Övervakningskameror och personrån: En systematisk litteraturstudie om effekterna av kamerabevakning på personrån

ÖVERVAKNINGSKAMEROR OCH

PERSONRÅN

EN SYSTEMATISK LITTERATURSTUDIE OM

EFFEKTERNA AV KAMERABEVAKNING PÅ

PERSONRÅN

SHAINA BLANKSVÄRD

RANA RABANI

ELIN WIBERG

ÖVERVAKNINGSKAMEROR OCH

PERSONRÅN

EN SYSTEMATISK LITTERATURSTUDIE OM

EFFEKTERNA AV KAMERABEVAKNING PÅ

PERSONRÅN

SHAINA BLANKSVÄRD

RANA RABANI

ELIN WIBERG

Blanksvärd, S. Rabani, R. Wiberg, E. Övervakningskameror och personrån. En systematisk litteraturstudie om effekterna av kamerabevakning på personrån. Examensarbete i kriminologi 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för kriminologi, 2020.

På grund av det ökande antalet personrån i Stockholm och minskningen i Malmö, syftar denna uppsats till att göra en litteraturöversikt av tidigare forskning för att kartlägga effekten av kamerabevakning på personrån i olika länder. Målet är att analysera om det skulle vara gynnsamt eller inte att använda samma metod i Sverige. Det teoretiska ramverk som använts i denna översikt är

rutinaktivitetsteorin och rationella valteorin, som gjort sig tydliga under analysen av studierna. Sökprocessen gjordes genom olika databaser för att maximera antalet relevanta artiklar. För att bli kvalificerad i denna översikt måste studierna ha varit peer reviewed, alltså tidigare granskade av likvärdiga forskare, samt även publicerats under det senaste decenniet. 9 av 10 studier genomfördes med

experimentella metoder, medan en studie genomfördes med etnografiskt fältarbete som metod. De flesta resultaten i artiklarna, som denna litteraturöversikt bygger på, visade att effekterna av kamerabevakning på personrån har varit positiva; det har dock varit mer positivt i städer med ett högre antal invånare. Majoriteten av resultaten visade också att övervakningskameror har en mer positiv effekt på personrån i områden med låg brottslighet. En särskild effekt som förekom i ett flertal studier var en överflyttningseffekt, vilket innebär att när ett brott minskar i ett område så ökar det i ett annat närliggande område. Framtida forskning bör därför lägga fokus på att undersöka varför effekten av kamerabevakning har mindre effekt i områden med hög brottslighet, samt varför kamerabevakning har större positiv effekt i städer med ett högre antal invånare.

Nyckelord: Effekt, kamerabevakning, personrån, situationell prevention, överflyttningseffekt.

SURVEILLANCE CAMERAS AND

STREET ROBBERY

A SYSTEMATIC LITERATURE REVIEW ABOUT

THE EFFECTS OF CAMERA SURVEILLANCE

ON STREET ROBBERY

SHAINA BLANKSVÄRD

RANA RABANI

ELIN WIBERG

Blanksvärd, S. Rabani, R. Wiberg, E. Title. Subtitle. Degree project in

criminology 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Criminology, 2020.

Because of the increasing number of street robberies in Stockholm, and the decrease in Malmö, this paper aims to conduct a literature review of previous research to map the effect of camera surveillance on street robbery in different countries. The purpose is to analyze whether it would be favorable or not to apply the same method in Sweden. The theoretical framework used in this review is the Routine Activity approach, and the Rational Choice approach, which was found throughout the analysis. The search process was made through different databases, to maximize the number of relevant articles. To be qualified in this review, the studies must have been peer reviewed, and published during the last decade. 9 out of 10 studies were conducted by using experimental methods, whereas 1 study was conducted using ethnographic fieldwork. The majority of the results in the articles, which this paper is based on, found that the effects of camera surveillance on street robberies have been positive, although more positive in cities with a larger population. The majority of the results also showed that surveillance cameras have a more positive effect on street robbery in areas with low crime rates. One particular effect found in numerous studies was the displacement effect, which means when crime decreases in one area it increases in another adjacent

Innehållsförteckning

INLEDNING

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING 5

Frågeställningar 5 AVGRÄNSNINGAR 5

BAKGRUND

5

Överflyttningseffekt och spridning av fördelar 10

METOD

10

ETISKA ÖVERVÄGANDEN

13

RESULTAT

14

DISKUSSION

19

SLUTSATS

21

REFERENSER 24

BILAGOR

27

INLEDNING

På grund av den rådande utvecklingen av personrån i Sverige, har studien inriktat sig på brottspreventiva metoder i form av kamerabevakning, och dess effekt gentemot personrån. I Malmö ser man en motsatt trend i förhållande till resten av landet, framförallt i Stockholm där personrån ökar, medan samma brottstyp i Malmö minskat sedan 2015 (se bilaga 1).

Användningen av en kamerabaserad övervakning är inte ett främmande fenomen inom det förebyggande arbetet av brott, och redan under 1990-talet hade

övervakningskameror i det svenska samhället mer än dubblerats till antalet (BRÅ 2003). Detta till följd av att den tekniska utvecklingen börjat bre ut sig i allt snabbare takt samt att efterfrågan av ett tryggare och säkrare samhälle ökade (BRÅ 2003). Systematiska litteraturgenomgångar kring övervakningskameror som situationell brottsprevention har tidigare gjorts bland annat av Farrington & Welsh (2008). Däremot kommer detta arbete rikta in sig på kamerabevakning som preventionsstrategi mot specifikt personrån, då detta ämne fortfarande är väldigt outforskat i Sverige. Kamerabevakning fungerar som en situationell

brottsprevention och syftar framförallt till att förebygga brott mot person och egendomsbrott (Welsh & Farrington 2008), och har främst visat sig ha positiva effekter mot narkotika- och fordonsbrott (Grevholm 2018). Hur kamerabevakning påverkar just personrån är däremot inte lika utforskat, och ska nu tittas närmare på. Den första lagändringen kring kamerabevakning som kom 1998, har givetvis spelat roll i att antalet kameror ökade i samhället (BRÅ 2003). Malmö stad började kort därefter i början av 2000-talet använda sig av kameror i

brottsförebyggande syfte och år 2018 ändrades ”Kameraövervakningslagen” till ”Kamerabevakningslagen”. Lagens syfte är att ”tillgodose behovet av

kamerabevakning för berättigade ändamål och att skydda fysiska personer mot otillbörligt intrång i den personliga integriteten vid sådan bevakning.” 2 § (SFS 2018:1200). Detta för att effektivisera möjligheterna för att använda

kamerabevakning och stärka integritetsskyddet. 2 § (SFS 2018:1200).

Polisen arbetar intensivt för att stoppa den ökande utvecklingen av personrån; i sitt brottspreventiva arbete utgår de exempelvis från speciellt utsatta platser för exempelvis ökad närvaro och/eller kamerabevakning (Polisen 2020). De senaste decennierna har kamerabevakning använts av myndigheter för att övervaka offentliga platser; myndigheter som arbetar med allmän säkerhet använder sig av kamerabevakning av olika anledningar, exempelvis genom att upptäcka

brottslighet retroaktivt (Gill & Spriggs 2005; Ratcliffe 2006 i Piza et al 2018). Den största fördelen med kamerabevakning är brottsprevention, men

kamerabevakning har också potential att hjälpa polis efter det att ett brott har begåtts med hjälp av visuella bevis som kan användas i utredningar (Ashby 2017 i Piza et al. 2018). Kamerabevakning kan anses vara en situationell

brottspreventionsstrategi, då den har många olika preventiva mekanismer och potentiella användningsområden (Clarke 1997 i Piza et al 2018).

Kronkvist et al 2019). Hot spots är benämningen på ett antal specifika platser i en stad som är särskilt brottsdrabbade. Konceptet hot spots kan delas upp i två delar där ”hot” innebär en hög nivå av brottslighet och ”spot” som utgör det

geografiska området där en händelse inträffar (Sherman & Weisburd 1995 i Gerell 2016). De grundläggande villkoren för hot spot-övervakning är att polisen kan förebygga och minska brottsligheten i dessa områden (Braga et al. 2012 i Gerell 2016).

