al. 2009). Mock et al. (2001) visade att livskvaliteten
13
sjönk hos kvinnor under behandling för bröstcancer men den sjönk mindre för de kvinnor som hade en hög nivå av fysisk aktivitet. I fyra av studierna påvisades att frånvaro av fysisk
aktivitet eller låg fysisk aktivitet innebär försämrad livskvalitet (Mock et al. 2001, Courneya et al. 2003, Valenti et al. 2008, Chen et al. 2009). En studie (Emery et al. 2009) visade att frånvaro av livskvalitet i sig innebär minskad förekomst av fysisk aktivitet hos kvinnor som är under behandling för bröstcancer. Ingen statistisk förändring efter fysisk aktivitet kunde ses på livskvaliteten i två av studierna (Christopher & Morrow 2004, Voskuil et al. 2010). Inga skillnader i de experimentella studierna kunde ses avseende den fysiska aktivitetens påverkan på livskvalitet hos de som har bröstcancer eller hos de som har haft bröstcancer.
Den fysiska aktivitetens påverkan på livskvalitet
Under rubriken ‖Den fysiska aktivitetens påverkan på livskvalitet‖ redovisas resultaten av de granskade artiklarna där en intervention genomförts, vilket i föreliggande studie var sju stycken. I sex av dem genomfördes träningsprogram av en interventionsgrupp där kvinnor under behandling för bröstcancer eller kvinnor som avslutat behandling deltog (Mock et al.
2001, Courneya et al. 2003, Daley et al. 2004, Turner et al. 2004, Mustian et al. 2009, Maryam et al. 2010). Syftet med en interventionsgrupp var att se den fysiska aktivitetens påverkan på livskvalitet. I alla studier utom en (Turner et al. 2004) jämfördes
interventionsgruppens resultat med en kontrollgrupp. I en studie (Emery et al. 2009) bestod interventionen av bland annat utbildning i fysisk aktivitet.
Fyra av de experimentella studierna innefattade deltagare som var under pågående behandling för bröstcancer (Mock et al. 2001, Emery et al. 2009, Mustian et al. 2009, Maryam et al.
2010). Både Maryam et al. (2004) och Mustian et al. (2009) visade att upplevd livskvalitet var lägre i kontrollgrupperna medan kvinnorna som deltog i interventionsgruppen upplevde ökad psykisk, fysisk och social livskvalitet. Medan Mock et al. (2001) visade att
livskvaliteten minskade hos både de som utförde hög nivå av fysisk aktivitet (>90 min/vecka) och de som utförde låg nivå fysisk aktivitet (<90 min/vecka), men minskningen var mycket större i den senare gruppen. Samtliga studier visade på positiva samband mellan fysisk aktivitet och ökad livskvalitet hos kvinnor som har eller har haft bröstcancer (Mock et al.
2001, Emery et al. 2009, Mustian et al. 2009, Maryam et al. 2010).
I de övriga experimentella studierna (Courneya et al. 2003, Daley et al. 2004, Turner et al.
2004) hade deltagarna genomgått och avslutat behandling mot bröstcancer. I Daley et al.
(2007) studie delades kvinnorna in i tre olika grupper: kontrollgrupp, placeboträningsgrupp
14
och interventionsgrupp med träningsterapi. Resultatet visade att interventionsgruppen upplevde ökad social, funktionell och bröstcancerspecifik livskvalitet samt att de ökade sin fysiska aktivitets nivå och kondition jämfört med den grupp som fick vanlig vård (Daley et al.
2007). Även Courneya et al. (2003) och Turner et al. (2004) resultat visade att deltagarna i interventionsgruppen förbättrade den fysiska och psykiska livskvaliteten.
