_____________________________________________________
Sociologi 61-90 p.
_____________________________________________________
Coffeeshop X
En etnografisk studie över den sociala dynamiken på ett av Amsterdams
haschkaféer.
Förord
Mitt intresse för människors nyttjande av droger började under min lärare Philip Lalanders föreläsningar i en introduktionskurs till sociologin. Han berättade då om sina studier i böckerna Hela världen är din (2001) som behandlar heroinmissbrukare och Anden i flaskan (1998) som tar upp alkoholanvändning i ungdomsgrupper.
Denna studie representerar min personliga åsikt om cannabisanvändning på den coffeeshop jag undersökt i Amsterdam och i den avslutande diskussionen även om det Holländska samhällets problematik som uppstått ur toleransen mot cannabis.
Jag vill tacka min handledare Philip Lalander och personalen på Coffeeshop X som lät mig använda deras haschkafé för min studie och för att de var så villiga att svara på mina frågor angående sin uppväxt och sitt cannabisbruk.
Abstract
Detta är en etnografisk studie om den sociala dynamik som utspelar sig på ett haschkafé i Holland. Jag reste till Amsterdam under två veckor höstterminen 2007 för att samla in mitt empiriska material genom observationer och intervjuer. Det haschkafé jag undersökte kallas i studien Coffeeshop X.
Jag använde socialkonstruktivismen som angreppssätt för att belysa hur människor formas till samhällsmedlemmar, och Erving Goffmans teori om hur samhälle kan ses som en teater i boken Jaget och Maskerna (2006). Coffeeshop X personal bestod av sex personer vilka alla rökte hasch och ansåg att drogen fungerar att ha licensierade genom haschkaféer i en civiliserad stat. Problematiken menade samtliga av mina informanter ligger i turismen som acceptansen av cannabis lockar. Analysen rymmer därför även ett avsnitt där turismens effekter diskuteras.
Innehållsförteckning
: Förord... 2 Abstrakt... 2 1. Inledning... 5 1.2 Problemformulering... 6 1.3 Syfte... 6 1.4 Frågeställning... 71.5 Vad är Cannabis Sativa?... 7
1.6 Socialkonstruktivism som angreppssätt... 8
1.7 Tidigare forskning... 8
1.8 Disposition... 9
Metod
2. Kvalitativ forskning... 102.1 Etnografi... 10
2.2 Tillträde till fältet... 10
2.3 Observationer... 11 2.4 Kvalitativa intervjuer... 11 2.5 Etik... 12
Teori
3. Moraliskt entreprenörskap... 13 3.1 Samhällets teater... 15Analys
4. Amsterdams haschkaféer... 184.2 En vanlig dag på Coffeeshop X... 20
4.3 Personalen... 23
4.4 Individ och samhälle... 24
4.5 Turisterna som vill röka hasch... 27
5. Avslutande diskussion... 29
Källor
6. Litteraturlista... 321. Inledning
”De säljer ju droger här” utbrast jag som femtonåring till min lagkamrat Linda när vi spelade fotboll under Coca Cola Cup i Haarlem, som ligger strax utanför Amsterdam, och av misstag gått in i en smartshop. En smartshop säljer cannabisprodukter och psykedeliska svampar men har ingen servering. Det var första gången jag såg drogen cannabis sativa.
Under våren 2007 skrev jag ett arbete om fem cannabisbrukare i Sverige, syftet var att se om de upplevde något utanförskap. Det gjorde de. De upplevde sig själva som avvikare från de samhälliga normerna de socialiserats till att följa. Hur man undgår att bli påkommen att bruka cannabis av rättsväsendet och familjemedlemmar diskuterades flitigt. Så ofta de kunde besökte de därför den plats, vilken av de ansågs vara ett paradis, nämligen Nederländerna. Fredrik, vilket är en pseudonym för en av informanterna från min B-uppsats, förklarade att det Holländska samhället som en plats där han kunde vara sig själv, där han kunde gå på gatan med en joint i handen utan rädsla för att åka fast.
I Sverige blev cannabis år 1988 olagligt att inneha och bruka, 1993 instiftades sex månaders fängelsestraff för konsumtion av drogen. I Europa har Sverige hårdast anti-drogpolitik. Polisen har här rättighet att ta med personer de misstänker är berusade av cannabis till polisstation för blod- och urinprov (Brownelle 2002: 98).
Nederländerna har som jämförelse med Sverige en tolerant drogpolitik. Den Holländska regeringen accepterar försäljning av cannabisprodukter som säljs genom s.k. Coffeeshops. Det var under 1970-talet när det Holländska samhället var utsatt för ett grovt heroinberoende som psykiatrikern och experten på drogrehabilitering, Pieter A. II. Baan, skrev den s.k. "Baan kommissionen", vilken delar in droger i två listor. List one drugs (tunga droger) hänvisade till heroin, kokain och LSD, vilka ansågs medföra en oacceptabel risk för människors hälsa. List two drugs (lätta droger) var cannabisprodukter och psykedelisk svamp vilka ansågs vara relativt riskfria. Parlamentet talade för en fortsatt kamp emot missbruket av de s.k. tunga drogerna och ett beslut togs att tolerera ett innehav av 30 gram marijuana eller hasch. Detta menades skulle få medborgarna att avvara heroinet. Kort därefter institutionaliserade parlamentet också försäljning av cannabisprodukter genom licensierade coffeeshops. Reglerna för ett haschkafé var då: en försäljning av 30 gram cannabis per kund, ingen försäljning av
heller ha sin verksamhet närmre 500 m. från skolor (www. mapinc.org/drugnews 2007-11-15). Reglerna är idag huvudsakligen desamma men något hårdare. Idag får en coffeeshop sälja 5 gram cannabis eller marijuana per kund och ha ett lager på högst 500 gram, de accepterar liksom pubar och kaféer ingen aggressivitet.
Det var genom acceptansen av lätta droger som gjorde Nederländerna till vad Larry Collins i sin artikel Holland's half-baked drug experiment (1999) kallar "the drug capital of western Europe". Han menar att ungdomar åker från alla världens hörn till Amsterdam för att leva ut sitt "omoraliska" beteende; röka hasch, äta psykedelisk svamp (som säljs genom s.k. smartshops) och gå omkring på det kända red-light distrikt (www. mapinc.org/drugnews 2007-11-15).
Sökord: Cannabis sativa, coffeeshop, socialkonstruktivism.
1.2 Problemformulering
Jag intresserade mig för att undersöka platsen mina respondenter från min B-uppsats kallat paradis. Holland och Sverige är båda västerländska nationer. Och länderna har som tidigare nämnt olika syn på droger och använder olika metoder för att minimera samhälliga problem som missbruk. Hollands lag, som definierar cannabis som en ”list one drug”, heter Opium Act och instiftades 1976. Men den Holländska regeringen har egentligen aldrig godkänt några coffeeshops. Haschkaféernas verksamhet har accepterats i och med ägarnas envisa kamp genom BCD; Coffeeshopsägarnas förening (Olsson 2002: 17). ”Av ren självbevarelsedrift har kaféinnehavarna infört vissa regler, bland annat att hålla rent från annan narkotika och kriminell verksamhet och att inte sälja till minderåriga” (Olsson 2002: 21). På så sätt hjälper de rättväsendet att liksom Opium Act menar, att separera ”lätta” och ”tunga” droger.
I början av 1990-talet beräknades det att ca 700 000 personer i Nederländerna brukade cannabis regelbundet. 1997 låg riksgenomsnittet för alla som någon gång provat hasch i Holland på 15,6 %, det är dubbelt så mycket som i Sverige (Olsson 2002: 24ff). Detta anser jag kan härstammas från att haschkaféerna erbjuder drogen till alla som har åldern inne. Men det jag intresserade mig för var vad som hände inne på ett av Amsterdams haschkaféer.
1.4 Frågeställning
• Att få en förståelse av hur coffeeshops används av dess kunder?
• Vad händer inne på ett haschkafé?
• Vem befinner sig där?
• Hur interagerar kunderna med varandra?
• Hur interagerar de med personalen?
1.5 Vad är Cannabis Sativa?
Cannabis Sativa är en växt som ursprungligen kommer från Centralasien, men som idag odlas över hela världen. En ettårig växt är omkring två till tre meter hög (Olsson 1982: 309). Växtens torkade löv och blommor kallas vanligen marijuana eller gräs. Kådan kallas hasch eller haschisch (Brownlee 2002: 101).