Personrån beskrivs enligt Brottsförebyggande rådet som “... ett brott som ofta involverar våld eller hot om våld” (BRÅ 2017 s.1) och genom detta tar eller tvingar gärningspersonen till sig offrets tillhörigheter, där målet ofta är trådlösa hörlurar, märkeskläder och i vissa fall tvång till uttag av pengar från brottsoffrets bankkonto (Polisen 2019). Personrån är ett så kallat strategiskt brott, vilket innebär att med rån som debutbrott löper gärningspersonen en hög risk för en fortsatt långvarig och intensiv kriminell karriär (BRÅ 2000). Det är vanligare bland yngre personer att bli utsatta för personrån, där män, ofta i större städer, drabbas i högre utsträckning än kvinnor (BRÅ 2017). Profilen för de individer som begår dessa brott ser liknande ut som för de som utsätts: alltså unga män i storstäderna (BRÅ 2017). Även om personrån är ett brott i sig, har det i dagligt tal blivit mer vanligt att definiera detta som “ungdomsrån”, just på grund av dess karaktär av ofta unga gärningspersoner. Det är vida känt inom kriminologin hur brottsstatistiken är skevt fördelad mellan olika gärningsmannagrupper, där bland annat en tidig brottsdebut, och då framförallt inom kategorin för strategiska brott, indikerar på en lång och bred kriminell karriär (BRÅ 2000). I det brottspreventiva arbetet som görs i Sverige kan det därför vara av stor vikt att fastställa dessa riskfaktorer som tidigt indikerar på att en individ utvecklar en livslång kriminell karriär. Genom att jobba preventivt mot dessa strategiska brott skulle man alltså kunna minska antalet livsstilskriminella, då de ungdomar som begår personrån ofta redan i 15–17 årsåldern har börjat etablera sig i kriminella kretsar (Personlig kommunikation 2020), vilket alltså är en varningssignal för en fortsatt kriminell karriär. Nilsson (2012) pratar om att det kan uppstå “en negativ social

smittoeffekt” (Nilsson 2012 s.1), där kriminella nätverk bildas och utanförskap växer; där de unga individer som begår dessa brott ställer till med stora problem för både sig själva och samhället i stort. Han beskriver i sin artikel (Nilsson 2012) hur de olika pojkarna i undersökningen tidigt börjat med avvikande beteenden såsom skolkning, alkohol och droger. Detta avvikande beteende eskalerar sedan vid 15-års ålder till att råna jämnåriga, hoppa av skolan och bli medlemmar i kriminella gäng. Den stora ökningen av personrån i landet ökar alltså inte bara otryggheten i samhället, utan är också en stor samhällsekonomisk kostnad (Nilsson 2012) som räknas vara cirka 45 gånger högre än värdet på bytet (se bilaga 2).

I Sverige är kamerabevakning som brottsprevention ett väldigt outforskat område (Gerell 2016) och därför ämnar denna studie att vidare undersöka denna

brottsförebyggande metod. Genom att undersöka hur kunskapsläget kring effektiviteten för övervakningskameror ser ut, skulle man med hjälp av denna litteraturstudie kunna minska andelen personrån, andelen samhällskostnader och även otryggheten i samhället.

Syfte och frågeställning

Den här systematiska litteraturstudien ämnar att kartlägga vilken effekt

kamerabevakning haft på personrån i olika länder under det senaste decenniet. Detta för att analysera om det är fördelaktigt att använda denna typ av

preventionsstrategi i städer där just personrån har ökat. Då kamerabevakning i samband med personrån är ett ämne som inte är särskilt utforskat i Sverige, ämnar denna studie att undersöka den här brottsförebyggande metod närmare.

Frågeställningar

- Vilken effekt har kamerabevakning haft på personrån, och vad beror i så fall denna effekt på?

- Finns det särskilda områden där övervakningskameror har visat sig vara mer eller mindre effektiva?

Avgränsningar

Studien ämnar att undersöka effekten av kamerabevakning gällande personrån. Denna avgränsning har gjorts på grund av den skilda utvecklingen kring just personrån, där det har skett en ökning i Sverige. Därför har denna litteraturstudie fokuserat på att undersöka en av de brottspreventiva metoder som används, kamerabevakning, och hur detta kan påverka utfallet av personrån. Även de strategiska brott som nämns i inledningen, innefattar tre olika brott i form av rån, stöld och tillgrepp av fortskaffningsmedel. Däremot har det även här gjorts en avgränsning till att enbart fokusera på just rån, och här ännu avsmalnat, personrån.

BAKGRUND

I detta avsnitt kommer det att diskuteras kring litteraturöversiktens bakgrund i form av statistik kring personrån i Sverige, följt av situationell prevention, teorierna rutinaktivitetsteorin och rationella valteorin, som båda går att applicera på den specifika brottstypen tillsammans med kamerabevakning, och därefter förklaras överflyttningseffekter och en spridning av fördelar.

Personrån i Sverige

Nationella trygghetsundersökningen (NTU) visar att andelen människor som utsatts för personrån legat på knappt 1% sedan 2006. Andelen utsatta minskade aningen mellan åren 2012–2014, men har sedan dess successivt ökat igen. Enligt NTU visar tabellen att cirka 1,4% av befolkningen år 2018 utsattes för personrån: utsattheten ser förhållandevis likadan ut mellan kvinnor och män, även om män generellt sett påstått en högre utsatthetsnivå (BRÅ 2019). NTU visar även att det fortsätter i samma trend med en uppåtgående utvecklingsriktning (BRÅ 2019).

Figur 1. Andel som utsatts för personrån. Källa: BRÅ 2020.

Enligt Polisen (2020) ser man också en ökning av personrån på flera platser i landet, framförallt i Stockholmsregionen. Av anmälda personrån per 100,000 invånare har det mellan 2015–2019 i Region Stockholm skett en ökning med 171%, medan det i Region Syd har skett en ökning med 79%, som man kan utläsa av tabellen nedan. I enbart Malmö kommun, som går under Region Syd, har det däremot skett en minskning av personrån med cirka 20% (se bilaga 2). En stor andel av de personrån som sker i Sverige, sker på allmän plats under kvällar och nätter (BRÅ 2017), och gärna även i närheten av lokaltrafik såsom busshållplatser eller tunnelbanestationer (Polisen 2019). Genom att rikta särskilda insatser mot dessa specifika tider och platser, skulle man med denna information kunna arbeta både förebyggande och avskräckande.

Figur 2. Personrån per polisregion. Källa: Personlig kommunikation 2020 Malmöpolisens övervakningskameror i Centrum täcker Stortorget och halva Södergatan. Kamerorna sattes, enligt Kommunpolisen i Malmö (2020) upp 2012, och anmälningarna kring personrån sträcker sig, enligt den data som inkommit för denna studie, från 1 januari 2015 till 31 december 2019. Anmälda personrån för 2015 var 32 stycken, varav alla dessa brott är geografiskt kodade; alltså att exakta koordinater finns för varje brott. Anmälda personrån för 2019 var 15 stycken, vilket innebär en minskning med cirka 53%. Kamerorna har satts upp i

trygghetsskapande syfte, främst kopplade till stadens öppna droghandel som i sig är kopplad till skjutningar mellan kriminella grupperingar (Personlig

kommunikation 2020). Dessa kameror övervakas inte aktivt dygnet runt förutom vid spaningsverksamhet, men används ofta vid bevisning i utredningar. Filmerna från övervakningskamerorna lagras i 90 dagar, för att sedan raderas automatiskt. Varje kamera har en arm med fyra linser, som alla riktas åt varsitt väderstreck,

vilket går att rotera 360 grader, och man kan välja att zooma in på en viss specifik plats med en räckvidd på ett par hundra meter (Personlig kommunikation 2020).

Figur 3. Karta över Centrum, Malmö, 2015. Källa: Personlig kommunikation, 2020.

Situationell brottsprevention

Situationell brottsprevention fokuserar på miljön där brottsliga handlingar utförs snarare än karaktärsdragen för gärningspersonen (Eck & Clarke 2019). Det syftar till att bestå med praktiska tillvägagångssätt för att förbättra säkerheten och utmanar kriminologiska teorier baserat på gärningspersonernas benägenhet till brott (Eck & Clarke 2019). Enligt situationell brottsprevention är brott ett resultat av interaktionen mellan placering och situation där gärningspersoner väljer att begå brott utifrån deras perceptioner av tillgängliga möjligheter (Eck & Clarke 2019). Situationell brottsprevention har använts runt om i världen och har framförallt tillämpats på mindre brott såsom nedskräpning men även vanligare brott såsom inbrott och rån (Eck & Clarke 2019). Denna brottsprevention fokuserar på att reducera möjligheter till brott, till skillnad från andra

kriminologiska teorier som ämnar att straffa eller rehabilitera gärningspersoner (Freilich & Newman 2017). Situationell brottsprevention arbetar för att avlägsna möjligheter för gärningspersoner att begå brott (Clarke 2012 i Freilich & Newman 2017). Situationerna där brott uppstår är i fokus för denna preventionsmetod, där dessa situationer förser forskare med konkreta ledtrådar för beteendet av

gärningspersonerna och hur miljön kan ändras för att påverka det kriminella beteendet (Freilich & Newman 2017). Kamerabevakning kan fungera som en sorts situationell brottsprevention på allmänna platser där det förekommer brott mot person och även egendomsbrott (Clarke 1995 i Welsh & Farrington 2008). Kamerabevakning förklaras, utifrån Cornish och Clarke, som en så kallad formell övervakningsmetod utifrån deras klassificering av situationell brottsprevention (Cornish 2003 i Welsh & Farrington 2008).

