Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap
Att minska preoperativ oro hos barn
En allmän litteraturöversikt
Författare:
Minna Aspelin Hallberg
Emma Kolare
Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp
Sjuksköterskeprogrammet 180 hp
2021
Handledare:
Eva Carin Brander Gustafsson
Examinator:
Elisa Jobs
SAMMANFATTNING
Bakgrund: En sjukhusvistelse innebär för ett barn många nya, okända situationer, människor
och miljöer. Preoperativ oro är vanligt förekommande hos barn och är relaterat till ett sämre postoperativt förlopp med sämre återhämtning. Preoperativ oro innebär även ett ökat lidande för både barn och familj. Det ligger i sjuksköterskans roll att bemöta patientens behov av trygghet och lindra lidande.
Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka icke farmakologiska metoder och
deras effekt för att minska preoperativ oro hos barn, åldern 2–12 år.
Metod: Som design användes en allmän litteraturöversikt. Sökningar utfördes i PubMed och
CINAHL. Artiklar inkluderades respektive exkluderades baserat på valda inklusions- och exklusionskriterier. De utvalda artiklarna kvalitetsgranskades med hjälp av SBU:s
granskningsmall för kvalitetsgranskning av randomiserade studier. Artiklarna lästes
upprepade gånger och sammanfattades kort för att sedan jämföras avseende tillvägagångssätt, syfte och resultat. Utifrån detta identifierades olika kategorier.
Resultat: I resultatet inkluderades 10 kvantitativa artiklar. Utifrån dessa identifierades olika
metoder för att minska preoperativ oro hos barn: distraktion med hjälp av clowner och spel på elektronik, utbildning/information genom interaktiva mediatjänster och videos samt
psykologiska förberedelser genom preoperativa program och avslappning. Alla dessa minskade den preoperativa oron hos barn.
Slutsats: De icke farmakologiska metoderna som har identifierats har visats minska
preoperativ oro hos barn i åldrarna 2–12 år. Utan metoder för att lindra preoperativ oro uppvisar barn högre nivåer av oro vilket leder till ett ökat lidande. Det är därför viktigt att implementera metoder likt de som har identifierats i denna litteraturöversikt i praktiken.
ABSTRACT
Background: For a child, a hospital stay means many new and unknown situations, people
and environments. Preoperative anxiety is common in children and has shown to have negative effects on the postoperative period and recovery. Preoperative anxiety also means increased suffering for both the child and the family. It is the nurse's role to meet the patient's need for security and alleviate suffering.
Aim: The aim of this literature review was to investigate non-pharmacological methods and
their effects in reducing preoperative anxiety in children, 2-12 years old.
Method: A general literature review was used as the design. Searches were conducted in
PubMed and CINAHL. Articles were included and excluded based on selected inclusion and exclusion criterias. The selected articles were reviewed regarding quality with the help of a review template for randomized controlled trials conducted by SBU. The articles were read repeatedly and summarized. They were then compared in terms of approach, aim and results. Based on this, different categories were identified.
Results: In the result 10 quantitative articles were included. Based on these, various methods
were identified to reduce preoperative anxiety in children: distraction with the help of clowns and games on electronics, education/ information through interactive media services and videos, and psychological preparation through preoperative programs and relaxation. All of these reduced the preoperative anxiety in children.
Conclusion:The non-pharmacological methods that have been identified have been shown to reduce preoperative anxiety in children 2-12 years old. Without methods to reduce
preoperative anxiety, children show higher levels of anxiety which leads to increased
suffering. It is therefore important to implement methods like those identified in this literature review in practice.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INTRODUKTION 1
Oro 1
Preoperativ vård 2
Konsekvenser av preoperativ oro 2
Oro hos barn i olika åldrar 2
Barns informationsbehov 3 Leken 4 Sjuksköterskans roll 4 Teoretisk referensram 5 Problemformulering 6 Syfte 6 METOD 7 Design 7 Forskningsetiska överväganden 7 Sökstrategi 7 Inklusionskriterier 8 Exklusionskriterier 8 Tillvägagångssätt 10
Bearbetning och analys 10
Kvalitetsanalys 10 Resultatanalys 11 RESULTAT 12 Distraktion 12 Clowner 13 Spel på elektronik 13 Utbildning/ Information 14 Interaktiva mediatjänster 14 Video 15 Psykologiska förberedelser 15 Preoperativa program 15 Avslappning 16
Resultatdiskussion 17 Metoddiskussion 20 Slutsats 22 Självständighetsdeklaration 23 REFERENSLISTA 24 BILAGA 29
INTRODUKTION
Många människor känner oro och rädsla inför en operation och en sjukhusvistelse. För barn som inte har samma förståelse och bild av verkligheten som vuxna är den här oron ofta förstärkt (Edwinsson Månsson, 2008a). År 2019 opererades 124 787 barn mellan åldrarna 0– 19 år inom sluten och/eller specialiserad öppenvård i Sverige (Socialstyrelsen, 2020). Av de barn som genomgår operation upplever ungefär 60–65% preoperativ oro (Das & Kumar, 2017).
Oro
Oro är en mänsklig reaktion som uppstår vid rädsla för fara eller en okänd situation. Viss oro eller ångest inför en operation ses som normalt men stor mängd kan orsaka negativa
konsekvenser för patienten. Ångest eller oro ger både fysiologiska och psykologiska följder (Yahya Al-Sagarat, Al-Oran, Obeidat, Hamlan & Moxham, 2017). Den leder till en ökad mängd stresshormoner och att det sympatiska nervsystemet aktiveras. Ökad puls och blodtryck, högre kroppstemperatur och svettningar är några exempel på fysiologiska
reaktioner på oro. Hos barn kan ett uttryck av oro även vara att de slutar leka (Das & Kumar, 2017). Rastlöshet, gråtande, nervositet, rädsla, verbal protest, minskad kommunikation samt isolering är psykologiska reaktioner. Patienters oro inför en operation varierar men barn och deras föräldrar är mer sårbara för oro än andra (Yahya Al-Sagarat et al., 2017).
Faktorer som kan frambringa oro är främmande miljöer med bland annat annorlunda kläder, nya människor, ljud och lukter (Coyne, 2006; Edwinsson Månsson, 2008b). Barnets
mognadsnivå, ålder och tidigare erfarenheter av vård påverkar barns uppfattning av sjukhusvistelsen. För barn upplevs vårdsituationer mer hotfulla än för vuxna (Edwinsson Månsson, 2008b). Exempel på dessa är fysiskt obehag eller smärta, att separeras från
föräldrar i okända miljöer, oförutsägbara situationer, osäkerhet kring vilka beteenden som är accepterade och att förlora kontroll eller känslan av självbestämmande (Coyne, 2006; Edwinsson Månsson, 2008b). Föräldrar kan också uppleva oro och stress inför att deras barn ska opereras. Om föräldrar känner mycket ångest eller oro kan det leda till att även barnet blir mer ängsligt (Panella, 2016).
Preoperativ vård
Preoperativ vård är den vård som utförs inför en operation. Det innefattar fysiska och psykiska förberedelser (Berntzen et al., 2011). Preoperativ omvårdnad riktar sig mot att minska eventuell oro, informera patienten om hur det kirurgiska ingreppet går till, förbereda patienten inför den postoperativ fasen och förebygga komplikationer (Yahya Al-Sagarat et al., 2017). Andra vanliga preoperativa förberedelser innefattar bland annat insättning av perifer venkateter, dusch, kontroll av vitalparametrar, eventuella preoperativa undersökningar och prover samt fasta (Hallström, 2015).
Konsekvenser av preoperativ oro
Förutom att preoperativ oro medför ett ökat lidande för barn och föräldrar i stunden har det visats ha en mängd negativa följder. Oro och ångest inför kirurgiska ingrepp hos barn leder till sämre effekt av anestesiläkemedel och smärtstillande (Moura, Dias & Pereira, 2016) samt högre risk för komplikationer under operationen (Yahya Al-Sagarat et al., 2017). Det har även visats att barn med hög oro får en sämre postoperativ återhämtning. Under den
postoperativa fasen upplever barn med oro mer smärta och behöver större mängd läkemedel. De får även mer ångest och kan komma att vara mer irritabla och ledsna än barn som inte upplever oro inför operation. Svårigheter att somna och att sova hela nätter är också mer förekommande hos barn som upplevt preoperativ oro (Kain, Mayes, Caldwell-Andrews, Karas & McClain, 2006; Moura et al., 2016). Det finns även en koppling mellan preoperativ oro och postoperativt illamående samt kräkningar, vilket i sin tur leder till nedsatt aptit. Individen har dessutom ökad risk för att få lungkomplikationer, minskad aktivitet, ökad risk för tromboser och mag-tarmproblem (Yahya Al-Sagarat et al., 2017).
