"Trygghet från dag ett"- Proaktivt agerande i stadsplaneringen : Samverkansprojekt och lärandeprocesser med fokus på att prioritera trygghet utifrån ekonomiska incitament

Linköpings universitet |TEMA Kandidatuppsats, 15 hp| Samhällsplanering Vårterminen| LIU-TEMA/SAP-G--2020/006-SE

”Trygghet från dag ett” - Proaktivt

agerande i stadsplaneringen

Samverkansprojekt och lärandeprocesser med fokus

på att prioritera trygghet utifrån ekonomiska

incitament

Linda Högbacka & Johanna Sandelowsky

3

Sammanfattning

Denna studie handlar om samverkan och samarbete i samhällsplaneringens praktik och upplevd trygghet utifrån fysisk planering. För att kunna skapa trygga samhällen är det nödvändigt att sociala värden får plats i strategisk planering. Genom en intervjustudie studerar vi hur en proaktiv planering kan öka upplevd trygghet. Våra resultat visar att problematiken inte ligger i förståelsen av begreppet utan det måste finnas en förståelse att samverkansprojekt är ett steg mot att arbeta med dessa frågor. Samverkan är en lärandeprocess och ska ses som ett tillfälle att övervinna viljan att agera självständigt och istället utnyttja de olika kompetenserna som finns i en grupp. Det är viktigt att prioritera trygghetsaspekter i stadsplanering. Ett proaktivt agerande i strategisk planering kan förebygga en känsla av otrygghet utifrån fysisk planering och kan i ett långsiktigt perspektiv också förebygga att åtgärder behöver sättas in i ett senare skede.

Nyckelord: Upplevd trygghet, samverkan, trygghet, fysisk planering

Abstract

This study will discuss co-action and collaboration in urban planning practice and also perceived safety through a spatial planning perspective. Strategic planning where social values are taken into consideration is crucial to build safe societies. Through interviews we are studying how a proactive aim in future planning will increase perceived safety. Our results indicate that the problem is not in the comprehension of the term, but in the organization of the term. Projects with co-action is a step in the right direction though. Collaboration can be seen as a learning process and an opportunity to work together and take advantage of different competencies. It is important to incorporate and prioritize safety into planning. Proactive action can prevent a perception of insecurity and in long-term this could also mean prevention of reactive action in later stages.

4

Förord

Denna kandidatuppsats hade inte varit möjlig utan vänligt bistånd av några personer som vi vill framföra vår tacksamhet till. Vi vill ägna ett stort tack till vår fantastiska handledare PhD postdoktor Sofia Morberg Jämterud, hon har guidat oss genom uppsatsen och lagt mycket tid för att hjälpa och stötta oss under processens gång! Professor Vania Ceccatos forskning om trygghet har fått oss intresserade av detta område, och som gjorde att vi tillslut beslöt oss för att välja trygghet som aspekt i vår uppsats. Sedan vill vi självklart tacka våra informanter som ställt upp på våra intervjuer, utan er hade det inte blivit en komplett uppsats. Även ett stort tack till våra granskare. Vi vill också rikta ett tack till Simon Isberg för att du ställde upp på vår pilotintervju. Tack till Daniel, Maria, Jessica och Elin för stödet, men också för att ni är underbara kurskamrater! Tack även till Professor Anna Storm, som varit en strålande stöttepelare och kursansvarig under våren.

Tack alla!

Linköping i Maj, 2020

Linda Högbacka och Johanna Sandelowsky

Acknowledgement

This bachelor’s thesis would not have been possible without the kind assistance of some people to whom we would like to express our gratitude. We would like to bestow a huge thank you to our amazing tutor PhD postdoktor Sofia Morberg Jämterud, who has guided us through our thesis and spent a lot of time helping and supporting us throughout this writing process! Professor Vania Ceccato’s research about safety made us interested in the subject we chose to write about. We would also like to thank our informants from our interviews, without you we would not have a complete thesis! Also, a big thank-you to our examiners. Thank you to Simon Isberg for volunteering to be our test-interviewee for our pilot interview. Thank you to Daniel, Maria, Jessica and Elin for your support, but also because you are wonderful classmates! A big thank you also to Professor Anna Storm for being a brilliant mainstay and course coordinator this semester.

Thank you all!

Linköping in May 2020

5

Innehållsförteckning

1. Inledning

7

1.2 Problemformulering

7

2. Syfte och Frågeställningar

8

2.1 Frågeställningar

8

2.2 Avgränsning

8

3. Metod

9

3.1 Intervju

9

3.1.1 Genomförande av intervjuerna

9

3.1.2 Etiska överväganden

10

3.2 Tematisk analys

10

3.3 Metoddiskussion

13

4. Tidigare forskning

14

5. Teoretiskt ramverk

15

5.1 Hinder för hållbar stadsutveckling

15

5.2 Trygghet

16

5.2.1 Upplevd trygghet kopplat till fysisk utformning

16

5.2.2 Otrygghet

17

5.3 Roller och aktörer

18

5.4 Samverkan

18

6. Resultat

20

6.1 Att arbeta med trygghet

20

6.1.1 Synen på trygghet

20

6.1.2 Verktyg och styrmedel

21

6.1.3 Fysisk planering och utformning

22

6.2 Förutsättningar för att kunna arbeta med trygghet

23

6.2.1 Ekonomi som förutsättning

23

6.2.2 Tid som förutsättning

24

6.2.3 Organisatoriska och strukturella förutsättningar

25

6.2.4 Kommunikation som förutsättning

26

7. Diskussion

28

8. Slutsats

31

Referenser

32

Intervjuer

34

Figurer

34

Bilagor

35

7

1. Inledning

För att skapa säkra och hållbara städer krävs det en innovativ, inkluderande planering och ett samarbete mellan olika sektorer och aktörer. I och med strategisk planering där sociala värden inkluderas kan vi skapa trygga och säkra samhällen och därmed långsiktigt hållbara samhällen. Detta betyder att det krävs engagemang från flera olika sektorer i samhället från nationell till lokal nivå. Arbetet på kommunal nivå är därför viktigt för att nå socialt hållbara städer och därmed även trygga städer. För att inte bidra till att öka sociala klyftor i samhället kan aktörer som är involverade i planering av nya bostadsområden tänka på den sociala hållbarheten och inte enbart ha tillväxt som ett ekonomiskt fokus (UNDP, 2015). För att nå hållbara städer har alla en viktig roll i arbetet, såväl individer som stora verksamheter. Nya lösningar ställer krav på nya samverkansformer i ett tvärsektoriellt sammanhang. Delegationen för hållbara städer är ett initiativ som Boverket arbetat med på uppdrag av den svenska regeringen. Målet med denna delegation har varit att skapa kännedom, dialog och främja initiativ i olika sektorer för att nå ett samarbete med privata aktörer. Boverket har sammanfattat femton hinder utifrån denna delegation som beskriver vad som försvårar arbetet med att skapa långsiktigt hållbara städer. Arbetet har mynnats ut i en rapport som heter Femton hinder för hållbar stadsutveckling - Delegationen för hållbara städer (SOU 2011:01).

Social hållbarhet är ett begrepp som innehåller flera faktorer där trygghetsaspekten ingår. Trygghet är ett begrepp som kan skifta beroende på vilket sammanhang och vilken forskning som det presenteras i. Vi har valt att fokusera på Ruijsbroek et al.s (2017) definition som förklarar en upplevd trygghet: “Subjective safety reflects the perception of social safety and encompasses fear or anxieties caused by real or assumed threats” (Ruijsbroek et al., 2017, s.27). Trygghet är ett begrepp som baseras på subjektiva upplevelser vilket gör att det kan definieras olika. Forskning som finns om trygghet är oftast kopplad till brottsförebyggande åtgärder och det är därför viktigt att skilja på brott som skett och en upplevd rädsla för hot i form av brott. Det finns en vilja hos aktörer att arbeta aktivt med frågor om trygghet i samhällsplaneringen men oftast finns det inte ett naturligt samarbete mellan dem. Mer kunskap, tydligare riktlinjer och bättre samordning skulle få aktörerna att arbeta mer med dessa frågor tillsammans (Ceccato & Petersson, 2019).

Fysisk utformning påverkar upplevd trygghet men det är inte bara fysisk planering som styr hur tryggt ett samhälle blir, utan även strategisk planering där sociala värden får plats (Maruthaveerana & Konijnendijk van den Bosch, 2014). Det är därför ett fungerande samarbete och samverkan behövs. Det är många forskare som är överens om att samverkansform är ett bra sätt att vidga kompetenser och få bästa möjliga resultat. Om flera aktörer deltar i planeringen för ett tryggare samhälle kommer även resultatet bli så bra som möjligt, men bara om det genomförs på rätt sätt (Innes, 2004). Ofta när diskussionen mellan dessa aktörer sker faller de värdena som har med social hållbarhet att göra lätt mellan stolarna och diskussionen vänds istället mot teknikaliteter, ekonomiska frågor och kommunikationsdelar i ett projekt (Sager, 2016).

