Bland färger och återanvändingsmaterial finns kreativa barn

Examensarbete

Bland färger och återanvändingsmaterial

finns kreativa barn

En studie om barns bild-och formskapande på en Reggio Emilia

inspirerad förskola.

Among colors and recycled materials we find the creative children

A study of children´s picture and form creation on a Reggio Emilia

inspired preschool.

Caroline Lindell Nilsson

Lärarexamen 210hp Handledare: Ewa Berg

Huvudämne: Kultur, medier, estetik

Examinator: Kutte Jönsson Handledare: Ewa Berg Lärande och samhälle

Abstract

Syftet med arbetet har varit att undersöka hur en Reggio Emilia - inspirerad förskola arbetar med bild- och formskapande verksamhet. Vad miljöerna har för betydelse, pedagogens roll samt vilka material barn föredrar att arbeta med. Dessa är de olika delar jag bearbetar i arbetet.

Som metod använde jag både kvantitativa och kvalitativa metoder som enkät och intervjuer. Jag uteförde intervjuer med barn och skickade ut enkäter till pedagoger för att få deras lika/olika syn på verksamheten. Jag studerade även litteratur inom mitt forskningsområde.

Resultatet visar på att det är otroligt viktigt att arbeta med den bild- och formskapande

verksamheten i förskolan då den bidrar till en utveckling av många olika förmågor, bland annat språkligt, motoriskt men även att kunna bearbeta upplevelser för att nämna några.

Det som framgår mest i min undersökning är att barnen måste vara mer delaktiga i hur miljön iordningställs. Barnen behöver även veta vilka förväntningarna är i de olika rummen. Det visade sig att barn och pedagoger har olika syn på miljöerna och vad som går att göra där.

Barnen ska vara delaktiga i sin förskola, inte bara inom vissa delar, utan i allt.

Innehållsförteckning

1. Inledning

2. Syfte och problemformulering

2.1 Syfte 9

2.2 Problemformuleringar 9

3. Litteraturgenomgång

3.1 Tidigare forskning 10

3.1.1 Barns fantasi och kreativitet 10

3.1.2 Estetiska språk/uttrycksformer 10

3.1.3 Vad är estetik 11

3.1.4 Kommunikation genom estetiska uttrycksformer 11

3.1.5 Hitta sin identitet genom estetiken 11

3.1.6 Att lära genom estetiken 12

3.2 Teoretiska utgångspunkter 12

3.2.1 Ett barn har hundra språk 12

3.2.2 Miljön – den tredje pedagogen 13

3.2.3 Remida – Kreativ och miljövänlig återanvändning 13

4. Metod

4.3 1 Enkät till pedagogerna 16

4.3.2 Barnintervjuer 17

4.4 Databerarbetning 17

4.7 Avgränsningar 19

5. Resultat

5.1 Betydelsen av bild-och formskapande 20

5.1.1 Enkätsvar 20

5.1.2 Intervjuer 21

5.1.3 Tolkning 21

5.2 Pedagogens roll i bild- och formskapandet 22

5.2.1 Enkätsvar 22

5.2.2 Intervjuer 23

5.2.3 Tolkning 23

5.3 ”Material som inte är tänkt för barn men som får barn att tänka” 24

5.3.1 Enkätsvar 24 5.3.2 Intervjuer 25 5.3.3 Tolkning 25 5.4 Får jag lov? 26 5.4.1 Enkätsvar 26 5.4.2 Intervjuer 27 5.4.3 Tolkning 27 5.5 Sammanfattning av resultat 28

6 Diskussion

6.1 Arbetets betydelse för mitt yrke 31

6.2 Vidare forskning 31

1. Inledning

Jag som skriver denna uppsats läser till förskollärare inom huvudämnet Kultur, medier och estetik där skapande av olika slag har varit en stor del av min utbildning. Att använda olika estetiska språk och uttrycksformer såsom bild, dans, rörelse och musik är några av alla de språk vi använder. De estetiska språken använder vi där det verbala ordet inte alltid existerar. I manchetten Kultur, medier, estetik (2008) beskrivs huvudämnet just så och att det multimodala arbetssättet, det vill säga mångspråkiga är det som driver en KME-pedagog.

Jag har under min utbildningstid arbetat och besökt ett antal förskolor och de flesta har sett lika ut lokalmässigt och i tillgång till olika slags material. På förskolorna har det då funnits ett par rum som man delar in i olika kategorier, till exempel så har det funnits en familjehörna, ett pussel- och spelrum och ett stort samlingsrum/vilorum med tillgång till böcker. Någon ateljé har inte funnits på förskolorna och det enda material barnen haft tillgång till är A4 papper och pennor samt stora kuddklossar i ett rum gemensamt för förskolan där tidsbokning måste ske. Jag hade precis påbörjat min utbildning och funderade inte över det mer än att det var konstigt att barnen inte fick tillgång till att rita/skriva och bygga med klossarna varje dag. Idag är jag djupt förundrad över varför de hade det så på förskolorna, och jag ångrar att jag inte ifrågasatte deras val av tillgängliga redskap och material till barnens bild- och formskapande.

Jag kom sedan till en Reggio Emilia inspirerad förskola där jag skulle ha min verksamhetsförlagda tid. Där fanns det ett rum avsatt för ateljé och ett för bygg och konstruktion på varje avdelning där barnen fritt rörde sig. Det fanns även rum för familjelek, pussel och spel, även en dator fanns till barnens förfogade på varje avdelning. Jag fastnade mycket för skapandet i ateljén där barnen kunde rita, måla, klippa, klistra och bygga med metamorfosmaterial, där fanns det möjligheter i

oändlighet. Allt material och alla redskap fanns dessutom i barnens höjd så att de kunde ta det som de ville använda i sitt skapande.

I Läroplanen för förskolan (2010:6) står det att ”Barnet kan i den skapande och gestaltande leken få möjligheter att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter”.

Därför är det viktigt att barnet har tillgång till olika rum där skapandeprocesser kan ske, i skapandet utvecklar barnen sin fantasi, sin kreativitet och de får möjlighet att använda olika estetiska

uttrycksformer.

Det som jag har valt att inrikta mitt arbete och min undersökning på är barns skapande i ateljén. Genom skapandet utvecklar de en kreativitet och fantasi, de går in i andra världar och in i processer som är utvecklande och lärorika. Det är barns bild- och formskapande som jag har valt att

undersöka i det här arbetet. Frågor som vad miljöerna har för betydelse, pedagogernas roll i skapandet, barnens tillgång till rummen och skapandet samt vilka material barn och pedagoger

2. Syfte och problemformulering

2.1 Syfte

I min yrkesprofession vill jag kunna erbjuda barnen kreativa miljöer för bild- och formskapande. Syftet med arbetet är att få en djupare förståelse för vad pedagoger på en Reggio Emilia- inspirerad förskola tycker är viktigt att erbjuda barnen i miljöerna och i deras skapande. Men även vad barnen har för syn på bild- och formskapande och vad de föredrar att skapa. Utifrån mitt syfte har jag formulerat två problemformuleringar som jag kommer att bearbeta i min text.