Tidsperspektiv- fysisk aktivitet och livskvalitet
Under rubriken ‖Tidsperspektiv- fysisk aktivitet och livskvalitet‖ har artiklarna delats in på kortare sikt och på lång sikt. De studier (Daley et al. 2007, Pinto et al. 2007, Chen et al. 2009, Emery et al. 2009, Voskuil et al. 2010) som hade sista mätningen från sex månader upp till fem år, innebär på lång sikt. På kortare sikt menas studier (Mock et al. 2001, Courneya et al.
2003, Christopher & Morrow 2004, Turner et al. 2004, Valenti et al. 2008, Maryam et al.
2009, Mustain et al. 2009) där mätningar gjordes upp till efter tre månader.
Emery et al. (2009) studie visade att om kvinnor med bröstcancer upplever en god livskvalitet är de också mer fysiskt aktiva ett till två år efter diagnosen. Chen et al. (2009) mätte hur fysisk aktivitet kan kopplas till livskvalitet hos kvinnor som har haft bröstcancer. De kvinnor som följde de generella motionsrekommendationerna upplevde högre livskvalitet, bättre socialt välbefinnande och bättre fysisk och psykisk hälsa. Detta resultat kvarstod efter 36 månader. Daley et al. (2007) och Pinto et al. (2007) visade båda positiva effekter av fysisk aktivitet vid interventionens slut. Medan de positiva effekterna kvarstod i Pinto et al. (2007) studie efter cirka sex månader kunde inga kvarvarande signifikanta skillnader uppmätas efter samma tid i Daley et al. (2007) studie.
Voskuil et al. (2010) lät kvinnor som var under pågående hormonbehandling för bröstcancer självskatta sin fysiska aktivitetsnivå samt upplevd livskvalitet. De deltagare som redan hade en hög förekomst av fysiskt aktivitet och behöll den aktivitetsnivån hade bäst livskvalitet efter ett år, medan de som var minst fysisk aktiva och som även minskade sin fysiska aktivitet under studiens gång var de som upplevde allra sämst livskvalitet och fysisk funktion. Bland de som hade en låg fysisk aktivitetsnivå innan diagnos och som ökade sin fysiska aktivitet under studiens gång kunde inga skillnader i upplevd livskvalitet ses.
På kortare sikt kunde positiva effekter på fysisk aktivitet och ökad livskvalitet ses i fem av studierna (Courneya et al. 2003, Turner et al. 2004, Valenti et al. 2008, Maryam et al. 2009, Mustain et al. 2009). I en studie (Mock et al. 2001) visades att kvinnor som behandlas för
15
bröstcancer och som är mer fysiskt aktiva behåller en högre nivå av livskvalitet, än de som inte är fysiskt aktiva i samma utsträckning. Detta trots att livskvaliteten försämrades för alla kvinnor efter diagnos. I en studie (Christopher & Morrow 2004) kunde inga signifikanta skillnader ses vad gäller fysisk aktivitet och fysisk, psykisk eller andlig livskvalitet. Det sociala välbefinnandet ökade dock i den ena gruppen. Denna studie var den enda där fysisk aktivitet utfördes i grupp (Christopher & Morrow 2004).
Den fysiska aktivitetens intensitet
Under rubriken ‖Den fysiska aktivitetens intensitet‖ beskrivs resultatet utifrån den fysiska aktivitetsnivån. I de granskade artiklarna fanns skillnader på den fysiska aktivitetens intensitet. I Maryam et al. (2004) studie fick interventionsgruppen ett hemmabaserat
träningsprogram som utfördes en till två gånger om dagen under cirka 30 minuter tre till fem dagar i veckan. Mock et al. (2001) genomförde en studie där deltagarna i
interventionsgruppen utförde ett individuellt anpassat träningsprogram minst 90 minuter per vecka. I Mustian et al. (2009) studie gick interventionen ut på att deltagarna skulle genomföra ett måttligt till intensivt hemmabaserat träningsprogram som innebar både promenader, där antal steg helst skulle vara minst 10 000 per dag, samt styrketräning. I Courneya et al. (2003) och Daley et al. (2007) studier innehöll träningsterapin intensiv träning upptill en timme per gång och genomfördes tre gånger i veckan. Turner et al. (2004) lät kvinnorna genomföra ett måttligt till intensivt personligt utformat träningsprogram en gång i veckan under åtta veckor tillsammans med en personlig tränare och därutöver uppmanades de till att träna på egen hand minst två gånger i veckan. I en av studierna (Christopher & Morrow 2004) var intensiteten lättare och innehöll mest stretch- och avslappningsövningar. I övriga studier självskattades aktivitetsnivån (Pinto et al. 2007, Valenti et al. 2008, Chen et al. 2009, Emery et al. 2009, Smith et al. 2009).