Oro hos barn i olika åldrar
Barn genomgår en ständig utveckling av sinne, kropp och känslor, därför varierar orsakerna till uppkomsten av oro mellan de olika åldrarna i samband med sjukhusvistelse (Edwinson Månsson & Enskär, 2008; Nicastro & Whetsell, 1999). Oro hos barn är kopplat till hur de ser på sin egen förmåga och kontroll. Upplever barn att sin förmåga inte är tillräcklig genererar detta oro (Nicastro & Whetsell, 1999). För de yngsta barnen, upp till tre års ålder, är
separationsångesten en central del i uppkomsten av oro. De vet inte varför de har kommit till en ny plats och föräldrarnas stöd är viktigt. Förskolebarn, fyra till sex år, är mer medvetna än
integritet eller personlighet. Barn i denna åldersgrupp är mer sårbara för stress och kan uppleva undersökningar som ett straff (Edwinson Månsson & Enskär, 2008). Förskolebarn är också rädda att bli lämnade ensamma och upplever rädslor som har skapats i deras fantasi, som spöken (Nicastro & Whetsell, 1999; Salmela, Salanterä & Aronen, 2009). De kan även uppleva separation från föräldrar som jobbig (Nicastro & Whetsell, 1999). Skolbarn, sju till tolv år, förstår mer när det kommer till att tolka information och tid. Skolbarn har ofta större behov av att ha kontroll över sin egen kropp och är precis som förskolebarnen oroliga att något ska inkräkta på deras autonomi. Även de kan uppleva vårdsituationer som straff och kan känna en viss skuld för sin sjukdom (Edwinson Månsson & Enskär, 2008). Andra rädslor skolbarn upplever är rädsla för att bli lämnade ensamma, rädsla för främlingar och rädsla för att bli sjuk eller skadad (Nicastro & Whetsell, 1999). För tonåringar, tretton till arton år, är det viktigt med autonomi och tydlig information. Den kroppsliga integriteten upplevs som mycket sårbar. Upplevelsen av att få vård kan uppfattas som jobbig då tonåringar inte riktigt längre är barn, men inte heller vuxna (Edwinson Månsson & Enskär, 2008).
Barns informationsbehov
Att ge barn information kan ses som en konflikt, det finns en osäkerhet om att det ska väcka oro som hade kunnat undvikas när barn å andra sidan ska ges tillfälle att skapa sin egen förståelse (Broberg, 2015). Men barn behöver precis som vuxna få information om vad som händer och genom att informera barn blir de mer delaktiga i sin vård (Desai & Pandya, 2013). När ett barn upplever att de är delaktiga och därmed blir hörda och sedda minskar risken för oro och stress (Coyne, 2006). Information skapar förståelse och ger en känsla av
sammanhang, genom detta får barn möjlighet att bearbeta och hantera sin situation (Socialstyrelsen, 2018). Bristen på information i nya miljöer uppfattas som hotfullt och skapar oro hos barn. Förståelsen som kommer med information kan minska stressen och rädslan ett barn kan känna inför planerade åtgärder (Broberg, 2015; Desai & Pandya 2013; Socialstyrelsen, 2018) och ger barn möjlighet att anpassa sitt beteende, vilket skapar en känsla av kontroll (Broberg, 2015). Förutom att anpassa sitt beteende i stressfulla situationer använder sig barn av copingstrategier för att hantera oro. Barn försöker hantera förhållandet mellan sig själva och situationen genom att emotionellt anpassa sin reaktion eller genom att
föreslår att hälso- och sjukvården ska ge barn möjlighet att kunna förbättra sina
copingstrategier och stötta dem i att hantera situationer som skapar stress och oro (Desai & Pandya, 2013). Informationen som ges kan vara sensorisk eller procedurrelaterad, där den sensoriska informationen riktar sig till känslan av undersökningen och procedurrelaterad information går igenom händelseförloppet av undersökningen eller det planerade ingreppet (Broberg, 2015). Information kan hjälpa barnen att skapa realistiska förväntningar inför händelsen och kan bidra till att barnet kan träna på att hantera den främmande upplevelsen och därmed ta sig igenom händelsen enklare (Broberg, 2015; Desai & Pandya, 2013).
Leken
Barn kommunicerar inte på samma sätt som vuxna, som har ett fullt utvecklat språk, istället blir leken en central del i kommunikationen (Edwinsson Månsson, 2008b). Leken kan
beskrivas som en aktivitet där barn är motiverade och delaktiga i olika moment som resulterar i glädjefyllda upptäckter (Yogman, Garner, Hutchinson, Hirsh-Pasek & Golinkoff, 2018). Att leka ses som en viktig del i processen att utveckla nya färdigheter. När barn leker och
använder sin kreativitet utvecklas deras fantasi, kognitiva funktion och emotionella styrka (Ginsburg, 2007; Yogman et al., 2018).
Leken kan hjälpa barn att känna att de har kontroll över sina rädslor och att förstå sin tillvaro. Det kan även ge dem distans till nya miljöer och hjälpa dem bearbeta situationer som upplevs obehagliga. Leken kan stötta barn psykiskt, fysiskt, emotionellt samt intellektuellt och på så sätt hjälpa dem att anpassa sig till, bearbeta och lära sig nya situationer i sin egen takt (Edwinsson Månsson, 2008b; Ginsburg, 2007; Yogman et al., 2018).
Sjuksköterskans roll
Att uppmärksamma och åtgärda patientens oro är en viktig del i sjuksköterskans yrkesroll och att patientens behov av trygghet ska tillgodoses uttrycks även i hälso- och sjukvårdslagen (SFS, 2017:30). Enligt värdegrund för omvårdnad (Svensk sjuksköterskeförening, 2016) är lidandet en person upplever individuellt. Allt lidande kan inte mildras men en viktig del av omvårdnaden är att bekräfta och om möjligt lindra lidande samt inte orsaka mer lidande. Lidande kan vara upplevelsen av att förlora kontrollen och kan orsakas av vården om till exempel vård uteblir (Svensk sjuksköterskeförening, 2016).
Sjuksköterskan har även en central roll i att involvera föräldrarna i barnets omvårdnad då barn ofta speglar sina föräldrars reaktioner och känslor. Det är viktigt att sjuksköterskan utsätter tid för att anpassa omvårdnaden efter barnets utvecklingsnivå för att möjliggöra att både barnet och föräldrarna är så delaktiga som möjligt. Sjuksköterskan behöver lyssna på känslorna som kan uppkomma inför en operation och försäkra barnet och föräldrarna att deras reaktioner är normala (Panella, 2016).
Teoretisk referensram
Katie Eriksson beskriver att vårdande innebär att åstadkomma välbefinnande genom bland annat omvårdnad, lekande och lärande (i Kirkevold & Tveiten, 2000). Genom detta uppnås även ett tillstånd av tillit och känsla av välbehag. Lekandet är ett naturligt beteendemönster hos både barn och vuxna och kan kopplas till utveckling av tillit. Leken kan användas för anpassning och tolkning av ny information, den främjar integritet, ger ny energi samt ger möjlighet till nya färdigheter. Förutom leken beskriver Eriksson enligt Kirkevold och Tveiten (2000) lärandet som en viktig del av tillvaron. Lärandet skapar nya möjligheter, ger förståelse samt ökad självständighet och är därför viktig vid hantering av svåra situationer. Lärandet måste anpassas till individens mognadsnivå och behov. Vidare beskrivs delaktighet som en del av att vårda. Genom delaktighet kan smärta och ångest hos en individ motverkas och förståelse främjas (i Kirkevold & Tveiten, 2000).
Katie Erikssons (2001) beskriver begreppet lidande. Eriksson (2001) menar att det är en oundviklig del av att vara människa. En del av vårdandet är att undvika onödigt lidande eller lindra när det inte går att undvika. Genom att lindra det kan individens tillvaro bli mer tillfredsställande, men hur lidandet ser ut för individen beror till stor del på tidigare erfarenheter.
Det finns tre olika former av lidande menar Eriksson (2001). Sjukdomslidande beskriver Eriksson (2001) som den första typen och den uppkommer av sjukdom eller behandling. Den andra typen av lidande är vårdlidande och uppkommer i vårdsituationer. Vårdlidande kan innebära att individens vård uteblir eller att vården inte sker med respekt till individens integritet. Livslidande är den tredje formen av lidande och upplevs av individen i relation till livet. Sjuksköterskan kan arbeta för att lindra lidande och undvika att det uppkommer i onödan även om det inte alltid finns möjlighet till fullständig lindring (Eriksson, 2001).
Preoperativ oro hos barn innebär stort lidande och påfrestning för både barnet och föräldrar och kan dessutom leda till komplikationer som ökar detta lidande ytterligare. För barn är leken viktig när det kommer till att utvecklas och hantera nya, jobbiga situationer. Då Katie Eriksson beskriver begreppet lidande samt belyser leken, lärandet och delaktigheten som en metod för att minska lidandet är denna teoretiska referensram relevant och en bra grund till det som studeras.