2.2 Problemformulering

ar

 Vad tänker pedagoger kring barns lärande och utveckling genom den bild- och formskapande verksamheten?

 Med vilka material föredrar barn och pedagoger att skapa med i ateljér på en Reggio Emilia - inspirerad förskola?

3. Litteraturgenomgång

I denna del kommer jag att behandla tidigare forskning och förklara begrepp som sedan kan återfinnas i min analys. Jag kommer även att förklara mina teoretiska utgångspunkter.

3.1 Tidigare forskning

3.1.1 Barns fantasi och kreativitet

Lev Vygotskij är en känd gigant inom pedagogiken. Han levde 1896-1934 i Ryssland och hans teorier handlar mycket om att utveckling och lärande sker i samspel med andra. Han har även utvecklat teorier om barns fantasi och kreativitet och varför det är viktigt att utveckla dessa (UR.se). Vygotskij skriver i sin bok Fantasi och kreativitet i barndomen (1995) att skapande arbete är viktigt för att utveckla barns fantasi och kreativitet och eftersom skapandet följer barnen genom hela deras barndom kan vi ge barnen redskap för att utveckla och lära.

Vygotskij (1995) påpekar att det inte är resultatet av skapandet som är det viktiga utan det viktiga är skapandeprocessen, att barnen sysslar med skapande, målar, bygger, det är det viktigaste. I

skapandet utvecklar de sin fantasi och kreativitet. Vygotskij menar att om man ger barnen nya material och nya uppgifter skapar det ny kreativitet och det blir spännande för barnen att skapa med det nya. Man måste enligt Vygotskij (1995) stimulera barnen i deras skapande och det gör vi bäst genom att skapa miljöer där barnen kan lära och bli utmanande med nya material.

3.1.2 Estetiska språk/uttrycksformer

Genom att använda estetisk verksamhet och estetiska uttrycksformer bidrar det till en utveckling och ett lärande, både kollektivt och individuellt. Jag kommer nedan försöka reda ut begreppen och förtydliga vad det är man lär genom dem.

3.1.3 Vad är estetik?

Ordet estetik kommer från grekiskans ”aisthētiko´s, i sin tur bildat till ta aisthēta´ det sinnliga och det förnimbara”(NE.se). Det betyder att man känner genom förnimmelser och genom sinnliga upplevelser. Estetisk verksamhet är där deltagarna upplever genom sinnliga intryck beskriver Järleby (2005:39), han förklarar att det kan vara genom de estetiska uttryckssätten till exempel dans, bildkonst, teater med mera. Han fortsätter att förklara att den estetiska verksamheten kan vara både något som man vill presentera för andra men även för sin personliga utvecklings skull.

3.1.4 Kommunikation genom estetiska uttrycksformer

Estetiska språk är uttrycksformer som används för att kommunicera med andra och vår omgivning. Liberg (2006) och Thavenius (2004:230) belyser att de icke-verbala språken är lika viktiga som det talade språket. De icke-verbala språken kan vara bildspråket, rörelsens och dansens språk eller musikspråket. För att kunna kommunicera behöver vi alla dessa olika kommunikationsformer. Granberg (2001:9) belyser vikten av skapande aktiviteter för att främja barns språkliga utveckling. Redan då barnen är små kan man introducera olika uttrycksformer och redskap för att barnen ska kunna känna på dem menar Alerby (2006:28) och Selander & Kress (2010:114-116).

3.1.5 Hitta sin identitet genom estetiken

Genom att använda olika språk kan vi förstå vår omgivning och uttrycka vad vi tänker och känner menar Aulin-Gråhamn (2004:40) och Gedin & Sjöblom (1995:110). De menar vidare att genom att man använder ”de andra språken” ger man barnen möjligheter att ta plats i världen och låter dem komma till sin rätt. Aulin-Gråhamn fortsätter att belysa att det inte bara är ett komplement till det talade språket och språkandet i sig utan estetiken bidrar även till en ökad självkänsla hos barnen. Wiklund (2001:30) belyser att barns användning av de estetiska språken är ett sätt för barnen att få syn på sig själva. Barn ska få möjlighet till skapande aktiviteter i förskolan då det inte bara ger dem glädje och tillfredställelse utan även stärker deras personliga utveckling och deras identitet.

3.1.6 Att lära genom estetiken

Barn använder sig av estetiska språk för att kunna uttrycka sig på fler sätt än endast det talade språket, menar Dahlbeck & Persson (2010:191). Barnen måste få möjligheter till att använda olika estetiska uttryckssätt i förskolan, det är inte bara ett sätt att uttrycka sig utan även ett sätt att lära sig förklarar Dahlbeck & Persson (2010:191). Granberg (2001:9) diskuterar barns utveckling genom de skapande aktiviteterna och hur viktiga de är för utveckling. Alla olika sorters skapande såsom lek, språk, motorik, dans, sång, berättande samt bild och form är betydelsefulla att man skapar

aktiviteter kring.

3.2 Teoretiska utgångspunkter

3.2.1 Ett barn har hundra språk

Loris Malaguzzi (1920-1994) levde i regionen Reggio Emilia i Italien där han jobbade som

förskollärare och barnpsykolog. Loris Malaguzzi är grundaren av Reggio Emilia-pedagogiken och filosofin och det han utgår från i sin pedagogik är att alla barn är intelligenta.

Malaguzzi förespråkar att man ska ge barn möjligheter att kommunicera med olika uttrycksformer, därav uttrycket ”ett barn har hundra språk” som är ett välkänt uttryck av honom (UR.se). Det som är specifikt för Reggio Emilia är att använda många olika språk och uttrycksformer, den

pedagogiska dokumentationen, det vill säga att man observerar och dokumenterar vad barnen gör för att sedan ha projekt som barnen äger belyser Wallin (2003) och Project Zero (2013). Det är barnens tankar och intressen som skapar projekten, samt att man använder miljön som den tredje pedagogen (ReggioEmilia.se).

I Reggio Emilia är ateljén en viktig punkt. I altején jobbar ofta en ateljérista och på förskolorna brukar det även finnas en pedagogista.

