INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. Inledning...………..……….………....…...2 1.1. Problemformulering………….………...2 1.2. Syfte…….……….………..……….………...3 1.3. Frågeställningar………..……...……….………...3 1.4. Begreppsdefinitioner……….……….………...3 1.4.1. Social integration………...……..……….……...3 1.4.2. Etnisk svensk………...…………..……...3 1.4.3. Utländsk bakgrund………..………...………….…….41.4.4. Socialt integrerad miljö………..………....…...…...4
1.5. Ungdomar och integration……….………..………...4
1.6. Disposition………..……….………...5
2. Tidigare integrationspolitik och dess betydelse för Malmö……….…………...………...5
2.1. Från invandrarpolitik till integrationspolitik…………..………...5
2.2. Politikens huvudsakliga mål och dess brister………7
2.3. Integrationspolitikens betydelse för social integration………...…..8
2.4. Politikens betydelse för utvecklingen i Malmö……….……….…...9
3. Teoretiska utgångspunkter...………..………...10
3.1. Identitet och etnicitet i relation till det sociala sammanhanget………...10
3.2. Social affinitetsteori kontra flexible-mindedness……...……….11
3.3. Gruppsprocesser och gruppbildande bland ungdomar………12
3.4. Faktorer för främjandet av social integration…..………...12
3.5. Hypoteser………14
4. Metod ………...………14
4.1. Kvantitativ och kvalitativ forskningsmetod………14
4.2. Litteraturstudie………15
4.3. Urval………15
4.4. Datainsamlingen………...…...15
4.5. Utformandet av enkäten………..16
4.6. Avgränsningar………...17
4.7. Reliabilitet och validitet………..18
4.8. Etiska överväganden……….…..18
4.9. Analys av datan………...18
5. Analys………...19
5.1. Identitet och definiering av den andra………...19
5.2. Etnicitet; har det betydelse för val av umgänge?...22
5.2.1. Fritiden………...22
5.2.2. Skolan………24
5.2.3. Familjen………...26
5.3. Faktorer som påverkar integrering bland ungdomar………...28
5.4. Vem ansvarar för integrationen?...31
6. Slutdiskussion………...33
6.1. Förslag på vidare forskning………...35
7. Referenslista………...36
7.1. Litteratur………...36
7.2. Propositioner, skrivelser och lagförslag………...37
7.3. Elektroniska källor………..38
8. Bilaga 1: Enkätundersökning om social integration………..…...39
1. INLEDNING
Under vår utbildnings gång har vi funderat över hur den svenska integrations-politiken i mångt och mycket inte har fyllt sin funktion, nämligen att integrera människor med varandra i det svenska samhället. Den svenska integrations-politiken fick sitt namn och började tillämpas efter ett riksdagsbeslut år 1997. Masoud Kamali, professor i socialt arbete, menar att syftet med hela politiken och det man utgick ifrån i kommunernas arbete var att integrera invandraren in i det svenska samhället (Kamali, 2 006:11-16). Slår man upp ordet integration i nationalencyklopedin får man följande benämning: ”process som leder till att skilda enheter förenas; även resultatet av en sådan process” (Ne, 2010). Dessa två sätt att se på integration skiljer sig enormt mycket. Enligt den svenska politiken handlar integration om att få in en grupp av människor in i majoritetssamhället och inte om att alla svenska medborgare tillsammans ska arbeta för att en integration skulle bli möjlig. Kamali är kritisk till den svenska integrations-politiken och menar att integrationsintegrations-politiken i själva verket har bidragit till att skapa ett segregerat samhälle då man redan från början utgår ifrån ett ”vi och dom” tänkande i skapandet av integrationspolitiken (Kamali, 2 006:11-16). 1997 skrevs en proposition där integrationen skulle bli ett gemensamt ansvar för alla:
”Målen för integrationspolitiken skall vara lika rättigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund, en samhällsgemenskap med samhällets mångfald som grund och en samhällsutveckling som kännetecknas av ömsesidig respekt och tolerans och som alla oavsett bakgrund skall vara delaktiga i och medansvariga för”
Prop.1997/98:16: 1 Problemet är att man inte har konkretiserat hur detta gemensamma ansvar ska se ut. Det finns inga specifika insatser för hur man ska verka för att skapa ett integrerat samhälle för alla. Det enda man konkret skriver i propositionen är att: ”säråtgärder som riktas till invandrare som grupp ska inte förekomma efter den första tiden i Sverige” (Skr 2008/09:24: 6). Men vad menas egentligen med den första tiden? När blir man en del av det svenska samhället? Hur ska ansvaret för integrationen fördelas egentligen? Vad händer med de personer som redan har fått medborgarskap eller t.o.m. är födda i Sverige och fortfarande inte känner sig som en del av samhället? Vilka insatser finns för att främja denna integration?
1.1. Problemformulering
Utifrån de problem som vi har redogjort för ovan har våra tankar och funderingar riktats till vad det är man kan göra åt den segregation som vi anser blir tydligare och tydligare i Sverige idag. Problemet som vi ser det handlar om att man har börjat i fel ände. Integrationspolitiken har börjat med att kategorisera in människor i ”invandrare” och ”svensk” för att sedan skapa en politik som sammanför dessa två. Integrationspolitiken har fastnat i fina formuleringar utan reella förslag på förändring. En integrationspolitik utan handling är ingen
integrationspolitik alls. Det vi menar är istället att ta reda på vad framtidens folk, nämligen våra ungdomar, anser om social integration och hur den ska bli möjlig i Sverige idag. Vi menar att beslut oftast tas uppifrån utan att fundera kring vad folket i allmänhet och ungdomar i synnerhet faktiskt tycker, då vi tror att ju yngre man är desto lättare har man att förändras.
1.2. Syfte
Vårt syfte är att undersöka ungdomar, i årskurs ett på gymnasium i Malmös, upplevelse av social integration. Vi vill även undersöka vad de anser främjar en social integration mellan etniskt svenska ungdomar och ungdomar med utländsk bakgrund.
1.3. Frågeställningar
De frågeställningar som vi kommer att utgå ifrån är följande:
1. Hur upplever ungdomar, i årskurs ett på gymnasium i Malmö, social integration mellan etniskt svenska ungdomar och ungdomar med utländsk bakgrund?
2. Vad anser ungdomar, i årskurs ett på gymnasium i Malmö, främjar en social integration mellan etniskt svenska ungdomar och ungdomar med utländsk bakgrund?
1.4. Begreppsdefinitioner
Nedan följer förklaringar på de centrala begrepp vi kommer att använda oss av under uppsatsens gång.
1.4.1. Social integration
När vi belyser begreppet social integration kommer vi att fokusera på den process som uppstår när människor möts i vardagslivet, på skolan och i familjen. Vi kommer att utgå ifrån följande förklaring när vi pratar om social integration:
”Social integration handlar om att människor kan mötas över de /…/
etniska /…/ gränserna i gemensam informell samvaro på sin fritid, i föreningslivet, i utbildning och arbete.”
(Westin, 2 004:206)
Social integration är en process som måste förankras i vardagsrutiner och normer. Det är ett sätt att leva och förhålla sig till sin nästa (Stigendal, 1 999:171). Den sociala integration, som vi kommer att belysa i uppsatsen, är den vardagliga relationen mellan ungdomar av etnisk svensk bakgrund och ungdomar av utländsk bakgrund. Det handlar inte om en integration där personen med utländsk bakgrund ska integrera sig med det svenska samhället, utan det vi vill belysa är det
gemensamma ansvaret som båda grupper har för en gemensam integration. Social integration, menar vi, handlar alltså om ett ömsesidigt ansvar för ett mer integrerat Sverige, där alla behövs och har sin roll i processen.
1.4.2. Etnisk svensk
Den definition som regeringen använder sig i propositionen till integrations-politiken 1997 är: ”Personer med svensk bakgrund är de som är födda i Sverige och vars bägge föräldrar är födda i Sverige” (Prop. 1997/98:16: 26). Detta är den enda definitionen som skrivits i dessa sammanhang.
När vi använder begreppet etnisk svensk så syftar vi, till skillnad från regeringen, på den person som själv betecknar sig eller av andra betecknas som etnisk svensk. Vår definition av person med etnisk svensk bakgrund står i relation till andra människor. Den person som själv eller av andra definieras som etnisk svensk innefattas i denna definition. Vi vill belysa begreppets påverkan utifrån hur man
uppfattas av andra och hur man uppfattar sig själv, oavsett om man har bott i Sverige i flera generationer eller om man är nyanländ.
1.4.3. Utländsk bakgrund
Regeringen benämner i sin skrivelse (skr. 2001/02:129: 12) en person med utländsk bakgrund på följande sätt:
”Personer med utländsk bakgrund avser såväl utrikes födda personer som själva har invandrat som personer födda i Sverige med minst en utrikesfödd förälder. Personer med utländsk bakgrund kan samtidigt också ha svensk bakgrund och ofta också ha en starkare koppling till Sverige än till något annat land”.
