Läsning på fritiden - ”Det är bara datorspel för oss, vi är ju inte vana att läsa böcker”

Malmö Högskola

KSM, Svenska i ett mångkulturellt samhälle GS/GY

Examensarbete

Läsning på fritiden

– ”Det är bara datorspel för oss, vi är ju inte vana att läsa böcker”.

Reading outside of school

Lina Landberg

Abstract

Detta är en undersökning om pojkars attityder till läsning och datorspelande utanför skolan. Undersökningen är gjord bland pojkar som går ett praktiskt gymnasieprogram. Teorin som har legat till grund för undersökningen har bland annat varit forskning som rört pojkars attityder till läsning i skolan. Jag har bland annat använt mig av Gunilla Molloys, Judith Langer, Malin Bardenstams och Magnus Perssons motståndskultur, föreställningsvärldar, identifikation och värdering av kultur.

Vad gäller motståndet mot läsning har jag hittat attityder som pekar på ett motstånd hos pojkarna vad gäller att identifiera sig som läsare, detta trots att de läser och visar att de har behållning av det. Det är även tydligt att pojkarna gärna återvänder till redan kända föreställningsvärldar.

Nyckelord: attityder till läsning, datorspelande, identifikation, motståndskultur, ungdomskultur.

Innehållsföreteckning

1 Inledning...7

1.1 Syfte...8

2 Tidigare forskning... 9

2.1 Det utvidgade textbegreppet... 9

2.2 Literacy... 9

2.3 Föreställningsvärldar ... 10

2.4 Teorier om läsarroller ...11

2.5 Identitetsskapande...12

2.6 Den goda litteraturen ... 13

2.7 Mediepanik... 14

2.8 Ungdomars textvärldar i och utanför skolan... 15

2.9 Motståndskultur... 16 3 Metod... 18 3.1 Metodval... 18 3.2 Genomförande... 19 3.3. Bearbetning...20 3.4 Urval... 21 3.5 Forskningsetik...21

4 Resultat, analys och tolkning...23

4.1 Hög och lågkultur... 23

4.1.1 Val av texter... 23

4.1.2 Att bekanta sig med nya föreställningsvärldar eller återvända till gamla...26

4.1.3 Pojkarnas samtal och interaktion kring de båda praktikerna... 27

4.2 Identifikation...29

4.2.1 Böcker och datorspel nu och i framtiden...29

4.2.2 Kompisars attityder till böcker och datorspel... 32

4.3 Mediepanik... 35

4.3.1 Tid som pojkarna lägger på datorspel nu...36

5 Slutsats och diskussion... 38

5.1 Slutsats...38

5.2 Diskussion...39

6 Referenser...42

1 Inledning

Det har gjorts många undersökningar om pojkars inställning till läsning i skolan genom åren. Gunilla Molloy (2007) talar om att det finns en motståndskultur bland pojkar i tonåren mot att läsa skönlitteratur i skolan. I hennes bok När pojkar läser och skriver kan vi läsa att flera undersökningar har visat att pojkar ofta läser sämre och mer motvilligt än flickor i samma ålder. Detta motstånd kan enligt Molloy bero på flera olika faktorer såsom svårigheter med att läsa och förstå texter, eller att läsning uppfattas som omanligt (Molloy 2007:8). Malin Bardenstam (2012) har kommit fram till liknande resultat vad gäller pojkar och attityden till att läsa skönlitteratur i skolan. Båda dessa resultat av pojkars inställning till att läsa skönlitteratur i skolan har väckt ett intresse hos mig att ta reda på hur pojkars attityder till läsning utanför skolan ser ut. Motstånd mot olika moment i svenskundervisningen behöver inte ha att göra med kön, utan det kan även ha att göra med andra faktorer. Att det finns ett motstånd i skolmiljön finner jag inte lika intressant som hur attityderna utanför skolan ser ut.

Det som jag kommer att behandla här är den eventuella skillnad i attityd som existerar mellan datorspel och skönlitteratur samt diskutera hur man kan ta tillvara på dessa kunskaper i skolan. I Skrift i rörelse argumenterar Johan Elmfeldt och Per-Olof Erixson för att skolan ska bli mer öppen inför det faktum att elever möter olika typer av texter utanför skolan och anknyta dem till läroprocesser i skolan (Elmfeldt & Erixon 2007:102).

Ungdomar möter texter som påverkar, berör, lär och utvecklar sina läsare på en mängd olika sätt. Det kan handla om olika texttyper förmedlade via olika sorters media, till exempel datorspel (Ohlin-Sheller 2002:11). Magnus Persson diskuterar synen på högkultur kontra populärkultur i Populärkulturen och skolan. Han menar att populärkulturen spelar en central roll i ungdomars liv men att skolan har bekämpat populärkulturen till förmån för den fina litteraturen, den litteratur som av många anses

vara vårt kulturarv (Persson 2007:17).

I Datorspelandets mening jämför Jonas Linderoth flera olika studier som innefattar datorspel i undervisningen. Författaren menar att innan vi kan börja diskutera själva datorspelandets pedagogiska potential är det av stor vikt att förstå hur spelmediet avläses av spelaren, hur det spelaren möter i spelet får mening (Linderoth 2004:7-14).

1.1 Syfte

Mitt syfte med denna undersökning är att ta reda på attityder till litteraturläsning och datorspelande på fritiden bland pojkar som går på ett praktiskt program på gymnasiet där de bland annat lär sig att programmera datorer. Dessa pojkar är en del av det nya medielandskapet där datorer har en stor plats i såväl våra vardagsliv som i yrkesliv. Det är rimligt att anta att dessa pojkar möter olika typer av texter på sin fritid och det är därför intressant att undersöka om dessa attityder skiljer sig åt och hur dessa attityder kan kopplas till undervisning i skolan.

Jag har valt att fokusera på endast pojkar. Detta betyder inte att flickors attityder är mindre viktiga att undersöka men i den här undersökningen har jag valt att begränsa mig och enbart titta på pojkars attityder till läsning och datorspelande.

Frågeställningarna som har styrt denna undersökning är:

– Hur ser attityderna till läsning av tryckt text ut på fritiden för pojkar som går ett praktiskt program på gymnasiet?

– Hur ser attityderna till datorspelande på fritiden ut för dessa pojkar? – Hur resonerar pojkarna kring de båda mediepraktikerna?

2 Tidigare forskning

2.1 Det utvidgade textbegreppet

Aktiviteten att sammanfoga, skapa mening och förståelse är inte nödvändigtvis begränsad till bokstäver och siffror, utan kan även inbegripa ljud och bilder såsom till exempel film eller datorspel. Läsning innefattar således den aktivitet det innebär att tolka och tillägna sig meningen i alla slags texter. En läsare är en aktiv medskapare av de betydelser som dessa texter erbjuder (Ohlin-Scheller 2006: 18 ).

2.2 Literacy

I Skrift och rörelse (2007) diskuterar författarna begreppet literacy. I sin grundläggande betydelse avser literacy läs- och skrivförmågan. Det behöver inte enbart handla om läs- och skrivförmåga vad gäller alfabetiskta färdigheter i snäv mening utan det kan även innefatta förmågan att avkoda rörliga bilder, såsom till exempel då man spelar ett datorspel. Olika typer av literacy utvecklas inom olika kontexter. Den tryckta texten kräver en viss sorts literacy, och vid datorspel krävs en annan typ av literacy. Vilka typer av literacy som är gångbara har att göra med vilken literacy som föredras av de som har makten i samhället (Erixon & Elmfeldt 2007: 114)

Elmfeldt och Erixon (2007) diskuterar det faktum att det fortfarande, trots datorns alltmer växande betydelse i våra arbeten och i våra privatliv, ofta inte existerar mer öppna förhållningssätt till olika typer av medier som kan främja lärande på olika sätt. Få forskare behandlar specifikt ungdomars språkutveckling i förhållande till mediekulturella förändringar (Elmfeldt & Erixon 2007: 96).

2.3 Föreställningsvärldar

Judit Langer (2005) talar om att bygga föreställningsvärldar då vi till exempel läser en berättelse. En föreställningsvärld är den fiktiva värld som läsaren själv konstruerar under tiden han eller hon läser. Även efter läsningen är avslutad kan byggandet och rekonstruerandet av en föreställningsvärld äga rum (Langer 2005:24). I sin bok

Litterära föreställningsvärldar har Langer valt att fokusera på tänkandet som läsandet

frammanar hos individen, och inte på texten i sig. Detta tolkar jag som att en text kan innefatta mycket mer än bara det skrivna ordet och att huruvida det är tryckt eller rörlig text, inte är det väsentligaste. Det som Langer har valt att fokusera på är just den process som sker i läsarens inre då han eller hon försöker göra sig en bild och förstå den berättelse som utformar sig för läsaren (Langer 2005:20).

