Motion och Depression

MOTION OCH DEPRESSION

FYSISK AKTIVITET OCH DESS EFFEKT PÅ

DEPRESSIONSTILLSTÅND – EN

LITTERATURSTUDIE

PONTUS HAGLUND

AGATON WESTLUND

MOTION OCH DEPRESSION

FYSISK AKTIVITET OCH DESS EFFEKT PÅ

DEPRESSIONSTILLSTÅND – EN

LITTERATURSTUDIE

PONTUS HAGLUND

AGATON WESTLUND

Haglund, P & Westlund, A. Motion och Depression. Fysisk aktivitet och dess effekt på depressionstillstånd – en litteraturstudie. Examensarbete i omvårdnad

15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle,

institutionen för vårdvetenskap, 2014.

Bakgrund: Depression förutspås bli den näst största sjukdomsbördan i världen år

2020. Idag återfinns psykoterapi och läkemedel som behandlingsmetoder mot depressioner. Utöver detta har studier visat på ett samband mellan minskade depressiva symtom och fysisk aktivitet. Metod: Material för granskning har sammanställts genom sökningar i artikeldatabaserna PubMed, CINAHL, PsycINFO och granskats enligt riktlinjer av Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU). Genom en manifest innehållsanalys har bärande meningar identifierats och lagt grunden för resultatet. Syfte: Att med en litteraturstudie undersöka vilken inverkan fysisk aktivitet har på depressionstillstånd, samt att undersöka vilka omvårdnads-åtgärder relaterat till fysiska aktiviteter den legitimerade sjuksköterskan kan rekommendera för att främja hälsan hos patienten. Resultat: Fysisk aktivitet ger minskade symtom samt förebygger insjuknande i depression. Mängden och intensiteten har ett positivt samband med minskade depressiva symtom.

Slutsats: Fysisk aktivitet ger en hälsovinst för patienter med depressiva symtom.

Mer forskning krävs för att uppnå en vetenskaplig trygghet i behandlingsformen.

Nyckelord: Behandling, Depression, Depressiva symtom, Fysisk aktivitet,

EXERCISE AND DEPRESSION

PHYSICAL ACTIVITY AND ITS EFFECT ON

DEPRESSION – A REVIEW

PONTUS HAGLUND

AGATON WESTLUND

Haglund, P & Westlund, A. Exercise and depression. Physical activity and its effect on depression – a review. Degree project in nursing, 15 Credit points. Malmö

University: Faculty of health and society, Department of Care Science, 2014.

Background: Depression is predicted to become the second largest disease

burden in the world in 2020. Present treatment options for depression include psychotherapy and pharmacotherapy. In addition, studies have linked increased physical activity with decreased depressive symptoms. Method: Material for review was compiled by searching the article databases PubMed , CINAHL , PsycINFO and reviewed in accordance to the guidelines provided by the Swedish Council on Health Technology Assessment (SBU). Meaningful sentences has been identified through a manifest content analysis and served as the foundation for the results. Aim: To, as a review, examine the impact of physical activity on depression and to examine how the. Results: Physical activity reduced symptoms and prevented the onset of depression. The amount and intensity has a positive correlation with decreased depressive symptoms. Conclusion: Physical activity provides a health benefit for patients with depressive symptoms. More research is needed to scientifically confirm the treatment form.

Keywords: Depression, Depressive symptoms, Nursing, Physical activity,

INNEHÅLL

BAKGRUND 1 Depression 1 Definition av depression 2 Incidens 2 Patofysiologi 3 Riskfaktorer 3 Behandlingsregimer 3 Farmakologisk behandling 3 Psykoterapeutisk behandling 4 Mätverktyg för depression 4 Fysisk aktivitet 4

Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling 5

Definition av fysisk aktivitet 5

Definition av god effekt 5

Sjuksköterskans förhållningssätt 5 Syfte 6 METOD 6 Urval 6 Avgränsningar 7 Sökningar 7 PsycINFO 7 CINAHL 8 PubMed 8 Analysmetod 9 RESULTAT 9

Fysisk aktivitet minskar symtom och risken för depression 10

Mängd, typ och intensitet av fysisk aktivitet påverkar utfallet 11

DISKUSSION 12

Metoddiskussion 12

Resultatdiskussion 13

Intensitet och frekvens 13

Alternativa förklaringar till resultatet 14

Fördelar med fysisk aktivitet 14

Konklusion 14

Slutsats 15

REFERENSER 16

BAKGRUND

Enligt World Health Organization (WHO, 2013) förutspås depression bli den näst största sjukdomsbördan i världen år 2020, detta från att år 2001 legat på en fjärde plats (Cabral et al, 2001; Donaghy, 2007). Då depression är en riskfaktor för flera av de folksjukdomar som återfinns i Sverige idag, bland annat hjärt- och

kärlsjukdomar, fetma och övervikt, är denna utveckling oroande (Rozanski, 2012).

Idag finns läkemedels- och behandlingsterapier för att både dämpa symtom och bota depressioner. Dock välkomnas inte alltid farmakologisk behandling hos patienten vilka vill pröva alternativa behandlingssätt i ökad utsträckning. Det finns således ett behov av att på ett icke-farmakologiskt sätt behandla

depressioner (Cooney et al, 2013). Effektiviteten av den farmakologiska behandlingen kan också diskuteras då endast 65-70% erhåller önskad effekt av behandlingen samt att merparten läkemedel har en latens på minst 6 veckor. Detta innebär att 30-35% inte svarar på behandlingen och är i fortsatt behov av andra behandlingsterapier för att tillfriskna (Marcolina, 2007).

Tidigare studier har visat på ett samband mellan minskade depressiva symtom och fysisk aktivitet. Eriksson & Gard (2011) skriver om att fysisk aktivitet har en positiv inverkan på patienter med mild till medelsvår depression i form av ökad livsglädje, men samtidigt finns också studier som påpekar att det saknas

trovärdighet i de studier som genomförts inom området. Ytterligare forskning samt undersökningar efterfrågas för att kunna påvisa ett eventuellt samband mellan fysisk aktivitet och depression då många av de genomförda studierna har haft bristande urvalsprocess, för liten population och motsägelsefulla metodval (Steffens, 2013)

De ovan omnämnda studierna riktar sig till stor del endast mot det strikt medicinska påvisandet av fysisk aktivitets inverkan på depression medan det i litteratur skrivs att gapet mellan kunskap och beteende är stort (Arborelius, 2001) Arborelius skriver också att den intervention som ofta förekommer på

vårdcentraler utgår ifrån att människor fattar rationella beslut utifrån kunskap när det kommer till den personliga hälsan, vilket visat sig vara ineffektivt. Utifrån studier med inriktning mot rökavänjning anser man få bättre effekt av ett

patientcentrerat förhållningssätt där patienten själv skall svara för beslutet att vilja sluta röka (a.a).

Enligt sjuksköterskans kompetensbeskrivning (Socialstyrelsen, 2005) omfattar yrkesansvaret att sjuksköterskan skall ”ha förmåga att självständigt utföra eller medverka i undersökningar och behandlingar samt utföra ordinationer” och ”identifiera och bedöma patientens resurser och förmåga till egenvård”.

Även hälso- och sjukvårdslagen kräver också att vårdpersonal skall verka för att förebygga ohälsa och sjukdom. I 2c § står att den som vänder sig till hälso-och sjukvård skall när det är lämpligt ges upplysningar om metoder för att förebygga sjukdom eller skada (Hälso- och sjukvårdslag, 1982:763)

Depression

Depression tillhör huvudgruppen förstämningssyndrom (affektiva syndrom) som innehåller diagnoser som påverkar en individs sinnesstämning. Det finns inom

tidsintervall varav de vanligaste tillstånden presenteras kortfattat i tabell 1 (Ottosson & Ottosson, 2007).

Definition av depression

Författarna till denna studie kommer att utgå ifrån de diagnostiska kriterierna (Frances, 1994) för depression som återfinns i Diagnostic and Statistical Manual

of Mental Disorders (DSM-IV) vilka är:

 Nedstämdhet eller avsaknad av intresse eller tillfredsställelse i dagliga aktiviteter i mer än två veckor

 Förändrad sinnesstämning

 Hämmat socialt-, yrkes- eller utbildningsliv

 Minst 5 av nedanstående 9 symtom förekommande större delen av dagen, så gott som dagligen:

1. Känna nedstämdhet eller irritabilitet större delen av dagen.

2. Minskat intresse eller tillfredställdhet av att genomföra aktiviteter. 3. Större viktförändring (+/- 5%) eller aptitförändringar.