Teoretisk referensram Rutinaktivitetsteorin

Rutinaktivitetsteorin grundades 1979 av Lawrence Cohen och Marcus Felson, där teorin i grunden bygger på rationella valteorin och går tillsammans under

kategorin för kontrollteorier. Rutinaktivitetsteorin syftar till att förklara varför kriminella handlingar uppstår, men däremot inte varför vissa individer begår fler brott än andra (Felson & Boba 2010). Teorin bygger på den så kallade

brottstriangeln, som består av tre element som nästan alltid uppstår vid en

kriminell handling: en motiverad förövare, ett lämpligt objekt och en avsaknad av kapabla väktare (Felson & Boba 2010). En motiverad förövare är i detta

sammanhang gärningspersonen; ett lämpligt objekt är ett brottsoffer, en tappad mobil eller en kvarlämnad handväska; en avsaknad av kapabla väktare kan vara avsaknad av polis, övervakningssystem eller andra människor på brottsplatsen. På samma sätt som ett brott begås om dessa tre element samspelar i tid och rum, på samma sätt menar Cohen & Felson (1979) att om en av dessa tre element inte samspelar i tid och rum, kan inte brottet begås.

Rutinaktivitetsteorin ämnar att förklara förändringar i kriminalitet på makronivå, och syftar främst till att förklara vardagsbrott såsom stöld, skadegörelse och inbrott och hur dessa kan förknippas med individers olika rutinaktiviteter och dess miljöer (Cohen & Felson 1979). Strukturen i rutinaktiviteter såsom skola, arbete eller fritidsaktiviteter är det som influerar kriminella tillfällen (Cohen & Felson 1979); det är människors olika rutinaktiviteter som inverkar på placering och tillgänglighet av oss som individer och vår egendom. Sekvensen för hur ett brott, enligt Felson & Boba (2010), går till är: 1. en motiverad förövare infinner sig i en viss miljö där 2. ett lämpligt objekt också infinner sig, där 3. nivån av kapabla väktare är låg och där 4. den motiverade förövaren attackerar det lämpliga

objektet. Rutinaktivitetsteorin utgår ifrån antagandet att brott är vardagligt, och att detta händer jämt utan att vara särskilt märkvärdigt, utan snarare motsatsen: att brott är ett vanligt förekommande fenomen. Rutinaktiviteter för samman olika typer av människor med olika bakgrund, vid olika tillfällen och platser och ibland i samband med olika faciliteter, verktyg eller vapen; exempelvis visar många studier att man genom arkitektur och miljö kan man minska lämpliga objekt och öka kapabla väktare (Cohen & Felson 1979). Cohen & Felson (1979) skriver bland annat om hur en förändring i rutinaktiviteterna i USA utvecklades efter andra världskriget. Många började spendera mer tid utanför hemmet, och senare på 60-talet började också allt fler att semestra vilket ledde till en stor ökning i andelen inbrott under dagtid. Förändringar i samhällsstrukturen kan alltså öka brottsligheten utan att faktiskt öka motivationen hos förövarna (Cornish & Clarke 2014).

Rutinaktivitetsteorin som har sin grund i rationella valteorin, betonar även i denna vikten av förövarens medvetenhet kring den kriminella handlingen. Förövaren gör därefter en riskbedömning och överväger för- och nackdelar med att begå det specifika brottet som det ges tillfälle för (Trasler 1993). Genom att öka nivån av kapabla väktare, såsom exempelvis stöldskydd, inbrottslarm eller

kamerabevakning, plockas en av de tre elementen i brottstriangeln bort, och brott kan på så sätt undvikas. Detta är också en av anledningarna till att

rutinaktivitetsteorin är en populär teori att utgå ifrån när det gäller brottsprevention (Trasler 1993).

Rationella valteorin

Rationella valteorin kom till i slutet av 1700-talet av Cesare Beccaria, men har därefter utvecklats av en rad olika forskare inom fältet. Rationella valteorin utgår ifrån att individen avgör utifrån för- och nackdelar om en given handling ska utföras eller inte (Trasler 1993). Trasler (1993) menar alltså att “rationell” grovt sagt kan förklaras genom antagandet att en förövare besitter fullständig

information angående för- och nackdelarna kring en viss handling, och att denna förövare hanterar all denna information på ett logiskt och precist sätt, och utefter denna information fattar ett rationellt beslut. Förövaren överväger vinst eller förlust, legalt eller illegalt, och väljer det som kan maximera dess njutning

(Cornish & Clarke, 2014). Felson & Boba (2010) menar att en motiverad förövare alltså är någon som söker snabb njutning genom så lite arbete som möjligt, utifrån

vars beteende kan kontrolleras eller ändras genom en rädsla för bestraffning (Siegel & McCormick 2006).

Överflyttningseffekt och spridning av fördelar

Överflyttning (displacement) av brott är ett koncept som framträdde inom

kriminologin under tidigt 1970-tal (Morgan 2014). Reducering av brottslighet i ett område kan potentiellt öka brottslighet i ett annat område, detta kallas för

överflyttningseffekt (Munyo & Rossi 2019). En ökning av brottslighet kan uppstå i närliggande områden eller i samma område vid en annan tidpunkt (Morgan 2014). Teorin om överflyttning av brott menar att det finns fem utgångspunkter: brott kan förflyttas från en plats till en annan (geografisk överflyttning), brott kan förflyttas från en tid till en annan (tidsmässig överflyttning), brott kan vända sig från ett mål till ett annat (överflyttning av mål), en metod för att begå brott kan bytas ut till en annan (taktisk överflyttning) och en brottstyp kan bytas ut till en annan (brottstypsöverflyttning) (Felson & Clarke 1998).

“Diffusion-of-benefit”, alltså en spridning av fördelar, menar att effekten av en situationell brottsprevention, exempelvis kamerabevakning, som ett visst område tilldelats, kan även påverka närliggande områden positivt (Lab 2010). En

spridning av fördelar kan förklaras som att brottspreventionen som applicerats även kan ha positiva effekter på andra individer, platser, tidpunkter och föremål som inte var av specifikt fokus från början (Lab 2010). Både överflyttning och spridning av fördelar för fram idén om förflyttning, och menar att de närliggande områdena i hög grad även skulle kunna påverkas (Clarke & Weisburd 1994). Brottspreventioner kan anses ha två helt olika men parallella effekter på brott: det kan antingen förflytta brott från en plats till en annan, eller så kan det sprida fördelarna av brottspreventionen till en annan plats (Clarke & Weisburd 1994).

METOD

Metoden för detta arbete är en systematisk litteraturöversikt med syfte att söka, samla in och kritiskt granska tidigare befintlig forskning för att sedan besvara de tidigare nämnda frågeställningarna (Friberg 2012; Forsberg & Wengström 2008). De artiklar som står till grund för en systematisk litteraturöversikt måste vara av väl utförda metoder som kan ge möjlighet till kritik och slutsats (Forsberg & Wengström 2008). Valet av metod ger läsaren en helhetsbild av problemet som undersöks, men sprider även ljus över de delar i ämnet som man bör lägga mer tid och resurser på (Denney & Tweksbury 2012). Till skillnad från allmänna

litteratursökningar som enbart har i syfte att beskriva tidigare forskning (Forsberg & Wengström 2008), har detta arbete i avsikt att utföra en genomgående analys av de samlade resultaten.

Ett centralt krav i en systematisk litteraturöversikt är att detaljerat och transparent kunna redogöra processen för hur materialet och de vetenskapliga artiklarna filtrerats och valts ut, samt varför man valt de specifika artiklarna men uteslutit andra (Friberg 2012). Här är det viktigt att lägga ner tid på sökningarna då mycket av den tid man tillbringar under arbetets gång går åt att sortera information som är relevant och betydelsefull för syftet och problemformuleringen (Forsberg &

Wengström 2008). För att kunna uppfylla detta är det viktigt att identifiera vad för slags studier som påträffats, vilket språk som används i studierna samt kunna fastställa vilket år studierna gjordes och publicerades; detta stärker i sin tur det slutgiltiga arbetets validitet (Forsberg & Wengström 2008). Om dessa krav uppfylls visar forskaren en god förmåga i förståelsen för det material som sedan tidigare tillhandahållits för ämnet (Denney & Tweksbury 2012). Utöver

ovannämnda krav finns ett antal kriterier som måste uppfyllas vid genomförandet av en systematisk litteraturöversikt, detta för att på ett befogat tillvägagångssätt kunna uppnå arbetets syfte; dessa krav benämns som inklusions-och

exklusionskriterier (Friberg 2012).