Byggandet av föreställningsvärldar kan ses som ett skapande av sammanhang och mening, där betydelser ändras och byts ut och växer medan vi bygger upp vår förståelse av verket. Att bygga föreställningsvärldar innebär att det ständigt pågår en interaktion mellan läsare och text. Föreställningsvärlden omfattar vad en person tänker, känner och anar, medvetet och omedvetet medan byggandet av föreställningsvärlden pågår. Byggandet av föreställningsvärldar är således subjektiv.

Till och med då vi möter en ny person och vill göra oss en bild av vem det kan vara, bygger vi vår föreställningsvärld kring den nya bekantskapen på ett liknande sätt som vid mötet av en ny text. Med detta i åtanke förefaller det mig som att byggandet av föreställningsvärldar i allra högsta grad sker på samma sätt då en person spelar ett datorspel som läser en litterär text (Langer 2005: 23-24).

Judith Langer (2005) delar in byggandet av föreställningsvärldar i fyra faser. De är inte statiska utan en läsare kan gå in och ur en fas under själva uppbyggnadsprocessen. Faserna är alltså inte linjära utan kan återkomma när som helst under läsningen och uppstå ur skiftande interaktion mellan läsare och text.

Den första fasen: Att vara utanför och kliva in i en föreställningsvärld. I början av läsandet då vi har lite förståelse för vad det är texten handlar om försöker läsaren tolka och smala tillräckligt många uppslag för att göra sig en bild av vad texten kommer att handla om. I denna fas handlar byggandet av att skaffa sig uppfattningar om karaktärer, handlingen, miljön och hur de förhåller sig till varandra.

Den andra fasen: Att vara i och röra sig genom en föreställningsvärld. I denna fas fördjupar läsaren sin förståelse för föreställningsvärlden genom att lägga till egna erfarenheter eller andra texter. Läsaren använder egen kunskap, texten och kontexten för att utveckla idéer och skapa större förståelse för den värld han eller hon successivt bygger upp.

Den tredje fasen: Att stiga ut och tänka över det man vet. I denna fas använder läsaren sina uppfattningar om textvärlden för att öka sin egen kunskap och erfarenhet. Läsaren stiger ur föreställningsvärlden och låter den påverka hans eller hennes egna liv. Läsaren använder föreställningsvärlden för att reflektera över något som har hänt eller något som läsaren har känt i sitt eget liv.

Den fjärde fasen: Att stiga ut ur och objektifiera upplevelsen.I denna fas reflekterar läsaren över vad allt kan betyda, hur det fungerar och varför. I denna fas kan läsaren analysera och försöka sätta den litterära texten i kontext eller förstå den litterära texten ur ett särskilt perspektiv (Langer 2005:31-36).

2.4 Teorier om läsarroller

J.A Appleyards teori innefattar fem olika faser som en läsare intar genom att anta fem olika sorters roller. Läsarrollerna är inte statiska utan kan gå in i varandra och skifta. De är även knutna till ett klass och genusperspektiv samt ett tidsperspektiv. Den första fasen kallar Appelyard för: Den lekande läsaren. Den andra fasen kallar han för: läsaren som

hjälte/ hjältinna, den tredje fasen för: läsaren som tänkare, den fjärde för: läsaren som tolkare och den femte och sista fasen kallar han för: den pragmatiske läsaren. Dessa

fem faser är relaterade till läsarens ålder. Då läsaren är runt sju år intar läsaren den andra fasen och den håller han eller hon kvar vid i cirka fem till sex år. (Appleyard 1991:57-81). För denna undersökning är det endast relevant med den andra och den tredje fasen, således kommer jag endast förklara dem närmare här nedan.

I den andra fasen, läsaren som hjälte/hjältinna, menar Appleyard att läsaren söker texter som gör det möjligt för läsaren att finna identifikation med en handlingskraftig person som övervinner alla faror. I denna fas efterfrågar läsaren texter med mycket

dialog och accion. Läsaren vill även att texten ska ha en traditionell berättarstruktur där det goda alltid segrar över det onda. Appelyard menar att denna fas på många sätt är förknippad med utmaningar som ungdomar möter i sin socialisationsprocess. Dessa berättelser innehåller stereotypa karaktärer som ofta får representera egenskaper som läsaren önskar att han eller hon hade. Med hjälp av hjälten eller hjältinnans lyckliga slut på äventyret kan läsaren bygga upp ett skydd mot den oro han eller hon har inför okända situationer (Appleyard 1991: 57-81).

Nästa fas i Appelyards teori är: läsaren som tänkare. I denna fas har läsaren lämnat de texter som handlar om hjältar och äventyr och läser istället mer realistiska texter. I denna fas reflekterar läsaren över vad som berättas. Den tänkande läsaren ställer frågor om trovärdigheten hos karaktärerna och söker insikter om egna och andras sätt att agera i olika situationer och prövar texten mot verkligheten. Identifikationen med karaktärerna innebär att läsaren kan känna igen sig i dem eller så kan det vara ett tillstånd som läsaren önskar att han eller hon vore i. Enligt Appleyard sker övergången till denna fas i samband med puberteten. Han påpekar att denna period är ofta förknippad med ett existentiellt och identitetssökande (Appleyard 1991:121-154).

2.5 Identitetsskapande

Malin Bardenstam (2012) har gjort en undersökning angående pojkars förhållande till läsning i skolan. Hon har intervjuat pojkar som går första året på byggprogrammet på gymnasiet. I sin undersökning kommer Bardenstam bland annat fram till att läsning är en aktivitet som pojkarna associerar till vuxna, vilket gör att pojkarna har svårt att se sig själva som läsare. Pojkarnas föreställning om vad och hur en läsare är, stämmer inte överens med de egenskaper som pojkarna anser att de själva har. Vidare i undersökningen menar Bardenstam att pojkarnas beskrivning av sig själva inte behöver vara ett uttryck för en motståndskultur. Det kan snarare förstås som ett uttryck för tillhörigheten till gruppen byggelever samt hur pojkarna ser sig själva i relation till andra grupper såsom elevgrupper på teoretiska program. Pojkarna ser sig inte som läsare, men det behöver inte innebära att de inte läser (Bardenstam 2012:61). Då

Olin-Scheller (2006) diskuterar det faktum att valet av fiktiva texter är en del som utgör ungdomars identitetsskapande ansluter hon sig till en tradition som menar att identiteten är föränderlig och den förvärvas i sociala och kulturella samspel mellan människor. Identiteten är föränderlig och vi har flera identiteter som vi växlar mellan då vi rör oss mellan olika roller och situationer (Olin-Scheller 2006:23).

I Mønstre i mangfoldigheten (1997) diskuterar Fridberg en dansk undersökning angående ungdomars medievanor. På ett övergripande plan kan det konstateras att ungdomars medieanvändning upptar en stor del av deras fritid men även att ungdomar har en bredd vad gäller olika typer av medieanvändning. I undersökningen finns inget stöd för att användningen av olika medier skulle inkräkta på någon annan typ av kulturella aktiviteter. Forskarna bakom undersökningen menar att det inte går att diskutera ungdomars medieanvändning i polariserade termer såsom passiv/aktiv, utan att det snarare har att göra med att skapa identitet och att hitta kulturella tillhörigheter. De olika medierna erbjuder olika sorters verktyg för kommunikation och för både en förståelse för omvärlden och sig själv (Fridberg 1997: 12).

2.6 Den goda litteraturen

I Populärkulturen och skolan diskuterar Persson (2007) förhållandet mellan just populärkultur och skolan. Han menar att det inom kulturen länge har funnits en uppfattning om vad som anses vara hög och lågkultur, där populärkulturen tillhör det som anses vara lågkultur. Historiskt sett har populärkulturen haft en låg ställning i skolan och länge sett det som sin uppgift att skydda ungdomar från populärkulturens inflytande till förmån för den höga kulturen. Populärkulturen är en viktig ingrediens i ungdomars identitetsskapande som konkurrerar med skolan om tid. Persson (2007) menar att det existerar två generella antaganden i debatten om populärkulturen där det ena är att all populärkultur är samma sak och den andra är att dess användare är passiva och okritiska. Man kan se populärkulturen på två sätt enligt Persson, det ena, som en masskultur för en strömlinjeformad massa, eller som en demokratiserad kultur som är öppen för alla (Persson 2007:16-23).