1.2 Problemformulering

För att ett arbete med trygghet ska ge resultat måste vi gå från teori till praktik. Därmed är arbetet på kommunal nivå viktigt för att nå socialt hållbara städer och därmed även trygga städer och områden. Trygghet är ett så pass brett begrepp att det inte bara handlar om aspekter kopplat till faktiska brott utan det är den upplevda känslan av trygghet som är det primära innan faktiska brott utförs. Att trygghet har många betydelser och att betydelsen beror på en subjektiv uppfattning kan skapa problem i en

samhällsplaneringprocess där flera aktörer ska samverka. Skulle de därmed prata olika “språk”, eller inte förstår begreppet trygghet i sig, hur fungerar då samverkan och samarbetet när bostäder och områden ska planeras?

8

2. Syfte och Frågeställningar

Vi har valt en bredare syn på trygghet i planeringen eftersom vill vi förstå arbetet med trygghet när nya stadsbyggnadsområden planeras. Vi vill se hur diskussionen ser ut, om trygghet diskuteras i ett tidigare skede, hur samarbetet och samverkan verkar i praktiken hos dessa aktörer som är involverade när man inte jobbar med brottsförebyggande åtgärder i utsatta områden. Syftet med detta kandidatarbete är att

undersöka hur samhällsplaneringsprocessen och aktörernas samarbete och samverkan verkar i praktiken när det kommer till frågor som rör trygghet. Arbetet kommer att belysa vilka aktörer som är involverade, men också de som behöver vara med i frågor som rör trygghet i samhällsplaneringen. Arbetet belyser även aktörernas förståelse för begreppet “upplevd trygghet” i planeringen.

2.1 Frågeställningar

- Hur arbetar aktörer med varandra i planeringsskedet med trygghet? - Hur uppfattar de olika aktörerna begreppet trygghet i planeringen?

- Finns det en problematik i det tvärsektoriella arbetet för att planera trygga områden och var uppstår då den problematiken?

2.2 Avgränsning

Social hållbarhet är ett begrepp som innehåller flera faktorer där trygghetsaspekten ingår. I detta arbete har vi valt att avgränsa oss till begreppet trygghet och dess inflytande i planeringssammanhang. Det är ett begrepp som baseras på subjektiva upplevelser vilket gör att det definieras olika beroende på vem man frågar. När vi nämner begreppet trygghet i detta arbete kommer vi fokusera på forskning som beskriver den upplevda tryggheten som syftar till den fysiska miljön och dess psykologiska mekanismer som det skapar hos individer (Boverket, 2019).

9

3. Metod

Vi har använt två huvudmetoder i denna uppsats: En inledande litteraturstudie och en påföljande

intervjustudie. Syftet med litteraturstudien var att få en förståelse för begreppen trygghet, social hållbarhet och samverkan, hur eller om trygghet arbetas med i stadsplaneringen och hur begreppet definieras. Den påföljande intervjustudiens syfte var att få kunskap om hur de olika aktörerna som deltar i det praktiska planeringsarbetet uppfattar och löser problem som är relaterade till begreppet trygghet. Det är

huvudsakligen material, analys och resultat från intervjuerna som presenteras i denna uppsats.

Syftet är att förstå innebörden och meningen med ämnet ur respondenternas perspektiv (Braun & Clarke, 2013). Uppsatsen har utgått från tidigare forskning samt en tematisk analys av fem intervjuer av

respektive aktör (trygghetssamordnare, arkitekt, planarkitekt, byggherre och fastighetsägare). Vi är medvetna om att valet av intervjuperson spelar roll i vår kontext, då kvalitativ forskning framställer sig som kontextuell till skillnad från andra former av forskning som försöker studera fenomen utanför sin kontext (Kvale & Brinkmann, 2015). Vi har använt oss utav ett selektivt och teoretiskt urval,

intervjupersonerna har valts utifrån tidigare forskning om vilka som lämpar sig för ämnesområdet. Vi har utgått från rapporten En trygg stadsmiljö: Teori och praktik för brottsförebyggande & trygghetsskapande åtgärder, där problematiserar och informerar Ceccato et al (2019) vilka aktörer som bör vara med och vilka som är med i arbetet med trygghet. Aktörer som är viktiga utifrån rapporten är planerare,

fastighetsbolag och trygghetssamordnare (Ceccato, et al. 2019). Vi har också utgått ifrån vilka intressenter utifrån planprocessen som involveras enligt Plan- och bygglagen. Därmed har vi i detta arbete valt att intervjua en planarkitekt, arkitekt, byggherre, fastighetsägare och en trygghetssamordnare. Från vår sida bedömer vi att dessa personer sitter inne på kunskap om vårt ämne och kan ge oss nya perspektiv. Efter urvalet av aktörer mejlade vi personer utifrån tre aspekter, yrkestitel, närmast geografiskt avstånd och vårt eget nätverk.

3.1 Intervju

En nyckel inom intervju som metod är en väldesignad intervjuguide med frågor som är ledande för konversationen med informanten (Braun & Clarke, 2013). Vi har valt att använda oss av semistrukturerad intervjuform, med låg grad av struktur som medför att man kan ta del av kvalificerade intervjupersoners insikter, få nya eller oväntade uppslag samt rika beskrivningar. Detta medför att interaktionen och

samarbetet mellan oss två som intervjuare blir mer krävande och viktigt under intervjutillfället (Alvesson, 2011).

3.1.1 Genomförande av intervjuerna

Vi genomförde en pilotintervju för att testa intervjuguiden innan vår första intervju. Vi ändrade inget efter pilotintervjun, och under tiden vi genomförde intervjuerna valde vi att inte ändra eller lägga till några frågor i intervjuguiden. Under intervjuns gång delade vi upp frågorna i tre teman som visas i

intervjuguiden (se Bilaga 2) för att det skulle bli ett flyt under intervjun. För att vi skulle kunna jämföra våra intervjuer valde vi att ställa samma frågor till respektive informant. Nedan visas aktör,

kommuntillhörighet utifrån Sveriges Kommuner och Regioners (SKR) kommunindelning, tillvägagångssätt och längd på de intervjuer som framfördes.

10

Aktör/intervjuperson Kommuntillhörighet (SKR)

Tillvägagångssätt Längd

Fastighetsägare Större stad Intervju på aktörens kontor 27 minuter

Trygghetssamordnare Pendlingskommun nära storstad

Digital intervju via Microsoft Teams

34 minuter

Byggherre Större stad Intervju på aktörens kontor 37 minuter

Planarkitekt Större stad Intervju på aktörens kontor 43 minuter

Arkitekt Större stad Intervju på aktörens kontor 44 minuter

Alla intervjuer spelades in. Efter intervjun transkriberade vi inspelningen noggrant. Vi såg till att få med allt som sades och redigerade ingenting.

3.1.2 Etiska överväganden

Vi har ett ansvar gällande att uppsatsen bedrivs etiskt och har hög kvalitet. Vi har därmed utgått från vetenskapsrådets Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning (2002). Individskyddskravet är till för att skydda de individer som deltar i uppsatsen, den är uppdelad i fyra huvudkrav; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Dessa krav har vi beaktat inför våra intervjuer, informationskravet där vi redan vid intervjuförfrågan skickade ut information om vårt arbete och syftet med arbetet och intervjupersonernas medverkan. När vi sedan fått bekräftat av intervjupersonens medverkan skickade vi ut ett till informationsbrev (se Bilaga 1) där samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet täckts. Intervjupersonen har själv rätt att bestämma över deltagandet. Det är på individens egna villkor och denne har rätt att avbryta sin medverkan utan att det medföljer konsekvenser (Vetenskapsrådet, 2002). Vi har även upplyst om att vi kommer avidentifiera intervjupersonerna förutom yrkesrollen samt vad vi kommer använda intervjumaterialet till (se Bilaga 1). Under intervjuerna upprepades samtycket igen men denna gång inspelat.

3.2 Tematisk analys

För att kunna behandla vår empiri har vi analyserat materialet med tematisk analys som metod och vi har främst utgått ifrån Braun & Clarkes (2013) förklaring av tematisk analys. Vi har identifierat kodord i den transkriberade texten från intervjuerna som sedan klassificeras i olika teman. Samma kodord kan hamna i olika teman beroende på kontexten. Detta är någonting som fördjupar analysen av materialet, men kan också försvåra det. I en induktiv ansats har vi inte haft något ramverk att förhålla oss till när vi

analyserade materialet.