Inklusions- och exklusionskriterier

Friberg (2012) går vidare in på det som kallas för inklusions- respektive exklusionskriterier för en litteraturöversikt. Dessa kriterier har varit centrala i processen för insamlandet av material till detta arbete. Inklusionskriterierna hänvisar till källor som främst är av primär art, det vill säga originalartiklar som är kritiskt och vetenskapligt granskade, peer reviewed, samt att dessa artiklar ska vara relevanta för arbetets syfte och frågeställningar (Forsberg & Wengström 2008). De artiklar som valdes bort har exempelvis varit sekundärkällor, alltså källor som inte är skrivna av de ursprungliga författarna (Forsberg & Wengström 2008). Vissa av dessa artiklar har till en början haft ett väldigt intressant abstrakt som vid första anblick verkat relevant för arbetet, men att det efter vidare

granskning visat sig att artikeln i fulltext varit skriven på annat språk än engelska eller svenska, vilket resulterade i ett av exklusionskriterierna för arbetet. Även de träffar som sökningarna genererade som inte innehöll de sökord eller nyckelord som efterfrågades i arbetet, valdes bort då de inte var relevanta för arbetets syfte (Forsberg & Wengström 2008). De artiklar vars abstrakt inte innehöll orden “street robbery/robberies”, “mugging/muggings”, “surveillance camera/cameras”, “police monitoring” eller “prevention/preventions” valdes bort som irrelevanta för arbetets syfte.

Ett av de oftast förekommande problem som uppstår i systematiska

litteraturöversikter är det som kallas för ”file-drawer” problemet (Gadd 2012). Detta problem hänvisar till de studier och arbeten som aldrig blir publicerade och hamnar således i skymundan på grund av en rad olika anledningar (Gadd 2012). Det behöver alltså inte nödvändigtvis bero på slumpen, utan kan exempelvis vara på grund av de resultat som respektive studie genererar (Gadd 2012) som kanske är mindre önskvärda (nollresultat eller negativa resultat som motbevisar studiens hypotes eller liknande). De studier vars resultat genererar negativa resultat

tenderar också vara de studier som löper större risk att inte publiceras, exempelvis till följd av antingen författarens eller tidskriftsredaktörens beslut. Man kan

genom att söka på opublicerade studier, som exempelvis studentavhandlingar eller konferensrapporter, reducera detta bias och få en mer trovärdig bild av hur det faktiska läget egentligen ser ut (Gadd 2012). Eftersom att villkoren för en systematisk litteraturöversikt är att studierna som används ska vara publicerade primärkällor, samt vara vetenskapligt granskade, var sökningar efter opublicerade studier inte aktuella under arbetsprocessen (Friberg 2012).

vilka artiklar som ska få inkluderas i den aktuella översikten. De artiklar som valts ut för detta arbetet är samtliga publicerade mellan 2009–2019, där de alla är skrivna på antingen engelska eller svenska samt är peer reviewed, det vill säga granskade av andra vetenskapliga forskare.

Databaserna som använts under sökprocessen är, Libsearch, JStor, WileyOnline Library, SAGE Journals, EBSCO, Criminology Collection, ABI/INFORM Global och Sociological Abstracts. I de artiklar som framkom i sökningarna lästes

samtliga titlar igenom. Utifrån inklusions- och exklusionskriterierna valdes de artiklar vars ämnesord innehöll något eller några av orden “street

robbery/robberies”, “mugging/muggings”, “surveillance camera/cameras”, “police monitoring” eller “prevention/preventions” ut. Vidare valdes artiklar ut vars abstrakt även innehöll dessa ord, och de artiklar vars abstrakt inte innehöll något eller några av dessa ord exkluderades från denna granskning, vilket resulterade i cirka 25-30 kvarstående artiklar för en mer genomgående granskning. Av dessa kvarstående artiklar granskades innehållet ytterligare för att avgöra om dessa var primärkällor eller inte, samt om de var skrivna på svenska eller engelska, vilket även detta var kriterier för studien. En genomgående granskning gjordes på de kvarstående artiklarna, där förutom en granskning av titel, abstrakt, språk och typ av källa, även resterande innehåll noggrant granskades, som skulle vara relevant för den aktuella litteraturstudien; exempelvis att den specifikt handlade om effekten av kamerabevakning på personrån, och inte andra kategorier av rån eller övervakning. Sökprocessen resulterade slutligen i totalt 10 artiklar som uppfyllde alla ovannämnda kriterier.

Överskådlig litteratursökning

De första sökningarna som gjordes i samtliga databaser, gjordes med sökorden mugging* AND prevention* och gav väldigt få träffar, varav samtliga var irrelevanta för arbetets syfte. Närmare efterforskning visade att ordet personrån ofta benämns som ”street robbery” i utländska artiklar, vilket senare istället användes och genererade fler relevanta träffar. Ordet ”crime” användes i den huvudsakliga sökningen där ordet benämns som en generell term för

inkluderandet av flera olika brottstyper, däribland personrån. Begreppet “hot spots” användes i den tidiga överskådliga sökningen på grund av att det inte gjorts några grövre avgränsningar än, och ytterligare efterforskningar behövde göras för att identifiera olika preventionsmetoder kring specifikt personrån.

För att inleda sökprocessen och undersöka den tidigare forskning som redan funnits sedan tidigare, utfördes sökningar i Libsearch med sökorden (street robbery) AND (hot spots). Denna sökning genererade 65 träffar där samtliga granskades och sållades bort som irrelevanta. Sökningar på enbart (street robbery) gjordes i Libsearch, och gav en träff på 1,501 artiklar; även om det gav många träffar var de flesta väldigt generella och översiktliga om personrån, och försvårade avgränsningen av ämnet för arbetet. Likaså i databasen JStor där sökning på orden (street robbery*) AND (prevention*) gav en träff på 4,424, vilket även här konstaterades vara för brett och indikerade på att ämnet bör lägga fokus på en preventionsmetod och inte allmänt om prevention då det kan innebära många olika typer av metoder. Därefter togs beslutet att avgränsa studien till personrån, och kamerabevakning som preventionsmetod. Första sökningen efter artiklar som behandlade just personrån och kamerabevakning utfördes i databasen ABI/INFO RM Global med sökorden (mugging* OR robbery*) AND

även här konstaterades artiklarna vara irrelevanta då de kriterier och villkor för artiklarna som efterfrågades inte kunde uppfyllas. Sökblocken nedan förklarar även de huvudsakliga sökorden som framgår under ”Huvudsaklig

litteratursökning”.

Sökblock 1: street robbery*, mugging*, street crime*, crime*.

Sökblock 2: prevention*, surveillance camera*, surveillance cameras, camera surveillance*, CCTV*, police monitoring.

Huvudsaklig litteratursökning

Det gjordes nu en sökning i Libsearch med sökorden (street robbery*) AND (prevention*) där resultatet visade 229 träffar, varav samtliga granskades och där 1 artikel valdes ut. Detta eftersom att både relevansen för syftet samt kriterierna för inklusions- och exklusion uppfylldes vid granskningen av denna artikel. Nästa sökning som genererade träffar var i databasen EBSCO där antalet träffar med sökorden (surveillance cameras) AND (crime*) gav 514 träffar. Efter en granskning av ämnesord i titel och abstrakt enligt inklusions- och

exklusionskriterier, valdes 30 artiklar ut för en mer genomgående granskning här valdes sedan 1 artikel ut.Man utförde sedan ett flertal sökningar i Criminology Collection där sökning #1 med sökorden (street robbery*) AND (prevention*) genererade 19 träffar, varav samtliga granskades och 1 artikel valdes ut som relevant för syftet. Sökning #2 i samma databas med sökorden (mugging*) AND (surveillance camera*) gav 23 träffar där även här alla granskades och enbart 1 artikel valdes ut. Sökning #3 i Criminology Collection med sökorden (street robbery* OR street crime* OR mugging*) AND (camera surveillance* OR CCTV*) gav ett stort antal resultat på 620 träffar; efter en granskning av ämnesord i titel och abstrakt enligt inklusions- och exklusionskriterier, valdes 30 artiklar ut för en mer genomgående granskning där även 1 artikel valdes ut. Vidare utfördes en sökning i databasen Sociological Abstract med sökorden (street robbery* OR street crime* OR mugging*) AND (surveillance camera* OR camera

surveillance* OR CCTV*) som gav 400 träffar; efter en granskning av ämnesord i titel och abstrakt enligt inklusions- och exklusionskriterier, valdes 30 artiklar ut för en mer genomgående granskning och slutligen valdes 2 av dessa artiklar ut som relevanta. Sökningen i Wiley Online Library med sökorden (police

monitoring) AND (street robbery*) genererade 886 träffar där efter granskning av ämnesord i titel och abstrakt enligt inklusions- och exklusionskriterier, valdes 30 artiklar ut för en mer genomgående granskning och 1 artikel valdes ut. Även en sökning i databasen SAGE Journals med sökorden (CCTV) AND (street

robbery*) utfördes med 289 träffar: efter granskning av ämnesord i titel och abstrakt enligt inklusions- och exklusionskriterier, valdes 25 av dessa artiklar ut för en mer genomgående granskning och 2 artiklar valdes ut. För en detaljerad beskrivning av den systematiska sökningen se sökschema i bilaga 3.