I artikeln ”Läsning i skolan och läsning i den högre skolan” talar Magnus Persson (2009) om myten om den goda litteraturen. Litteratur har en oomtvistad ställning i vårt samhälle som något okritiskt gott. Litteraturen är god och genom att läsa den blir man en god människa sammanfattar Persson, vad han menar är, myten om den goda litteraturen. (2009:166). Skolan har länge sett ett samband mellan litteratur och moral. Litteraturen ses som god och endast genom att läsa blir man en god människa. Vidare resonerar Persson att från kursplanerna i svenska år 1964 och framåt, har det inte en enda gång sagts att skönlitteratur ska läsas kritiskt, då källkritik har varit en viktig del i alla andra ämnen. Kritiken av kanon visar att litteraturen som subjekt inte representerar den universella människan och att litteratur inte står över ideologi eller maktutövning (Persson i Carlsson & Johannisson 2009:169-172).

2.7 Mediepanik

Kristin Drotner (1992), en dansk medieforskare, diskuterar fenomenet mediepanik. Mediepanik är ett fenomen som uppstår i samband med uppkomsten av nya medier samt de kraftiga reaktioner i ett samhälle som uppkommer då ett nytt massmedium har tillkommit. Drotner (1992) menar att de mekanismer som ligger bakom dessa paniker är desamma som ligger bakom alla mediepaniker genom århundradena, samt att de är förutsägbara:

Vuxna experter – lärare och socialarbetare, kulturkritiker och politiker – definierar det nya massmediet som ett socialt, psykologiskt och/eller moraliskt hot mot de unga och utser sig själva som problemlösare i allmänhetens tjänst (Drotner 1992: 43).

Det som mediepanikerna har gemensamt är att det utgörs av en starkt gränsdragning mellan högkultur och lågkultur, där det nya mediet anses tillhöra det lågkulturella, samt kollektiva reaktioner som uppkommer i samband med nya medier. Även påståendet att det nya mediet skulle utgöra en fara i mötet mellan individ och text, till exempel att våldsamma datorspel leder till våld i verkligheten är en ingrediens i vad Drottner kallar mediepanik (Drotner 1998: 32-35).

romanläsning var skadligt. Därefter kom det nya mediepaniker i samband med televisionen, videon och serietidningar (Persson 2007:26-27).

2.8 Ungdomars textvärldar i och utanför skolan

Elmfeldt och Erixon (2007) talar om forskaren Margareta Rönnberg, som menar att skolan fokuserar på att eleverna ska tillägna sig skriftliga kunskaper och medvetet struntar i kommunikationen via och kring medier och andra språk än de verbala.

Skolan måste, menar hon, bli ett ställe där man reflekterar över mediernas funktion i det egna livet, såväl som i samhället i stort. Skolan måste ta till vara elevernas vardagserfarenheter och fritidskunskaper och anknyta dem till läroprocesser utanför skolan; det gäller att försöka begripa vardagskulturen (Elmfeldt & Erixon 2007).

I Christina Olin-Shellers (2006) avhandling Mellan Dante och Big Brother, som rör ungdomar och ungdomars förhållande till olika medier och populärkultur, visar hon tydligt det medielandskap som ungdomar rör sig inom. Medielandskapet innefattar olika typer av texter såsom till exempel tv-program, datorspel eller film. Undersökningen visar att ungdomarna möter klassiska skönlitterära böcker som oftast har en man i centrum i skolan. På fritiden möter ungdomarna andra typer av texter såsom film eller datorspel med både män och kvinnor i centrum. Olin-Sheller (2006) kan därför konstatera att de texter som ungdomarna möter i skolan och de texter som de möter utanför skolan är olika typer av texter som befinner sig i olika textvärldar med få kontaktytor (Olin-Sheller 2006: 221).

Carina Fast (2007) har gjort en liknande undersökning fast med yngre barn i förskola och skola. I hennes undersökning kommer hon fram till att barnen praktiserar läsandet och skrivandet i hög grad långt före skolstarten. Även det faktum att barnen gärna delar med sig av sina engagemang av populärkulturella texter till sina kamrater och att genom att dela med sig av filmer, tv-serier eller datorspel dras de in i en gemenskap av berättande, läsande och skrivande. Undersökningen visar även att lärarna i förskola och skola värderar dessa typer av texter lågt i pedagogiska sammanhang (Fast 2007: 180-182 ).

2.9 Motståndskultur

Gunilla Molloys (2007) undersökning När pojkar läser och skriver, är en underökning som rör pojkars inställning till läsning av skönlitteratur i skolan. Hon menar att det finns en så kallad motståndskultur bland många pojkar mot att läsa skönlitteratur. Detta motstånd kan bero på flera saker. Det kan till exempel handla om klass, uppfattningar om svenskämnet eller något helt annat. Molloy drar slutsatsen att det även kan handla om pojkars uppfattning om vad som anses var manligt respektive kvinnligt. Molloy menar att pojkarna i undersökningen uppvisade negativa attityder till att läsa skönlitteratur, då det inte ansågs vara en manlig aktivitet (Molloy 2007:161).

Då Molloy (2007) diskuterar pojkar och pojkars inställning till läsning i skolan menar hon att skolan måste ändra inställning till populärkulturen:

Vi skulle kunna se datorspel, inte som en innehållslös fritidsaktivitet utan i stället som en fritidsaktivitet med annan form av text som läsaren måste förhålla sig till. På så sätt kan vi se elever som spelar datorspel men inte tycker om att läsa, som läsare med annan literacykompetens snarare än en ovan läsare (Molloy 2007:50).

Enligt Molloy (2007) har det visat sig att pojkar faktiskt läser en hel del böcker men att de texter inte är texter som vanligtvis läses i skolan. De flesta pojkar har en förkärlek för att läsa om hjältar och det har också visat sig att pojkar läser om de får tillfälle att samtala om texten och även att de uppskattar att samtala om texter. Konstruktionen av manlighet och de värderingar som är knutna till köns- och klasstillhörighet kan vara faktorer som påverkar vad som anses vara manligt, alltså inte endast föreställningen om aktiviteten läsning. (Molloy 2007:157-158).

Ett förslag på hur man ska få pojkar att läsa i skolan är att låta pojkar läsa böcker som ”osar av manlig heder och ridderlighet”. Detta är inte något som Molloy (2007) ställer sig bakom. Istället menar hon att verkligheten inte är så enkel som att det skulle finnas en typ av manlighet. Idag menar Molloy (2007) att det finns flera olika typer av manlighet och manliga ideal. Därför tar hon avstånd från idén om att låta pojkar läsa böcker som förmedlar ett förlegat mansideal eftersom hon menar att skolan inte kan reproducera denna typ av stereotypa genusbeteende bara för att pojkarna ska öva upp

sin läs och skrivförmåga (Molloy 2007: 158).

Däremot säger Molloy (2007) att skolan bör vara mer öppen mot elevers kompetenser om olika sorters texter. Hon menar även att skolan bör visa sina kompetenser, alltså att skolans uppdrag är att visa något mer än vad eleverna redan kan. Det kan ske med utgångspunkt i elevernas egna erfarenheter (Molloy 2007: 162).

3 Metod

3.1 Metodval

Min undersökning är baserad på intervjuer som handlar om pojkarnas läsvanor och datorspelande utanför skolan. Jag har valt att använda mig av intervju som forskningsmetod eftersom jag är intresserad av att få fram kvalitéer rörande olika perspektiv och attityder kring huruvida läsning uppfattas annorlunda än datorspelande. Mina forskningsfrågor kan inte besvara något allmänt eller objektivt, och det är inte heller syftet med undersökningen. För att få fram olika uppfattningar och tankar kring attityder till läsning är det nödvändigt att göra intervjuer då syftet med undersökningen är att få fram information om den intervjuades liv och åsikter. Den information som jag ville få fram skulle jag med största sannolikhet inte kunna få fram med till exempel enkäter då det som jag vill få fram i intervjuerna är vad som sägs i den mellanmänskliga situationen (Kvale 2003:35).