Eftersom Reggio Emilia-pedagogik är mer av ett förhållningssätt och en filosofi kan man ta till sig grundtankarna och göra pedagogiken till sin egen, med en Reggio Emilia-inspiration. Lenz-Taguchi (1997) belyser att Malaguzzis tanke var att verksamheten ska vara föränderlig och anpassas till barnen som befinner sig i den. Därmed ska allt i miljön kunna förändras efter vad barnen är intresserade av, vilka projekt man har och i takt med hur barnen utvecklas.

3.2.2 Miljön - Den tredje pedagogen

I Reggio Emilia kallas miljön för den tredje pedagogen, det innebär att om man har en miljö som är väl utformad efter de som befinner sig i den bidrar den till ett utforskande och meningsskapande för barnen. Det är otroligt viktigt att det är en bra miljö på förskolan eftersom barnen spenderar mycket tid där, detta menar Åberg (2005) och hon belyser att det krävs att miljön inbjuder barnen till lek, utforskande och samspel. Det är inte bara utformningen av lokalerna som är en viktig del i miljön, utan det är hur miljön är inredd, vilka material som finns samt hur saker är placerade och så vidare belyser Wehner-Godeé (2013) och Bakke (2011:127). Dessa materiella ting bidrar till hur miljön ser ut, till exempel vilka förväntningar miljön ger, hur miljön inbjuder till utforskande och samspel menar Nordin-Hultman (2004). Detta kan man kalla den ”osynliga” pedagogiska miljön, det vill säga det som man inte ser, men som ändå spelar en stor roll i miljön. Lenz-Taguchi (1995)

diskuterar den ”osynliga” miljön och skriver att den är viktig att tänka på eftersom det är den som visar hur man talar till barnen samt vilka förväntingar man har, dessa är viktiga delar att tänka på för att kunna skapa en positiv miljö för barnen.

Barnen befinner sig i en ständig process där de utvecklar och lär sig varje dag, det är därför miljön måste förändras hela tiden, både efter hur barnen lär och utvecklas belyser Åberg (2005). Arnér (2009) diskuterar även den föränderliga miljön och att alla ska vara delaktiga, hon framhåller vikten av att verkligen lyssna på barnen och vad de intresserar sig för och utefter det skapa en meningsfull miljö, på detta sätt blir även barnen delaktiga i förändringarna.

3.2.3 Remida - Kreativ och miljövänlig återanvändning

På ReggioChildren.it förklarar de att på centret kan förskolor och skolor men även andra

organisationer hämta material som de behöver till sin verksamhet. Centret samlar in material från osålda lager och spill från industriell produktion, det vill säga material som de inte längre har någon använding för. ReggioChildren.it fortsätter att beskriva sitt arbete som en miljörörelse där man ger ett nytt värde till ”värdelösa föremål” och där man främjar möjligheter till kreativitet och skapande.

Metamorfosmaterial är ett annat ord för återvunnet material och metamorfos betyder ”förvandla,

omvandla, omskapa.” Förskolor som arbetar efter Reggio Emilia filosofin kan ha ett

metamorfosrum där man samlar material precis som på Remidacenter. Då kan barn och pedagoger hämta material därifrån till sin verksamhet. Vissa förskolor har även metamorfosateljér på

4. Metod

4.1 Metodval

Jag har samlat in mitt undersökningsmaterial genom både kvantitativa och kvalitativa forskningsmetoder. Det innebär att jag skickade ut enkäter till pedagoger och att jag även

genomförde intervjuer med barn. Nedan kommer jag att beskriva de två metoderna samt förklara varför jag valt dem sätten.

4.1.1.Kvalitativ metod

Kvalitativ metod innebär att man använder sig av intervjuer eller observationer för att undersöka något. Kvale (2009:9) beskriver intervjun som forskningsmetod som att man försöker förstå världen ur den intervjuades synvinkel. Genom den kvalitativa forskningsintervjun får man en djup förståelse av det som den intervjuade svarar och därmed får man ett djup i sin undersökning. Nackdelar med att genomföra intervjuer är att den som blir intervjuad inte alltid är helt ärlig eller berättar allt i sina svar enligt Bryman (2011).

När man genomför barnintervjuer behöver man planera intervjun på ett annat sätt än vid intervjuer med vuxna. Planering av hur man ska ställa frågorna för att få ett samtal med barnet och inte ja och nej frågor beskriver Doverborg & Pramling Samulesson (2000:34). De fortsätter att beskriva miljön runt barnet som en viktig faktor i intervjun. De menar att en lugn miljö där man inte blir störd är bra. Att man som intervjuare har allt material förberett inför intervjun så det inte blir avbrott är också något som bidrar till en lyckad intervju (2000:25).

En anledning till att man gör barnintervjuer är för att få syn på deras tankar kring något och utefter det skapa en bättre lärandemiljö. Doverborg & Pramling Samulesson (2000:8) fortsätter att förklara att genom att man får syn på barnens tankar i förskolan kan man lättare anpassa verksamheten efter

4.1.2. Kvantitativ metod

Kvantitativ metod innebär att man ställer samma fråga till ett stort antal personer. Detta görs ofta genom en enkät. Den kvantitativa metoden innebär att man inte får de djupa svar som man får i den kvalitativa intervjun, utan det blir mer ytliga svar. Men det finns olika sorters enkäter, antingen med öppna frågor, eller med slutna frågor. I de med öppna frågor får deltagaren själv formulera sina svar och i de med slutna frågor kryssar man i ja/nej. Bryman (2011) påstår att personer som svarar på en enkät blir mer ärliga i sina svar än de som blir intervjuade. Nackdelen med enkäter är att man inte kan hjälpa deltagarna om det uppstår frågor i samband med enkäten.

4.2 Urval

Enkäten skickade jag till samtliga pedagoger på en Reggio Emilia-inspirerad förskola i Södra Skåne. Förskolan har sex avdelningar med åldershomogena grupper. Totalt arbetar 25 personer på förskolan inklusive förskolechef, ateljérista och pedagogista. Samtliga fick min förfrågan om att fylla i enkäten. Intervjuer med barnen genomförde jag med fem av de äldre barnen på förskolan.

4.3 Datainsamling

4.3.1 Enkät till pedagogerna

Jag valde att skicka ut enkäter till 25 pedaogoger på en förskola. Enkät som metod valde jag för att det var svårt att få tid till intervjuer då det var i början av höstterminen och alla hade mycket att göra och det var många som var borta. Så jag valde att utforma en enkät och be dem fylla i den antingen hemma eller på rasten. På så vis trodde jag att jag kunde få in fler svar än om jag intervjuat. Jag valde att utforma en enkät med öppna frågor där deltagarna själv formulerar sina svar. I enkäten fanns det 10 frågor som berörde barns bild- och formskapande, fantasi, kreativitet samt miljöerna på förskolan. Alla frågorna handlade om vad pedagogerna tycker och tänker kring de olika frågorna. Jag valde att göra en öppen enkät för att jag ville ha pedagogernas tankar och formuleringar för att bäst kunna läsa av vad de tänker. Om jag hade gjort en sluten enkät hade jag inte fått ut samma tankar.