Först läste vi igenom transkriberingen och under tiden antecknade vi första intryck från varje del av intervjuerna. Sedan läste vi varje intervju ytterligare en gång, var för sig. I nästa steg markerade vi relevanta ord, fraser, meningar eller stycken. Markeringarna kunde vara vad som helst som var markant, alltså kunde de handla om handlingar, aktiviteter, koncept, likheter och skillnader, åsikter eller processer. När vi markerade dessa markanta delar kunde vi göra det på grund av olika anledningar; dels för att de upprepades i transkriberingen och dels för att intervjupersonerna själva menade att det de sa var viktigt. Delar kunde också markeras på grund av att vi som analyserat transkriberingen märkte likheter med tidigare forskning eller befintliga teorier (Kvale & Brinkmann, 2015). Vi markerade även det som vi ansåg skulle hjälpa oss att få svar på vårt syfte och frågeställningar.

11

Nästa steg var att bestämma vilka koder som var viktigast. Detta gjorde vi var för sig innan vi diskuterade fram temana tillsammans. Vi kopplade ihop kodord som ”tillhörde samma familj” till ett tema. Därefter gick vi igenom kodorden och temana igen. Nya koder och teman kunde skapas om två kodord

kombinerades och kontextualiserades. Samlingen kodord kategoriserades sedan om i uppdaterade teman. Det presenterar vi i två övergripande teman och sju subteman (se figur 1 och 2). Kvale & Brinkmann (2015) menar att i detta stadie finns det utrymme för att vara fördomsfri, kreativ och öppensinnad. Efter detta steg döpte vi temana och bestämde oss även för vilka teman som var viktigast. Ett tema fick underkategorier och därefter kunde sambandet mellan dessa teman och kodord förklaras. Detta steg är huvuddelen av vår resultatdel. Kvale & Brinkmann (2015) menar att det är här våra intervjupersoners perspektiv framställer ny kunskap om världen.

12

Figur 2, Kodord, subteman och temat ”Förutsättningar för att kunna arbeta med trygghet”, Egengjord 2020

För att få det mest rättvisa resultatet från vår empiriska insamling läste vi igenom de transkriberade intervjuerna många gånger enligt den hermeneutiska spiralen. Den hermeneutiska spiralen följer ledordet att delar av datan endast kan förstås om den sätts i samband med helheten. För att rättfärdiga våra

13

och teman, och sedan helhetsbudskapet från intervjun (Braun & Clarke, 2013). Förståelsen av individuell tolkning är viktigt när tematisk analys ska utföras. Individens förståelsehorisont måste tas hänsyn till då mängden av det medvetna och omedvetna uppfattningarna som hyser under en given tidpunkt är viktiga att ta i beaktning. Medvetenheten kommer genom att vi är kritiska till varandras uppfattningar, alltså hjälper det att vi är två som kommer fram till vårt resultat (Kvale & Brinkmann, 2015).

3.3 Metoddiskussion

Vi valde att ha fem intervjuer och detta stärkte vårt material då vi mer noggrant kunde analysera och gå in djupgående på informanternas svar. Vi behövde inte få ihop en stor grupp intervjupersoner, utan vår väl valda, mindre grupp bidrog till rikt material och detaljerade beskrivningar på grund av den noggranna transkriberingen. Ceccato & Petterssons (2019) forskning är baserad på enkätstudier besvarade av kommuner i Sverige. Vårt resultat är baserat på kvalitativa intervjuer därmed styrker vår slutsats också deras forskning.

Det kan ha betydelse enligt Ceccato et al. (2019) om aktörerna representerar en mindre, medelstor eller stor kommun men vi har resonerat att det vore intressant att se, oavsett kommunens storlek, hur trygghet som ämne bör arbetas med i planeringen. Dock kan det ha betydelse i olika länder då planprocesser ser olika ut. Stora delar av vår teori är baserad på internationell kontext och därmed kan teoriavsnittet

appliceras i en större kontext än enbart i Sverige. Men eftersom vi har valt att intervjua svenska aktörer är det svårt att dra en generell slutsats som är applicerbar i andra länder och därmed måste denna studie beaktas med svenska sammanhang i åtanke.

Trygghet är ett subjektivt och kontextberoende begrepp, exempelvis kan intervjupersoners

socioekonomiska status, ålder och kön ha påverkat det som sades under intervjuerna (Kvale & Brinkmann, 2015). Trots att kontextualitet generellt är viktigt att beakta i datainsamling har vi bedömt att den utifrån vår frågeställning inte har varit avgörande för resultat av denna studie. Vi har således valt att ha ett praktiskt tillvägagångssätt i vårt val av intervjupersoner och riktat oss mot några olika typer av aktörer som arbetar med frågorna kring trygghet i stadsplanering. Vi är medvetna om att det hade funnits flera tänkbara och intressanta aktörer som exempelvis en trafikplanerare som arbetar med trafiksäkerhet. Men aktörerna som medverkat i vår studie är medvetet utvalda utifrån forskning samt tid och resurser som vi inom ramen av vår kandidatuppsats haft.

I den tematiska analysen är det viktigt att beakta att när kodord identifieras så måste det ske på rätt belägg. Repetition i sig är enligt Bryman (2018) inte ett tillräckligt kriterium för att någonting ska anses som ett tema. Kodorden måste relateras till forskningsfokus och frågeställningar. Dessutom måste kodorden sättas i kontext och sättet de framläggs av intervjupersonen är också viktigt att beakta. Vi som analytiker kan ha missförstått oss på val av kodord på grund av talspråk som uppstår i transkriberingen, men eftersom vi lyssnat på intervjun både individuellt och tillsammans har vi minimerat den risken.

14

4. Tidigare forskning

För att ge insikt i hur olika aktörer arbetar med trygghet i samhällsplaneringen finns det en stark indikation på välfungerande samverkan som en grundpelare. Samverkan leder till ett nätverksbaserat utökande av kompetens som leder till bättre resultat om det fungerar på rätt sätt (Innes, 2004). Innes (2004) menar att samverkan fungerar bäst när detta nätverk växer och välfungerande samverkan leder inte bara till bättre resultat, utan även ett bättre kontinuerligt arbete långsiktigt. Välfungerande samarbeten och samverkan mellan aktörer för att kunna främja social hållbarhet var det som gjorde oss intresserade för hur samverkan fungerar i praktiken. När vi sedan började undersöka trygghet som begrepp infann vi snabbt att den tidigare forskning som berör ämnet oftast är kopplat till brott och brottsprevention.

Samverkan är kontextberoende och därför finns det lite forskning om ämnet. Ansel & Gash (2008) menar att det därför krävs en stringent teori för att påbörja utvecklingen av forskningsområdet. De har utvecklat sex kriterier för en välfungerande samverkansform: att initiativet till samverkansgruppen tas av de offentliga aktörerna, att samverkansgruppen inkluderar icke-statliga aktörer och intressenter, att alla deltagare engagerar sig i beslutsfattande samt att de inte endast innefattar rollen som konsulter åt de statliga aktörerna i samverkansgruppen, att samverkansgruppen är formellt organiserad, att även om konsensus inte alltid uppnås i praktiken ska gruppen alltid sikta efter att beslutsfatta med konsensus och slutligen att fokus i samverkan ska handla om offentlig policy eller förvaltning (Ansel & Gash, 2008). Petterson och Hrelja (2020) menar att samverkan är en lärandeprocess och ska ses som ett tillfälle att övervinna viljan att agera självständigt och utnyttja de olika kompetenserna som finns i en grupp. Att förstå vad som gör att människor upplever sig trygga tillåter flera aktörer att bättre utforma områden och förbättra medborgarnas sociala förutsättningar. Det finns olika studier kring hur fysisk miljö påverkar våra sinnen av upplevd trygghet men en populär teori är Appletons (1984) “prospect-refuge theory”. Teorin beskriver varför vissa miljöer uppfattas tryggare än andra och vilka psykologiska mekanismer som det bidrar till. Den antar att en känsla av hot påverkas av tre rumsliga faktorer: utsikt, skydd och flykt. Denna teori är från år 1975 och många studier efter detta baseras på detta perspektiv, det vill säga påverkan av de rumsliga dragen på upplevelsen av rädsla eller hot. Här är många forskare överens om att områden som är överblickbara och som ger en uppfattning om området uppfattas som säkrare än täta och kompakta områden (Appleton, 1984). Den ursprungliga iden av Appleton är att förklara preferenser för att vissa landskap främjar ett “prospect-refuge”-beteende, att människor får känslor av trygghet och nöje från bebodda miljöer som erbjuder en känsla av utsikt och inneslutning. Hildebrand utökade denna definition och la till fyra rumsligt-kognitiva element; mysterium, komplexitet, lockelse och belysning (Hildebrand, 1991, 1999).

Oavsett om det finns en acceptans mellan forskare om begreppet trygghet är förmågan att förstå och forma mänskliga upplevelser av miljön ett mer komplext ämne. Människor uppfattar miljön olika beroende på deras fysiska status och personliga erfarenheter (Wohlwill, 1976). Det går att diskutera den fysiska miljön på ett generellt plan på grund av att forskningen visar att människor upplever den rumsliga ytan och dess organisation på liknande sätt, även om det är subjektivt (Kellert 2005; Lippmann, 2010; Ellard, 2009). Det finns exempelvis bevis på att människor upplever miljöer tryggare om de har tillgång till natur, dagsljus och omgivningar som stödjer social interaktion (Dosen & Ostwald, 2013).