Resultatet av granskningen visar att de positiva effekterna kan ses när träningen är måttlig till intensiv och utförs cirka tre gånger i veckan under minst 90 minuter per vecka (Mock et al.
2001, Corneya et al. 2003, Turner et al. 2004, Daley et al. 2007, Pinto et al. 2007, Valenti et al. 2008, Chen et al. 2009, Emery et al. 2009, Maryam et al. 2009, Mustian et al. 2009, Smith et al. 2009). I Valenti et al. (2008) studie sågs starkast samband mellan ansträngande fysisk aktivitet och ökad livskvalitet under behandling, men framförallt efter avslutad behandling. I denna studie sågs även att ingen eller låg fysisk aktivitet ledde till en försämring av
livskvaliteten både under behandling och efter avslutad behandling. Samband kunde även
16
tydligt ses i tre av de andra studierna (Mock et al. 2001, Mustian et al. 2009, Voskuil et al.
2010). I den studie (Christopher & Morrow 2004) där intensiteten var lätt kunde inga signifikanta skillnader i livskvaliteten uppmätas.
Urval och bortfall
Samtliga granskade artiklar presenterar bortfall samt inklusions- och exklusionskriterier.
Vilken typ av urval som använts redovisades endast i två av studierna (Mock et al. 2001, Maryam et al. 2009).
I sex av de granskade artiklarna saknades diskussion angående studiernas urval och bortfall (Mock et al. 2001, Daley et al. 2007, Chen et al. 2009, Emery et al. 2009, Maryam et al.
2009, Vouskuil et al. 2010). I fem av artiklarna diskuteras att urvalsgruppen var liten (Courneya et al. 2003, Christopher & Morrow 2004, Turner et al. 2004, Pinto et al. 2008, Mustian et al. 2009). Mustian et al. (2009) diskuterade kring att vissa data saknade signifikans på grund av en för liten urvalsgrupp. Courneya et al. (2003) upplevde det svårt att rekrytera tillräckligt många deltagare vilket, de anser, gör att resultaten blir svåra att generalisera. Även Pinto et al. (2008) menade att deras resultat kan vara svåra att generalisera till en större population på grund av att urvalsgruppen var liten och homogen.
Christopher & Morrow (2004) påpekade att medelåldern på deltagarna var högre än vid tidigare forskning samt att det var stora variationer i gruppen avseende hur längesedan de fick diagnos och behandling för bröstcancer. Smith et al. (2009) diskuterade sitt urval endast ur det etniska perspektivet.
Valenti et al. (2008) ansåg att det lilla bortfallet var en styrka, då det oftast är större bortfall vid studier med interventioner. Denna studie var den enda som diskuterade sitt bortfall. I fyra av studierna (Pinto et al. 2007, Chen et al. 2009, Emery et al. 2009, Voskuil et al. 2010) var bortfallet 20 % och mer. I de övriga studierna (Mock et al. 2001, Courneya et al. 2003, Christopher & Morrow 2004, Turner et al. 2004, Daley et al. 2007, Valenti et al. 2008, Maryam et al. 2009, Mustian et al. 2009, Smith et al. 2009) var bortfallet under 20 %.