4.3.2 Barnintervjuer

Jag genomförde fem intervjuer med de äldre barnen på förskolan. Anledningen till att jag gjorde intervjuerna med barnen var för att få deras syn på det som berör skapandet i ateljeérna samt pedagogens roll i deras bild- formskapande. Innan jag påbörjade intervjuerna frågade jag barnens föräldrar om jag fick intervjua deras barn och även barnen fick ge mig tillåtelse till att bli

intervjuade. Intervjuerna genomförde jag en förmiddag då barnen arbetade med vattenfärger i målarateljén. Det var lugnt i rummet och alla arbetade med sitt. Jag satte mig ner hos ett barn i taget och förde ett samtal under tiden de målade. Genom att samtala med barnen under tiden de gör något annat, gör att barnen inte blir obekväma och inte vill svara på frågor. Jag använde en diktafon under intervjun eftersom jag då kunde fokusera helt på samtalet. Alla barnen blev tillfrågade om det var okej att jag intervjuade dem samt att jag spelade in samtalet. De fick även lyssna på ett par minuter av samtalet efter intervjun.

4.4 Databearbetning

Det var totalt 12 pedagoger som deltog i min undersökning och när jag fått tillbaka alla enkäterna började jag att noga gå igenom vad alla hade svarat för att kunna besluta hur jag bäst skulle gå vidare. Jag kommer att sammanställa svaren i enkäterna genom kategorier. Jag fick välutvecklade svar i enkäten och därmed kan jag göra min sammanställning på det sättet. Direkt efter intervjuerna lyssnade jag igenom samtalen och började med transkriberingen. Därefter sammanställde jag barnens svar på samma sätt som enkäterna. Jag jämförde sedan pedaogogernas svar med barnens svar för att se likheter och skillnader.

4.5 Forskningsetiska aspekter

När man ska genomföra en undersökning är det viktigt att de som man vill ska vara med i

undersökningen är väl informerade om sina rättigheter. Jag följer Vetenskapsrådets riktlinjer från

Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning (2002).

De har tagit fram fyra huvudregler som gäller vid forskning, de är följande:

1. Informationskravet. Forskaren skall informera de av forskningen berörda om den aktuella forskningsuppgiftens syfte.

2. Samtyckskravet. Deltagare i en undersökning har rätt att själva bestämma över sin medverkan.

3. Konfidentalitetskravet. Uppgifter om alla i en undersökning ingående personer skall ges största möjliga konfidentalitet och personuppgifterna skall förvaras på ett sådant sätt att oberhöriga inte kan ta del av dem.

4. Nyttjandekravet. Uppgifter insamlade om enskilda personer får endast användas för forskningsändamål.

Dessa huvudregler som Vetenskapsrådet tagit fram har jag informerat mina deltagare om och förklarat att i min forskning kommer alla namn och alla personuppgifter vara fingrerade. Jag

frågade även förskolechefen på förskolan om jag fick att genomföra undersökningarna på förskolan. Vad gäller barnintervjuerna frågade jag först föräldrarna till barnen om jag fick intervjua deras barn och precis innan intervjutillfället fick barnen ge sitt samtycke till att bli intervjuade.

4.6 Studiens tillförlitlighet

Det är många olika delar som spelar roll vid min tolkning av både mitt kvalitativa och kvantitativa resultat. Vad pedagogerna svarade i enkäten kan bero på hur frågorna var ställda, hur mycket plats det fanns att svara på och vad de trodde att jag ville få syn på, det vill säga, att de anpassat sina svar efter vad de tror jag ville nå fram till. Även i barnintervjuerna beror det mycket på hur jag ställde frågorna, i vilken miljö vi genomförde intervjuerna, och vad barnen tänker eller sysslar med just vid intervjutillfället. Intervjusvaren hade med säkerhet blivit annorlunda om jag intervjuat barnen i en annan miljö.

Jag upplever att de som svarat på min enkät varit ärliga och skrivit vad de tycker. Nackdelen med att ha gjort en enkät till pedagogerna är att jag kan ha gått miste om värdefull information som kunnat göra mitt arbete annorlunda. Att intervjua fler barn i olika miljöer hade kunnat ge ett annat resultat. Jag upplever ändå att att studien ger ett tillförlitligt resultat, för den här förskolan och på den avdelning där barnen jag intervjuade går. Hade jag genomfört studien på en annan förskola och intervjuat barn från andra avdelningar hade resultatet med säkerhet blivit ett annat.

4.7 Avgränsningar

Det som jag främst fokuserat på inom barns bild- och formskapande är pedagogernas roll, vad miljön har för betydelse och vilka material pedagoger och barn föredrar att skapa med.

5. Resultat

Resultatet baseras på mitt insamalde material av enkätsvar och intervjuer med barn . Utifrån det insamlade materialet har jag delat upp det i fyra kategorier som utgör grunden för min resultatdel. I underrubrikena ”enkätsvar” presenterar jag pedagogernas tankar och ”intervjuer” där jag presenterar barnens svar.

5.1 Betydelsen av bild - och formskapande i förskolan

5.1.1 Enkätsvar

I enkätsvaren såg jag genomgående att pedagogerna arbetar mycket kring den skapande

verksamheten och att de har många olika tankar kring varför det är viktigt att skapa med barn, till exempel för att det är något som tilltalar barn och att barnen får fler uttryckssätt att använda sig av. Att barnen får utveckla sin fantasi och kreativitet genom skapandet var en viktig del. Det är inte själva resultatet som pedagogerna tycker är viktigt utan processen dit, att utvecklas och lära sig något nytt. En pedagog skrev: ”Skapandet är meningsfullt för barnen, de tar in med olika sinnen och utvecklas både språkligt och motoriskt.”

Många av pedagogerna belyste att barns skapande är viktigt för självkänslan. Att styra över sitt eget, och att kunna är något som pedagogerna menar att barnen utvecklar. Något som de flesta pedagoger tog upp om varför det är viktigt med den skapande verksamheten är att barnen behöver kunna uttrycka sig genom andra uttryckssätt än bara det verbala. Detta då barn bearbetar och uttrycker upplevelser och känslor som man kanske inte kan eller vill sätta ord på. Pedagogerna tror på det kompetenta barnet och att alla kan, att ge barnen verktyg och olika uttrycksformer så de vill, kan och har möjlighet att skapa.

