Riskfaktorer för antisocialt beteende bland
ungdomar
Negin Anosheh & Jean-Philippe Oskarsson
Höstterminen 2020 Självständigt uppsatsarbete, 15 hp
Kriminologi III
Institution för juridik, psykologi och socialt arbete Handledare: Brittany Evans
Sammanfattning
Det pågår en ständig debatt mellan vilka åtgärder som bör tas vid ungdomsbrottslighet, där vissa vill skärpa straffen medan andra menar att rehabilitering är lösningen. Riskfaktorer för antisocialt beteende blir därför en avgörande faktor för att bättre kunna förstå orsakerna, och med kunskapen kunna förebygga uppkomst av antisocialt beteende och ungdomsbrottslighet. Syftet med denna studie var att undersöka hur fyra olika riskfaktorer för antisocialt beteende skilde sig åt mellan två grupper. Studiens deltagare bestod utav två grupper av gymnasieelever mellan åldrarna 15–19, varav en grupp bestod av individer med högt antisocialt beteende och den andra lågt antisocialt beteende. Med hjälp av en tvärsnittsdesign och en självskattningsenkät samlades data in från deltagarna. Resultatet visade signifikant skillnad mellan grupperna på 3 av 4 riskfaktorer, självkontroll, familjerelationer och skoltrivsel. Studien fann ingen signifikant skillnad gällande relation till vänner. Slutsatsen som kan dras utifrån urvalet är att signifikanta skillnader finns på tre av dessa riskfaktorer mellan olika nivåer av antisocialt beteende, där ungdomar med högt antisocialt beteende uppvisar fler riskfaktorer än ungdomar med lågt antisocialt beteende. Förebyggande åtgärder bör därför användas för att minimera riskfaktorerna och deras påverkan på antisocialt beteende och ungdomsbrottslighet.
Abstract
There’s a constant debate about what measures should be taken against juvenile delinquency, where some want increased punishment and others see rehabilitation as the solution. Thus, risk factors for antisocial behavior become vital elements to better understand reasons behind, and with knowledge be able to prevent future antisocial behavior and delinquency. The aim of this study was to examine how four risk factors for antisocial behavior differed between two groups. Participants in this study consisted of two groups with students between the ages of 15-19, of which one group consisted of individuals with high antisocial behavior and the other group low antisocial behavior from our sample. Data was collected through a cross-sectional design with a questionnaire. The results showed significant differences on 3 out of 4 risk factors, selfcontrol, family relations and school satisfaction. No significant difference was found between the two groups regarding relations to friends. The conclusion that can be drawn from our sample is that there is a significant difference on risk factors between different levels of antisocial behavior, where adolescents with high antisocial behavior show more risk factors than adolescents with lower antisocial behavior. Crime preventive measures could hence be used to minimize these risk factors and their effect on antisocial behaviour and delinquency.
Innehållsförteckning
Riskfaktorer för antisocialt beteende bland ungdomar ... 1
Riskfaktorer ... 1
Antisocialt beteende ... 2
Självkontroll ... 3
Familjerelationer ... 4
Trivsel i skolan ... 5
Relation till vänner ... 6
Teoretiskt ramverk ... 7
Syfte och frågeställningar... 9
Metod ... 10
Deltagare ... 10
Mätinstrument ... 11
Självkontroll ... 12
Familjerelationer ... 12
Relation till vänner ... 12
Skoltrivsel ... 13 Antisocialt beteende... 13 Procedur ... 14 Analys ... 15 Resultat ... 16 Diskussion ... 18 Självkontroll ... 18 Familjerelationer ... 19 Skoltrivsel ... 20
Relation till vänner ... 21
ICAP teorin ... 22
Sociala band teorin ... 23
Oväntade resultat ... 24
Styrkor och svagheter ... 25
Implikationer och framtida forskning ... 26
Riskfaktorer för antisocialt beteende bland ungdomar
Ett aktuellt ämne samt det mest centrala problemområdet som diskuterats i samhällsdebatten är ungdomsbrottsligheten. Anledningen till det stora intresset för detta ämne grundar sig i att ungdomar ses som en väsentlig markör för samhällsutvecklingen. Ungdomsbrottsligheten ses även som en varning för framtida sociala problem, för samhället i stort, för brottsoffren samt för brottsutövarna (Estrada, 2013; Socialstyrelsen [SOSFS], 2009).
Under en individs ungdom är det vanligt förekommande att göra sig skyldig för enstaka brott (Estrada 2013). Vidare förklarar han att det finns flera faktorer till ungdomars brottsbenägenhet. Bland annat visade det sig att problematiska familjefaktorer, skolfaktorer och positiva attityder mot brott samt umgänge med vänner som begår brott är bidragande faktorer till ett kriminellt beteende.
Estrada (2013) menar att ungdomsbrottsligheten bör bemötas med “hårdare tag” det vill säga, strängare straff, och hävdar att andra forskare anser att det är viktigt med
brottsförebyggande åtgärder (Estrada, 2013). Därför kan det vara viktigt att närma sig fenomenet antisocialt beteende och titta på vilka riskfaktorer som kan ge en påverkan till antisocialt beteende. Detta på grund av att oavsett om ungdomsbrottsligheten ökar eller inte så återstår fortfarande risker för ungdomar att begå brott. Därefter kan man finna strategier för brottspreventiva åtgärder samt metoder för rehabilitering av ungdomar med antisocialt beteende (Estrada, 2013).
Fokuset i denna uppsats är att undersöka hur fyra möjliga riskfaktorer för antisocialt beteende, som fått stöd av forskning, ter sig mellan grupper med olika nivåer av antisocialt beteende, i förhoppning om att få en ökad kunskap gällande vad som kan påverka antisociala beteenden bland ungdomar.
Riskfaktorer
Riskfaktorer är variabler som predicerar en ökad sannolikhet för senare antisocialt beteende, och fungerar kumulativt vilket betyder att de bygger på, och interagerar med varandra (Loeber m.fl., 2005). Riskfaktorer kan delas upp i statiska och dynamiska faktorer. De statiska faktorerna berör generellt demografiska variabler som exempelvis ålder och kön, eller brottshistorik, till exempel ålder vid första brottet. Dessa faktorer är oföränderliga och kallas därför statiska. Dynamiska riskfaktorer är motsatsen, och inkluderar bland annat attityder, övertygelser, känslor och beteenden som alkohol och droganvändning, och kan variera över tid. Inom riskfaktorer vet man idag skapligt mycket och det finns många
impulsivitet eller låg självkontroll, en riskfaktor som av Farrington & Welsh (2007) beskrivs som den mest avgörande dimensionen för att förutspå antisocialt beteende. Under kategorin för familjefaktorer anses konflikt med föräldrar och splittrade familjer ha ett samband med antisocialt beteende. Anknytning till familjen är avgörande för ett barns normala utveckling och att en dålig relation till familjen kan leda till antisocialt beteende för den unge. Skolan som en faktor är även associerat med antisocialt beteende. Utöver skolprestation även studerat skol influenser. Denna riskfaktor syftar till att undersöka hur elever upplever och tolkar sin skola och dess kultur som kan riskera antisocialt beteende. (Farrington & Welsh, 2007). Relation till vänner anses vara en riskfaktor för ungdomars nivå av antisocialt beteende. Hos ungdomar har dåliga relationer till vänner och utanförskap utav vänkretsen visat sig vara riskfaktorer för antisocialt beteende (Pol m.fl., 2005).
Antisocialt beteende
Antisocialt beteende beskriver attityder och ageranden hos individer som motstrider
samhällets normer, personliga och egendomsrättigheter (Burt & Neiderhiser, 2009). Typiska exempel på antisociala beteenden brukar bland annat innefatta vandalism, stöld och våld mot person. Dock visar det sig att utspelandet av antisocialt beteende varierar signifikant från person till person. Heterogeniteten i det antisociala beteendet får betydelsefulla
långtidskonsekvenser där utfall varierar från brottsfria livsstilar till livsstilar med flertal besök inom fängelsesystemet (Lahey & Waldman, 2003; Lynam, 1996).
Antisocialt beteende hos ungdomar är en prediktor för många olika problem i vuxenlivet. Dessa inkluderar bland annat brott, problem med den psykiska hälsan,
substansberoende och arbetsrelaterade problem (Trentacosta m.fl., 2009). Studier visar även på att det finns en hög kontinuitet från antisocialt beteende till vuxen kriminalitet (Loeber, Farrington, & Petechuk, 2013) och antisocial personlighetsstörning (Zoccolillo, m.fl., 2009). Barn med antisocialt beteende har större sannolikhet att inte klara av skolan, bli arbetslösa, missbruka droger och utveckla psykiska störningar, bland annat schizofreni, samt tidig död (Kim‐Cohen m.fl., 2003; Maughan m.fl., 2014).