Detta skiljer sig från den definition vi har valt att använda oss av i uppsatsen. När vi använder begreppet utländsk bakgrund så syftar vi, till skillnad från regeringen, på den person som själv betecknar sig eller av andra betecknas som utländsk. Vår definition av person med utländsk bakgrund står, likt definitionen av etniskt svensk, i relation till andra människor. Den person som själv eller av andra definieras som utländsk innefattas i denna definition. Vi vill belysa begreppets påverkan utifrån hur man uppfattas av andra och hur man uppfattar sig själv, oavsett om man själv har invandrat till Sverige eller om man är född i Sverige men har föräldrar som har invandrat.
1.4.4. Socialt integrerad miljö
Med begreppet socialt integrerad miljö menar vi hur miljön ser ut i vardagen för ungdomar i årskurs ett på gymnasiet i Malmö. Vi vill ta reda på hur ungdomarnas umgängeskrets ser ut. Anser de sig leva i en miljö som är präglad av en blandning av människor med etnisk svensk bakgrund och människor med utländsk bakgrund eller upplever de att det finns stora uppdelningar grundade i etnicitet. Utifrån detta vill vi diskutera hur detta påverkar deras sätt att se på integration och dess
betydelse för dem. Vi kommer att begränsa oss till att endast belysa relationen mellan ungdomar med ”etnisk svensk” bakgrund och ungdomar med ”utländsk bakgrund”. Vi kommer alltså inte att belysa relationen mellan olika grupper av ungdomar med olika utländsk bakgrund.
1.5. Ungdomar och social integration
Trots att ungdomar är framtidens folk finns det ingen tidigare forskning eller statistik kring hur de ser på integration i allmänhet och social integration i synnerhet. Det finns forskning som tangerar området (Oscarsson, 2002 &
Johansson, 2007), men ingen som konkret har tagit reda på ungdomars åsikter om och vad de anser främjar den sociala integrationen. Det som diskuteras är
ungdomars tankar och värderingar kring politiskt deltagande men ingenstans tar man upp deras åsikter om integration. Rojas belyser i sin bok hur ungdomar, vars förälder/föräldrar har invandrat till Sverige, ser på sin tillvaro och sin anpassning till det svenska samhället (Rojas, 2001). Sernhede beskriver ungdomars, från förortens, situation och integrering med varandra (Sernhede, 2007). Dessa böcker är viktiga i debatten men handlar nästan uteslutande om hur ungdomar med utländsk bakgrund ser på situationen. Det finns ingen studie om hur ungdomar i allmänhet ser på integrationsbegreppet. Detta, menar vi, ger vår uppsats validitet då vi kommer att belysa någonting som tidigare inte har belysts i Sverige.
1.6. Disposition
Vår uppsats kommer att läggas upp på följande sätt. Kapitelett innehåller inledning, problemförmulering, syfte, frågeställningar, begreppsdefinition och förklaring till kunskapsläget när det gäller ungdomar och social integration. I kapitel två belyser vi tidigare integrationspolitik och dess betydelse för för den sociala integrationen i Malmö. Kapitel tre är vårt teoretiska kapitel där de teoretiska utgångspunkterna redovisas. Vi kommer att ta upp ämnen såsom identitet och etnicitet i relation till det sociala sammanhanget, social affinitet kontra flexible-mindedness, gruppsprocesser och gruppbildande bland ungdomar samt faktorer för främjande av social integration. Kapitel fyra är metodkapitlet där vi beskriver hur vi har gått tillväga i insamlandet av och analysen av
forskningsmaterialet. Vi kommer att tillämpa både en kvantitativ och kvalitativ forskningsmetod. Kapitel fem är analyskapitletdär vi väver samman och diskuterar vad vi har fått reda på via vår enkätundersökning utifrån
begreppsdefinitionerna, teoretiska utgångspunkter, tidigare integrationsinsatser och egna reflektioner. Slutligen kommer i kapitel sex en avslutande diskussion och förslag till vidare forskning i ämnet.
2. TIDIGARE INTEGRATIONSPOLITIK OCH
DESS BETYDELSE FÖR MALMÖ
I detta kapitel kommer vi att redogöra för hur integrationspolitiken har utvecklats från det som tidigare kallades för invandrarpolitiken till det vi ser idag. Vi
kommer även att lyfta likheter, skillnader och problematik med denna integrationspolitik i jämförelse med den tidigare invandrarpolitiken. Vidare kommer vi att belysa denna integrationspolitiks betydelse för den sociala integrationen i Malmö.
2.1. Från invandrarpolitik till integrationspolitik
Sverige har under historien varit ett land med en tämligen homogen befolkning med liten yttre påverkan från människor som flyttar in i landet. Författaren och politikern Mauricio Rojas menar att det fanns folk som förr invandrade till Sverige, men det skedde långtifrån i samma utsträckning som det gör idag. Som ett exempel kan tas att den vallonska invandringen, som ibland omnämns,
handlade om max 1000 personer under en period av 100 år. På 1930-talet började detta att förändras och man började få influenser från världens alla hörn. Sverige gick från att under 1930-talet bestå av ca en procent utlands-födda till att under en period på sextio år ta emot ca två miljoner människor (Rojas, 1993: 24-39). Vi ska här nedan belysa hur detta påverkat Sverige och dess försök till att skapa en politik som hjälper invandrare in i det svenska samhället.
På 1960-talet började man för första gången diskutera och ge förslag på olika åtgärder för att underlätta invandrarens anpassning in i det svenska samhället. Man hade tidigare haft en syn på invandraren att de endast var här för att jobba under en tidsbestämt period och sedan ville tillbaka till sitt hemland. 1968 beslutades att man skulle reglera och begränsa invandringen. I och med det ville man ge invandraren, som fanns i landet, rätt till samma levnadsstandard som den övriga befolkningen. Den linje som man utgick ifrån under denna tid var att de som inte ville återvända till sina hemländer skulle assimileras in i det svenska
samhället. Man ansåg att ifall invandraren ville behålla sin kultur och sitt språk var det en privat angelägenhet och ingenting som staten skulle ansvara för. Det man ville var att alla människor i Sverige skulle gå under den generella välfärds-politiken. Assimilationspolitiken1 vann inte fullt stöd vilket ledde till att det tillsattes en utredning som skulle inrikta sig på invandraren och andra minoritets-grupper. Utredningen skulle undersöka vad dessa grupper ansåg sig behöva för att lättare komma in i det svenska samhället. 1969 startades invandrarverket som skulle bli en länk mellan svensk invandrarpolitik och svensk invandringspolitik. Man ville tänka mer utifrån ett helhetsperspektiv (Prop.1997/98:16: 15).
Om vi går tillbaka till utredningen, som kallades invandrarutredningen, bidrog den till att man år 1975 fattade nya beslut om riktlinjer för invandrarpolitiken. Dessa nya riktlinjer tog kraftigt avstånd från den tidigare assimilationspolitiken och drevs igenom med en absolut samstämmighet i riksdagen (Rojas, 1 993:42-43). De säråtgärder som man tidigare inte hade velat subventionera permanentades nu, vilket innebar insatser för att främja av språket och kulturen.
1975 års invandrarpolitiks slagord blev jämlikhet, valfrihet och samverkan (Prop, 1997/98:16). Den nya riktningen kunde man märka tydligt i begreppet valfrihet. För att tydliggöra denna punkt införde man detta i grundlagen: ”Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjlighet att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas”(Regeringsformen 1 kap 2 § 6st). Man ville fortfarande att invandrarpolitiken skulle bygga på den generella politiken samtidigt som man skulle utföra säråtgärder för invandrare (Prop, 1 997:98: 16).
Rojas kritiserar förändringen i grundlagen, i sin bok, och menar att man aldrig hade som syfte att främja mångfalden med denna lag, utan att man snarare tänkte att detta skulle underlätta en assimilering. Han menar att ”man i grunden menade assimilering, fast gärna med ett folkloristiskt hölje av exotiska danser, maträtter och klädedräkter (på fritiden givetvis)” (Rojas, 1 993:44).
Den invandrarpolitik gällande flyktingmottagandet, som tidigare legat på arbetsmarknadsverkets ansvar, flyttades under 1980-talet över till statens
invandrarverk och kommunerna. Detta lade grunden för det man kallar för ”hela Sverige”-strategin (Prop 1997/98:98: 16). ”Hela Sverige”- strategin infördes 1985 och innebar att man skulle sprida nyanlända flyktingar över hela Sverige så att det inte skulle bli en så stor koncentrering kring storstadsområdena. Målet och det man trodde att man skulle uppnå med denna strategi var att den nyanlända lättare skulle lära sig svenska och integreras med svensken och på arbetsmarknaden. Varje kommun fick ansvaret att anordna boende och flyktingen var tvungen att stanna kvar i kommunen i minst 18 månader för att få tillgång till introduktions-utbildning och svenskundervisning. Denna strategi gick man ifrån med tiden och slutade med fullt ut år 1994 då en ny lag kom som gav flyktingen rätt att själv välja ort (Århammar, 2 004:83).