Jag är medveten om att det finns en risk med att jag bygger denna uppsats på mina uppfattningar om pojkarnas attityder då min tolkning är subjektiv och resultatdelen kommer att vara ett resultat av min personliga analys. Men jag vill ändå hävda att för att kunna ta reda på attityder är det nödvändigt att ställa frågor som rör ett visst ämne för att sedan kunna urskilja vissa mönster. Detta är dock alltid fallet i alla typer av undersökningar då det inte finns någon sann objektivitet. Kvale (2003) följer en hermeneutisk tradition där sann kunskap söks genom rationell argumentation av dem som deltar i diskursen (Kvale 2003: 66). Därför kommer jag att sträva efter att förklara mina tolkningar i analysen så utförligt som möjligt.

texter som ska tolkas. Tolkningen sker genom att analysera och förstå den dialog som sker i intervjun samt inkludera den process där intervjutexterna tolkas i analysen. Det är viktigt att ha i åtanke att jag som intervjuare och forskare i allra högsta grad bidrar till skapandet av dialogen och diskursen vid intervjutillfället (Kvale 2003:49-50).

3.2 Genomförande

Jag utformade intervjuerna på ett så kallat halvstrukturerat sätt. Jag använde mig av, vad Steinar Kvale kallar, en intervjuguide (Kvale 2003:121), det vill säga, jag ställde relevanta frågor som rör ämnet attityder kring läsning och attityder kring datorspelande samt frågor på om det finns skillnader i attityderna. Frågornas form och ordningsföljd är inte det viktigaste utan det som är mest väsentligt i denna typ av genomförande är att samtalet är så avslappnat och naturligt som möjligt. Frågorna var konstruerade på ett sådant sätt att jag kan kunde komma med följdfrågor för att låta intervjupersonen utveckla sitt svar. För att kunna göra intervjusituationen så avslappnad och naturlig som möjligt är det även av stor vikt att intervjupersonerna får möjlighet att ställa frågor under intervjuns gång och att de känner sig motiverade att tala om sina upplevelser och känslor. Det är även viktigt att jag som forskare har möjlighet att be intervjupersonerna utveckla sina svar om det dyker upp intressanta aspekter som jag inte på förhand har kunnat förutse och som har relevans för undersökningen (Kvale 2003:122).

Forskningsintervjun skiljer sig från en normal konversation, dels hade jag och intervjupersonerna aldrig träffats tidigare, dels hade intervjusituationen en asymmetrisk maktbalans där jag som intervjuare ställde frågor i syfte att ta reda på något om den intervjuades liv eller åsikter. Intervjuerna varade mellan 30 minuter och en timme. Vid alla fyra intervjuer hade jag och intervjupersonen ett avslappnat samtal där vi pratade om allt från olika fritidsintressen såsom träning, umgås med vänner eller skolan till ämnen som rörde det som var intressant för denna undersökning, det vill säga ämnen som rörde läsning av tryckt text och datorspelande. Eftersom jag och mina intervjupersoner aldrig har träffats tidigare var det av största vikt att de kände sig bekväma i en sådan konstruerad situation för att jag ska kunna få ut så mycket som

möjligt av samtalet. Det var inte bara viktigt att lyssna på det som intervjupersonerna sade utan även hur de agerade med kroppsspråk och miner (Kvale 2009:45). Med mig till intervjuerna hade jag en diktafon som jag spelade in alla fyra intervjuerna med. Jag valde att inte anteckna något under intervjuerna då jag inte ville riskera att göra pojkarna nervösa eller känna sig obekväma i den redan konstruerade situationen, vilket hade hindrat mig från att få ut så bra svar som möjligt. Jag ville att konversationen skulle flyta på så naturligt som det bara gick.

Jag valde att göra enskilda intervjuer. Jag såg en risk med att ha gruppintervjuer eftersom de här pojkarna är skolkamrater och inte nödvändigtvis kamrater på fritiden. Därför är det inte helt säkert att pojkarna skulle vara helt ärliga i sina svar och även att deras attityder till skolan skulle påverka svaren.

3.3. Bearbetning

När intervjuerna var gjorda lyssnade jag igenom inspelningarna och transkriberade dem. När arbetet med transkriberingen var klar läste jag igenom intervjuerna och delade in pojkarnas uttalanden i positiva och negativa attityder till böcker och datorspel. Därefter hittade jag gemensamma nämnare som jag sedan kunde knyta till relevant teori. Jag delade in uttalandena om attityder till böcker och datorspel i tre kategorier: identitet, mediepanik, och högt och lågt eftersom jag ansåg att det var dessa tre teman som dominerade i intervjuerna (Kvale 2009:221). Jag har inte använt mig av vare sig tabeller eller diagram, för att få en överblick över uttalandena har det varit tillräckligt att kategorisera dem i de tre teman som jag kunde urskilja. Således har jag inte använt mig utav en eskild analysmetod utan vad Kvale kallar, adhoc, en blandning av flera metoder som jag har växlat emellan (Kvale 2003:184).

Jag har valt att ge pojkarna fingerade namn istället för att kalla dem för respondent 1 eller intervjuperson 1 då jag finner det opersonligt. I den här uppsatsen kommer jag att kalla intervjupersonerna för: Adam, Björn, Calle och David. Jag tror att det är lättare för läsaren att skapa sig en sammanhållen bild av de olika intervjupersonerna om de representeras av namn snarare än siffror.

3.4 Urval

Jag har valt att intervjua pojkar som går sista året på gymnasiet. Pojkarna går ett praktiskt program med inriktning mot bland annat datorprogrammering. Anledningen till att jag just valde att intervjua dessa pojkar var att jag föreställde mig att de spelar datorspel, eller i alla fall har åsikter rörande datorspel. Eftersom denna undersökning handlar om attityder till olika typer av texter gjorde jag antagandet att elever som nästan är vuxna kan reflektera och diskutera sina åsikter på ett mer moget sätt än vad till exempel elever på ett högstadium kan. Jag har valt att låta pojkarnas röster höras så mycket det har varit möjligt. Jag har alltså inte enbart utgått utifrån ett uttalande som skulle kunna sammanfatta flera uttalanden och resonerat kring dem, utan jag har tagit med alla intervjusvar som handlar om samma sak för att uppsatsen ska vara flerstämmig och för att pojkarna i största möjliga mån ska få vara närvarande (Dysthe 1996).

3.5 Forskningsetik

I intervjuerna gick jag inte rakt på sak på de frågor som jag sökte svar på. Innan jag träffade pojkarna för att intervjua dem hade de fått reda på att frågorna jag skulle ställa skulle handla om deras medievanor. Mina frågor behandlade således olika typer av medievanor, inte enbart de attityder jag var ute efter att undersöka. Jag tror inte att det skulle vara lika lätt att få intervjupersonerna att vara öppna och ärliga angående sina attityder om de visste att det var deras attityder intervjun handlade om. Det är inte heller säkert att pojkarna ens har reflekterat över sina attityder kring de olika medierna och varför de har just de attityderna. Jag är medveten om att detta kan uppfattas om en aning oärligt, att jag inte har varit helt öppen med vad undersökningen handlar om. Jag vill ändå hävda att det var det enda sättet att kunna urskilja olika attityder. Denna typ av undersökning kan endast göras om intervjupersonen inte är medveten om att det är hans eller hennes attityder som studeras. Det som pojkarna hade fått reda på att intervjuerna

skulle handla om, alltså deras medievanor, var utgångspunkt för alla fyra intervjuerna. Mina frågor rörde således det ämne som pojkarna hade blivit informerade om. Alla pojkar är myndiga och ställde upp frivilligt. De visste att de kunde avbryta intervjuerna när de ville (Vetenskapsrådet 2002).

4 Resultat, analys och tolkning

I detta kapitel kommer jag att redovisa intervjusvaren från samtliga intervjuer. Med koppling från den teori som presenteras ovan kommer jag att analysera och tolka svaren.

4.1 Hög och lågkultur

4.1.1 Val av texter

Bland de böcker som pojkarna tycker om att läsa är fantasyböcker den klart dominerande genren. Bland fantasyböckerna nämner pojkarna bland annat Harry Potter-böckerna och Eragon-serien. Andra genrer som kom upp i samtalen var: deckare, självbiografiska böcker och faktaböcker. Den dominerande datorspelsgenren är strategispel där spelaren i lag tillsammans med andra medspelare ska övervinna hinder och tillsammans nå ett mål. Ofta är det krigsspel där det går ut på att vinna ett krig eller så är det fantasyspel där spelarna befinner sig i en påhittad värld där det gäller att klara av motgångar tillsammans med andra medspelare. Alla pojkarna tycker att det är roligt att spela i lag tillsammans med sina kompisar eller i lag då man kan möta varandra.

