Bröstcancer hos kvinnor. Sjuksköterskans stödjande roll i den psykologiska omvårdnaden av kvinnor som drabbas av bröstcancer

Hälsa och samhälle

BRÖSTCANCER HOS

KVINNOR

Sjuksköterskans stödjande roll i den psykologiska

omvårdnaden av kvinnor som drabbas av

bröst-cancer

AZRA LIZDÈ

JASCO MESETOVIC

Examensarbete Malmö högskola

Kurs VT02 Hälsa och samhälle

Sjuksköterskeprogrammet 205 06 Malmö

BRÖSTCANCER HOS

KVINNOR

Sjuksköterskans stödjande roll i den psykologiska

omvårdnaden av kvinnor som drabbas av

bröst-cancer

En litteraturstudie

Azra Lizdè

Jasco Mesetovic

Lizde, A och Mesetovic, J. Bröstcancer hos kvinnor. Sjuksköterskans stödjande roll i den psykologiska omvårdnaden av kvinnor som drabbas av bröstcancer. En litteraturstudie. Examinationsarbete i omvårdnad 10 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, Utbildningsområde omvårdnad, 2004.

Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskans psykologiska omvårdnad i arbetet med bröstcancerpatienter. Resultatet baserades på nio artiklar som grans-kades enligt Polits, et al (2002) kriterier för vetenskaplig litteratur. I resultatet framgår att kvinnor fick ett stort stöd och visade stark informations behov under sjukdoms period. Kvinnorna fick mest informations stöd från sjuksköterskor, men det psykosociala stödet var viktigare från familj, nära vänner och från kvinnor i samma situation. Det psykosociala stödet de fick från sjuksköterskor var i form av noggrant lyssnande, rådgivning och att få bekräftelse av sin situation. Resultatet av denna studie kan förhoppningsvis öka kunskap hos sjuksköterskor vid utföran-det av psykologisk omvårdnad hos kvinnor med bröstcancer.

Nyckelord: bröstcancer, information, omvårdnad, psykosocialt stöd,

WOMEN WITH BREAST

CANCER

The supportive role of nurses in psychological

care of women with breast cancer

A literature review

Azra Lizdè

Jasco Mesetovic

Lizdè, A. and Mesetovic, J. Women with breast cancer. The supportive role of nurses in psychological care of women with breast cancer. A literature review.

Examinations paper, 10 Credit Points. Nursing Programme. Malmö University: Health and Society, Department of Nursing, 2004.

The purpose of this review was to describe the psychological care of breast cancer patients by nurses. The result is based on 9 scientific articles that were critically examined according to Polits, et al (2002) criterion of scientific literature. The result revealed that women have got a great support and showed a strong need for information during their disease. The women got most support in form of infor-mation by nurses, it was more important to get psychosocial support from the family and close friends and from women in the same situation. The psychologi-cal support they got from the nurses was in the form of carefully listening, advis-ing and to validated woman’s situation. The result of this study could hopefully increase nurse’s knowledge in performing psychological care of women with breast cancer.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Psykosociala reaktioner vid bröstcancer 7 Informationsbehov vid bröstcancer 9

Behov av psykiskt stöd 9

Individuella åtgärder 9

Organisatoriska åtgärder 9

Sjuksköterskans stödjande roll 10

Omvårdnad 11

Omvårdnad på patientens premisser 11

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 12

METOD 12 Litteratursökning 12 Tabell 1 13 Metod för artikelgranskning 13 Databearbetning 14 Definitioner 14 RESULTAT 15 Psykosocialt stöd 15 Informationsbehov 17

Sjuksköterskans stödjande roll 19

DISKUSSION 20

Metoddiskussion 20

Resultatdiskussion 20

Psykosocialt stödbehov 21

Informationsbehov 22

Sjuksköterskans stödjande roll 22

SLUTORD 23 REFERENSER 24

INLEDNING

Denna litteraturstudie handlar om kvinnor som har drabbats av bröstcancer och hamnat i en ny omvälvande livssituation och även ett nytt slags liv. Detta sker genom att hon med ens konfronteras med livets ofrånkomliga lidande knutet till sin diagnos. Kvinnor med bröstcancer lever i sitt lidande i intensivt samspel med sin omgivning. Efter en bröstcancerdiagnos utsätts kvinnor i vårt samhälle för en överväldigande mängd föreställningar, värderingar och strategier från andra, vilka i förlängningen skärper hennes känsla av sjukdom. Att drabbas av bröstcancer upplevs av många kvinnor som liktydigt med att förlora sin kvinnlighet och att få sin dödsdom. De hamnar i en akut kris. Därför är det viktigt att sjuksköterskan har tillräckligt med kunskaper för att bidra med en omvårdnad och stöd som passar dessa kvinnor.

BAKGRUND

Under detta avsnitt kommer följande underrubriker att beskrivas:

Epidemiologi, etiologi, patologi, symtom, diagnos, behandling, psykosociala reak-tioner vid bröstcancer, informationsbehov vid bröstcancer, behov av psykiskt stöd, sjuksköterskans stödjande roll och omvårdnad.

Epidemiologi

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland kvinnor och utgjorde 29 % av all kvinnlig cancer 1998. Bröstcancer har ökat med 1 % varje år under de senaste 10 åren. Dödligheten ökar emellertid inte (Holmberg & Rydén, 1997).

Bröstcancer kan även uppträda hos män (1/100 fall är män). I Sverige drabbas ungefär 30 män per år. På grund av männens mindre bröst debuterar cancersjuk-domen ofta med ett högre tumörstadium än hos kvinnor. Trots detta är totalöver-levnaden likartad mellan män och kvinnor (Olsson, 1996).

Det finns mycket stora geografiska variationer i förekomsten av bröstcancer. De verkliga högriskländerna är USA, Holland och Kanada medan sjukdomen är mer ovanlig i Asien, Afrika och Latinamerika.

I Sverige är bröstcancer vanligare i storstadsområdena och i landets södra och mellersta delar än i glesbyggds områden i norra Sverige (Holmberg & Rydén, 1997).

Etiologi

Många olika faktorer har genom åren misstänkts kunna orsaka bröstcancer. Men bara en av dem anses vara vetenskapligt helt klart bevisad och det är arv.

Det finns olika uppgifter om hur stor andel av bröstcancer som är ärftligt, men enligt dagens kunskap är det cirka 10 %. Det är de fall då man kan hitta en så kal-lad bröstcancergen. Två sådana är kända och kallas BRCA1 och BRCA2. Kvinnor som får sin första mens tidigt eller kommer i övergångsåldern sent löper också ökad risk. Däremot ger graviditet, särskilt i unga år, minskad risk liksom amning. En kvinna som får barn i ganska hög ålder hinner uppleva många

menstruations-cyklar under sitt liv. Det anses öka risken för cancer. Långvarig användning av p-piller har diskuterats som en riskfaktor för bröstcancer men resultaten från olika studier är motstridiga. Även hormonbehandling mot klimakteriebesvär har i flera studier visat ett samband med en ökad risk, särskilt om kvinnan använder preparat som innehåller östrogen (Holmberg & Rydén, 1997).

Det finns också forskningsrapporter som visar ett samband mellan alkoholkon-sumtion och bröstcancer, men det anses osäkert om det är ett direkt samband eller indirekt, det vill säga om alkoholkonsumtion ingår i en livsstil med andra vanor som kan öka risken (Holmberg & Rydén, 1997).

Patologi

Bröstcancer uppstår praktiskt taget alltid från mjölkalveoler och mjölkgångar. Det finns emellertid flera olika former av bröstcancer, som i viss mån skiljer sig från varandra vad beträffar växtsätt, aktivitet och därmed prognos. De två vanligaste typerna är duktal och lobulär bröstcancer. Vid en systematiskt organiserad mass-undersökning av symtomfria kvinnor som heter mammografiscreening kan man upptäcka bröstcancer i ett tidigt stadium eller i ett förstadium, så att färre kvinnor dör av sjukdomen (Holmberg & Rydén 1997).

Bröstcancer sprider sig via lymfan och blodet. Från den laterala delen av bröstet går lymfvägarna främst till armhålan. Eftersom majoriteten av de maligna bröst-tumörerna av någon okänd anledning förekommer i den övre laterala kvadranten av bröstet innebär det att metastaser oftast presenterar sig som en hård, oöm knöl i axillen. Andra lymfbanor går medialt för att mynna ut i lymfkörtlar utmed arteria mammaria interna. Lymfbanorna fortsätter i central riktning och tömmer sig i de stora venerna. Härigenom kan spridning ske till kroppens olika organ (a a).