Utifrån tanken om att få ett större helhetsperspektiv som man utformade i och med invandrarverket (1969) beslutades i riksdagen 1996 att man skulle arbeta
1
En politik vars mål är att invandraren ska bli så lik majoritetssamhället som möjligt. Invandraren ska smälta in i majoritetssamhället utan någon motprestation från den övriga befolkningen. Assimilationen* ansågs vara slutmålet för denna politik. *”nytt material som omvandlas till större likhet med ”omgivningen” för att slutligen bli en del av (…) helheten”. (Westin m.fl. 1 999:48-49)
utifrån en migrationspolitik som skulle innefatta både flykting-, invandrar-, invandrings- och återvandringsfrågor. Man sammanförde allt i en och samma politik då man ansåg att detta var en angelägenhet som inte bara gällde Sverige utan internationellt (Prop. 1997/98:16: 16).
År 1997 skrev dåvarande regering en proposition till riksdagen och utformade ett förslag på hur den framtida integrationspolitiken skulle se ut. Målet var att skapa en samhällsutveckling som byggde på ömsesidig respekt och tolerans som skulle inkludera alla människor oavsett etnisk eller kulturell bakgrund. Denna
integrationspolitik betonade klart och tydligt i det inledande kapitlet att alla människor skulle vara delaktiga och medansvariga för denna integration. Man ville särskilt rikta in sig på att ge stöd åt människor så att de på egen hand skulle kunna försörja sig och känna sig som en del av samhället. För att denna politik skulle inrättas startades en ny myndighet som kom att kallas för integrations-verket. Deras uppgift var att se till så att denna integrationspolitik sattes i handling. Denna myndighet skulle både ansvara för att förebygga och motverka diskriminering, främlingsfientlighet och rasism för de som redan bodde i landet. Samtidigt hade man också ansvaret för att nyanlända invandrare fick det stöd de behövde för att integrera sig in i arbetsmarknaden (ibid: 1-2). 1997 års
integrationspolitik ville rätta till de snedsteg som 1975 års invandrarpolitik fört med sig. Man ansåg att den tidigare politiken bidragit till att stigmatisera och distansera invandraren från svensken som en homogent avvikande grupp. Detta ville man inte längre bidra till vilket ledde till att man klart och tydligt skrev att ”framtida säråtgärder riktar sig till invandrare som grupp endast när detta är befogat, dvs. när invandrarskapet är en mer relevant utgångspunkt för åtgärder än andra förhållanden” (ibid:20).
2.2. Politikens huvudsakliga mål och dess brister
Målet med såväl invandrarpolitiken som integrationspolitiken har hela tiden varit att synliggöra invandrare som grupp och dess rättigheter i det svenska samhället. När invandrarpolitiken växte fram under 1960-70 talet var invandring i denna storlek ett ganska nytt fenomen. När politiken utformades gällde det människor som inte hade bott i Sverige speciellt länge och de var en tämligen homogen grupp som till största delen bestod av arbetskraftsinvandrare från ett begränsat antal europeiska länder. I och med att fler och fler kom till Sverige under 1980-talet och att gruppen som bott i Sverige under längre tid ökade, växte kritiken sig starkare och starkare gentemot den politik som fördes. Många invandrare som hade bott i Sverige under en längre tid menade att invandrarpolitiken inte
uppmärksammade deras situation i och med att de hade andra behov än nyanlända flyktingar hade. De ansåg även att invandrarpolitiken stämplade dem som
invandrare vilket många inte ville bli stämplade som. Det blev även en stor
diskussion kring att de som var födda och uppvuxna i Sverige kallades för
invandrare, trots att det inte var de utan någon av deras föräldrar som faktiskt hade invandrat. Att bli kallad invandrare blev mer och mer förknippat med begreppet
annorlunda och främmande. Invandrarpolitiken vars syfte varit att främja
invandrarens integration i samhället, hade istället blivit den instans som bidrog till en stigmatisering av invandraren som grupp. Denna invandrarpolitik, samt den integrationspolitik som senare utformades, har båda bidragit till ett ”vi och dom” tänkande och en känsla av utanförskap som man från början inte hade för avsikt att skapa (Prop. 1997/98:16).
Som vi tidigare nämnt var Rojas (1993) mycket kritisk kring syftet bakom
ändringen i grundlagen som skedde 1969. Regeringen insåg snart att det behövdes ett förtydligande i definitionen av vad man menade med att kultur och samfunds-liv bör främjas. Hur skulle begreppet valfrihet tolkas? Följande skrevs i
Prop.1985/86:98: 21
”… Begreppet (valfrihet) bör tolkas så att det innefattar respekt för den enskildes identitet och integritet samt möjligheten att utveckla det egna kulturarvet inom ramen för de grundläggande normer som i det
svenska samhället gäller för mänsklig samlevnad (min kursivering)”
Genom detta yttrande begränsades den grad av valfrihet som invandraren hade att tillvarata och utveckla sitt egna kulturarv. Så länge den stämde överens med de
svenska grundläggande normerna var det helt godtagbart, annars inte. Det svåra
är, enligt oss, att klart och tydligt definiera vad som egentligen är typiska svenska normer.
Ett annat problem, menar Rojas, med framförallt 1975 års invandrarpolitik var att det inte fanns någon öppen diskussion kring dess brister och tillkortakommanden. Det faktum att samtliga i riksdagen var eniga i hur invandrarpolitiken skulle utformas, menar Rojas, tyder på ämnets känslighet (Rojas, 1 993:46-49). Universitetslektor Enrique Pérez är även han kritisk och menar att enigheten berodde på att ”man stannade vid en så allmän och generell definition att inget parti ställde sig utanför” (Pérez, 2 006:300). Ingen ville bli klassad som rasist och Pérez menar att man struntade i den svenska befolkningens oro och misstro till politiken.
Kamali m.fl. fick i uppdrag att utreda integrationspolitiken via statens offentliga utredningar (SOU). Resultatet presenterades 2006 och man framförde då stor kritik mot den integrationspolitik som under många år bedrivits med utgångspunkt i 1997 års integrationspolitik2. Kamali ansåg att integrationspolitiken i själva verket var en segregerande politik som belyste olikheterna människor emellan snarare än likheterna (Kamali, 2 006:341-367). Pérez skriver liknande när han menar att integrationspolitiken främjar en uppdelning i vi och dom genom att de lyfter fram hela invandrartäta bostadsområden som föremål för politiken (Pérez, 2 006:306).
2.3. Integrationspolitikens betydelse för social integration
När riksdagen bytte namn på invandrarverket till integrationsverket poängterade man en viktig sak. Nämligen stigmatiseringen i att benämna en hel myndighet och de man skulle arbeta efter begreppet invandrare. När man istället bytte namn till integrationsverket skedde en skillnad i vilka man inneslöt. Nu gällde det inte längre bara invandraren utan alla människor som var marginaliserade i det svenska samhället på något sätt. Detta, menar Mikael Stigendal som är fil. dr i sociologi, är av stor betydelse för den sociala integrationen människor emellan. För om vi skapar olika befolkningsgrupper och benämner dem som invandrare eller svensk bidrar vi till att skapa en distansering och segregering grupperna emellan (Stigendal, 1 999:172-173). Därför går integrationspolitiken i rätt riktning
2
Regeringen valde kort innan utredningen skulle publiceras att frånta sig allt ansvar kring resultatet som kom fram. I och med detta behövde de inte ta till sig av kritiken och på så sätt bli varse om politikens brister.
genom att bara byta namn på sin myndighet. Trots detta försök att skapa en mer neutral politik finns det fortfarande kritik gentemot den. Docent Nihad Bunar skriver bland annat följande om integrationspolitiken: ”integrationspolitiken av idag är den etnifierade delen av den svenska välfärdspolitiken” (Bunar, 2 001:70). Så trots att man har bytt namn på politiken, menar Bunar att problemet kvarstår. Doktorand Hanna Björklund beskriver ett projekt som startades för att främja social integration. Projektet hette Blommanpengarna och delades mellan 1995-1998 ut till ca tio kommuner. Målet med denna satsning och detta samarbete mellan kommun och stat var att öka och stärka samhörighet mellan individer och öka delaktigheten. Det var även viktigt att arbeta långsiktigt med detta projekt och utgå ifrån ett helhetsperspektiv. Dessa insatser riktade sig främst till ungdomar och barn med särskilt behov av socialt stöd. Problem, och det som kom fram i utvärderingen av projektet, var att man hade svårt att integrera invandraren i projektet (Björklund, 2 007:65).