I marijuana finns det kemiska ämnen, s.k. Cannabinoider, vilka framkallar berusningen (www.can.se 2007-12-18). Det mest aktiva ämnet är delta9-tetrahydrocannabinol, fortkortat THC. Chansen att du skall utveckla ett beroende av cannabis är lägre än hos droger som alkohol eller opiater. Och att få en överdos kräver i vuxen ålder en kaka på 675 gram hasch, som äts vid ett tillfälle (Brownlee 2002: 104). Det bör tilläggas att det skulle vara en riktigt stor kaka. Men Cannabis har negativ inverkan, på exempelvis korttidsminnet och koordinationen. Det finns ingen vetenskapligt bevis att cannabisbruk skadar hjärncellerna, men forskare menar att vissa marijuananyttjare utvecklar s.k. "amotivationssyndrom", d.v.s. passivitet och oförmåga till planerad verksamhet (www.can.se 2007-12-18).
1.6 Socialkonstruktivism som angreppssätt
Det är socialkonstruktivistisk teori har använts som studiens utgångspunkt. Jag använde mig av vad Sören Barlebo Wenneberg benämner som socialkonstruktivism 2: teori om det sociala. Definitionen av socialkonstruktivism 2 är ”olika teoretiska förklaringar av hur den sociala verkligheten och konkreta sociala företeelser är strukturerade och fungerar” (Wenneberg 2001: 69). Termen socialkonstruktivism betyder att det sociala skapas genom en konstruktionsprocess, där konstruktion står för att handlingen är medveten. Teorin kring
och filosofin, Karl Marx var föregångare till teorin (2001: 33). Peter Berger och Thomas Luckmanns är dem som har betytt mest för den moderna socialkonstruktivismen. I deras bok Kunskapssociologi: hur individen uppfattar och formar sin sociala verklighet behandlar dem den klassiska socialkonstruktivismen tillsammans med vardagskunskap. Jag kommer att återkomma till Berger, Luckmanns teori i kapitel 3. Jag kommer dock främst koncentrera mig på är den samhälliga konstruktionen av normer och regler. Detta tema behandlar Howard S. Becker i boken Utanför: avvikandets sociologi, han benämner de drivande personerna bakom den sociala konstruktionen som moralentreprenörer.
Jag använde mig alltså av socialkonstruktivismen som förklaring till den sociala verkligheten: hur vi som medborgare till olika nationer styrs att tycka att vissa handlingar är moraliska och andra omoraliska. När en individ föds in i ett visst samhälle, där lagar och normer redan är utformade, förväntas det av individen att den skall tillämpa dessa lagar och normer på sitt eget beteende. Om individen dock bestämmer sig för att kämpa för att en regel skall omformuleras, blir även denna individ en moralentreprenör, vars åsikt han vill att andra skall anamma.
1.7 Tidigare forskning
This is Cannabis har skrivits av Nick Brownlee och handlar om politik, historik och bruk av drogen. Det är över 4 700 år sedan den första dokumenterade användningen av växten cannabis sativa. Växten användes t.ex. under medeltiden som smärtstillande läkemedel (Brownelle 2002: 8f). Marijuana har haft en signifikant roll inom religion och kultur i Afrika, Mellanöstern, Indien och Kina. Brownlee skriver att drogen har en nära kontakt med historian och utvecklingen av vissa av de äldsta nationerna i världen (2002: 19). I Holland, som är det mest kända exemplet skall cannabisrelaterade aktiviteter inte leda till arrestering eller åtal; dessa aktiviteter inkluderar försäljning och innehav upp till fem gram marijuana eller hasch (2002: 69). Haschkaféernas ägare är övertygade att deras existens i det Holländska samhället exemplifierar fördelarna med cannabis i en civiliserad stat (2002: 26). Under den senaste tiden har regeringen börjat tittat hårdare på cannabisbruket. I en rapport från 2002 föreslog den Holländska regeringen att landets tolerans mot lätta droger skapar ett bakslag av väl spridd illegal handel genom kriminella gäng. Medan antalet coffeeshops har sjunkit från 1,200 till 840 har den illegala handeln expanderat (2002: 27). Brownlee menar att det västerländska samhället går mot en mer tolerant syn mot cannabisprodukter. I Spanien, Italien, Norge,
Grekland, Tyskland och Portugal är det accepterat att inneha under fem gram för personligt bruk. Mer intoleranta länder är Sverige och Kuba (2002: 95ff).
Howard S. Becker skriver i sin bok Utanför: avvikandets sociologi om Amerikanska marijuanarökare och deras utanförskap. Han förklarar den process varigenom personer blir marijuananyttjare genom att använda sig av termen "marijuananyttjarens karriär", vilken är indelad i tre steg. (1) Att lära sig tekniken, dvs. att lära sig rätt rökteknik och dosera en tillräckligt stor dos för att symtom skall uppstå (Becker 2006: 50f). (2) Lära sig känna effekterna; att brukaren lär sig känna när drogens effekter uppträder samt hur dessa upplevs, dvs. att personen kan koppla syntomens uppkomst till marijuanabruket (Becker 2006: 54). (3) Lära sig uppskatta effekterna: vilket betyder att brukaren lär sig uppskatta syntomen och kan därmed börja använda drogen i njutningssyfte.
Becker delar in cannabisbrukare efter (1) nybörjare, (2) den sporadiska användaren, (3) den regelbundna användaren - vilken refererar till en oftast daglig rutin (Becker 2006: 62). Beckers förklarar hur individer som brukar marijuana uppfattas som utanför, då deras beteende inte följer samhällets normer och regler.
1.7 Disposition
Kapitel 1 börjar med inledningen som behandlar den Holländska regeringens politiska bakgrund i cannabisfrågan. Följt av inledningen är problemformuleringen, syfte och frågeställning. 1.4 förklarar socialkonstruktivism som angreppssätt och under rubriken 1.5 Vad är Cannabis Sativa? förklaras drogens effekt. Därefter diskuteras tidigare forskning. I kapitel två hittas de metoder som använts för att få fram empiriskt material. I kapitel 3 presenteras under de teorier som jag använt under rubrikerna 3.1 moralentreprenörer och 3.2 samhällets teater. I Kapitel 4 redovisas empiriskt material och analys. Kapitel 5 innehåller en avslutande diskussion. Kapitel 6 innehåller källförteckning.
Metod
2. Kvalitativa metoder
Detta är en kvalitativ studie. ”Det mest grundläggande draget i kvalitativ forskning är den uttalade viljan att se eller uttrycka händelser, handlingar, normer och värden utifrån de studerade personernas eget perspektiv” (Bryman 2007: 77). På ett litet haschkafé, ca sex kilometer från Amsterdams centralstation, skedde insamlingen av mitt material för denna studie. På haschkaféet, som jag kommer kalla Coffeeshop X, spenderade jag fem till sex timmar dagligen. Jag observerade hur vardagen såg ut och intervjuade kunder och personal.
2.1 Etnografi
En kvalitativ metod, vilken använts i denna studie, är etnografi. ”Idén är att visa hur social handling i en värld kan förstås utifrån en annan kulturs synvinkel” (Alvesson, Sköldberg 1994: 109). Jag är född och uppvuxen i Sverige och uppfattar därför det jag träffade på i Amsterdam utifrån ett svenskt perspektiv.
2.2 Tillträde till fältet
Coffeeshop X var en liten och mysig coffeeshop. Den hade dämpad belysning över fyra små bord och mörka träsoffor med röd skinnklädsel. Indisk dekor täckte väggarna tillsammans med en platt-TV. Disken var mycket liten och bakom den satt personalen. När jag gick fram och presenterade mig själv och min studie verkade Ivan, som arbetade morgonpasset, lite osäker. Vi gick då noggrant igenom hur min studie skulle genomföras. Jag skulle respektera deras verksamhet, att de liksom alla pubar och kaféer har en affärsverksamhet som behöver gå runt. Jag skulle därför lämna plats åt kunder om inga sittplatser fanns. Andra krav var att inte störa morgonkunderna som besöker kaféet innan de går till jobbet eller nämna kaféets eller personalens riktiga namn i studien. Jag fick däremot ställa spontana frågor till personalen när jag ville, vilket var uppskattat. Det var ingen i personalen, vilket jag kunde uppfatta, som såg undersökningen som ett problem. Dem var alla vänliga och förklarade att de gärna var till hjälp. Exempelvis så hjälpte Sam, som jag kallar honom, att komma i kontakt med kunder som jag kunde intervjua. Vilket annars kunde vara svårt då Coffeeshop X används av de flesta kunder som en vanlig affär, dit man går in och handlar och går igen när man betalt.