sin tur är vetenskapligt granskade, och dessa anses därmed uppfylla de

grundläggande etiska kraven för studien. Genom att inte inkludera nya individer i denna studie utgörs det heller ingen risk för att dessa etiska aspekter överträds. Användningen av övervakningskameror kan däremot medföra vissa etiska frågor och funderingar, och dess möjliga inskränkning på den personliga integriteten hos befolkningen i samhällen som använder sig av just kamerabevakning. För att säkerställa att den personliga integriteten hos individer i samhället inte inskränks har man i Sverige en lag för att reglera just detta: kamerabevakningslagen, 2 § (SFS 2018:1200). Denna lag reglerar användandet av kameror i både offentliga och privata miljöer där tillstånd inte längre behövs för att använda sig av övervakningskameror (Datainspektionen 2020). Istället anser man att

bestämmelserna i dataskyddsförordningen är tillräckliga för att värna om den personliga integriteten, och det är därmed ett krav att följa dessa bestämmelser, även om tillstånd inte längre behövs (Datainspektionen 2020). Därför kan en avvägning mellan nytta och risk för negativt intrång (Welsh & Farrington 2008) vara på sin plats, vilket innebär att en gedigen vägning om huruvida

övervakningsintresset, användarens eget behov, väger tyngre än den personliga integriteten som riskeras att inskränkas (Datainspektionen 2020). Därmed måste man som användare av övervakningskameror kunna redogöra för en legitim koppling med en lagenlig grund i dataskyddsförordningen (Datainspektionen 2020). För att vidare säkerställa arbetets integritet och dess etiska aspekter har en detaljerad beskrivning av processen kring sökandet och insamlandet av material att beskrivits under metodavsnittet (Friberg 2012).

RESULTAT

Nedan presenteras samtliga tio studier i en resultattabell, för en mer överskådlig bild av metod, resultat och slutsats för varje enskild artikel. Efter tabellen

presenteras studierna mer ingående där resultaten delas upp i två separata avsnitt, varav den första delen avser effekter av kamerabevakning och den andra delen avser den så kallade överflyttningseffekten.

Tabell 1. Resultattabell

Författare, publ.år Syfte Metod Resultat

Cardoso, B. 2012. Studiens syfte är att undersöka

effekterna av kamerabevakning på personrån riktade mot turister.

Utfördes under 2008 i Copacabana och Leme, Brasilien. Etnografiskt fältarbete. Intervjuer och observationer. N= 2 områden. Positiv effekt för personrån bland turister: en minskning med 70%. Analysmetod framgår ej.

Cerezo, A. 2013. Studiens syfte är att undersöka effektiviteten av Utfördes under 2007 i Malaga, Spanien. Negativ effekt på personrån: en ökning med 12,5 procentenheter i

kamerabevakning

på gator. Kvasiexperimentell forskningsdesign. Intervjuer och enkäter. N= 40 områden, varav 20 experimentområden och 20 kontrollområden. kontrollområdet och 5,4 procentenheter i experimentområdet efter installation av övervakningskamer or. CPA- som analysmetod.

Gerell, M. 2016. Studiens syfte är att utvärdera effekten av övervakningskamer or på våldsbrott. Utfördes mellan 2011-2013 i Malmö, Sverige. Fallstudie med experimentell forskningsdesign. Data från Polismyndigheten. N= 6 områden, varav 4 experimentområden och 2 kontrollområden.

Ingen större effekt på kamerabevakning och personrån. Difference-in-differences som analysmetod.

Lai, Y. et al. 2019. Studiens syfte är att utvärdera den brottsreducerande effekten av övervakningskamer or. Utfördes under 2008-2012 i Taipei, Taiwan. Kvasiexperimentell forskningsdesign. Före- och eftermätning av installation för övervakningskamer or. N= 40 områden, varav 20 experimentområden och 20 kontrollområden. Positiv effekt på personrån: en minskning med 9,0% i experimentområden a och 19,85% kontrollområdena. “Time-series analysis” som analysmetod.

Lim, H. et al, 2016. Studiens syfte är att undersöka effekterna av övervakningskamer or på öppna gator. Utfördes 2006-2009 i Chuncheon, Sydkorea. Experimentell forskningsdesign. Datan består av alla rapporterade brott under tidsperioden för studien. N= 27 områden, varav 9 experimentområden Inga statistiskt signifikanta effekter på personrån. Mixad linjär modell och WDQ som analysmetoder.

effektiviteten av övervakningskamer or på öppna gator. USA. Kvasiexperimentell forskningsdesign. Data från brottsregister. N= 102 områden, varav 34 experimentområden , 34 buffertområden och 34 kontrollområden. Hierarkisk linjär modell och WDQ som analysmetod.

Munyo, I. & Rossi, M. 2016.

Studiens syfte är att studera påverkan av polisens övervakningskamer or. Utfördes mellan 2012-2014 i Montevideo, Uruguay. Experimentell forskningsdesign. Data från två databaser: en för installation av kameror, en för rapporterade brott. N= 24 områden, varav 5 experimentområden och 19 kontrollområden. Positiv effekt på personrån. Difference-in-differences som analysmetod.

Munyo, I. & Rossi, M. 2019.

Studiens syfte är att studera påverkan av polisens övervakningskamer or. Utfördes mellan 2012-2014 i Montevideo, Uruguay. Experimentell forskningsdesign. Data från två databaser: en för installation av kameror, en för rapporterade brott. N= 24 områden, varav 5 experimentområden och 19 kontrollområden. Positiv effekt på personrån: en minskning med 18,72% i experimentområden a. Difference-in-differences som analysmetod.

Park et al, 2012. Studiens syfte är att verifiera

överflyttningseffekt en av brottslighet och fördelarna med kamerabevakning som prevention till andra områden som inte är med i interventionen. Utfördes under 2009 i Gwan Myeong City, Sydkorea. Experimentell forskningsdesign. Data från den nationella polismyndigheten. N= 4 områden, varav 1 Positiv effekt på personrån: en minskning med 47,4% i experimentområden a. WDQ som analysmetod.

experimentområde, 1 buffertområde och 2

kontrollområden. Priks, M. 2015. Studiens syfte är att

undersöka effekterna av kamerabevakning på brottsligheten i ett tunnelbanesystem. Utfördes mellan 2006-2008 i Stockholm, Sverige. Experimentell forskningsdesign. Data angående installation av kamerorna samt brottsstatistik. N= 200 områden, varav 100 experimentområden och 100 kontrollområden. Positiv effekt på personrån: en minskning med cirka 60%. Multipel linjär regression.

Eftersom att arbetets fokus främst ligger kring effekten av kamerabevakning på specifikt personrån kommer de delar som handlar om just detta att plockas ut som relevanta för arbetet. Nio av tio artiklar använde sig av experimentella metoder med liknande eller identiska tillvägagångssätt där man har delat upp

undersökningsområdet i experiment-, kontroll- och buffertområden. Experimentområdet är det område man implementerat kamerabevakning; kontrollområdet är det område med liknande karaktäristiska drag som

experimentområdet men som saknar övervakningsaspekten; buffertområdet är det omgivande område för experiment- respektive kontrollområdet där man

undersöker om det finns en indirekt påverkan av experimentområdet.

Överflyttningseffekter tas upp i några studier och därför kategoriseras effekterna av dessa i ett eget avsnitt. I några av studierna så kategoriseras rån och stölder tillsammans då båda dessa är så kallade tillgreppsbrott.

Effekter av kamerabevakning

De olika artiklarna riktar alla in sig på kamerabevakning som situationell brottsprevention, antingen mot specifikt personrån, eller mot en rad olika brottstyper uppdelade i särskilda kategorier (däribland personrån). Studierna av Cardoso (2012), Lai et al. (2019), Lim & Wilcox (2017), Munyo & Rossi (2016; 2019), Park et al (2012) och Priks (2015) har alla kommit fram till att

kamerabevakning har positiva effekter på personrån. I sex av dessa sju studier, och i nio av tio totalt analyserade artiklar, har undersökningen baserats på en experimentell forskningsdesign, där man har haft ett eller flera

experimentområden med kamerabevakning som situationell brottsprevention, och ett eller flera kontrollområden utan denna typ av prevention. Man har i dessa utvalda områden gjort mätningar av brottsnivån före samt efter installationen av övervakningskamerorna för att se hur denna metod kan ha påverkat utfallet. I Lai

Stockholm, Sveriges, tunnelbanesystem: studien använde sig av en multipel linjär regressionsanalys, där resultaten visade att införandet av kamerorna minskade brott i tunnelbanestationerna med cirka 25%, och där personrån minskade märkbart, med cirka 60%.