Adam är noga med att poängtera att han inte tycker om att läsa böcker: ”Jag vägrar läsa böcker alltså” och ”jag klarar inte av att läsa böcker”. Han säger att det är långtråkigt och att läsning inte tilltalar honom: ”Det är väl långtråkigt egentligen. Du sitter i soffan eller ligger i sängen och läser. Alltså, det är ju bara data och tv för oss, vi är inte vana att läsa böcker”

för några år sedan. Det som lockade med Anne Franks dagbok var att han kunde leva sig in i hennes liv och lära sig hur det var att leva då. Det som gjorde att just Anne Franks dagbok fångade hans intresse var att det är en autentiskt text skriven av en flicka som levde under Andra världskriget: ”Den är även faktabaserad den boken ju”. Då Adam erinrar sig denna bok som han upplevde som bra säger han: ”den är faktiskt bra! Jag läste den faktiskt!”. Intresset för andra världskriget delar han med sin storebror. Storebrodern har även tagit med honom till olika antikvariat för att köpa litteratur om andra världskriget då han var yngre.

Björn tycker att om att läsa deckare och Stieg Larsson är han favoritförfattare. Han tycker att Millenium-triologin är en mycket bra serie och han anser att språket i boken gör att läsaren får en klar bild av omgivningarna och karaktärerna. Björn läser mycket fantasy-litteratur och deckare men knappt böcker ur andra genrer.

Calle tycker om att läsa fantasy-böcker och självbiografier. Han har läst självbiografierna av Ozzy Osbourne och Marilyn Manson. Det som främst fångade hans intresse var att böckerna innehöll fakta om artisterans liv. Han har läst Sagan om ringen-trilogin och även Eragon-ringen-trilogin.

David läser också gärna fantasyböcker och har läst flera olika böcker inom den genren. Han menar att det som lockar med att läsa fantasy är att få uppleva det som inte finns i verkligheten: ”Jag gillar att uppleva det som inte finns om man säger så. Att inte läsa nån jävla kriminalhistoria när det finns 30 olika serier på tv”. Även David har läst Eragon-böckerna.

Alla fyra pojkar har en uppfattning om att deras föräldrar vill att de ska läsa mer böcker. Flera av pojkarnas föräldrar köper eller rekommenderar böcker till sina barn. Björn tror att det ofta är hans föräldrar som rekommenderar böcker till honom:” Jag tror mest det är min pappa och mina föräldrar som rekommenderar. De läser mycket böcker”. Även Calle säger att hans mamma vill att han ska läsa mer böcker för hon tycker han spenderar för mycket tid framför datorn: ”Hon läser mycket själv och tycker det är viktigt med läsning” (Calle). David har samma erfarenhet: ”Min mamma har föredragit att jag ska läsa fler böcker för jag antar att man börjar tänka lite mer över vad man tar in, analysera och sådant” (David).

I pojkarnas val av texter, såväl tryckta skönlitterära texter som datorspel dominerar fantasygenren. Därefter nämner pojkarna deckare och självbiografiska böcker då de

berättar om litteratur som de tycker om att läsa. Anne Franks dagbok är visserligen inte en självbiografi men den handlar om en verklig flicka och den berättar en autentisk historia vilket var av avgörande för Adam för att han skulle tycka den var värd att prova på att läsa. Trots att tre av pojkarna läser en hel del litteratur är inte det den sorts litteratur som vanligtvis läses i skolan. Fantasygenren och självbiografiska böcker anses inte vara finkulturella böcker. I diskussionen om hög och lågkultur menar Persson (2007) att populärkulturella böcker står i ett polariserade förhållande till vad som anses vara finkultur eller den litteratur som anses vara vårt kulturarv. Detta kulturarv består av olika, ofta manliga, författare som man ansåg vara särskilt framstående. Tankar om att det ena utesluter det andra och att finkulturen per automatik är bättre och mer givande än populärkultur är närvarande, i allra högsta grad i skolan. För de flesta ungdomar spelar populärkulturen en central roll i deras liv, men till exempel skolan betraktar ofta detta som något problematiskt. Attityden kring populärkultur har ofta en seglivad föreställning om att populärkulturens användare är passiva okritiska konsumenter (Persson 2007:17-30).

Den andra fasen av Appleyards teori läsaren som hjälte/hjältinna, (Appleyard 1991: 57-81) stämmer överens med ovan nämnda böcker ur fantasygenren. Denna fas handlar om att identifiera sig med en hjälte eller hjältinna som klarar alla faror i en värld fylld av onda människor eller onda väsen. Den tredje fasen, läsaren som tänkare, stämmer överens med självbiografierna och deckarna då dessa är exempel på texter där läsaren kan reflektera över karaktärernas trovärdighet och relatera detta till sitt eget liv. Valet av text har flyttats från tillrättalagda världar eller fantasivärldar till mer realistiska skildringar. Enligt Appelyards teori skulle pojkarna röra sig mellan den andra och den tredje fasen. Detta betyder att pojkarna inte skulle vara särskilt avancerade läsare i förhållande till Appelyards sätt att kategorisera läsare. Han menar att läsaren steg för steg erövrar nya läsarroller och att dessa är kulturellt förankrade. Enligt Appelyard utvecklar en läsare rollen: läsaren som hjälte/hjältinna ungefär vid skolstarten och läsaren håller kvar vid denna läsarroll i ca fem-sex år. Detta skulle således innebära att dessa pojkar skulle befinna sig på ett stadium som inte överensstämmer med deras ålder (Appleyard 1991: 121-154).

Valet av texter visar att pojkarna besitter olika typer av literacy. Enligt Elmfelt och Erixson (2007) värderas inte pojkarnas literacy som är knuten till datorer lika högt som

den literacy som hänger ihop med läsning av tryckt text.

4.1.2 Att bekanta sig med nya föreställningsvärldar eller återvända till

gamla

Adam läser inte böcker numera. Men han har läst böcker om Andra världskriget som han tyckte var intressanta. På frågan om han skulle kunna läsa något annat ur en annan genre svarat han: ”Men Harry Potter-böckerna och Sagan om ringen det är liksom, nej. Det är för långt. Dessutom har jag inte sett Harry Potter-filmerna alls. Det som Adam syftar på då han säger att han inte vill läsa Harry Potter, är att han inte kan tänka sig att läsa böckerna eftersom han aldrig har sett den miljö som Harry Potter befinner sig i. Det är inte själva läsandet eller handlingen som gör att Adam inte är intresserad av att läsa de böckerna. Att själv bygga upp en föreställningsvärld för att kunna förstå handlingen och karaktärerna är inte något som intresserar Adam då det upplevs som krävande.

Calle återvänder gärna till föreställningsvärldar som han känner till sen tidigare. Han har spelat samma datorspel i flera år och tycker även om att återvända till litterära textvärldar: ”Jag läste om uppföljaren av Eragon. Man glömmer ibland små punkter och sedan när man läser igenom igen kommer det tillbaka. Intresset kan väckas mer än vad det gjorde innan”. Även David håller i nuläget på att läsa om samma bok: ”Eragon-serien är jävligt bra. Jag håller på att läsa den igen”. Första gången David läste samma bok, som är på 800 sidor, läste han ut den på sex dagar. Han läser gärna om böcker som han tycker om. Andra exempel på böcker som David har läst om är Harry Potter.

Adam läser inte böcker men på frågan om han skulle tänka sig att läsa en faktabok om Andra världskriget svarar han ja, eftersom han då skulle veta vad den handlar om: ”Om man frågar en sådan där som jobbar på biblioteket och de tar fram en bra faktabok så skulle jag nog läst den”.

Enligt Judith Langer (2005) rör sig en läsare mellan fyra faser då han eller hon konstruerar förståelse för en text. Man skulle kunna se det som att pojkarna visar en motvilja mot att bygga nya föreställningsvärldar eller i alla fall att de är bekväma och gärna återvänder till föreställningsvärldar de redan känner till. Då flera av pojkarna har hittat ett datorspel som de tycker om är det inte ovanligt att de spelar samma spel i stort

sett dagligen i flera år. Även tryckta texter som pojkarna har uppskattat tycker de om att återvända till. Pojkarna läser samma genrer av litteratur, de är inga ”allätare” vad gäller olika typer av berättelser. Flera av pojkarna återvänder gärna till bekanta föreställningsvärldar och gärna vid upprepade tillfällen. Pojkarna menar att det är lättare att ta sig in och förstå den värld som texten handlar om ifall man samtidigt ser världen, till exempel då man spelar datorspel. Två av pojkarna berättar att de med stor behållning läser om texter som de tycker om, såväl tryckta texter som rörlig text i form av datorspel. Molloy (2007) menar att påståendet att ”pojkar inte läser” är en uppfattning som inte riktigt stämmer överens med verkligheten, men om det upprepas tillräckligt ofta är risken att det framstår som en sanning (Molloy 2007: 9). Tre av fyra pojkar läser tryckta texter och har inga problem med själva läsningen som praktik utan snarare handlar valet av text om något de redan är bekanta med. För Adam som berättar att han tyckte om att läsa Anne Franks dagbok, handlade den positiva läsupplevelsen om att han var bekant med en redan känd föreställningsvärld, det vill säga, det faktum att handlingen utspelar sig under andra världskriget som han har stor kännedom om.