15

5. Teoretiskt ramverk

I detta avsnitt presenteras de teorier vi valt att koppla till resultatet. Det teoretiska kapitlet redogör teorier om begreppet trygghet, både kopplat till fysisk utformning och otrygghet samt om samverkan. Det teoretiska ramverket kommer även att klarlägga de hinder som Delegationen för hållbar utveckling identifierat och även roller och aktörer i planprocessen.

5.1 Hinder för hållbar stadsutveckling

I delegationens arbete kring hållbara städer har Boverket skrivit rapportenFemton hinder för hållbar stadsutveckling - Delegationen för hållbara städer (SOU 2011:01), där de sammanfattat femton hinder som försvårar arbetet med att skapa långsiktigt hållbara städer. Det är femton hinder som komplicerar arbetet med en långsiktig, snabb och nödvändig omställning av städer. Alla aktörer har som tidigare nämnts en viktig roll i arbetet för att nå målen inom hållbar utveckling, såväl individer som stora

verksamheter (Boverket, 2017). Utav dessa femton hinder har vi identifierat fem hinder som alla handlar om samverkan, samarbete eller arbetet med trygghet på något sätt. Dessa fem är hinder 6, 7, 8, 10 och 13. Nedan presenteras de femton hindren med en längre förklaring på de hinder vi identifierat:

1. Hållbarhetsvisioner har inte integrerats inom olika politikområden

2. Värden kopplade till människors livskvalitet och städernas attraktionskraft ges inte tillräcklig tyngd

3. Ohållbara livsstilar och beteenden bidrar till höga koldioxidutsläpp

4. Ökad social och rumslig uppdelning i städerna

5. Otillräcklig dialog med medborgare om stadens utveckling

6. Stuprörstänkande försvårar helhetslösningar

Stuprörstänkande och agerandet därefter försvårar arbetet med en sammanhållen och mångfunktionell stad. I ett stuprörsagerande prioriterar varje aktör sitt särintresse och problem hanteras enskilt från andra problem och aktörer. Eftersom det inte går att komma ifrån samhällets grundläggande sektorsuppdelning är det viktigt att utveckla gränsöverskridande samverkansprocesser. Här blir det viktigt att det finns en grundläggande förståelse för helheten hos alla dessa aktörer.

7. Bristande samordning inom och mellan olika nivåer

Detta hinder är ett resultat av stuprörsagerande. Lagstiftning, regelverk och människors

anpassningsstrategier samverkar. Men direkt påverkan av städernas utveckling och de övergripande ansvaret ligger hos kommun enligt Plan- och bygglagen som tillsammans med privat fastighetssektor och andra aktörer spelar en viktigt roll. Här finns en problematik hos de som har en bristande regional samverkan och en stel hantering av planmonopolet lett till helhetslösningar som är bristfälliga.

8. Ensidigt och kortsiktigt projektfokus hindrar långsiktighet

Om inte satsningar på olika projekt görs kommer det inte driva utvecklingen framåt, det kommer vara ett hinder för långsiktig hållbar utveckling. De menar på att när styrningen och makten flyttas från offentlig till privat sektor måste kommunen ta sitt ansvar och ställa krav och inte bli beroende av marknadskrafter och byggherrars initiativ.

9. Bristande kapacitet och kompetens att utöva ledarskap för komplexa, tvärsektoriella processer

16

Enskilda mål och övergripande mål ses som ett glapp när andra mål anses väga tyngre och en avvikelse sker från hållbarhetsmål. Kortsiktiga ekonomiska intressen kommer före miljöfrågor och kvalitetsfrågor. Olika aktörers agendor och intressen styr på grund av att det inte finns en entydighet.

11. Inlåsning i svårföränderliga och kostsamma strukturer

12. Otillräckliga satsningar i samhällsviktig infrastruktur kopplat till städernas utveckling och behov

13. Otillräckliga satsningar på kunskapsutveckling och pilotprojekt

Det är viktigt att våga satsa och finansiera projekt som innebär en risk, då det tar utvecklingen framåt. Därför behövs det satsning på forskning och ett gott samarbete mellan näringslivet, universitet, kommuner och andra aktörer där spetskompetens kan omsättas i innovativa lösningar.

14. Brist på fungerande affärsmodeller

15. Konserverande regler för offentlig upphandling (SOU 2011:01, s. 16–18, 20–21, 23–24)

5.2 Trygghet

I detta kapitel kommer vi att gå mer ingående på forskning och teorier kring upplevd trygghet kopplat till fysisk planering och otrygghet samt forskning och teorier om samverkan och vilka roller och aktörer som ingår i ett samarbete med trygghet.

5.2.1 Upplevd trygghet kopplat till fysisk utformning

Appletons (1984) “prospect-refuge theory” är den mest kända teorin som förklarar miljöns preferenser ur ett arkitektoniskt, interiört och urbanistiskt perspektiv och dess påverkan på människor. Det är en

strategisk bedömning av hur olika potentiella livsmiljöer möjliggör förmågan att kunna se utan att synas själv. I grunden bygger den på subjektiva referenser som erfarenheter, beteenden och relationer mer än det arkitektoniska. Appleton hävdar att människor utvärderar miljöer funktionellt och söker efter det

strategiska möjligheterna miljöerna kan ge (Appleton, 1984).

Hildebrands (1991, 1999) forskning kombinerar olika perspektiv som förklarar de humana perspektivet av upplevelser och känslor i en formel för att kunna skapa en ideal miljö. Han menar att de fysiska i

planeringen som skapar en uppfattning av rumsliga arrangemang av olika komponenter påverkar den mänskliga uppfattningen och därmed uppfattningen av trygghet. Komponenter som ger möjlighet till rörelse och utforskning i en miljö samt om effekt av skugga och sol tas hänsyn till påverkar den mänskliga uppfattningen och upplevelsen av trygghet. Till dessa komponenter lägger han till kategorin faror som avser föreställda faror, verkliga faror eller risker som påverkas av miljön (Dosen & Ostwald, 2016). Människor upplever primitiva negativa känslor när de känner sig hotade av faror, exempelvis när de känner sig oroliga, maktlösa och osäkra. Detta kan människor uppfatta som en följd av ”störningar”. Störningar påverkas huvudsakligen av fysiska attribut som graffiti, dåligt underhållna landskap, skräp, vandalism eller dålig belysning. Uppfattningar av störningar påverkar också individers socialt

konstruerade bedömningar om lokal trygghet (Hinkle & Yang, 2014; O'Brien et al., 2014). Förhållandet mellan upplevd trygghet och störningar är cyklisk, störningar minskar människors upplevda trygghet och det leder till att platsen undviks och undvikandet leder till ytterligare störningar (Foster et al., 2014). Det är även viktigt att ha blandade samhällstjänster i samhället på alla platser. Formgivningen av

plankartor kan styra detta genom att placera kommersiell verksamhet med samhällstjänster som vård nära bostadsområden. Om det finns en blandning av verksamheter leder det även till en längre tidsperiod på dygnet som är aktiv, och om det finns aktivitet på gatan en längre tid på dygnet som bidrar till naturlig

17

offentlig övervakning så leder det till att individer generellt känner sig tryggare (Yang, 2019). Offentliga platser bör ha sittplatser eftersom detta automatiskt genererar naturlig översikt som i sin tur genererar upplevd trygghet. Grönområden ska finnas, men inte blockera människors sikt. På husfasader ska det inte finnas byggnadskomponenter som är lätta att klättra på och belysning vid bostadsområden är även viktig att planera in rätt (Yang, 2019).

5.2.2 Otrygghet

Otrygghet påverkas av många olika faktorer. Dessa faktorer kan enklare förstås i sin kontext om de delas upp i personliga, sociala och fysiska attribut (se Figur 3). Maruthaveerana & Konijnendijk van den Bosch (2014) menar att personliga attribut såsom ålder, kön och socioekonomisk status påverkar den upplevda tryggheten på en urban plats. Marginaliserade grupper tenderar att vara mer rädda i samhället på grund av deras utsatthet, även om de inte är den största riskgruppen när det kommer till brott. De sociala attributen kan innefatta social ohövlighet eller något mer vanligt förekommande som utanförskap och ensamhet. De sociala och fysiska faktorerna är beroende av varandra. Fysiska attribut kan vara fysisk ohövlighet såsom vandalisering men även här mer förekommande faktorer som belysning eller underhåll av ett område (Maruthaveerana & Konijnendijk van den Bosch, 2014).