Symtom

Omkring hälften av alla fall av bröstcancer upptäcks vid hälsokontroll med mam-mografi och kvinnan har då oftast inte haft några symtom. Vid övriga fall är det vanligaste symtomet en ny knöl i bröstet eller i armhålan. Den har oftast fastare konsistens än resten av bröstet. Ibland kan värk i bröstet förekomma innan knölen upptäcks. Andra, mer ovanliga symtom är eksem på bröstvårtan, indragen bröst-vårta, blodiga flytningar från bröstvårtan, irritationer i huden och inflammation d.v.s. rodnad, värmekänsla, ömhet, apelsinhud och lokalt obehag eller stickande känsla som inte har funnits tidigare och som inte bara förekommer just före eller efter menstruation. Upptäcker en kvinna någon av dessa förändringar, bör hon uppsöka läkare. Men hos många kvinnor är brösten olika till utseende och storlek utan att det behöver vara tecken på något onormalt. Det är därför viktigt att kvin-nan får veta, att det hon ska reagera på är förändringar i förhållande till det norma-la (Almås, 2002).

Diagnos

Själva undersökningen har tre moment och brukar därför kallas trippeldiagnostik. Här ingår: palpation, mammografi och finnålspunktion (Almås, 2002).

1. Palpation är den första undersökningen. Det innebär att läkaren med sina hän-der känner på bröstet för att upptäcka en knöl.

2. Mammografi är nästa steg, både brösten röntgas. Om det inte ger säkert resultat görs också en undersökning med ultraljud.

3. Finnålspunktion är det tredje steget. Det innebär att läkaren för in en speciell typ av nål i den misstänkta knölen och suger ut celler som sedan skickas på under-sökning i mikroskop (Almås, 2002).

Om en av dessa tre undersökningar inger misstanke om cancer, tas en kirurgisk biopsi från bröstet. Om två eller flera av undersökningarna i trippeldiagnostiken tyder på cancer, kan operation utföras med underlag av dessa. Optimalt utnyttjan-de av trippeldiagnostik förutsätter ett nära samarbete mellan kirurg, röntgenläkare och patolog. Trippeldiagnostik har en träffsäkerhet på 98-99 %, förutsatt att alla led i diagnostiken håller hög kvalitet (a a).

Behandling

Kirurgi är den viktigaste behandlingsmetoden vid bröstcancer. Huvudsyftet med kirurgiskt ingrepp kan vara diagnostiskt. Vid ingen misstanke om malignitet ut-förs ingrepp som en excisionsbiopsi. Då görs ett avlägsnande av hela förändringen med ett smalt bräm av omgivande vävnad. Vid starkare misstanke om malignitet utförs en operation som en sektorresektion (Holmberg & Rydén, 1997). Bröstbe-varande kirurgi erbjudas till alla kvinnor som har en tumör som är mindre än 3-4 cm. Vid denna operation avlägsnas själva tumören med angränsande normal bröstvävnad på alla sidor (Almås, 2002).

Operationen där man avlägsnar hela bröstet kallas ablatio mammae eller mastek-tomi. Vid detta ingrepp avlägsnas hela bröstkörteln, men inget mer. Denna opera-tion används när området med förstadium till cancer är utbrett. Vid axillutrymning måste man avlägsna lymfkörtlar från armhålan. Att ta bort lymfkörtlarna i armhå-lan är med andra ord ett hjälpmedel för läkaren för att kunna avgöra vilka patien-ter som behöver tilläggsbehandling efpatien-ter operationen. Axilloperation utförs i sam-band med operation för invasiv bröstcancer. Anledningen är metastasförekomst i axillen.

Om det har skett en spridning till lymfkörtlarna, kan det vara aktuellt med

tilläggsbehandling i form av antiöstrogener, cytostatika eller strålbehandling. Des-sa behandlingsformer kan ges var för sig eller i kombination (a a).

Psykosociala reaktioner vid bröstcancer

”Ett bröst är för en kvinna inte bara en symbol för kvinnlighet, inte heller bara ett organ som har med modersrollen att göra. Ett bröst är också en mycket viktig del av känslolivet. Om man skär i bröstet, skär man också rakt in i detta känsloliv, i det mest grundläggande psykiska och erotiska” (Almås, 2002, s 279).

Det tar lång tid att acceptera sig själv på nytt, att acceptera att man har haft cancer. Under tiden hamnar man i svår depression. Vissa personer kan vara av sig p g a oro, en lång tid efter operationen. Vissa symtom som okarakteristiska smärtor samt obehag kan väldigt lätt vara tecken på att cancer har förmodligen spritt sig. Man kan heller inte bortse det faktum att ärret kommer att bli en ständig påmin-nelse om sjukdomen (Almås, 2002).

Det har gjorts en del undersökningar för att ta reda på mer om hur kvinnor reage-rar på att vara opererade för bröstcancer, och om det finns skillnader i reaktioner-na mellan kvinnor som har genomgått bröstbevarande kirurgi, kvinnor som har fått hela bröstet borttaget och kvinnor som har fått en rekonstruktion av bröstet. Det kan vara svårt att mäta sådana komplexa psykiska reaktioner och dra säkra slutsatser av fynden. Lika fullt är resultaten av intresse för sjuksköterskan. Kvinnor som hade genomgått bröstbevarande kirurgi i hög grad upplevde att de fick gott psykiskt stöd av sina vänner. Många av dem som hade fått bröstet bortta-get upplevde inte samma stöd från sina nära. Bland dem som hade bevarat bröstet var det flera som hade lättare för att tala med sin partner och med läkaren om känslorna i samband med ingrepp, än det var bland dem som hade fått hela bröstet bortopererat (Almås, 2002).

Enligt Almås (2002), hade de kvinnorna som genomgått bröstbevarande kirurgi mött mindre medlidande och stöd, såväl under sjukhusvistelsen som när de kom hem. Detta bidrog till att göra den psykiska krisreaktionen allvarligare och svårare att komma igenom. Det kan tänkas att en kvinna efter en bröstbevarande operation inte upplever sin kropp som särskilt annorlunda jämfört med tidigare, eftersom den inte är stympad. En konsekvens kan då vara att både hon själv och omgiv-ningen i högre grad undviker att komma in på de smärtsamma känslorna och den rädsla som hänger ihop med cancersjukdomen. Situationen kan kanske upplevas som mindre allvarlig än när bröstet är borttaget. Att behöva operera bort hela bröstet ger en långt mer skrämmande och närgången kontakt med sjukdomen, både för kvinnan själv och för hennes omgivning. Sannolikt skiljer sig reaktionen och sättet att tackla en sådan situation på mycket från person till person och från miljö till miljö (a a).

Det är väldigt individuellt hur man upplever hotet om eventuell bröstförlust och den faktiska bröstförlusten. Det hänger samman med många faktorer, kan bero på ålder, socialt status, egen kroppsupplevelse, vilken självkänsla kvinnan har, hur man ser på kvinnorollen och mycket annat (Bolin & Skogsberg, 1981). Det hand-lar delvis om två skilda upplevelser som är flätade i varandra, hotet om cancer och hotet om bröstförlust. En del tränger undan rädslan för sjukdomen och döden ge-nom att fixera sig vid bröstförlusten. Andra skäms nästan över att tänka på så ”tri-viala” saker som ett bröst när man riskerar att dö. Ibland kommer sorgen över bröstet flera år efter operationen när kvinnan börja glädja sig åt livet igen (a a).

Cancersjukdom intar en särställning i människors fantasi. Hjärtinfarkt uppfattas som mindre farlig än bröstcancer trots att risken att avlida i den förra sjukdomen är större än i den senare. Att insjukna i cancer initierar en psykisk krisreaktion vars djup och varaktighet bestäms dels av patientens konstitution och tidigare upplevelser, dels av mötet med sjukvården. Hos vissa individer kan krisreaktionen permanentas och bli behandlingskrävande tillstånd än ångest och depression åt-följda av psykosomatiska symtom (Holmberg & Rydén, 1997).

Informationsbehov vid bröstcancer

Faulkner (1998) indelar information i två grupper: information som patienten

be-gär och information som vårdpersonalen anser att patienten måste få.

Den information som patienten bör få är dels instruktioner och vägledning, som han/hon behöver för att öka sina kunskaper, dels upplysningar och meddelanden för att hålla honom underrättad om vad som sker.

Informationen ska inte innehålla mer än vad patienten kan ta emot den. Det inne-bär att informationen kan behöva delas upp och ges vid flera tillfällen. Man bör också tänka på att informera på ett språk som patienten förstår och anpassa inne-hållet till patientens vanor och sociala situation, så att informationen blir menings-full(Faulkner, 1998).

Behov av psykiskt stöd

Det psykosociala omhändertagandet vid cancersjukdom kan förbättras på två olika plan: det individuella och det organisatoriska.