2.4. Politikens betydelse för utvecklingen i Malmö
Sedan 1997 års integrationspolitik har regeringen sett att det behövs en riktad satsning kring Sveriges storstadsområden. De har insett att trots alla försök till integrering växer segregeringen sig allt starkare, främst i storstadsregionerna. Därför antog man i riksdagen 1998 en storstadspolitik som skulle specialisera sig kring denna problematik (Skr. 2001/01:129: 17). För att utse målområden utgick man ifrån kriteriet att det skulle vara ett invandrartät område (Björklund,
2 007:67). Det man ville med denna politik var att bryta den sociala och etniska segregationen och arbeta för jämställda levnadsvillkor för alla (Skr.2001/02:129: 17). För att uppnå detta mål tecknade staten ett avtal med bland annat Malmö där finansieringen för denna politik skulle delas mellan stat och kommun. Målet men denna insats var att arbeta långsiktigt för en förändring i tre utvalda kommuner, däribland Malmö kommun. Dessa kommuners förändringsarbete skulle statuera exempel för övriga Sverige på hur integrationsarbetet skulle se ut. Utifrån dessa exempel skapades 1999 nya idéer kring insatser i storstadsregionerna som sedan blev en del av storstadspolitiken. Trots de svårigheter som uppkommit i bland annat Malmöregionen ansåg man att utvecklingen var på väg i rätt riktning och man menade att ett sådant förändringsarbete tar tid och är ett långsiktigt projekt. Malmö har varit en stad som både påverkats av och själv påverkat den
integrationspolitik vi ser idag (Ibid: 17, 75-77). Det som skedde i Malmö var att man under denna tid gjorde riktade insatser till fyra olika stadsdelar; Fosie, Hyllie, Södra Innerstaden och Rosengård. Denna insats ledde fram till slututvärderingen ”Fyra stadsdelar- fyra vägar mot integration”. Resultatet blev att man inte riktigt kunde se ifall demokratin och integrationen blivit bättre. Det fanns även kritik i utvärderingen mot att satsningen var så kortsiktig (1999-2003) när ett av målen var att man skulle ha ett långsiktigt perspektiv. Men trots det menade politikerna att insatserna varit framgångsrika och en bra riktning för framtiden (Pérez, 2006: 316).
1999 utarbetade Malmö Stad en åtgärdsplan för integration. Deras vision var att ”alla människor tillmäts lika värde och mångfalden betraktas som en resurs” (Integrationsrådet Malmö, 1 999:5). Det ville att alla medborgare skulle ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter oavsett bakgrund. Deras vision präglades av acceptans för varandras olikheter och vikten av respekt människor emellan. Deras slogan var: ”ett gemensamt språk, gemensamma rättsnormer och
gemensamma mötesplatser” (Ibid: 5). Det betonades tydligt, i denna åtgärdsplan, det svenska språkets betydelse för integrationsprocessen.
När man tittar på vilka integrationsinsatser som görs i Malmö idag handlar det om att minska arbetslösheten och hjälpa personer till självförsörjning istället för att vara beroende av försörjningsstöd (Malmö Stad, 2 009:3). Det talas mycket om att öka samhörigheten, men det finns inga tydliga och konkret skrivna insatser, enligt oss, för att främja detta. Fil. dr Daniel Rauhut menar att ett problem är att staten lägger över integrationsansvaret på kommunerna. I själva verket har kommunerna få möjligheter att främja integrationen på alla plan i samhället. De har inte mandat att stifta nya lagar eller ändra i politiken. Det enda som kommunerna kan arbeta konkret med är frågor kring boende och socialtjänsten. Det är genom dessa två aktörer som kommunerna ska arbeta när det gäller att främja all integration i hela samhället (Rauhut, 2 007:20–21).
3. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER
I detta kapitel kommer vi att redogöra för de teoretiska utgångspunkter som vi kommer att använda oss av i vårt analyskapitel.
3.1. Identitet och etnicitet i relation till det sociala sammanhanget När vi pratar om identitet så handlar det om hur vi ser på oss själva i förhållande till vår omgivning. Det handlar även om hur vi ser på tillvaron och dess relation till och påverkan på oss som personer. Genom att identifiera och benämna andra lär vi oss om oss själva. Stigendal (1999), menar att identiteten skapas och formas genom distanseringen till andra identiteter. Det är identiteten som särskiljer oss som personer och gör oss meningsfulla (Stigendal 1999: 140-141). Docent Nader Ahmadi (2003) menar att ”Identitet formas utifrån individens egenskaper och handlingar, men också i samspel med omgivningens uppfattning av personen och den ”spegelbild” som skickas tillbaka samt det mottagande personen ger den” (Ahmadi 2 003:19). Vår identitet blir alltså till i samspelet med vår omgivning. Man kan också skilja mellan den individuella identiteten, som betonar skillnader, och den kollektiva identiteten, som betonar likheter (Addo, Peterson & Svensson, 2 003:24).
Etnicitet och identitet är nära varandra definitionsmässigt då de handlar om människans syn på sig själva och andra. Skillnaden är att etnicitet belyser egenskaper som skiljer och utmärker ett folk ifrån ett annat. Dessa egenskaper tillskrivs både av gruppen själv och av omgivningen. En etnisk identitet handlar därför om en kollektiv identitet som är ”av individen självupplevd och medveten, emotionellt laddad /…/ och /…/ av andra bekräftad/ tilldelad identitet” (Westin m. fl. 1 999:31). Goldstein-Kyaga & Jonsson (2001) menar att den etniska identiteten fungerar som ett nav mellan generationerna och bidrar till att en etnisk grupp kan finnas kvar trots alla kulturella förändringar (Goldstein- Kyaga & Jonsson, 2 001:242).
Om man ser till relationen mellan etniska svenska ungdomar och ungdomar med utländsk bakgrund definieras de som något av det beroende på hur den andre ser på dem. Ses personen som svensk eller utländsk? Detta formar vår syn på oss själva och vår omgivning. Problemet med denna identifikation är att den lätt kan
bli stigmatiserande då man kan fastna i att endast se sig själv genom andra människors glasögon (Ahmadi, 2 003:17-20). Westin m.fl. (1999) pratar i sin rapport om olika former av identitet, dels den självidentifierade identiteten och dels den alterdefinierade identiteten. Den självidentifierade identiteten handlar om hur vi ser på oss själva och den personen som vi strävar efter att vara. Det handlar också om våra tankar kring och hur vi ser på vår plats i den sociala gemenskapen. Man kan även känna och uppleva en etnisk identitet både på ett kollektivt
(medborgarskap) och ett personligt plan (känslor och minnen förknippade med etniciteten). Den alterdefinierade identiteten handlar om hur andra personer identifierar oss på ett offentligt personligt plan och ett offentligt socialt plan. Den offentliga personliga identifieringen sker via tilltalsnamn och materiella bevis som utskiljer dig från andra, till exempel id-kort. Den offentliga sociala
identifikationen handlar om människor kategorisering av dig med utgångspunkt i exempelvis vilken etnisk grupp du anses tillhöra. Detta kan ske på ett positivt och ett negativt sätt, antingen genom att man vill särskilja grupperna från varandra genom att ge ena gruppen en negativ egenskap och peka på dess olikheter
gentemot oss, ett slags nedvärderande ”vi och dom”- tänkande. Det positiva sättet är att man identifierar en grupp genom att uppmärksamma och tillskriva dem egenskaper som man själv vill uppnå (Westin m.fl., 1 999:16–22).
Med utgångspunkt i dessa teoretiska reflektioner uppmärksammas en viktig sak och det är att man är någon i relation till sin omgivning. Det är viktigt att undersöka och lyfta fram underliggande åsikter och tankar kring sig själv som individ såväl som hur man definierar och tänker kring sin omgivning och dess individer.
3.2. Social affinitetsteori kontra flexible-mindedness
Rauhut (2002) tar i sin avhandling upp begreppet social affinitet. Ordet affinitet betyder släktskap, frändskap eller närhet (Sinovum Media, 2010). Detta innebär en subjektiv känsla av social tillhörighet eller släktskap gentemot sin omgivning. Det man utgår ifrån i denna teori är ett ”vi och dom” -tänkande där man lättare identifierar sig med dem som liknar en själv. Självidentifikationen kan gälla allt ifrån kön, etnicitet, religion, ålder och yrke. Ju mer lik man är desto mer bryr man sig om varandra. Det är en relation som består av ett givande och tagande inom gruppen. Tanken är att dem man identifierar sig med kommer att hjälpa en om man råkar illa ut, eftersom man själv har hjälp dem vid något tillfälle. Social affinitet handlar alltså om en social solidaritet människor emellan (Rauhut, 2 002:60-61). När det gäller vår uppsats innebär denna teori att ju mer lika ungdomarna är varandra desto större solidaritet känner de gentemot varandra. Pratar man då om integration så innebär denna teori att ju mer lika människor är desto mer är man redo att integrera sig. Kan man däremot inte identifiera sig med varandra finns det mindre, eller inget, intresse till att integrera sig.