Social integration är väsentligt för att minska rädsla för brott och upplevd otrygghet. När ett grannskap har ett socialt nätverk som innefattar både regelbunden kommunikation och erbjuden hjälp gentemot varandra, ökar trygghetskänslan. Maruthaveerana & Konijnendijk van den Bosch (2014) påstår att det finns en definitiv koppling mellan grannskap och urbana grönmiljöer. De fysiska faktorerna bli då belysta i relation till de sociala faktorerna. Fysiska faktorer som indikerar på oordning i samhället genererar rädsla för att de är uppfattade att vara varningssignaler för brott och otrygghet. Det är viktigt att ha i beaktning att fysiska faktorer inte alstrar uppfattad otrygghet och rädsla i sig, utan måste operera i ett mer komplext samspel med andra faktorer (Maruthaveerana & Konijnendijk van den Bosch, 2014).

Figur 3: A conceptual framework for analysing “fear of crime” in urban green spaces based on socio-ecological approach (Maruthaveerana & Konijnendijk van den Bosch, 2014)

18

De personliga, sociala och fysiska attributen samverkar med varandra för att skapa upplevd (o)trygghet. Maruthaveerana & Konijnendijk van den Bosch (2014) menar därefter att tid på dygnet (se punkt 5 i figuren) påverkar hur dessa attribut uppfattas och som följd blir helhetsbilden av den berörda platsen påverkad (se punkt 4 i figuren).

5.3 Roller och aktörer

De parter som berörs av den fysiska planeringen utifrån Plan- och bygglagen (PBL) är bland annat kommunen, staten, fastighetsägare och byggherrar. Det är kommunen som har en bestämmande roll för mark och vatten och har även ansvaret att ta fram detaljplaner i och med det kommunala planmonopolet. Staten anger sedan ramarna för kommunens befogenheter, vilket i PBL är Länsstyrelsen som är det närmast statliga organet vars syfte är att samordna samhällsviktiga intressen (Boverket, 2019). Byggherren har ansvar att det som byggs motsvarar samhällets krav, enligt 10 kap. 5§ (PBL 2010:900).

Fastighetsägarens uppgift är att ta ansvar för de byggnader som redan är uppförda, att de förvaltas i enlighet med lagstiftningen samt att ianspråktagna tomter underhålls i enlighet med lagstiftningen. Kommunen kan också ha rollen som fastighetsägare respektive byggherre, då det kan ha kommunala bostadsbolag. Tillägga är att kommunen inte fritt kan bestämma över hur mark och vatten ska användas utan regeringen kan besluta att kommunen ska upphäva, ändra eller anta en detaljplan eller

områdesbestämmelse, om det behövs för att tillgodose vissa intressen. Enligt

Plangenomförfarandeutredningen (2013) menar de i sin rapport att i en statligt offentlig upphandling är planprocessen lång och skapar en upplevd tröghet som kan bero på den rollfördelning som finns mellan stat, kommun och byggherre.

Utanför lagstiftningen sker ett ökat inflytande av privata aktörer, då kommunerna själva har svårt att tillgodose behovet av bostäder. Kommunen har ett ansvar att engagera privata aktörer för att sätta igång nya projekt. Här behöver samverkan då ske mellan kommun och byggherre för att kunna bedöma om en exploatering är lönsam. Där blir kommunens roll att se över var en exploatering är nödvändig och byggherrens roll blir att se om det är lönsamt (Plangenomförandeutredningen, 2013).

5.4 Samverkan

Enligt Ansel & Gash (2008) är definitionen av samverkan en styrningsuppgörelse där en eller flera

offentliga aktörer engagerar direkt med icke-statliga aktörer och intressenter. De samspelar i en gemensam beslutsfattandeprocess som är formell, konsensussökande och handlingskraftig som siktar på att

implementera offentlig policy eller för att hantera offentliga program eller tillgångar. Denna definition uppmärksammar sex kriterier för samverkan:

1. Initiativet till samverkansgruppen tas av de offentliga aktörerna.

2. Samverkansgruppen ska inkludera icke-statliga aktörer och intressenter.

3. Alla deltagare engagerar sig i beslutsfattande och innefattar inte endast rollen som konsulter åt de statliga aktörerna i samverkansgruppen.

4. Samverkansgruppen är formellt organiserad och möts även gruppvis.

5. Även om konsensus inte alltid uppnås i praktiken ska gruppen alltid sikta efter att beslutsfatta med konsensus.

6. Fokus i samverkan ska handla om offentlig policy eller förvaltning.

Ansel & Gash (2008) är kritiska mot sin egna teori och anser att denna ovannämnda definition är snäv och restriktiv i jämförelse med annan forskning inom samverkan. Men eftersom att definitionen av samverkan är så brett utspridd och kontextberoende har den även varit svår att utveckla som teori. Ansel & Gash (2008) menar att det krävs någon form av snävhet för att kunna utveckla teorier om samverkan.

19

Petterson & Hrelja (2020) har identifierat förutsättningarna för en fungerande samverkansprocess.

Samverkan är en lärandeprocess och ska ses som ett tillfälle för olika aktörer att övervinna viljan att agera självständigt och istället ta tillfället i akt och tillsammans sträva mot gemensamma mål. Det är även ett sätt att uppnå större mål för att man gemensamt kan kombinera kompetenser och arbetskraft. Samverkan verkar ofta efter en cyklisk, och inte linjär, process; från kommunikation, till tillit, till förpliktande, till förståelse och sedan till resultat (Imperial, 2005). Samverkan bör alltså ske i tvärsektoriellt arbete som fungerar cyklist än vad stuprörsdrivet arbete genererar. Samverkansprocessen innefattar att man

tillsammans med alla deltagande aktörer sätter upp gemensamma reglementen och strukturer som granskar och styr så att arbetet förhåller sig rättvist mot alla parter. Samverkan är ett konsensusberoende samarbete mellan olika aktörer. Samverkan inom planering ska sträva efter “co-action” och inte “collaboration”. Att endast följa “collaboration” medföljer att samverkansformer består av förhandlingar och kompromisser. Samverkan ska istället bli “co-action”, alltså samarbete och handlingskraft, eller samarbetsstyrning, där alla parter redan från början ska ha samma gemensamma mål (Petterson & Hrelja, 2020). För en

fungerande samverkan måste processen från början också ses som en social lärandeprocess. Olika aktörer talar olika “språk” och behovet av en fungerande dialog mellan dessa är väsentlig (Innes, 2004).

Samverkansprocesser är tidskrävande, konsensussökande kräver tid och kan inte forceras. Både Ansel & Gash (2008) och Petterson & Hrelja (2020) slutsats menar på att samverkan är en process som behöver tid, lärdom och tillit. Ansel & Gash (2008) menar att tid är den parametern som behöver mest uppmärksamhet då lärdomar uppstår av erfarenheter.

20

6. Resultat

I vår analys har vi kommit fram till två övergripande huvudteman som vi valt att kalla “Att arbeta med trygghet” och “Förutsättningar för att kunna arbeta med trygghet”. Utav dessa två övergripande teman har vi identifierat olika subteman. Under temat “Att arbeta med trygghet” har vi identifierat tre subteman: verktyg och styrmedel, fysisk planering och utformning samt synen på trygghet. Under “Förutsättningar för att kunna arbeta med trygghet” har vi fyra subteman: ekonomi som förutsättning, tid som förutsättning, organisation och strukturella förutsättningar och kommunikation som förutsättning.

När vi hänvisar till våra informanter kommer vi att benämna dem med termen “aktörer”. Vi benämner dem i termer av yrkesgruppen de representerar, men yrkesgruppen representerar sedan en bredd av

kompetenser inom dess fält. I vissa fall är detta deras yrkesroll och i andra fall är det inte deras exakta titel inom deras organisation, men vi har valt att benämna dem som yrkesgruppen de representerar på grund av anonymisering och avidentifiering. Vi kommer använda oss av de titlar vi tagit upp tidigare i arbetet; Planarkitekt, Byggherre, Trygghetssamordnare, Planarkitekt, Fastighetsägare och Arkitekt.

6.1 Att arbeta med trygghet

Det som alla aktörer har gemensamt är att de arbetar med trygghet, de gör det dock på olika sätt bland annat genom olika styrmedel och med olika påverkan på fysisk utformning. I detta avsnitt presenteras temat “Att arbeta med trygghet” som är uppdelat i subtemana Synen på trygghet, Verktyg och styrmedel samt Fysisk planering och utformning. Avsnittet introduceras med att presentera hur aktörerna ser på trygghet.