Undersökning har gjorts på varaktigtantisocialt beteende, som uppvisas oberoende av situationen, och situationellt antisocialt beteende, där barn kan uppvisa antisociala beteenden i vissa situationer men inte i andra (Wertz m.fl., 2016). Exempel på detta är barn som bråkar med syskon, men uppvisar bra beteende i skolan. Resultaten visade att dessa två typer av antisociala beteenden framkom av skilda riskfaktorer. Wertz, m.fl. (2016) menar att genomträngande antisocialt beteende för det mesta kunde förklaras med hjälp av
familjefaktorer från tidig barndom, medan situationellt antisocial beteende kunde förklaras av nyligen framväxande miljö- och omgivningsfaktorer.
Självkontroll
Självkontroll har i över lång tid, i en mängd olika studier visat sig vara en riskfaktor för antisocialt beteende. Enligt Gottfredson och Hirschis (1990), “General theory of crime”, har utvecklingen av låg självkontroll en avgörande roll i utvecklingen av antisocialt beteende hos individer. Självkontroll kan definieras som en individs förmåga att kontrollera sina impulser, förändra sina tankar och känslor. Vidare ingår även, att kunna stoppa oönskade beteende tendenser och avstå från att agera dessa, i definitionen av självkontroll (Muraven & Baumeister, 2000). Empiriska data har bevisat att antagandet om låg självkontroll är ett värdigt sätt att förklara antisocialt beteende hos ungdomar. Flertal tvärsnittsstudier har påvisat medelstarka-till-starka relationer mellan grad av självkontroll och antisocialt beteende i västländer som USA, Nederländerna, Ungern och Schweiz. Vidare har man funnit liknande resultat i Ryssland, vilket styrker generaliserbarheten i sambandet mellan låg självkontroll och antisocialt beteende över olika kulturer (Vazsonyi m.fl., 2001; Tittle & Botchkovar, 2005; Vazsonyi & Belliston, 2007). Möjliga anledningar till impulsivitet som en riskfaktor för antisocialt beteende har visat sig bland annat att vara när impulsivitet kombineras med andra faktorer exempelvis grannskapsområde. Studier visar på att låg självkontroll agerar som en riskfaktor i missgynnade och oroliga bostadsområden (Anderson m.fl., 2015; Lynam m.fl 2000). Resultat från dessa studier menar att självkontroll fungerar olika, i olika typer av bostadsområden. Hög självkontroll visade sig inte predicera mindre antisocialt beteende i privilegierade bostadsområden. Potentiella förklaringar som ges till dessa fynd, är idén om att ungdomar i säkrare områden redan är tillräckligt skyddade av kollektiviteten vilket gör att de inte behöver förlita sig på sina interna förmågor för att hämma sina beteenden. Dessutom kan det vara så att det helt enkelt finns mindre möjligheter till att delta i antisocialt beteende i dessa områden.
Vikten av att implikationer för att öka självkontrollen och som följd minska
antisociala beteenden hos ungdomar lyfts fram av Cardwell m.fl. (2019) som i sin studie visar att ett program som användes för att minska impulsivitet hos ungdomar, resulterade i att självkontroll inte längre var en signifikant faktor för antisocialt beteende. Studien jämförs med en kontrollgrupp, där självkontroll visade sig vara en signifikant riskfaktor för antisocialt beteende.Cardwell m.fl. (2019) diskuterar vidare att minskningen beror på att ungdomarna som får behandling, får en bättre förståelse för beteendekonsekvenserna som följer impulsiva
beteenden, som exempelvis rättsprocessen. Familjerelationer
Tidiga negativa upplevelser i familjen och i redan existerande psykiska problem förutser ungdomskriminalitet (Barrett m.fl., 2008). I en studie gjord av Barrett m.fl. (2008) undersöktes hur familjerelationer kan påverka ungdomars benägenhet till antisocialt beteende. Resultatet av studien visade att relationer till familjen som exempelvis föräldrars behandling av ungdomen, upplevelser inom familjen och emotionella problem bidrog till förutsägelsen av senare antisocialt beteende. Vidare diskuterades att fokus på tidig
familjeangripande för ungdomar och föräldrar kan vara det mest effektiva tillvägagångssättet i strävan att förbättra avvikande beteenden. I studien argumenteras det även för att insatser till att förhindra aggressivt och antisocialt beteende bör börja med familjer, inkluderat med alla viktiga medlemmar i familjen där man bör fokusera och lägga extra mycket tid på barnet som avviker (Barrett m.fl., 2008)
Flera studier har kommit fram till att det finns ett samband mellan föräldrars övervakning (monitoring) av sina barn och minskat avvikande beteende (Stattin, & Kerr, 2000). Detta problematiseras av Stattin och Kerr (2000) som menar att begreppet
övervakning är dåligt definierat i forskningen eftersom de mäter i vilken grad föräldrarna skaffat sig kunskap om vad ungdomar gör snarare än hur de skaffat sig den kunskapen. Istället föreslår de flera olika källor till föräldrarnas kunskap om ungdomarnas förehavanden, att föräldrarna övervakar, att föräldrarna frågar efter informationen (parental solicitation) eller att ungdomarna själva berättar vad de har för sig (child disclosure). Studien visar sambandet mellan övervakning och minskat avvikande beteende men väljer att använda begreppet föräldrakunskap (parental knowledge) istället. Därefter kommer studien fram till att den källan till kunskap som är bäst för föräldrar att få vetskap om ungdomarna som även leder till minskat normbrytande är, att låta ungdomarna själva berätta vad de gör snarare än att bli övervakad (Stattin, & Kerr, 2000). Forskarna menar att relationen mellan föräldrar och deras barn spelar en stor roll eftersom barn och ungdomar med en hög grad av antisocialt beteende kan undanhålla information från sina föräldrar än att ökad kontroll kan leda till minskat antisocialt beteende. Slutligen menar Kerr och Sattin (2000) att det är viktigare med en öppen relation med ungdomarna snarare än att kontrollera ungdomarna.
Keijsers m.fl. (2010) kom fram till liknande resultat genom en longitudinell studie. Studien visade att föräldrainformation kan ha ett negativt samband med antisocialt beteende
över tid. Resultatet indikerade på att det negativa sambandet mellan föräldrakunskap och antisocialt beteende står sig över i stort sett alla mätningar.
Trivsel i skolan
I en studie om brottslighet och återfall visas tecken på att skolan har en betydande roll i ungdomarnas framtid (Barrett m.fl., 2010). En viktig faktor för att förutsäga brottslighet och återfall är negativa skolerfarenheter. Studiens resultat visar tydliga bevis på att skolrelaterade svårigheter och negativa erfarenheter spelar en huvudsaklig roll för antisocialt beteende (Barrett m.fl., 2010).
Gymnasiet utgör en stor del av en övergångsperiod för ungdomar, så kallad tonåren. Under den tiden är skolan den primära formella organisationen, skolan är det huvudsakliga sammanhanget för sociala interaktioner, utvecklingen av interpersonella färdigheter, bildandet av kamratgrupper, och utvecklingen av självkänslan samt jaget (Henry & Slater, 2007). De flesta elever tillbringar mer än 40 timmar av veckan i skolan. Denna betydande tidsperiod antyder att huruvida elever gillar skolan eller inte avgör starkt om de kommer att använda denna tid effektivt och på ett lämpligt sätt när det gäller samhällsregler. Det är en period då ungdomar riskerar att drabbas av en rad psykosociala problem, exempelvis skolbrist, fysisk aggression och akademiskt misslyckande (Henry & Slater, 2007).
Sanchez m.fl. (2011) skriver att barn har sin första direkta och utökade erfarenhet av institutionella myndigheter i sina skolmiljöer. Därmed utvecklar de sin preliminära förståelse för formell auktoritet i skolmiljöer. Vad som bildas och internaliseras där, generaliseras därmed till andra typer av institutionella myndigheter som rättsväsendet. Det blir då viktigt att förstå om de bildar och internaliserar begreppet auktoritet genom denna erfarenhet. I denna bemärkelse är ungdomars band till skolan i form av antingen anknytning till eller avlägsnande från skolan, en faktor som påverkar antisocialt beteende och har fått mycket uppmärksamhet (Bergin & Bergin, 2009). Anknytning till skolan ger eleverna en säker miljö där de blir fria att ta sig an intellektuella och sociala utmaningar vilket utgör grunden för att kunna skapa band med klasskamrater och skolmiljön (Bergin & Bergin, 2009). Forskning har visat att elevers anknytning till skolan i form av en känslomässig tillgivenhet är starkt
förknippad med positiv emotionell, social och akademisk anpassning (Anderman 2002; Hill & Werner 2006). Motsatsen kan istället resultera till utanförskap i skolan. En elev som är knuten till sin skola har en känsla av att vara en del av en grupp, däremot känner en elev som inte är knuten till skolan ensamhet och utanförskap. Denna typ av utanförskap hänvisar en till känsla av frånvaro av socialt stöd, sociala kontakter, brist på tillhörighet från föräldrar,
vänner, vänner i samband med utbildning vilket tenderar till att öka risken för antisocialt beteende (Bergin & Bergin 2009).