17
Diskussion
Huvudresultat
Positiva samband mellan fysisk aktivitet och livskvalitet kunde ses hos kvinnor som har eller har haft bröstcancer. Det positiva sambandet mellan fysisk aktivitet och livskvalitet ses främst när den fysiska aktivitetens intensitet är måttlig till intensiv och utförs cirka tre gånger i veckan under minst 90 minuter per vecka. Den positiva effekten uppmättes på kortsikt men kvartstod överlag vid mätningar från tre månader och framåt. Det visade sig även att låg fysisk aktivitet eller ingen fysisk aktivitet alls ledde till försämrad livskvalitet. Inga skillnader av upplevd livskvalitet efter fysisk aktivitet kunde ses mellan de som har eller har haft
bröstcancer.
Resultatdiskussion
Denna litteraturstudie visar ett positivt samband mellan fysisk aktivitet och livskvalitet. Detta samband kan ses både på kortare och längre sikt och hos både de som är under pågående behandling för bröstcancer samt hos de som avslutat behandling.
I de experimentella studierna (Mock et al. 2001, Courneya et al. 2003, Daley et al. 2004, Turner et al. 2004, Emery et al. 2009, Mustian et al. 2009, Maryam et al. 2010) visade interventionsgruppen positivare resultat än kontrollgruppen gällande fysisk aktivitet och ökad livskvalitet. Detta bekräftar Holick et al. (2008) rekommendationer att även bröstcancer patienter behöver regelbunden fysisk aktivitet för ett ökat välmående.
Emery et al. (2009) visade att god livskvalitet är en förutsättning för att vara mer fysisk aktiv.
Medan de andra studierna där ett positivt samband mellan fysisk aktivitet och livskvalitet kunde ses visade att ökad fysisk aktivitet i sig höjer livskvaliteten (Mock et al. 2001, Courneya et al. 2003, Turner et al. 2004, Daley et al. 2007, Pinto et al. 2007, Valenti et al.
2008, Chen et al. 2009, Maryam et al. 2009, Mustian et al. 2009, Smith et al. 2009). Detta innebär ett stort ansvar för sjuksköterskan att se till varje patient, dels för att hjälpa till att höja patientens livskvalitet men även för att främja en ökad fysisk aktivitet, eftersom dessa faktorer påverkar varandra. Enligt Orem (2001) ingår det i sjuksköterskans ansvarar att motivera patienter att utföra de egenvårdshandlingar som denne kan utföra (Orem 2001). Författarna anser att detta är ett ansvar som varje sjuksköterska kan ta i arbetet att förbättra livskvaliteten och uppmuntra till ökad fysisk aktivitet. Detta måste ske på ett respektfullt sätt eftersom
18
Brülde (2003) och Naess (2001) menar att livskvalitet är något individuellt och unikt för varje enskild individ.
Mätningar som gjordes på lång sikt (Daley et al. 2007, Pinto et al. 2007, Chen et al. 2009, Emery et al. 2009, Voskuil et al. 2010) visade överlag positivt samband mellan fysisk aktivitet och livskvalitet hos kvinnor som har eller har haft bröstcancer. I Daley et al. (2007) studie sågs positiva effekter av fysisk aktivitet efter åtta veckor, men sambandet var inte signifikant vid sista mätningen. Positiva samband kunde ses i sex av studierna (Mock et al.
2001, Courneya et al. 2003, Turner et al. 2004, Valenti et al. 2008, Maryam et al. 2009, Mustain et al. 2009) där mätningarna gjordes på kortare sikt. Författarna till föreliggande studie funderar kring om de goda resultaten på kort sikt kan bero på att deltagarna är mer fysiskt aktiva nära inpå interventionens slut. Vidare funderar författarna om motivationen till att fortsätta vara fysiskt aktiv minskar på längre sikt, vilket skulle kunna förklara resultatet i Daley et al. (2007) studie. För vissa individer kan ett positivt samband mellan fysisk aktivitet och livskvalitet endast ses på kort sikt, men författarna till föreliggande studie menar ändå att det leder till en vinst för individen.