4.1.3 Pojkarnas samtal och interaktion kring de båda praktikerna

Calle berättar om samtal han och en kompis har haft om en självbiografisk bok de båda hade läst. ”Vi pratade om tankar och hur han kunde ha upplevt och hur det hade påverkat honom egentligen och gjort som han är idag”. Boksamtalet med kompisen upplevdes som positivt då de diskuterade andra saker än vad de vanligtvis brukar göra: ”jag tyckte det var jättetrevligt faktiskt” (Calle). Calle tyckte att det var intressant att diskutera boken eftersom man kan uppfatta saker på olika sätt, men förutom denna bok som de hade läst båda två vet han inte säkert om kompisen och han har läst andra böcker gemensamt.

Även David berättar om boksamtal som han har haft med en kamrat efter de båda hade läst samma fantasybok. De diskuterade bland annat: ”storyn och fräcka grejer som hade hänt i boken. Varför gjorde en person så och lite sådana grejer. Lite diskussioner”. David säger att han tyckt det var roligt att prata om boken, dels för att han själv tyckte boken var bra, dels för att han tyckte det var roligt att diskutera händelsen och dela

upplevelsen med någon annan.

Då pojkarna berättar för mig vad det är med datorspel som intresserar dem tar alla upp att de upplever det positivt med interaktionen. Calle säger att:

Jag finner det roligare att spela och snacka med polarna än att sitta själv och kolla på en film. Det är roligare med datorspel för man kan kontrollera händelserna, det är inte som i film där allting är förutsatt, utan i spelet kan du faktiskt ändra det som händer (Calle).

Björn, Calle och David berättar att de gärna spelar med andra spelare on-line:

Fördelarna med att spela med kompisar är att man har någon man kan lita på och ha någon att diskutera med hur vi ska fortskrida. Alltså bara den där mänskliga touchen av alltihopa är också rätt härlig (David).

Adam och hans kompisar brukar spela fotbollsspel tillsammans: ” Det är ju att man kan möta varandra liksom, så det är ju jävligt kul ju”. Björn, Calle och David berättar att de tycker om att spela spel där det krävs lagarbete och strategiskt tänkande: ”Man liksom utvecklas känner jag, alltså min förmåga i spelet”(David). Alla fyra anser att det är roligt att spela datorspel eftersom den som spelar är med och påverkar handlingen.

I pojkarnas val av text såväl tryckt text som rörlig text, lyfter de fram att det är av stort värde då de får tillfälle att samtala om texten. Interaktion och kommunikation kring de texter som pojkarna konsumerar är en del av själva textupplevelsen. Enligt Langer (2005) kan förståelsen och rekonstruerandet av föreställningsvärlden ske även efter läsningen är avslutad (Langer 2005:24). Calle säger att han tyckte det var intressant att diskutera en bok med sin kompis eftersom två läsare kan uppfatta samma berättelse på olika sätt och på så sätt får Calle chans att omvärdera och rekonstruera den föreställning han redan har byggt upp kring texten. Molloy (2007) kom fram till att pojkarna i hennes studie läste då de fick tillfälle att samtala om texten och även att de uppskattade boksamtalen (Molloy 2007:157). Skillnaden på min och Molloys studie är att dessa boksamtal som redovisas här skedde utanför skolan och utan att någon vuxen satte igång samtalet. Det som båda undersökningarna visar är att interaktion och diskussion är viktigt för pojkarna. Det är således viktigt för pojkarna att texterna som läses, är texter som engagerar och påverkar pojkarna på något sätt, inte huruvida det är tryckta texter eller rörliga bilder. Undersökningen som Carina Fast (2007: 108-182) gjorde med yngre barn visar samma tendenser. Barnen i hennes undersökning delade

gärna med sig av sina populärkulturella preferenser. Att samtala om, och diskutera olika typer av texter är således något som är viktigt från det individen börjar läsa och fortsätter vara en viktig del även för pojkar i sena tonåren. I föregående avsnitt talade jag om pojkarnas trygga vana att återvända till redan kända föreställningsvärldar. Man skulle kunna se det som att pojkarna är bekväma och inte intresserade av att utveckla sina läsarroller, men det går även att hävda att interaktionen och samtalen kring texterna ytterligare är ett sätt att fördjupa sina kunskaper om texten. Genom att återvända till samma texter och föreställningsvärldar bearbetar pojkarna texterna och går i dialog med sig själva.

4.2 Identifikation

4.2.1 Böcker och datorspel nu och i framtiden

Björn säger att han läser böcker under semestrar och vissa kvällar och om han har svårt att sova. Ju längre in i intervjun vi kommer desto mer angelägen om att tona ner sitt läsande blir han. ”Jag läser ju inte heller så ofta men, jag läser ju böcker då och då men inte alltid”. Efter lite eftertanke säger han: ”Men jag är nog en av de få som läser”.

Calle säger att han inte heller läser böcker särskilt ofta för att han tycker det är jobbigt att läsa böcker: ”Läsa gör jag inte jätteofta då jag tycker det är jobbigt att läsa men jag har läst en del fantasy det senaste och även självbiografier”.

På frågan hur mycket Calle uppskattar att han läser i veckan i nuläget svarar han att han läser omkring 300 sidor i veckan. Han säger att om han har en bok som intresserar honom kan han läsa länge ur den för att komma in i den. Oftast läser han på kvällar och helger.

David ser sig själv som en ”periodare” när det gäller att läsa böcker. När han läser böcker som fångar hans intresse lägger han ner många timmar i sträck på att läsa. David läser oftast på kvällar och helger. Då han var yngre läste han mer än vad han gör nu. Han tror dock inte att det var något speciellt som inträffade som gjorde att han inte läser

lika mycket nu.

Ju längre in i intervjun vi kommer börjar pojkarna resonera mer fritt kring praktiken att läsa böcker. ”När man läser böcker kan man slappna av men det kan man inte när man spelar datorspel”, säger Adam. Lite längre in i intervjun hävdar han att han tycker det är lika avslappnande att spela fotbollsspel som att läsa böcker, fast att han föredrar att spela fotbollsspel.

Ingen av pojkarna tror att de kommer spela datorspel lika ofta om tio år som de gör nu. David är osäker på om han kommer spela datorspel om tio år ”Vet inte, lite kanske”. Adam säger att han tror att han kommer sluta spela datorspel om tio år: ”Jag tror jag har lagt ner allt med datorspel,tror jag faktiskt”. Anledningen till att han tror att han inte kommer att spela mer datorspel är att han kommer satsa på jobb eller skola. ”Jag kommer i alla fall ta allt plugg och prov framför om jag nu spelar något datorspel lite så kommer jag ta allt före datorspelet ändå” resonerar Adam vidare när han pratar om vad han kommer att göra efter studenten. Calle och David tror att det kommer spela mindre än vad de gör nu. Calle menar att han förmodligen inte kommer att ha lika mycket tid till datorspelande som han har nu när han studerar som när han har ett jobb: ”det är inte garanterat att man har den fritiden som man har nu. Jag tror fortfarande jag kommer spela, men i mindre mängder än vad jag gör nu” (Calle). Björn säger att han hoppas att han inte kommer att spela datorspel i framtiden:” jag hoppas att jag inte alltid kommer att spela datorspel. Det finns vettigare saker att göra” (Björn). På frågan vad som inte är vettigt med datorspel svarar han:

Vet jag faktiskt inte...det är ju så att, det är ju inte så att det kommer att spela någon roll i framtiden att jag har spelat något spel så möjligen vad jag tänker och hur jag tänker men inte karriärmässigt liksom (Björn).

Han hoppas att han kommer ha familj och ett jobb i framtiden som han kommer kunna lägga sin tid på istället för att lägga sin fritid på att spela datorspel:” ”Förhoppningsvis får jag väl ett jobb och familj och så. Och på min fritid hoppas jag kommer tillägna min tid med familjen” (Björn).