2.3 Observationer
Jag använde mig främst av dolda observationer. Då det var vanligt att kunderna satt och läste tidningen eller skrev i anteckningsblock, blev det inte konstigt när jag gjorde detsamma. Det etiska problemet med dolda observationer är dock att kunder inte är medvetna om att jag observerat dem och jag riskerar därför att lämna ut information om kunderna som de kanske inte velat (Alvesson, Sköldberg 1994: 110f). Men då jag låter haschkaféets namn vara anonymt, samtidigt som studien presenteras i Sverige finns det ingen som kan spåra materialet till kunderna eller personalen.
2.4 Kvalitativa intervjuer
Jag intervjuade tretton personer under studiens gång. Här redovisas mina informanters relation till Coffeeshop X och hur intervjuerna såg ut. Personalen gav mig som sagt tillträde till spontana frågor om inga kunder befann sig på kaféet. Dessa sex arbetare kommer jag kalla Albert, Ivan, Jack, Marie, Sam och Thomas. Då kaféet kunde stå tomt i timmar gavs jag ofta tillfälle att samtala med personalen. Dessa samtal skrevs ner i anteckningsblock. Jag gjorde tre längre intervjuer med Ivan, Albert och Marie. Intervjuerna varade i ca en och en halv timme och vi gick till närliggande kaféer eller pubar, för att inte störa kunderna på Coffeeshop X. Alla tre kom ursprungligen från Amsterdam. De kom från den Holländska medelklassen, alla i trettioårsåldern, och alla tre menade att cannabisprodukter hade spelat en stor roll i deras liv.
Jag intervjuade även två Amsterdambor som var kunder på Coffeeshop X. Dessa fick jag kontakt med genom hjälp av personalen som kände dem. Pseudonymerna för de två Amsterdamborna kommer att vara Anthony och Richard.
Två turister, Anette och Sofia, var kunder på Coffeeshop X och hade rest till Amsterdam i syfte att lagligt berusa sig av cannabis. Anette och Sofia var på semester i Amsterdam men kom ifrån Kalifornien och bodde på samma hotell som jag. Då vi hade setts i sällskapsrummet på hotellet började vi prata med varandra när de kom in på kaféet. Jag och tjejerna var de enda kunderna där så vi gjorde intervjuerna på plats. Intervjun med Anette och Sofia varade under ca en timmes tid.
Jag träffade samma tjejer ett flertal dagar i sällskapsrummet. Då vi pratade om deras upplevelse av cannabis och Amsterdams haschkaféer, bland andra besökare kändes det inte naturligt att sitta och anteckna i anteckningsblock. När jag besökte toaletten skrev jag ner var tjejerna hade sagt. Tjejerna var omedvetna om att jag använder det de då sa i sällskapsrummet som material i min studie. Det de sa kändes då irrelevant och jag frågade dem inte om jag kunde använda materialet. Men då de var på semester i Amsterdam liksom många andra Amerikanska ungdomar kan inte materialet spåras tillbaka till dem. Anette och Sofia är inte heller deras riktiga namn.
Ytterligare tre informantintervjuer gjordes med servicearbetare i Amsterdam vilka jag träffade just genom deras arbeten. Dessa intervjuer antecknades ner i anteckningsblock. I och med att jag alltid bar med mitt anteckningsblock med en given intervjustruktur för informantintervjuer kunde dessa göras på plats. Den första av dessa tre intervjuer gjordes med en bartender som jag kallar för Jack. Han rökte inte hasch och inte heller var han en del av interaktionen på coffeeshop X, men han var Amsterdambo och kunde tala kring turism och cannabisbruk i Holland. Elenor, 25 år, jobbade på en restaurang och Felicia, 18 år, på hotellet där jag bodde. Alla namn som nämnts är som sagt pseudonymer.
2.5 Etik
Under studien befann jag mig i situationer av etiska och moraliska problem. Hur mycket vill jag utelämna i min studie av en enskild person? Även om jag låter den coffeeshop och de personer jag intervjuar anonyma, ger jag en geografisk och målande förklaring till vart och hur det ser ut på den studerade platsen. Studien presenteras i Sverige och personerna som jag pratat med och observerat kommer inte att få några negativa följder p.g.a. mitt resonemang. De var alla informerade att jag genomförde en studie.
Studien är inte avsedd att vara partisk. Jag har själv provat drogen cannabis sativa men upplevde inga positiva effekter av drogen utan yrsel och illamående. Den romantiserande bild av cannabisrökning i Nederländerna som amerikanerna Cheech Marin och Thomas Chong presenterar i filmen Still Smoking (1983) uppfattar jag långt ifrån verklighet. Men, Jag kunde vid vissa tillfällen i studien känna mig lite manipulerad i mitt skrivande över på grund av personalens rosande av drogen.
Teori
Jag använder mig som tidigare nämnt av ett socialkonstruktivistiskt angreppssätt. Teorin får relevans för min studie i och med att det är min uppfattning av hur samhället och verkligheten utspelar sig. Socialkonstruktivismen menar ”att verkligheten får mening genom de begrepp, kategorier och tolkningar som människan konstruerar” (Brante, Andersen, Korsnes 2003: 286).
3. Moraliskt entreprenörskap
Socialantropologen Mary Douglas skriver i sin bok Renhet och fara (2004) om hur samhällen skapar renhetsföreställningar och regler därefter. Hon jämför det moderna samhället, som hon benämner som organiskt gentemot primitiva kulturer. Människor har i alla tider definierat orent som en motsvarighet till det som anses vara heligt/rent. Douglas skriver att ”om det sociala livet i ett visst samhälle har etablerat sig i någon beständig form, så brukar sociala problem kunna dyka upp inom områden med spänningar eller motsättningar” (Douglas 2004: 131). De beteendeformer som inte passar in i idéstrukturen av ett visst samhälle stämplas därför som orena. En oren person är någon som begått en handling som benämns som oren. Personen har ”gått över någon gräns som han inte borde ha överträtt, och att dessa rubbningar av ordningen framkallar fara för andra personer” (2004: 162). Howard S. Becker skriver i Utanför: avvikandets sociologi (2006) att samhällens lagar och normer skapas av en eller flera företagsamma individer, vilkas engagemang kallas för moraliskt entreprenörskap. Regler är alltså följden av någons initiativ som vunnit ett allmänt intresse och formats genom politiska beslut. Ett exempel kan vara när musik börjades läggas upp på Internet. När människor plötsligt fick tillgång till musik gratis sjönk skrivförsäljningen. Skivbolagen började då bekämpa nerladdningen av musik. Hårdrocksbandet Metallica stämde Internetföretaget Napster för att erbjuda deras låtar gratis på hemsidan. Idag är det en olaglig handling att ladda hem gratis musik på Internet. Först måste alltså en definition formas hur illegal nerladdning av musik skapar oordning, sedan skapa en regel så att ordningen kan upprätthållas. De som arbetar för att etablera sådana regler benämner Becker som kampanjdrivare eller moralentreprenörer. Många av dem har humanitära övertoner men påtvingar ändå allmänheten sin egen moral. De är inte enbart är ute efter att se till att andra gör vad de tycker är rätt, utan tror också att om allmänheten anamma deras regel så blir livet bättre för alla (Becker 2006:
dessa sociala regler bildas också en skara utanförstående, som på något sätt överträder dessa regler. Då varje regel etablerats måste den typifieras av personer som definierar den specifika abstrakta kategorin av regelöverträdare. Sedan tillämpas lagen på, för att använda Douglas begrepp, de orena personerna. ”Förövaren måste upptäckas, identifieras, gripas och dömas” (Becker 2006: 135). För att upprätthålla att regeln följs skapas det regelövervakande organisationer. Regelövervakarna behöver dock inte vara intresserade utav regelns innehåll som moralentreprenörerna utan kan lika gärna se det som enbart en del av sitt arbete (Becker 2006: 130). Regelövervakarna kan därför också uppfatta upprätthållandet av regeln individuellt. Polisen ser t.ex. mellan fingrarna för innehav av ett mindre innehav av cannabis för personligt bruk i Norge, Italien och Spanien (Brownlee 2002: 95ff).