Ett tydligt samband var att regelbunden träning, cirka tre gånger per vecka under minst 90 minuter med måttlig till intensiv intensitet, visade en positiv inverkan på livskvaliteten hos kvinnor som har eller har haft bröstcancer (Mock et al. 2001, Courneya et al. 2003, Turner et al. 2004, Daley et al. 2007, Pinto et al. 2007, Valenti et al. 2008, Chen et al. 2009, Emery et al. 2009, Maryam et al. 2009, Mustian et al. 2009, Smith et al. 2009). Även Kirshbaum (2006) och Holick et al. (2008) menar att det är viktigt att kvinnor med bröstcancer utför regelbunden fysisk aktivitet under minst 30 minuter och minst tre dagar i veckan. Detta för att hålla en hälsosam livsstil och för att det kan öka överlevnaden (Holick et al. 2008) men även för att det leder till ökat självförtroende samt ökad livskvalitet (Kirshbaum 2006).
Inga säkerställda signifikanta skillnader vad gäller psykisk, fysisk eller andlig livskvalitet kunde ses i Christopher & Morrow (2004) studie. Det sociala välbefinnandet ökade dock i den ena träningsgruppen. Författarna till denna litteraturstudie funderar om en anledning till resultatet kan vara att den fysiska aktivitetsnivån var för låg eftersom förhållandet mellan låg fysisk aktivitet och en lägre nivå av upplevd livskvalitet kunde ses i flera av de andra
granskade studierna (Mock et al. 2001, Valenti et al. 2008, Mustian et al. 2009, Voskuil et al.
2010). Författarna till föreliggande studie funderar vidare om det ökade sociala
välbefinnandet kan förklaras med att kvinnor i samma situation tränade tillsammans. Detta
19
skulle i så fall kunna kopplas till Emslies et al. (2007) studie som visar att kvinnor med bröstcancer upplever känsla av samhörighet och förbättrad psykisk och fysisk återhämtning vid fysisk aktivitet som utförs tillsammans med kvinnor som befinner sig i samma situation.
Kvalitetsbedömningsdiskussion om urval och bortfall
En av studierna (Maryam et al. 2010) var kvasiexperimentell vilket innebar att urvalet mellan kontroll- och interventionsgrupp inte gjordes helt slumpmässigt och kan därför inte betraktas som lika tillförlitligt som experiment där urvalet är helt slumpmässigt. Författarna till
föreliggande studie anser att det var stora brister i redovisningen angående vilket typ av urval som använts, då det endast redovisades i två (Mock et al. 2001, Maryam et al. 2009) av de granskade artiklarna. I de övriga studierna (Courneya et al. 2003, Christopher & Morrow 2004, Daley et al. 2004, Turner et al. 2004, Pinto et al. 2007, Valenti et al. 2008, Chen et al.
2009, Emery et al. 2009, Mustian et al. 2009, Smith et al. 2009, Voskuil et al. 2010) anges inte urvalsmetoden, men författarna till föreliggande studie tolkar att de använts sig av bekvämlighetsurval eller kvoturval. Med kvoturval menas att människor med särskilda egenskaper väljs ut som möjliga respondenter till studier och urvalet är då inte helt
slumpmässigt (Polit & Beck 2008). Detta anser författarna var en form av bekvämlighetsurval eftersom lämpliga deltagare med specifika kriterier valts ut och urvalet kan då inte
randomiseras. Detta är inget som författarna ser som någon stor nackdel eftersom kriterierna kan behövas för att kunna besvara studiens syfte. Risken med bekvämlighetsurval är att deltagarna inte blir de bästa för studien, men det är ekonomiskt och enkelt i förhållande till andra urvalsformer (Polit & Beck 2008). Författarna tror att det kan leda till att endast de som är mest aktiva och friska väljer att delta vilket gör att en stor del av patientgruppen kanske inte representeras. Resultaten blir då missvisande och kan inte generaliseras till större
populationer. Enligt Forsberg & Wengström (2008) ska urvalet göras på ett sådant sätt att det motsvarar studiens syfte. I samtliga artiklar som ingått i föreliggande studie har
urvalskriterierna stämt överens med studiernas syfte.