Då samma fråga ställs till pojkarna gällande böcker resonerar de samstämmigt även i denna fråga, men till skillnad från datorspelande tror pojkarna att de kommer att läsa mer än vad de gör nu. Calle säger:

man måste passa tider och lägga sig i tid mer än nu när man är tonåring. Då kan det bli något sådant att man läser innan man går och lägger sig, det gör jag ju i och för sig nu också men man kanske gör det mer än vad man gör nu i tonåren. Nu är man ju inne i den fasen att man kan sova när som helst, var som helst (Calle).

Adam läser inte gärna böcker nu men däremot tror han att han kommer att läsa böcker i framtiden. Anledningen till att han tror att han kommer att göra det är att han menar att det är avslappnande att läsa böcker: ”ja det tror jag nog. Det är ju väldigt avslappnande att läsa böcker, så när jag blir äldre tror jag nog att jag skulle kunna läsa böcker” (Adam).

På frågan om David tror att han kommer läsa böcker i framtiden svarar han: ”Det vill jag gärna tro. Förhoppningsvis läser jag mer än vad jag gör nu. Just nu läser jag inget men när jag väl läser så läser jag ordentligt. Jag läser i perioder” (David). Han säger att han vill bredda sitt läsande och även läsa andra genrer än fantasy. David tror det är rätt så vanligt att läsa böcker i vuxen ålder men:

kanske inte just på min ålder. Jag tror det är mer vanligt att läsa böcker då man har kommit upp i 40-årsåldern eller kanske 30, när man försöker hitta ett annat nöje än bara glo på tv (David).

Pojkarna i denna undersökning svarar likadant som pojkarna Bardenstam intervjuade.” - Det är mer en vuxensak. Om tjugo år sitter man kanske inte vid datorn, är med kompisar. Är på fester. Då har jag familj”. (Bardenstam 2012:56). Ingen av pojkarna tror att de kommer att lägga lika mycket tid på att spela datorspel i framtiden men de är alla överens om att de, åtminstone vill tro att de kommer att läsa mer böcker i framtiden. Att spela datorspel kontrasteras mot att ha familj. Pojkarna ser på läsning och datorspelande som två motpoler. Antingen spelar man datorspel i sin ensamhet eller så har man ett socialt liv med vänner och familj. Att förena dessa två fritidsaktiviteter verkar för pojkarna inte vara möjligt.

Pojkarna i Bardenstams underökning ser sig som gruppmedlemmar av gruppen ”byggelever” (Bardenstam 2012:61). Pojkarna i denna undersökning ser sig som medlemmar av gruppen ”ungdomar”. Att läsa skönlitteratur är inget som pojkarna förknippar med ungdomar, snarare är det en syssla som förknippas med vuxenvärlden. Datorspel är en aktivitet för ungdomar som inte ses som en aktivitet som vuxna sysslar med. Pojkarna går sista året på gymnasiet och är snart vuxna, men inte riktigt ännu.

Därför identifierar de sig med andra ungdomar. De båda grupperna ungdomar och vuxna kontrasteras mot varandra. Som vuxen måste man ta sitt ansvar och sköta ett arbete och då kan bokläsning fungera som en avkopplande syssla. Ungdomar däremot behöver inte koppla av, de har mycket fritid och kan sova mycket och länge, till skillnad från vuxna.

Först vill pojkarna inte medge att de faktiskt läser böcker, eller att de har stor behållning av att läsa böcker. Tre av fyra pojkar läser böcker i perioder men vill inte se sig som läsare, trots att de faktiskt läser en hel del när de har hittat en genre eller serie som de faktiskt tycker om. När de väl har kommit in i en bok kan de läsa flera hundra sidor i veckan. Läsning är en aktivitet som pojkarna gör på kvällar innan de ska somna och under semestrar. Datorspel spelar de i stort sett dagligen i flera timmar. Ungdomar är mitt uppe i att skapa sin identitet och vilken typ fiktionstexter en person konsumerar utgör en del i identitetsskapandet. Att skapa sin identitet är en komplex process då identiteten är föränderlig och förvärvad i olika kulturella och sociala samspel mellan människor. Vi har även flera identiteter som vi växlar mellan då vi rör oss mellan olika roller och situationer (Olin-Scheller 2007:23).

4.2.2 Kompisars attityder till böcker och datorspel

Calle tror att flera av hans kompisar läser men det är inget som han vet säkert:” Flera av mina kompisar slår jag vad om läser något i alla fall, men de kanske inte går ut med det för det är inget populärt ämne vi pratar om”. Calle nämner en kompis som har ett stort ordförråd och som har höga betyg i skolan. Calle tror att han läser:

En kompis till mig som går på en annan skola, han vet jag är väldigt smart och kunnig i de flesta områden när det gäller skola och sådant. Vid en tidig ålder hade han ett bra svenskvokabulär och det misstänker jag att han har fått genom att läsa. Men jag vet inte, vi pratar aldrig böcker (Calle).

Som tidigare nämnts har David haft boksamtal om Eragon-böckerna med en kompis Han fick frågan om de hade diskuterat andra böcker. David svarade: ”vi har nog inte läst några andra böcker tillsammans, tror jag”. Han vet inte säkert om hans andra kompisar läser böcker: ”Sen så kan väl alltid någon läsa någon bok men det är väl inte så ofta”

(David). David tror att de flesta som han känner inte läser böcker. David ser sig själv som läsare och han och hans kompisar har rekommenderat böcker till varandra någon enstaka gång men det är inget som de gör ofta. David anser att läsning av böcker är mera en sysselsättning som flickor brukar ägna sig åt. Enligt David anses det töntigt om en pojke läser klassiska flickböcker såsom hästlitteratur eller något annat som förknippas som typiskt ”tjejigt”. Han medger även att de böcker som han tycker om, det vill säga böcker ur fantasygenren kan anses som töntiga av andra ungdomar: ”Men de som tycker det är negativt är ju lite konstiga eftersom de antagligen inte har testat på det eller har tillräckligt logik i huvudet, jag vet inte...” (David).

Av vissa kompisar uppfattas det töntigt att spela datorspel oavsett vilket spel man spelar eftersom det anses vara asocialt att bara sitta framför datorn. Då jag ställer frågan om David anser att det är asocialt att spela datorspel svarar han: ”Tycker jag inte nej. I alla fall inte om man snackar med folk hela tiden och sådant” (David).

Adam tror inte att någon av han kompisar heller läser böcker på fritiden: ”Ingen i mitt kompisgäng läser böcker över huvud taget. Det är inte ofta vi sitter och snackar böcker”. Björn tror inte heller att hans kompisar läser utan att han är den enda som gör det ibland:

Nej, jag tror inte de läser, alltså. De kanske läser tidningen och så men jag tror inte de läser böcker. Jag tror man är för lat för att läsa en bok. Jag tror de flesta har svårt att sätta sig in i och börja läsa en bok (Björn).

Under intervjun med David diskuterar vi olika attityder till böcker och datorspel. Han menar att hans kompisar skulle tycka att han var töntig om han spelade datorspel som ansågs vara för flickor:

Ja, mina kompisar skulle tycka att jag var töntig om jag spelade typ The Sims där man bygger karaktärer och ska kontrollera folks känslor och så. Inte för att jag skulle göra det, men det skulle de säkert (David).

Huruvida läsa böcker anses vara manligt eller kvinnligt menar David: ”att läsa böcker är nog delat, men jag tror det är mer en tjejgrej. Sen kanske det försvinner i åldrarna lite mer när man är vuxen och sådant” (David).

Calle menar att det finns flera datorspel som kan vara ”mindless”, alltså monotona spel som till exempel spel som går ut på att skjuta så många som möjligt och som inte kräver mycket eftertanke. Dessa typer av spel anses vara coolare än strategispel där det

krävs planering och engagemang av deltagaren:

Folk ser strategispel som töntspel för de kräver mer tanke och det är inte, ta upp vapen och spring runt och skjut, inte det här som folk tycker är coolare kanske. De tycker det är töntspel för att det är fantasy och inte snabb action hela tiden (Calle).

Adam och David berättar att det finns skillnad på datorspel som är typsikt ”tjejiga” och typiskt ”killiga”. Anledningen till att vissa spel anses vara ”tjejiga” och därför mer töntiga än andra är att de inte känner några kompisar som spelar de spelen och typiskt ”tjejiga” spel är spel där man bygger en karaktär och det handlar om känslor: ”det handlar om att lösa vardagliga problem, bygga hus och kontrollera folks känslor och det är inte lika ballt”. Typiskt ”killiga” spel är spel där spelaren måste tänka strategiskt och ofta innefattar spelet att man spelar i lag. Det kan handla om krigsspel eller sportspel.