5.1.2 Intervjuer

De flesta barnen svarade att man lärde sig hur man ska använda penslarna, hur man ska göra när man använder vattenfärger och hur man gör när man använder flaskfärger. Ett barn tänkte länge innan hon svarade, och sen sa hon ”Jag har lärt mig att om jag först ritar med blyerts, så kan jag ändra om det blir fel, och sen fyller jag i med färger.” Ett annat barn svarade ”Man lär sig stil.” och ett annat barn svarade att han hade lärt sig hur man blandar olika färger så att det blir nya färger. Det som var viktigt för alla barnen var att när man målat färdigt så måste man städa efter sig, penslarna ska tvättas och hängas upp så de torkar, och när målningen har torkat får man antingen ta med den hem eller så hänger man upp den i ateljén.

5.1.3 Tolkning

Pedagogerna framhöll de olika uttryckssätten som någon av de viktigaste delarna i barns bild- och formskapande. Granberg (2001:17) diskuterar användandet av olika uttrycksfomer som ett sätt att bearbeta erfarenheter och upplevelser och Kupferberg (2009:108) menar vidare att genom arbetet med uttrycksfomerna ger vi barnen möjligheter att utveckla fantasi och kreativitet samt att utveckla olika förmågor. I Myndighet för skolutveckling (2004:46) fortsätter man diskutera Kupferbergs spår och menar att vi använder oss av bilden för att bearbeta, uppleva och förstå. De olika förmågorna Kupferberg talar om ovan var något som barnen framhöll mycket i intervjuerna, förmågan att använda en pensel, hur man blandar olika färger och att städa efter sig, dessa förmågor som barnen framhöll är de förmågor som är synliga för dem, en flicka hade lärt sig att först rita med blyerts för att sedan fylla i med färg, för då är det lättare att ändra. Man ser tydligt att barnen använder sig av sina erfarenheter och förstår sitt lärande genom dem.

Andra förmågor kan vara att kommunicera med andra genom de estetiska uttryckssätten menar Alerby (2006:28). Att barnen använder uttryckssätten för att kommunicera med andra kan ses som en process som pågår från det att barnen är väldigt små. Genom att vi arbetar med uttryckssätten från början ger vi barnen möjligheter och att de utvecklar färdigheter belyser Selander & Kress (2010:114-116) vidare.

Genom att använda olika uttrycksformer som pedagogerna förklarar belyser även Gedin & Sjöblom (1995:110) att barnen genom de olika uttrycksformerna utvecklar en djupare förståelse för sin omvärld och att det är ett sätt att lära sig se. Även pedagogerna ansåg att det är viktigt att barnen får möjlighet att utveckla både fantasi och kreativitet genom den skapande verksamheten.

Pedagogerna skrev även att det är ett meningsfullt sätt för barnen att lära genom eftersom skapandet är något som tilltalar barnen. Detta diskuterar Granberg (2001:23) och menar att skapandet är något som skänker barnen glädje och det blir ett lekfullt sätt att lära och utvecklas. Att barnen uttrycker sig genom skapandet menar Vygotskij (1995:15) beror på att skapandet är något som följer barnen från det de är små och det är ett ständigt sätt för barnen att berarbeta känslor och upplevelser. Detta diskuterar även Bakke (2011:134) och hon menar att barn gärna målar det som de varit med om så de kan dela det med andra. Det är ett lätt sätt för barnen att bearbeta vad de varit med om när man inte kan eller vill prata. Även Thavenius (2004:230) menar att de estetiska uttryckssätten

kompletterar det verbala språket och att barnen genom de ickeverbala språken skapar kunskap och erfarenheter. Pedagogerna menade på att den skapande verksamheten inte bara är en hjälp för att berarbeta upplevelser utan det bidrar även till en språklig utveckling hos barnet. Detta belyser Granberg (2001:26) och menar att den skapande verksamheten bidrar till kommande läs- och skrivinlärning.

5.2 Pedagogens roll i bild- och formskapandet

5.2.1 Enkätsvar

Pedagogens roll i barnens skapande är viktig enligt pedagogerna. En pedagog svarade: ”Barn skapar mycket på egen hand men för att de ska utvecklas och tänka nytt behöver det finnas en närvarande pedagog som följer barnen i deras processer.” De behöver även en stöttande pedagog som ser till att skapandet blir en positiv upplevelse. Det viktigaste är att stötta barnen och ge dem förutsättningar för skapande och kreativitet.

Att vara steget före för att kunna presentera nya utmaningar och tillhandahålla material menade pedagogerna vara viktigt. Att ifrågasätta barnen för att sätta igång tankar och att man försöker få barnen att bli uppmärksammade på varandra i skapandet bidrar till ett samspel mellan barnen. Barn lär genom samspelet med varandra. Pedagogen ska vara en inspiratör, vara nyfiken, lyssna på barnen och ge dem uppmuntrande.

5.2.2 Intervjuer

Samtliga barn svarade att det brukar vara en pedagog med när de är i målarateljen. De sa också att det inte är pedagogen som bestämmer vad vi ska göra utan man får välja själv. När en pedagog är med sa ett av barnen att ”man kan fråga om hjälp om man vill måla något men inte vet hur man ska göra. Då hjälper fröken till och berättar eller visar hur man kan göra.” Barnen svarade att när pedagogen är med i ateljén ser hon till så att ingen slår sig och ibland tittar pedagogen på det som vi målar och ställer frågor. Hon säger även att vi målar fint och att vi inte ska stressa.

5.2.3 Tolkning

Både barn och pedagoger framhöll att det brukar vara en pedagog med när barnen skapar och Gedin & Sjöblom (1995:104) diskuterar att det behöver finnas en vuxen till hands som lyssnar, som barnet kan samtala med och vågar utväxla tankar med. Gedin & Sjöblom (1995:110) fortsätter att diskutera pedagogens roll tillsammans med barn och menar på att pedagogen ska vara en medforskare och utmanare tillsammans med barnen, barnen själv uttryckte att de tyckte att det var bra att det var en pedagog när de arbetade.

Pedagogerna skrev att det är viktigt att följa barnens processer och hjälpa och stötta i arbetet. Granberg (2001:34) förklarar pedagogens roll som någon som vägleder, bekräftar och

tillhandahåller material.

Vygotskij (1995:84) framhåller vikten av som pedagog se värdet i resultatet av processen, inte i produkten. Han menar att det är inte produkten av skapandet som är det viktiga utan det som är

viktigt är att barnen skapar och därmed utvecklar både fantasi och kreativtet, samt att barnen kan känna sig stolta över det som de förverkligade.