Individuella åtgärder

De som arbetar med cancerpatienter måste både vara väl insatta i cancersjukdo-mens biologi och klinik men också utbildas i elementär ”medicinsk psykologi”. Det viktigaste är kunskap om och färdighet att bemöta krisreaktionen. Det gäller inte bara läkare utan i lika hög grad sjuksköterskor och annan sjukvårdpersonal, speciellt djupa kunskaper i psykologi krävs ej. Däremot är träningen i handhavan-det av krisreaktioner viktig. Den bör ske under kompetent handledning av psyko-log eller annan psykopsyko-logiskt skolad person. Videoinspelning av vårdare och pati-ent med uppspelning under handledning, är ett mycket effektivt sätt att förbättra den psykologiska färdigheten. Ett annat sätt är att bilda en samtalsgrupp samman-satt av läkare, sjuksköterskor, kuratorer och andra som handlägger cancerpatien-terna. En sådan grupp måste handledas av en psykologiskt utbildad person (Bengmark, m fl,1996). Arbetet i gruppen skapar inte bara en effektiv inlärnings-situation utan motverkar även psykisk förslitning, ”burn out”, hos sjukvårdperso-nalen (a a).

Organisatoriska åtgärder

Omhändertagandet av bröstcancerpatienten måste organiseras så att det i första hand tillfredsställer patientens olika behov och först i andra hand sjukvårdsperso-nalens och organisationens. Tidsschemat skall anpassas till krisreaktionens för-lopp. Den psykiskt mest traumatiserande perioden är den mellan diagnos och pri-mär behandling. Åtgärderna skall syfta till att reducera den stress patienten lever med. Den enklaste och bästa åtgärden är upprepad information och kontakt med samma sjukvårdpersonal. Medicinering med sedativa bör och kan i de flesta fall undvikas i det akuta skedet. Organisationen kan variera beroende på lokala förut-sättningar men måste alltid vara inriktad på att så långt det är möjligt tillfredsställa patienternas psykologiska behov (Bengmark, m fl, 1996).

Viktigt är att vårdpersonal av alla kategorier är samstämda i sin attityd till patien-terna. Avdelningskonferenser kring enskilda patienter kan vara ett sätt att uppnå detta. Sådana konferenser kan hållas en gång i veckan eller kanske en gång i må-naden. Alla kategorier av vårdpersonal som deltar i vården av de cancersjuka bör delta: läkare, sjuksköterskor, kuratorer, undersköterskor, sjukvårdsbiträden och sekreterare. Utbildningsdagar kring cancersjukvård med deltagande av alla kate-gorier av vårdpersonal är också av värde (a a).

Det är viktigt att kvinnor får starkt stöd från sina eventuella partner för att det är inte enbart vårdpersonal som kvinnan behöver stöd ifrån, utan ännu viktigare är partners stöd. För att kunna fungera som stöd kan även han behöva hjälp. Det är en helt ny och väldigt traumatisk situation för båda i många år framöver (Almås, 2002). En stor fördel är att vårdpersonalen ser kvinnan och hennes partner som en enhet eftersom de ömsesidigt påverkar varandra när det gäller osäkerhet och

räds-la med anledning av cancersjukdomen. För en kvinna kan ett bröstförlust ledda till att hon inte längre upplever sig själv som fullvärdig kvinna.

En hel del faktorer, både personlighetsmässiga och mellanmänskliga avspeglar vikten av den nya upplevelsen. Även för de tryggaste kan förlusten av bröstet vara ett svårt trauma. Vissa kan få en stark känsla av mindrevärde och av att kroppen är stympad. Men för vissa med mer positiv inställning till livet är önskan att bli frisk mycket viktigare än förlusten av bröstet (a a).

Bearbetningen av reaktionerna varierar från person till person. Känslorna är så personliga att den kan vara svårt att dela dem med någon. Är kvinnan öppen gent-emot sin partner också på detta område, kan bearbetningen av förlusten och ac-cepterandet av den kroppsliga förändringen underlättas. Det har stor betydelse att hon klarar att bestämma sig för att låta honom få se ärret (Kasèn 2002).

På de flesta sjukhus i Sverige finns en sjuksköterska speciellt för de bröstcancer-opererade kvinnorna. Sjuksköterskan kan vägleda, informera, samordna och svara på rent praktiska frågor. Dessutom kan hon vara till stor hjälp i den psykiska be-arbetningen genom samtal och stöd. Bara att veta att man kan få tala med en och samma person när man behöver det upplevs av många bröstcanceropererade kvin-nor som en stor trygghet (Almås, 2002).

Sjuksköterskans stödjande roll

Sjuksköterskans roll är enligt Carnevali (1996) att hjälpa till att hitta balansen mellan kraven och resurserna i det dagliga livet.

Carnevali (1996) framhåller helhetsperspektivitet, som innebär att familjen är en del av patientens livssituation. Ett sätt att bevara helhetsperspektivitet är att alltid hålla i minnet att de personer som diagnostiseras är de som har sina äkta och verk-liga upplevelser i sitt dagverk-liga liv. Ett annat sätt att uppmärksamma helhetsperspek-tiv är att acceptera att sjuksköterskans roll består i att hjälpa personen att själv klara sitt dagliga liv, inte att ta kontroll över det (a a).

Dagligt liv och funktionell förmåga är beroende av varandra och detta kan bästa beskrivas som en balansvåg. Sjuksköterskans funktion innefattar att hjälpa indivi-der och familjer att balansera kraven och resurserna i det dagliga livet.

Enligt Carnevali (1996) behöver sjuksköterskan kunskap inom flera områden för att kunna verka för befrämjandet av optimal hälsa. Optimal hälsa innefattar fy-siskt, psykosocialt och andligt välbefinnandet. Kunskapen gör det möjligt för sjuksköterskan att hjälpa individer att hantera sitt dagliga liv och resurser så att de förmår, befrämjar och bevarar sin hälsa.

Enligt Cullberg (2001) bör sjuksköterskan ta hänsyn till personens reaktion på sin sjukdom. Att lägga vikt vid interaktionen mellan patient och vårdpersonal borde vara centralt i modern vård. Varje person är unik och därför behöver behandlingen vid individualiseras. Det är nödvändigt att titta på individens situation här och nu. En bra sjuksköterska väljer sina ord omsorgsfullt, hon tar hänsyn och respekt till den person som hon planerar omvårdnad kring och hon är medveten om konse-kvenserna (a a).

Omvårdnad

Ett respektfullt bemötande av patienter är grundläggande för omvårdnad. Om-vårdnaden ska genomföras så att patientens självständighet respekteras. Sjukskö-terskan utför specifik omvårdnad som kräver särskild kompetens. SjuksköSjukskö-terskan ska i sin utbildning utöver omvårdnadskunskaper tillgodogöra sig medicinska kunskaper och färdigheter. Sjuksköterskan ska även tillgodogöra sig kunskap inom beteendevetenskap och humaniora för att kunna förstå individen i

helhets-perspektiv. Varje individ och situation är unik och omvårdnadsåtgärder ska ut-formas individuellt och hänsyn ska tas till anhöriga (SOSFS1993: 17).

För sjuksköterskan är det omvårdnaden om människan som har fått cancer som står i centrum. Omvårdnadskvalitet är beroende av sjuksköterskans kunskaper om sjukdomen, om behandlingen och om den enskilda patientens reaktioner. Även omsorgen om patientens närmaste borde stå i centrum av sjuksköterskans upp-märksamhet. Cancersjukdomen drabbar i hög grad också dem, och hur de närstå-ende mår har konsekvenser för hur patienten kommer att må. Genom att lära kän-na patientens närmaste får sjuksköterskan dessutom en bättre överblick över pati-entens totala situation. Dessutom kan de närstående på samma sätt som patienten bli tvungen att ändra livsstil och framtidsplaner. Också de behöver vårdpersona-lens stöd och förståelse för sin situation (Almås, 2002).

Omvårdnad på patientens premisser.

Omvårdnadens kvalitet är beroende av att sjuksköterskan lär känna patienten, hennes egen uppfattning om problemen och inte minst hennes livssituation. Med sådan kunskap kan hjälpa henne att lösa problemen på hennes premisser. Det är viktigare än att de blir lösta i den ordningsföljd och på det sätt som vid en första anblick kan verka naturligt för sjuksköterskan. Ibland kan det vara svårt för sjuk-sköterskan att förstå patienter som tackar nej till behandling även om det handlar om behandlingen som kan hjälpa patienten. Det kan bero ibland p g a ett missför-stånd mellan sjuksköterskans och patientens syn på sjukdomen (Almås, 2002). Då visar sjuksköterskan konkret respekt för patientens individualitet och rätt till bestämmande (Kristoffersen, 1998). Om valet av behandlingsmetod kan vara av-görande för om patienten kommer att överleva eller inte, kan man som vårdperso-nal uppleva situationen som ett svårt etiskt dilemma.

En del av reaktioner på cancer diagnosen delas dock av många patienter. Det är t ex vanligt med en känsla av att tappa kontroll över livet; svårigheter med att föreställa sig en framtid, och en upplevelse av att allt ”glider en ur händerna”. Sjuksköterskan behöver känna till att dessa känslor ofta förekommer. I sin strävan efter att vara ”snäll” och medkännande får hon inte bidra till att patienten förlorar denna kontroll. För att hantera den svåra situation patienten har hamnat i, behöver hon all sin självrespekt, all sin jagstyrka. Dessa förmågor stärks när hon ”tar saken i egna händer” och väljer, bestämmer och själv tar ansvar (a a).