Problemformulering
Preoperativ oro är vanligt förekommande hos barn och leder till ett ökat lidande för både barn och föräldrar. Det har även visats ha negativa konsekvenser för barnet både under och efter operationen. Barn kan inte bearbeta information på samma sätt som vuxna men behöver också förberedas inför en operation och få sitt behov för trygghet uppfyllt. Sjuksköterskan behöver därför ha kunskap i hur preoperativ oro hos barn kan minskas för att därmed lindra lidandet. Litteraturöversikten är angelägen att utföras för att ytterligare kunna etablera metoder med detta syfte i praktiken.
Syfte
Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka icke farmakologiska metoder och deras effekt för att minska preoperativ oro hos barn, åldern 2–12 år.
METOD
Design
För att besvara syftet utfördes en allmän litteraturöversikt med beskrivande design. En
litteraturöversikt är en översikt där existerande kunskap inom ämnet som studeras identifieras och utvärderas för att besvara syftet. De artiklar som inkluderades har en kvantitativ ansats. En kvantitativ metod används för att mäta och utvärdera numeriska data, som exempelvis mätskalor. Kvantitativa studier undersöker variabler, hur de varierar och vad det beror på för att kunna få ett resultat som kan generaliseras till den grupp som undersöks (Polit & Beck, 2012).
Forskningsetiska överväganden
Alla artiklar som användes i litteraturöversikten skulle vara etiskt granskade och godkända eller ha ett etiskt övervägande presenterat. Enligt lagen om etikprövning av forskning som avser människor ska deltagande i studierna vara frivilligt och ska vara beskrivet. Vad gäller forskningsdeltagare under 18 år ska vårdnadshavare få information och ge samtycke till studien. Deltagare under 18 år ska få information i den mån som är möjlig, skulle deltagaren motsätta sig sitt deltagande får forskningen inte utföras även om vårdnadshavare har gett sitt godkännande (SFS, 2003:460).
Sökstrategi
Sökningen av artiklar utfördes på databaserna PubMed och CINAHL. Valet av databaser var baserat på tillgången via Uppsala universitet Open Access. Sökord utformades utifrån syftet för litteraturöversikten. För sökningen i PubMed omformades vissa sökord till MESH-termer. Sökningar för termer i artiklarnas titlar eller sammanfattningar utfördes sedan och
kombinerades med sökningarna för MESH-termer för att uppnå ett brett men för syftet specifikt sökresultat. För sökningen i CINAHL användes CINAHL-heading terms. De aktuella sökorden som användes var: Anxiety, Preoperative anxiety, Preoperative period, Preoperative, Preoperative care, Child, Nursing, Method, Reduce och Intervention. Sökorden användes tillsammans med hjälp av sökordet AND. AND användes när sökningen skulle inkludera flera sökord. I båda databaserna anpassades sökningen utifrån ett filter som endast inkluderade artiklar från de senaste 15 åren, se tabell 1.
Inklusionskriterier
Inklusionskriterierna var: kvantitativa originalartiklar på engelska i fulltext som genom randomiserade kontrollerade studier undersökte metoder för att minska preoperativ oro hos barn som skulle undergå en planerad operation. Studierna skulle vara utförda mellan år 2005 och 2020. Barnen som studerats skulle vara i åldrarna mellan 2–12 år. Då resultaten skulle kunna tillämpas i Sverige skulle studierna som inkluderades vara utförda i västerländska länder och därmed ha en vård som liknar den svenska.
Exklusionskriterier
Exklusionskriterierna var: artiklar som undersökte farmakologiska metoder, oro hos vuxna, studier som enbart undersökte oro hos föräldrarna till barnet samt artiklar publicerade innan år 2005. Artiklar som undersökte oron hos barn som inte talar språket som talas i det land där studien utförts exkluderades. Vidare exkluderades studier som studerade oro vid akuta
operationer och tandoperationer, studier som undersökte interventioner endast i direkt samband med anestesin och artiklar med låg vetenskaplig kvalité.
Tabell 1. Sökresultat.
Databas Sökning Sökord Filter Utfall Granskade titlar Granskade abstracts Valda för vidare granskning Valda för kvalitetsanalys PubMed 1 Anxiety [MeSH Terms] AND preoperative period [MeSH Terms] AND child [MeSH Terms] 2005– 2020 53 53 17 7 3 PubMed 2 Anxiety [MeSH Terms] AND preoperative period [MeSH Terms] AND child [MeSH Terms] AND reduce 2005-2020 21 21 12 3 0
PubMed 3 “Preoperative anxiety” AND Child [Mesh] AND method* AND intervention* 2005-2020 69 69 23 8 6 PubMed 4 (((pediatrics) AND (preoperative care [MeSH Terms])) AND (anxiety [MeSH Terms])) AND ("preoperative anxiety") 2005-2020 55 55 10 5 3 PubMed 5 (((Child) AND ("preoperative anxiety")) AND (nursing)) AND (method*) 2005-2020 36 36 5 2 0 PubMed 6 “Preoperative anxiety” AND Child* AND intervention* AND method* AND reduce 2005-2020 63 63 24 3 0 CINAHL 1 Child, preoperative period, anxiety 2005-2020 Exclude Medline records, Full text 17 17 2 0 0 CINAHL 2 Child, preoperative anxiety, intervention, nursing 2005-2020 Exclude Medline records, Full text 12 12 3 1 0
CINAHL 3 Anxiety, child, intervention, methods, preoperative period 2005-2020 Exclude Medline records, Full text 11 11 0 0 0 Tillvägagångssätt
Urvalet av artiklar utfördes genom granskning av artiklarna i varje sökning. Detta gjordes av båda författarna, enskilt och oberoende av varandra. Först granskades artiklarna utifrån ett översiktsperspektiv då titlarna lästes. Därefter lästes sammanfattningen på de artiklar som såg ut att svara på litteraturöversiktens syfte och de artiklar som bedömdes som relevanta valdes ut för vidare granskning. Inklusions- och exklusionskriterierna användes för att inkludera och exkludera artiklar. Artiklar som valts ut i en tidigare sökning granskades inte igen och
presenteras bara en gång i tabell 1. De artiklar som passade litteraturöversiktens syfte och kriterier valdes ut för fullständig läsning samt kvalitetsgranskning. Sökningarna i PubMed gav 12 artiklar. Vid sökningarna i CINAHL framkom inga artiklar som inte redan var valda via PubMed. Urvalet av artiklar presenteras i Bilaga 1.
Bearbetning och analys Kvalitetsanalys
Kvalitetenav artiklar som bedöms som relevanta utifrån syftet granskades och inkluderades eller exkluderades beroende på kvalitetsnivån (Friberg, 2017). Studiernas kvalitet granskades med hjälp av Statens beredning för medicinsk och social utvärderings [SBU] mall för
kvalitetsgranskning av randomiserade studier som har undersökt effekten av att fullfölja en intervention (SBU, 2020a). Granskningsmallen är anpassad för hälso- och sjukvården och används som stöd för systematisk granskning av randomiserade studier (SBU, i.d.). Frågorna besvarades enligt granskningsmallen och ställning togs angående studiernas kvalitet (Friberg, 2017).
Under kvalitetsgranskningen användes vid behov manualen som fanns avsedd för den valda granskningsmallen (SBU, 2020b). Enligt SBU (2017) bör ett beslutat ha tagits om några punkter som anses vara särskilt viktiga för att en artikel ska betraktas vara av hög kvalitet och därmed ha låg risk för bias. Aspekter som ansågs vara viktiga för randomiserade studier var: randomisering, blindning, bortfall och intressekonflikter.
Metoden för randomisering ska vara beskriven och en lämplig randomiseringsmetod ska ha använts. Det ska inte finnas signifikanta skillnader mellan de olika grupperna. Graden av blindning påverkar studiens kvalitet och därför är det önskvärt att deltagarna, behandlarna och den som utvärderar samt redovisar resultatet i största möjliga mån är blindade. Det kan däremot vara svårt att trippel-blinda alla medverkare i studien och därför har ett krav satts att åtminstone en av de inblandade ska vara blindad. Bortfallet ska vara litet för att minska risken för bortfallsbias och bortfallet ska vara lika mellan grupperna. Ett bortfall mindre än tio procent är eftertraktat eftersom tillförlitligheten till studien inte påverkas, ett bortfall upp till 30 procent är accepterat men kan påverka studiens kvalitet. Eventuella intressekonflikter ingick i granskningen och ansågs vara en viktig aspekt eftersom det kan påverka studiens process och således även resultatet (SBU, 2017).
Av 12 valda artiklar exkluderades två stycken. En på grund av låg kvalitet och en på grund av att den inte visade sig uppfylla inklusionskriterierna.