Skolfrämjande påverkar inte bara studentlivets kvalitet, utan det är även en grundläggande faktor för att påverka andra skolrelaterade problem som dålig akademisk prestation och brottslighet. (Schulz, 2011; Hill & Werner 2006) har undersökt orsaker till utanförskap i skolan i stor utsträckning och hävdar att skolmiljön är en viktig orsak till alienation bland ungdomar. I denna bemärkelse har dessa forskare konstaterat att utanförskap kan relateras till antisociala beteende bland ungdomar, såsom missbruk av droger, brott mot skolans förväntningar och regler, och fysisk aggression mot andra. Därmed förväntas övervägande mellan sociala anknytningar och skolfrämjande för brottslighet, ge ett viktigt bidrag till förståelsen för motivationen bakom ungdomars antisociala beteenden (Hill & Werner 2006).
Relationer till vänner
En studie som gjorts på relationen vänner har på ungdomars antisociala beteende visade på att högt antisociala ungdomar var mycket mer sannolika att ha blivit utfrysta av kamrater, än ungdomar med medel eller lågt antisocialt beteende (Pol m.fl.,2005). Studien fann att neurokognitiva eller genetiska faktorer som exempelvis hyperaktivitet och akademiska problem i tidig ålder är högt associerade med högt antisocialt beteende. Resultatet från studien indikerar på att, utöver dessa riskfaktorer som kan användas för att förklara tidigt antisociala beteenden, har tillägget av den sociala kontexten en viktig roll i vidare utveckling av antisociala beteenden hos ungdomar, vilket bland annat är relationen man har till sina jämlikar (Pol m.fl., 2005).
Teorin om sociala nätverk föreslog att individuella egenskaper såsom antisociala beteende var associerade med val av kamrater genom tre mekanismer. Nätverksaktivitet, som handlar om hur individens egenskaper passar in i gruppen, nätverks popularitet, som handlar om hur andra gruppmedlemmar uppfattar individen och preferens för likhet, alltså en tendens att bli vän med andra som är likartade med samma intressen (Trentacosta & Shaw, 2009). I en studie var syftet att undersöka relationerna mellan ungdomars vänner och antisocialt beteende. Dessa relationer undersöktes i tvåfaldig vänskap och sammanhang med
vänskapsgrupper. Ett vanligt rapporterat resultat visade sig att ungdomars beteende tenderar att spegla beteendet hos sina vänner och kamratgrupper. Exempelvis förutses ungdomars antisociala beteende starkt med i vilken utsträckning ungdomars kamrater är involverade i kriminella aktiviteter. Flera kvaliteter av vänskap har identifierats som särskilt viktiga för
ungdomars sociala anpassning. Dessa egenskaper inkluderar kamratskap, brist på konflikt, stöd, säkerhet och närhet. Vänskapsrelationer med dessa egenskaper har visat sig vara positivt relaterade till självkänsla och negativt relaterade till antisocialt beteende, skolproblem och psykiatriska symptom. Dessutom har forskare kommit fram till att vänskapsrelationer med högt antisociala tonåringar visat sig vara av lägre kvalitet än vänskap mellan mindre antisociala tonåringar (Trentacosta & Shaw, 2009).
Etnografiska studier har visat att ungdomar som tillhör en grupp och som känner sig värderade av gruppen, sannolikt kommer ha en mer positiv självbild, starkare självförtroende och mer välutvecklade sociala förmågor, jämfört med ungdomar som inte tillhör en grupp eller inte känner gemenskap. Resultatet av en studie gjord av Trentacosta och Shaw (2009) visade att förhållanden mellan kvaliteten på vänskapsrelationer och graden av antisocialt beteende är starkt förknippade (Trentacosta & Shaw, 2009). Ju högre kvalitet på relationer till vänner såsom, tillförlitlighet, hjälp, sällskap, trygghet och gemenskap desto lägre nivå av antisocialt beteende. Ungdomar som engagerar sig i antisocialt beteende men umgås med vänner som skulle avskräcka från sådant beteende vänder sig till likasinnade personer där de kan dela med sig om sina antisociala aktiviteter. (Steinhoff & Keller, 2020). Även Mceachern & Snyder (2012) påstår att ungdomar som påvisat aggressiva beteenden i ung ålder har blivit svårt accepterade i kamratgrupper som i sin tur har lett till en känsla av utanförskap och som har resulterat i antisocialt beteende.
Ytterligare en faktor för att vänner har potential att påverka vandrandras beteende, är när det tillbringas mycket tid tillsammans och de känner sig trygga i vänskapen. Antingen kan ungdomen välja att ändra på sitt beteende för att passa in i gruppen eller kan ungdomen välja att påverka resterande vänners beteenden i gruppen. Även om dessa två processer är mycket olika så kommer båda att spela viktiga roller vid olika tidpunkter i vänskapen. Det är dock troligt att de två processerna kombineras under en vänskapstid med ökad
beteedemmässig överrensstämmelse som tjänar till att stärka relationerna, vilket i sin tur ger vännerna större inflytande över varandras beteende (Steinhoff & Keller, 2020).
Teoretiskt ramverk
För att förstå riskfaktorer och antisocialt beteende, kan man använda sig utav Farringtons (2005) ICAP teori, som teoretisk utgångspunkt. Integrated Cognitive Antisocial Potential (ICAP) försöker förklara kontinuitet och förändringar i brott under en individs liv med hjälp av AP (Antisocial Potential). Farrington menar att individer med hög AP visar sig vara mer benägna att begå olika typer av brott, jämfört med individer med låg AP.
Vad som kan bidra till hög AP förklarar Farrington att det handlar om viktiga barndomsfaktorer. Exempel på detta kan vara koncentrationsnedsättning, fattigdom inom familjen, låg intelligens eller låga skolprestationer. En av de viktigaste faktorerna som potentiellt leder till hög AP är strävan efter materiella ting, spänning samt status bland kamrater (Farrington, 2005). Anknytning till familjen och processen för socialisering är en stor del av ICAP teorin. Farrington hävdar att AP hos en individ kommer att vara hög om individen inte har en stark anknytning till föräldrar. AP riskerar att bli hög om barnet utsätts för antisociala riskfaktorer, exempelvis av kriminella syskon, föräldrar eller kamrater (Farrington, 2005). Utvecklingen från antisocial potential till antisocialt beteende har sin grund i kognitiva processer där ett avvikande beteende beror på interaktionen mellan individen och dennes AP samt den sociala miljön. ICAP teorin säger även att individer med hög AP oftast handlar impulsivt samt att de fattar beslut som upplevs som rationella för dem (Farrington, 2005). ICAP teorin beskriver en aktiv förklaringsmodell där händelser i
individens liv samt nivån på AP varierar med åldern. Detta leder då till att en individs AP varierar beroende på individens omgivning (Farrington, 2005). Ytterligare en orsak till förändring i en individs AP kallar Farrington för inlärning. En individs AP förändras av efterföljder av kriminellt beteende. Beroende på om efterföljderna är straffande så minskar AP och om efterföljderna är stärkande så ökar graden av AP. Dock menar Farrington att om de straffande efterföljderna medför stigmatisering som leder till att gärningsmannen får ett kämpigt liv för att leva lagligt så leder det till en högre AP samt fortsättning av kriminella handlingar (Farrington, 2005).
Ytterligare en teori att utgå ifrån i denna studie är kontrollteorin om sociala band utvecklad av den amerikanske sociologen Hirschi (1969) som förklarar varför individer inte begår brott. Hirschi (1969) påstår att människan har en naturlig impuls att begå brott och därför är det intressant att undersöka varför de flesta avstår från att begå brott. Förklaringen till varför de flesta avstår från kriminella handlingar är individens sociala band till
konventionella levnadssätt. Svaga sociala band ger individen mer frihet till att utföra handlingar som ligger i dennes intresse trots att det strider mot samhällsnormerna. Hirschis (1969) teori förklaras med fyra sociala band, 1) Anknytning till konventionella personer, 2) Åtaganden gentemot samhället 3) Delaktighet i aktiviteter, 4) Övertygelse om
samhällsordningens laglighet.