Moralentreprenörernas regler är oftast inte heller representativa för hela befolkningar, även om deras regler beslutas genom demokratiska omröstningar. Majoriteten vinner alltid, minoriteten förlorar. Moralentreprenörer skapar samhälliga normer och regler som sedan medborgarna förväntas leva upp till, och om de inte gör så blir dem bestraffade. Den tyska sociologen Georg Simmel menar att ’språkets och statens, rättens och religionens, moralens och de andliga formernas utveckling överhuvudtaget pekar långt utöver varje enskilt psyke. Individerna kan visserligen ha del i sådana psykiska innehåll, men den varierande omfattningen av denna delaktighet ändrar inte dessa formationers innebörd eller nödvändighet’ (Simmel 1995: 106).
När ett barn föds i det moderna samhället ligger redan den sociala verklighetens regler och normer för dess fötter. Jag använder termen det moderna samhället med hänvisning till det samhälle vi lever i idag, och det västerländska samhälle som både Nederländerna och Sverige är en del av. Ett samhälles regler och normer lärs in under de stadier Berger, Luckmann kallar primär respektive sekundär socialisation. ”Primär socialisation är den fösta socialisation en individ genomgår i barndomen, genom vilken han blir medlem av samhället” (2003: 155). Samhällsmedlem blir barnet genom internalisering av den sociala verkligheten. Internalisering innebär ”den omedelbara upplevelsen eller tolkningen av en objektiv händelse som utryckande mening, det vill säga som en yttring av någon annans subjektiva processer som därigenom blir subjektivt meningsfulla för mig själv” (2003: 153). Internaliseringen är grunden för barnets första förståelse av människor, världen och den sociala verkligheten. De föds in i en social struktur varigenom barnet möter signifikanta andra. ”Deras definitioner av
dem signifikanta andras värld är densamma som dess egna. Och genom att identifiera sig med dem blir barnet i stånd att identifiera sig själv (2003: 156). Som redan nämnt lärs under den primära socialisationen internaliseringen av normer. Barnet ser andra individers handlingar, upprepar dem och ger dem mening. En upplevelse av att det är så människan gör. Individen får alltså en förståelse för att man t.ex. inte äter med händerna eller petar näsan. Goffman skriver att det specifika innehåll som barnet internaliserar under den primära socialisationen varierar från samhälle till samhälle (2003: 159).
Den sekundära socialisationen kallas den följande process som leder en redan socialiserad individ in i nya sektorer av den objektiva verkligheten. Därmed kräver en sekundär socialisation en primär sådan. Under den primära socialisationen internaliseras en verklighet som är oundviklig, det är den verklighet barnet föddes in i och som den inte kan göra någonting åt. Det är även under den sekundära socialisationen som de orena aspekterna om det offentliga livet i samhället uppfattas. ”Förbudet mot nakenhet, som står i samband med ens skamkänsla internaliseras under den primära socialisationen, och reglerna för passande klädsel vid olika tillfällen, som inhämtas som sekundära internaliseringar, tas t.ex. för givna i vardagslivet” (2003: 173). Det är även under det sekundära socialisationen som individen uppfattar det lokala samhället som en liten del av det globala. Och får en uppfattning av sig själva som en liten komponent i det stora hela.
3.1 Samhällets teater
Erving Goffman, professor i antropologi och sociologi, menar i sin bok Jaget och maskerna (2006) att samhället kan ses som en teater. Hans teori är av relevans för min studie i och med att han förklarar hur interaktionen mellan människor ser ut i den offentliga sfären. När människor befinner sig i mataffären, hemmet eller på arbetet spelar de roller. Rollerna spelas för att underlätta vardagen, för att situationer lätt skall kunna definieras. Goffman använder begreppet fasad, som han menar ”betecknar en del av individens framträdande som fungerar på ett allmänt och fastställt ställt sätt för att definiera situationen för de personer som observerar framträdandet” (Goffman 2006: 28). Situationen kan identifieras i och med att den är platsbunden, detta kallar Goffman för inramningen (the settings). När jag anländer till högskolan förväntar jag mig främst att studenter och akademiker befinner sig där. Inramningen rymmer t.ex. den rekvisita som framträdandet kräver. I klassrummen finns bänkar och stolar till studenter, katedern och whitebord till lärare. Persolig fasad inbegriper
attiraljer som kön, ålder, raskarakteristiska drag, hållning, kläder och liknande (Goffman 2006: 29ff).
Följande begrepp kommer att användas i min analys för att förklara hur kunder och personal interagerar med varandra genom vad Goffman kallar regionsbeteende. Den plats där framträdandet äger rum kallas för den främre regionen. ”En individs framträdande i en främre region kan uppfattas som ett försök att ge intryck av att hans aktivitet i regionen upprätthåller och förkroppsligar vissa normer” (Goffman 2006: 97f). Dessa normer benämner Goffman som dekorum eller hövlighetsnormer. För att förklara de krav på dekorum som ställs på individen inom en region delar Goffman in dem i två grupper; moraliska och instrumentella. Moraliska krav kan vara t.ex. att inte ofreda andra eller blanda sig i andras angelägenheter. De instrumentella är oftast skyldigheter som exempelvis en arbetare har mot sin arbetsplats, såsom aktsamhet mot egendom (2006: 98).
Begreppet takt visavi takt hänvisar till det taktfulla beteendet mellan människor. Ett taktfullt beteende kräver att den agerande är mottaglig för antydningar och vilja att rätta sig därefter. Det är genom antydningar som publiken kan varna den agerande för exempelvis utseendemässiga vanställningar (2006: 203f). Jag kommer i analysen använda begreppet takt visavi takt för att belysa hur haschkaféer liksom vanliga affärer och kaféer är beroende av kundernas taktfulla beteende.
Där den agerade kan koppla av från framträdandet kallas den bakre regionen. Den definieras som en plats ”i anknytning till ett visst bestämt framträdande, där det anses som en självfallen sak att med vett och vilja bestrida det intryck som har uppmanats av framträdandet” (2006: 102). I den bakre regionen kan den alltså agerade lägga av sig sin fasad och kliva ur sin rollgestalt. I den bakre regionen kan rekvisita och eventuella scenkläder förvaras tillsammans med de ting som den agerade inte vill att publiken skall se (Goffman 2006: 101f).
Goffmans teori är viktig för att förstå interaktionen i det moderna samhället. Rollgestaltning i de främre och bakre regionerna använder alla människor i sitt vardagliga liv. Människor som arbetar använder arbetsplatsen som främre region, där de förväntas leva upp till en viss roll. Eventuellt kan fikarummet, som kunderna inte kan se, vara en bakre region. När människor skall få besök så städar de flesta hemma; vi tar bort det som vi benämner som smuts och
uppträdande tappar ansiktet eller får skamkänslor för. Mina respondenter från min B-uppsats plockade alltid bort sina attiraljer för marijuanarökning när det ringde på dörren, även om det var någon annan av teammedlemmarna.
Analys
Syftet med min studie var som sagt att förstå interaktionen på ett haschkafé i Amsterdam. Innan jag bestämt coffeeshop för min studie besökte jag ett tiotal, och det var då jag först kom i kontakt med det fenomen som skulle spela en stor roll för min studie, turismen. Då turismen inte inkluderades i syftet har avsnitt 4.6 Turisterna som vill röka hasch lämnats för att belysa och analysera turismen som befinner sig på haschkaféerna.
4. Amsterdams haschkaféer
Jag spenderade mina två första dagar i Amsterdam med att gå omkring och leta efter ett haschkafé till min studie. Jag besökte då haschkaféet Paradise, som var en stor coffeeshop med Jamaicanskt dekor och stora fönster ut mot en av Amsterdams största shoppinggator. Kunderna var turister, ett antagande jag bygger på att samtliga hade kartor på borden. Jag slog mig ner vid en av fönsterplatserna för att kunna studera interaktionen mellan kunderna och personal. Men mitt intresse fångades snarare av människorna på gatan utanför. Många tittade där in på Paradise’s kunder och pekade och skrattade, vissa tryckte sina ansikten mot fönstret för att se lättare. Det bör tilläggas att detta utspelade sig sent på kvällen och vissa av dessa personer eventuellt kan ha varit berusade av alkohol. Kunderna på Paradise ägnade inget större intresse av personerna utanför, men jag upplevde obehag. Det kändes som jag satt i ett skyltfönster för omoraliskt beteende. Mary Douglas skriver att en oren person alltid anses vara skyldig (2004: 162). Ponera att personerna utanför kaféet kommer från kulturer där cannabisrökning anses vara en oren handling, då uppfattar de kunderna som orena och behöver därmed inte bekymra sig för hur kunderna uppfattar dem. Jag kommer att återkomma till detta tema under rubriken En vanlig dag på Coffeeshop X.