I studier, där deltagarna har samma chans att hamna i interventions- eller kontrollgrupp, blir urvalet randomiserat och risken för sytematiska fel minskar (Forsberg & Wengström 2008).
Detta förekom i flera av studierna (Mock et al. 2001, Courneya et al. 2003, Daley et al. 2007, Emery et al. 2009, Maryam et al. 2009, Mustian et al. 2009), som innehöll en intervention.
Detta tror författarna till föreliggande studie leder till att resultatets trovärdighet ökar.
20
Fem av de 13 granskade artiklarna var pilotstudier (Mock et al. 2001, Christopher & Morrow 2004, Turner et al. 2004, Pinto et al. 2007, Mustian et al. 2009) vilket innebär att de är en mindre förstudie till en eventuell framtida större studie (Polit & Beck 2008). Ett urval ska enligt Forsberg & Wengström (2008) vara tillräckligt stort för att besvara frågeställningen samt för att hålla hög kvalitet. Författarna till föreliggande studie menar att det låga deltagarantalet i pilotstudierna, cirka 10-50 deltagare, kan vara för lågt och att resultaten därför kan bli svåra att generalisera.
Forsberg & Wengström (2008) menar att bortfallet ska vara så litet som möjligt och att det ska redovisas i artikeln. En styrka i föreliggande studie är att samtliga artiklar redovisat sitt bortfall, men diskussionen kring bortfallet var bristfällig. Enligt Forsberg & Wengström (2008) bör det finnas en bortfallsanalys i varje studie. Då Valenti et al. (2008) var ensam om att ha en bortfallsanalys, kan detta vara en brist i föreliggande studie. I fyra av studierna var bortfallet 20 % och mer (Pinto et al. 2007, Chen et al. 2009, Emery et al. 2009, Voskuil et al.
2010). Författarna funderar kring om detta kan anses vara ett högt bortfall och något som i så fall kan påverka resultatet. Emery et al. (2009) hade störst bortfall på cirka 45 %. Författarna funderar kring varför det inte gjorts någon bortfallsanalys i den studien.
Metoddiskussion
En styrka i föreliggande studies datainsamlingsmetod är att författarna valt att följa urvalsprocessen som beskrivs enligt Forsberg och Wengström (2008). Endast de
vetenskapliga databaserna Medline och Cinahl, med ett stort utbud av omvårdnadsforskning, användes. En svaghet kan vara att endast tillgängliga artiklar i bibliotekets databas vid Högskolan i Gävles användes. För att öka studiens tillförlitlighet kunde författarna valt att beställa artiklar mot en kostnad för att öka urvalsmöjligheterna. Framför allt i databasen Cinahl var det många artiklar som inte fanns att tillgå utan kostnad. Författarna till
föreliggande studie anser ändå att utbudet var tillräckligt stort för att kunna genomföra en studie.
En annan nackdel var att tre av de ursprungligen valda artiklarna inte kunde användas och att författarna då nöjde sig med att endast göra en manuell sökning. Antalet artiklar slutade då på 13 stycken istället för de ursprungliga 15 stycken. Ytterligare en nackdel var att
litteraturstudien innehöll flera pilotstudier där deltagarantalet var begränsat och att dess resultat eventuellt inte kan anses som tillförlitligt i en större population. Tendensen att fysisk aktivitet är fördelaktig för ökad livskvalitet är ändå tydlig.
21
De tänkbara artiklarna granskades utifrån abstract för att se om de svarade mot studiens syfte.