Addo m.fl. (2003) lyfter i sin bok fram ett motsatstänkande till den sociala affiniteten när de pratar om ungdomars tankar. De menar att ungdomarna de intervjuat kände en tveksamhet inför att tänka i banor av ”vi och dom”.
Författarna lyfter fram Margareta Rönnbergs resonemang kring detta som menar att ”ungdomarna bryter ner kulturella skillnader med sina ömsesidigt lekfulla förhållningssätt till varandra och olika gruppbildningar” (Addo, Peterson & Svensson, 2 003:167). För ungdomarna handlar det inte om att definiera ett dom för att veta vem vi är samtidigt som det ibland kan vara viktigt att göra den definitionen. Sociologen Zerubavel menar att det behöver ske en omdefiniering i
det kognitiva tänkandet kring vi och dom. Zerubavel menar att ungdomar lättare tänker i termer av både och snarare än antingen eller. Begreppet
flexible-mindedness beskriver detta förhållningssätt och innebär att ungdomar har ett mer
flexibelt förhållningssätt gentemot kultur och grupperingar. De använder sig inte av samma definieringar som tidigare utan är mer nytänkande inom området (ibid).
3.3. Gruppsprocesser och gruppbildande bland ungdomar
Enligt gruppsociologin ses en grupp som ”relationer och gemensamma föreställningar, som i sin tur bestämmer gruppens egenskaper som klimat och sammanhållning och hur konflikter, avgränsning och utstötning sker” (Addo, Peterson & Svensson, 2 003:33). Ungdomar, likt vuxna, har ett stort behov av att tillhöra en grupp eller ett sammanhang. Känslan av att tillhöra en grupp och känna samhörighet är en viktig drivkraft för dem. Det finns främst två inriktningar inom sociologin som belyser hur grupper bildas och på vilka grunder. Den första
handlar om strukturella sammankopplingar såsom kön, klass, etnicitet, ålder m.m. Här menar man att det skapas objektiva intressen som sammanför individer från samma strukturella position och som sedan ligger till grund för det gemensamma intresset som kopplar människor samman. Den andra inriktningen belyser den
gemensamma kulturens betydelse för gruppskapandet. Här inriktar man sig på och
undersöker betydelsen av den gemensamma tron, värderingar och menings-skapandet för människors gruppskapande (ibid: 166-167).
Addo m.fl. (2003) menar å andra sidan att ungdomar oftast, lever i en blandad miljö, där det inte är helt självklart att man har samma tro, kön, ålder etc. Gruppen kan vara en plats där nya etniciteter och tankesätt konstrueras. Man behöver inte längre vara antingen svensk eller invandrare utan i gruppskapandet formas de tillsammans till att bli lite av varje. Många ungdomsgrupper hamnar, i ett ”mittemellanrum” där man omdefinierar begreppet etnicitet och dess betydelse tillsammans. Gruppen blir en plats där etniciteten spelar roll, men på ett nytt sätt. Det är inte längre helt lätt att dra självklara linjer mellan olika etniciteter och gränserna suddas ut mer och mer (ibid: 22-30).
Gruppbildandet bland ungdomar kan även ses i samband med populärkulturen. Ungdomar kan identifiera sig som grupp via estetiska markörer som t.ex. klädstil, slang, frisyr och val av musikstil. Detta identitetsskapande äger rum i kollektiva sammanhang och skapar en stark samhörighet mellan gruppmedlemmarna. Här spelar det gemensamma intresset och den gemensamma klädstilen in mer än vad den etniska tillhörigheten gör (ibid, 32-33). Ungdomar lägger in egenskaper i begreppet svensk och invandrare där de positiva egenskaperna förknippas med den egna gruppen medans de negativa egenskaperna förpassas till de andra. 3.4. Faktorer för främjande av social integration
Det finns ett antal olika faktorer som man bör ta hänsyn till i diskussionen om främjandet av social integration. Integration handlar om att individen har möjlighet att kunna delta i och utveckla samhället utifrån sin egen förmåga och eget engagemang. Integrationsrådet (1999) skriver i sin åtgärdsplan att integration är: ”både en individuell process och en samhällsprocess” (Integrationsrådet Malmö, 1 999:3). Du kan som individ själv välja hur mycket du vill integrera dig med majoritetssamhället samtidigt som samhället också måste tillåta denna integrering.
När vi pratar om faktorer för främjandet av integration kan man belysa ett antal dimensioner. Oftast brukar man nämna följande integrationsprocesser:
kommunikativ integration, ekonomisk integration, social integration, boende-integration, familjeboende-integration, politisk integration och personlig integration (Popoola, 2 002:20-21). Alla dessa faktorer påverkar varandra på olika sätt och är därför viktiga i förståelsen av social integration. Det som vi kommer att belysa är de faktorer som kan påverka ungdomars åsikter om integrationer på ett mer vardagligt plan.
Något som är viktigt att belysa är omgivningens påverkan på individens åsikter om integration. Sjögren & Zenou (2007) skriver i sin rapport om Pattacchini & Zenous tankar. De pratar i detta sammanhang om kulturell substitution och beskriver föräldrars påverkan på sina barn. Föräldrar kan anstränga sig mer eller mindre i att överföra sina tankar kring andra grupper (Sjögren & Zenou,
2 007:18). Ungdomen kan både omedvetet och medvetet ta till sig föräldrars, positiva och negativa, värderingar kring integration och ”den andre”. Detta kan sedan påverka hur ungdomen ser på sin omgivning.
En annan faktor som främjar integrationen är hur skolan ser ut. Skolan är till för att människor från alla olika bakgrunder på lika villkor ska erhålla värdefull kunskap. Skollagen skriver följande i 2 §:
”Alla barn och ungdomar skall, oberoende av kön, geografiskt
hemvist samt sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom.
Utbildningen skall inom varje skolform vara likvärdig, varhelst den anordnas i landet”.
(Skollag 1 985:1100 1 kap 2 § 1 st) I propositionen 2009/10:165 har det lyfts ett förslag att det ska inkluderas övriga diskrimineringsgrunder i denna paragraf såsom etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder. Man har även tagit bort kön från paragrafen. Regeringen anser inte att det är nödvändigt att föra in detta i lagtexten utan föreslår att man ska hänvisa till diskrimineringslagen
(2 008:567)som gäller för verksamhet enligt skollagen (Prop. 2009/10:165: 229). Dessa förslag har i skrivandets stund ännu inte gått igenom i riksdagen.
Skolan är en plats där människor möts och där det är viktigt med respekt och att alla elever känner sig accepterade som de är. Det är i skolan som många
ungdomar hittar sina vänner och det är här många ungdomar tillbringar en stor del av sin tid. Därför är skolan och skolmiljön viktig i integrationsprocessen.
En tredje faktor som är värd att belysa är hur ungdomens integration ser ut på fritiden. Hur ser umgängeskretsen ut? Består den av en homogen skara människor eller karaktäriseras det av mångfald? För att integration i samhället ska bli en möjlighet är det viktigt att man även belyser och lyfter fram hur verkligheten ser ut i den privata sfären. Se vidare vårt resonemang under punkt 3.1. och 3.3. om ungdomars identitetsskapande och grupprocesser.
3.5. Hypoteser
Utifrån ovanstående teoretiska utgångspunkter har vi genererat följande hypoteser.
1. Vi antar att ungdomar väljer vänner oberoende av etnicitet. 2. Vi antar att samhället idag inte är integrerat och vi tror att dagens
ungdomar är nyckeln till social integration.
4. METOD
Vi har valt att i denna uppsats använda oss av en kvantitativ forskningsmetod, vid insamlandet av data och en blandning mellan kvantitativ och kvalitativ
forskningsmetod i analysen av datan. Vi kommer att förklara dessa metoder samt beskriva vårt tillvägagångssätt under detta kapitel.
4.1. Kvantitativ och kvalitativ forskningsmetod
Enligt Bryman (2007) är en kvantitativ metod en metod som betonar vikten av kvantitet vid insamlandet och analysen av data. En kvalitativ metod fokuserar på kvaliteten i det insamlande materialet. Skillnaden mellan de både metoderna är att den kvalitativa metoden fokuserar på ord och antar ett tolkande synsätt medan den kvantitativa metoden analyserar siffror och generaliserbarheten i datan (Bryman, 2 007:34-35, 468-469). En annan skillnad är att en kvantitativ forskare försöker hålla distans till sina informanter medan den kvalitativa forskaren försöker komma så nära informanten som möjligt för att förstå helheten (Bryman, 1 997:115-116). Vi har antagit rollen som kvantitativ forskare då vi genom enkätfrågor har hållit en distans till våra informanter, trots att vi har varit fysisk närvarande vid majoriteten av alla tillfällen.