4. Sömnstörning

5. Ökad eller minskad psykomotorisk aktivitet 6. Utmattad eller orkeslös

7. Känsla av meningslöshet eller skuld

8. Koncentrationssvårigheter eller beslutsångest 9. Suicidtankar eller suicidplaner

”Nedstämdhet eller avsaknad av intresse” eller ”tillfredsställelse”, måste vara

förekommande i sjukdomsbilden för att diagnosen depression skall kunna ställas då detta är ett av huvudkriterierna för diagnostisering (Frances, 1994).

Tabell 1. Affektiva sjukdomar och dess symtom

Egentlig depression/Depressiv episod Karaktäriseras av nedstämdhet med ett eller flera tillägg relaterande till den nedsatta sinnesstämningen (Se tidigare nämnda kriterier) Dystemi Kronisk nedstämdhet som varar i >2

år.

Melankoli Stark framtoning av apati och

anhedoni; Oförmåga att ens för stunden känna glädje.

Amningsdepression Relaterar till de, efter en förlossning, sjunkande hormonnivåerna varvid depressioner kan utlösas.

Årstidsbundna depressioner (SAD) Depressiva symtom utlösta av tids- och/eller ljus variationer under årstiderna.

(Tabell baserad på Wasserman D, 2003 samt Ottosson & Ottosson, 2007)

Incidens

Depression är idag en folksjukdom i Sverige (Socialstyrelsen, 2013) och enligt Läkemedelsverket (2013) lider 5 % av Sveriges befolkning av depression. Studier har också visat att minst 25 % av alla kvinnor och 15 % av alla män någon gång under sin livstid kommer att drabbas av en depression som kräver professionell behandling av sjukvården (a.a). Globalt sett lider 350 miljoner människor av depression (WHO, 2013)

prevention av psykisk ohälsa, var det under åren 2012 i genomsnitt ca 1507

personer som tog sitt eget liv (Karolinska Institutet, 2013). Detta kan jämföras med att det under samma år dog 296 personer i trafikrelaterade olyckor

(Trafikverket, 2013). Detta innebär således att nästan fem gånger fler avlider av suicid än vad som omkommer i trafiken. Vid fullbordade suicider har en stor del av de avlidna en psykiatrisk grunddiagnos och av dessa diagnoser ligger

depression högst upp på listan (Ottosson & Ottosson, 2007; Eriksson & Gard, 2011b).

Patofysiologi

Den bakomliggande orsaken till depression är inte helt vetenskapligt kartlagd, men en populär hypotes är att depressioner uppkommer pga. av en obalans i nervsystemet tillföljd av brist på serotonin. Denna brist leder i sin tur till att det även uppstår en brist på noradrenalin och dopamin vilket tillsammans med serotoninbristen utgör den biokemiska grunden till depressionens utveckling (Eriksson & Gard, 2011). Man vet också att serotonin påverkar flera viktiga kroppsliga funktioner som sömn, temperaturkontroll, intaget av föda och impulskontroll. Vid en brist på serotonin kan dessa kroppsliga system påverkas och leda till flera psykiska symtom. Dock är en låg serotoninhalt inte ett entydigt

tecken på depression utan anses vara en markör för en ökad benägenhet att utveckla en depression (Wasserman, 2003).

Utöver denna biokemiska förklaringsmodell finns också teorier om att

psykologiska och ärftliga faktorer bidrar till uppkomsten av depressioner. Även om dessa faktorer helt kan frånvara vid insjuknandet är det viktigt att observera dess potentiella inverkan på sjukdomsutvecklingen (Ottosson & Ottosson, 2007). En depression kan också föregås och utlösas av yttre stressorer så som en nära anhörigs bortgång eller en förlust av stort värde (Paolucci & Paulucci, 2007).

Riskfaktorer

Sociala faktorer som medför en ökad risk att utveckla depression är enligt

Paolucci & Paolucci (2007). Exempel på dessa är tidigare depressioner, hereditet, tidigare suicidtankar eller försök, av kvinnligt kön, postpartum eller

perimenopausal period, allvarlig medicinsk sjukdom, brist på socialt stöd, hög familje-, jobb-, ekonomiskt eller relationsrelaterad stress samt tidigare eller aktuellt alkohol- eller drogmissbruk.

Behandlingsregimer

Huvudsakligen ses två vedertagna former av behandling av depressionstillstånd. Dessa är behandling med farmakologisk behandling samt psykoterapeutisk

behandling.

Farmakologisk behandling

En del teorier utgår ifrån att depressioner uppstår vid en brist eller en obalans mellan transmittorsubstanserna noradrenalin, serotonin och dopamin som har egenskaper som starkt påverkar vår sinnesstämning. Genom att behandla patienten med läkemedel kan balansen, eller bristen, normaliseras varpå depressionen ger vika (Wasserman, 2003; Eriksson & Gard, 2011).

Den vanligaste förstahandsbehandlingen idag är behandling med selektiva

serotoninåterupptagshämmare (SSRI), som trappas in för att nå en terapeutisk och önskvärd effekt efter ca 6 veckor. Till en början kan en försämring i depressionens

allvarlighetsgrad ses vid nyinsättning av läkemedlet varvid en ökad risk för suicid föreligger varför utökad kontakt med behandlare är att föredra (Wasserman, 2003). Utöver den ökade suicidrisken medför behandling med SSRI-preparat generella biverkningar som sömnstörningar, viktnedgång, minskad aptit, illamående samt minskad sexlust (FASS, 2013).

Psykoterapeutisk behandling

Det finns flertalet behandlingsformer av psykoterapi som kan avhjälpa eller minska depressiva symtom vid lindriga och medelsvåra depressionstillstånd (Ottosson & Ottosson, 2007). Tabell 2 visar exempel på ett antal av dessa terapier och dess övergripande mål. Samtalsterapi i kombination med farmakologisk behandling har visat på att ca 80-85 % av de behandlade patienterna blir symtomfria efter 6 månader (Wasserman, 2003).

Tabell 2. Olika former av psykoterapi

Kognitiv beteendeterapi Syftar till att patienten skall ifrågasätta sina negativa egenuppfattningar och på så sätt finna nya tankemönster Interpersonell psykoterapi Syftar till att behandla effekter av störda relationer som t.ex.

förluster, familje- och relationskonflikter, svåra förändringar. Målet är att patienten skall få stöd att hantera dessa svårigheter Insiktsterapi Kräver en hjälpsökande eller en till stor del färdigbehandlad

patient för att göra nytta. Syftar till att ge patienten redskap att hantera framtida eventuella kriser.

(Ottosson & Ottosson, 2007).

Mätverktyg för depression

Inom psykiatrin finns flera olika skattningsskalor som används för att fastställa graden av depression. I Tabell 3 presenteras ett urval som kommer att omnämnas i studien (Medscape, 2012).

Tabell 3. Olika former av psykoterapi

HDRS Hamilton Depression Rating Scale är ett frågeformulär bestående av 21 olika frågeställningar där de första 17 frågorna är till för att diagnostisera och bekräfta en depression, medan frågorna 18-21 syftar till att bestämma omfattningen av depressionen BDI Beck depression inventory består av 21 frågor som ifylles av patienten själv. De olika

poängen man får avgör vilken grad av depression som föreligger

GDS Geriatric Depression Scale är särskilt framtagen för den äldre populationen och består numera av 5 stycken ja eller nej frågor för att underlätta för patienten. Skalan bestod till en början av 30 frågor.

(Medscape, 2012).

Fysisk aktivitet

Genom teknisk evolution och smarta bekvämlighetsanordningar har vi, i takt med utvecklingen, minskat kravet på vår fysiska förmåga. Dock kvarstår det

fysiologiska behovet för människan för att upprätthålla vårt välbefinnande samt en god hälsa (Elinder & Faskunger, 2006).