Utöver den mer allmänna känslan av att tappa kontrollen är det flera vanliga reak-tioner som visar vilket hot det innebär att få en cancerdiagnos: ångest för att bli beroende av andra, för en ändrad fysisk och psykisk självbild, för att uppfattas som frånstötande av andra, för att bli övergiven- alltså för ensamheten och, inte minst, ångest för smärtor och obehag i samband med behandlingen av sjukdomen (Almås, 2002).

Som nämnts ovan kan myterna om cancer lägga sten på börda för patienten. Sjuk-sköterskan måste vara uppmärksam på signaler som kan tyda på vanföreställning-ar, missuppfattningar eller påtagliga skuldkänslor. Om man ser tecken på det, måste man vara snabb med att ta upp problemen i samtal med patienten och hans närmaste. För många ligger det närmast till hands att tala med läkare eller präst om det som plågar dem. Sjuksköterskans uppgift är då att sörja för att omständig-heterna kring ett sådant samtal underlättas (a a).

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR

Syftet med denna studie är att beskriva sjuksköterskans psykologiska omvårdnad i arbetet med bröstcancerpatienter. Att möta patientens behov i samband med sjuk-domen och kvinnornas upplevelse av det psykiska omhändertagandet är en av de viktigaste uppgifter sjuksköterskan borde ansvara för.

I vår litteraturstudie kommer vi att söka svar på följande frågor: 1. Hur kan sjuksköterskan stödja bröstcanceropererade kvinnor?

2. Hur beskriver bröstcanceropererade kvinnor det stödbehov de har av sjuk-sköterskan och av andra?

METOD

Vi har valt att göra en litteraturstudie. I studien kommer att användas vetenskapli-ga artiklar och annan litteratur för att kunna belysa frågeställninvetenskapli-garna.

Litteratursökning

Vid sökandet av material till studien har kriterierna för vetenskaplighet enligt Po-lit, et al (2001) fastställs på de artiklar som ska användas. Begränsning gjordes i sökningen angående ålder på artiklarna. Artiklarna ska vara publicerade efter 1990, för att materialet ska vara så aktuellt som möjligt. Det är särskilt viktigt inom detta område, då det pågår ständig forskning om bröstcancer och omvårdnad av bröstcancerpatienter. Sökning av vetenskapliga artiklar gjordes via: Ideal Libe-ry, Arbline, SweMed+, PubMed, Elsevier, Oxford University Press. Även manuell sökning har förekommit. Se tabell 1.

Tabell 1. Resultat av litteratursökning

Söksystem/sökord Antal träffar Granskade artiklar

Använda artiklar Ideal Libery

Breast cancer and women and nurses

41 0 0 Arbline Bröstcancer + kvin-nor + omvårdnad 14 0 0 SveMed + Bröstcancer 19 3 1 PubMed

Cancer nursing and breast and support

88 6 3 Breast cancer and

nurses and informa-tion

3 2 2

Breast neoplasm and women and informa-tion

109 4 1

Patient education or information and nurses and breast neoplasm or breast cancer

12 1 0

Elsevier

Breast cancer and women and informa-tion

9 1 1

Oxford University Press

Breast cancer and

nursing and support 55 8 1

Manuell sökning 10 6 0 Totalt 31 9

Metod för artikelgranskning

Den kritiska granskningen byggs på Polit, et al (2001) kriterier för hur en veten-skaplig artikel ska vara uppbyggd. Enligt de ska artikeln innehålla följande:

Titel ska spegla artikelns innehåll och innehålla högst 15 ord.

Abstract ska bestå av 100- 200 ord och den ska kort beskriva artikelns innehåll

samt väcka intresse hos läsaren. Den ska innehålla syfte, frågeställning, metod och resultat.

Introduktion ska fördjupas i problematiken med anknytning till tidigare forskning

i ämnet. Den ska identifiera de variabler som ska studeras, frågeställnings- syftes - hypotes ska provas.

Metod ska presentera forskarens metod att gå till väga för att besvara sina frågor.

Den ska också innehålla urvalsbeskrivning, eventuellt bortfall, analysmetoden och etiska aspekter.

I resultatdelen ska författaren sammanfatta hittade upptäckter, samt med tabeller och/eller figurer belysa de mest intressanta fynden. Förutom det ovannämnda ska/kan följande information finnas i resultatdelen: underrubriker, citat från de aktuella data ska inkluderas i resultatpresentationen för att stödja och skaffa en rik beskrivning av den tematiska analysen.

I diskussionen ska forskaren dra slutsatser om meningen och konsekvenserna av studien och förklara varför studien blev gjord på just detta sätt. Information om följande ska även finnas i diskussions del : en förklaring av resultatet samt om upptäckterna kan användas i praktiken, och ett förslag om hur de kan användas för att förbättra vården.

Författarna kan även rekommendera olika områden som kan användas till vidare forskning. Det är också viktigt att resultatet beskriver begränsningar och brister i urvalet eftersom det på detta sätt visar forskarna att de varit medvetna om dessa begränsningar.

Referenslistan ska innehålla böcker, artiklar samt material som författaren använt

sig av.

Databearbetning

Efter att vi läst igenom abstract för 31 artiklar bestämde vi oss för 9 artiklar som bäst svarade mot vårt syfte. Dessa 9 artiklar är granskade enligt Polit, et al

(2001)(se bilaga 1). I vissa artiklar tas det upp både sjuksköterskans stödjande roll gentemot kvinnorna med bröstcancer och å andra sidan kvinnornas uppskattning för informationer de fick under sjukdomsförloppet.

Utifrån den första frågeställningen har vi fått en kategori som beskriver terskans roll gentemot bröstcanceropererade kvinnor och vi kallar den sjukskö-terskans stödjande rollen. Den andra frågeställningen har gett oss två andra kate-gorier som beskriver de behov bröstcanceropererade kvinnor är ute efter: informa-tions behov och psykosocialt stöd.

Definitioner

Stöd definieras enligt Ehnfors et al (1998) som emotionellt, socialt eller praktiskt

stöd. Det innefattar åtgärder för att identifiera och bygga upp socialt nätverk. Det innefattar också att lyssna och samtala om behandling, diagnos och prognos (a a). Detta stämmer väl överens med vår uppfattning av stöd.

Information definieras enligt Ehnfors et al (1998) som att ge information och

handledning till patient och närstående. Det innefattar även hälsofrämjande och förebyggande information (a a). Den definition stämmer väl med vår uppfattning om information som ges till bröstcanceropererade kvinnor.

Sjuksköterskans stödjande roll definieras enligt Lindop och Cannon (2001) som

den kunskap som hjälper sjuksköterskor att kunna bemöta kvinnor med bröstcan-cer med hänsyn till deras individuella behov. Vi instämmer även här med deras definition.

RESULTAT

Under resultatdelen presenteras de fynd vi gjort utefter att ha granskat de nio ve-tenskapliga artiklarna.

Psykosocialt stöd

Rustöen, et al, (1998) beskriver i studien hur viktigt är att ge stöd och höja livs-kvaliteten hos patienter med bröstcancer. Studien ägde rum i Norge där 131 nyli-gen diagnostiserade cancerpatienter i ålder mellan 26 och 78 år fick delge sina erfarenheter under intervjuer. Syfte med den här studien var att analysera effekten av ett omvårdnadsinterventionsprogram, specifikt framarbetat för att försöka öka hoppet hos cancerpatienter och att undersöka om förfarandet av interventionen också har en inverkan på en förbättrad livskvalitet för cancerpatienter. Interven-tions program bestådd av två delar: att öka livskvalitet hos bröstcancerpatienter och att ge dem bättre förståelse till sin sjukdom. Resultaten visade att deltagarna tyckte att interventionsprogrammet var mycket användbart.

Att träffa patienter med liknande erfarenhet, kunna sätta ord på känslor, få en dju-pare insikt och förståelse för sig själv, gjorde att de såg sig själva och sjukdomen i ett positivare ljus.

Fridfinnsdottir, (1997) beskriver i sin studie olika stressmoment som kvinnor med bröstcancer upplever under den diagnostiska fasen av sjukdomen, och vilka källor av psykosocialtstöd det finns och vad det psykosociala stödet innebär för dessa kvinnor.