Föräldrar är personer som påverkar socialiseringen samt synen på samhället genom att överföra sina värderingar till sina barn. De barn som ser upp till sina föräldrar och bryr sig
om deras förväntningar samt åsikter är de mindre sannolikt att avvika från samhället då denne inte är bunden till normer. Hirschis (1969) undersökning hävdar att ju starkare band det finns mellan föräldrar och en ung individ desto starkare bunden är denne till förväntningar och därmed till konformitet att följa lagar och normer i samhället. Hirschi (1969) påstår även att det är viktigt för individen att överväga föräldrarnas reaktion när denne beslutar sig för att begå brott.
Åtagande i form av studier och arbete kallar Hirschi (1969) för konventionella mål som en individ har. Genom att ha ett åtagande så motverkar man brott eftersom individen riskerar att förlora sin investering i åtagandet. I detta fall kan det handla om ett drömjobb, drömutbildning mm.
Delaktighet i fritidsaktiviteter samt föreningar är vad Hirschi kallar för konventionella aktiviteter som är brottsförebyggande eftersom banden till samhället förstärks. Han menar att det finns både strukturerade aktiviteter såsom organiserad sport och ostrukturerade aktiviteter såsom vara med kompisar, umgås på fritidsgårdar. Individer som deltar i ostrukturerade aktiviteter visar samband med antisocialt beteende genom kriminalitet och aggressivitet. Övertygelse i form av förtroende för samhället menar Hirschi (1969) är en av de viktigaste variablerna inom sociologiska teorier om brott. Med denna punkt menar han att individen tror och följer samhällets regler och normer och i sin tur har denne svårt att bryta dessa. Hirschi (1969) menar då att individer anser att de bör följa lagar och normer i samhället och de som inte anser att det är viktigt tenderar att bryta mot dessa lagar och normer.
Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie var att undersöka hur olika riskfaktorer för antisocialt beteende, på individuell, social och miljömässig nivå, skiljde sig mellan två grupper med olika nivå av antisocialt beteende. Frågeställningarna och dess hypoteser som i studien behandlades var följande:
● Hur ser skillnaden ut gällande självkontroll mellan grupperna högt antisocialt beteende och lågt antisocialt beteende?
- Hypotes till denna frågeställning är att ungdomar ur gruppen med högt
antisocialt beteende har signifikant sämre självkontroll, än ungdomar med lågt antisocialt beteende.
● Hur ser skillnaden ut gällande familjerelationer mellan grupperna högt antisocialt beteende och lågt antisocialt beteende på?
- Hypotes till denna frågeställning är att ungdomar ur gruppen med högt antisocialt beteende har signifikant sämre familjerelation, än ungdomar med lågt antisocialt beteende.
● Hur ser skillnaden ut gällande skoltrivsel mellan grupperna högt antisocialt beteende och lågt antisocialt beteende?
- Hypotes till denna frågeställning är att ungdomar ur gruppen med högt antisocialt beteende trivs signifikant sämre i skolan, än ungdomar med lågt antisocialt beteende.
● Hur ser skillnaden ut gällande relation till vänner mellan grupperna högt antisocialt beteende och lågt antisocialt beteende?
- Hypotes till denna frågeställning är att ungdomar ur gruppen med högt antisocialt beteende har signifikant sämre relation till vänner, än ungdomar med lågt antisocialt beteende.
Metod
Föreliggande studie använde sig utav en kvantitativ metodologisk ansats. Detta då målet är att undersöka potentiella skillnader mellan två grupper, vilket bäst görs med en kvantitativ ansats där man statistiskt kan jämföra resultat från olika grupper med varandra (Borg & Westerlund 2012). Till denna studie användes även ett deduktivt förhållningssätt, då teorier och hypoteser sätts på prov (Newburn, 2017). Vidare tillämpades en tvärsnittsdesign vilket innebar att datainsamlingen skedde vid ett och samma tillfälle via ett självskattningsformulär, ett effektivt sätt att samla in en stor mängd data under en kort tidsperiod. (Borg & Westerlund, 2012).
Deltagare
Urvalet av deltagare gjordes med hjälp av ett bekvämlighetsurval, deltagare i studien var de som var lättillgängliga (Newburn, 2017). På grund av de rådande omständigheter (Covid-19), och den limiterad tid och resurser som fanns tillgänglig, passade denna typ av urvalsstrategi bäst. Deltagare samlades in genom ett mejl till rektorer på nio gymnasieskolor i en mellanstor stad i Sverige. Rektorerna fick i mejlet information och en överblick om studien, och ombads sedan dela ut en medföljande enkät till sina elever. Av de nio skolor som tillfrågades, valde tre stycken att medverka i studien. Deltagare till studien har således inte valts ut enskilt utan istället via rektorers val att dela ut enkäten till sina klasser.
Deltagarna i studien bestod utav 129 gymnasieelever i åldrarna 15–24 år där 64 deltagare var män (50 %), och 61 deltagare var kvinnor (47 %) samt 4 deltagare identifierade sig som annat (3 %). Då målgruppen för studien var gymnasieelever mellan åldrarna 15–19 år, valdes två deltagare bort som hade svarat 22 år, samt en deltagare som svarat 24 år. En deltagare svarade endast på frågan om kön och exkluderades därför ur materialet. Efter dessa fyra bortfall, användes alltså data från 125 deltagare mellan åldrarna 15–19 år. Urvalet i denna studie delades in i två grupper, där ena grupp var ungdomar med lågt antisocialt beteende (Låg AB) och den andra gruppen var ungdomar med högt antisocialt beteende (Hög AB). Gruppen låg AB bestod utav 92 gymnasieelever mellan åldrarna 15–19 där 48,9% var män, 47,8% var kvinnor och 3,3% uppgav “annat” som kön. Medelåldern på låg AB var 17,03 med en standardavvikelse på 0,98. Gruppen hög AB bestod av 33 gymnasieelever mellan åldrarna 15–19, M = 17,06 (SD = 1,06). Män inom gruppen representerade 48,5%, kvinnor 48,5% och “annat” 3,0%. Totalt bestod urvalet som undersöktes utav 125
gymnasieelever mellan 15–19 år, M = 17,04 (SD = 1,0). Andelen män var 48,8%, andelen kvinnor bestod av 48% och “annat” representerade 3,2% av urvalet.
Mätinstrument
För att samla in data användes en självskattningsenkät med innehållande frågor vars avsikt var att mäta olika riskfaktorer för antisocialt beteende. Enkäten var utformad med delar av olika validerade mätinstrument vars syfte var att mäta varsin specifik riskfaktor.
Riskfaktorerna som valdes ut var på individuell, social och miljömässig nivå, och har utifrån flertal studier visat sig vara konsekventa prediktorer för utvecklandet av antisocialt beteende hos ungdomar (Newburn, 2017). Enkäten skapades med hjälp av Google forms, en
onlinebaserad surveyfunktion vilket möjliggjorde att gymnasieeleverna smidigt kunde delta via sina skoldatorer. Ett missivbrev användes för att inleda enkäten, där information gällande studiens syfte samt de forskningsetiska kraven delgavs. Efter missivbrevet följde
bakgrundsfrågorna ålder och kön. Sedan presenterades 25 frågor, vars syfte var att mäta respektive riskfaktor för antisocialt beteende. Den första delen mätte självkontroll och bestod utav nio frågor (fråga 1–9), del två bestod utav åtta frågor och användes för att mäta
familjerelation (fråga 10–17), den tredje delens syfte var att mäta skoltrivsel med fyra stycken frågor (18–21), och den fjärde delen användes för att mäta relation till vänner med fyra
stycken frågor (23–26). Fråga 22 handlade om framtidsplaner, men valdes att uteslutas från analysen på grund av reliabilitetsproblem. Enkäten avslutades med tio frågor gällande antisocialt beteende som användes för att dikotomisera urvalet. För att säkerställa att
resultaten inte skulle snedvridas, om deltagarna skulle ha hoppat över frågor, tillämpades en gräns på 60% av svar inom respektive riskfaktor, detta skulle då leda till att de individer som ej besvarat mer än 60% på frågor om en riskfaktor blir internt bortfall. I denna studie var det inget internt bortfall av denna sort, då alla deltagare uppfyllde detta krav.