Inom kvantitativ forskningsmetodik finns det en antal olika metoder som man kan använda sig utav när man ska samla in information. Vi har använt oss av survey-undersökningen i vårt datainsamlande. Surveyundersökning, eller som vissa kallar det tvärsnittsdesign är en metod där informationen samlas in i form av enkäter vid en viss tidpunkt för att utreda kvantitativ data i syfte att hitta olika mönster och samband (Bryman, 2 007:56-58). Efter insamlingen prövas teorier och hypoteser för att verifiera syftet med undersökningen (Bryman, 1 997:20).
En kvalitativ forskningsmetod går ut på att först samla in data och sedan generera teorier och begrepp som närmare belyser den data man har (Bryman, 2 007:273). Det man utgår ifrån i en kvalitativ metod är människors upplevelser av det
specifika ämnet och utifrån det försöka förstå deras handlande i analysen. Befring beskriver en kvalitativ analys på följande sätt: ”Kvalitativa analyser syftar till en problematisering och helhetsförståelse av specifika förhållanden” (Befring, 1 994:83).
För att analysera våra enkäter har vi valt oss av en blandning mellan kvantitativ metod och kvalitativ metod. Vi använder oss av en kvantitativ metod då vi redovisar tabeller och variabler som är relevant för våra frågeställningar. Sedan analyserar vi dessa variabler kvalitativt för att gå djupare in på bakomliggande faktorer kring resultatet.
4.2. Litteraturstudie
Vi har använt oss av litteratur som belyser social integration och andra böcker som ger en bredare bild av ämnet. Vi har dels läst in oss på hur
integrationspolitiken formades i Sverige och hur det påverkar det samhälle vi lever i idag. Detta har vi gjort för att sedan rikta in oss på hur ungdomar av idag upplever sin sociala tillvaro. Vi har även inhämtat kunskap om olika teoretiska utgångspunkter kring social integration, identitet, social affinitet och hur grupp-dynamik bildas. Litteraturen har bestått av varierat slag; avhandlingar, rapporter, propositioner, uppslagsverk, biografier, skönlitteratur, faktaböcker och lagförslag. Anledningen till varför vi valde att använda oss av så varierad litteratur var för att vi ville få en så bred bild som möjligt om ämnet. All litteratur kommer vi sedan att utgå ifrån då vi analyserar det resultat som vi kommer fram till via enkäterna.
4.3. Urval
För att kunna besvara frågeställningar gjordes först ett urval ur vår population, Malmö stads gymnasieskolor. En population består av samtliga enheter som man vill få upplysningar om (Bryman, 2 007:101). Summan av alla gymnasie
ungdomar i Malmö som går i årskurs ett utgör vår population. Eftersom denna andel är stor bör ett urval göras, då det skulle vara tidskrävande och kostsamt att göra en undersökning av hela populationen. Urvalsundersökningar ger allmänt ett mer noggrant resultat eftersom det är mindre material som bearbetas. Det finns två huvudskaliga typer av urval, icke-sannolikhetsurval som inte grundar sig på slumpmässighet och sannolikhetsurval som grundar sig på slumpmässighet (Holme & Solvang, 1 997:181-186).
Sannolikhetsurval finns i olika typer; obundet slumpmässigt urval (OSU), stratifierat urval och klusterurval. Obundet slumpmässigt urval är den mest grundläggande, här har alla i populationen samma möjlighet att komma med i urvalet. Stratifierat urval innebär att man först delar upp populationen i strata eller skikt beroende på dess egenskaper och sedan väljer man slumpmässigt ut ett antal enheter från varje stratum. I ett klusterurval samlas enheterna i kluster sedan väljs ett antal kluster från varje stratum. Urvalet kan bestå av alla enheterna i de utvalda kluster eller så kan ett nytt urval väljas (ibid: 184-187).
Vi har använt oss av klusterurval. Vi delade upp gymnasieskolorna i två grupper; kommunal och fristående, sedan gjordes tio slumpmässiga urval på skolorna; fem från kommunala och fem från fristående. Utifrån det skedde ytterliggare ett urval av en årskurs ett klass från respektive skola. Det sammanlagda urvalet blev totalt 177 elever varav 95 var tjejer och 82 killar.
I urvalet har vi valt att inte begränsa oss till en specifik etnisk grupp, klass eller kön utan vi ville ta reda på vad ungdomar i allmänhet anser om social integration oavsett bakgrund. Anledningen till varför vi valde gymnasieskolan som plats för vår enkätundersökning var för att vi ville ha en så neutral plats som möjligt. Vi ville få med ungdomar från en så bred population som möjligt.
4.4. Datainsamlingen
Efter val av gymnasieskolorna tog vi kontakt med rektorerna på respektive skola via telefon och e-post. Vid samtalen förklarade vi uppsatsens syfte och dess fråge-ställningar. Efter att vi fått skolornas godkännande att delta i vår undersökning via telefon och e-post, besökte vi rektorn på respektive skola för att ta emot ett under-skrivet tillstånd och dela ut ett informationsbrev. Rektorerna vidarebefordrade
sedan vår förfrågan till lämplig lärare som vi sedan bestämde en tid med. Sedan skickade vi in tillstånden, en projektbeskrivning samt informationsbrev till etiska rådet och efter rådets godkännande kunde vi besöka skolorna och dela ut våra enkäter.
När vi tog kontakt med rektorerna ställde vi frågan om det fanns möjlighet för oss att vara närvarande när enkäterna skulle delas ut. Alla gymnasieskolor förutom två ville att vi skulle vara närvarande. Enligt Befring (1994) kan man få bättre svars-procent om forskarna är närvarande och själva presenterar enkäten för en grupp elever. Detta ger upphov till att responderarna, i detta fall eleverna, visar mer intresse och samtidigt kan ställa frågor om otydligheter i enkäten (Befring, 1994:74).
Datainsamlingen på samtliga gymnasieskolor genomfördes under en period av sex veckor. Vid varje klassbesök presenterade vi oss först och berättade vi för dem varför vi var där och vad vi hade för syfte med vår uppsats. Vi poängterade även att undersökningen var anonymt och att deltagandet var frivilligt. Vi räknade med att varje besök skulle ta 20-30 minuter beroende på hur många elever som var närvarande vid tillfället samt hur effektiva dem vara på att besvara enkätfrågorna. Vi kommer i analysen även redogöra för vissa diskussioner som uppstod i
samband med våra besök på skolorna.
4.5. Utformandet av enkäten
Anledningen till varför vi valde att använda oss av enkäter i vår forskning var dels på grund av att vi tidigare endast har använt oss av en kvalitativ forskningsmetod. Vi ville därför anta en ny vinkel i denna forskning. Den andra anledningen till varför vi valde att använda oss av enkäter var för att vi ville nå en större
population. Detta hade inte varit en möjlighet ifall vi hade valt att använda oss av intervjuer som metod.
När vi utformade vår enkät utgick vi ifrån de tre frågeställningarna som ligger till grund för vår uppsats. Vi utformade frågorna utifrån teman som skulle besvara frågeställningarna. Det blev sammanlagt 18 frågor av varierat slag. Holme & Solvang (1997) menar att utformningen av enkätfrågorna är väldigt viktigt eftersom det både ska uppfylla forskarens behov av informationen samt
respondentens intresse för att delta. Frågorna ska inledningsvis börja med lätta, personliga och fakta frågor så att respondenten inte tappar intresset. Sedan kan man ställa mer ledande frågor såsom värderingar och tankar kring ämnet (Holme & Solvang, 1 997:174). Vår enkäts uppbyggnad börjar med några personliga faktafrågor om till exempel kön, födelseår och bakgrund, sedan ställs frågor gällande åsikter och värderingar där respondenten får ta ställning till
svarsalternativen. Frågorna i enkäten består av slutna svarsalternativ som, enligt Bryman (2007), består av påståenden som redan är fastställda. Vid vissa frågor lämnades ett öppet alternativ där eleverna själva kunde svara fritt eller
komplettera sitt svar på raden Annat (Bryman, 2 007:157).
Enligt Denscombe (2000) bör det språkbruk som används i enkäter vara anpassat till dess målgruppen (Denscombe, 2 000:119). Trots att vi försökt anpassa språket till elever i årskurs ett på gymnasiet, fanns det fåtal elever som ansåg att ord som
social integration och etniskt var svårt att förstå. Vid de tillfällena vi var själva
delades ut gjordes en pilotstudie3 på tre personer i liknande ålder för att testa frågornas tydlighet och relevans. Efter detta gjorde några mindre redigeringar och förtydliganden.