Att under en längre period avstå från fysisk aktivitet innebär en nedbrytning av den fysiska kapaciteten i form av bland annat mindre muskelvävnad och minskad syreupptagningsförmåga. Detta tar sig uttryck i en försämrad styrka, minskad kondition och sämre koordination samt ger genom en passiv livsstil, upphov till en rad olika riskfaktorer för bl.a. hjärt-kärlsjukdomar, cancer, övervikt och högt blodtryck (a.a)

Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling

Fysisk aktivitet på recept (FaR®) är ett begrepp som innebär att hälso-och

sjukvårdspersonal kan, på liknande sätt som läkemedel, förskriva fysisk aktivitet till patienter i behov av detta. Receptet medför att patienten blir förskriven gruppaktivitet eller individuell träning utefter patientens behov. Blir patienten förskriven gruppaktivitet erbjuds också hjälp att hitta en lämplig grupp (Ståhle, 2008). Exempel på föreskrivna aktiviteter är enligt Vårdguiden (2013) en promenad, stavgång, simning, vattengymnastik, styrketräning eller

trädgårdsarbete. På receptet angivs också i vilken intensitet och tidsmässig omfattning aktiviteten bör utföras (a.a).

Den största skillnaden mellan läkemedelsrecept och FaR®, är att FaR® kan förskrivas av all legitimerad personal. Detta medan läkemedelsrecept endast kan skrivas ut av behörig legitimerad personal så som läkare och sjuksköterskor med särskild förskrivningsrätt (Ståhle, 2008).

Definition av fysisk aktivitet

Då fysisk aktivitet omfattar all typ av kroppsrörelse har vi valt att i denna studie likställa begreppet fysisk aktivitet med folkhälsomyndighetens definition av

hälsofrämjande regelbunden fysisk aktivitet; ”Med regelbunden fysisk aktivitet

enligt rekommendationen menas en aktivitet som utförs dagligen i 30 minuter om den är av måttlig intensitet, alternativt minst tre gånger per vecka om den är högintensiv. Rekommendationen för barn är 60 minuter fysisk aktivitet varje dag och bör omfatta både måttlig och hård aktivitet” (Folkhälsomyndigheten, 2014). Begreppen träning, motion och fysisk ansträngning är synonymt med fysisk aktivitet i denna studie. Ordvalet kan komma att skifta flytande, men innebär i samtliga fall, där annat ej uttrycks, någon form av kroppslig aktivitet som avser att förbättra den personliga hälsan.

Definition av god effekt

En god effekt avses i denna studie vara minskad medicinering, upplevelsen av ökad livskvalitet, minskad trötthet, högre sysselsättningsgrad och minskade symtom.

Sjuksköterskans förhållningssätt

Utifrån den teoretiska grund som framtagits av omvårdnadsfilosofen Dorothea Orem, där människan anses inneha en egenvårdande inställning, framgår att människan har en förmåga att hjälpa sig själv till hälsa (Gustin & Lindwall, 2012). Omvårdnadsbehov uppstår när resurskraven för egenvård överskrider individens kapacitet som möjliggör egenvård; när förmågan inte räcker till för att

upprätthålla hälsa (a.a)

Det diskuteras också att behovet av kunskap spelar en betydande roll. Det räcker inte med kunskapen om att fysisk träning är bra, utan det krävs mer specifika kunskaper om vilken typ av träning som är lämplig, i vilken mängd och hur den bör utföras. Dessutom måste patienten ha motivation och kapacitet till, att utföra dessa nödvändiga egenvårdsåtgärder. Det är här som sjukvårdspersonal finner sin roll i att stödja och vägleda patienten till en att återfå sin förmåga att själv utföra denna egenvård (Gustin & Lindwall, 2012)

Orems modell består utav tre huvudsakliga system som definierar behovet av omvårdnad. Ett fullständigt kompenserande system innebär att patienten har en status som kräver att någon annan är behjälplig för att kompensera denna brist i egenvård. Ett delvist kompenserande system innebär att patienten har en status som denne till stor del klarar av, men behöver hjälp i ett fåtal situationer för att kompensera egenvårdsbristen. Ett stödjande/undervisande system innebär att patienten har den fysiska förmågan att genomföra egenvårdande aktiviteter men behöver stöd av sjuksköterskan för att utveckla denna förmåga (Gustin & Lindwall, 2012)

Vi bör således se på sjuksköterskan, utifrån dennes yrkesområde, som en

stödjande resurs som arbetar utifrån förhållningsättet att förmå patienten att återfå sin kapacitet att själv tillgodose sitt omvårdnadsbehov i så hög utsträckning som möjligt. Vi ämnar att genom denna litteraturstudie utröna om det i dagsläget återfinns material som motiverar att fysisk aktivitet mer frekvent skall kunna beaktas inom vård av patienter med depressionsproblematik samt vilka

omvårdnadsåtgärder legitimerade sjuksköterskor kan rekommendera för att lindra och/eller behandla depressionstillstånd.

SYFTE

Syftet med föreliggande studie är att genom en granskning av vetenskapliga artiklar, undersöka vilken inverkan fysisk aktivitet har på depressionstillstånd, samt att undersöka vilka omvårdnadsåtgärder relaterat till fysiska aktiviteter den legitimerade sjuksköterskan kan rekommendera med avsikten att främja hälsan hos patienter med depressionstillstånd.

METOD

Studien är en litteraturstudie där metoden följt riktlinjerna för litteraturgranskning enligt SBU:s utvärdering av metoder i hälso- och sjukvården – en handbok (SBU, 2013).

Urval

Material för granskning har sammanställts genom sökningar i artikeldatabaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO. Urvalet av artikeldatabaser baserades på dess huvudsakliga inriktning vilket motsvarade en eller flera av studiens

huvud-områden; omvårdnad, psykiatri, medicinsk vetenskap samt träningslära (Forsberg & Wengström, 2008).

Båda författarna har tillsammans genomfört flera sökningar, ur vilka titlar som relaterat till och/eller innehållit orden depression, fysisk aktivitet och/eller träning valts ut. Artiklarnas abstrakt har därefter granskats och beroende på om innehållet anknutit till sökorden eller till studiens huvudområden (depression eller fysisk aktivitet) gått vidare till djupare granskning. Denna djupare granskning innebar att artiklarna lästs individuellt i sin helhet. De individuella tolkningarna av artiklarnas innehåll har därefter jämförts mot varandra och kontrollerats gentemot syftet av litteraturstudien varefter gemensamt beslut tagits om artikeln skall

Kvalitetsgranskning har utförts av författarna var för sig, med stöd av granskningsmall från Statens beredning för medicinsk utvärderings (SBU) metodbok (SBU, 2013) omarbetad av Sahlgrenska Universitetssjukhuset (2013). Resultatet från av denna granskning finns återgivet i artikelöversikten (se bilaga 3). Artiklar med, av författarna, likvärdig bedömning har inte granskats vidare medan artiklar med olika bedömning diskuterats för att gemensamt göra en bedömning av materialets kvalitet.

Avgränsningar

I en studie från 2004 gjord vid Malmö Högskola (Metz & Wannstam, 2004), granskas artiklar inom samma område varför vi valt att granska artiklar som tillkommit efter denna studies publikationsdatum. Med denna avgränsning avser vi öka vår egen studies värde genom att behandla nytillkommet material. Vi har därför valt att begränsa oss till artiklar som högst är 10 år gamla (d.v.s.

publicerade tidigast 2004) för att komplettera tidigare gjord forskning inom området.

Individer under 18 år har i denna studie klassificerats som barn vilket faller utanför författarparets kompetens- samt examensområde varför dessa har exkluderats.

Sökningar

Nedan redovisas sökningarna för respektive databas. Det totala antalet vetenskapliga artiklar i denna studie uppgår till 13 stycken.

PsycINFO

Utifrån ovanstående sökningar där MeSH termer (Karolinska Institutet

Universitetsbiblioteket, 1998) använts återanvändes vissa termer som visat sig vara representativa för det material som efterfrågas. Termerna Depression,

Exercise och Physical Activity användes i sökningen med kriteriet att de skulle

återfinnas i artikeltiteln då detta visat sig vara en bra sökstrategi för det önskade materialet (se tabell 4).