Resultatanalys
För att förstå helheten och underlätta analysarbetet lästes de valda artiklarna upprepade gånger för att sedan sammanfattas kort. En översikt av de valda artiklarnas ursprung, syfte, design och metod, undersökningsgrupp, intervention, resultat samt kvalitet presenteras i Bilaga 1. Artiklarna jämfördes mot varandra och likheter och skillnader identifierades utifrån tillvägagångssätt, syfte, analys och resultat. Därefter identifierades likheter och skillnader i studiernas resultat. Resultatet presenteras och sorteras under lämpliga rubriker med olika teman (Friberg, 2017).
RESULTAT
Totalt användes 10 artiklar av kvantitativ design. Samtliga var randomiserade kontrollerade studier som undersökte icke farmakologiska metoder för att minska preoperativ oro hos barn. Samtliga studier hade en interventionsgrupp samt en kontrollgrupp och/ eller en
jämförelsegrupp. Sammanlagt resulterade studierna i 1075 deltagare efter bortfall, 633 pojkar och 442 flickor. Fem artiklar var från Italien, en från Portugal och fyra från USA. Alla studier hade godkännande från en etisk kommitté eller förde ett motiverat etiskt resonemang. Olika skalor användes vid framtagandet av resultatet i samtliga studier och resultaten jämfördes mellan grupperna. Utifrån artiklarna identifierades tre huvudkategorier och sex
underkategorier som presenteras i Figur 1. Dessa var distraktion i form av clowner och spel på elektronik, utbildning/ information genom interaktiva mediatjänster och videos samt psykologiska förberedelser genom preoperativa program och avslappning.
Figur 1. Översikt av huvudkategorier och underkategorier.
Distraktion
Fyra studier undersökte effekten av distraktion för att minska preoperativ oro hos barn. Två typer av distraktion identifierades, clowner och spel på elektronik.
Clowner
Dionigi, Sangiorgi och Flangini (2014) samt Vagnoli, Caprilli och Messiri (2010) undersökte hur distraktion av clowner påverkade den preoperativa oron hos barnen. I båda studierna baserades clownernas val av distraktion på barnets ålder och mognadsnivå och bestod bland annat av magi, dockor, såpbubblor och skämt. I studien av Vagnoli et al., (2010) hade alla barn med sig en förälder och de jämförde oron hos barn som fick distraheras av clowner i 15 minuter, barn som fick lugnande premedicinering och barn som endast hade föräldranärvaro. Dionigi et al., (2014) jämförde barn som fick träffa clowner i 30 minuter tillsammans med en förälder och barn som inte fick denna distraktion utan vanliga preoperativa förberedelser. Båda studierna använde sig av Modified Yale Preoperative Anxiety Scale [mYPAS] för att mäta barnens oro. Resultatet av båda studierna visade att barnen som distraherades av clowner hade signifikant lägre nivå av oro än barn som inte fick det (Dionigi et al., 2014; Vagnoli et al., 2010).
Spel på elektronik
Stewart, Cazzell och Pearcy (2019) samt Patel et al., (2006) undersökte hur distraktion i form av spel på surfplatta respektive ett videospel kunde minska barnens preoperativa oro. I
studien av Stewart et al., (2019) var spelen utvalda för att passa barnens ålder och i studien av Patel et al., (2006) fick barnen själva välja utifrån 10 spel. Båda studierna använde
mätinstrumentet mYPAS för att bedöma barnens oro. I studien av Stewart et al., (2019) jämfördes oron hos barn som fick en surfplatta att spela på precis innan separation från föräldrarna med barn som endast fick lugnande premedicinering. Resultatet visade att barnen som distraherades med spel på en surfplatta hade signifikant lägre orosnivå vid separation från föräldrarna och vid anestesiinduktion än barnen som endast fick lugnande
premedicinering (Stewart et al., 2019). I studien av Patel et al., (2006) jämfördes en grupp som fick spela videospel på handhållen elektronik med en grupp som fick lugnande
premedicinering och en grupp som inte fick någon intervention, men likt de andra grupperna hade med sina föräldrar. 20 minuter innan barnen i videospelsgruppen togs till operation fick de börja spela. De fick fortsätta spela ända fram till anestesiinduktionen. Det sågs en
signifikant ökning i oro mellan första och andra mätningen i gruppen som fick lugnande premedicinering och i kontrollgruppen utan intervention men inte i gruppen som fick spela videospel. Istället minskade oron hos barnen i denna grupp mellan första och andra
Utbildning/ Information
Tre artiklar undersökte effekten av utbildning och information för att minska preoperativ oro hos barn. Två typer av utbildning/ information identifierades, dessa var interaktiva
mediatjänster och videos.
Interaktiva mediatjänster
Fernandes, Ariaga och Esteves (2015) och Fortier et al., (2014) undersökte hur interaktiva mediatjänster kunde minska den preoperativa oron hos barn. Fernandes et al., (2015) använde sig av Child Surgery Worries Questionnaire [CSWQ] för att mäta barnens preoperativa oro medan Fortier et al., (2014) använde sig av mYPAS.
I studien av Fernandes et al., (2015) användes en utbildande app som visade olika stadier i sjukhusvistelsen med hjälp av videos på barn i samma åldrar. Videorna visade bland annat medicinsk utrustning, personal, hur saker skulle gå till och förklarade regler som barnen skulle följa på sjukhuset. Efter varje video fanns också interaktiva spel i samma ämne som barnen kunde spela och efter varje avsnitt fick barnen uttrycka sina känslor genom att välja ett ansiktsuttryck på skärmen. Totalt tog hela appen ungefär 15 minuter. Oron hos barnen i denna grupp jämfördes med oron hos barn i en grupp som fick spela ett spel som endast var underhållande och oron hos barn i en kontrollgrupp som inte fick spela alls. Studien visade att barnen i interventionsgruppen hade signifikant lägre orosnivå än jämförelsegruppen och kontrollgruppen. De hade dessutom mindre oro kring sjukdom, sjukhus, medicinska åtgärder och negativa konsekvenser. Även barnen i jämförelsegruppen hade lägre orosnivå än barnen i kontrollgruppen när det kom till oro om sjukdom och negativa konsekvenser, däremot inte om sjukhus och medicinska åtgärder (Fernandes et al., 2015).
I studien av Fortier et al., (2014) fick interventionsgruppen logga in på en webbsida, så många gånger de ville, en vecka innan till en vecka efter operationen. En del av webbsidan var designad för föräldrarna och innehöll information och metoder för att stötta ett oroligt barn. Den andra delen var animerad och designad för att passa barnens mognadsnivå och innehöll information i form av videos, interaktiva spel och copingmekanismer. Saker som togs upp var bland annat medicinsk utrustning, vad barnet kunde förvänta sig innan, under och efter operationen samt andningstekniker. Kontrollgruppen fick den standardiserade vården som sjukhuset erbjuder. Resultatet visade att interventionsgruppen upplevde
påvisades även att kontrollgruppens oro konstant ökade över tid medan interventionsgruppens oro endast ökade vid ankomst till operationssalen (Fortier et al., 2014).
Video
Liguori et al., (2016) undersökte hur en app bestående av en video kunde minska den preoperativa oron hos barn. Appen bestod av en 6 minuters video där 2 clowner på ett roligt sätt visade operationssalen och medicinsk utrustning. De skämtade och förklarade hur olika saker skulle gå till och vad de skulle användas för, t.ex. operationsbordet, masken och elektroder. Barn i interventionsgruppen fick se videon på en surfplatta på eftermiddagen innan operationen och fick sen möjlighet att fråga sjuksköterskan frågor. Barnen i
kontrollgruppen fick den standardiserade preoperativa informationen utan appen och fick också möjlighet att ställa frågor. Oron mättes med hjälp av mYPAS. Barnen som fick se på videon visade en signifikant lägre nivå av oro. I interventionsgruppen hade oron minskat mellan första och andra mätningen (innan och efter interventionen) medan oron i
kontrollgruppen hade ökat mellan mätning ett och två (Liguori et al., 2016).
Psykologiska förberedelser
Tre studier undersökte effekten av psykologiska förberedelser för att minska preoperativ oro hos barn. Två typer av psykologiska förberedelser identifierades, preoperativa program och avslappning.
Preoperativa program
Effekten av förberedande program studerades av Cuzzocrea et al., (2013) och Kain et al., (2007). Båda studierna använde sig av mYPAS som mätinstrument för barnens oro, Cuzzocrea et al., (2013) använde sig också av Amsterdam Preoperative Anxiety and
Information Scale [APAIS]. Cuzzocrea et al., (2013) undersökte effekten av ett preoperativt program. Det förberedande programmet innehöll en dockteater som gick igenom de olika stegen i en operation på ett lekfullt sätt. Barnen fick se olika sätt att hantera de situationer de kunde möta, detta jämfördes med en grupp som fick se en annan dockteater som endast var underhållande. Efter dockteatern fick interventionsgruppen spela spel och bekanta sig med den medicinska utrustningen. En psykolog fanns där som stöd och var även med under nedsövningen. Resultatet visade att barnen i interventionsgruppen uppvisade lägre orosnivå både i väntrummet till operationen och vid nedsövning jämfört med gruppen som inte fick det
preoperativa programmet. Interventionsgruppen visades också vara mer följsamma under de medicinska förberedelserna och undersökningarna inför operationen (Cuzzocrea et al., 2013). Kain et al., (2007) undersökte hur effekten av ett familjecentrerat program kunde minska den preoperativa oron hos barn. Interventionsgruppen fick under det preoperativa besöket med sig ett förberedande kit som innehöll en video, broschyrer och ett övningsset. Föräldrarna till barnen uppmanades att se videon två gånger innan operationen och genom denna samt broschyrerna fick de information om hur de bäst hjälper barnet att förbereda sig.