Jag blev förvånad över hur många haschkaféer som hade stora fönster ut mot gator, i princip alla jag besökte, men däremot varierade gatornas storlek och betydelse från ensliga gågator till shoppingkvarter. De coffeeshops som låg på mindre gator hade oftast minimalistisk utsmyckning och små skyltar medan de kaféer som låg med anknytning till torg hade påkostad fasad med stora skyltar och blinkande lampor, t.ex. The Bulldog Plaza på Leidsplein eller Smokey på Rembarntsplein.
vilket är sockerkaka med marijuana i, och mushroomshake vilket är milkshake med psykedeliska svampar iblandade. Attiraljer för cannabisrökning finns att hitta på de flesta haschkaféer: rullpapper och filter bjuds det oftast på, s.k. bongar och pipor lånas ut på större haschkaféer. Det är också vanligt att kaféerna har rullpapper, tändare och andra tillbehör med sin egen logo på.
4.1 Coffeeshop X
Inramningen på Coffeeshop X var sliten. De fyra borden och de röda skinnsofforna tog upp största ytan. På borden stod socker, menyn över varma och kalla drycker och askfat. Bakom disken längst in satt personalen, där låg kaféets hasch- och marijuanameny vilken innehöll 6-7 olika sorters marijuana och hasch med en prisskillnad på 75-120 kr/grammet. För en hundralapp kunde man köpa en färdigrullad joint (med eller utan tobak) eller en Spacecake, i smak av vanilj eller choklad. Bredvid disken fanns toaletten, vilken liksom kaféet var liten.
Utvändigt var det lätt att gå förbi haschkaféet, deras skylt var utsidorna av den trappa som gick ner till dörren. Skylten var av samma mörka gröna färg som puben som låg snett över, kaféets namn var skrivet i gult. Direkt till höger när man kom in på kaféet var ett litet fönster där tidningar och spel lånades ut till kunder. Fortsättningen av väggen pryddes av indonesiska figurer, bongar och pipor av olika slag. Tändare, rullpapper, nyckelhållare och mineralvatten fanns att köpa med kaféets logo och namn på. Gratis rullpapper och filter hittades vid disken. På vänster vägg hängde en TV över en av de röda skinnsofforna. Över disken hängde en skylt med regler för kunderna inne på Coffeeshop X, den var skriven på holländska:
- Du måste vara 18 år för att köpa och bruka cannabisprodukter. - Du får inte medha pistol eller kniv.
- Ingen försäljning av tunga droger eller alkohol.
Goffman (2006) skriver om teams beskyddande åtgärder, och, när jag använder Goffmans begrepp team hänvisar jag till personalen, trots att personalen arbetade enskilt på kaféet. Reglerna som hängts upp på väggen fungerade som en beskyddande åtgärd för personal och kunder. Goffman menar att den agerande (vilken i detta fall är personalen) är beroende av publikens taktkänsla (2006: 199). Personalens regler beskyddar från våldsamheter från någon/några av publikmedlemmar. Goffman skriver ”att såväl agerande som publik och utomstående använder sig av olika slags metoder för att rädda scenframträdandet, antingen
(2006: 207f). En person som bär kniv behöver nödvändigtvis inte dra den mot någon inne på kaféet. Men ett taktfullt beteende gentemot kaféet är att lämna vapen hemma. Personen berättar att om någon bryter mot reglerna och bli påkomna bli dem ombedda att lämna kaféet. Om någon skulle bestämma sig för att med ett vapen hota eller skada någon inne på kaféet filmas det av övervakningskamerorna.
4.2 En vanlig dag på coffeeshop X
När kaféet öppnar vid kl. 09:00 har den agerade gjort i ordning scenen och plockat fram sin rekvisita. Dagstidningarna i fönstret, rullpapper och filter har lagts fram och lokalen rengjorts. Stamkunder befann sig oftast redan där när jag kom dit vid klockan nio. De bestod av tre medelålders män. De satt och läste tidningen, dricker kaffe och röker en joint innan de går till jobbet. Det syntes att de arbetade med fysikt arbete, de hade alla tre slitna och smutsiga kläder. De satt var och en för sig. En av den som dagligen etablerade sig i båset närmst disken brukade efter att ha läst någonting i dagstidningen vända sig mot personalen för att diskutera frågan. De andra två männen var aldrig delaktiga i diskussionen. När kunder kommer in för att handla slutar de prata men varandra och fortsätter så fort de gått ut. Goffman talar om dekorum, och interaktionen som avbryts mellan personal och kund är ett bra exempel på en sådan. Om personalen skulle fortsätta prata med stamkunden med tidningen medan den nya kunden var inne skulle kunden uppfatta honom som arrogant. En instrumentell norm ”refererar sannolikt till sådana skyldigheter som en arbetsgivare kan kräva av sina anställda” (Goffman 2006: 98). Personalen tjänar på att vara trevlig mot alla kunder. Stamkunden som gillar att diskuterar nyheter, avbryter sitt resonemang när andra kunder kommer in, det är den andra formen av dekorum. Han avbryter samtalet av hövlighet gentemot personalen och deras verksamhet. Goffman kallar dem som tidigare nämnt moraliska normer (2006: 98).
Genom observationer och intervjuer med personalen kunde jag avgöra att under förmiddagen var det vanligast att Amsterdambor bara gick in, handlade och gick ut direkt. Edvin ur personalen förklarade att Amsterdambor oftast handlar i förbifarten; på väg hem, under lunchen eller liknande. Turisterna var de som oftast satte sig ner ett tag, men Edvin menade att de sällan kom innan klockan tolv. Amsterdamborna använde haschkaféet som en vanlig affär, och varför skulle de inte det. Inte har alla medborgare i Sverige tid att sätta sig ner på ett
kafé varje dag för att ta en kopp kaffe, trots att det är en del av många som uppfattar kaffedrickandet som en meningsfull vana.
Lunchen var Coffeeshop X häktigaste tid på dygnet, då turister och Amsterdambor på lunch snabbt fyllde de fyra borden inne på kaféet. Vid dessa tillfällen fick jag ta plats på den överliggande puben.
Runt klockan två brukar tre stamkunder, en kvinna samt två män, besöka kaféet. De parkerar sina motorcyklar på trottoaren utanför. När de kom in slängde de av sig skinnjackorna på en ledig soffa. De satte sig ner och i vanliga fall satte sig personalen hos dem för att pratar. De stannade aldrig en länge tid, men de hann oftast röka en joint innan de begav sig vidare på sina motorcyklar. Kvinnan som ingick i detta sällskap är den enda av kaféets stamkunder som var just kvinna. Och i huvudsak var så nära som alla kunder män.
Eftermiddagen var lugn och kaféet stod oftast tomt. Kundkretsen bestod då i största del av Amsterdambor som slutat arbetet handlar hem drogen berättade Marie. Under en timmes tid besöks kaféet uppskattningsvis av 4 till 7 personer. En närliggande större coffeeshop drar mycket kunder med attiraljer som fotbollsspel, flipperspel och prisbelönta marijuana- och haschsorter. Vid femtiden slutade morgonpersonalens pass och kvällspersonalens började. Personalen städade lokalen och räknade pengar. Kvällstid fikade många av kunderna, de pratade, spelade brädspel och tittade på TV. Kunderna bestod främst av turister men även många Amsterdambor satte sig även ner på kaféet kvällstid. Interaktionen skedde så gott som alltid i de grupper de kom, det var sällan som någon pratade med personalen. Sam berättade hur interaktionen mellan kunderna var avhängande den marijuana- eller haschsort kunderna intog. Han berättade att det fanns två sorters berusning; den ena sorten skulle göra personen glad och pratsam, den andra sorten lugn och avslappnad. Han förklarade att Coffeeshop X sålde mest av sorten Silver Haze, vilken skulle skapade vad Sam kallade ett high (vilken gör personen som intagit drogen glad och pratsam). Trots Sams förklaring av att de sålde mest av haschet och marijuanan som skulle göra individen pratglad var det sällan några kunder som interagerade med varandra under en längre tid.