Pedagogerna har ett ansvar som Wallin (2003) belyser. Hon menar att om pedagogerna utgår från de hundra språken och ser möjligheterna med att kunna uttrycka sig på många olika sätt, måste man som pedagog öppna upp för dessa möjligheter så att barnen vet vad de kan välja på. Utifrån vad pedagogerna svarade tycker jag att jag ser likheter mellan pedagogerna och vad Project Zero (2013) diskuterar, de nämner att pedagogens roll utifrån ett Reggio Emilia - perspektiv och belyser att pedagogens roll är att avslöja vad barnen tänker, ställa frågor och tolka vad barnen säger. Detta görs genom att vara en medforskande pedagog, kan vi upptäcka och förstå tillsammans med barnen.

5.3 ”Material som inte är tänkt för barn men som får barn att

tänka”

5.3.1 Enkätsvar

Pedagogerna menade att material är en viktig del i skapandet. Flera av pedagogerna svarade att metamorfosmaterialet är det material som är mest meningsfullt för barnen att arbeta med, det vill säga återvinningsmaterial som det inte finns några förutfattade meningar om. En av pedagogerna svarade: ”Metamorfosmaterialet är bra och intressant då det bara är fantasin och kreativiteten som sätter gränserna för barnen.” Det är tillåtande och uppmuntrande och det är ett billigt material, så det gör inget om det går sönder. Materialet tål att bygga med och att limma ihop med limpistol. Pedagogerna ser till att det finns spännande, konstiga och vackra saker/former bland materialet som sätter igång fantasin och inspirerar barnen till att skapa. Metamorfos ger svar på barnets

förväntningar och då bibehålls lusten att fortsätta. Materialet ger inga färdiga svar. Det som barn blir kreativa med är material där det finns många möjligheter och som därmed inte begränsar barnet. För att sätta igång fantasin och kreativiteten hos barnen ska allt material vara framme och synligt för barnen, det ska se fint ut så det lockar.

5.3.2 Intervjuer

När jag frågade barnen vilka material som är roligast att arbeta med svarade de metamorfos, klippa och klistra och måla. Det som flest barn svarade var just metamorfos. När jag frågade varför de tyckte att det var roligast svarade några barn att det fanns många fina saker, sånt som glittrar. Ett barn sa: ”Det är roligt att bara klistra utan att man vet vad det ska bli.” Några av barnen svarade att piprensare i glitter var roliga att pyssla med. Barnen som svarade att metamorfosmaterialet var roligast att arbeta med förklarade att när man arbetar med metamorfos tar man det som ser fint ut och använder det.

5.3.3 Tolkning

Pedagogerna svarade att det material som barnen använder mest och blir mest kreativa med är metamorfosmaterialet och det var även det material som barnen framhöll mest. I tidningen Förskolan (2013/4:21) skriver de att miljöerna i förskolan ska vara estetiskt tilltalande och inbjudande och materialet ska vara uppdukat så det inbjuder till fantasi, kreativitet och skapande. Även Granberg (2001:70) diskuterar materialets betydelse och menar vidare att det ska vara synligt, lockande och det ska skapa en upptäckarlust hos barnen. Hon fortsätter att diskutera materialets betydelse och hur barnen väljer material, när barnen väljer material är det utifrån vad de ser, det innebär att man måste utforma miljön så att barnen själva kan plocka de material och redskap de behöver.

Det Granberg diskuterar stämmer bra in på det barnen svarade, nämligen att de tar det som

ser fint ut och använder det. Bakke (2011:127) belyser att barn använder sig av det material som de är mest förtrogna med eller det som finns tillgängligt för dem. För att barnen ska bli bättre på att skapa med olika sorters material måste vi låta materialet vara tillgängligt för barnen och låta dem prova om och om igen.

Inom skapandet finns det många olika uttrycksformer för barnen att använda sig av och

Bakke (2011:140) menar att i Reggio Emilia är alla olika skapandeformer och alla olika material olika språk. Så det vi gör för barnen när vi använder olika former och material är att skapa

Vygotskij (1995:98) menar att när man ger nytt material och nya redskap till barnen i deras

skapande bidrar det till nya impulser till deras fortsatta skapande. Materialet ska vara noga utvalt av pedagogerna i förhållande till vad som sätter igång meningsskapande processer menar Wehner-Godée (2013). Material ska väljas utifrån att locka, och bedåra men även att bjuda på motstånd och väcka nyfikenhet.

5.4 Får jag lov?

5.4.1 Enkät

Pedagogerna skriver att de arbetar för självgående miljöer men vad som är öppet för barnen är mycket upp till ålder på barngrupp. Pedagogerna som jobbar med de äldre barnen beskriver att ateljérna alltid är öppna och att man som barn inte ska behöva fråga innan man börjar att arbeta i rummet. Men det är bra att man säger till en pedagog innan så man kan hålla lite koll menar de. Om barnen vill skapa i metamorfosateljen behöver de hjälp att ta fram limpistoler och klister, men ligger det redan framme är det bara att sätta igång. I målarateljen finns allt material i barnens höjd så att de själva kan ta olika sorters färger men oftast vill pedagogerna att man ber om hjälp med

flaskfärgerna. De flesta poängterade att barnen inte ska behöva fråga en pedagog innan barnen börjar sitt skapande. Men det är viktigt att det finns en närvarande pedagog i rummet för att följa barnen i deras processer som uppstår i arbetet och dokumentera detta. En av pedagogerna skrev att ”Miljön ska vara utformad så att barnen är självgående i de olika rummen men det kan ändå finnas behov av stöttning och bekräftelse i processen.” De äldre barnen ska känna att de har ansvar och tillit för att själv kunna vistas i ateljérna, de ska känna att de har förtroendet att själv välja.

5.4.2 Intervjuer

När jag frågade barnen om man får göra vad man vill utan att fråga en pedagog först svarade några av barnen att man får göra vad man vill och känner för. Man behöver bara fråga om man vill använda limpistol och flaskfärger och då säger de ibland nej och ibland ja.

Några barn svarade att om man ska måla, vara i metamorfosateljen, lerateljén, eller klippa och klistra måste man fråga om man får lov att vara där. Ett barn sa att ”Om man inte frågar men börjar ta fram ändå så kommer fröken och säger ”Jaha, vad ska du göra här?” och då får man inte vara där längre.”

5.4.3 Tolkning

Pedagogerna var noga med att förklara att barnen ska ha möjlighet att vara i de olika rummen och använda de material som de vill i sitt skapande. Barnen däremot hade andra tankar och påpekade att man inte får påbörja något i ateljén om man inte frågat först. Arnér (2009) belyser att barnen ska vara delaktiga och ha inflytande över de miljöer som finns på förskolan. Det ska vara tillåtande miljöer utifrån barnens perspektiv. Nordin-Hultman (2004) förklarar att för att barnen ska kunna skapa intressanta sammanhang och hitta meningsfulla aktiviteter måste det finnas tydliga villkor i miljöerna. Med det menar Nordin-Hultman att barnen tydligt ska kunna se vad som går och inte går att göra i rummen.