Broschyrerna innehöll information om hur föräldrarna kunde hantera sin och sitt barns oro, hur de kunde distrahera sitt barn samt hur de psykologiskt kunde förbereda barnen på hur de skulle bete sig under sjukhusvistelsen och vad som väntades av dem. I övningssetet som familjen erhöll fanns medicinsk utrustning som barnen skulle bekanta sig med. Två dagar innan operationen fick föräldrarna samtal från forskarna som uppföljning. På operationsdagen fick barnen en leksak att leka med i väntrummet samt ett paket. Paketet skulle barnen vänta med att öppna tills anestesiinduktionen. Interventionsgruppen jämfördes med tre andra grupper: en kontrollgrupp, en grupp där föräldrarna fick närvara vid anestesiinduktionen och en grupp som fick lugnande premedicinering. Resultatet visade att gruppen som genomgått det preoperativa programmet hade signifikant mindre oro jämfört med de andra grupperna i väntrummet. Interventionsgruppen hade en signifikant lägre orosnivå i jämförelse med
kontrollgruppen och gruppen med föräldranärvaro under sövning. Orosnivå i premedicinering gruppen var lik den i interventionsgruppen under anestesiinduktion (Kain et al., 2007).
Avslappning
Vagnoli, Bettini, Amore, De Masi och Messeri (2019) undersökte huruvida avslappning och meditation med hjälp av en psykolog kunde påverka preoperativ oro. Interventionen utfördes en timme innan operationen i 15 minuter samt precis innan nedsövningen. Första delen av interventionen fokuserade på avslappning i kroppens alla muskler med fokus på andningen. I den andra delen skulle barnet föreställa sig sin favoritplats, riktig eller påhittad, och mentalt rekonstruera den med alla sina sinnen. I den sista delen fick barnet, efter att ha föreställt sig sin favoritplats ett tag, öppna ögonen och återkomma till nuet. De fick förklarat för sig att de kunde återgå till sin favoritplats när de ville. Oron mättes med mätinstrumentet mYPAS. Resultatet visade att interventionsgruppen hade signifikant mindre oro vid sövning jämfört med kontrollgruppen (Vagnoli et al., 2019).
DISKUSSION
Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka icke farmakologiska metoder och deras effekt för att minska preoperativ oro hos barn, åldern 2–12 år. Utifrån artiklarna
identifierades olika metoder. Dessa var distraktion med hjälp av clowner och spel på elektronik, utbildning/information genom interaktiva mediatjänster och videos samt psykologiska förberedelser genom preoperativa program och avslappning. Distraktion, utbildning och psykologiska förberedelser visade sig minska den preoperativa oron hos barn.
Resultatdiskussion
Utifrån resultatet ses att de barn som inte fått någon intervention har högre nivå av oro vilket även innebär större lidande för både barnet och familjen. Detta kan kopplas till Katie
Erikssons teoretiska referensram och sjuksköterskans roll beskriven i inledningen. Både beskrivet av Eriksson och i värdegrunden för sjuksköterskor ska sjuksköterskan sträva efter att lindra lidande och motverka att mer lidande uppkommer (Eriksson, 2001; Svensk sjuksköterskeförening, 2016). Enligt resultatet i denna litteratursökning är icke
farmakologiska metoder för att lindra oro effektiva när det kommer till att göra just detta. Minskad oro kan i sin tur innebära att risken för komplikationer och ett svårare postoperativt förlopp undviks (Kain, Mayes, Caldwell-Andrews, Karas & McClain, 2006; Moura et al., 2016). Eriksson (2001) beskriver att vårdlidande kan vara när vård uteblir. Utifrån resultaten kan sambandet mellan barn som inte får fullfölja metoder för att minska preoperativ oro och högre nivåer av oro ses. Det skulle därför kunna ses som att ett vårdmoment uteblir vilket därmed skapar mer lidande. Att använda sig av preoperativa metoder för att minska oron hos barn bidrar alltså till ett minskad lidande för barnen på individnivå. Eftersom minskad oro leder till mindre postoperativa komplikationer skulle detta även kunna betyda att vårdtiden blir kortare och kostnader mindre.
Katie Eriksson (i Kirkevold & Tveiten, 2000) beskrev leken, lärandet och delaktigheten som en viktig del för utveckling, anpassning, förståelse och för att öka självständighet. Flera av de identifierade metoderna använde delaktighet, lek och lärande för att minska oron hos barn. I artiklarna med clown-interventioner fick barnen chans att leka och skratta som en form av distraktion. Denna metod var effektiv och kanske beror det på, som Eriksson beskriver, att lekandet är ett naturligt beteendemönster hos barn som främjar tillit och ro (i Kirkevold &
(Edwinsson Månsson, 2008b; Ginsburg, 2007; Yogman et al., 2018). Ytterligare forskning har också visat att clowner på ett verkningsfullt sätt kan minska oron och stress hos barn på sjukhus (Sridharan & Sivaramakrishnan, 2016). Sridharan och Sivaramakrishnan (2016) menar att clowner fungerar som stöd och även stärker kommunikationen mellan barn,
föräldrar och personal. Distraktion användes också i form av spel på elektronik och kan även det klassas som en typ av lek med samma positiva effekt. En del spel var också inkluderade i de interaktiva mediatjänsterna. Interaktiv distraktion leder till ett samspel mellan barn och det som avleder dem, vilket gör att de under en tid kan tänka på annat (Edwinson Månsson, 2015).
Fem av artiklarna använde sig av teknologi som intervention. Både spel, video och
mediatjänster visade sig vara en resultatrik metod för att minska preoperativ oro hos barn. Detta stöds även i forskning av Kim, Chiesa, Raazi och Kristi (2019) som visade att alla former av teknologi är användbart för att minska oron hos barn. Enligt Kim et al., (2019) var metoder som innefattar surfplattor och andra handhållna enheter mest effektiva inom
teknologin. I västvärlden idag har de flesta teknologi tillgängligt och många har smartphones. Distraktion skulle därför lätt kunna implementeras i form av spel på teknologi eller i form av utbildande multimediatjänster.
Med hjälp av bland annat de interaktiva mediatjänsterna och videos fick barnen tillgång till lärandet på ett barnanpassat sätt. Som tidigare nämnt kan barns oro frambringas vid
oförutsägbara, okända situationer och vid känslan av att inte ha kontroll (Coyne, 2006; Edwinsson Månsson, 2008b). Barns informationsbehov är därför viktig att bemöta då det ökar delaktigheten, förståelsen och därmed kan minska den stress som kan uppstå (Broberg, 2015; Desai & Pandya 2013; Socialstyrelsen, 2018). Doi & Livesley (2018) har fått ett liknande resultat som menar att utbildande mediatjänster och webbaserade program bidrar till en lägre orosnivå hos barn. I resultatet kan ses att lärande kommer i många former och ingår i flera av studiernas interventioner. Lärandet sågs i form av en hemsida, en app med filmer och interaktiva spel, utbildande dockteater, en förklarande video och med hjälp av föräldrar som delade information med sitt barn. Information och utbildning får barn att skapa realistiska förväntningar över vad som ska hända (Broberg, 2015). Enligt Kirkevold och Tvieten (2000) beskriver Eriksson att lärandet är en viktig del i att bearbeta nya situationer då det bidrar till bättre förståelse och ökad självständighet. Det beskrivs även att lärandet ska vara anpassat till
identifierade metoderna som använde sig av lärande för att minska oro. Artiklar som
jämförde lekfullt utbildande interventioner med jämförelse- eller kontrollgrupper som endast fick underhållande interventioner påvisade att de utbildande interventionerna var mer
effektiva för att minska preoperativa oro. Detta kan vara på grund av, som tidigare nämnt, att information hjälper att skapa förståelse (Socialstyrelsen, 2018) men att barn förmodligen blir mer mottagliga till information när den ges på ett lekfullt sätt, eftersom leken hjälper barn att bearbeta information (Edwinsson Månsson, 2008b; Ginsburg, 2007; Yogman et al., 2018). Fem av artiklarna lät barnen bekanta sig med den medicinska utrustningen som skulle komma att användas, exempelvis masken som används vid anestesiinduktion. Vissa fick leka med den medicinska utrustning, vissa fick den medicinska utrustningen visade och förklarade för sig via videos eller interaktiva mediatjänster. Barnen fick alltså bekanta sig med utrustningen, som annars hade kunnat upplevas som främmande och otäck, på ett sätt som var anpassat för dem. Detta kan i dessa studier ha bidragit till att oron minskade i interventionsgrupperna då det ökade barnens delaktighet genom lek eller lärande.