Ett återkommande tema var äldre damer som hukade sig ner för att titta in i källarlokalen där Coffeeshop X låg. De visade sitt tydliga missnöje med verksamheten som drevs och de
skall koppla damernas beteende till Mary Douglas teori om begreppet orenande kan vi se personerna inne på Coffeeshop X som individer som överträder de yttre gränserna genom ritualer, vilka ses som avvikande och orena av vissa. Douglas skriver att ”ritualer utför beteendemönster för sociala relationer och, genom att ge dessa relationer synliga uttryck, möjliggör de för människor att bättre känna sitt eget samhälle. Ritualer påverkar statskroppen med symbolisk hjälp av den fysiska kroppen” (Douglas 2004: 183). Howard S. Becker förklarar hur individer, som dessa damer, påverkas av moralentreprenörernas regler och normer på följande sätt:
Sociala kontrollmekanismer påverkar i första hand det individuella beteendet genom maktutövning, tillämpning av sanktioner. Värdesatt beteende belönas medan negativt värderat beteende bestraffas. Kontroll skulle vara svår att upprätthålla om tvång alltid behövdes, och därför uppstår mer subtila mekanismer som fyller samma funktion. Dit hör den beteendekontroll som man åstadkommer genom att påverka personers syn på den aktivitet som behöver kontrolleras…//…organiseras så att individerna uppfattar aktiviteten som motbjudande, olämplig och omoralisk…” (Becker 2006: 61).
Damerna var tydliga, gesterna var signalerade ner till Coffeeshop X. Kunderna brukade vanligtvis uppmärksamma dem som fann deras vana oren, men de visade inget intryck av irritation eller ilska. Sofie berättade att personalen blev irriterade när personer utanför visar sin avsmak. ”Jag respekterar dem så jag röker inte på offentliga platser, de kan gestikulera åt dem som gör så, här inne får man röka och det får de tolerera, regeringen gör det.” Sofie blev upprörd när hon talade om att cannabisrökare uppfattas som orena, men hon kunde delvis förstå varför vissa individer visar sitt missnöje med verksamheten. Jag tror att det var just den Holländska regeringens tolerans gentemot licenserad cannabisförsäljning som fick damerna utanför Coffeeshop X att gestikulera mot kunder och personal. Ivan menade att när personer åker till Amsterdam är de oftast medvetna av cannabiskulturen i staden och att de kommer att se haschkaféer. Han sa att de vill visa sin ståndpunkt, liksom de som befinner sig inne på kaféet visar sin. Han förståelse för damerna som visar sin avsmak för hans beteende imponerade mig. Att anse cannabisprodukter orent är i hela västvärlden en social konstruktion. Att individerna befinner sig i Amsterdam där de vet att staten accepterar haschkaféer verkade inte spela någon roll.
menar med hövlighetsnormer, exempelvis genom att avbryta samtal med personal när en annan kund behövde hjälp eller att fråga om tillåtelse innan man lånar spelen som stod framme till förfogande. Att personer utifrån ville visa missnöje verkade vara en trivialitet för Amsterdambor och personal, irrelevant för turister. Personerna som visade avsmak kan man tro var socialiserade till att ha den uppfattning om cannabis som något orent, eller bildat sig den uppfattningen av drogen när det lokala samhället satts i samband med det globala. Många i det Holländska samhället upplever att följderna av licenseringen av coffeeshops smutsar ner deras samhälle. Följer är t.ex. att kulturen kring cannabis frodas i Amsterdam och turismen den lockar. Jag återkommer till detta i den avslutande diskussionen på sida 26.
4.3 Personalen
Personalen bestod, som sagt, av fem killar och en tjej. De var alla i trettioårsåldern. Deras arbetspass varade mellan kl: 08.30- 17.00 eller 17.00 – 01.00. Albert, Ivan, Sam och Marie rökte på arbetstid, Thomas och Jim väntade tills de kom hem
.
Ivan berättade att personalen har oskrivna regler, t.ex. är det viktigt att inte titta för mycket på kunderna. Cannabis kan framkalla paranoia, det är viktigt att kunderna inte känner sig avvikande och konstiga. Av de sex som arbetade på haschkaféet, var bara en av dem var kvinna. Alla personalen var i trettioårsåldern. Deras arbetsuppgifter bestod av att plocka bort och torka borden efter gästerna samt att diska och hålla toaletten ren, självklart ingick också uppmätning av marijuana eller hasch. Personalen sitter i huvudsak bakom disken och läser en tidning eller tittar på TV. På TV:n visades oftast Discovery, Euro Sports eller Livespelningar. Ivan berättade om hur han håller sig i bakgrunden för att inte skapa obehaglig stämning för kunderna.
Ivan: ’Jag försöker att inte titta på kunderna, marijuana gör dig lite lätt paranoid i situationer om du
känner dig hotad och det är viktigt att ingen känner sig konstig. Turisterna kanske tror att man tycker att de rullar och röker konstigt, så är det aldrig’
Cecilia: ”Men om ni inte tittar på kunderna, kan ni inte se om de skulle sno någonting?”
Ivan: ’Märker vi att någonting saknas så kollar vi igenom övervakningsbanden, men det har vi aldrig
behövt göra, vi har aldrig varit med om någon större stöld bara att någon snott paketet rullpapper som vi bjuder på’.
I ett framträdande är det viktigt att den agerande kontrollera sina medvetna och omedvetna gester. Chansen finns alltid att någon i publiken kan missförstå gesterna (Goffman 2006: 51f). Ivan menar att han inte vill titta på kunderna för att inte störa dem. Därför måste personalen kontrollera sin nyfikenhet. Rollen som haschkafébiträde skiljer sig inte mycket från ett vanligt kafébiträde, de är lika måna om kundernas trivsel och vill därför inte utsätta sina kunder för något oväntat eller obehagligt beteende. Personalens beteende kan dock förvrängas då kunden är berusade av cannabis, speciellt som turist i en ny miljö. Och då Coffeeshop X besöktes av många turister blev den oskrivna regeln den som blev mest relevant.
4.4 Individ och samhälle
”Den enskilde individens biografi uppfattas som en episod lokaliserad inom ramen för samhällets objektiva historia” (Berger, Luckmann 2003: 76). Personalen på Coffeeshop X delade alla med sig av historier från deras barndom; om deras första förståelse av cannabis och varför vissa människor brukade växten. De menade att när individen socialiseras in i det Nederländska samhället typifierar de cannabisprodukter som en del av det lokala samhället. Drogen finns där, den brukas öppet och säljs på affärer och kaféer. Vissa hade också släktingar som hade brukat drogen öppet för dem sedan barnsben. Berger, Luckmann menar att när individen förvärvar kunskap om den objektiva värld som existerar i andra samhällen så uppfattas det lokala delaktigt i det globala samhället (2003: 164). Den lokala acceptansen mot cannabisprodukter mättes enligt Marie mot restvärlden med en betydligt hårdare drogpolitik. Individen ställs de för ett ställningstagande om de tycker att cannabisprodukter fungerar att ha till försäljning i ett civiliserat samhälle. Under min intervju med Anthony berättade han hur hans föräldrar förklarat cannabis för honom som barn.
Cecilia: Vad fick du lära dig om cannabis när du var liten?
Anthony: Jag fick lära mig att det var en växt som människor rökte för att bli höga. Att det var lagligt i
Holland men inte i resten av Europa.
Cecilia: Vad tänkte du då?