David säger att det anses vara acceptabelt om en flicka spelar ett spel som anses vara typiskt ”killigt” men det anses inte vara acceptabelt om en pojke spelar något som anses vara till för flickor: ”om en tjej skulle spela killspel är det helt ok, men om en kille skulle göra tvärt om. Då blir det helt fel” (David).

Även fantasyspel upplever David som att andra kan tycka är töntiga. Vilka som anser detta är kompisar som inte delar deras uppfattningar om vilka spel som är roliga. De datorspel som inte anses töntiga är klassiska krigsspel där det handlar om att skjuta så många som möjligt.

På frågan om Calle och kompisen har pratat om andra böcker svarar han: ”Nej, det var den boken som vi hade gemensamt. Hon är väl inte människan som läser något vidare om det inte är något hon verkligen går in för”. Däremot säger han att han inte ofta pratar böcker med andra kompisar för:

vad jag vet så läser en av mina kompisar böcker. Sen kan väl alltid någon läsa någon bok men det är väl inte så ofta. Det handlar väl om det där med den lata ungdomen (Calle).

Molloy (2007) kom fram till att negativa attityder till skönlitteratur kan ha att göra med uppfattningar om vad som anses vara manligt respektive kvinnligt. Även pojkarna i denna undersökning visar att det finns sådana uppfattningar om vad som anses vara maskulint och feminint då det handlar om olika texter. Calle tror att han har en kompis som läser eftersom denna person är mycket kunnig och duktig i skolan. Calle kopplar

ihop läsning av skönlitteratur med att vara smart och duktig. Då det handlar om strategiskt tänkande i datorspel är det ingen av pojkarna som kopplar ihop detta med att vara smart, trots att denna aktivitet kräver intellektuell förmåga.

Genom sina val av texter visar pojkarna huruvida de tillhör de ”coola” eller inte och ifall de håller sig inom normen för vad som anses vara acceptabelt. Det faktum att vissa typer av spel anses som töntiga diskuteras under intervjuerna och det visar att finns det en hierarki där vissa spel anses vara mera socialt accepterade än andra. Strategispel där det krävs att man tänker och arbetar i lag anses som töntigt medan spel som går ut på att enbart skjuta, utan någon eftertanke, anses vara coolare. Likt litteratur har alltså datorspel en sorts kanon. Men till skillnad från den litterära kanon handlar värderingarna kring datorspel om sociala tillhörigheter inom gruppen ungdomar. Det finns således grupperingar inom gruppen ungdomar som pojkarna förhåller sig till. De attityder som pojkarna uppfattar från kompisar, må vara eller inte vara korrekta. Huruvida uppfattningarna stämmer överens med verkligheten eller inte är inte det väsentligaste eftersom det just är de uppfattade attityderna som pojkarna förhåller sig till i sitt identitetsskapande. I skapandet av identitet är det viktigt att visa tillhörighet och vem man är. Framförallt är det viktigt att visa vem man inte är. Detta visar David då han talar om skillnaden mellan att spela spel som anses vara till för flickor eller till för pojkar samt de konsekvenser som det skulle medfölja om han överskred normen. David tror att hans vänner skulle få negativa uppfattningar om honom om han spelade en viss typ av spel som inte, enligt sociala koder, skulle vara till för honom. Genom att ha uppfattningen att läsning i största grad är en syssla som anses vara mer ”tjejigt” är det således inte lika acceptabelt för pojkar i tonåren att vara läsare. Detta kan vara en av anledningarna till att pojkarna till en början inte var lika entusiastiska då de pratade om böcker som de var när de talade om datorspel.

4.3 Mediepanik

4.3.1 Tid som pojkarna lägger på datorspel nu

Calle och David anser att de lägger många timmar på att spela datorspel och David menar att han spelar för mycket, men de poängterar båda två att de inte börjar spela förrän sysslorna i hemmet är gjorda. Calle säger att han inte börjar spela datorspel förrän han har: ”kollat om det är något som behöver hjälpas till med i huset, till exempel tömma diskmaskinen eller något liknande”. Han uppskattar att han spelar datorspel ungefär fem timmar på vardagar och åtta timmar på helger. Adams spelande blir mindre ju äldre han har blivit. Nu spelar han som mest en gång i veckan:

Max en gång i veckan men jag har spelat mer. Om jag har läxor så gör jag ju dem, men har jag ingenting att göra brukar jag umgås med vänner så mycket jag kan på fritiden så jag inte sitter inne framför datorn och sådär (Adam).

När Adam umgås med sina kompisar spelar de ofta fotbollsspel tillsammans. Björn spelar datorspel efter han har tränat vilket blir någon gång i veckan är hans svar till en början. Senare under intervjun medger han att han spelar datorspel nästan varje dag. Till skillnad från Adam så säger David att han lägger mer tid nu på att spela datorspel än vad han gjorde när han var liten. På frågan hur mycket tid han lägger på att spela datorspel svarar han: ”För många timmar, kanske två-tre timmar på vardagar och på helgen blir det ju längre, kanske fyra-fem timmar” (David). När han var yngre var han ofta utomhus och lekte men numera är han oftare inomhus och spelar datorspel. Numera spelar han datorspel:” oftast när jag kommer hem om jag inte ska hjälpa till med maten eller om jag själv ska laga mat. Om jag inte har någonting att göra” (David).

Tre av fyra pojkar säger att de ägnar mycket tid åt att spela datorspel och alla påtalar att det kan finnas en risk med att spela datorspel då kan kan ”fastna i det” och då kan det gå ut över till exempel skolan. Anledningen till att Adam har minskat sitt spelande var därför att han upplevde att datorspelandet tog över hans liv: ”Det är sjukt beroendeframkallande om man säger så”. Han kunde sitta uppe hela nätter och spela datorspel tillsammans med andra människor och detta beteende gick ut över hans

skolarbete:

Man blir väldigt fast i spelet och det kan även sabotera om man säger att man har ett prov om en vecka så spelar man spelet och då vill man inte slita sig från det och då går plugget åt skogen (Adam).

Adam kontrasterar datorspelandet med att umgås med vänner och menar att han umgås mer med vänner nu än vad han gjorde då han spelade datorspel: ”om man tänker på hur mycket man är ute och umgås med vänner nu, innan när man var fast vid det här spelet var det LAN varenda helg” (Adam). LAN är då flera spelare sitter uppkopplade på ett lokalt nätverk med varsin dator och spelar samma datorspel. Det är vanligt att de spelar hela nätter De andra pojkarna hävdar också att de kände människor som hade försummat skolan på grund av sitt datorspelande och även att de själva ibland försummar skolarbetet till förmån för datorspelandet. Björn har samma uppfattning: ”Det är många som fastnar i det och kommer inte ut och det är väldigt tidskrävande” (Björn). David säger att datorspelandet ibland går ut över studierna: ”Ibland gör det det. Jag borde lära mig att fokusera mer. Jag ska försöka sträva efter att prioritera” (David).

Att det anses kunna vara skadligt att spela datorspel och att datorspelandet ofta står i kontrast till att ”vara ute och röra sig” är inget nytt. Pojkarna i denna undersökning må vara seriösa då de menar att det kan finnas en risk med att spela datorspel som gör att det hindrar spelaren från att ta del av andra sociala aktiviteter eller skolarbetet. Men det förefaller mig som att de reproducerar en redan etablerad fördom om datorspel. Detta kan mycket väl ha att göra med att de talar med mig. Jag kanske ses som en representant för vuxenvärlden – och dessutom en representant för skolan då de vet om att jag snart är färdig lärare. Alla utom en anser att de lägger för mycket tid på datorspel. Inställningen till datorspel som något farligt och polariserade gentemot skolans texter anser jag, vittnar om det som Drotner (1992) kallar för mediepanik, det vill säga den panik som uppstår i ett samhälle vid uppkomsten av nya medier. Mediepaniker är samma typ av mekanismer som återuppstår varje gång ett nytt massmedium uppkommer och de är förutsebara. En mediepanik kännetecknas av en stark gräns mellan vad som anses vara högt respektive låg kultur där det nya mediet anses tillhöra det låga (Drotner 1995:43). Pojkarna är väl medvetna om datorspelens låga ställning i samhället och det är även därför som de är noga med att poängtera att de är medvetna om att de spelar för mycket och att för mycket spelande inte är bra. Trots att pojkarna tidigare har beskrivit flera

fördelar med att spela datorspel, är de alla överens om att det även finns mycket negativt med datorspelande.