Självkontroll. Detta index bestod av påståenden från Brottsförebyggande rådet (BRÅ, 2013), som tidigare använts för att mäta just självkontroll hos ungdomar. Detta mätinstrument inkluderade nio items utvecklat för att mäta graden av självkontroll och har tidigare använts av brottsförebyggande rådet, för att undersöka ungdomar och brott. Instrumentet bestod utav påståenden som handlade om olika impulsiva beteenden, där deltagaren fick skatta hur väl dessa stämmde in på sig själv. Exempel på påståenden som inkluderades i detta
mätinstrument var “Jag gör ofta saker impulsivt utan att tänka efter i förväg.” och “Ibland tar jag risker bara för att det är kul.”. Dessa påståenden besvarades med hjälp av en femgradig likertsskala på kvotskalenivå. Svarsalternativen varierade från 0, “Instämmer inte alls”, till 4, “Instämmer helt”. På grund av utformningen av påståendena och svarsalternativen, resulterar det i att höga medelvärden av dessa index betyder en lägre självkontroll. Och tvärtom
resulterar låga medelvärden på detta index i hög grad av självkontroll. Det interna reliabilitet testet som gjordes på detta index visade på α = ,87, vilket är högt och förespråkar att frågorna inom detta mätinstrument mäter samma sak (Pallant, 2016).
Familjerelationer. Detta index bestod av påståenden från HBSC (Skolbarns
hälsovanor, 2013) som tidigare använts för att mäta familjerelationer hos ungdomar som en riskfaktor. Åtta itemframställdes inför detta mätinstrument för att undersöka relationen mellan anknytning till familjen och antisocialt beteende. Dessa item bestod utav frågor som handlade om hur väl familjen hjälper, stöttar och lyssnar på individen. Deltagaren fick skatta hur väl dessa påståenden stämmer in på relationen till familjen. Exempel på påståendena som inkluderades var “I min familj lyssnar de på vad jag har att säga” och “Min familj försöker verkligen hjälpa mig”. För att besvara dessa påståenden fick deltagaren med hjälp av en sjugradig likertskala kryssa i vilken nivå som bäst stämmer in. Svarsalternativen för detta index var från 0 = Håller verkligen inte med, till 6 = Håller verkligen med. Det interna reliabilitet testet som gjordes på familjerelationer visade α = ,93, vilket indikerar att detta index hade en hög intern reliabilitet och förespråkar att frågorna inom detta mätinstrument mäter samma sak (Pallant, 2016).
Relation till vänner. Detta index bestod även det av påståenden från HBSC (Skolbarns hälsovanor, 2013) som tidigare använts för att mäta relationer till vänner hos
ungdomar som en riskfaktor för antisocialt beteende. Instrumenten bestod av fyra items utvecklat för att mäta graden av hur bra relation ungdomarna har till deras vänner.
Påståendena handlade bland annat om hur ungdomarna kan räkna med deras vänner om något går fel eller om de känner att de kan prata med deras vänner om eventuella problem.
Deltagarna fick skatta hur väl dessa påståenden stämmer in på relation till vänner med hjälp av en sjugradig likertskala där 0 = håller verkligen inte med och 6 = håller verkligen med. Exempel på frågor som inkluderades var “Mina vänner försöker verkligen hjälpa mig” och “Jag kan dela glädje och sorg med mina vänner”. Det interna reliabilitet testet som gjordes på detta index visade på α = ,91, vilket också antyder ett mycket högt värde och förespråkar att frågorna inom detta mätinstrument mäter samma sak (Pallant, 2016).
Skoltrivsel. Även detta index bestod av påståenden från HBSC (Skolbarns hälsovanor, 2013) som tidigare använts för att mäta hur bra ungdomarna trivs i deras skola. Instrumentet bestod av fyra items utvecklat för att mäta graden av trivsel i skolan. Påståendena handlade bland annat om hur deltagaren trivs i klassen och vad de tycker om skolan. Deltagarna fick även här skatta hur väl dessa påståenden stämmer in på hur väl de trivs i skolan med hjälp av en femgradig likertskala där 0 = Stämmer inte alls och 4= Stämmer helt. Frågorna som inkluderades var exempelvis “De andra eleverna accepterar mig som jag är” och “Eleverna i min klass trivs tillsammans”. Det interna reliabilitet testet som gjordes på detta index var α = ,77, och var även det godtagbart och visar pekar på att frågorna inom detta mätinstrument mäter samma sak (Pallant, 2016).
Antisocialt beteende. För att dikotomisera urvalet användes ett index för antisocialt beteende där urvalet delades på den 75:e percentilen. Detta index handlade om hur många gånger under det senaste 12 månaderna deltagarna hade utfört respektive antisocialt beteende, och bestod utav 10 frågor gällande olika antisociala beteenden. Frågorna från detta index var hämtade från Brottsförebyggande rådet (BRÅ, 2013). Exempel på frågor var om man hade “Stulit (snattat) något i affär eller varuhus?” och “Har du med avsikt förstört eller varit med om att förstöra saker som t.ex. fönsterrutor, gatulampor telefonkiosker bänkar trädgårdar o.s.v.?”. Dessa frågor var exempel på beteenden som anses vara antisociala i det faktum att de strider mot samhällets normer, personliga och egendomsrättigheter (Burt & Neiderhiser, 2009). Svarsalternativen som gavs till dessa frågor var på kvotskalenivå och bestod av en sju-gradig svarsskala från “Aldrig” till “6 gånger eller mer”. Av dessa 10 frågor rörande
antisocialt beteende, gjordes sedan ett medelvärde av summan på de sammanlagda poängen. Urvalet delades sedan in i två olika grupper med hjälp av den 75:e percentilen på
medelvärden, där deltagare med medelvärde under eller lika med 1 tillhörde gruppen för lågt antisocialt beteende, och deltagare med medelvärde lika med eller över 1,1 tillhörde gruppen för högt antisocialt beteende. Det högsta möjliga medelvärdet för antisocialt beteende var M = 6. På skalan antisocialt beteende hade gruppen med lågt antisocialt beteende (M = ,22, SD = ,27), där minimum var 0 och maximum var 1. Gruppen högt antisocialt beteende hade M = 2,67 (SD = 1,26) och minimum = 1,1 samt maximum = 4,8. Valet av denna form av
dikotomisering gjordes utifrån Bobbio m.fl (2020) studie som använt samma metod för att dela in sitt urval i två grupper av olika nivå antisocialt beteende. Den interna reliabiliteten för detta index var α = ,90, vilket anses vara ett mycket högt Cronbach’s alpha värde, och ökar trovärdigheten i att studiens frågor mäter samma konstrukt (Pallant, 2016).
Procedur
Tillvägagångssättet för datainsamlingen började med ett mejl till rektorer från nio
gymnasieskolor med en redogörelse av information gällande syftet och deltagande i studien. Rektorerna fick sedan möjlighet att läsa igenom en kopia av enkäten och ge sitt godkännande till deltagandet i studien. Av de gymnasieskolor som kontaktades, gick tre gymnasieskolor med på att delta. Två av skolorna var fristående gymnasieskolor, och en var kommunala. Skolorna var belägna i en medelstor stad i Sverige. Rektorerna delade ut enkäten till lärare på respektive skola, som i sin tur delade ut enkäten till eleverna under skoltid. Enkäten var som tidigare nämnt onlinebaserad och gjorde att den effektivt kunde besvaras via elevernas skoldatorer, vilket ledde till att resultaten direkt gjordes tillgängligt för sammanställning och analys. Att genomföra enkäten tar cirka 10–15 minuter, men exakta hur lång tid det tog för deltagarna att fylla i enkäten är okänt. Den totala tiden för insamling av data var cirka två veckor.
För att säkerställa att forskning bedrivs på rätt sätt är det som forskare viktigt att ta hänsyn till de etiska kraven. Denna studie följde Vetenskapsrådets (2018) riktlinjer gällande dessa etiska principer. Deltagarna fick i missivbrevet information om vad studien handlade om samt studiens syfte. I missivbrevet ingick även information om deltagandet, där det beskrevs att deltagandet var helt frivilligt, att du gav samtycke genom att besvara frågorna och att du som deltagare när som helst kunde välja att avbryta din medverka, detta i enlighet med samtyckes-, och informationskravet. Vidare inkluderades även våra namn och
kontaktuppgifter för ökad transparens och möjlighet för deltagarna att kontakta oss gällande tänkbara frågor eller synpunkter. Den data som samlades in, hanterades på ett etiskt och säkert sätt. Data förvarades med konfidentialitet så att obehöriga inte kunde få tillgång till
den. Dessutom presenteras all data i form av gruppnivå, vilket gör att man inte kan urskilja enskilda individers uppgifter. Studien följde även nyttjandekravet, vilket innebär att den insamlade datan från deltagarna endast användes till studiens syfte, och kommer förstöras när studien är genomförd. Information från deltagarna kommer inte heller användas för annat bruk som inom exempelvis kommersiellt avseende.
Slutligen tillämpades General Data Protection Regulation (GDPR)’s riktlinjer som handlar om att insamlad data och personuppgifter enbart får användas till angivet syfte och när syftet är uppnått skall datan raderas. Datan som samlas in ska även förvaras på ett säkert sätt och inte ändras. Inför denna studie blev deltagarna informerade om GDPR via
missivbrevet. Data som samlat in användes enbart för studiens syfte och planeras att raderas då syftet är uppfyllt (General data protection regulation, 2016).