Detta kan tänkas vara en svaghet då en säkrare metod hade varit att läsa artiklarna i sin helhet för att välja ut de som var bäst lämpade. Att artiklarna delades upp mellan författarna till föreliggande studie för att sedan redovisas för varandra kan ses som en styrka. Detta för att de noggrant bearbetades så att materialet till redovisningen blev förberett. Författarna har sedan bearbetat de granskade artiklarnas metod- och resultatdel noggrant och intensivt tillsammans, vilket ledde till att båda blev insatta i samtliga av de granskade artiklarna i föreliggande studie. En ytterligare styrka med denna litteraturstudie är att resultatet och de tabeller som presenteras är bearbetade av båda författarna. Under bearbetningen har författarna
kontinuerligt gått tillbaka till de granskade artiklarna för att kontrollera att tolkningen varit korrekt.
Allmändiskussion
Denna litteraturstudie visar att fysisk aktivitet har ett positivt samband med livskvalitet hos kvinnor som har eller har haft bröstcancer. Resultat kan vara av värde då 7000 kvinnor i Sverige varje år drabbas av bröstcancer (Socialstyrelsen & Cancerfonden 2009). Författarna anser att det för sjuksköterskor är värdefullt att ha denna kunskap i den dagliga omvårdnaden med dessa patienter. Enligt Kirschbaum (2006) väljer ofta kvinnor passiva strategier, där den fysiska aktivitetsnivån minskar, för att lindra symtom som är vanliga under och efter
diagnosen. Sjuksköterskor måste istället uppmuntra till fysisk aktivitet genom individanpassad omvårdnad.
De flesta kvinnor i Sverige som drabbas av bröstcancer överlever. Resultatet av föreliggande studie visar att sambandet mellan fysisk aktivitet och livskvalitet är positivt även efter avslutad behandling. För att ge kvinnorna de bästa återhämtningsmöjligheterna är det därför viktigt med uppföljning och information om detta för att få kvinnorna motiverade till att vara fortsatt fysiskt aktiva. Detta medför snabbare återhämtning och gör att kvinnorna fortare kan komma tillbaka ut i arbetslivet, något som kan leda till ekonomiska vinster för samhället.
Författarna till föreliggande studie menar ändå att en förbättrad livskvalitet framförallt är en stor vinst för varje drabbad kvinna. Detta för att livskvalitet inte bara ökar rent fysiskt utan även kan förbättras på andra plan som till exempel psykiskt och socialt och kan även leda till ökat välbefinnande och förbättrad självkänsla. Författarna till denna litteraturstudie funderar även på om olika faktorer inom livskvalitet kan påverka varandra så att en förbättrad faktor även kan leda till att flera områden förbättras, som en positiv kedjereaktion.
22
Förslag på vidare forskning inom detta område är att göra en kvantitativ studie där svenska kvinnor med bröstcancer får skatta sin fysiska aktivitetsnivå och upplevd livskvalitet under samt efter behandling. Detta för att se samband mellan fysisk aktivitet och livskvalitet i Sverige, under svenska förhållanden. Ytterligare forskning behövs där syftet är att undersöka hur den fysiska aktiviteten bör utföras för att bäst öka den upplevda livskvaliteten hos kvinnor som har eller har haft bröstcancer. Detta kan göras i en interventionsstudie där kvinnor som befinner sig i samma situation tränar tillsammans medan kontrollgruppen utför fysisk aktivitet i en allmänträningsgrupp.
Det är klarlagt att fysisk aktivitet har ett positivt samband med livskvalitet hos
bröstcancerpatienter, men författarna tror även att det finns många andra sjukdomstillstånd där den fysiska aktiviteten kan vara av god nytta. Detta är något författarna till föreliggande studie inspirerats till att ta med sig in i det kommande arbetslivet som ett komplement till övrig behandling, då fysisk aktivitet är något som alla kan utföra utifrån sina egna
förutsättningar.
Slutsats
Fysisk aktivitet har ett positivt samband med förbättrad livskvalitet hos kvinnor som har eller har haft bröstcancer, både på kort sikt och över tid. Sambandet ses tydligast då aktiviteten är måttlig till intensiv.