I studierna av Lim & Wilcox (2017) och Park et al (2012) valde man utöver ett experiment- och kontrollområde även att inkludera ett buffertområde, som man tror skulle kunna ha en indirekt påverkan av övervakningskamerorna. Där fann man att kamerabevakning hade en statistiskt signifikant effekt på personrån i bostadsområden (Lim & Wilcox 2017) och där rån och stöld minskade med 47,4% i experimentområdet (Park et al 2012). Buffertområdet visade även en minskning med 22,3%; i det första kontrollområdet minskade rån och stöld med 3,4% medan det i det andra kontrollområdet inte visade någon skillnad i brottsnivån av dessa brottstyper (Park et al 2012). Munyo & Rossi (2019) är de enda som nämner att den ena av de två databaser de använt sig av i studien, innefattar alla rapporterade brott i staden, Montevideo, Uruguay, i så kallade gatuetapper, där man har exakt tid och plats (koordinater) för varje brott. Sex olika brottstyper utgjorde 92% av alla brott i staden, och av dessa utgjorde personrån 14%. Genom en difference-in-differences analysmetod såg man att totalt antal brott sjönk med 18,72% i

experimentområdet, och med 29,64% i hela staden (p=0,01), samt att installationen av övervakningskamerorna reducerade brott med 20% i

experimentområdet i förhållande till kontrollområdet. En tidigare studie, även den av Munyo & Rossi (2016) med samma data som ovannämnda studie visade också positiva resultat. Resultaten visade att övervakningskameror hade en markant reduceringseffekt på personrån (Munyo & Rossi 2016).

Den forskare som valt att använda sig av en annan metod än en experimentell forskningsdesign är Cardoso (2012), då han istället valde att utföra studien genom ett etnografiskt fältarbete, där han gjorde observationer och intervjuer på en polisbataljon respektive kontrollcenter för två områden i Rio de Janeiro, Brasilien. Resultatet i denna studie visade en statistiskt signifikant minskning med 70% av personrån och stölder, enligt poliskommissarien i staden (Cardoso 2012), sedan man började att använda övervakningskameror som preventionsmetod. Även Cerezo (2013), som dock också använde sig av en experimentell

forskningsdesign, valde även hon att komplettera denna metod med data från intervjuer och enkäter från bland annat kameraoperatörer, poliser och butiksägare i Malaga, Spanien. Hennes studie visade däremot, efter en CPA (crime pattern analysis), att personrån, efter installationen av övervakningskamerorna, ökade med 12,5 procentenheter i kontrollområdet, och med 5,4 procentenheter i experimentområdet.

Gerell (2016) och Lim et al (2016) kom fram till liknande resultat i deras studier i Malmö, Sverige och Chuncheon, Sydkorea: resultaten visade således inte heller någon större effekt (icke-signifikant) för kamerabevakning och våldsbrott i offentliga miljöer (Gerell 2016), och inga statistiskt signifikanta effekter för våldsbrott, däribland personrån (Lim et al 2016). Gemensamt för dessa tre studier (Cerezo 2013; Gerell 2016; Lim et al 2016) är att de är utförda i städer med ett lägre antal invånare, samt att de undersökta områdena i studierna har haft en högre andel brottslighet.

Överflyttningseffekter

En överflyttningseffekt av brott kunde identifieras i ett flertal av studierna som undersökts i detta arbete, däribland studien av Park et al (2012) och Lim et al

(2016). I dessa studier valde man att använda sig av samma analytiska metod, Weighted Displacement Quotient (WDQ) (Park et al 2012; Lim et al 2016). I studien av Park et al (2012) visade resultaten av analysen att brottsligheten inom studiens experimentområde förändrades med -,381 samt att det i båda

kontrollområdena skedde en förändring med -,470 (Park et al 2012). Detta innebär att man i båda områden kunde se en minskning av brottsligheten vilket i sin tur påvisade den positiva effekt som kamerabevakning haft i experimentområdet (Park et al 2012). Denna positiva effekt av kamerabevakning kunde även

konstateras i studien av Lim et al (2016) som med WDQ-analysen visade att det på en av nio platser fanns en positiv effekt på reducering av våldsbrott (Lim et al 2016). Dessa resultat visade sig dock inte vara statistiskt signifikanta trots den positiva effekten av kamerabevakning (Lim et al 2016). Man fann bevis på en spridning av fördelar i buffertområdet, snarare än en överflyttningseffekt i Park et al (2012), vilket man även kunde fastställa i studien av Lim et al (2016).

Överflyttningseffekten visade sig ännu tydligare i studierna av Priks (2015), Cerezo (2016) och Munyo & Rossi (2016). Samtliga studier såg en märkbar ökning i överflyttningseffekter i närliggande områden; Priks (2015) noterade en ökning av brott i närliggande områden med 130%, alltså 4 brott per station och år. Liknande resultat fastställdes i Munyo & Rossi (2016) där brottsreduceringen i experimentområdet kompenserades med en ökad brottslighet i andra delar av staden. Cerezo (2016) kunde även se en ökad rapportering av brott från polisen i buffertområdet, vilket även här tyder på en stark överflyttningseffekt.

DISKUSSION

Metoddiskussion

I denna systematiska litteraturstudie valdes 10 relevanta artiklar ut för att besvara studiens frågeställningar. Specifika sökord användes för att hitta artiklar relevanta för studiens syfte, då fokus låg på att undersöka om kamerabevakning haft en effekt på personrån. Ett villkor som sattes redan i början av sökprocessen var att samtliga artiklar skulle uppfylla det krav som innebar att de var vetenskapligt kritiserade och bedömda av likvärdiga forskare, att de var så kallade peer reviewed. Detta för att stärka och garantera att de artiklar som valts ut är

trovärdiga i såväl dess metodiska angreppssätt som i dess resultat. Granskningen av samtliga artiklar visade att den vetenskapliga kvaliteten uppfylldes. Detta genom en tydlig och transparent redogörelse av metod och insamling av data av författarna i samtliga studier. Därmed har man skapat en möjlig överförbarhet för framtida projekt av andra forskare, vilket uppmanas och uppmuntras just på grund av den rådande kunskapsluckan kring ämnet.

Brister som kan ha uppkommit i studien är begränsningen till brottstypen “personrån”, då det inte fanns många artiklar som specifikt undersökte kamerabevakning och personrån. Denna begränsning gav upphov till djupare sökningar men spred även ljus över den enorma kunskapslucka som finns kring övervakningskameror och specifikt personrån. Hade studien istället valt att

aningen problematiskt. Dels då, som det tidigare nämnts, det inte har funnits ett särskilt stort urval av artiklar inriktade på specifikt kamerabevakning och personrån, och dels då det, som i många andra litteraturstudier, inte går att finna alla relevanta artiklar på grund av en rad olika anledningar. Ett av de oftast förekommande problemen som uppstår i systematiska litteraturöversikter är det som tidigare nämnts som ”file-drawer” problemet (Gadd 2012), och kan då bidra till en sämre bild av kunskapsläget av ämnet i fråga.

Resultatdiskussion

Resultatdiskussionen delas in i tre olika delar: där en teoretisk koppling görs till de olika effekterna av kamerabevakning, följt av en diskussion kring

återkommande mönster mellan de olika studierna, och avslutas med en diskussion kring studiernas olika metoder.

