Kompisars attityder till böcker och datorspel

Calle tror att flera av hans kompisar läser men det är inget som han vet säkert:” Flera av mina kompisar slår jag vad om läser något i alla fall, men de kanske inte går ut med det för det är inget populärt ämne vi pratar om”. Calle nämner en kompis som har ett stort ordförråd och som har höga betyg i skolan. Calle tror att han läser:

En kompis till mig som går på en annan skola, han vet jag är väldigt smart och kunnig i de flesta områden när det gäller skola och sådant. Vid en tidig ålder hade han ett bra svenskvokabulär och det misstänker jag att han har fått genom att läsa. Men jag vet inte, vi pratar aldrig böcker (Calle).

Som tidigare nämnts har David haft boksamtal om Eragon-böckerna med en kompis Han fick frågan om de hade diskuterat andra böcker. David svarade: ”vi har nog inte läst några andra böcker tillsammans, tror jag”. Han vet inte säkert om hans andra kompisar läser böcker: ”Sen så kan väl alltid någon läsa någon bok men det är väl inte så ofta”

(David). David tror att de flesta som han känner inte läser böcker. David ser sig själv som läsare och han och hans kompisar har rekommenderat böcker till varandra någon enstaka gång men det är inget som de gör ofta. David anser att läsning av böcker är mera en sysselsättning som flickor brukar ägna sig åt. Enligt David anses det töntigt om en pojke läser klassiska flickböcker såsom hästlitteratur eller något annat som förknippas som typiskt ”tjejigt”. Han medger även att de böcker som han tycker om, det vill säga böcker ur fantasygenren kan anses som töntiga av andra ungdomar: ”Men de som tycker det är negativt är ju lite konstiga eftersom de antagligen inte har testat på det eller har tillräckligt logik i huvudet, jag vet inte...” (David).

Av vissa kompisar uppfattas det töntigt att spela datorspel oavsett vilket spel man spelar eftersom det anses vara asocialt att bara sitta framför datorn. Då jag ställer frågan om David anser att det är asocialt att spela datorspel svarar han: ”Tycker jag inte nej. I alla fall inte om man snackar med folk hela tiden och sådant” (David).

Adam tror inte att någon av han kompisar heller läser böcker på fritiden: ”Ingen i mitt kompisgäng läser böcker över huvud taget. Det är inte ofta vi sitter och snackar böcker”. Björn tror inte heller att hans kompisar läser utan att han är den enda som gör det ibland:

Nej, jag tror inte de läser, alltså. De kanske läser tidningen och så men jag tror inte de läser böcker. Jag tror man är för lat för att läsa en bok. Jag tror de flesta har svårt att sätta sig in i och börja läsa en bok (Björn).

Under intervjun med David diskuterar vi olika attityder till böcker och datorspel. Han menar att hans kompisar skulle tycka att han var töntig om han spelade datorspel som ansågs vara för flickor:

Ja, mina kompisar skulle tycka att jag var töntig om jag spelade typ The Sims där man bygger karaktärer och ska kontrollera folks känslor och så. Inte för att jag skulle göra det, men det skulle de säkert (David).

Huruvida läsa böcker anses vara manligt eller kvinnligt menar David: ”att läsa böcker är nog delat, men jag tror det är mer en tjejgrej. Sen kanske det försvinner i åldrarna lite mer när man är vuxen och sådant” (David).

Calle menar att det finns flera datorspel som kan vara ”mindless”, alltså monotona spel som till exempel spel som går ut på att skjuta så många som möjligt och som inte kräver mycket eftertanke. Dessa typer av spel anses vara coolare än strategispel där det

krävs planering och engagemang av deltagaren:

Folk ser strategispel som töntspel för de kräver mer tanke och det är inte, ta upp vapen och spring runt och skjut, inte det här som folk tycker är coolare kanske. De tycker det är töntspel för att det är fantasy och inte snabb action hela tiden (Calle).