I intervju studien valdes 12 kvinnor med speciell risk för bröstcancer p g a famil-jens cancerhistoria eller specifika kliniska symtom. Deras ålder var från 39 och upp till 58 år. Sex av kvinnorna hade redan fått diagnosen bröstcancer. Tre av dem hade fått misstanke om malign bröstcancer. Tre kvinnor hade redan malign bröst-cancer. Sex kvinnor väntade fortfarande på diagnosen. Tre stressfaktorer analyse-rades: ta emot brevet, vänta på resultatet, och ovissheten angående framtiden. Ef-tersom diagnosen av bröstcancer är mycket viktigt för kvinnans hälsa och även livet kan stå på spel, och det är tänkbart att få en cancerdiagnos, upplevs det av kvinnorna som ett kolossalt hot. Kvinnorna beskrev två olika typer av psykosoci-alt stöd som de var i behov av: emotionellt stöd och informationsstöd. Kvinnorna ville ha emotionellt stöd först av allt från sina män, familjen och nära vänner. Lindop och Cannon, (2001) beskriver i sin studies stödbehov kvinnor med bröst-cancer själv tycker de behöver i de olika stadierna av sjukdomen. De olika stadi-erna var:

1. Ta emot beskedet 2. Behandlingsstadiet

3. Tillfrisknandestadiet (stöd efter tillfrisknandet)

Psykosocialtstöd i behandlings och tillfrisknandestadiet har utgått mest från sjuk-sköterskor och nära vänner och familj.

Med hjälp av ett frågeformulär gjordes semistrukturerade intervjuer av sjukskö-terskor, för att sedan kunna användas den som en vägledning i omvårdnaden. Tolv kvinnor valdes ut med hjälp av journaler från år 1995 till 1999 för de djup-gående intervjuerna. Det var viktigt att kvinnorna befann sig i de olika stadierna av sjukdomen, hade en ålder mellan 26 och 58 år, var gifta eller sambo.

I resultatet visade det sig att behov av psykosocialtstöd varierade individuellt rela-terad till ålder och status. Nästan alla deltagare hade en hög nivå av stödbehov, i samband med cancerdiagnosen och det var viktigt för dem att ha en positiv fram-hållning. Bröstcancerpatienternas behov av stöd varierade mycket beroende på om de var gifta/sammanboende eller ensamstående.

Ensamstående kvinnor hade större behov av stöd i förhållande till kroppsuppfatt-ning och kvinnlighet, familj och vänner. Yngre kvinnor behövde mer stöd än äldre relaterat till kvinnlighet, kroppsuppfattning, familj och vänner samt behov av stöd efter tillfrisknandet. Målet med studien är att kunna använda data till hjälp för bröstcancersjuksköterskor att fokusera bemötandet av kvinnor med hänsyn till deras individuella behov.

Hinds och Moyer, (1997), har i sin studie valt 12 patienter i syfte att undersöka olika aspekter och erfarenheter av det sociala utbytet och stödbehovet i vardagsli-vet hos cancerpatienter, som genomgår radioterapi. Detta var en intervjustudie. Patienterna var i åldrarna 42-88 och 5 familjemedlemmar som hade vårdareupp-gifter var i åldrarna 35- 63 år. Patienterna valdes efter följande kriterier:

a) cancerdiagnos,

b) genomgått radioterapi nyligen eller under de senaste 4-6 veckorna, c) 18 år eller äldre,

d) kunde tala eller förstå engelska.

Familjemedlemmar var alla släkt med patienterna, men det var inget villkor från början. I resultatet framgår det att bästa och viktigaste stödet för cancerpati-enterna var familj och vänner. Sjuksköterskor eller annan vårdpersonal kunde hu-vudsakligen bidra med stöd i form av samtal och att vara nära kvinnor.

Man kunde peka på två huvudtyper av stöd: 1. Att vara närvarande. 2. Att hjälpa till. Ovisshet om framtiden, förestående behandlingsmetoder och deras effekt upp-levdes som pressande. Det stöd som efterfrågades var ofta av enkelt och person-ligt slag: Närvaro och uppmuntran av någon närstående person, och hjälp med vanliga vardagsgöromål. Det skulle helst vara familj eller vänner, men även per-soner som överlevt sin cancer uppskattades. Man ville ha ett positivt stöd, som kunde hjälpa till att hålla modet och humöret uppe. Sjukhuspersonalen fick också mycket uppskattning, men betraktades i första hand som ett stöd av professionellt slag, även om sjuksköterskorna ofta upplevdes som snälla, vänliga och deltagan-de. Enligt patienterna har de upplevt det mesta som socialt stöd, medan sjukskö-terskorna ansåg stödet som en del av deras uppgifter.

Bergkvist, m fl (1994) har i sitt frågeformulär studie baserad sig på att utvärdera verksamheten vid en nyinrättad sjuksköterskebemannad bröstmottagning och se hur patienterna upplevt tillgången till en sådan mottagning och dessutom studera patienternas psykosociala reaktioner i form av oro, ångest, nedstämdhet mm. De har valt ut 80 patienter som studiegrupp, som opererats för bröstcancer under 1991 och varit i kontakt med bröstmottagningen. Som jämförelsegrupp valdes de 100 första kvinnorna som opererades för bröstcancer 1990 ur klinikens opera-tionsliggare. Resultatet de fått visar ingen skillnad mellan grupperna före diagnos

med avseende på ångest, oro, nedstämdhet, sömnsvårigheter, koncentrationsför-måga, trötthet, socialumgänge eller den självupplevda arbetsförmågan. Patienterna som haft tillgång till bröstmottagningen upplevde mindre oro under perioden före besöket på mottagningen – bröstmottagningens sjuksköterska var oftast närvaran-de på mammografiavnärvaran-delningen när beskenärvaran-det gavs. Dessa kvinnor uppgav sig ock-så vara mindre nedstämda och hade mindre koncentrationssvårigheter under hela behandlingen på kirurgiska kliniken. Men tröttheten försvann dock inte, och söm-nen, umgänget eller den självupplevda arbetsförmågan förbättrades inte heller. Pålsson och Nordberg, (1995) intervjuade 26 kvinnor med diagnostiserad bröst-cancer. Kvinnorna deltog i ett interventionsprojekt där de erbjöds stöd i samband med diagnos, sjukhusvistelse och rehabilitering. Syftet var att undersöka kvinnor-nas upplevelse av sjukdomen och omvårdnaden med fokus på emotionellt stöd. Emotionellt stöd fick man först och främst från familj, vänner och andra patienter. Emotionellt stöd från sjuksköterskor ville kvinnorna ha för att framförallt under-lätta den psykosociala bördan och att ha någon som lyssnar, ger råd och accepterar kvinnornas olika sinnesstämningar för att minska ängsligheten över deras sjuk-dom och på så sätt underlätta det för familjen.

Sjuksköterskans stöd kan förmodligen minska kvinnors stress och kan vara ett användbart komplement till deras sociala tillvaro.

Studien påvisar att interventionsprogrammet kan förbättra kvinnans känsla av kontroll och att vidare förändringar inom vården är nödvändiga för att tillmötesgå de psykosociala stödbehoven, så som information angående medicinska behand-lingar och bekräftande relationer med vårdpersonalen.

Distriktsköterskan var ett centralt stöd under rehabiliteringen. Även om kontakten var kort ibland, gjorde uppmuntran till fortsatt kontakt att kvinnorna kände sig tryggare. Ett bekräftande förhållande till sjuksköterskan upplevdes av kvinnorna om sjuksköterska visade förståelse, gav positiv feedback, visade intresse och re-spekt för kvinnan som människa och när samtalen var tillåtande, det vill säga att kvinnorna vågade ställa frågor och visade sina känslor.

Informationsbehov

Suominen och Laippala, (1993), hade i frågeformulär baserad studie för syfte att undersöka och analysera den information, som sjuksköterskor själva anser sig ge till kvinnor med bröstcancer, både före, under och efter sjukhusvistelsen. I urvalet ingick 125 registrerade expertsjuksköterskor, som vårdat bröstcancerpatienter på ett universitetssjukhus och 6 regionsjukhus. Ytterligare sjuksköterskor tillfrågades per brev, men svarade inte. Av de 125 sjuksköterskor som besvarade frågorna ansåg 63 % att patienterna inte fick tillräcklig information före sjukhusvistelse och behandling. 78 % var positiva till stöd, och försökte även stödja anhöriga. De allra flesta 84 % sade sig lyssna till vad patienterna hade att säga. 37 % samta-lade eller diskuterade med patienterna, för att ta reda om de var tillfreds med ef-tervården. Sköterskorna förmedlade en stödperson, som kunde ge ytterligare in-formation och stöd. 69 % av sjuksköterskorna menade att patienterna fick tillräck-ligt med stöd efter utskrivningen från sjukhuset. 29 % tyckte att det räckte med att informera om nästa behandlingstillfälle, för att upprätthålla kontinuitet i vården. De sjuksköterskor som gick in för att lämna så mycket information som möjligt, var även bättre på att ge stöd till patienterna eller deras anhörig. De sjuksköterskor som kände att de inte kunde ge tillräckligt med stöd, tyckte ändå att de kunde ge kvinnorna tröst. De flesta sjuksköterskor upplevde dock signifikant mellan deras och patienternas uppfattning om vilket stöd som behövdes, och hur det sedan ut-fördes i praktiken.