6.1.1 Synen på trygghet

Trygghet är ett begrepp som är komplext och kontextberoende, vilket alla informanter uttryckte. Det är även ett svårt begrepp att förklara: “Det är ju ett begrepp som är väldigt löst och svårhanterat, alla vill ju väl, klart man vill att det ska kännas tryggt” (Planarkitekten) och arkitekten håller med: “Begreppet är lite för spretigt beroende på vem man jobbar åt” (Arkitekten). Dessa åsikter om begreppet genomsyrar alla intervjuer: “Det finns ganska många olika infallsvinklar [för begreppet trygghet]” (Fastighetsägaren). Många höll med om att det var en självklarhet att bygga tryggt för att människan skulle kunna vistas på platsen: “Alternativet är inte hanterbart, att skapa otrygga miljöer” (Arkitekten). Planarkitekten menar på att trygghet är en underliggande demokratiskt aspekt som bör tas i beaktning hela tiden. Det är för människan man bygger, och “alla vill väl”. Fastighetsägaren gav exemplet om Maslows trappa och menade att när en individ i samhället redan har ett tak över huvudet och fundamentala behov som mat och sömn kommer de sociala värdena in i bilden och då är upplevd trygghet en av de viktigare att beakta. För de flesta aktörer fanns det parallella ord som användes tillsammans med begreppet trygghet, såsom stabilitet och säkerhet.

Det finns ett uppsving i beaktningen av begreppet trygghet: ”Man har snappat upp att det här ordet, det är hett inom planering nu så då säger vi också det” (Trygghetsamordnaren). Några aktörer spekulerar om det är trendigt att ha social hållbarhet, där trygghet inkluderas, som stort fokus i planering och byggprojekt. Det finns dock inte en rädsla att det skulle sluta upphöra som ett fokusområde, men aktörerna märker att det finns momentum i att det är ett aktuellt begrepp: “Jag tycker ändå att medvetenheten om hur vi planerar in trygghet har ökat avsevärt” (Trygghetssamordnaren). Vissa tar vara på att det är “trendigt” att arbeta med social hållbarhet men eftersom att de implementerar trygghetsaspekten i organisatoriska incitament blir det därför även ett verktyg som används i praktiken också.

21

När begreppet trygghet nämnts har det nämnts av några aktörer tillsammans med begrepp som handlar om utsatta områden. Dessa aktörer menar att det är lättare att arbeta med trygghet i utsatta områden där det är påtagligt med otryggheten och det blir enklare att komma med reaktiva handlingar. Fastighetsägaren menar: “Men där [utsatta områden] beaktas det sociala mer, för att om man inte gör det så blir det ju så att i det fort går fel” (Fastighetsägaren).

6.1.2 Verktyg och styrmedel

Alla intervjuade aktörer använde sig av verktyg på olika sätt för att arbeta med trygghet i planeringen. Ett styrmedel som ligger övergripande över alla aktörer är Plan- och bygglagen. Den reglerar delvis vad plankartor och plandokument ska innehålla och styr även delvis vilka aktörer som ska vara delaktiga i planprocessen. Gemensamt som alla aktörer påpekar är att Plan- och bygglagen (PBL) inte hindrar dem från att arbeta med trygghet:

Det [trygghet] styrs inte av PBL, det är liksom att byggnaden ska vara säker och funktionell och anpassad för alla. Tryggheten är liksom de mjuka som ska vara i byggnaden sen, det är absolut inget hinder. (Byggherren)

Byggherren menar på att aktörer generellt hade arbetat mer med trygghet om det stod i Plan- och bygglagen, och inte bara var en aspekt som skulle fungera som “en check på pappret” i internt arbete. Eftersom att lagen endast reglerar värden, såsom brandsäkerhet, så har värden, såsom trygghet, mer fri tolkning vilket alla aktörer instämmer om. Fri tolkning i planering för trygghet innebär alltså att det är upp till var och en av aktörerna att själva bestämma hur trygghet ska beaktas i planeringen.

Policydokument och liknande organisatoriska styrdokument är vanligt förekommande. Både byggherren och planarkitekten uttrycker att deras verksamhet har policys att följa när det kommer till trygghet. De flesta aktörer nämner att det finns interna rutiner och visionsdokument som följs när det kommer till frågor om trygghet. Arkitekten tryckte dock på de inte behövde en intern policy. “Vi som företag har ingen policy, men frågan finns hela tiden där. Det känns överambitiöst att ha en policy.” Planarkitekten menade däremot på att trygghet beaktas i det kommunala detaljplanearbetet eftersom “Trygghet” är en obligatorisk rubrik i plandokumentet.

Checklistor och handböcker är konkreta sätt att styra planeringen kring trygghet. Fastighetsägaren: “Vi har tagit fram en checklista som vi vill ska beaktas. Vi har skjutit in den i vår process egentligen då. Så den tas det hänsyn till i det tidiga skedet då.” (Fastighetsägaren). Fastighetsägaren menar att checklistor inte bara fungerar som ett verktyg för att implementera mer trygghetstänk i planering utan även för att introducera trygghet som genomsyrande begrepp tidigt i det interna arbetets skede. Trygghetssamordnaren har

tillsammans med stadsarkitekten på samma kommun arbetat fram en handbok, medan fastighetsägaren har tagit fram en checklista som implementerats i hela företagets arbetsprocess.

I kommunen som trygghetssamordnaren jobbar på har alla nya planer en startworkshop där alla förvaltningar blir inbjudna till att komma med sina åsikter och deras områdes-expertis:

Där man går igenom många olika perspektiv, och då bjuds det in folk från alla förvaltningar, det kan vara socialförvaltningen, polisen, brandförsvar, det kan vara kultur och fritid, väg och vatten, från alla förvaltningar med olika inputs och sen så workshopar vi kring det här”

22

I detta läge är trygghetssamordnarens roll viktig för att kunna upplysa all framtida fysisk utformning om konsekvenser som kan påverka trygghet i området.

Vissa av aktörerna påpekar att ett styrmedel som ger mycket resultat är specificerade krav och

upphandlingar från antingen kommunen eller en annan beställare. Det går tydligt att identifiera av alla informanter att i samverkan med andra aktörer kan olika aktörer kräva olika saker. Krav fungerar som styrmedel från kommunen för att privata aktörer ska kunna samverka med den offentliga sektorn.

Dels bygger det upp ett krav från stadsbyggnadssidan [kommunen], som en parameter hur man ställer hus i förhållande till varandra i större skala. Sen så dyker det [krav] upp från byggherrarna, de jag jobbar åt egentligen, de vill ju också skapa trygga miljöer. (Arkitekten)

Arkitekten menar att krav från olika håll inte behöver betyda någonting negativt, utan om båda sidorna vill uppnå samma mål, såsom trygghet kan det bara vara positivt.

6.1.3 Fysisk planering och utformning

Trygghet syns allra enklast i den fysiska miljön. Detta indikeras av alla aktörer som blev intervjuade. De var eniga om att fysisk utformning inte självständigt bidrar till upplevd trygghet, utan det är även påverkat av mänskligt beteende och enskilda upplevelser.

De fysiska faktorerna som alla informanter var ense om handlade om belysning, ljusinsläpp, växtlighet och flöden: “Vi belyste, vi färgsatte, vi adderade växtlighet, vi byggde en plats att sitta, för att välkomna att stanna kvar.” (Trygghetssamordnaren). Upplevelsen av trygghet är viktig, att känslan som uppstår när ett besök sker på en plats ska bidra till trygghet. “Vi bygger för att fler människor vill vara ute och ta del av den fysiska miljön, att man välkomnar en på ett annat sätt.” (Trygghetssamordnaren). Att förstå flöden var också viktigt då platsen mellan husen ansågs ha betydelse för trygghet också. Planarkitekten menade på att entréer ut mot gatan hjälpte med flödet medan arkitekten argumenterade för att det inte

nödvändigtvis behöver betyda det varje gång, utan att utformningen varierar för att uppnå trivsel på olika ställen eftersom alla hade unika förutsättningar. Planarkitekten från kommunen var dock kritisk mot sitt egna uttalande och menade på att entréer ut mot gatan inte nödvändigtvis behövde vara ekvivalent med trygghet: “Men det är ju också för att någonstans har någon bedömt att liv på en gata bidrar till trygghet, och liv på gatan kan man få om man har entréerna ut mot gatan.” (Planarkitekten).

Trygghet som begrepp kan även betraktas i olika skalor. Planarkitekten menar att det inte går att se detaljerna för att planera för trygghet. De ritar planerna och vill kanske inte heller begränsa marken för mycket, utan ger frihet till olika aktörer att bygga som de vill. Arkitekten menar på att detaljnivå i att planera för trygghet är ett viktigt perspektiv som just arkitekter ansvarar för. Med det menas det inte att trygghet nödvändigtvis skulle sitta i materialval eller som byggherren gav som dåligt exempel “galler för fönster för att motverka inbrott”, utan mer att se trygghet på en mänsklig skala och förstå hur människor rör sig.