En annan faktor som beskrivits kunna frambringa oro är när barn inte vet vilka beteenden som i nya situationer är accepterade och de inte vet vad som väntas av dem (Coyne, 2006; Edwinsson Månsson, 2008b). I det preoperativa familjecentrerade programmet samt i den utbildande appen togs detta till hänsyn i interventionerna. De båda inkluderade hur barnen skulle bete sig under sjukhusvistelsen, vad som väntades av dem samt regler som skulle följas.
Barn använder sig av copingstrategier när de stöter på svåra eller stressfulla situationer (Desai & Pandya, 2013), i både den utbildande hemsidan och i dockteatern som var inkluderad i en av de preoperativa programmen fick barnen möjlighet att utveckla sina copingstrategier. Webbsidan tog upp strategier som andningsövningar. I dockteatern fick barnen se sätt att hantera situationer som de kunde möta inför operationen. En annan variant av copingstrategi som sågs var avslappning som användes som en metod för att minska preoperativ oro. Denna metod visades vara effektiv. En rädsla som barn kan ha är att något ska inkräkta på deras autonomi (Edwinson Månsson & Enskär, 2008), copingstrategier bidrar förmodligen till en ökad självständighet och gör att de känner en känsla av kontroll. Detta då barn som upplever att de har en egen förmåga att hantera en svår situation känner mindre oro (Nicastro &
effektiv metod för att minska preoperativa oro. De menar att copingstrategier ger barn möjlighet att själva lugna sin oro när stressfulla situationer uppstår (Wright et al., 2007). De preoperativa programmen innefattar flera interventioner som kan bidra till att oron minskade hos barnen. Programmen innehåller information till barnen och föräldrarna, medicinsk utrustning och utbildning. Preoperativa program beskrivs vara effektiva även i tidigare forskning (Wright et al., 2007), men är antagligen kostsamma interventioner som kräver mycket resurser. I två artiklar utförs interventionen av en barnpsykolog, detta går förmodligen inte att implementera i vården som det ser ut idag då det kan bli svårt att erbjuda alla barn ett möte med en barnpsykolog innan ingrepp. Men vissa metoder skulle säkerligen kunna läras ut till sjuksköterskor som en del av den standardiserade vården med möjlighet till att kontakta en psykolog vid väldigt oroliga barn. Eftersom preoperativ oro leder till
postoperativa komplikationer och ett förlängt vårdförlopp hade det således kunnat vara mer kostnadseffektivt att utbilda sjuksköterskor i dessa metoder.
Metoddiskussion
Syftet besvarades genom en allmän litteraturöversikt. Detta valdes då en litteraturöversikt granskar och sammanställer existerande kunskap inom området (Polit & Beck, 2012). Alla artiklar hade ett motiverat etisk övervägande och/ eller godkännande från en etisk kommitté vilket stämmer överens med de forskningsetiska överväganden som beskrivits i metoden. Huvudkraven som ställs på forskning enligt etiska principer är: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, i.d.). Då flertalet av artiklarna som innefattas i denna litteraturöversikt har blivit godkända av en etisk kommitté, bör studierna uppfyllt dessa krav för att utföras. Den artikeln som inte beskrivit ett etiskt godkännande från en kommitté har istället fört etiska argument och redogjorde ej för något som skulle syfta på etisk konflikt.
Alla artiklar var randomiserade kontrollerade studier vilket ses som en styrka i denna litteraturöversikt då RCTs ger de mest pålitliga resultaten när syftet är att ta reda på hur effektiv en intervention är (Polit & Beck, 2012). Resultatet sammanställdes utifrån 10 artiklar från tre olika länder där fem av dessa var från Italien, fyra var från USA och en från Portugal. Det hade kunnat vara fördelaktigt att inte ha så många artiklar från Italien och USA, och att ha artiklar från fler länder. Detta var dock svårt att uppnå med de inklusions- och
alla artiklar var från västerländska länder då detta gör att resultatet lättare kan anpassas till den vård vi har i Sverige. Det kan dock ses som intressant att även undersöka och lära om metoder från icke-västerländska länder. Inklusionskriteriet som beskrev att barnen skulle vara mellan åldrarna 2–12 år kan ses som ett relativt stort åldersspann som gjorde att det ej gick att identifiera vilken metod som passar bäst för vilken ålder. Men då detta inte var en del av syftet möjliggjorde detta inklusionskriterie ett större urval av artiklar. Artiklarna som inkluderades skulle vara från 2005 eller senare, detta med anledning av att den senaste forskningen inom området skulle undersökas. På så sätt minskade risken att
litteraturöversikten inkluderade forskning som redan ingår i den standardiserade vården och istället undersökte metoder som har utvecklas under senare tid och de som kan klassas som mer moderna. Alla artiklar som granskades var kvantitativa och använde sig av skalor. Det hade kunnat vara intressant att inkludera kvalitativa artiklar för att undersöka barns
upplevelse av den preoperativa perioden för att vidare förstå deras behov för att undvika oro och lidande.
Nio av tio artiklar använde sig bland annat av Modified Yale Preoperative Anxiety Scale för att mäta oron hos barn, detta gjorde det enklare att jämföra resultaten med varandra.
Mätningarna utfördes dock på lite olika sätt och vid olika tillfällen men då syftet var att undersöka olika metoder samt deras effekt och inte att bestämma vilken som var bäst borde det inte ha påverkat resultatet.
Kvalitetsgranskningen utfördes med hjälp av en granskningsmall från SBU (SBU, 2020a). Granskningsmallen var avsedd att användas till randomiserade studier där en intervention har fullföljts. SBU:s granskningsmallar har en tilldelad manual som hjälp vid bedömningen om det finns osäkerheter om hur den ska utföras. Det finns granskningsmallar som använder poängsättning, vilket möjligtvis hade underlättat bedömningen av artiklarnas kvalitet, framförallt eftersom författarnas erfarenhet av granskning inte är särskilt stor. Däremot hade detta kunnat leda till att artiklar med låg kvalitet hade inkluderats, således kan det ses som en fördel att granskningen utfördes med SBU:s mall där en poängsättning inte är lämplig att använda. Istället fanns manualen tillgänglig vid bedömningen så att författarna kunde göra en utförlig och riktig bedömning (SBU, 2020b).
Slutsats
De icke farmakologiska metoderna som har identifierats har visats minska preoperativ oro hos barn i åldrarna 2–12 år. Dessa innefattar distraktion med hjälp av clowner och spel på elektronik, utbildning/information genom interaktiva mediatjänster och videos samt
psykologiska förberedelser genom preoperativa program och avslappning. Utan metoder för att lindra preoperativ oro uppvisar barn högre nivåer av oro vilket leder till ett ökat lidande. Det är därför viktigt att implementera metoder likt de som har identifierats i denna
Självständighetsdeklaration
Minna Aspelin Hallberg och Emma Kolare har i arbetets alla delar bidragit på ett likvärdigt sätt.
REFERENSLISTA
* Artiklar som är inkluderade i litteraturöversikten.
Berntzen, H., Almås, H., Gran Bruun, A.M., Dørve, S., Giskemo, A., Dåvøy, G. & Grønseth, R. (2011). Perioperativ och postoperativ omvårdnad. I H. Almås, D-G. Stubberud & R. Grønseth (Red.), Klinisk omvårdnad 1 (2. uppl., s. 269–333). Stockholm: Liber.
Broberg, M. (2015). Kommunikation med barn och föräldrar. I I. Hallström & T. Lindberg (Red.), Pediatrisk omvårdnad. (2. uppl., s. 107–111). Stockholm: Liber.
Coyne, I. (2006). Children's experiences of hospitalization. Journal of Child Health Care,
10(4), 326–336.doi: 10.1177/1367493506067884
* Cuzzocrea, F., Gugliandolo, M.C., Larcan, R., Romeo, C., Turiaco, N. & Dominici, T. (2013). A psychological preoperative program: effects on anxiety and cooperative behaviors.
Pediatric Anesthesia, 23(2), 139-143. doi: 10.1111/pan.12100
Dai, Y. & Livesley, J. (2018). A mixed‐method systematic review of the effectiveness and acceptability of preoperative psychological preparation programmes to reduce paediatric preoperative anxiety in elective surgery. Journal of Advanced Nursing, 74(9), 2022– 2037. doi: 10.1111/jan.13713
Das, S. & Kumar, A. (2017). Preoperative Anxiety in Pediatric Age Group- A Brief Communication. Journal of Anesthesia & Critical Care, 8(5): 00317. doi:
10.15406/jaccoa.2017.08.00317
Desai, P.P. & Pandya, S.V. (2013). Communicating with children in healthcare settings.