Att erbjuda en flexibel miljö där barnen samtidigt kan se vad man har för förväntningar i den miljön gör att man skapar en självgående miljö, den tredje pedagogen skriver de i tidningen Förskolan (2013/4:23).

Miljön ska vara föränderlig efter de som vistas i den och Lenz Taguchi (1997) belyser att

förhållningssättet både till barn och miljö och att alla ska vara delaktiga i förändringarna bidrar till en positiv miljö där alla vet vilka villkor som gäller. Granberg (2001:69) belyser också miljöns betydelse för barns skapande.

Då miljön ska väcka intresse och inte avskräcka är det viktigt att iordningställa miljön efter de som befinner sig i den. Miljön ska inspirera och locka och vara tillåtande så att barn får möjlighet att utforska självständigt. Därför ska allt material, redskap, hyllor och så vidare vara placerade så att barnen själv kan nå det de behöver menar Granberg vidare. Alerby (2006:39) menar att man kan skapa sammanhang där barnen lär, och därför är det viktigt som pedagog att skapa självgående miljöer där barnen kan arbeta självständigt och låta dem göra det.

I Project Zero (2006) beskriver man miljöerna i Reggio Emilias daghem som landskap där det finns mängder med möjligheter för barnen, det viktiga är att skapa en relation mellan barnen och

materialen så barnen vet hur det ska användas. Arnér (2009) beskriver att barn ofta har önskemål om att det inte ska finnas så många regler för då känner de att de inte kan göra någonting. De intervjuade barnen uttryckte som Arnér skriver att de kontrollerades för mycket av de vuxna.

5.5 Sammanfattning av resultat

Pedagogerna uttrycker att de arbetar mycket med skapande verksamhet just för att de tycker att det är viktigt att barnen får många olika uttryckssätt att använda sig av. Att barnen genom den skapande verksamheten dessutom utvecklar fantasi, kreativitet och får en ökad självkänsla är bara positivt enligt pedagogerna.

När pedagogerna arbetar med skapande verksamhet följer de barnets processer för det är processerna som är det viktigaste i skapandet. Det är därför pedagogerna uttrycker att barnen självklart får lov att skapa på egen hand, men de vill gärna vara med då barnen arbetar så de kan få följa barnens processer i skapandet.

Det som barnen uttrycker att de lär sig genom skapandet är främst de olika förmågor och tekniker som är synliga för dem. Hos de äldre barnen var det delade meningar om man fick lov att påbörja bild- och formskapande arbete på egen hand eller om man behövde fråga först. Barnen var mycket medvetna om vad pedagogen gjorde i rummet då de är med, och alla upplevde det som något positivt när pedagogen var närvarande.

Något som både barn och pedagoger klart uttryckte var att metamorfosmaterialet var det roligaste att arbeta med. Barnen förklarade att det var det roligaste materialet för att man kunde samla på sig allt man ville arbeta med och bara börja. Pedagogerna menade att metamorfosmaterialet är det roligaste att arbeta med för att det är ett material utan förutfattade meningar, det är barnens fantasi och kreativitet som sätter gränserna.

6. Diskussion

I mitt arbete har jag utgått från två problemformuleringar som är följande:

 Vad tänker pedagoger kring barns lärande och utveckling genom den bild- och formskapande verksamheten?

 Med vilka material föredrar barn och pedagoger att skapa med i ateljér på en Reggio Emilia - inspirerad förskola?

Syftet med mitt arbete var att undersöka hur pedagoger och barn på en förskola ser på och tänker kring arbetet i den bild- och formskapande verksamheten. Det som framkommit i mitt resultat är att bild- och formskapande är något som tar väldigt stor plats på förskolan. Förskolan har en Reggio Emilia profil och skapande samt användande av olika uttryckssätt är något som de arbetar mycket med. Detta framkom väldigt tydligt utifrån pedagogernas svar.

Pedagogerna arbetar mycket för att skapa självgående miljöer där barnen kan arbeta på egen hand. Barn och pedagoger hade dock olika uppfattning om vad och när man får påbörja bild- och

formskapande arbete. Några av barnen sa att man alltid måste fråga en pedagog innan man påbörjar sitt arbete. Om man inte frågar först så får man inte fortsätta med sitt arbete. Vad kan dessa delade uppfattningar bero på? Handlar det om att barnen inte fått vara delaktiga i miljöns utformning. Kan man inte läsa av vad förväntningarna är i miljön eller handlar det om att barnen ifråga oftast vill arbeta med sådant material som kräver att man frågar en pedagog först, som till exempel limpistol eller flaskfärger. Vad beror det på att man inte får fortsätta sitt arbete då pedagogen ser att man påbörjat en aktivitet. Är det ett straff för att barnet då det inte frågat innan eller beror det på att barnet påbörjat vid fel tidpunkt, till exempel strax innan lunch när det är undanplockning eller innan man ska gå ut?

Jag intervjuade totalt fem barn och tre av dem uttryckte att man inte får göra vad man vill utan att fråga först. Pedagogerna anser att allt alltid är öppet för barnen. Men enligt barnen uppfattades det inte så. Är det så att miljön begränsar barnen istället för att främja? Eller begränsar det bara vissa

Passar miljön för alla barn? Hur ska man få syn på det? I miljöerna finns material, även flaskfärger på barnens nivå och det är tillgängligt. Men vad sänder vi för signaler till barnen då de måste fråga först om de får använda de material som faktiskt finns tillgängliga för dem?

Är pedagoger för snabba med att stoppa barnen? När pedagoger anser att det börjar spårar ur, spårar det verkligen ur? Eller är det ett gäng väldigt kreativa barn som vill göra allt på samma gång? Detta gäller inte bara den bild- och formskapande verksamheten, utan överallt. Inne som ute. Vi stoppar barnen gång på gång. Av egena erfarenheter har jag upplevt att när barnen är ute på gården och vill bygga med materialet där, men de känner inte för att bygga i bygghörnan utan i sandlådan, men blir stoppade med detsamma av en pedagog som förklarar att man bygger i bygghörnan. Barnen ville kanske kunna sätta fast brädorna i sanden för att bygga ett stabilt bygge, men det får man inte. Är vi snabba med att stoppa barnen eller krävs det att man har regler kring allt?