Tabell 4 Sökningar i PsycINFO (2013-11-27) Sökord Sökalternativ Antal

Träffar Granskade abstract Artikeltitel ti("physical activity") AND ti("Depression") Scholary Journals,  Adulthood (18 years & older), 2004-2014

85 47  Physical activity and depression in young adults

 The reciprocal relationship

between physical activity and depression in older european adults: a prospective cross-lagged panel design using share data ti("exercise") AND ti("Depression")  Scholarly Journals,  Adulthood (18 years & older),

 2004-2014

53 44  Treatment of minor depression in older adults: a pilot study comparing sertraline and exercise

CINAHL

Sökningen har genomförts som en systematisk blocksökning. Först konstruerades två olika block utifrån studiens huvudämnen; depression och fysisk aktivitet. Därefter identifierades Mesh-termer överensstämmande med de olika blocken, där varje enskild term har använts var för sig för att slutligen kombineras för att bilda ett sökblock. De båda slutliga sökblocken samkördes därefter vilket generade ett precist urval av material som korrelerade med syftet (se tabell 5-7).

Tabell 5. Blocksökning – Depression (2013-11-27)

Sök nr Sökord Antal träffar

#1 Depression 122620

#2 Depressive Disorder 8 936

#3 Depressive Disorder, Major 4 556

#4 Affective Symptoms 2 283

#5 Mood Disorders 5 997

#6 Mental Health 151 990

#7 Mental Disorder 62 169

#8 #1 OR #2 OR #3 OR #4 OR #5 OR #6 OR #7 250 988

Tabell 6. Blocksökning – Fysisk aktivitet (2013-11-27)

Sök nr Sökord Antal träffar

#9 Exercise 158 460

#10 Exercise Therapy 7 176

#11 Physical Education And Training 7 391

#12 Locomotion 2 911

#13 #9 OR #10 OR #11 OR #12 163 421

Tabell 7. Blocksökning – Depression samt Fysisk aktivitet (2013-11-27)

Sök nr Sökord Antal träffar

#14 #8 AND #13 33 713

#15 #8 AND #13 (TITLE) 208

#16 #15 (TITLE) NOT Postpartum (TITLE) 204

#17 #16 NOT CANCER (TITLE) 189

#18 #17 Publish date 2004-, Fulltext Available 64

Tabell 8. Resultat sökningar i CINAHL (2013-11-27) Sökord Sökalternativ Antal

Träffar Granskade abstract Artikeltitel Systematisk blocksökning Se tabell 5-7. 2004-, Fulltext

available 64 41  An examination of serotonin and psychological variables in the relationship between exercise and mental health

 Regular exercise, anxiety,

depression and personality: a population-based study.  An effective exercise-based

intervention for improving mental health and quality of live

measures: a randomized controlled trial.

PubMed

Sökningarna har genomförts med MeSH termer för att bredda sökområdet. Ett försök till att göra en systematisk blocksökning liknande den som genomfördes i CINAHL men denna sökning genererade ett mycket stort

sökresultat där flertalet artiklar inte relaterade till vårt syfte varvid denna sökning exkluderades. Sökningarna presenteras i tabell 9.

Tabell 9. Sökningar i PubMed (2013-11-30)

Sökord Sökalternativ Antal

Träffar Granskade abstract Artikeltitel ((physical activity[Title]) OR exercise[Title]) AND depression[Title] Clinical trial, 2004- , Humans, English

56 28  DEMO-II Trial. Aerobic Exercise versus Stretching Exercise in Patients with Major Depression—A Randomized Clinical Trial

 Acute exercise attenuates

negative affect following repeated sad mood inductions in persons who have recovered from depression

 Exercise and severe depression preliminary results of an add-on study

 Moderate exercise improves

depression parameters in treatment-resistant patients with major depressive disorder

 Exercise and pharmaco-therapy in patients with major depression: one-year follow-up of the SMILE study

 Antidepressant Effects

Associated With Different Exercise Conditions in Participants With

Depression: A Pilot Study.  Exercise treatment for

depression: efficacy and dose response.

Analysmetod

Varje enskild artikel har lästs igenom flera gånger för att bättre förstå innehållet. Därefter har meningsbärande enheter som överensstämt med studiens syfte lyfts ut och placerats i ett separat dokument. Dessa enheter har tillförts nummer som avspeglar källan där texten hämtats så att identifiering skulle vara möjlig. Efter att samtliga artiklars meningsbärande enheter identifierats, kondenserades textsegmenten vilket i praktiken innebar att text som ej tillförde mening i enheten togs bort. Det material som återstod omskrevs för att bilda en kod som sedan grupperades tillsammans för att bilda ett tema (Graneheim & Lundman, 2003).

RESULTAT

Genom en manifest innehållsanlys av det insamlade materialet (se bilaga1) har nedanstående två huvudteman framkommit:

 Fysisk aktivitet minskar symtom och risken för depression  Mängd, typ och intensitet påverkar utfallet av fysisk aktivitet

Under de kommande styckena kommer dessa två teman att presenteras och det material som legat till grund för tematiseringen kommer att beskrivas.

Fysisk aktivitet minskar symtom och risken för depression

I en studie där man granskat data från databasen SHARE1 har man kunnat utläsa att i de delar av populationen där fysisk aktivitet förekommer i högre grad

uppvisas i mindre utsträckning depressiva symtom och diagnoser i jämförelse med de som ej utför någon form av fysisk aktivitet (Lindwall et al, 2011).

På liknande sätt drar också De Moor et al (2006) slutsatsen att prevalensen av depression minskar i förhållande till den fysiska aktivitetsnivån hos individer. Skillnaden mellan grupperna beskrivs som moderat men konsekvent genom de olika köns- och åldersgrupperna (a.a).

Vidare befästs denna teori om att fysisk aktivitet lindrar depressiva symtom av Schuch et al. (2011) som genom att lägga till fysisk aktivitet till den

konventionella farmakologiska behandlingen, kunde påvisa att den grupp som fått den kombinerade behandlingen uppvisade mindre depressiva symtom än

kontrollgruppen. Interventionen innebar att deltagarna skulle uppnå en

träningsintensitet motsvarande 16kcal/kg/vecka fördelat på 3 träningstillfällen per vecka genom att använda ett löpband (Schuch et al, 2011).

Genom en jämförelse av en grupp, tilldelade ett 24 veckors träningsprogram med styrke- och konditionsträning som intervention, och dess kontrollgrupp, utan någon intervention, framkom ett resultat som påvisade att den fysiska aktiviteten gav minskade depressiva symtom i interventionsgruppen (Atlantis et al, 2004). I samma studie framgår det att fysisk aktivitet som intervention även ger positiva effekter på andra faktorer som ökat välbefinnande, en ökad livskvalitet samt minskad somatisk smärta (a.a).

Detta resultat stöds av Brenes et al (2007) där två grupper; farmakologisk intervention samt fysisk intervention, jämfördes. Studiens resultat framhäver att fysisk aktivitet som ensam intervention kunde likställas den farmakologiska behandlingen genom att jämföra resultatet från flertalet olika skattningsskalor för depression (HRDS-17, GDS-15, SF-36), pre- och post-intervention (Brenes et al, 2007). Även Mota-Pereira et al (2011) visar i sin studie att fysisk aktivitet medför en positiv utveckling i psykiskt välmående och den fysiska kapaciteten.

Mata et al (2013) prövar i sin studie hypotesen att personer med utläkt depression som utför fysisk aktivitet motverkar att de blir ökat känsliga för negativ stimuli. Det framgår i studien att fysisk aktivitet verkar dämpande gentemot de negativa tankar som vanligtvis följer negativ stimuli hos patientgruppen. Resultatet som avspeglades i studien var att deltagare som tidigare insjuknat i, och sedan

tillfrisknat från egentlig depression påverkades i större utsträckning av de negativa stimuli som administrerades i studien, än de individer som aldrig haft depression. Denna skillnad kunde med hjälp av fysisk aktivitet påverkas så att patienter som tillfrisknat från depression inte påverkades i större utsträckning än patienter utan tidigare depressionsproblematik (Mata et al, 2012).