Indian Journal of Pediatrics, 80(12), 1028–1033. doi: 10.1007/s12098-013-0969-z
* Dionigi, A., Sangiorgi, D. & Flangini, R. (2014). Clown intervention to reduce preoperative anxiety in children and parents: a randomized controlled trial. Journal of Health Psychology,
19(3), 369-380. doi: 10.1177/1359105312471567
Edwinson Månsson, M. & Enskär, K. (2008). Barn och familjer på sjukhus. I M Edwinsson Månsson & K Enskär (Red.), Pediatrisk vård och specifik omvårdnad (2. uppl., s. 31–39).
Edwinson Månsson, M. (2008a). Barn behöver veta. I M. Edwinsson Månsson & K. Enskär (Red.), Pediatrisk vård och specifik omvårdnad (2. uppl., s. 49–63). Lund: Studentlitteratur. Edwinson Månsson, M. (2008b). Barns syn på hälsa och sjukdom. I M. Edwinsson Månsson & K. Enskär (Red.), Pediatrisk vård och specifik omvårdnad (2. uppl., s. 39–49). Lund: Studentlitteratur.
Edwinson Månsson, M. (2015). Förberedelse av barn och föräldrar inför undersökningar. I I. Hallström & T. Lindberg (Red.), Pediatrisk omvårdnad. (2. uppl., s. 123–127). Stockholm: Liber.
Eriksson, K (2001). Den lidande människan. Stockholm: Liber AB.
* Fernandes, S., Arriaga, P. & Esteves, F. (2015). Using an Educational Multimedia Application to Prepare Children for Outpatient Surgeries. Health Communication, 30(12), 1190–1200. doi: 10.1080/10410236.2014.896446
Friberg, F. (2017). Att göra en litteraturöversikt. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats:
vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (3. uppl., s. 141–151). Lund:
Studentlitteratur.
* Fortier, M.A., Bunzli, E., Walthall, J., Olshansky, E., Saadat, H., Santistevan, R…, Kain, Z.N. (2015). Web-based tailored intervention for preparation of parents and children for outpatient surgery (WebTIPS): formative evaluation and randomized controlled trial.
Anesthesia and Analgesia, 120(4), 915-922. doi: 10.1213/ANE.0000000000000632
Ginsburg, K.R. (2007). The importance of play in promoting healthy child development and maintaining strong parent-child bonds. Pediatrics, 119(1), 182–191. doi: 10.1542/peds.2006-2697
Hallström, I. (2015). Preoperativa förberedelser. I I. Hallström & T. Lindberg (Red.),
Pediatrisk omvårdnad. (2. uppl., s. 127–128). Stockholm: Liber.
* Kain, Z.N., Caldwell-Andrews, A.A., Mayes, L.C., Weinberg, M.E., Wang, S.M., MacLaren, J.E. & Blount, R.L. (2007). Family-centered preparation for surgery improves perioperative outcomes in children: a randomized controlled trial. Anesthesiology, 106(1),
65-Kain, Z.N., Mayes, L.C., Caldwell-Andrews, A.A., Karas, D.E., & McClain, B.C. (2006). Preoperative Anxiety, Postoperative Pain, and Behavioral Recovery in Young Children Undergoing Surgery. American Academy of Pediatrics, 118(2), 651-658. doi:
10.1542/peds.2005-2920
Kim, J., Chiesa, N., Raazi, M. & Wright, K.D. (2019). A systematic review of technology-based preoperative preparation interventions for child and parent anxiety. Canadian Journal
of Anesthesia, 66(8), 966–986. doi: 10.1007/s12630-019-01387-8
Kirkevold, M. & Tveiten, S. (2000). Omvårdnadsteorier: analys och utvärdering (2. uppl.). Lund: Studentlitteratur.
* Liguori, S., Stacchini, M., Ciofi, D., Olivini, N., Bisogni, S. & Festini, F. (2016). Effectiveness of an App for Reducing Preoperative Anxiety in Children: A Randomized Clinical Trial. JAMA Pediatrics, 170(8), e160533. doi: 10.1001/jamapediatrics.2016.0533 Moura, L.A., Dias, I.M.G., & Pereira, L.V. (2016). Prevalence and factors associated with preoperative anxiety in children aged 5-12 years. Revista Latino-Americana de Enfermagem,
24, doi: 10.1590/1518-8345.0723.2708. doi: 10.1590/1518-8345.0723.2708
Nicastro, E.A. & Whetsell, M.V. (1999). Children's fears. Journal of Pediatric Nursing,
14(6), 392–402. doi: 10.1016/S0882-5963(99)80068-2
Panella, J.J. (2016). Preoperative Care of Children: Strategies from a Child Life Perspective.
AORN Journal, 104(1), 11–22. doi: 10.1016/j.aorn.2016.05.004
* Patel, A., Schieble, T., Davidson, M., Tran, M.C., Schoenberg, C., Delphin, E. & Bennett, H. (2006). Distraction with a hand-held video game reduces pediatric preoperative anxiety.
Paediatric Anaesthesia, 16(10), 1019-1027. doi: 10.1111/j.1460-9592.2006.01914.x
Polit, D.F. & Beck, C.T. (2012). Nursing Research: Generating and Assessing Evidence for
Nursing Practice (9th ed.). Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.
Salmela, M., Salanterä, S., & Aronen, E. (2009). Child-reported hospital fears in 4 to 6-year-old children. Pediatric Nursing, 35(5), 269–303.
SBU. (2020a). Bedömning av randomiserade studier. Stockholm: Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). Hämtad 14 januari, 2021, från
https://www.sbu.se/globalassets/ebm/bedomning_randomiserade_studier_fullfolja.pdf SBU. (2020b). Manual till mallarna för randomiserade och icke randomiserade
interventionsstudier. Stockholm: Statens beredning för medicinsk och social utvärdering
(SBU). Hämtad 18 januari, 2021, från
https://www.sbu.se/globalassets/ebm/manual_mallarna_randomiserade_icke-randomiserade_kontrollerade_studier.pdf
SBU. (i.d.). SBU:s metodbok. Stockholm: Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). Hämtad 14 november, 2020, från https://www.sbu.se/sv/metod/sbus-metodbok/
SBU. (2017). Utvärdering av metoder i hälso- och sjukvården och insatser i socialtjänsten:
en metodbok. Stockholm: Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU).
Hämtad från https://www.sbu.se/globalassets/ebm/metodbok/sbushandbok.pdf
SFS 2017:30. Hälso- och sjukvårdslag. Stockholm: Socialdepartementet. Hämtad från https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/halso--och-sjukvardslag_sfs-2017-30
SFS 2003:460. Lag om etikprövning av forskning som avser människor. Stockholm: Socialdepartementet. Hämtad från
https://www.riksdagen.se/sv/dokument- lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-2003460-om-etikprovning-av-forskning-som_sfs-2003-460
Socialstyrelsen. (2018). Att samtala med barn: Kunskapsstöd för socialtjänsten, hälso- och
sjukvården och tandvården. Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtad från
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/kunskapsstod/2018-11-14.pdf
Socialstyrelsen. (2020). Statistikdatabasen för operationer. Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtad 11 november, 2020, från https://sdb.socialstyrelsen.se/if_ope/resultat.aspx
Sridharan, K & Sivaramakrishnan, G. (2016). Therapeutic clowns in pediatrics: a systematic review and meta-analysis of randomized controlled trials. European Journal of Pediatrics,
175(10), 1353-1360. doi: 10.1007/s00431-016-2764-0.
* Stewart, B., Cazzell, M.A. & Pearcy, T. (2019). Single-Blinded Randomized Controlled Study on Use of Interactive Distraction Versus Oral Midazolam to Reduce Pediatric Preoperative Anxiety, Emergence Delirium, and Postanesthesia Length of Stay. Journal of
PeriAnesthesia Nursing, 34(3), 567–575. doi: 10.1016/j.jopan.2018.08.004
Svensk sjuksköterskeförening (2016). Värdegrund för omvårdnad. Svenska
sjuksköterskeförening. Hämtad från https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-sjukskoterskeforening/publikationer-svensk-
sjukskoterskeforening/etik-publikationer/vardegrund.for.omvardnad_reviderad_2016.pdf
* Vagnoli, L., Bettini, A., Amore, E., De Masi, S. & Messeri, A. (2019). Relaxation-guided imagery reduces perioperative anxiety and pain in children: a randomized study. European
Journal of Pediatrics, 178(6), 913-921. doi: 10.1007/s00431-019-03376-x
* Vagnoli, L., Caprilli, S. & Messiri, A. (2010). Parental presence, clowns or sedative premedication to treat preoperative anxiety in children: what could be the most promising option? Pediatric Anesthesia, 20(10), 937–943. doi: 10.1111/j.1460-9592.2010.03403.x Vetenskapsrådet. (i.d). Forskningsetiska principer: inom humanistisk-samhällsvetenskaplig
forskning. Vetenskapsrådet. Hämtad 14 december, 2020, från
http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf
Yahya Al-Sagarat, A., Al-Oran, H.M., Obeidat, H., Hamlan, A.M. & Moxham, L. (2017). Preparing the Family and Children for Surgery. Critical Care Nursing Quarterly, 40(2), 99– 107. doi: 10.1097/CNQ.0000000000000146
Yogman, M., Garner, A., Hutchinson, J., Hirsh-Pasek, K. & Golinkoff, R.M. (2018). The Power of Play: A Pediatric Role in Enhancing Development in Young Children. Pediatrics,
142(3), doi: 10.1542/peds.2018-2058. doi: 10.1542/peds.2018-2058
Wright, K.D., Stewart, S.H., Finley, G.A. & Buffett-Jerrott, S.E. (2007). Prevention and intervention strategies to alleviate preoperative anxiety in children: a critical review.