Analys
För att analysera data, använde sig studien av mjukvaruprogrammet Statistical Package for the Social Science (SPSS). Det första som gjordes var att skapa index för de riskfaktorer som undersöktes. Detta gjordes genom funktionen “compute variable”. Självkontroll indexet skapades genom ett medelvärde på de sammanslagna svaren på frågorna 1–9,
“Familjerelationer” bestod utav medelvärdet på frågorna 10-17, “Skoltrivsel” bestod utav medelvärde på frågorna 18-23 och “Relation till vänner” medelvärdet på de sammanslagna frågorna 23-26.
Efter detta gjordes de preliminära analyserna på de olika indexen. Minimum och maximumvärden på de olika indexen visade att de poäng som angetts var inom ramen för de lägsta och högsta möjliga värdena. De lägsta möjliga värdena för självkontroll och skoltrivsel var 0, och det högsta värdet 4. För riskfaktorerna familjerelation och relation till vänner var det lägsta möjliga värdet 0, och det högsta möjliga värdet 6. I datan från studiens urval, var “Självkontroll” minimum 0 och maximum 4, för “Familjerelation” var minimum ,50 och maximum 6, inom “Skoltrivsel” var minimum 1,25, och maximum 4, och “Relation till vänner” hade minimum ,25 och maximum 6,00.
Indexen testades sedan för normalfördelning genom histogram där skewness och kurtosis redovisades. Skewness indikerar symmetrin på en fördelning. Ett positivt skewness värde betyder att värdena är snedfördelade till vänster, där de lägre värdena finns. Ett negativt skewness värde indikerar istället att värdena ligger snedfördelade till höger där de höga värdena befinner sig. Kurtosis används för att beräkna “toppigheten” av den fördelade datan. Positiva kurtosis värden pekar på att fördelningen av datan är centrerad i mitten och får en
hög spets, motsatsen är kurtosis värden under 0, som pekar på att fördelningen är platt, ofta ett resultat av många extremvärden (Pallant, 2016). Värden över 1 eller under -1 anses vara någorlunda snedfördelade medan värden över 2 och under -1 anses vara kraftigt
snedfördelade. Både skewness och kurtosis var godkänd hos alla variabler och gjorde det därmed möjligt att utföra parametriska tester på datan. Självkontroll hade en skewness på ,93 och kurtosis på ,14, familjerelationer hade en skewness på -,79 och kurtosis -,18, skoltrivsel en skewness på -,89 och till sist relation till vänner med en skewness på -,88 och kurtosis ,25.
Efter de preliminära analyserna utfördes fyra oberoende t-test på de beroende variablerna. Ett oberoende t-test används för att jämföra skillnaden på medelvärden mellan två grupper samt signifikanstesta denna skillnad (Pallant, 2016). Oberoende t-test var bäst lämpat då den oberoende variabeln var kategorisk och på två nivåer, högt eller lågt antisocialt beteende, och de beroende variablerna var kontinuerliga. Levene’s testet för homogeneity var signifikant på två av de fyra oberoende t-testen, självkontroll och skoltrivsel, vilket ledde till användning av t-testvärdena från “Equal variances not assumed” som används för att
redogöra för ojämna varianser mellan grupper. Då det gjordes flera tester på olika riskfaktorer för antisocialt beteende, korrigerades detta genom att dela ,05 på antalet riskfaktorer (4), vilket resulterade i ett ändrat alfavärde på p ≤ ,01.
Utöver de oberoende t-testen, beräknades även effektstorleken på skillnaden mellan grupperna på de variabler det var relevant. Effektstorleken bidrar med indikation om styrkan på skillnaden mellan grupperna. Till denna studies oberoende t-test applicerades Cohen’s d för att beräkna effektstorleken. Kriterierna för tolkningen av styrkan i Cohen’s d är ,2 = liten effekt ,5 = mellanstor effekt och ,8 = stor effekt (Pallant, 2016).
Resultat
Syftet med denna studie var att undersöka hur skillnaden ser ut mellan två grupper av ungdomar, en grupp med högt antisocialt beteende och en grupp med lågt antisocialt
beteende. Detta gjordes med hjälp av fyra oberoende t-test där självkontroll, familjerelationer, skoltrivsel och relation till vänner signifikans testades.
Tabell 1
Medelvärdesjämförelse mellan grupperna lågt och högt antisocialt beteende på fyra olika riskfaktorer med oberoende t-test.
__________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________ _____________________________________________ Låg AB Hög AB
______________________________ ____________________________ n M SD n M SD T . ______________________________________________________________________________________________________________________________________________________ Självkontroll 92 1,27 ,65 33 2,56 ,95 -7,28*** Fam rel. 92 4,45 1,27 33 3,32 1,50 4,20*** Skoltrivsel 92 3.27 ,61 33 2,69 ,82 3,72** Rel. vänner 92 4,43 1,34 33 4,09 1,56 1,20 ___________________________________________________________________________
Not. n = antal personer; M = medelvärde; SD = standardavvikelse; Fam rel. =
Familjerelationer; Rel. vänner = Relation till vänner. *** p < ,001; ** p < ,01
Självkontroll
Ett oberoende t-test användes för att besvara frågan om hur självkontroll skiljer sig mellan grupperna med högt och lågt antisocialt beteende. Resultatet från detta test visade på en signifikant skillnad på riskfaktorn självkontroll för antisocialt beteende, mellan de två grupperna. Resultatet visade att gruppen högt antisocialt beteende generellt skattade högre gällande självkontroll (t(43,19) = -7,28, p < ,001). Effektstorleken på självkontroll var (Cohen’s d = 1,74) vilket indikerar på en enormeffekt.
Familjerelationer
Frågeställningen gällande familjerelation som riskfaktor för antisocialt beteende undersöktes med hjälp av ett oberoende t-test. Resultatet visade att det fanns en signifikant skillnad på familjerelation mellan grupperna. Oberoende t-testet visade att gruppen högt antisocialt beteende skattade signifikant lägre på familjerelationer än gruppen lågt antisocialt beteende (t(123) = 4,20, p < ,001). Det som kan avläsas från dessa resultat är att individerna från gruppen med högt antisocialt beteende generellt visade sig ha sämre relation till familjen än vad individer från gruppen av lågt antisocialt beteende i studiens urval har. Effektstorleken på skillnaden är Cohen’s d = ,85, vilket förklarar att omfattningen på skillnaden mellan högt och lågt antisocialt beteende på familjerelationer är stor.
Skoltrivsel
För att besvara frågeställningen om hur riskfaktorn skoltrivsel skiljer sig åt mellan de två grupperna användes återigen ett oberoende t-test. Det oberoende t-testet visade även här på att det fanns en signifikant skillnad på skoltrivsel mellan grupperna. T-testet visade att gruppen högt antisocialt beteende skattade signifikant lägre på variabeln skoltrivsel (t(45,35)
= 3,72, p = ,001). Ungdomar från gruppen högt antisocialt beteende, trivs generellt sämre i skolan än ungdomar från gruppen lågt antisocialt beteende, inom detta studiens urval.
Effektstorleken på denna skillnad var d = ,86 och beskriver att omfattningen på skillnaden på skoltrivsel mellan högt och lågt antisocialt beteende var stor.
Relation till vänner
Till den sista frågeställningen, om relationen till vänner, användes det även här ett oberoende t-test för att besvara frågan. På denna variabel visade resultatet på att det inte fanns någon signifikant skillnad mellan grupperna lågt och högt antisocialt beteende (t(123) = 1,20, p = ,23). Det oberoende t-testets resultat visar alltså att de två grupperna inte skiljer sig åt gällande deras relation till vänner. Båda gruppernas medelvärde var över mitten (som var 4) och kan anses som relativt höga.