Både barn och pedagoger var rörande överens om att metamorfosmaterialet var det som satte igång mest processer och som var roligast att arbeta med. Mina erfarenheter av metamorfosmaterialet är att metamorfosmaterialet är ett spännande material just för att det inte är någonting. Inget av metamorfosmaterialet är någonting var för sig men när man sätter igång och samlar på sig det som ser spännande och roligt ut och sedan sätter samman det blir det otroligt kreativa och fantasirika skapelser som inte hade gått att göra med något annat material.

Det är just det som barnen uttrycker. Det var en flicka som sa ”Jag tar det som ser fint ut och sen klistrar jag ihop det utan att veta vad det ska bli.” Pedagogerna sa att metamorfosmaterialet har inga förutfattade meningar och därmed finns det inget i materialet som kan stoppa barnens fantasi och kreativitet.

Jag tror att man som pedagog måste bli bättre på att lyssna på vad barnen tänker och vad de uttrycker och tillsammans hitta lösningar.

Jag anser att jag fått svar på mina problemformuleringar som jag ville undersöka. Jag har fått mer kunskap kring hur pedagogerna arbetar för att främja barns lärande och utveckling samt vilka miljöer och material som barn föredrar att arbeta i.

6.1 Arbetets betydelse för mitt yrke

I mitt kommande yrke kommer jag ta med mig många delar av min undersökning. Att låta barnen framförallt vara med och förändra och ställa iordning miljöerna och vara med och bestämma vad som förväntas av dem där är något som jag sätt tydligt i min undersökning att det krävs. Är barnen delaktiga i miljöförändringar vet de också vilka förväntningar som gäller i rummen. Att vara en medforskande pedagog som är inspirerande, kreativ och utmanande som stöttar barnen i deras bildskapande arbete. Att jobba med olika material och redskap för att introducera nya uttryckssätt för barnen som ger dem möjligheter att utveckla sitt skapande, sin fantasi och kreativitet.

6.2 Vidare forskning

Det som jag fått syn på i min undersökning är att metamorfosmaterial är ett mycket populärt matierial. Men när jag letade efter litteratur eller annan forskning kunde jag inte hitta mer än det som de skrev om Remida återanvändningscentert. Att forska mer kring vad materialet har för betydelse, vad metamorfosmaterialet är för barnen hade varit spännande. Metamorfosmaterialet är ett väldigt intressant och spännande material och jag har aldrig sett barn så kreativa och

inspirerande med något annat material. Vad är det med materialet som gör att barn blir så kreativa? Att verkligen gå på djupet i skapandet med metamorfosmaterial.

7. Referenslista

Alerby, Eva & Jórunn Elídóttir (red.) (2006). Lärandets konst: betraktelser av estetiska

dimensioner i lärandet. Lund: Studentlitteratur

Arnér, Elisabeth (2009). Barns inflytande i förskolan: en fråga om demokrati. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Aulin-Gråhamn, Lena, Persson, Magnus & Thavenius, Jan (2004). Skolan och den radikala

estetiken. Lund: Studentlitteratur

Bakke, Kari., Jenssen, Cathrine. & Sæbø Aud Berggraf (red.) (2011). Kunst, kultur og kreativitet:

kunstfaglig arbeid i barnehagen. Bergen: Fagbokforl

Bergström, Matti (1995). Neuropedagogik: en skola för hela hjärnan. Stockholm: Wahlström & Widstrand

Bryman, Alan (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. 2., [rev.] uppl. Malmö: Liber

Dahlbeck & Persson, Estetik i förskolan. I: Riddersporre, Bim & Persson, Sven (red.) (2010).

Utbildningsvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur

Doverborg, Elisabet & Pramling Samuelsson, Ingrid (2000). Att förstå barns tankar: metodik för

barnintervjuer. 3., [omarb.] uppl. Stockholm: Liber

Faktisk fantasi: barns språkutveckling genom skapande. (2003). Stockholm: Myndigheten för

skolutveckling

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=1855

Kupferberg, Feiwel (2009). Konstnärligt skapande och konstpedagogik i hybridmoderniteten. I: Lindstrand, Fredrik & Selander, Staffan (2009) Estetiska lärprocesser. Lund: Studentlitteratur

Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. (2002). Stockholm:

Vetenskapsrådet. Tillgänglig på Internet: http://www.cm.se/webbshop_vr/pdfer/etikreglerhs.pdf

Gedin, Marika & Sjöblom, Yvonne (1995). Från Fröbels gåvor till Reggios regnbåge: [om

alternativ före skolan]. 1. uppl. Stockholm: Bonnier utbildning

Granberg, Ann (2001). Småbarns bild- och formskapande: lek med former, färger och linjer. 1. uppl. Stockholm: Liber

Järleby, Anders (2005). Spela roll: kreativt lärande med teater och drama. Skara: Pegasus Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Lenz Taguchi, Hillevi (1997). Varför pedagogisk dokumentation?: om barnsyn, kunskapssyn och ett

förändrat förhållningssätt till förskolans arbete. Stockholm: HLS

Project Zero, Att göra lärande synligt: barns lärande - individuellt och i grupp. (2006). Stockholm: HLS förlag

Selander, Staffan & Kress, Gunther R. (2010). Design för lärande: ett multimodalt perspektiv. Stockholm: Norstedt

Vygotskij, Lev Semenovič (1995). Fantasi och kreativitet i barndomen. Göteborg: Daidalos Wallin, Karin (2003). Pedagogiska kullerbyttor: en bok om svenska barn och inspirationen från

Reggio Emilia. Stockholm: HLS förl

Wiklund, Ulla (2001). Den lydiga kreativiteten: om barn, estetik och lärande. Stockholm: Utbildningsradion (UR)

Åberg, Ann & Lenz Taguchi, Hillevi (2005). Lyssnandets pedagogik: etik och demokrati i

pedagogiskt arbete. 1. uppl. Stockholm: Liber

Elektroniska resurser

Pedagogikens giganter [Elektronisk resurs] : Lev Vygotskij. (2007). Utbildningsradion Pedagogikens giganter [Elektronisk resurs] : Loris Malaguzzi. (2007). Utbildningsradion Om Reggio Emilia. Tillgänglig på www.reggioemilia.se (Hämtat 2013-09-13)

http://www.mah.se/upload/FAKULTETER/LS/Institutioner/KSM/manschetter/KME.pdf? epslanguage=sv (Hämtat 2013-10-03)

http://www.sodertalje.se/Barn__Utbildning/dolda-sidor/Remida--ett-kreativt-ateranvandningscenter/

(Hämtat 2013-10-03)

http://www.reggiochildren.it/atelier/remida/?lang=en (Hämtat 2013-10-04)

NE.se – Estetik. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/lang/estetik, (Hämtat 2013-10-04)

Artiklar/Tidsskrifter

Förskolan: tidskrift för Sveriges förskollärares riksförbund. (2013/4). Stockholm: Tidskriften