Adam och David berättar att det finns skillnad på datorspel som är typsikt ”tjejiga” och typiskt ”killiga”. Anledningen till att vissa spel anses vara ”tjejiga” och därför mer töntiga än andra är att de inte känner några kompisar som spelar de spelen och typiskt ”tjejiga” spel är spel där man bygger en karaktär och det handlar om känslor: ”det handlar om att lösa vardagliga problem, bygga hus och kontrollera folks känslor och det är inte lika ballt”. Typiskt ”killiga” spel är spel där spelaren måste tänka strategiskt och ofta innefattar spelet att man spelar i lag. Det kan handla om krigsspel eller sportspel.

David säger att det anses vara acceptabelt om en flicka spelar ett spel som anses vara typiskt ”killigt” men det anses inte vara acceptabelt om en pojke spelar något som anses vara till för flickor: ”om en tjej skulle spela killspel är det helt ok, men om en kille skulle göra tvärt om. Då blir det helt fel” (David).

Även fantasyspel upplever David som att andra kan tycka är töntiga. Vilka som anser detta är kompisar som inte delar deras uppfattningar om vilka spel som är roliga. De datorspel som inte anses töntiga är klassiska krigsspel där det handlar om att skjuta så många som möjligt.

På frågan om Calle och kompisen har pratat om andra böcker svarar han: ”Nej, det var den boken som vi hade gemensamt. Hon är väl inte människan som läser något vidare om det inte är något hon verkligen går in för”. Däremot säger han att han inte ofta pratar böcker med andra kompisar för:

vad jag vet så läser en av mina kompisar böcker. Sen kan väl alltid någon läsa någon bok men det är väl inte så ofta. Det handlar väl om det där med den lata ungdomen (Calle).

Molloy (2007) kom fram till att negativa attityder till skönlitteratur kan ha att göra med uppfattningar om vad som anses vara manligt respektive kvinnligt. Även pojkarna i denna undersökning visar att det finns sådana uppfattningar om vad som anses vara maskulint och feminint då det handlar om olika texter. Calle tror att han har en kompis som läser eftersom denna person är mycket kunnig och duktig i skolan. Calle kopplar

ihop läsning av skönlitteratur med att vara smart och duktig. Då det handlar om strategiskt tänkande i datorspel är det ingen av pojkarna som kopplar ihop detta med att vara smart, trots att denna aktivitet kräver intellektuell förmåga.

Genom sina val av texter visar pojkarna huruvida de tillhör de ”coola” eller inte och ifall de håller sig inom normen för vad som anses vara acceptabelt. Det faktum att vissa typer av spel anses som töntiga diskuteras under intervjuerna och det visar att finns det en hierarki där vissa spel anses vara mera socialt accepterade än andra. Strategispel där det krävs att man tänker och arbetar i lag anses som töntigt medan spel som går ut på att enbart skjuta, utan någon eftertanke, anses vara coolare. Likt litteratur har alltså datorspel en sorts kanon. Men till skillnad från den litterära kanon handlar värderingarna kring datorspel om sociala tillhörigheter inom gruppen ungdomar. Det finns således grupperingar inom gruppen ungdomar som pojkarna förhåller sig till. De attityder som pojkarna uppfattar från kompisar, må vara eller inte vara korrekta. Huruvida uppfattningarna stämmer överens med verkligheten eller inte är inte det väsentligaste eftersom det just är de uppfattade attityderna som pojkarna förhåller sig till i sitt identitetsskapande. I skapandet av identitet är det viktigt att visa tillhörighet och vem man är. Framförallt är det viktigt att visa vem man inte är. Detta visar David då han talar om skillnaden mellan att spela spel som anses vara till för flickor eller till för pojkar samt de konsekvenser som det skulle medfölja om han överskred normen. David tror att hans vänner skulle få negativa uppfattningar om honom om han spelade en viss typ av spel som inte, enligt sociala koder, skulle vara till för honom. Genom att ha uppfattningen att läsning i största grad är en syssla som anses vara mer ”tjejigt” är det således inte lika acceptabelt för pojkar i tonåren att vara läsare. Detta kan vara en av anledningarna till att pojkarna till en början inte var lika entusiastiska då de pratade om böcker som de var när de talade om datorspel.

4.3 Mediepanik