En fördel med enkäter är att respondenten har en opersonlig och kortvarig relation till forskaren (Bryman, 1 997:114). Detta kan man tänka sig gör det lättare för respondenten att svara ärligt på dem frågor som ställs. Bryman menar att
människor oftast vill ge en bra och positiv bild av sig själva (ibid). Med tanke på att vi ställer känsliga frågor om respondenterna själva, deras familjer och deras sociala liv, så tror vi att vi att anonymiteten är viktigt för responderarnas integritet och för att vi ska få så ärliga svar som möjligt. En annan fördel med enkäter är att de är lätta och snabba att analysera och tematisera då man redan har delat upp frågor i teman som man vill få besvarade (Denscombe, 2 000:126-127). Nackdelar med en enkät är dels att man som informant måste välja något av de svaralternativ som forskaren har gett. Det finns lite utrymme för
egen-komponerade åsikter och reflektioner. Men detta kan också vara en fördel då informanten inte själv behöver formulera sina åsikter utan endast kan kryssa ett färdigformulerat alternativ. Det kan både vara en nackdel och en fördel att relationen mellan forskaren och informanten blir ytlig och opersonligt. Som forskare är det mycket svårt att ställa uppföljningsfrågor till informanten vilket kan vara en nackdel då det inte går att fördjupa svaren. Det är svårt, både som forskare och informant, att veta ifall man har tolkat frågan på likadant sätt (Bryman, 2 007:147).
4.6. Avgränsningar
En av avgränsningarna under uppsatsen har varit förarbetet och tiden som har lagts ner på enkäten. Mycket tid lades ner på att ta kontakt med gymnasie-skolorna, åka och hämta underskrivna tillstånd från respektive rektorer samt försöka sedan bestämma en tid som både passade oss och dem klasser som skulle delta i undersökningen. Denscombe (2000) menar att det är viktigt att man i sin tidsplanering inkluderar den tid som går åt produktionen, distributionen och insamlingen av enkäterna, men även det tillstånd som krävs från de inblandade aktörerna t.ex. rektorer och etiska rådet. Detta bör man ta hänsyn till i
tidsplaneringen(Denscombe, 2 000:111).
Efter att vi hade besökt tre gymnasieskolor insåg vi att det saknades två personliga faktafrågor som kunde ha en stor betydelse för analysdelen. Vi skrev därefter till de två frågorna och hoppades på att kunna göra ett återbesök på de gymnasie-skolorna. Detta medförde självklart extra arbete och extra tryckkostnader för vår del. Denscombe (2000) menar att forskare vid kvantitativ forskning har en stor press på sig att konstruera enkäten rätt från början (Denscombe, 2 000:109). Vi hade tur och är tacksamma som fick möjlighet att återbesöka två av de tre gymnasieskolorna.
Vi har avgränsat uppsatsen till att endast beröra relationen mellan etniskt svenska ungdomar och ungdomar med utländsk bakgrund. Anledningen till varför vi inte kommer att belysa några andra faktorer, såsom kön och klass, är för att vi är intresserade av mötet och den sociala integrationen ungdomar emellan utifrån
3 Pilotstudie: Materialet, exempelvis enkäten, testas på ett mindre antal personer för att hitta brister
och otydligheter. Dessa rättas sedan till innan den riktiga enkäten delas ut (Bryman, 2007:170-171).
utländsk kontra etnisk svensk bakgrund. Vi är medvetna om att det finns andra faktorer som kan spela in vid en social integration men under denna uppsats kommer dessa inte att belysas.
Anledningen till varför vi valde att inrikta oss på årskurs ett är för att vi ville nå så unga ungdomar som möjligt. Vi valde att inte vända oss till högstadiet på grund av att vi då skulle behöva föräldrars medgivande för varje ungdom.
4.7. Reliabilitet och validitet
Reliabilitet handlar om uppsatsens tillförlitlighet. Syftet med detta är att
undersöka ifall den statistik som vi redovisar är utformade och analyserade på ett korrekt sätt eller inte. Det man vill är att olika forskare som analyserar samma fakta ska kunna komma fram till liknande resultat. Validitet handlar om att det som man avsett att mäta, genom exempelvis en enkät, stämmer överens med det resultat man faktiskt får (Bryman, 2 007:86-88). Då vi utformade enkäterna
delade vi in frågorna i teman som vi ville ha besvarade. Vi hade frågeställningarna för uppsatsen i baktanken när vi skrev frågorna för att enkäten skulle bli relevant för vår uppsats. En annan sak som styrker vår reliabilitet och validitet är att vi, innan vi lämnade ut enkäterna, gjorde en pilotstudie för att stärka enkätens syfte. Under hela inmatningen av enkäterna i programmet SPSS 17.0 och Excel var vi två personer närvarande för att minska risken för felregistrering. Vi var även närvarande och inhämtade samtliga enkäter personligen för att förhindra bortfall.
4.8. Etiska överväganden
Holme & Solvang (1997) definierar begreppet etik på följande sätt: ” Etik uppfattas som ett mer eller mindre systematiskt
medvetandegörande och bearbetande av dem principer, värden och normer som ingår i moralen. Etik är moralens teori, värden och normer som aktualiseras i en konkret situation och som påverkar konkreta handlingar.”
(Holme & Solvang, 1 997:331) De etiska problem som kan uppstå är dels funderingar hos ungdomarna kring deras umgängeskrets och eventuellt utanförskap. Det kan även uppstå funderingar kring ungdomens identitet då vi har ställt frågor som rör etnicitet och ursprungets betydelse. Det är viktigt också att tänka på att vissa enkätfrågor som vi tycker är generella kan uppfattas som för intima för andra. Genom att vi gör en
enkätundersökning kommer vi förbi många etiska dilemman då vi inte vet vem som har svarat vad. Detta minskar problematiken med hur man ska referera till informanten. När vi kommer att referera till de olika klasserna på skolorna
kommer vi att använda oss av en siffra för varje skola istället för att nämna skolan vid namn, detta för att värna om ungdomarnas integritet. Det som har varit viktigt för oss är att hela tiden belysa för ungdomarna att deras svar kommer att vara anonyma och att deltagandet i undersökningen alltid är frivilligt. Vi har även utlovat att lämna en kopia av uppsatsen till respektive skola så att de ska få ta del av vårt resultat.
4.9. Analys av datan
Enkäterna registrerades i SPSS 17.0 och Excel. Anledningen till varför vi valde oss av två statistikprogram var för att vi hade vissa frågor som innehöll multipel respons, vilket innebar att ungdomen kunde svara på så många alternativ som de
ville (Wahlgren, 2 008:177). Detta skulle vara nästintill omöjligt att föra in i SPSS 17.0 så därför kom programmet Excel till användning. Efter att vi registrerat enkäterna i de båda programmen utgick vi ifrån variabler såsom vad ungdomar känner sig som (svensk, invandrare eller både och) och vad de anser om social integration på fritiden, i skolan och i familjen. På 11 av 18 frågor hade vi ett svarsalternativ där ungdomen kunde förtydliga eller lägga till ett svarsalternativ som vi inte skrivit. Dessa svar analyserades kvalitativt för att sedan kvantitativt försöka se samband och generella tankesätt. Därefter undersökte vi samband mellan olika variabler för att sedan utforma korstabeller, cirkeldiagram och stapeldiagram. Dessa diagram använde vi sedan för att illustrera och analysera vårt resultat. Den statistiska datan analyserades kvalitativt utifrån tidigare integrationspolitik, teoretiska utgånspunkter och begrepp som redovisats innan i uppsatsen, allt med syfte att besvara frågeställningarna. Vi analyserade de även kvantitativt då vi räknade ut svaren på enkäterna i procentform och analyserade sambandet mellan olika variabler.
5. ANALYS
I analysen kommer vi att redovisa för resultatet i enkätundersökning och koppla det till de teoretiska utgångspunkterna, begrepp, tidigare integrationspolitik och egna resonemang. Vi kommer att börja med ett inledande avsnitt för att sedan besvara våra frågeställningar i de nästföljande avsnitten.
5.1. Identitet och definiering av den andra
Någonting som är viktigt för förståelsen av social integration och den process som sker i mötet med andra människor är hur vi ser på oss själva och på andra. Det är viktigt att vara medveten om sin tolkning av omgivningen för att veta vem man är och hur man ska relatera till varandra. Ahmadi menar att identiteten både formas utifrån personliga egenskaper såväl som omgivningens påverkan (Ahmadi 2003). När ungdomarna skulle definiera begreppen hade vi ett bortfall på 1,7 % på frågan om etnisk svensk och 2,8 % på frågan om utländsk bakgrund.
(Bilaga 1 & 2, fråga 6) Den definition på etnisk svensk som de flesta tillfrågade (44,3 %) har valt är en person som är född i Sverige, med minst EN svensk förälder (A). Det andra alternativet som många (34,5 %) valde som definition är person född i Sverige (D). Det som vi kunde urskilja bland de ungdomar som valt alternativet annat är att det krävs att en person måste ha båda föräldrar som är svenskfödda för att räknas som svenska, (40 %). En annan åsikt som man kunde urskilja var att en del
A= Person född i Sverige, med minst EN svensk förälder B= Person född i Sverige, med minst EN svensk mor eller farförälder
C= Person med svenskt medborgarskap D= Person född i Sverige E= Person som är adopterad från ett annat land och bor i Sverige F= Annan definition
(20 %) av dem som ville förtydliga sin definition menade att den som känner sig som svensk borde definieras som svensk (bilaga 1 & 2 fråga 6). Det första
påståendet liknar den definition som regeringen har, men regeringen väljer att dra åt begreppsdefinitionen ytterliggare. Regeringens (Prop 1997/98:16) definition är att en person måste både vara född i Sverige och att båda föräldrarna är födda i Sverige för att bli definierad som person med svensk bakgrund. Det som båda har gemensamt är att man måste vara född i landet för att definieras som etnisk svensk eller ha svensk bakgrund.