Graydon et al (1997) hade som syfte att fastställa informationsbehov som kvinnor med bröstcancer behöver och information anpassad till de olika typerna av be-handlingar de får. Man gjorde enkätundersökning med 70 kvinnor med bröstcan-cer i Kanada, som behandlades med antigen kemoterapi, radioterapi eller opera-tion. Kvinnorna var nydiagnostiserade och alla talade engelska. Varje kvinna kun-de endast kun-delta i en av grupperna.

Det visade sig att informationsbehovet hos kvinnorna var högt och oberoende av vilken behandling de fick, ville de ha information för att få hjälp för att kunna hantera sin sjukdom. I alla grupper var informationsbehovet störst om sjukdomen, undersökningsproven och behandlingarna. Alla grupper ville ha information fram-förallt om sjukdomen återkomst, och hur vet man att den har kommit tillbaka. Författarna hittade ingen signifikant skillnad mellan informationsbehovet och ci-vilstatus, utbildning eller inkomst. Ju yngre kvinnorna är, desto mera information behöver de. Även om yngre kvinnor har särskild hög informationsbehov, har även äldre kvinnor ett stort informationsbehov. Det framkom också att informationsbe-hovet angående sjukdom och behandling kom före beinformationsbe-hovet av psykosocialt stöd. Kvinnorna ville också ha information som inger dem hopp, ger dem bekräftelse på sig själva, och deras kunskap om sjukdomen. Enligt forskarna behöver sjukskö-terskor fastställa informationsbehov för alla kvinnor med bröstcancer inte endast för dem som nyligen fått diagnosen bröstcancer.

Lukers et al (1995) intervju- och enkätstudie undersökte vilken information som var betydelsefull för kvinnor med nydiagnostiserad bröstcancer. Detta för att möj-liggöra för sjuksköterskorna att utnyttja tiden effektivt och ge kvalificerad om-vårdnad. Resultatet grundas på 150 kvinnors svar. Kvinnorna delades in i tre ål-ders grupper: grupp 1, < 40 år, grupp 2, 40 – 60 år, grupp 3, > 60 år. Alla kvin-norna ansåg att information om möjlighet till bot, sjukdomens spridning och be-handlingsmöjligheter var viktigast. Längre ner i rangordningen kom information om ärftlighet, biverkningar av behandlingen, familjepåverkan, egen vård, sociala livet och sexualitet. Grupp 1 och 2 ansåg sexuella frågor något viktigare än grupp 3 som ansåg att information angående det sociala livet var viktigare. Luker et al (1995) fann inga andra skillnader på informationsbehoven beroende på kvinnor-nas ålder. Det fanns inga skillnader i informationsbehov beroende på utbildning eller socialklass.

Pålsson, och Nordberg, (1995) hade författarna i sin intervju studie som syfte att göra en undersökning om bröstcancerpatienters anpassning till vardagen med fo-kus på emotionellt stöd. I urval ingick 26 kvinnor i åldern 35 –69, som nyligen har fått diagnosen bröstcancer.

Det var viktigt för kvinnorna att få veta diagnosen samma dag som mammografi och cytologiundersökningen gjordes, eftersom ovis medför att situation kan bli svår att hantera. Att få diagnos och information över telefon eller per brev upplev-des som stressande. Därför var det viktigt att få diagnosen vid ett personligt möte med personalen. Att träffa sjuksköterskan för att få stöd och för uppföljningssam-tal upplevdes som angeläget. Det kom fram i intervjuerna att kvinnorna kände sig stumma och chockade och hade svårt att uttala sig när läkaren informerade. De upplevde informationen av läkaren som otillräckligt vilket skapade osäkerhet och otrygghet hos kvinnorna. Kvinnorna upplevde trygghet och säkerhet när sjuk-sköterskan informerade om vården i samband med operation, strålning och cytos-tatikabehandling.

Fridfinnsdottir, (1997) beskriver i sin studie också deltagarnas behov av informa-tionsstöd först och främst av sjukvårdpersonal i den diagnostiska fasen av sjuk-domen. De ville ha ärlig information som relateras till emotionellt stöd som inbe-grepp tröst. Alla var nöjda med informationen de fick av vårdpersonalen. I studien framgår det som speciellt viktigt att sjuksköterskor tränade i terapeutisk kommu-nikation vilket förbättrade deras kontakt med patienterna. På det sättet kunde de minska stressen hos cancerpatienter efter beskedet.

Sjuksköterskans stödjande roll

Enligt Graydon et al (1997) hade kvinnorna lika stort informationsbehov oavsett vart i behandlingen de befann sig. Sjuksköterskan behöver därför fastställa infor-mationsbehov för alla kvinnor med bröstcancer inte endast för dem som nyligen fått diagnosen bröstcancer.

Studien av Pålsson et al (1995) genomfördes med hjälp av ett interventionspro-gram. Resultatet visade att sjuksköterskan med hjälp av interventionsprogrammet skulle kunna förbättra kvinnornas känsla av kontroll över sin situation. Det är vik-tigt att sjuksköterskan upplevs som någon som bryr sig om, och inte bara botar. Sjuksköterskans stöd hjälpte kvinnor att hantera sin stress och var ett användbart komplement till den sociala kontexten.

Även Rustöen et al (1998) har använde sig av ett interventionsprogram med fokus på hopp och livskvalitè. Resultatet visade en signifikant ökning av hopp och livs-kvalitet, vilket forskarna anser är en uppmuntran till, att interventionsprogrammet skall kunna användas av sjuksköterskor för att öka känslan av hopp och höja livs-kvaliteten hos kvinnor med bröstcancer.

I studien av Fridfinnsdottir (1997) framkom det att sjuksköterskan kunde huvud-sakligen bidra med informationsstöd, men även emotionellt stöd i form av tröst vid cancerbeskedet.

Lindop och Cannon (2001) framhåller hur viktigt det är med kvinnornas individu-ella behov. Därför har de arbetat fram en standardiserad modell av olika stödbe-hov. Detta ansågs vara till hjälp för sjuksköterskor för att kunna bemöta kvinnor med bröstcancer med hänsyn till deras individuella behov.

DISKUSSION

Diskussiondelen presenteras i två delar: metoddiskusion och resultatdiskusion.

Metoddiskussion

Utgångspunkten i vår sökning har varit breast cancer/breast neoplasms. Då vårt arbete inriktar sig på psykologisk omvårdnad d v s psykosocialt stöd och informa-tionsbehov var vi tvungna att utöka vårt val av sökord. Därför gjorde vi ytterligare sökningar och använde oss av sökord som nursing, support och information. Vi tyckte att vi fick tillräckligt med användbart material.

Då litteratursökningen resulterade i 31 studerade artiklar kan det tyckas märkligt att bara 9 artiklar använts. Flera av de artiklar vi granskade höll inte måttet för Polit, et al (2001) vetenskapliga riktlinjer. Sökningen hade en hög sensitivitet vil-ket resulterade i många träffar och mycvil-ket material där inte alla artiklar var speci-fika för våra frågeställningar. Många artiklar föll bort för att de handlade om li-dande som en del av bröstcancerpatienternas situation och lili-dande som ett be-grepp ingår inte i de kategorierna vi valt för att kunna svara på våra frågeställ-ningar.

Studierna vi redovisar i resultatet, nio stycken, var alla skrivna på engelska. Det har varit mycket arbete med att översätta studierna på grund av att många begrepp och uttryck varit svåra att finna motsvarande ord på svenska.

Studierna vi använt oss av gjordes i följande länder: Kanada, England, Norge, Island, Finland och Sverige.

Vi hade gärna sett att vi haft fler studier från Sverige för att kunna jämföra studi-ernas resultat. Åtta av våra artiklar var genomförda med kvalitativ metod och en med kvantitativ metod.

Vi noterar detta eftersom vår utgångspunkt i sökning av artiklarna var

Polit, Beck & Hungler (2001) beskrivning av vetenskapliga kvantitativa och kva-litativa studier. Enligt Polit, Beck & Hungler (2001) ska en vetenskaplig, kvantita-tiv artikel innehålla sammanfattning, introduktion, metod, resultat, diskussion och referenser. En vetenskaplig, kvalitativ studie ska för att säkra dess reliabilitet ut-sättas för kvalitetssäkringsmetoder. Den kan vara refereebedömd och granskad utifrån speciella regler. Vissa av artiklarna var ej uppbyggda enligt Polit, Beck & Hungler (2001) kriterier för vetenskaplighet. De utgick ej från rubrikerna sam-manfattning, introduktion och så vidare, därför kunde de inte användas som lämp-liga för våra studier.

Resultatdiskussion

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskans psykologiska omvårdnad i arbetet med bröstcancerpatienter. Resultatet visar att kvinnor med bröstcancer har stort behov av omvårdnadsåtgärder så som stöd och information, oavsett ålder, utbildning eller socialt status.