1

SHARE är en europeisk samlingsdatabas som omfattar psykisk hälsa, ekonomisk status och familjeförhållanden mm. http://www.share-project.org/

Mängd, typ och intensitet av fysisk aktivitet påverkar utfallet

I Legrand & Heuze (2007) studerades aktivt tre grupper med olika intensitetsnivå av fysisk aktivitet: lågfrekvent, högfrekvent och högfrekvent med gruppbaserad intervention. Gruppen lågfrekvent fysisk aktivitet används i studien som

kontrollgrupp. Båda de högfrekventa interventionsgrupperna visar på ett liknande resultat, tydande på minskade depressiva symtom, vilket i studien motsäger hypotesen att den högfrekventa fysiska aktivitetsgruppen med gruppintervention, skulle ge kraftigare effekt. Det är således ingen skillnad på den högfrekventa interventionen och den kombinerade interventionen i relation till minskning av de depressiva symtomen. Interventionerna tyder dock på ett positivt samband

relaterat till minskade depressiva symtom (a.a).

Vid ovanstående studiens slut framkommer statistik beskrivande att av de 16 patienter som deltagit i grupperna med hög frekvens, uppfyller 13 individer ej längre kriterierna för diagnosen depression (Legrand & Heuze, 2007).

Vilken typ av intervention som ger bäst effekt på depressiva symtom behandlas övergripande av Wipfli et al (2011) vilka undersöker utfallet av stretching respektive cykling som intervention. I denna studie, samt Krogh et al (2012), framgår det att cykling som intervention ger en signifikant bättre symtom-lindrande effekt än stretching (Wipfli et al, 2011; Krogh et al, 2012).

Ytterligare finns även biokemiska belägg för cyklingens positiva effekt genom en procentuellt minskad serotoninnivå i blodet2 efter interventionen (Wipfli et al, 2011).

Mota-Pereira et al (2011) beskriver i relation till ovanstående att fysisk aktivitet som intervention lindrar depressiva symtom samt medför en positiv utveckling av den fysiska funktionen, konstaterat genom fyra olika skattningsskalor (HRDS-17, BDI, GAF samt CGI-Severity).

McKercher et al (2009) beskriver i sin studie att i takt med att intensiteten och frekvensen ökar, minskar de depressiva symtomen. De påvisar också att även lågintensiv träning, i studien definierat som mindre än 1,25h/vecka, en symtomlindrande effekt hos kvinnor. Detta påstående kunde dock ej uppnå signifikans hos den manliga populationen. I samma studie konstateras det också att arbetsplatser som medför en hög fysisk arbetsbelastning (>10 timmar/veckan), har en dubbelt så hög prevalens för depression jämfört med stillasittande arbete (McKercher et al, 2009).

Dunn et al (2005) hävdar dock att skillnaden mellan ett 3 dagar/veckan och ett 5 dagar/veckan schema med samma totala ackumulerad träningsmängd, inte har någon inbördes signifikant skillnad. Däremot har den totala energiförbrukningen betydelse för den symtomlindrande effekten (Dunn et al, 2005).

DISKUSSION

I nedanstående avsnitt förs en diskussion angående arbetsmetod samt det resultat som framkommit genom studien.

Metoddiskussion

Sökningarna som genomförts för att samla in arbetsmaterial genomfördes initialt utan begränsningar efter materialtyp samt med MeSH termer. Dessa sökningar genererade således ett omfattande sökresultat med majoriteten av artiklarna i review-format och en inriktning, som visserligen låg inom ramen för psykologi och affektiva sjukdomar men utanför föreliggande studies fokusområde.

Dessa sökningar var dock till hjälp för att utforma vidare sökningar i avseende på vilka specifika termer som användes frekvent i titlarna på artiklarna. De mest förekommande var ”Physical Activity”, ”Exercise” och ”Depression” varför dessa valdes som söktermer i databaserna PubMed samt PsycINFO. Blocksökningen i CINAHL genomfördes med arbetets huvudområden som sökord; ”Physical activity” och ”Depression”.

Begränsningarna gällande publiceringsår som applicerats vid sökningarna har syftat till att enbart granska material som tillkommit efter, en vid Malmö Högskola tidigare genomförd studie av Metz & Wannstam (2004), för att

framdriva forskningen inom detta område. Metz & Wannstam (2004) behandlar i sin studie ämnet depression och motion på ett liknande sätt som föreliggande studie varför författarna har, för att undvika att oavsiktligt influeras av denna studie, valt att enbart läsa dess abstrakt och ej den fullständiga studien.

Vi finner genom sökningarna att många av de review-artiklar som skrivits inom området, behandlar i huvudsak ett fåtal stora studier som Cooney et al (2009) samt Blumenthal et al (1999). Det föreligger således ett behov av nya omfattande studier undersöker, på ett vetenskapligt korrekt sätt, relationen mellan fysisk aktivitet och depressionstillstånd.

Gällande den manifesta innehållsanalys som resultatet i denna studie byggts kring, är det tydligt belyst av Graneheim & Lundman (2003), att denna metod som primärt inriktar sig mot studier med kvalitativ ansats, även med fördel kan appliceras på studier med en kvantitativ ansats. Då forskningsvärlden generellt sett skiljer på metoder för att uppnå trovärdighet mellan kvalitativa och

kvantitativa studier, belyser de även att metoderna är i stort sett de samma för de båda ansatserna, men beskrivs på olika sätt (a.a).

Metoden har använts som ett instrument i ett försök att skapa struktur och ordning i det material som framkommit då detta generellt sett dragit snarlika slutsatser gällande fysisk aktivitets påverkan på depression. Det föreföll därför logiskt att djupare analysera vilka underliggande meningar som kunde påvisas i artiklarna. I en av de artiklar som använts i resultatet (De Moor et al, 2006) förekommer åldersgrupper som ej kunnat inkluderas i denna studie relaterat till den

åldersbegränsning på <18 år vi valt då det, som tidigare sagt, faller utanför vårt kompetens- och examensområde. Genom studiens statistiska uppbyggnad har vi dock kunnat utläsa resultat som fallit inom ramarna för föreliggande studie. Detta

resultat påvisade att fysisk aktivitet, oberoende av de yngre åldersgrupperna, hade visat sig positivt i relation till depressiva symtom.

Föreliggande studie behandlar enbart 13 granskade vetenskapliga artiklar vilket innebär att studiens omfattning och generaliserbarhet kan ifrågasättas. Det övervägande positiva sambandet av fysisk aktivitet vid depressionstillstånd kan vara föremål för vidare granskning då artiklar som motbevisar eller argumenterar motsatsen, oavsiktligt kan ha exkluderats via någon av de sökmetoder som använts.

Resultatdiskussion

Huvudsakligen påvisade det insamlade och granskade materialet ett positivt samband mellan motion och depression samt att den viktigaste variabeln för att motion skall ge någon effekt på symtomen är att intensiteten är tillräckligt hög och till viss mån frekvensen.

Intensitet och frekvens

I vår studie finner vi att skillnaden mellan 3 dagar i veckan och 5 dagar i veckan program, ger lika resultat (Dunn et al, 2005). Dock är den gemensamma nämnaren i Dunn et al s studie att den totala kaloriförbrukningen per vecka är densamma. Således ter det sig som att frekvensen endast syftar till att fördela ”förbränningen” till ett hanterbart antal träningstillfällen.

Dunn et al visar i sin studie att energiförbrukningen vid den fysiska aktiviteten är av stor betydelse för vilken effekt som uppnås. En lågintensiv träning ger visar ingen signifikant skillnad gentemot kontrollgruppen (Dunn et al, 2005). Det är därför av stor vikt att träningen som genomförs är av tillräcklig intensitet för att någon terapeutisk effekt skall uppnås.

McKercher et al (2009) beskriver att lågintensiv träning har en symtomlindrande effekt hos kvinnor, ett resultat vilket hos den manliga populationen inte uppnådde ett signifikant värde. Konfidensintervallet för den symtomlindrande effekten hos kvinnor ligger dessutom på 0,31–0,98 (CI 95%); således mycket nära att generera ett icke signifikant värde. I samma studie påvisas även att en högintensiv fysisk intervention ger en bättre symtomlindrande effekt än den lågintensiva fysiska interventionen vilket stärker påståendet om att intensiteten är viktig att beakta om man ämnar använda fysisk aktivitet som behandling vid depression.