Diskussion
Syftet med denna studie var att vidare undersöka hur skillnaden på olika riskfaktorer såg ut hos ungdomar med högt kontra lågt antisocialt beteende, och studien hypotiserade om att ungdomar med högt antisocialt beteende generellt skulle uppvisa högre nivå av de riskfaktorer som undersöktes, jämfört med ungdomar med lågt antisocialt beteende. Det övergripande resultatet visar på att det finns en signifikant skillnad mellan grupperna på tre av de fyra riskfaktorerna. Individer från gruppen med högt antisocialt beteende visade sig ha sämre självkontroll, sämre familjerelationer, samt trivs sämre i skolan, än vad individer från gruppen med lågt antisocialt beteende gjorde. När det gäller relation till vänner, visar
resultatet att de två grupperna inte skiljer sig åt, och båda grupperna uppvisar en generellt hög nivå av bra relation till vänner. Studiens fynd betyder att nollhypotesen för relation till vänner inte kan förkastas då det inte fanns en signifikant skillnad mellan grupperna där. Gällande självkontroll, familjerelationer och skoltrivsel kan däremot nollhypotesen förkastas då alternativhypotesen ses som mest trolig utifrån resultaten av de signifikanta skillnaderna. Självkontroll
Den första frågeställningen handlade om huruvida självkontroll skiljde sig mellan grupperna. Hypotesen för denna frågeställning var att ungdomar med högt antisocialt beteende skulle ha lägre självkontroll än ungdomar med lågt antisocialt beteende. Analysen av datan visar att de två grupperna signifikant skiljer sig åt och att ungdomar med högt antisocialt beteende har lägre självkontroll än gruppen med lågt antisocialt beteende. Detta fynd är i linje med tidigare forskning som pekar på att det finns en relation mellan antisocialt beteende och grad av
självkontroll (Vazsonyi m.fl., 2001; Tittle & Botchkovar, 2005; Vazsonyi & Belliston, 2007). Som tillägg till nämnda studierna stärks hypotesen om generaliserbarhet över olika kulturer, då resultat från svensk data visar liknande resultat som studier från USA, Ryssland, Nederländerna, Ungern och Schweiz påvisat. Möjliga anledningar till skillnaden mellan grupperna från urvalet kan vara att ungdomar med högt antisocialt beteende har svårare att stoppa oönskade beteenden, kontrollera impulser och förändra tankar och beteenden, biologiska faktorer som leder till att de har lägre självkontroll än ungdomarna med lågt antisocialt beteende (Muraven & Baumeister, 2000). En annan möjlig förklaring som kan ges till studiens fynd är att ungdomarna med låg självkontroll har höga värden inom andra
riskfaktorer som skoltrivsel och familjerelationer, vilket kan förklara högre nivåer av
antisociala beteenden. Enligt forskning är självkontroll en kumulativ riskfaktor som kan öka risken för antisocialt beteende vid kombination med andra riskfaktorer (Newburn, 2017).
Utöver de riskfaktorer som undersökts i denna studie, finns det en stor sannolikhet att andra riskfaktorer skulle kunna vara inblandade i gruppen med högt antisocialt beteende och kan vara en utökad förklaring till studiens fynd. Bostadsområde är en annan bakomliggande faktor som skulle kunna förklara skillnaden mellan grupperna i relationen mellan
självkontroll och antisocialt beteende. Vissa studier menar att självkontroll utspelar sig olika, i olika typer av bostadsområden (Anderson m.fl., 2015; Lynam m.fl 2000). Dessa studier menar att låg självkontroll agerar som en riskfaktor i missgynnande bostadsområden medan låg självkontroll inte har någon signifikant påverkan på antisocialt beteende i priviligerade bostadsområden. Antisocialt beteende enligt dessa påståenden skulle då kunna bero på att ungdomar blir olika påverkade av låg självkontroll i olika typer av bostadsområden, vilket i sin tur skulle kunna förklara skillnaden på självkontroll mellan ungdomar med högt och lågt antisocialt beteende.
Familjerelationer
I den andra frågeställningen undersöktes hur det skiljer sig mellan gruppen av högt antisocialt beteende och lågt antisocialt beteende på riskfaktorn familjerelationer. Hypotesen för denna frågeställning var att ungdomar ur gruppen med högt antisocialt beteende har en signifikant sämre familjerelation, än ungdomar med lågt antisocialt beteende. Resultatet av testet visade att det fanns en signifikant skillnad gällande familjerelationer mellan grupperna med högt och lågt antisocialt beteende. Slutsatsen som dragits är att de elever med högt antisocialt beteende visar sig ha en sämre familjerelation än gruppen med lågt antisocialt beteende.
familjerelationer kan ha en påverkan på ungdomars benägenhet till antisocialt beteende, studien kom fram till att negativa upplevelser i familjen förutser antisocialt beteende (Barrett m.fl., 2010). Med negativa upplevelser i familjen menas en otrygghet och osäkerhet i att kunna prata om vad som helst med föräldrarna. I vår studie valde vi att fråga efter hur väl viktiga saker diskuteras i familjen, hur väl familjen finns där som hjälp när det behövs bland annat. Barrett m.fl. (2010) hävdar att även yttre förhållanden såsom förändringar i miljön, antal föräldrar involverade i drogmissbruk har en särskild påverkan på ungdomars
brottsbenägenhet. Detta kan kopplas till vårt resultat där det skulle kunna vara så att gruppen med högt antisocialt beteende påverkas av negativa familjeupplevelser vilket kan ha lett till försämrade familjerelationer. Detta i jämförelse med gruppen med lågt antisocialt beteende som där de troligtvis inte exponerats för dessa negativa familjeupplevelser, och således har en starkare relation till familjen.
Forskare hävdar att tidiga insatser såsom att förhindra aggressivt och antisocialt beteende inom familjen kan resultera låg antisocialt beteende i framtiden (Barrett m.fl., 2010). Även Stattin & Kerr (2000) betonar att familjen bör lägga mer fokus och tid på
ungdomarna för att förhindra oönskade beteenden. För att förhindra och förminska antisocialt beteende i vår studie, skulle familjer kunna ägna mer tid och energi på att förbättra relationen med ungdomarna. Forskarna påpekar att föräldrarna och ungdomen bör ha ett så starkt band där föräldrarna inte behöver “övervaka” barnen, utan att barnen självmant väljer att berätta exempelvis vart de ska, vilka de umgås med och liknande. Detta eftersom att ungdomar med antisociala beteenden kan undanhålla information från sina föräldrar men å andra sidan väljer majoriteten av ungdomarna att inte berätta sådan typ av information just på grund av att inte vilja såra eller göra föräldrarna besvikna. Detta betonade även Keijsers m.fl., (2010) där forskarna kom fram till samma resultat som visade att föräldrakontroll är den faktor som bidrar till minskad nivå av antisocialt beteende.
Skoltrivsel
Den tredje frågeställningen undersökte hur det skiljer sig mellan gruppen av högt antisocialt beteende och lågt antisocialt beteende på riskfaktorn skoltrivsel. Hypotesen för denna fråga var att ungdomar ur gruppen med högt antisocialt beteende trivs signifikant sämre i skolan, än ungdomar med lågt antisocialt beteende. Resultatet av testet indikerade att det fanns en signifikant skillnad mellan grupperna med högt kontra lågt antisocialt beteende i relation till skoltrivsel. Slutsatsen av detta resultat visade att gruppen med högt antisocialt beteende visar sig trivas sämre i skolan än gruppen med lågt antisocialt beteende.
Tidigare studier har visat att negativa erfarenheter av skolan spelar en huvudsaklig roll för antisocialt beteende (Barrett m.fl., 2010). Detta kunde understrykas i vårt resultat då gruppen med högt antisocialt beteende visade sig ha en negativ erfarenhet i skolan genom sämre trivsel. Möjliga förklaringar till negativa erfarenheter i skolan kan vara att eleverna inte känner en tillhörighet och gemenskap i skolan. Utanförskap i skolan, en känsla av att inte kunna vara del av en grupp och en del av skolan leder till att elever känner en ensamhet som kan öka risken för antisocialt beteende. Detta utanförskap kan leda till att eleven ger upp på skolan och förlorar anknytningen som i sin tur kan leda till att den svaga anknytningen till skolan istället blir en riskfaktor för antisocialt beteende (Hirschi, 1969). För att motverka den svaga anknytningen till skolan skulle man behöva skapa starkare band med klasskamraterna, skolmiljön samt till de vuxna. Forskning har visat att elevers anknytning till skolan i form av en känslomässig tillgivenhet är starkt förknippad med positiv emotionell, social och
akademisk anpassning (Anderman 2002; Hill & Werner 2006). Relation till vänner
Den fjärde frågeställningen i denna studie undersökte hur det skiljer sig mellan gruppen med högt antisocialt beteende och lågt antisocialt beteende gällanden relation till vänner.
Hypotesen för denna fråga var att ungdomar ur gruppen med högt antisocialt beteende har signifikant sämre relation till vänner, än ungdomar med lågt antisocialt beteende. Resultatet visade dock ingen signifikant skillnad mellan grupperna med hög kontra låg antisocialt beteende i samband med relation till vänner.