De studier vi valde att använda handlar om både bröstcanceropererade- och kvin-nor som nyligen fått diagnos bröstcancer. Men vi har ändå valt att behålla de där-för att det visade sig att både bröstcanceropererade- och kvinnor som nyligen fått diagnos bröstcancer är i samma behov av både psykosocialt stöd och information.

Psykosocialt stödbehov

Stöd är speciellt viktigt med hänsyn till patienter med bröstcancer vilka lever i ovisshet, inte bara på grund av sjukdomen i sig utan även vad cancern kan leda till.

I studierna av Suominen och Laippala (1993) har forskarna beskrivit att stöd är viktigt för kvinnor med bröstcancer. De flesta kvinnorna med bröstcancer i Påls-son och Norbergs (1995) studie anser sig få tillräckligt med stöd under och efter sjukhusvistelsen. När man drabbas av en livshotande sjukdom är det naturligtvis extra viktigt att få stöd av familj, vänner och sjukvårdspersonal. Patienten vill fortfarande bli respekterad som person och känna sig så normal som möjligt. En-ligt Almås (2002) behöver kvinnor förutom vårdpersonalens stöd också mycket stöd från sina närmaste, särskilt från sina eventuella partner.

I studien av Fridfinnsdottir (1997) ville kvinnorna ha det största emotionella stö-det av sina män, sina närmaste och från nära vänner är i form av uppmuntran och närvaro. I en studie av Hinds & Moyer (1997) upplevde patienterna med bröst-cancer att det bästa och viktigaste stödet var familj och vänner. Det stöd som ef-terfrågades var ofta av enkelt och personligt slag: närvaro och uppmuntran av nå-gon närstående person. Även personer som överlevt sin cancer uppskattades som stöd. I studien av Rustöen m fl (1998) framkom att kvinnorna fann stöd från andra kvinnor som befann/befunnit sig i samma situation och att de såg sig själva och sjukdomen i ett positivare ljus.

När man drabbas av en livshotande sjukdom, tycker vi är naturligtvis extra viktigt att få stöd av familj, vänner och sjuksköterskor. Patienten vill fortfarande bli re-spekterad som person och känna sig så normal som möjligt. Det största emotionel-la stödet enligt Almås (2002), kvinnorna vill ha av sina män, sina närmaste och från nära vänner i form av uppmuntran och närvaro.

Berqvist m fl (1994) beskriver hur viktigt det är för kvinnor med bröstcancer att ha tillgång till en sjuksköterskebemannad bröstmottagning och få det psykosocialt stöd de behöver. Det kan underlätta kvinnornas psykosociala börda i samband med att någon lyssnar, ger råd och accepterar kvinnornas olika sinnesstämningar och det kan i sin tur minska kvinnornas oro och nedstämdhet och ge en bättre ba-lans i det dagliga livet.

Enligt Pålsson & Norberg (1995) kände bröstcancerpatienter sig inte ensamma, när andra patienter med bröstcancer berättade att deras reaktioner på sjukdomen varit liknande. Familj- och vänskaprelationer upplevdes av bröstcancerpatienter som stödjande, men ibland hade familj och vänner svårt att uttrycka sitt stöd eller att hantera situationen av att deras anhörig drabbats av cancer.

Att kunna tala med andra i samma situation är positivt, man slipper känna sig en-sam, det finns en förståelse för varandra som en utomstående aldrig kan riktigt sätta sig i. Vi tycker att det är bra att ha tillgång till en sjuksköterskebemannad bröstmottagning för det verkar vara ett bra sätt att ge kvinnorna psykosocialtstöd på. Detta stämmer väl med vårt bakgrundsmaterial för på de flesta sjukhus finns det sjuksköterskor specialiserade att informera och vägleda bröstcancerpatienter. Det visade sig vara av stor betydelse för patienterna att ha kontakt med någon professionell inom sjukvården.

Informationsbehov

Efter att bearbetat litteraturen verkar information vara viktig och utgör den stora delen av det totala stödet under hela sjukdomsperioden.

Resultatet visar att kvinnor med diagnosen bröstcancer har ett stort behov av in-formation och då först och främst angående sjukdomsbilden, behandlingsformer, undersökningar, provsvar och tankar om hur framtiden kommer att bli. Det är vik-tigt, anser vi, att kvinnorna får den information de behöver oavsett ålder eller var i behandlingen de befinner sig i, för att de ska kunna bibehålla hoppet, få bekräftel-se på sig själv och få kunskaper angående sjukdomen.

Genomgående i studierna ansåg kvinnorna att information angående sjukdom, behandling och möjlighet till bot var viktigast. Det var av betydelse att sjukskö-terskan har medicinska och fysiologiska kunskaper för att kunna utföra god om-vårdnad. Det är även av stor vikt att sjuksköterskan tar reda på vilken information kvinnorna efterfrågar. Det är viktigt för sjuksköterskan att tänka på kvinnors ål-der, kulturellt bakgrund och socialstatus när informera kvinnor. Vi tycker att det är viktigt att använda ett språk som ska patienten förstår på bästa möjliga sätt. Faulkner (1998) som vi tog upp i bakgrunden skriver just om vad det är viktigt för sjuksköterskan när hon vill informera patienten. Sjuksköterskan bör ha utbildning inom specifik omvårdnad och i denna ingår att göra en omvårdnadsdiagnos. Detta för att sedan göra upp en omvårdnadsplan tillsammans med kvinnan som vi tycker att det är bra för kvinnan som ska känna sig deltagit i sin behandling och själva sjukdomen. I denna plan skall hänsyn tas till kvinnans individuella åsikter och resurser.

I studien av Graydon et al (1997), fann man att yngre kvinnor ansåg sig behöva mer information än äldre kvinnor men exakt vilken typ av information de yngre kvinnorna behövde har forskarna inte preciserat.

I de artiklar vi har studerat kunde vi notera en viss oklarhet beträffande definitio-nen stödbegreppet. Vad är emotionellt stöd, socialt stöd eller psykosocialt stöd? Hur skiljer man dem åt? Det tycks vara svårt att göra subtila gränsdragningar, när det handlar om psykologi.

Suominen et al (1993) erkänner själva att stödbegreppet är bristfälligt definierat. Enligt författaren behövs nog tydligare forskning, för att klargöra stödbegreppet.

Sjuksköterskans stödjande roll

Genomgående i studierna ansåg kvinnorna att omgivningen bistående av familj, nära vänner och inte minst sjuksköterskor spelar stor roll i deras dagliga liv, vilket bekräftas med Carnevalis (1996) omvårdnadsteori.

Deras livssituation förbättrades avsevärt när de fick stöd av sina respektive part-ner, samt personer som stod de väldigt nära och från dem som var i samma situa-tion. Enligt Luker m fl (1995) bör man även ta hänsyn till kvinnans familj i infor-mations- och omvårdnadsåtgärderna. Familjens stöd framstår som mycket väsent-ligt för de flesta bröstcancerpatienter. Carnevali (1996) framhåller helhetsperspek-tivet, som innebär att familjen är en del av patientens livssituation.

Enligt resultatet av artiklarna skulle sjuksköterskan med hjälp av olika interven-tionsprogram kunna förbättra kvinnornas känsla av kontroll över sin situation. Eftersom vi alla är självständiga individer med olika behov i vårt dagliga liv då kunde sjuksköterskan behöva en modell att gå efter, för att fastställa kvinnornas individuella informationsbehov och de psykosociala stödbehoven.

SLUTORD

Vi har valt denna studie med anledning att bröstcancer är ett stigande problem både i Sverige och i de andra länderna i världen.

Ungefär var tionde kvinna drabbas av bröstcancer och många av dessa kvinnor överlever. Trots att det finns mycket forskning kring patienter med bröstcancer, finns det dock för lite forskning om vad, när och hur dessa kvinnor behöver/får stöd. Det finns angivet att de behöver information men mycket lite konkret forsk-ning om hur denna information ska utformas, till både innehåll, frekvens och struktur. Det hade varit önskvärt att mer forskning med kvalitativa metoder inom detta omvårdnadsområde bedrivs.

Slutligen, det skulle vara intressant att göra en empirisk studie och intervjua bröst-cancerdrabbade kvinnor angående deras behov av information, psykosocialt stöd och sjuksköterskans stödjande roll.

REFERENSER

Almås, H (2002) Klinisk omvårdnad. Liber AB

Bengmark, m fl (1996) Kirurgi för sjuksköterskor. Lund: Studentlitteratur. Berqvist, m fl (1994) Sköterskebemannad bröstmottagning. Psykosocialtstöd till bröstcancerpatienter. Läkartidningen, 91 (20), 2028-2030.

Bolin & Skogsberg (1981) Patient. En studie av patientrollen med utgångspunkt

från bröstcancer patienter. Stockholm: Natur och Kultur 1981.

Carnevali, D (1996) Handbok i omvårdnadsdiagnostik. Stockholm: Liber. Cullberg, W M (2001) När beskedet är cancer. Wahlström & Widstrand.