De flesta som vi intervjuade indikerade dock att liv på gatan generellt bidrar till en ökad uppfattad

trygghet. Planarkitekten menade att i nya stadsbyggnadsprojekt ges det möjlighet till att uppföra blandade boendeformer i samma områden som bidrar till att folk kan vistas över socioekonomiska och

generationella gränser och samtidigt “tvinga” folk att vistas på vissa platser genom att göra områden intressanta och attraktiva för alla och bidra med enklare fysiska åtgärder såsom gång- och cykelstråk. Att olika människor rör sig i det offentliga rummet bidrar även till att naturliga mötesplatser uppstår och detta bidrar till den uppfattade tryggheten. Trygghetssamordnaren förklarade att man alltid måste tänka på hur

23

en plats ska utformas så att en individ ska tänka sig om det är en plats de vill vistas på eller om det är en plats de vill fly från. Betoningen låg på renlighet och underhåll av platsen.

6.2 Förutsättningar för att kunna arbeta med trygghet

Det andra övergripande temat “Förutsättningar för att kunna arbeta med trygghet” handlar om att vi identifierat att det finns olika förutsättningar för att kunna arbeta med trygghet hos alla aktörer. De olika förutsättningarna har vi sedan delat upp i de olika subtemana ekonomi som förutsättning, tid som förutsättning, organisation och strukturella förutsättningar samt kommunikation som en förutsättning.

6.2.1 Ekonomi som förutsättning

Det enskilda intresset, marknadskrafter, prioriteringar, samverkan och prislapp har vi identifierat som ekonomiska aspekter. Dessa begrepp sätts i sin kontext här nedan i hur aktörerna pratar om dem och därmed hur det ekonomiska är en förutsättning för att kunna arbeta med trygghet.

Aktörernas enskilda intressen speglas tydligt, det enskilda intresset syns mest hos de aktörer som arbetar i en organisation med ett vinstdrivet syfte. Det märks att deras beslut alltid grundar sig i ett affärsmässigt tänk. Byggherren, arkitekten och fastighetsägarna är aktörer som arbetar i sådana organisationer.

Fastighetsägaren visar tydligt på hur ett sådant strategiskt affärsmässigt “tänk” kan argumenteras för: “Om man stannar och bor kvar en längre tid i sitt boende så är det också affärsmässigt” (Fastighetsägaren). Trygghetssamordnare och planarkitekten arbetar kommunalt och har därmed inte samma vinstintresse då de jobbar inom offentlig sektor. Det går därmed att se skillnader inom hur dessa aktörer pratar om ekonomi men eftersom de är påverkade av varandra så nämns den ekonomiska aspekten av alla

informanter. Trygghetsamordnaren och planarkitekten pratar istället om det ekonomiska perspektivet som ett incitament för att de sociala värdena ska få kraft i planeringssammanhang, samt hur det enskilda intressena hos de privata aktörerna påverkar deras arbete. Exempelvis nämner planarkitekten att

fastighetsägarna ofta ser sitt enskilda intresse och därför väger det enskilda intresset i slutändan tyngre än att exempelvis se vilken påverkan planering får mellan husen:

Och det är väl ett problem jag tycker att det i all fall tidigare har varit mycket fastighetsutveckling snarare än stadsutveckling, att man tar en fastighetsägare, det är ett projekt, snarare än att man tar ett större område och ser ‘här har vi ett antal områden som vi kan utveckla, hur kan vi göra det så att vi får en bra stadsplanering’ så att det inte bara är fastighetsägaren som ska gynnas av det här. (Planarkitekten)

Aktörerna nämner tid och pengar som faktorer som går hand i hand och därmed är det svårt att urskilja och prata om dem var för sig. Samverkansprojekt är en ekonomisk fråga som flera av aktörerna indikerar på vilket sedan påverkar arbetet med trygghet, då det är ett komplext begrepp som kräver samarbete. Några aktörer menar att i samverkansprojekt kan man spara tid genom att ha med alla aktörer med i tidiga skeden. Men byggherren menar på att många beställare är rädda för den typ av samverkansprojekt då det eventuellt kan bli dyrt. Priset kan ticka på om saker tar för lång tid:

Tänk om entreprenören är långsam eller om det tar lång tid för detaljplan att falla igenom eller om vi inte får bygglov. Då kommer det blir rätt dyrt för då kommer de här timmarna ticka. Så man vill hellre ha en prislapp. (Byggherren)

På detta sätt relaterar detta till trygghet då det i dessa skeden nedprioriteras om man “bara” vill ha en prislapp, även om samverkansprojekt är något som aktörerna gärna arbetar med för att jobba effektivt.

24

Marknadskrafter är något som aktörerna påpekar har betydelse för arbetet med trygghet, de nämner begreppen marknad och konjunktur som en förutsättning för branschen generellt. Konjunkturen spelar roll för aktörerna att kunna arbeta med trygghet i ett tidigt stadie, då det hinner prioritera dessa frågor om de har mer tid och resurser. Därmed handlar den ekonomiska förutsättningen en stor del om prioriteringar, som handlar om att den ekonomiska aspekten ofta väger tyngre än andra värden eller att det är svårt att mäta än andra aspekter, såsom trygghet, i jämförelse med ekonomi. På detta sätt kan man se hur prioriteringsfrågan är komplex, det är svårt att förstå i planeringsskedet av ett projekt. Då några av aktörerna nämner att det kan vara svårt att se vad sociala värden får för resultat.

Generellt har byggherren identifierat att det är viktigt att dem som organisation har ett projekt eller liknande att referera till för att påvisa lyckade resultat till beställaren för att det ska komma vidare och prata om de sociala värdena: “De bevakar ju sitt skrå liksom, det här får det kosta, för sen om tio år har man märkt att de här ungarna på den här skolan är så mycket gladare, det är för långt bort för dem att tänka.” (Byggherren). I detta fall hade byggherren en skola som exempel och att det var svårt att förstå att “ungarna kommer bli gladare” om de exempelvis skulle använt en specifik färg eller byggt en mötesplats lite trevligare. Därför är det viktigt att: “Inte skala ned på det innan man vet vad det kostar” (Byggherren). På detta sätt menar byggherren att det är viktigt att bjuda in entrepenör och arkitekter tidigt för en dialog då arkitektur och kostnad går i linje med varandra, samt att sociala värden och att fokusera på trygghet inom planeringen inte behöver kosta så mycket mer. Detta instämmer arkitekten med och nämner också att de har ekonomin hela tiden som en stöttepelare och de försöker ha med det i allt de gör: “Det måste vara ekonomiskt hållbart i det vi gör, om det inte går runt ekonomiskt så stannar ju planen” (Arkitekten). Att aktörer kan vara med och påverka i ett tidigt skede genom att prata i form av ekonomiska termer med beställaren hur de sociala värdena av trygghet kan främja deras projekt kan dock vara en framkomlig väg att inkludera dessa värden.

6.2.2 Tid som förutsättning

Det finns flera aspekter i intervjuerna där tid tas upp som en aspekt. Vår identifiering är att arbetet med trygghet är något som tar tid, i vissa fall positivt i form av lärandeprocesser och i andra fall enbart som någonting negativt. En uppfattning av aktörerna är att det finns en acceptans att arbetet med trygghet tar tid, det behövs för att arbetet med trygghet ska hinna förankras i nya sammanhang. Trygghet är inget man ser resultat på med en gång: “Men sånt ser man sen när det är byggt också. Man vill förankra de [trygghet] med dem som faktiskt verkar där [stadsbyggnadsprojekt] tidigt” (Byggherren). Aktörerna är ändå positiva när de pratar om trygghet och accepterar att begreppet kräver tid då det kan ses som en lärande- och utvecklingsprocess: “Det kommer inte vara klart imorgon” (Fastighetsägaren). Trygghetssamordnaren menar att sakta men säkert låta begreppet diskuteras i flera rum kan trygghet bli etablerat i planeringen med tiden.

Några aktörer nämner att det är en lång planprocess och att det försvårar arbetet med trygghet då det kan hända att det byts ut personer på vägen som gör att syftet med trygghetsarbetet försvinner:

En planprocess kan ta väldigt lång tid sen när man väl har bestämt vad som får byggas, ‘här ska det upphandlas något’ sen ska man ta fram bygglov för det och fram och tillbaka så de kan ta flera år till. Så det kan ta 10 år, då har man bytt arkitekt, byggare, beställare och så där. (Byggherren) Byggherren menar på att det är lätt att syftet med trygghet försvinner när det är långa tidsspann som är en förutsättning då planprocessen är något som aktörerna måste förhålla sig till då det står i PBL hur den

25

processen ska gå till. Samtidigt tar projekt generellt lång tid och saker som planerats i ett tidigt skede försvinner på grund av projektets tidsspann, det är en lärandeprocess som är nödvändig och därmed inte behöver vara en negativ aspekt. Samtidigt nämns det av flera aktörer att det tar lång tid att se resultat när det kommer till trygghetsaspekten. Det diskuteras också att det är viktigt att ha dialog tidigt mellan aktörer. Byggherren och arkitekten önskar få vara med i en tidig planering tillsammans med kommun och fastighetsägare för att kunna diskutera aspekter som trygghet så tidigt som möjligt. Arkitekten nämner dock inget om att vara med i en tidig dialog utan menar på att de redan är med tidigt i planeringen med kommun och byggherre.