BILAGA
Bilaga 1. Översikt av resultatartiklar.
Författare, årtal, land
Titel Syfte Metod +
använda skalor Deltagare + bortfall Resultat Kvalitet Kain, Z.N., Caldwell-Andrews, A.A., Mayes, L.C., Weinberg, M.E., Wang, S.M., MacLaren, J.E. & Blount, R.L. 2007, USA Family-centered Preparation for Surgery Improves Perioperative Outcomes in Children.
Att undersöka effekten av en familjecentrerad intervention och huruvida den minskar preoperativ oro hos barn samt kan förbättra barns postoperativa återhämtning. Randomiserad studie Modified Yale Preoperative Scale, (m-YPAS) Visual Analoge Scale, (VAS) State-Trait Anxiety Inventory, (STAI) 408 barn 2–12 år randomiserade till fyra grupper. Bortfall: 21 Efter genomförd interventionen hade barn lägre preoperativ oro i väntrummet i jämförelse med resterande grupper och under anestesiinduktion i jämförelse med kontrollgruppen och föräldrargruppen men inte premedicineringsgruppen då de hade liknande orosnivåer. Det familjecentrerade programmet visades även förbättra den postoperativa perioden. Hög Dionigi, A., Sangiorgi, D. & Flangini, R. 2014, Italien Clown intervention to reduce preoperative anxiety in children and parents: a randomized controlled trial. Att undersöka om clowner kan minska preoperativ oro hos barn och deras föräldrar.
Randomiserad studie 2:1 fördelning. Modified Yale Preoperative Scale, (m-YPAS) State-Trait Anxiety Inventory, (STAI) 77 barn, 2–12 år och 119 föräldrar. Bortfall: 0
Clowner visades minska preoperativ oro hos barn men inte hos föräldrar.
Fernandes, S., Arriaga, P. & Esteves, F. 2015, Portugal Using an educational multimedia application to prepare for outpatient surgeries.
Att undersöka effekten av en intervention bestående av en utbildande
multimediatjänst för att minska preoperativ oro. Interventionen jämfördes med en intervention bestående av ett underhållande videospel och en kontrollgrupp utan intervention. Randomiserad studie Child Surgery Worries Questionnaire (CSWQ) Self Assesment Manikin (SEM) State-Trait Anxiety Inventory, (STAI) etc. 90 barn, 8–12 år randomiserade till tre grupper.
Bortfall: 0
Barnen i
interventionsgruppen uppvisade mindre oro inför operationen jämfört med de andra två grupperna. Medel Vagnoli, L., Bettini, A., Amore, E., De Masi, S. & Messeri, A. 2019, Italien. Relaxation-guided imagery reduces perioperative anxiety and pain in children: a randomized study Att undersöka om guidad avslappning och meditation minskar preoperativ oro och postoperativ smärta hos barn. Randomiserad studie. Modified Yale Preoperative Scale, (m-YPAS) Face, Legs, Activity, Cry, Consolability Scale (FLACC) 60 barn, 6–12 år Bortfall: 0
Guidad avslappning och meditation visades minska barns preoperativa oro och postoperativa smärta. Hög Vagnoli, L., Caprilli, S. & Messiri, A. 2010, Italien. Parental presence, clowns or sedative premedication to treat preoperative anxiety in children: what could be the most promising option? Att undersöka om föräldrars närvaro, clowner och föräldrars närvaro eller lugnande premedicinering är mest effektiv för att minska preoperativ oro hos barn. Vidare undersöktes även föräldrarnas oro vid de olika interventionerna. Randomiserad studie. Modified Yale Preoperative Scale, (m-YPAS) State-trait anxiety inventory (STAI). 75 barn, 5–12 år. Bortfall: 0
Barn som fick träffa clowner och ha föräldrarna närvarande hade lägre nivåer av oro innan operationen.
Liguori, S., Stacchini, M., Ciofi, D., Olivini, N., Bisogni, S. & Festini, F. 2016, Italien. Effectiveness on an app for reducing preoperative anxiety in children: a randomized clinical trial Att undersöka om en app, bestående av en video av clowner som på ett underhållande och utbildande sätt visar operationssalen och medicinsk utrustning kan minska preoperativ oro hos barn.
Randomiserad studie. Modified Yale Preoperative Scale, (m-YPAS) 40 barn, 6–11 år. Bortfall: 1
Barn som fick se videon hade signifikant lägre preoperativ oro än kontrollgruppen. Medel Patel, A., Schieble, T., Davidson, M., Tran, M.C., Schoenberg, C., Delphin, E. & Bennett, H. 2006, USA. Distraction with a hand-held video game reduces pediatric preoperative anxiety
Att undersöka om barns preoperativa oro kan minskas med hjälp av distraktion via videospel. Det jämfördes med en kontrollgrupp och en grupp som fick lugnande premedicinering. Randomiserad studie. Modified Yale Preoperative Scale, (m-YPAS) Post Hospitalizatio n Behavior Questionnaire 112 barn, 4–12 år. Bortfall: 0 43 tjejer
Resultatet visade att oron hos barnen som fick spela videospel minskade efter interventionen. Hos barnen som inte fick det hade orosnivån ökat signifikant mellan mätning ett och två.
Cuzzocrea, F., Gugliandolo, M.C., Larcan, R., Romeo, C., Turiaco, N. & Dominici, T. 2013, Italien. A psychological preoperative program: effects on anxiety and cooperative behaviors.
Att undersöka om ett psykologiskt preoperativt program innehållande undervisande och underhållande dockteater, lek med medicinsk utrustning samt stöd av psykolog kunde minska
preoperativ oro och öka följsamheten hos barn.
Randomiserad studie. Modified Yale Preoperative Scale, (m-YPAS) Amsterdam preoperative anxiety and information scale, (APAIS) Questionnaire with a five-point scale describing the mothers satisfaction. 50 barn, 3–12 år och deras mammor. Bortfall:0
Barn som fått det preoperativa programmet var signifikant mindre oroliga och mer följsamma under den preoperativa perioden. Mammorna i den gruppen var också signifikant mer nöjda än de i kontrollgruppen. Hög Stewart, B., Cazzell, M.A. & Pearcy, T. 2019, USA Single-blinded randomized controlled study on use of interactive distraction versus oral midazolam to reduce pediatric preoperative anxiety, emergence delirium, and postanesthesia length of stay
Att jämföra effekten av distraktion med en surfplatta och midazolam på preoperativ oro, postoperativt delirium och vårdtid. Randomiserad studie, singel blindad Modified Yale Preoperative Scale, (m-YPAS) Pediatric Anesthesia Emergence Delirium-scale (PAED) A seven point scale on caregivers perception of childs level of anxiety etc. 102 barn, 4–12 år, och deras vårdnadshavar e Bortfall: 0
Resultatet visade att gruppen som fick använda en surfplatta hade mindre preoperativ oro vid separation från föräldrar och vid anestesiinduktion. De kunde extuberas tidigare, hade mindre
postoperativt delirium och kunde bli utskrivna tidigare.
Fortier, M.A., Bunzli, E., Walthall, J., Olshansky, E., Saadat, H., Santistevan, R…, Kain, Z.N. 2015, USA Web-based tailored intervention for preparation of parents and children for outpatient surgery (WebTIPS): formative evaluation and randomized controlled trial. Att undersöka
effektiviteten att minska preoperativ oro med ett förberedande program bestående av en webbsida utformad för barn som ska genomgå en operation och deras föräldrar. Två fas studie. Fas ett: formativ utvärdering och fas: två randomiserad studie. Modified Yale Preoperative Scale, (m-YPAS) 82 barn, 2–7 år och deras föräldrar. Bortfall: 0 Interventionsgruppen hade mindre oro vid ingång till operationen och vid sövning. Interventionsgruppens oro ökade långsammare än kontrollgruppen. Föräldrarnas oro var också lägre i
interventionsgruppen under operationen än kontrollgruppen.