Vidare påpekar McKercher et al (2009), att omständigheterna i vilken den fysiska aktiviteten utförs, har stor inverkan på dess effekt. I studien framkommer att arbetsrelaterad fysisk aktivitet gav en dubblerad prevalens av depression vilket påvisar att fysisk aktivitet i depressionsbehandlande syfte bör vara på frivillig basis. Detta resultat kan intressera sjuksköterskan i sin profession, då det framgår att det är av yttersta vikt att patienten är villig att genomföra interventionen (a.a). I övrigt ansåg författarna till föreliggande studie att det ej var relevant att vidare analysera generaliserbarheten med källmaterialets ursprung. Fysisk aktivitet torde ha samma effekt på människokroppen oavsett födelseort och eventuella kulturella skillnader.

Alternativa förklaringar till resultatet

Arbetsmaterialet till denna studie är dock genomgående tydligt i att det finns evidens för att fysisk aktivitet stimulerar det psykiska välmåendet. Anledningen till detta kan vara flera. Schuch et al (2011) beskriver fysisk aktivitet som tilläggsbehandling som positiv. Det som dock kan debatteras, vilka de själva också påpekar, är att patientgruppen redan är under behandling och deras resultat kan därmed relateras till den interpersonella behandlingsresponsen.

Tidigare forskning har, precis som ovanstående artikel, kritiserats för att på ett vetenskapligt sätt inte kunna påvisa att det faktiskt är den fysiska aktiviteten som ger den positiva effekten på depressiva symtom. Där framhävs att det inte går att utesluta att de positiva effekterna kan ha uppnåtts av att patienterna deltar i ett experiment och därmed känner sig uppmärksammade eftersom även kontroll-grupperna ej varit helt obehandlade (Blumenthal et al 2007). Om den fysiska aktiviteten genomförs i grupp kan det vara den ökade sociala samhörigheten mellan deltagarna som inverkar positivt på symtomen (Legrand et al, 2007). Med detta i åtanke formas en hypotes om att det inte är den fysiska aktiviteten i sig som motverkar depression, utan en faktor som legat utanför det primära området för dessa studier. (Cripps F, 2008; Wipfli et al 2011). Vårt resultat inkluderar dock artiklar som inte enbart visat på en liknande effekt gentemot andra behandlings-metoder, utan även att den fysiska aktiviteten ger en bättre effekt än obehandlad kontrollgrupp eller träning med lägre intensitet, t.ex. stretching (Dunn et al 2005; Krogh et al 2012). Det inkluderas även studier där den fysiska aktiviteten har genomförts enskilt där effekten också kunnat påvisas (Dunn et al 2005; Schuch et al 2011). Detta stärker tesen om att det faktiskt är den fysiska aktiviteten i sig som ger den effekt som uppnåtts i de olika studierna och inte de kringliggande faktorerna.

Fördelar med fysisk aktivitet

Brenes et al (2007) framhäver i sin studie att fysisk aktivitet ger en lika god effekt på depressionssymtomen som den farmakologiska behandlingen. Om detta

resultat kan fastställas med hjälp av vidare forskning skulle det innebära att fysisk aktivitet är att föredra som första behandlingsalternativ då detta medför en rad andra positiva hälsoeffekter såsom minskad risk för hjärt- kärlsjukdomar, cancer och övervikt m.m. (Elinder & Faskunger, 2006). Vid övervägande av behandling med fysisk aktivitet och farmaka, bör hänsyn tas till att den farmakologiska behandlingen medför risk för omfattande biverkningar medan fysisk aktivitet genererar ett skydd mot flera folksjukdomar samt har betydligt lägre risk för biverkningar (a.a). Det sistnämnda tillåter en tanke om den potential som finns genom verktyget FaR®, då dess positiva inverkan hos individen har fler fördelar kontra den rådande behandlingsnormen (Elinder & Faskunger, 2006).

Konklusion

Det har i studien inte framkommit tillräckligt entydigt resultat för vilka specifika interventioner som sjuksköterskan kan implementera i vården av patienter med depressionstillstånd. Det åligger därför sjuksköterskan att genom en

patientfokuserad omvårdnad utreda vilka interventioner som kan passa patienten i dennes situation, med betoning på intensitetsnivån. Därför kan man med fördel involvera patienten i omvårdnadsarbetet så att denne känner sid delaktig i den planerade behandlingen och på så sätt även bibehåller sin motivation till förändring (Sellgren, 2009). Sett till Orems omvårdnadsteori bör man som

sjuksköterska verka för att undervisa patienten så att denne får en förståelse för vilka effekter den fysiska aktiviteten kan ha på den egna hälsan. Detta skulle, utifrån teorin, innebära att patienten har verktygen för att lyckas (Gustin & Lindwall, 2012). Med detta sagt är det dock inte säkert att motivationen till förändring infinner sig samtidigt.

Slutsats

Med bakgrund i ovanstående resultat kan vi dra slutsatsen att fysisk aktivitet ger en hälsovinst för patienter med depressiva symtom. På vilket sätt detta uppnås saknar vetenskapen bevis för i nuläget, men det finns en tydlig trend att fysisk aktivitet kan nyttjas för att dämpa och till stor del behandla olika grader av depressionstillstånd.

Sjuksköterskor bör således vid förskrivning av FaR®, ta hänsyn till de etablerade riktlinjer som fastställts av FHI och i den mån det är möjligt följa dessa. Även patientens inställning till interventionen bör också beaktas i arbetet med fysisk aktivitet och arbete med livsstilsförändringar.

Det material som framkommit i studien ger inte en tillräckligt klar bild av vilka interventioner som bör rekommenderas, men ger en fingervisning om att pulshöjande träning på t.ex. cykel eller gångband har en god effekt. Detta bör utgöra grund för vidare forskning inom området.

REFERENSER

Arbetsmiljöverket (2013) Hälsorisker och andra problem till följd av långvarig

inaktivitet

>http://www.av.se/teman/datorarbete/risker/stillasittande/halsorisker.aspx<

(2013-09-26)

Arborelius E, (2001) Att prata med patienten om levnadsvanor. I; Klang Söderquist B, (red.) Patientundervisning (2005). Lund, Studentlitteratur AB Atlantis B, Chiw C-M, Kirby A, Singh M.F (2004) An effective exercise-based intervention for improving mental health and quality of life measures: a

randomized controlled trial. Preventive Medicine, Vol. 39, s.424-434

Blumenthal J A, Babyak M A, Moore K A, Craighead E, Herman S, Khatri P, Waugh R, Napolitano M A, Forman L M, Appelbaum M, Doraiswamy M, Krishnan R (1999) Effects of Exercise Training on Older Patients With Major Depression. Archives of Internal Medicine, Vol. 159, No. 19, s.2349-2356

Brenes C A, Williamson J D, Messier S P, Rejeski W J, Pahor M, Ip E & Penninx W J H (2007). Treatment of minor depression in older adults: A pilot study comparing sertraline and exercise. Aging & Mental health, Vol. 11, s.61-68 Cabral de Mello M, Bornemann T, Levav I, (2001) Mental Health, A call for

action by world health ministers. World Health Organization, Geneve.

Cooney GM, Dwan K, Greig CA, Lawlor DA, Rimer J, Waugh FR, McMurdo M, Mead GE (2009) Exercise for depression (Review). The Cochrane Library

2009, Issue 9.

Cripps F, (2008). Exercise your mind: Physical activity as a therapeutic technique for depression. International Journal of Terapy and Rehabilitation, Vol. 15 (No.

10), s.460-465

De Moor M.H.M, Beem A.L, Stubbe J.H, Doomsma D.I, De Geus E.J.C (2006) Regular exercise, anxiety, depression and personality: A populationbased study.

Preventive Medicine,Vol. 42, s.273-279

Donaghy M.E, (2007). Exercise can seriously improve your mental health: fact or fiction? Advances in Physiotherapy, 2007, (No. 9) s.76-88.