Anthony: När jag var liten tänkte man inte på det alls, man kanske skrattade åt någon hög gammal gubbe
på gatan. Som tonåring tror jag blev mer intresserad, man såg några killar och tjejer röka joint på fester och blev nyfiken. Det är först senare i livet börjar reflektera varför det är lagligt här men
Vi har tidigare bekantat oss med Berger, Luckmanns kunskapssociologi som behandlar hur individen uppfattar och formar sin sociala verklighet. Anthony berättade för mig att han var åtta år när han förstod cannabisprodukter som en del av det Holländska samhället. Anthony som hade hunnit fylla 26 år, var född och uppvuxen i Amsterdam. Han kom från en välbärgad familj och arbetade inom restaurangbranschen. Coffeeshop X låg i närheten av hans hem och han brukade komma in för att handla när han hade vägarna förbi. Han hade använt cannabis sedan tonåren och hade inga planer på att sluta. Anthonys internaliserade som ung cannabisbruk som något meningsfullt, annars hade han antagligen inte fortsatt med det tills idag. Berger, Luckmann skriver att all mänsklig aktivitet är utsatt för att bli vanemässig (2003: 69). När cannabisprodukter säljs och röks öppet, är det en synlig vana. Om denna vana uppfattas som någonting bra eller dåligt av individen är beroende av dess socialisation. Anthony socialiserades med, enligt sig själv, sakliga förklaringar till vad cannabis var och gavs valfriheten att bruka den drog han själv ville. De tre arbetarna som jag intervjuade från Coffeeshop X socialisation hade skett annorlunda. Albert, Ivan och Sofies familjer tyckte alla att det var en dålig vana att röka cannabis. Ivan och Sofies familjer accepterade dock deras bruk och tyckte att det var bra att de arbetade med någonting de trivdes med, men Alberts familj tyckte däremot att han borde hitta ett annat jobb. De var dock tvungna att acceptera den livsstil han valt. Trots att alla fyra respondenter svarat olika på hur deras föräldrar uppfostrat dem till att uppfatta drogen så var de alla regelbundna användare av cannabis idag. Vilket visar att när cannabisbruk är en synlig vana i samhället så kan vanan, även, oberoende socialisation uppfattas som meningsfull. Och då vanan inte är synlig i de festa länder fick, i alla fall mig, att tro att Nederländerna skulle toppa listorna på länder där skolungdomar skulle ha prövat drogen. Nedan följer en tabell över 30 länder, hämtad från statens folkhälsoinstituts hemsida:
(Källa till tabell på föregående sida: Folkhälsoinstitutet)
Nederländerna hamnade, över medelvärdet, på en delad sjundeplats tillsammans med Slovenien. Det berusningsmedel ungdomar i största delen av västvärlden får beskrivet som acceptabelt av sina föräldrar är alkohol. I västvärlden ansvarar skolväsendet tillsammans med andra institutioner för den sekundära socialisationen. Ungdomar får under temadagar på högstadiet information om droger, alkohol och tobak. Informationen benämner alla tre rubriker som farliga men en viktig aspekt består; att alkohol och tobak tillhandahålls till alla med åldern inne, drogerna är olagliga och dem som bryter mot lagen är kriminella. Därför stillas också (om vi skall tro att det fanns någon) nyfikenhet hos många ungdomar. Becker skriver att ”man försöker få sina egna handlingar att stämma överens med andras, liksom var och en av de andra anpassar sin handlingsväg till vad han ser och väntar sig att andra ska göra” (2006: 148). I samhällen där alkohol och tobak kan inhandlas lagligt uppfattas också bruket som normalt av den breda massan. Jag ifrågasatte aldrig under min uppväxt konjaken till kaffet, vinet till maten eller att uteserveringarna i stan fylldes av öldrickande individer på sommaren. Jag ifrågasatte inte heller den faktorn att jag själv var underårig för att dricka dessa drycker. Det bara var ju så och jag kunde inte ändra på det, så jag liksom många andra intog min plats i ledet.
Men i Holland och speciellt i Amsterdam exponeras barn inte bara för tobak och alkoholhaltiga drycker. Bara för att lagen säger att coffeeshops inte får ligga närmre en skola än 500 meter, stoppar inte den att barn exponeras för cannabis. En måndagseftermiddag besöktes coffeeshop X av en pappa med sin son. Sonen som var i tioårsåldern satte sig ner i båset medan hans pappa beställde sig ett gram Skunk (vilket är en marijuanasort), kaffe och en läsk till sin son. Fadern satte sig till ro i en av de röda skinnsofforna och rullade en joint. Sonen hämtade en av de gratis H&M-kataloger som fanns till kundernas förfogning. Av målmedvetenheten i hans handlingar märktes det att det inte var första gången som han besökt Coffeeshop X. Berger, Luckmann menar att ”samhället förse den individ som skall socialiseras med en i förväg definierad uppsättning av signifikanta andra, som han måste acceptera som sådana utan att kunna ha något annat alternativ” (2003: 158). Att sonens fader uppfattar cannabisrökning som en meningsfull vana, och eventuellt förklarar vanan som sådan, kan det komma att bli en vana som pojken internaliserar som meningsfull och sedan börjar med själv. Detta är nog också fadern medveten om. Jag frågade Ivan om han skulle vilja att hans barn skulle börja röka cannabis:
Jag skulle inte stoppa dem, bara för att jag få gett dem liv betyder inte att jag kan bestämma dem. Men jag skulle självklart förklara nackdelarna med rökning.
I Sverige är det inte konstigt att ungdomar vill börja dricka alkohol när de fyllt arton. Ivan tyckte inte att han hade berättigheten att tala om för sitt barn vad de skall göra eller vända sig till. Och han medgav att om han skaffar barn kommer de antagligen att prova cannabis. För cannabis finns överallt i Holland. Marijuanarökarna behöver nödvändigtvis inte alls gå till något haschkafé alls för att köpa sin marijuana. Under min intervju med Anthony som var kund på coffeeshop X pratade vi om att han ofta använder privata langare. Om man vill odla själv finns frön att köpa i t.ex. Smartshops eller på Amsterdams kända tulpanmarknad.
4.5 Turisterna som vill röka hasch
När jag reste till Amsterdam för att genomföra denna studie var jag inte beredd på att turismen skulle förändra scenen i så stort avseende. Coffeeshop X besöktes dagligen av turister från alla världens hörn. Därför kan det förväntas att personal på olika haschkaféer har goda kunskaper i det engelska språket. Ivan berättade hur turisterna som kommer till Amsterdam för att köpa och bruka cannabisprodukter förändrar hela den Holländska scenen.
”Många holländare vill illegalisera cannabis enbart på grund av turismen som lockas hit” berättade han en kväll.
Att de haschkaféer betalar skatt kan som tidigare sagt ses som en bonus för den Holländska regeringen. Om Nederländerna skall illegalisera handel och innehav av cannabis måste de först bortse från den ekonomiska faktor som accepterandet för med sig. Jag besökte Amsterdam sista veckan i november och första veckan i december 2007 vilket inte beräknades av Felicia ur hotellpersonalen där jag bodde som högsäsong. Trots det besöktes Coffeeshop X av ett flertal turister dagligen. Vill man för övrigt se hur påtaglig turismen är i många av Amsterdams haschkaféer är bör man röra sig kring centralstation, men då får man också en utökning av störande momentet av nyfikna individer på gatan utanför.
En regnig eftermiddag satte jag mig i en tom bar, jag beställer en Heineken och frågade bartendern om han skulle vilja svara på några frågor kring cannabisbruket och turisterna i Amsterdam. Han suckade och sa att cannabisförsäljningen inte tillförde det Holländska samhället mer än pengar och missbruk. Han verkade inte alls trivas med den situation han själv ställs inför:
’Antingen låter man turisterna sitta och röka sina joints här inne, då handlar dom mer. Säger jag till dem att de inte får röka marijuana slutar de komma hit. Pubar, resturananger och kaféer, vi konkurrerar ju alla med varandra. Det svåra ligger i balansgången mellan att vara tolerant eller inte. Vi har alla kunder som vill röka och de som inte vill känna lukten av en joint när de sitter och äter, det är svårt’.
Bartendern pratar länge om hur det Holländska samhället inte skulle behöva vara metropolen för omoraliskt beteende bara genom en hårdare syn på droger och prostitution. Han hade dock inget svar på hur man skulle ta hand om den illegala verksamhet som skulle uppstå därigenom. Och den illegala handeln ökar hela tiden i och med att den Holländska regeringen stänger fler och fler coffeeshops (Brownlee 2002: 27).
Personalen på Coffeeshop X förklarar skillnaden mellan Amsterdambor och turister på följande sätt: ”Amsterdambor har ett syfte när de går till en coffeeshop, de ska bli höga och sedan gå vidare, turister sitter och umgås med varandra” berättar Sam. Hans argumentation byggde på att turister har enbart möjligheter, Amsterdambor har även skyldigheter. Turister kan alltså ta sin tid och sätta sig på en coffeeshop, Amsterdambor handlar oftast i farten på
eller restaurang. En uppfattning kan vara att turisterna anser att de är på semester och då inte behöver bry sig. Bartendern Jack trodde att många turister helt enkelt inte förstod att alla Amsterdambor inte uppskattar lukten av en joint.