I denna undersökning tillfrågades relation till vännerna genom att mäta graden av hur ungdomar väljer att dela glädje och sorg med deras vänner, om vännerna finns där för hjälp när det behövs och om de kan prata öppet om vad som helst med deras vänner. Resultatet av undersökningen visade att majoriteten hade en mycket bra relation till sina vänner. Dock kunde inga skillnader i grupperna hög kontra lågt antisocialt beteende bevisas. Detta kan förklaras av tidigare studie utförd av Trentacosta & Shaw (2009) som hävdar att ungdomars beteenden tenderar att spegla sig hos sina vänner. En möjlig förklaring till detta resultat kan vara att oavsett vilken nivå av antisocialt beteende ungdomar har så kommer relationen till deras vänner vara densamma. Dock påvisade en studie olika kvaliteter på vänskap där brist på konflikt, stöd, säkerhet och närhet spelade en stor roll. Dessa egenskaper visade sig vara relaterade till positiv självkänsla och negativt relaterade till antisocialt beteende, skolproblem och psykiatriska problem. Egenskaper såsom hjälp, sällskap, trygghet. gemenskap hos
ungdomarna har i relation till vänner desto lägre nivå av antisocialt beteende, vilket även kunde bevisas i vår studie (Steinhoff & Keller, 2020). Ytterligare en möjlig förklaring till varför det inte fanns en signifikant skillnad mellan gruppen hög kontra låg antisocialt beteende kan vara att ungdomar väljer att umgås med personer med samma intressen, detta påverkar då inte kvaliteten på relation till vännerna.
ICAP teorin
Resultaten från denna studie kan kopplas, och hjälpas förklaras med Farrington’s (2005) teori Integrated Cognitive Antisocial Potential, (ICAP). Denna teori förklarar antisocialt beteende i form av antisocial potential hos individer. ICAP teorin benämner att individer har olika hög antisocial potential beroende på olika faktorer såsom exempelvis anknytning till familj och impulsivitet. Enligt denna teori har gruppen med högt antisocialt beteende ur vår studie, högre antisocial potential och detta som ett resultat av deras låga självkontroll, dålig relation till familj och dålig trivsel i skolan, till skillnad från gruppen med lågt antisocialt beteende som generellt uppvisade högre självkontroll, bättre relation till familj och bättre trivsel i skolan. Teorin beskriver att individer med hög antisocial potential ofta handlar impulsivt, vilket går i linje med denna studies fynd, där resultaten visar att gruppen med högt antisocialt beteende hade lägre självkontroll. Teorin menar även att antisocial potential främjas genom dålig anknytning till familjen. I denna studie undersöktes familjerelationer, och resultaten visade att ungdomar i gruppen med högt antisocialt beteende hade sämre relation till familjen än vad ungdomar med låg antisocialt beteende hade. Detta resultat stämmer också överens med ICAP teorin och kan betyda att ungdomar har högre antisocial potential på grund av påverkan av dålig anknytning till familjen vilket leder till större benägenhet att utföra olika typer av antisociala beteenden. En annan del som är av vikt i ICAP-teorin är
socialiseringsprocessen. Socialiseringsprocessen är en del av inlärning där individer utvecklar olika typer av abstrakta färdigheter och lär sig om värden och normer i samhället. Inom socialisering har skolan en viktig roll där ungdomar lär sig dessa saker. Slutsatserna som kan dras i kopplingen mellan resultatet från denna studie och ICAP teorin, är att låg skoltrivsel leder till en negativ effekt på socialiseringsprocessen, vilket i sin tur leder till risk för ökad antisocial potential.
Hur antisocial potential utvecklas till antisocialt beteende har att göra med kognitiva processer, som tänkande och beslutsfattande, i samband med den sociala miljön, exempelvis bemötande av olika möjligheter och brottsoffer (Farrington, 2005). Detta skulle till exempel kunna betyda att ungdomarna som har högre antisocial potential, i denna studies fall gruppen
med högt antisocialt beteende, som uppvisade låg självkontroll i samband med andra
miljöfaktorer, som familjerelationer och skoltrivsel, påverkas till antisocialt beteende igenom detta samband.
Relation till vänner var den riskfaktorn studien inte fann en signifikant skillnad på och detta kan förklaras på två olika sätt i förbindelse med ICAP teorin. Den första möjliga
förklaringen är att det relation och anknytning till vänner faktiskt inte har en signifikant påverkan på antisocial potential, och studiens resultat går i detta fall emot ICAP teorins delar om socialisering och anknytning till vänner. Den andra möjliga förklaringen kan vara att sambandet mellan vänner och antisocialt beteende inte har att göra med relationen och anknytningen till vännerna utan istället vilken typ av vänner det handlar om. ICAP teorin nämner bland annat att kriminella kamrater är en riskfaktor för hög antisocial potential (Farrington, 2005). Om detta stämmer så kan det vara så att gruppen högt antisocialt beteende har vänner som begår kriminella handlingar och antisociala beteenden, men trots detta så är deras relationer till vännerna starka, och inte signifikant sämre än gruppen med lågt
antisocialt beteendes relationer till vänner. Sociala band teorin
För att komplettera med teoretiska förklaringar till studiens resultat appliceras även sociala band teorin. Denna teori menar att individer avstår från kriminella handlingar på grund av prosociala band, och menar att individer som begår normbrytande handlingar istället har svaga eller brutna band till samhället. Låg självkontroll kan med sociala band teorin förklaras genom att man har svag anknytning, åtagande, delaktighet och övertygelse. Detta leder till att dessa individer inte påverkas av vad andra tycker och tänker om dem, inte oroar sig över konsekvenser för deras beteenden, omgivs av tid och möjligheter för antisociala beteenden och inte är övertygad om samhällets normer och regler och blir därmed mer sannolika att bryta dessa (Hirschi,1969).
Familjerelationer kan med teorin förklaras genom anknytningsbandet vilket inkluderar känslomässiga relationer till andra personer, i detta fall familjen. Hirschi (1969) menar att ju starkare relation det finns till föräldrarna, desto starkare bunden är denna individ till
föräldrarnas förväntningar och därmed att följa lagar och normer i samhället. En svagare relation till familjen skulle då resultera i större sannolikhet för antisocialt beteende och kan förklara skillnaden i de två grupperna som i studien undersöktes där ungdomar med hög antisocialt beteende hade sämre relation till familjen än gruppen med lågt antisocialt beteende.
För skoltrivsel kan komponenten delaktighet med fördel användas för att förklara sambandet med antisocialt beteende. Delaktighets bandet menar att individer avstår från avvikande beteende då de är inblandade i konventionella, icke-avvikande aktiviteter. Om man då exempelvis trivs bra i skolan finns det större chans att man spenderar mer tid där vilket leder till att visa miljömässiga och tidsmässiga möjligheter för antisocialt beteende
försvinner. Sämre skoltrivsel kan istället leda till att man exempelvis skolkar och befinner sig i andra miljöer med andra personer som inte utför konventionella icke-avvikande aktiviteter, vilket kan leda till ökade möjligheter för antisocialt beteende, och skulle kunna användas för att förklara skillnaden i skoltrivsel mellan de två olika grupperna i denna studie.
Relation till vänner, skulle också inom Hirschi’s (1969) sociala band teori kunna förklaras genom anknytning till konventionella personer. Denna studie fann ingen signifikant skillnad mellan grupperna på relation till vänner, men med användning av sociala band teorin skulle detta kunna förklaras genom att de båda grupperna har relativt bra relation till sina vänner men där skillnaden istället är vilken typ av vänner de har. Enligt Hirschi’s (1969) teori skulle det betyda att ungdomarna från gruppen med lågt antisocialt beteende var de som hade stark anknytning till konventionella vänner som följer normer och värderingar i samhället, medan det skulle kunna vara så att gruppen med högt antisocialt beteende istället hade stark anknytning till okonventionella vänner med avvikande beteenden. Detta skulle då betyda att skillnaden mellan grupperna inte ligger i styrkan av relationerna till vänner, utan istället vilken typ av vänner det handlar om, prosociala eller antisociala.
Oväntade resultat
Tre av de fyra frågeställningar som ställdes i studien kunde stödjas av resultatet. En av hypoteserna kunde dock inte stödjas och detta leder oss till ett oväntat resultat. Denna frågeställning handlade om relation till vänner och här påträffades ingen signifikant skillnad mellan de två grupperna, utan de båda grupperna anses ha generellt bra relationer till sina vänner. Utifrån tidigare studier hypnotiserades det i denna studie att faktorer som utfrysning skulle leda till högre antisocialt beteende och att dessa ungdomar då skulle ha sämre
relationer till vänner än ungdomar med lågt antisocialt beteende. Resultatet visade inte på någon sådan skillnad utan snarare en likhet mellan grupperna. Detta kan som tidigare diskuterats bero på bakomliggande faktorer som exempelvis vilken typ av vänner man har, antisociala eller prosociala. Det skulle kunna vara möjligt att gruppen med högt antisocialt beteende har vänner med avvikande beteende, som annan forskning pekar på är en riskfaktor för antisocialt beteende, men att de ändå har starka relationer till dessa vänner. En annan