Dunn A, Trivedi M, Kampert J, Clark C, Chambliss H (2005). Exercise Treatment for Depression Efficacy and Dose Response. American Journal of Preventive

Medicine, Vol. 28, No. 1, s.1–8

Elinder L.S & Fakunger J (Red) (2006) Fysisk aktivitet och folkhälsa. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut

Eriksson S & Gard G (2011). Physical Exercise and depression. Physical Therapy

FASS, Läkemedelsindustriföreningen (2013) Zoloft

>http://www.fass.se/LIF/product?5&userType=0&nplId=20010518000090< (2013-12-10)

Folkhälsomyndigheten (2014) Fysisk aktivitet

>http://www.folkhalsomyndigheten.se/amnesomraden/livsvillkor-och-levnadsvanor/fysisk-aktivitet/< (2014-01-25)

Forsberg C & Wengström Y (2008) Att göra systematiska litteraturstudier. Stockholm: Natur och Kultur.

Frances, Allen (red.) (1994). Diagnostic and statistical manual of mental

disorders: DSM-IV. Quick reference to the diagnostic criteria from DSM-IV.

Washington, D.C.: American Psychiatric Assoc.

Gustin, L & Lindwall, L (2012). Omvårdnadsteorier I klinisk praxis. Stockholm: Natur och Kultur

Graneheim, U.H & Lundman, B (2003). Qualitative content analysis in nursing research concepts, procedures and measures to achive trustworthiness. Nurse

education Today, Vol. 24, s.105-112

Hamilton M (1960). A rating scale for depression. J Neurol Neurosurg

Psychiatry, Vol. 23 (1), s.56-62

Hälso- och sjukvårdslag (1982:763)

Karolinska Institutet, (2013) Självmord i Sverige

>http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=39498&l=sv< (2013-12-21)

Karolinska Institutet Universitetsbilblioteket, (1998) Svensk MeSH – MeSH sökverktyg >http://mesh.kib.ki.se/swemesh/swemesh_se.cfm< (2013-12-16) Krogh J, Videbech P, Thomsen C, Gluud C & Nordentoft M (2012). DEMO-II Trial. Aerobic exercise versus streatching exercise in patients with major depression – A randomized clinical trial. PLoS ONE 7(10), s. 1-10.

Legrand F & Heuze J P, (2007). Antidepressant effects associated with different exercise conditions in participants with depression: A pilot study. Journal of Sport

& Exercise Psychology, 2007, No. 29, s.348-364

Lindwall M, Larsman P, Hagger M.S (2011) The reciprocal relationship between physical activity and depression in older European adults: A prospective cross-lagged panel design using SHARE data. Health Psychology, Vol. 30, No. 4, s453-462

Läkemedelsverket (2013) Depression hos vuxna och äldre

>http://www.lakemedelsverket.se/malgrupp/Allmanhet/Att-anvanda- lakemedel/Sjukdom-och-behandling/Behandlingsrekommendationer---listan/Depression-hos-vuxna-och-aldre/<(2013-09-23)<

Marcolina S T, (2007). The Effect of Exercise on Depression. Alternative

therapies In Women’s Health, Vol. 9 (No. 8), s.57-64.

Mata J, Hogan C.L, Joormass J, Waugh C.E, Gotlib I.H (2013) Acute exercise attenuates negative affect following repeated sad mood inductions in persons who have recovered from depression. Journal of abnormal Psychology, Vol. 122, No.

1, s.45-50

McKercher C, Schmidt M, Sanderson K, Patton G, Dwyer T, Venn A (2009). Physical activity and depression in young adults. American Journal of Preventive

Medicine, Vol. 36, s.161–164.

Medscape (2012) Screening tests for depression

>http://emedicine.medscape.com/article/1859039-overview< (2013-12-23)

Metz C & Wannstam M (2004) Motion mot Depression. Malmö Högskola fakuliteten för hälsa och samhälle.

Mota-Pereira J, Silverio J, Carvalho S, Ribeiro J C, Fonte D & Ramos J (2011). Moderate exercise improves depression parameters in treatment-resistant patients with major depressive disorder. Journal of Psychiatric Research, No. 45, s. 1005-1011.

Ottosson H & Ottosson J-O (2007) Psykiatriboken. Stockholm, Liber AB Paolucci S.L & Paolucci S.J (2007) Depression FAQs. Ontario: BC Decker Inc Rozanski A, (2012). Exercise as Medical Treatment for Depression. Journal of the

American Collage of Cardiology, Vol. 60 (No. 12)

Sahlgrenska Universtitetssjukhuset (2013) Granskningsmallar

>http://www.sahlgrenska.se/SU/Forskning/Medicinska-biblioteken/Evidensbaserad-vard--HTA/Granskningsmallar/<(2013-12-10) Schuch F.B, Vasconcelos-Moreno M.P, Borowsky C, Fleck M.P (2011) Exercise and servere depression: Preliminary results of an add-on study. Journal of

affective disorders, Vol. 133 (2011), s.615-618

Sellgren S.F, (2009) Ledarskap och organisering av omvårdnasarbete I: Ehrenberg A & Wallin L (Red) Omvårdnadens Grunder Ansvar och utveckling (utgåva1:2) Lund: Studentlitteratur, s 244-269.

Socialstyrelsen (2013) Folkhälsorapport 2013

>http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19032/2013-3-26.pdf< (2013-09-26)

Socialstyrelsen (2005) Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska . > http://www.socialstyrelsen.se/lists/artikelkatalog/attachments/9879/2005-105-1_20051052.pdf< (2014-01-25)

Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU), (2013) Utvärdering av

Statens Folkhälsoinstitut (2013) Definitioner

>http://www.fhi.se/Vart-uppdrag/Fysisk-aktivitet/Definitioner/< ( 2013-09-25) Steffens D C, (2013). Exercise for late-life depression? It depends. The Lancet,

Vol. 382. Published Online

Ståhle A (Red) (2008) FYSS 2008 - Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention

och sjukdomsbehandling. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut

Trafikverket (2013) Årsstatistik - dödade i vägtrafik och spårbunden trafik >http://www.trafikverket.se/Foretag/Trafikera-och-transportera/Trafikera- vag/Sakerhet-pa-vag/Tillsammans-for-Nollvisionen/Aktuellt---Tillsammans-for-Nollvisionen/2013-01/Arsstatistik---dodade-i-vagtrafik-och-sparbunden-trafik/< (2013-09-26)

Vårdguiden (2013) FaR – fysisk aktivitet på recept

>http://www.1177.se/Vasterbotten/Tema/Halsa/Motion-och-rorelse/Motion-och-traning/FaR---fysisk-aktivitet-pa-recept/< 2014-01-26

Wasserman D (2003). Depression – En vanlig sjukdom. Stockholm, Natur och Kultur

Wiklund Gustin, Lena & Lindwall, Lillemor (2012). Omvårdnadsteorier i klinisk praxis. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur

Wipfli B, Landers D, Nogoshi C, Ringenbach S (2011). An Examination of serotonin and psychological variables in the relationship between exercise and mental health. Scandinavian Journal of Medicine & Science in Sports, Vol. 21,

Issue 3, s.474–481.

World health organization (WHO), (2013) Depression

BILAGOR

Bilaga 1. Manifest Innehållsanalys Bilaga 2. Artikelöversikt – Artikelmatris

Bilaga 2 – Manifest innehållsanalys

Tema: Fysisk aktivitet minskar symtom och risken för depression

Meningsbärande Enhet Kondenserad mening Kod Subtema Tema Källartikel

However, comparing the groups, significant differences favorable to exercise group at discharge on psychological domain and a trend but not at statistical significant score in physical domain favorable to exercise are found Exercise generates positive psychological effects Exercise generates positive psychological effects

Fysisk aktivitet har positiv inverkan på psyket

Fysisk aktivitet minskar symtom och risken för depression

Exercise and severe depression: Preliminary results of an add-on study

Physical functioning, bodily pain, general health, vitality, and mental health scores improved (…) respectively, for the treatment group compared to controls

Scores on Mental Health and numerous other factors, improved compared to controls Physical activity improves mental health scores Ökat psykiskt välbefinnande. Fysisk aktivitet minskar symtom och risken för depression

An effective exercise-based intervention for improving mental health and quality of life measures: a randomized controlled trial

Participants in exercise condition

demonstrated improvements on all but one measure of physical function, whereas participants in the sertraline condition only demonstrated improvements on three measures of physical function. (I physical function räknas det även in olika

depressionskalor i denna studie (ff anm).)