Flera av aktörerna instämmer om att jobba med trygghet är något som tar tid då det är ett nytt begrepp inom bygg- och fastighetsbranschen. Att se begreppet som en helhet i ett större perspektiv är nödvändigt för att få in det i flera sammanhang och rum. Det är ett begrepp som är svårt att diskutera enskilt då det ingår i flera aspekter:

Sen har vi nog skiftat mer och mer ifrån trygghet, och vill sätta in det i ett större sammanhang, och vill stoppa in social hållbarhet, lite marknadsföring, lite ekonomiska vinster, profilering, så. (Trygghetssamordnaren)

Inom trygghetssamordnarens egen kommun börjar de diskutera begreppet i flera sammanhang och på så sätt se en ekonomisk vinning i det genom att använda det som marknadsföring och profilering. Men det grundar sig i att de arbetat aktivt för detta under en lång tid. Ett tydliggörande måste göras här att hens roll har varit väldigt avgörande i detta och personen som ligger bakom yrkesrollen är betydelsefull. Hens egna driv är en viktig faktor till varför det varit lyckade samarbeten och projekt inom trygghet på just deras kommun. Detta är något som trygghetssamordnaren påpekar har tagit sin tid men “nu börjar det hända grejer”. Byggherren och fastighetsägaren instämmer helt och vi kan se liknelser till deras roller och deras egen påverkan i rollen har betydelse för arbetet med trygghet. De instämmer här att arbetet med trygghet är något som växer in i deras organisationer mer och mer och de är positiva till den utveckling som håller på att ske nu. En ny roll som trygghetsamordnaren har som inte har funnits tidigare är också en

utvecklingsprocess där det tar tid att etablera sig, både på marknaden och bland kollegor.

6.2.3 Organisatoriska och strukturella förutsättningar

Detta subtema identifierades utifrån att vi såg att aktörernas organisation har en påverkan på hur arbetet med trygghet arbetas med i praktiken. Utifrån intervjuerna har vi fått en bättre helhetsbild av denna process och baserat på vad aktörerna nämner går det tydligt att se strukturella förutsättningar för arbetet med trygghet. Kommunen har det övergripande perspektivet och ska se till ett helhetsperspektiv. Eftersom trygghetsamordnaren och planarkitekten jobbar på kommun har de liknande åsikter kring det

organisatoriska. Planarkitekten menar: “Det är inte så vi är organiserade här, då blir ju trygghetsfrågan en av många frågor, och då gäller det ju att prioritera” (Planarkitekt). I kommunala sammanhang där

planarkitekten och trygghetsamordnaren arbetar finns det en del instanser och förvaltningar och det finns ett gap mellan dessa förvaltningar: “Man har inte samma möjlighet att sätta sig ner och arbeta med [trygghets-]frågorna. Det blir lite sporadiska, kanske regelbundna, men kanske ändå med tid emellan möten” (Planarkitekten).

Aktörernas roller i deras organisation är förutsättningar som påverkar deras arbete med trygghet. Många av aktörerna refererar till att de har nya roller, det märks genom att de har betydelse för hur andra i deras egen organisation eller externt samarbetar med dem. Vi har identifierat från flera av aktörerna att det egna nätverket är viktigt för vilka personer man samarbetar med och i vilka sammanhang man kommer in som en naturlig ingång i organisationen för att kunna påverka frågan om trygghet. Trygghetssamordnaren

26

nämner att det inte finns en naturlig ingång för hen i planeringssammanhang. Fastighetsägaren nämner också att de tidigare har arbetat mycket med brand- och säkerhetsfrågor och det har varit givet i deras organisation att arbeta med de frågorna på grund av att man måste arbeta med dem då det är lagstadgat. Därför har inte den yrkesroll som hanterat trygghet varit lika självklart i organisationen men det är en positiv utveckling att rollen börjar beaktas i organisationer.

De flesta aktörerna pratar om deras organisation som uppdelad i olika förvaltningar, grupper, avdelningar eller projektgrupper: ”Det finns en byggsida och en förvaltningssida på detta företag och byggsidan ska vara de som bygger nytt” (Fastighetsägaren). Fastighetsägaren menar på att de på förvaltningssidan endast får vara med i det tidiga skedet. Arkitekten nämner inte något specifikt som går att koppla till organisation vilket kan betyda en del. Det är en aktör som gör det dem ska, då byggherren är beställare. Det nämns ett antal gånger att det är de som “betalar vår lön”.

Två av aktörerna påpekar att arbetet med social hållbarhet och trygghet inom organisationen är viktigt. Att det finns kännedom inom företaget om social hållbarhet och specifikt trygghet, då de ger exempel på hur de arbetar internt med dessa frågor inom olika typer av projekt. Det diskuterades att det spelar roll vilket företag man är och vilken roll företaget har i branschen. Det handlar om att våga utmana och gå i bräschen för att andra ska ta efter påpekar byggherren och fastighetsägaren, att de företag med tillräckliga

finansiella medel har den möjligheten att påverka: “Men någon annan som har suttit med plånboken känns det lite bättre. Det gäller att någon vågar” (Byggherren). Därmed “väntar” de små företagen på att de större ska visa framfötterna. Detta indikeras också av arkitekten då hen pratar om att kommunen har bromspedalen och den privata sidan har gaspedalen.

6.2.4 Kommunikation som förutsättning

Alla aktörer pratar indirekt, om inte uttryckligen, om kommunikation både internt och externt. Detta är starkt kopplat till samverkan och samarbete hur det kommunikativa förutsättningarna ser ut i praktiken och därmed arbetet med trygghet. Det som identifierats utifrån intervjuerna är att en förståelse för alla i gruppen är viktigt och att alla aktörer inte uttryckligen pratat om att det är något specifikt hinder i att det skulle vara svårt att förstå begreppet. Men det råder olika uppfattning om de olika aktörerna “pratar olika språk” av informanterna:

“Jag har inte upplevt att man pratar olika språk även om man pratat med externa, byggherrar och externa” (Planarkitekten)

“Terminologin kan vi alltid lära oss, men processerna ser nog lite annorlunda ut, det är inte alla än som är med på att applicera trygghet i skede ett än. Men jag är hoppfull, jag tycker det börjar vakna till, mer och mer” (Trygghetsamordnaren)

“Just kopplat till trygghet är de olika. Om de är liksom samhällsfastigheter som ska handlas upp, skola eller bostäder eller en bilhall eller vad det nu kan vara. Det är olika sorters trygghet. “ (Byggherren)

“Det är inte alla som förstår allt, och det får man inte begära heller. Nej men det är klart, vi ökar väl förståelsen med samarbetet och checklistan. Men nej det är inte helt tydligt för alla, eller prioriterat alltid.” (Fastighetsägaren)

Det finns dock en vilja till mer kommunikationsarbete internt inom organisationen, ett samarbete mellan avdelningarna samt externt mellan andra organisationer. Det naturliga samarbetet för att prata om trygghet har några av aktörerna påpekat inte riktigt finns än, men att det är på god väg. Det nämns av några av

27

aktörerna att trygghet är lätt att prata om sinsemellan inom organisationen och att det finns många självklarheter men ändå gör man inte så eller att det svåra ligger i det praktiska arbetet med trygghet. Därför är det viktigt att det blir ett förankrat begrepp trycker trygghetsamordnaren på i intervjun. Vi identifierar att alla aktörer är på samma plan att de vill se en förbättring kring en bättre kommunikation samt att de är eniga om att det är öppenhet och en ökad medvetenhet som krävs för att man ska förstå varandra och kunna prata om trygghet.

Kommunikation externt kan handla om samarbetet sinsemellan aktörerna utanför organisationen. Arkitekten uttryckte sig att kommunikationen och samarbetet kan liknas som en match, när projektet är igång har matchen börjat och att det “blir alltid en kompromiss tillslut”. Hen är van att ta smällarna att det som ligger hos hens egna intresse kanske får lägga sig samt att “Man ska inte överdriva sin egen betydelse heller” (Arkitekten), detta är ett intressant citat som kan diskuteras utifrån en samverkansaspekt kopplat till trygghet. Men att det inte alltid är av negativ betydelse då kommunikationen tar aktörernas arbete framåt, exempelvis:

Att de ska vara hus precis överallt, men kommunen slogs för några ekar då de ville bygga en park där, och de gav sig inte. Och vi var lagom sura men nu när vi ser hur de växer fram, så blev det ju inte sämre för att de ville ha den parken (Arkitekten).

Arkitekten påpekar tydligt att det också finns en positiv bild av samarbetet och kommunikation mellan kommun och byggherre, att diskutera sinsemellan tar dem framåt och att det genererar positiva resultat i slutändan.