Teoretisk koppling till effekterna av kamerabevakning

Samtliga studier undersökte brottsprevention i form av strategiskt utplacerade kameror i offentliga miljöer vars uppgift var att förespråka allmänhetens säkerhet (Lai et al 2019; Park et al 2012; Cerezo 2013), förebygga brott (Cardoso 2012; Lim & Wilcox 2017; Gerell 2016) och verka avskräckande (Munyo & Rossi 2019; Priks 2016; Lim et al 2016; Munyo & Rossi 2016). Dessa kameror ses som ”den kapabla väktaren“, som tas upp i rutinaktivitetsteorin, där Cohen & Felson (1979) menar att ett brott kan undgås om en av grundelementen i brottstriangeln faller bort. Man hänvisar även i Lai et al (2019) till de polisiära strategier som anammats av Taiwans regering med grund i rutinaktivitetsteorin, rationella valteorin samt situationell prevention som visat märkbara resultat på

brottsreduceringen i landet, däribland personrån. Park et al (2012) nämner att förekomsten av kamerabevakning kan ha en reducerande effekt på rädsla för brottsligheten. Resultaten varierar, men generellt sett anser man att

kamerabevakning har en positiv effekt på minskningen av rädsla för brott. Dock enbart bland de personer som är medvetna om att kamerabevakning är aktuell där de befinner sig (Park et al 2012; Cerezo 2013): Lim et al (2016) menar

exempelvis att skyltning om att övervakningskameror förekommer kan minska rädslan hos invånarna som passerar dessa områden. Cerezos (2013) resultat visar att personer i experimentområdet känt mindre rädsla för brott under nattetid efter det att kameror installerats. Detta kan däremot, som det nämns i Munyo & Rossi (2016), innebära en falsk känsla av säkerhet, och kopplas till rutinaktivitetsteorin då vetskapen om kamerabevakning hos vissa individer kan få dessa att ändra sina rutinaktiviteter och våga röra sig i områden de vanligtvis inte hade rört sig i. Resultatet från Lim et al (2016) samt Park et al (2012) visar att en motiverad förövare troligen skulle undvika att begå brott med vetskapen om att

övervakningskameror finns på platsen. Priks (2016) menar också att de positiva effekter av övervakningskamerorna verkar bero på avskräckning i

tunnelbanestationerna i Stockholm, Sverige. Precis som Munyo & Rossi (2019) förklarar: att kamerorna verkar avskräckande för förövarna och att det där tas ett rationellt beslut att inte begå ett brott, kan kopplingar till rationella valteorin göras. Man menar att kamerabevakningssystem ämnar att förändra förövarens uppfattning, på så sätt att man väljer att avstå från kriminella handlingar på grund av rädslan att bli påkommen (Siegel & McCormick 2006). När förövaren inser att dennes måltavla är kamerabevakad, övervägs vinst och förlust, och intentionerna

avskräcks för utförandet av den brottsliga handlingen (Siegel & McCormick 2006). Munyo & Rossi (2016) menar att effekten av kamerabevakning på brott potentiellt fungerar genom två sätt. Dels genom avskräckning (polisens närvaro gör brottslig verksamhet mindre attraktiv) som man kan se i Cardoso (2012), där man genom kamerabevakning följde framförallt turister och deras rutinaktiviteter för att minska deras utsatthet. Exempelvis genom att placera kamerorna på hotell eller på stränder, där de flesta turister rör sig, och dels genom en oförmögenhet att begå brott genom ökade arresteringar (Munyo & Rossi 2016).

Återkommande mönster mellan de studier vars resultat inte har varit positiva (icke-signifikanta, ingen större effekt eller negativa)

Fyra huvudmönster kunde identifieras i samtliga studier vars resultat antingen visat sig vara icke-signifikanta, ingen större effekt eller negativ effekt på personrån. Dessa är opålitlig polisdata, brist i geografiskt kodad data, val av undersökta områden samt att studierna är utförda i städer med ett lägre antal invånare (Lim et al 2016; Gerell 2016; Cerezo 2013).

Samtliga av dessa tre studier menar att den polisdata som funnits tillgänglig under studiernas gång har varit både opålitlig och otillräcklig. Detta bland annat på grund av polisens försummelse av att korrekt registrera information gällande varje brott vilket har bidragit till ett stort antal bortfall (20%; Lim et al 2016) för

studierna, men även på grund av felaktigt geografiskt kodade data (Lim et al 2016; Gerell 2016). I de fall där de exakta koordinaterna inte stämmer överens med adressen där brottet faktiskt begåtts, registreras brottet istället till närmsta adress (Gerell 2016) och bidrar då till ett bias i den geografiska data som polisen använt sig av. Anledningen till denna ofullständiga och inkorrekta

adressinformation beror bland annat på den mänskliga faktorn, med en större precision eller omkodning av data skulle man kunna få fram ett mer pålitligt och fullständigt resultat. Polisdata utifrån Cerezo (2013) påvisar negativa effekter på kamerabevakning och personrån, och anses, enligt henne, vara opålitlig. Intervju- och enkätundersökningarna visar, i motsats till polisdata, positiva effekter för reducering av brott i området efter det att kamerorna implementerats och stärker därför författarnas argument om att enbart polisdata inte är en tillräcklig

insamlingsmetod för denna typ av undersökning.

Det diskuteras också huruvida kamerabevakning fungerar bättre i områden med låg brottslighet än i områden med hög brottslighet. Både Gerell (2016) och Cerezo (2013) utförde sina studier i stadsområden med stort nattliv i närheten till barer och nattklubbar. Båda områdena hade hög brottslighet, vilket kan förklara varför övervakningskameror inte haft någon större effekt i dessa områden.

Alkoholpåverkan kan i dessa fall bidra till att kamerorna inte innehar någon effekt, på grund av individers låga impulskontroll och troligtvis minskad

medvetenhet om kamerorna i området. Även i Lim et al (2016) visar resultaten att vissa områden under studiens gång haft färre brott än andra; detta kan tydas som att områden med högre brottslighet visar en lägre effekt på övervakningskameror och personrån, än områden med lägre brottslighet. Det sista mönstret som

Diskussion kring studiernas metoder

I de olika artiklarna som arbetet baseras på, har de flesta forskarna valt att använda sig av kvantitativ data i form av experiment med före- och

eftermätningar, för att undersöka effekterna av övervakningskameror på brott. Två av studierna inriktar sig däremot på en mixad modell av både kvantitativ och kvalitativ data. Den kvalitativa data i dessa studier består av enkäter och intervjuer, för att komplettera den registerdata de använt sig av. Genom att använda sig av olika typer av data skapas en både bredare och djupare bild av hur dessa övervakningskameror faktiskt anses fungera, och därmed öka trovärdigheten i studien genom att inte enbart förlita sig på en typ av källa. Studierna utspelar sig i olika delar av världen, både i större och i mindre städer, varav de större städerna med ett högre antal invånare verkar ha större positiva effekter av

övervakningskameror på personrån än vad de mindre städerna med ett lägre antal invånare har. Detta kan ha försvårat jämförelsen studierna emellan, dels då de olika städerna skiljer sig åt i antal invånare men även angående karaktärsdrag för städerna. Det kan däremot, av samma anledning, anses vara mer generaliserbart med dessa studier utförda i olika delar av världen, då man får en bättre bild av hur denna preventionsmetod fungerar i olika länder, städer och områden. Svårigheten med att applicera liknande metoder på svenska förhållanden, skulle kunna vara att Sverige är ett glesbefolkat land med få storstäder, som då möjligtvis skulle ha en mindre effekt av denna preventionsmetod. Som det visat sig i de olika studierna, har effekten av kamerabevakning på personrån haft en större effekt i städer med ett högre antal invånare, och det verkar då vara mest gynnsamt att fokusera detta på Sveriges storstäder, exempelvis Stockholm där man just nu ser en stor ökning av denna brottstyp. De två studierna som utfördes i Sverige (Gerell 2016; Priks 2016) visar motsatta resultat från den data som presenterats av

Brottsförebyggande rådet och Polisen. Priks (2016) resultat visar på en minskning med 60%, medan Gerell (2016) inte visar någon större effekt på personrån. Dock så undersöker Priks (2016) effekterna av kamerabevakning på personrån i

tunnelbanesystemet; detta urval går därför inte att generalisera till hela Stockholm. Därav visar Priks (2016) en minskning av personrån i Stockholms

tunnelbanesystem, i förhållande till Polisens data som visar på ett ökat antal personrån i Sveriges huvudstad. Angående andelen personrån i de olika

polisregionerna, visar Gerells studie (2016) icke-signifikanta resultat i Malmö, detta trots en minskning av personrån i staden (Polisen 2020). Kamerorna som implementerats i Malmö, är som nämnts tidigare, enligt polisen, inte uppsatta i syfte att minska just personrån, utan snarare i ett trygghetsskapande syfte främst kopplat till stadens öppna droghandel. Detta skulle kunna förklara skillnaden mellan polisens data och Gerells (2016) studie, då dessa visat olika resultat; där polisen har visat en minskning av personrån i staden medan Gerells (2016) studie inte visat någon större effekt av kamerabevakning och personrån.

SLUTSATS

Syftet med denna litteraturstudie var att kartlägga effekterna av kamerabevakning som preventionsmetod för personrån i olika länder, samt att analysera om denna metod med fördel kan tillämpas på samma sätt i Sverige. Detta på grund av den uppåtgående trend av personrån i landet. Genomgången av de olika studierna har visat aningen tvetydiga resultat, men där majoriteten har varit positiva i form av

en minskning i andelen personrån till följd av kamerabevakning. De flesta resultat som visat positiva effekter har utförts i städer med ett högre antal invånare, medan de studier som visat negativa eller icke-signifikanta effekter i regel har utförts i städer med ett lägre antal invånare. Framtida forskning kring varför

kamerabevakning visat sig mer nyttig i städer med ett högre antal invånare bör därför vara av stor vikt. Kamerabevakning har även visat sig ha större positiv effekt i områden med låg kriminell aktivitet, i motsats till områden med hög brottslighet. Ytterligare forskning kring kamerabevakning och personrån, där man framförallt undersöker varför kamerabevakning inte haft lika stor positiv effekt på områden med hög brottslighet, och hur man kan motarbeta detta, är att starkt rekommendera. Exempelvis genom att undersöka områden med hög brottslighet, i förhållande till områden med låg brottslighet, deducera bakomliggande faktorer som påverkar huruvida effekten blir positiv eller negativ.