Exercise demonstrated improvements on more measures of physical function than sertraline.

Exercise shows more improvement than sertraline on physical function. Ökat psykiskt välbefinnande. Fysisk aktivitet minskar symtom och risken för depression

An effective exercise-based intervention for improving mental health and quality of life measures: a randomized controlled trial

Similarly, participants who did not report physical activity at T2 reported more depressive symptoms and were less physically active at T1

//

In line with our first hypothesis, higher levels of physical activity at T1 were associated with lower levels of affective suffering

Less activity correlates with more depressive symptoms Exercise treatment reduces depressive symptoms Fysisk aktivitet minskar depressiva symtom Fysisk aktivitet minskar symtom och risken för depression

The reciprocal relationship between physical activity and depression in older European adults: a prospective cross-lagged panel design using SHARE data

Participants in the exercise and sertraline conditions showed declines in clinician-rated depression severity (HRDS), while participants in the usual care condition demonstrated a slight increase in HRDS score

The exercise and sertraline intervention group showed declines in depression scores whilst the control group did not

Physical activity improves depression measurement scale results Fysisk aktivitet minskar depressiva symtom Fysisk aktivitet minskar symtom och risken för depression

Treatment of minor

depression in older adults: a pilot study comparing sertraline and exercise

Exercises on average score lower on anxiety, depression and social problems than non-exercisers

Physical activity prevents anxiety, depression and social problems Exercise generates positive psychological effects Fysisk aktivitet minskar risken för depression Fysisk aktivitet minskar symtom och risken för depression

Regular exercise, anxiety, depression and personality: A population-based study

Analysis of the 4 time points – baseline, 4, 8 and 12 weeks – shows that mean change on HAMD17 on exercise group is significantly lower than baseline at 4, 8 and 12 weeks, being also lower than the control group at the end of the study

The HAMD17 score is significantly lower in the exercise group compared to the control group Exercise treatment reduces depressive symptoms Fysisk aktivitet minskar depressiva symtom Fysisk aktivitet minskar symtom och risken för depression

Moderate exercise improves depression parameters in treatment-resistant patients with major depressive disorder

Subsequent to the intervention, the treatment group significantly improved for depression and stress

Physical activity as an intervention generates lower scores on DASS questionaires Physical activity improves depression measurement scale results Fysisk aktivitet minskar depressiva symtom Fysisk aktivitet minskar symtom och risken för depression

An effective exercise-based intervention for improving mental health and quality of life measures: a randomized controlled trial

Indicating that the cycling group experienced a significant decreased in depression after an exercise intervention compared with the stretching-control group

Cycling group exercise proves to be more efficient than a stretching group intervention treating depressive symptoms Cycling is more efficient than stretching in terms of treating depressive symptoms Fysisk aktivitet minskar depressiva symtom Fysisk aktivitet minskar symtom och risken för depression

An examination of

serotonin and psychological variables in the relationship between exercise and mental health …Indicated that the exercise treatment

groups were less depressed than the control group at 4 and 8 weeks

Exercise treatment generated less depressed test groups

Exercise treatment reduces depressive symptoms Fysisk aktivitet minskar depressiva symtom Fysisk aktivitet minskar symtom och risken för depression

Antidepressant effects associated with different exercise conditions in participants with depression: a pilot study For self-reported physical activity, relatively

low durations of leisure physical activity (…) where associated with a approximately 45% lower prevalence of depression in women, compared within the sedentary group

Low duration physical activity was associated to lower prevelance of depression Low duration physical activity prevents depression Fysisk aktivitet I låg dos minskar risken för depression

Fysisk aktivitet minskar symtom och risken för depression

Physical activity and depression in young adults

Also supporting our hypothesis within the recovered depressed group, those who exercisesed reported significantluy lower levels of NA (negative affect) after the second sad mood induction than did those who did not exercise.

Physical activity prevent responses to repeated sad mood induction Physical activity attenuates sensitization or habituation Fysisk aktivitet dämpar sensibilisering eller ändrat habitualtillsånd Fysisk aktivitet minskar symtom och risken för depression

Acute exercise attenuates negative affect following repeated sad mood inductions in persons who have recovered from depression

Scores at last observation revealed that at the end of our study, 13 participants out of those 16 including the high-frequency aerobic exercise groups had depression scores indicating no evidence of clinical depression.

At the end of the study a majority of participants in the high-frequency exercise group no longer had evidence of clinical depression.

Exercise reduces signs of/cures clinical depression. Fysisk aktivitet reducerar symptom på /botar klinisk depression. Fysisk aktivitet minskar symtom och risken för depression

Antidepressant effects associated with different exercise conditions in participants with depression: a pilot study

Tema: Mängd, typ och intensitet påverkar utfallet av fysisk aktivitet

The 3-day/week condition was not

significantly different from the 5-day/week condition

3-day/week and 5-day/week

intervention do not differ from each other

3-day/week and 5-day/week gives the same positive result on depression Mängden fysisk aktivitet har en maxgräns Mängd, typ och intensitet påverkar utfallet av fysisk aktivitet

Exercise treatment for depression: Efficiency and dose response

Nevertheless, contrary to our second hypothesis, there was no statistical evidence supporting a greater decrease in depression scores among participants who recived the group-based intervention

There was no statistical evidence that group-based intervention was more effective than physical activity as a single intervention

Group-based intervention is not more effective than sole physical activity

Gruppträning ger inte ökad effekt Mängd, typ och intensitet påverkar utfallet av fysisk aktivitet Antidepressant effects associated with different exercise conditions in participants with depression: a pilot study

At the end of the study none of the participants in the control group showed response or remission, whilst in the exercise group 4 (21%) participants showed response and 5 (26%) remission although these differences were not statistically significant

The intervention group showed response or remission whilst the control group showed no response or remission Physical activity intervention is more effective than no intervention Fysisk aktivitet är effektivare än ingen intervention Mängd, typ och intensitet påverkar utfallet av fysisk aktivitet

Moderate exercise improves depression parameters in treatment-resistant patients with major depressive disorder

A one-way ANOVA showed that the cycling group showed a significantly greater percentage decrease in serotonin compared to the stretching control group, indicating that the exercise group experienced a larger percentage decrease in serotonin than the

Cycling exercise shows a greater decrease in serotonin levels than a stretching intervention Cycling exercise decreases serotonin levels

Fysisk aktivitet har effekter liknande farmakologiska effekter Mängd, typ och intensitet påverkar utfallet av fysisk aktivitet An examination of

serotonin and psychological variables in the relationship between exercise and mental health

The estimated number of patients in remission was 16/56 versus 18/59 in aerobic and stretching exercise groups, respectively

There’s no significant differences between aerobic and stretching exercise groups

The effects of aerobic and stretching exercise are the same

Stretching och aerobisk träning ökar det psykiska välmåendet Mängd, typ och intensitet påverkar utfallet av fysisk aktivitet

DEMO-II Trial. Aerobic exercise versus stretching exercise in patients with major depression – A randomized clinical trial. Comparing main treatment effects at 12

weeks, the PHD (physical high dosage Interaction) condition was not significantly more effective than the LD (Low dose interaction) condition in eliciting response to treatment, but was significantly more effective than the control condition

Higher or lower physical activity level does not differ in terms of

effectiveness. However they are both better than the control group

High or low dose interventions generates a similar response against depression

Låg/hög dos terapi ger likartad effect mot depressioner

Mängd, typ och intensitet påverkar utfallet av fysisk aktivitet

Exercise treatment for depression: Efficiency and dose response

More steps /day where significantly associated with a lower prevalence of depression in women

More steps /day reduces the prevalens of depression

Increased amount of exercise reduces the prevalence of depression

Ökad aktivitetsnivå medför minskad risk för depression

Fysisk aktivitet minskar symtom och risken för depression // Mängd, typ och intensitet påverkar utfallet av fysisk aktivitet

Physical activity and depression in young adults

In contrast, an approximately twofold higher prevalence of depression was observed for women in the category in the highest work physical activity

The highest work physical activity was associated with a higher prevalence of depression

Higher work physical acitivity increases risk of depression

Hög fysisk aktivitet I arbetet ökar risken för depression

Mängd, typ och intensitet påverkar utfallet av fysisk aktivitet

Physical activity and depression in young adults