5. Avslutande diskussion
När jag reste till Amsterdam ville jag få en förståelse av hur coffeeshops används i det Holländska samhället. Det visade sig att deras verksamhet fungerar precis som ett vanligt kafé, där vissa går in för att handla hem det som önskas medan andra sätter sig ner en stund. Amsterdambor är inte beroende av sittplatserna på kaféerna som turister, många hotell tillåter nämligen inte rökning på rummet. Amsterdambor har eventuellt heller inte tid att sätta sig ner på kaféerna, turister är på semester. Anthony som var kund på Coffeeshop X handlade liksom många andra Holländare av privata langare. Haschkaféerna är därför inte heller nödvändiga för dem. Så vem befann sig då på haschkaféerna? På Coffeeshop X upplevde jag att klientelen främst bestod av kvinnor och män, främst män, i 30-, 40- och 50årsåldern. Haschkaféet två dörrar bort drog mycket av den yngre publiken med hippare dekor och flipper- och fotbollsspel. The Rookie, som låg i anknytning med torget Leidsplein, besöktes av så gott som enbart ungdomar enligt personalen. The Bulldog Plaza hade en äldre klientel. På ett haschkafé kan du möta kostymklädda män och kvinnor med portfölj, studenter, fysiskt arbetande arbetare, hemlösa, prostituerade, i precis vem som helst ifrån olika samhällsklasser och i vilken ålder som helst. Hur kunderna interagerade med varandra, berodde enligt mina observationer på hur mycket marijuana eller hasch de hade rökt. Enligt mina fältanteckningar brukade de som kom grupp efter en joint prata och skratta intensivt med varandra. Efter en andra joint brukade interaktionen trappas av och kunderna pratade långsammare och tystare med varandra. En tredje joint gjorde oftast att personerna pratade sporadiskt med varandra, eller inte alls. Marie förklarade att ju ”högare” en person blev, desto mer tillsluten och fundersam skulle personen bli. Personalen använde som tidigare nämnt takt visavi takt i interaktionen med publiken/kunderna för att inte störa kunderna. Det var sällan någon som pratade med personalen, utan de satt bakom disken på en pall. De tittade på TV, läste tidningen och då och då tog de sig en fika med en cigarett eller joint. Thomas och Jim väntade som sagt tills de kom hem med att röka cannabis, de tyckte att de blev trötta och förvirrade om de ”rökte på” hela dagarna. Alla i personalen tyckte att acceptans mot cannabis ska fungera i en civiliserad stat men ansåg att turismen det lockar skapar en problematik i landet.
Larry Collins kallade Holland ”the drug capital of western Europe” och Brownlee skrev att den Holländska polisen är trött på att se höga turister vandra omkring på deras gator och nu funderar dem på att klassificera cannabis som en tung drog (Brownlee 2002: 26). 35 av de 47 personer som Brandstedt intervjuade ansåg att acceptansen mot lätta droger påverkar samhället negativt. Med krav på minskad tolerans av drogen från EU ställs den Holländska staten för svåra beslut. Hur skall de kunna illegalisera cannabis? Moralentreprenören bakom ”The Opium Act” hette Pieter A. II. Baan. När han på 1970-talet skrev "Baan kommissionen", vilken som sagt, delar in droger i två listor hade han humanitära skäl. Han trodde att om staten tolererar ett innehav av 30 gram marijuana eller hasch, vilket ansågs vara en månadsranson av drogen, för personligt bruk skulle mindre personer söka sig till tunga droger. Baan trodde nog inte att han skulle lägga grunden till ett Holland som kom att bli en metropol där människor kan få utspel för sina omoraliska lustar. Min övertygelse är att om Holland skall kunna bli av med cannabiskulturen måste turismen som gynnar denna försvinna. Pierre Bourdieu, professor i sociologi, skriver i texten Det sociala rummet och dess omvandlingar om konsumtion. ”Konsumtionen av de mest legitima kulturella tillgångar är ett specialfall av konkurrensen om knappa tillgångar och sällsynta praktiker” (Bourdieu 1993: 247). Han menar i sin text att så länge det finns konsumenter till en produkt fortsätts produkten att produceras (1993: 248). Och hade inte så många individer uppfattat cannabisbruk som en meningsfull vana hade inte turismen till Amsterdams haschkaféer varit så påtaglig.
Min uppfattning är att Holländska staten skulle stöta på ett flertal svårigheter om de bestämde sig för att illegalisera försäljning, bruk och innehav av drogen. Inte enbart på grund av kriminaliteten, som säkerligen skulle öka, utan även av det ekonomiska bakslag de skulle utsättas för tillsammans med de ekonomiska resurser som i sin tur skulle behövas för att rättsväsendet skulle kunna driva ut drogen ur landet. Men, och åter men, om resterande världen skulle öka sin tolerans mot drogen skulle då turismen till haschkaféerna i Holland att sakta avta? Det kan jag inte svara på, men vi kan ponera att om cannabisbrukare får tillträde att bruka marijuana och hasch i sina hemländer skulle resorna till Amsterdams haschkaféer bli onödiga. Och Brownlee menar att vi är på väg mot en tid där nationer blir mer toleranta mot cannabis sativa. Men moralentreprenörerna har redan fått de flesta människor i västvärlden att uppfatta cannabis som orent. Vårt grannland, Norge, anser att rättskostnaderna för ett innehav av mindre än fem gram för personligt bruk är onödiga. Att genom politiska beslut forma om lagen för cannabisinnehav tror jag skulle vara möjligt i Sverige, inte med stöd från Svenska
”sanningen är förstås att den politiker som vågade föreslå att marijuana borde legaliseras skulle begå politiskt självmord” (Oskarshamns-Tidningen s 2 2008-02-23).
6. Litteraturlista
Alvesson, Mats, Sköldberg, Kaj 1994 ”Tolkning och reflektion: vetenskapsfilosofi och kvalitativ metod” Lund, Studentlitteratur
Aspers, Patrik 2007 ”Etnografiska metoder” Malmö, Liber
Becker, Howard S 2006 ”Utanför: avvikandets sociologi” Lund, Arkiv förlag
Berger, Peter L, Luckmann, Thomas 2003 ”Kunskapssociologi: hur individen uppfattar och formar sin sociala verklighet” Falun, Wahlström & Widstrand
Brante, Thomas, Andersen, Heine, Korsnes, Olav 2003 ”Sociologiskt lexikon” Stockholm, Natur och kultur
Bryman, Alan 1997 ”Kvantitet och kvalitet i samhällsvetenskaplig forskning” Lund, Studentlitteratur Douglas, Mary 2004 ”Renhet och fara: en analys över begreppen orenande och tabu” Nora, Nya Doxa Einarsson, Charlotta & Hammar Chiriac, Eva (2002) ”Gruppobservationer: teori och praktik” Lund, Studentlitteratur
Goffman, Erving (2006) ”Jaget och maskerna: en studie över vardagslivets dramatik” Norstedt akademiska förlag
Holme, Idar & Solvang, Bernt (2006) ”Forskningsmetodik: om kvalitativa och kvantitativa metoder” Lund, Studentlitteratur
Kvale, Steinar 1997 ”Den kvalitativa forskningsintervjun” Lund, Studentlitteratur
Lalander, Philip, Salasuo Mikko (2005) ”Drugs & youth cultures: global and local expressions” Helsinki, Nad Publication
Lorentzon, Lars (1985) ”Gruppen: skeenden och föreställningar ” Kristianstad, Rabén & Sjögren Olsson, Pelle (2002): ”Stenad: Ett reportage om cannabis” Stockholm: Fri förlag.
Olsson, Solveig (1982) ”Örtmedicin och växtmagi” Stockholm, Reader’s digest AB
Simmel, Georg (1995) ”Hur är samhället möjligt?: och andra essäer” Göteborg, Bokförlaget korpen Wenneberg, Barlebo Sören (2001) ”Socialkonstruktivism: positioner, problem och perspektiv” Malmö, Liber
6.1 Internetsidor
Collins, Larry 1999 “Holland’s half baked experiment”
http://www.mapinc.org/drugnews/v99.n444.a01.html 2007-11-15 Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning
http://www.can.se 2007-12-12 Folkhälsoinstitutet http://www.fhi.se 2008-01-03