Ett resultat som framhävs i studien är den stora överflyttningseffekt som uppstår i flera studier; framtida forskning bör därför fokusera på att undersöka varför denna effekt förekommer. Enligt data från både Polisen och BRÅ, sker en stor andel av personrånen i Sverige på allmän plats under kvällar och nätter. Detta

överensstämmer även med studiernas resultat. Likaså har närområden till stadens lokaltrafik, såsom busshållplatser eller tunnelbanestationer, visat sig vara så kallade hot spots för personrån. Vidare forskning bör därför göras huruvida andra metoder såsom hot spots-arbeten skulle kunna användas tillsammans med

kamerabevakning för att minska personrån. Att rikta denna litteraturöversikt till svenska förhållanden, skulle kunna öka kunskapen kring kamerabevakning och personrån, och förhoppningsvis kunna minska den pågående utvecklingen i Sverige. Genom att minska denna utveckling skulle man också kunna förhindra den potentiella långa kriminella karriär som dessa gärningspersoner möjligtvis har att vänta sig, och med detta minska både kriminaliteten i samhället och de

REFERENSER

Blixt M, (2003) Kameraövervakning i brottsförebyggande syfte. Rapport för brottsförebyggande rådet: 11. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.

Brottsförebyggande rådet, (2017) Arbeta Förebyggande Mot: Personrån.

>https://www.bra.se/download/18.62c6cfa2166eca5d70e26bc9/1560841035294/F aktablad_Personran.pdf< PDF (2020-04-16).

Brottsförebyggande Rådet, (2019) Rån.

>https://www.bra.se/statistik/statistik-utifran-brottstyper/ran.html#Utsatta< HTML (2020-04-16).

Cardoso B, (2012) The Paradox of Caught-in-the-act Surveillance Scenes:

Dilemmas of Police Video Surveillance in Rio de Janeiro. Surveillance & Society 10(1), 51–64.

Cerezo A, (2013) CCTV and crime displacement: A quasi-experimental evaluation. European Journal of Criminology, 10(2), 222–236.

Cohen L E & Felson M, (1979) Social change and crime rate trends: A routine activity approach. American Sociological Review, 44, 588-608.

Cornish D B & Clarke R V, (2014) The reasoning criminal: Rational perspectives on offending. New York. Springer verlag.

Clarke R V & Weisburd D, (1994) Diffusion of crime control benefits:

Observations on the reverse of displacement. School of Criminal Justice. New Jersey.

Datainspektionen, (2020) Kamerabevakningslagen.

>https://www.datainspektionen.se/lagar--regler/kamerabevakningslagen/< HTML (2020-05-12).

Denney S A & Tweksbury R, (2012) How to Write a Literature Review. Journal of Criminal Justice Education, 24(2), 218–234.

Eck J & Clarke R, (2019) Situational Crime Prevention: Theory, Practice and Evidence. Handbook on Crime and Deviance.

Felson M & Clarke R, (1998) Opportunity Makes the Thief: Practical theory for

crime prevention. Research, Development and Statistics Directorate

Felson M & Boba R, (2010) Crime and everyday life. Fourth Edition. Thousand Oaks: SAGE publications.

Forsberg C & Wengström Y, (2008) Att göra systematiska litteraturstudier: Värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning. Stockholm: Natur & Kultur.

Freilich J & Newman G, (2017) Situational Crime Prevention. Oxford Research Encyclopedia, Criminology and Criminal Justice.

Friberg F, (2012) Dags för uppsats: vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. Lund: Studentlitteratur.

Gadd D, Karstedt S, Messner S F, (2012) The SAGE Handbook of Criminological Research Methods. London: SAGE.

Gerell M, (2016) Hot spot policing with actively monitored CCTV cameras: Does it reduce assaults in public places? International Criminal Justice Review. Vol. 26(2), 187–201.

Grevholm E, (2018) Fungerar kamerabevakning brottsförebyggande?: Resultat från en metastudie samt reflektioner om metoder och resultat. Brottsförebyggande rådet.

Kronkvist K, Nordqvist S, Ivert A, (2019) Kameraövervakning i ett särskilt utsatt bostadsområde. Malmö: Malmö Universitet.

Lab S, (2010) Encyclopedia of Victimology and Crime Prevention: Diffusion of Benefits. Thousand Oaks: SAGE Publications.

Lai Y- L, Sheu C-J, Lu Y-F, (2019) Does the Police-Monitored CCTV Scheme Really Matter on Crime Reduction? A Quasi-Experimental Test in Taiwan's Taipei City. International Journal of Offender Therapy and Comparative Criminology, Vol.63(1), 101–134.

Lim H, Changjoo K, Eck J, Jeonglim K, (2016) The crime-reduction effects of

open street CCTV in South Korea. University of Cincinnati: Department of

Geography.

Lim H & Wilcox P, (2017) Crime-Reduction Effects of Open-street CCTV: Conditionality Considerations. Justice Quarterly, 34:4, 597–626.

Morgan F, (2014) Displacement of Crime. The Encyclopedia of Theoretical Criminology. Wiley Online Library.

Munyo I & Rossi M, (2016) Is it Displacement? Evidence on the Impact of Police

Monitoring On Crime. RIDGE: Research Institute for Development, Growth and

Economics.

Munyo I & Rossi M, (2019) Police-Monitored Cameras and Crime.

Scandinavian Journal of Economics 000(0), 1–18.

Nilsson I, (2012) Gatumatematik: Om unga män på glid och utanförskapets pris i Nacka. Rapport för OFUS.

Park H H, Oh G S, Paek S Y, (2012) Measuring the crime displacement and diffusion of benefit effects of open-street CCTV in South Korea.

Piza E, Welsh B, Farrington D, Thomas A, (2018) CCTV and Crime Prevention: A new systematic Review and Meta-analysis. Brottsförebyggande rådet.

Polisen, (2019) Flera fall av personrån i Stockholms län.

> https://polisen.se/aktuellt/nyheter/2019/november/flera-fall-av-personran-i-stockholms-lan/< HTML (2020-04-17).

Polisen, (2020) Ungdomsrån. > https://polisen.se/om-polisen/polisens-arbete/ungdomsbrott/ungdomsran/< HTML (2020-04-17).

Priks M, (2015) The Effects of Surveillance Cameras on Crime: Evidence from the Stockholm Subway. The Economic Journal, 125, 289-305.

Regeringen, (2018) Lagrådsremiss: Ny kamerabevakningslag.

>https://www.regeringen.se/493a2e/contentassets/686a24a4787f4de288ab4f3d6ee aaff7/ny-kamerabevakningslag< PDF (2020-04-17).

Siegel L & McCormick C, (2006) Criminology in Canada: Theories, Patterns, and Typologies (3rd ed.). Toronto: Thompson, Nelson.

Svensson R, (2000) Strategiska brott: Vilka brott förutsäger en fortsatt

brottskarriär? Brottsförebyggande rådet: 3. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Trasler G, (1993) Conscience, opportunity, rational choice and crime. In:R.V. Clarke & M Felson (eds.) Routine activity and rational choice. Advances in criminological theory. New Brunnswick, NJ: Transaction publishers

Welsh C & Farrington D, (2008) Kameraövervakning och brottsprevention. BRÅ: Brottsförebyggande rådet.

Åklagarmyndigheten, (2020) Tillgreppsbrott.

BILAGOR

Bilaga 3.

Databas Sökord Begränsningar Träffar Granskade Valda Datum

Libsearch #1 Street robbery AND* prevention Peer reviewed 2009–2019 229 229 1 200403 EBSCO #1 Surveillance cameras AND* crime Peer reviewed 2009–2019 514 30 1 200406 Criminology Collection #1 Street robbery AND* prevention Peer reviewed 2009–2019 19 19 1 200406 #2 Mugging AND* surveillance camera Peer reviewed 2009–2019 23 23 1 200406 #3 Street robbery OR street crime OR mugging AND* camera surveillance OR camera surveillance OR CCTV Peer reviewed 2009–2019 620 30 1 200409 Sociological Abstract #1 Street Robbery OR street crime OR Mugging AND* Surveillance camera OR Camera surveillance OR CCTV Peer reviewed 2009–2019 400 30 2 200415 Wiley Online Library #1 Police monitoring AND* street robbery Peer reviewed 2009–2019 886 30 1 200417 Sage Journals