23
Referenser
*Markerar de artiklar som granskats i föreliggande studie.
Arving C., Sjödén P-O., Bergh J., Thalén Lindström A., Wasteson E., Glimelius B. &
Brandberg Y. (2006) Satisfaction, utilisation and perceived benefit of individual psychosocial support for breast cancer patients—A randomized study of nurse versus psychologist
interventions. Patient Education and Counseling 62, 235–243.
Avis N.E., Crawford S. & Manuel J. (2005) Quality of Life Among Younger Women With Breast Cancer. Journal of Clinical Oncology 23(15), 3322-30.
Bianchini F., Kaaks R. & Vainio H. (2002) Weight control and physical activity in cancer prevention. Obesity reviews 3, 5-8.
Brown N., Melville M., Gray D., Young T., Munro J., Skene A.M. & Hampton J.R. (1999) Quality of life four years after acute myocardial infarction: short form 36 scores compared with a normal population. Heart 81, 352-358.
Brülde B. (2003) Teorier om livskvalitet. Studentlitteratur, Lund.
Byeong-Woo P., Suyun L., Ah Reum L., Kyung-Hi L. & Sook Yeon H. (2011) Quality of Life Differences between Younger and older Breast Cancer Patients. Journal of Breast Cancer 14(2), 116-118.
Carlson L.E., Angen M., Cullum J., Goodey E., Koopmans J., Lamont L., MacRae J.H., Martin M., Pelletier G., Robinson J., Simpson J.S.A., Speca M., Tillotson L. & Bultz B.D.
(2004) High levels of untreated distress and fatigue in cancer patients. British Journal of Cancer 90, 2297 – 2304.
Caspersen C.J., Powell M.D. & Christenson M. (1985) Physical Activity, Exercise, and Physical Fitness: Definitions and distinctions for Health-Related Reaserch. Public Health Reports 100, 126-131.
24
*Chen X., Zheng W., Gu K., Chen Z., Lu W. & Shu X-O. (2009) The Effect of Regular Exercise on Quality of Life Among Breast Cancer Survivors. American Journal of Epidemiology 170, 854-862.
Cheng S-Y., Lai Y-H., Chen S-C., Shun S-C., Liao Y-M, Tu S-H., Chen C-S., Hsiang C-Y &
Chen C-M. (2011) Changes in quality of life among newly diagnosed breast cancer patients in Taiwan. Journal of Clinical Nursing, 1-10.
*Christopher K.A. & Morrow L.L. (2004) Evaluating a Community-Based Exercise Program for Women Cancer Survivor. Applied Nursing Research 17, 100-108.
*Courneya K.S., Mackey J.R., Bell G.J., Jones L.W., Field C.J. & Fairey A.S. (2003) Randomized Controlled Trial of Exercise Training in Postmenopausal Breast Cancer
Survivors: Cardiopulmonary and Quality of Life Outcomes. Journal of Clinical Oncology 21, 1660-1668.
*Daley A.J., Crank H., Saxton J.M., Mutrie N., Coleman R. & Roalfe A. (2007) Randomized Trial Breast Cancer. Journal of Clinical Oncology 25, 1713-1721.
*Emery C.F., Yang H.C., Frierson G.M., Peterson L.J. & Suh S. (2009) Determinate of physical activity among women treated for breast cancer in a 5-year longitudinal follow-up investigation. Psychooncology 18, 377-386.
Emslie C., Whyte F., Campell A., Mutrie M., Lee L., Ritchie D. & Kearney N. (2007) ―I wouldn’t have been interested in just sitting round a table talking about cancer‖; exploring the experiences of women with breast cancer in a group exercise trail. Oxford University Press 22(6), 827-838.
Ericson E. & Ericson T. (2009) Medicinska sjukdomar. Studentlitteratur, Lund.
Forsberg C. & Wengström Y. (2008) Att göra sytematiska litteraturstudier: värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning. Natur och Kultur, Stockholm.