(Bilaga 1 & 2, fråga 3 & 44) Den definition som majoriteten (63,9 %) av de svarande ungdomarna gav på person med utländsk bakgrund var en person som är född utomlands och
invandrat till Sverige (A). Det andra alternativet (40,1 %) som de valde var person född i Sverige med minst EN utländsk förälder (B). Av dem som valde
alternativet annat var det 66,6 % som ville definiera en person med utländsk bakgrund som en person som är född i Sverige med TVÅ utländska föräldrar (bilaga 1 & 2 fråga 5). Ungdomarnas definition av person med utländsk bakgrund stämmer överens med regeringens definition (se s.4).
Något man kan urskilja i dessa två tabeller är att ungdomarna är mer oense om vem som ska definieras som etnisk svensk än vad de är när det gäller att definiera vem som har utländsk bakgrund. Det var även fler ungdomar som kände ett behov av att ytterliggare definiera begreppet etnisk svensk än utländsk bakgrund. I skola 6 var det 25 % som ville specificera begreppet etnisk svensk kontra 12 % som på samma skola kände behov av att definiera utländsk bakgrund. Detta kan bero på att det kan vara lättare att identifiera vem som är exkluderad än inkluderad. Eftersom majoriteten av alla tillfrågade (52,8 %) känner sig som svensk finns det också olika tankar kring vad det är att vara svensk då den kollektiva identiteten, som Westin m.fl. (1999) pratar om, handlar om en självupplevd och medveten identitet. Att vara svensk idag är mycket mångfaseterat och speglar sig också i ungdomarnas svar. Det finns inget givet alternativ utan allt handlar om individens egen upplevelse av vad svenskhet innebär och vem som ska inkluderas i denna grupp. Problemet är när någon definieras som etnisk svensk eller med utländsk
bakgrund utan att de själva känner sig som en del av den gruppen.
4 På fråga 3 var det ett bortfall på 2,3 %. På fråga 4 var det ett bortfall på 0,6 %.
A= Person född utomlands och invandrat till Sverige B= Person född i Sverige med minst EN utländsk förälder C= Person född i Sverige med minst EN utländsk mor- eller farförälder
D= Person som är adopterad från ett annat land och bor i Sverige E= Annan definition
(Bilaga 1 & 2, fråga 3 & 4) Om man ska utgå ifrån den definition som ungdomarna har av etnisk svensk och en person med utländsk bakgrund (se föregående kapitel) borde det även speglas i vad de själva känner sig som utifrån hur deras bakgrund ser ut. Problemet är att frågan är mer komplex än så. Det visar sig att 48,3 % av dem som är födda i Sverige med en etnisk svensk förälder och en förälder med utländsk bakgrund (A) känner sig bara svenska trots att omgivningen definierar dem som både svensk och utländsk. Bland dem som var födda utomlands (D) kände 57,1 % sig som både invandrare och svensk trots att det borde känna sig som bara utländsk enligt definitionen (bilaga 1 & 2, fråga 3 & 4). Westin (1999) menar att en etnisk identitet formas både utifrån självupplevelsen och utifrån hur omgivningen ser på en (Westin, 1 999:31). Problemet här blir när den offentliga sociala
identifikationen och den självidentifierade identifikationen inte stämmer överens. Känner en person sig som svensk men av alla andra definieras som utländsk kan det i värsta fall uppstå förvirring om den egna identiteten. Bland dem som valt alternativet annat ville 70 % inte prata i termer av invandrare och svensk. De ville antingen definieras som en blandning mellan svensk och det landet föräldrarna ursprungligen kommer ifrån eller också ville de bara definieras som människa (bilaga 1 & 2 fråga 3 & 4).
När vi då pratar om social integration är det viktigt att ha de ovanstående definitionerna i betänkandet för att veta hur ungdomarna tänker kring detta begrepp.
Definition av social integration
A = Att jag blir accepterad för den jag är oavsett etnisk bakgrund 78,3 % B = Att jag umgås med kompisar med utländsk bakgrund 18,3 % C = Att jag umgås med kompisar med etnisk svensk bakgrund 10,9 % D = Att etniskt svenska ungdomar och ungdomar med utländsk bakgrund umgås 56 % E = Annat 4 %
(Bilaga 1 & 2, fråga 11) På frågan om definition på social integration valde 1,1 % av ungdomarna att inte svara på frågan. Den definitionen av social integration som ungdomarna i vår enkät har som alternativ ett (78,3 %) är Att jag blir accepterad för den jag är
oavsett etnisk bakgrund (A). Alternativ två som är att etniskt svenska ungdomar
A= I Sverige, med en etnisk svensk förälder och en förälder med utländsk bakgrund B= I Sverige med etniskt svenska föräldrar
C= I Sverige med föräldrar med utländsk bakgrund
och ungdomar med utländsk bakgrund umgås (D) valde 56 % av alla som svarade
(bilaga 1 & 2, fråga 11). Problemet med den här frågan är att många ungdomar från början inte visste riktigt vad social integration betydde och därför kan svaret i vissa fall ha blivit formade av vår förklaring. Många ungdomar frågade, när vi var ute på skolorna, vad begreppet betydde och andra skrev i enkäterna att de inte förstod begreppet.
Integrationspolitikens definition av social integration handlar mycket om att människor som är i behov av socialt stöd ska innefattas i satsningar som gäller social integration (Prop 1997/98:16). Det vi menar är att den sociala integrationen borde inkludera alla människor i samhället oavsett bakgrund. Social integration handlar, enligt oss, om alla människors möte och integrering med varandra snarare än att en specifik grupp ska komma in i majoritetssamhället. Integration i allmänhet och social integration i synnerhet har, enligt Bunar (2001), blivit den etnifierade delen av den svenska välfärdspolitiken. Att social integration blir en fråga för de andra motverkar, enligt många kritiker, hela syftet med integration. Vi kunde märka en tendens när vi var ute på skolorna att man diskuterade i termer av vi och dom när begreppet social integration belystes. Ofta var det ungdomar som själva benämnde sig som invandrare som visste klart och tydligt vad
begreppet integration betydde. De menade att det inte var så konstigt eftersom de upplevde att integrationen var något relaterat till dem och inte till deras svenska klasskamrater. På skola 6 var det stora uppdelningar i klassrummet bland de som definierade sig själva som svenska och andra. Diskussionen när vi delade ut enkäterna på den skolan handlade om integration och kriminalitet. Det fanns mycket fördomar, både från lärarens och ungdomarnas håll, om att personer med utländsk bakgrund i stor grad var kriminella och att det inte var så konstigt
eftersom de kommer ifrån krigsdrabbade länder. Här läggs ansvaret för den social integrationen över på personen med utländsk bakgrund istället för att tänka att alla har ett gemensamt ansvar (rådata till bilaga 1 & 2).
5.2. Etnicitet; har det betydelse för val av umgänge?
När vi pratar om social integration och hur ungdomarnas upplevelser av denne är kommer vi in på etnicitetens betydelse för vem ungdomarna väljer att umgås med. Det som vi ska undersöka nu är om man kan se en skillnad mellan hur umgänges-kretsen ser ut bland dem som definierar sig själva som svenska och de som definierar sig som invandrare samt de som definierar sig som både och. Detta för att se hur integrationen ser ut bland ungdomar i Malmö. Studerar man statistiken gällande vilka vänner som ungdomarna trivs bäst med så svarar 38,7 %,
borträknat ett bortfall på 2,3 %, att etniciteten inte spelar någon roll. 29,5 % svarar att de trivs bäst med vänner som består av en blandning av etniskt svenska
ungdomar och ungdomar med utländsk bakgrund. Sammanlagt vill 68,2 % ha en blandad miljö eller ser inte etniciteten som betydelsefull för trivsel bland sina vänner. För 31,8 % av alla ungdomar spelar etniciteten en roll bland vilka de trivs med (Bilaga 1 & 2, fråga 9c).
5.2.1. Fritiden
Ungdomar har olika rum där de umgås och ett av dem är fritiden och deras fritidsaktiviter. På denna fråga var det ett bortfall på 1,1 %. 24,6 % av alla ungdomar svarade att de inte har någon fritidsaktivitet. Bland ungdomarna som har en fritidsaktivitet består 54,5 % av ungdomarnas fritidaktiviter av en
blandning av etniskt svenska ungdomar och ungdomar med utländsk bakgrund.