Ehnfors, m fl (1998) VIPS-boken. Om en forskningsbaserad modell för dokumen-tation av omvårdnad i patientjournalen. Stockholm: Bromma- Tryck AB.

Faulkner, A (1998) Det professionella samtalet. Liber AB.

Fridfinnsdottir,B E (1997) Icelandic women´s identifications of stressors and so-cial support during the diagnostic phase of breast cancer. Journal of Advanced

Nursing, 25, 526-531.

Graydon, J, et al (1997) Information needs of women during early treatment of breast cancer. Journal of Advanced Nursing, 25, 526-531.

Hinds, C & Moyer,A (1997) Support as experienced by patients with breast can-cer during radiotherapy treatments. Journal of Advanced Nursing, 26 (2), 371-374.

Holmberg, L & Rydén S (1997) Bröstcancer. Zeneca AB.

Kasèn, A. (2002) Den vårdande relationen. Doctoral Thesis, Åbo Akademi Uni-versity Press.

Kristoffersen, J, N (1998) Allmän omvårdnad, del 1. Stockholm: Liber. Lindop,E och Cannon,S (2001) Evaluating the selv-assessed support needs of women with breast cancer. Journal of Advanced Nursing, 22 (1), 134-141. Luker K A, et al (1995) The information needs of woman newly diagnosed with breast cancer. Journal of Advanced Nursing, 22 (1), 134-141.

Olsson, H (1996) Tumörsjukdomar. Lund: Studentlitteratur.

Polit,D F et al (2001) Essentials of nursing research. Methods, Appraisala and

Pålsson, M-B E & Nordberg, A (1995). Breast cancer patient´s experiences of nursing care with the focus on emotional support: the implementation of nursing intervention. Journal of Advanced Nursing, 21, 227-285.

Rustöen, T, et al (1998) Nursing intervention to increase hope and quality of life in newly diagnosed cancer patients. Cancer Nursing 21 (4) 235-245.

SOSFS 1993:17. Socialstyrelsens allmänna råd om omvårdnad inom hälso- och

sjukvård.

Souminen,T & Laippala, P (1993) Breast cancer patients. The Support Given by Nurses. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 7(3), 131-134.

BILAGOR

Bilaga 1

Författare, år & titel.

Syfte Metod Resultat

Rustöen, T, Wiklund, I, Hanestad, B R, Moum, T (1998) Nursing interven-tion to increase hope and quality of life in newly diagnosed cancer patients.

Att analysera effek-ten av ett omvård-nadsinterventions program, specifikt framarbetat för att försöka öka hoppet hos cancer patienter och undersöka om förfarandet av inter-ventionen också har inverkan på en för-bättrad livskvalitet för cancer patienter. En experimentell studie. I urvalet ingick 131 nyligen diagnostiserade cancerpatienter, ålder mellan 26 och 78 år. Delta-garna skulle intervjuas.

Resultaten visade att deltagarna tyckte att interventions program var mycket använd-bart. Att träffa patien-ter med liknande erfa-renhet, kunna sätta ord på känslor, få en djupare insikt och förståelse för sig själv, gjorde att de såg sig själva och sjuk-domen i ett positivare ljus.

Fridfinnsdottir, B E (1997) Icelandic women's identi-fications of stressors and social support during the diagnostic phase of breast cancer.

Beskriva olika stressmoment som kvinnor med bröst-cancer upplever un-der den diagnostiska fasen av sjukdomen och olika källor av socialstöd det finns och vad det sociala stödet innebär för dessa kvinnor.

En kvalitativ stu-die med data in-samling i form av semistrukturerade intervjuer med 12 kvinnor i åldern mellan 39 och 58 år.

Tre stress faktorer särskild analyserades: Ta emot brevet, vänta på resultatet och ovissheten angående framtiden. Kvinnorna beskrev två olika ty-per av social stöd som de var i behov av: emotionellt stöd och information stöd. Kvinnor ville ha emo-tionellt stöd först av allt från sina män, familjen och nära vänner.

Lindop, E & Cannon, S (2001) Evaluating the self-assessed support needs of women with breast cancer.

Att forska fram de olika stödbehov kvinnor med bröst-cancer själv tycker de behöver I de oli-ka stadier av sjuk-domen. Semistrukturerade intervjuer med 12 kvinnor, med hjälp av ett frågeformu-lär. Kvinnorna valdes ut med hjälp av journaler från år 1995 till 1999. Fenomeno-logisk filosofi låg som grund.

Alla deltagare hade en hög nivå av stödbe-hov och det varierade mycket beroende på om de var gif-ta/sammanboende eller ensamstående. Yngre kvinnor be-hövde mer stöd än äldre relaterat till kvinnlighet, kropps-uppfattning, familj och vänner.

Hinds, C & Moyer, A (1997) Support as experi-enced by patients with breast cancer during radio-therapy treatments.

Att undersöka olika aspekter och erfa-renheter av det soci-ala utbytet och stöd-behovet I vardagsli-vet hos cancerpati-enter, som genomgår radioterapi. Kvalitativ feno-menologisk studie i form av semi-strukturerade in-tervjuer med 12 patienter i åldrarna 42-88 och 5 famil-jemedlemmar som vårdare i ålder 35-63 år.

Det bästa och vikti-gaste stödet för can-cerpatienterna var familj och vänner. Sjuksköterskan kunde huvudsakligen bidra med stöd i form av information och sin rika erfarenhet. Två huvudtyper av stöd visade sig vara vikti-gast: 1.att vara närva-rande; 2. att hjälpa till.

Suominen, T & Laippala,

P (1993) Breast cancer patients. The Support Given by Nurses.

Att undersöka och analysera de stöd som sjuksköterskor själva anser sig ge kvinnor med bröst-cancer, både före, under och efter sjukhusvistelsen. Kvalitativ studie. 125 expert sjuk-sköterskor deltog. De skulle fylla i frågeformuläret. Av de 125 sjukskö-terskor som besvarade frågorna ansåg 63 % att patienterna inte fick tillräcklig infor-mation före sjukhus-vistelse och behand-ling. 78 % var positi-va till stöd och för-sökte även stödja an-höriga. De flesta sjuk-sköterskor upplevde dock sig själv som stödjande personer. Berqvist, L,Träff, M

Strand, E & Norlin-Mellgren (1994) Sköters-kebemannad Bröstmottag-ning. Psykosocialt stöd till bröstcancerpatienter.

Att utvärdera verk-samheten vid en nyinrättad sjukskö-terskebemannad bröstmottagning och se hur patienterna upplevt tillgången till en sådan mottag-ning. Studera patien-ternas psykosociala reaktioner i form av oro, ångest, ned-stämdhet mm.

Kvalitativ feno-menologisk studie där deltagarna, 80 patienter, skulle besvara ett fråge-formulär för psy-kometrisk utvärde-ring, men något validitets test gjor-des aldrig.

Ingen skillnad märk-tes mellan grupperna före diagnos med av-seende på ångest, oro, nedstämdhet, sömn-svårigheter, koncent-rations förmåga, trött-het, eller den själv-upplevda arbetsför-mågan. Patienterna som hade tillgång till bröstmottagningen upplevde mindre oro under perioden en sjuksköterska var med när beskedet gavs på mammografi avdel-ningen.

Graydon, J, Galloway, S, Wickham – Palmer, S Har-rison, D, Rich van der Bij, L, West, P, Burlain – Hall, S,

Evans – Boyden, B (1997) Information needs of women during early treat-ment of breast cancer.

Att fastställa infor-mationsbehovet som kvinnor med bröst-cancer behöver och är informationen anpassat till de olika typ av behandlingar de får. Enkäter n = 70 kvinnor med bröstcancer. Informations behovet hos kvinnorna var högt oberoende av vilken behandling de fick. Alla grupper ville ha information framförallt om sjuk-domens återkomst och hur man vet att den har kommit tillbaka. Ju yngre kvinnorna är desto mer information behöver de.

Luker, K A, Beaver K, Leinster S J, Owens R G, Degner L F & Sloan J A (1995) The information needs of woman newly diagnosted with breast cancer.

Etablera prioritering om informationsbe-hov till kvinnor med bröstcancer och om informationsbehov påverkades av vari-abler som t ex ålder, utbildning och soci-alklass.

Intervjuer struktu-rerade och enkäter n = 150. Kontroll-grupp200 kvinnor med godartad bröstcancer.

Det fanns inga skill-nader i informations-behov beroende på kvinnornas ålder, ut-bildning eller social-klass.

Pålsson, M-B & Nordberg, A (1995)

Breast cancer patient’s experiences of nursing care with focus on emo-tional support: the imple-mentation of a nursing intervention.

Att undersöka kvin-nornas upplevelse av sjukdomen och om-vårdnaden med fo-kus på emotionellt stöd.

Kvalitativ studie baserad på datain-samling via inter-vjuerna med 26 kvinnor i ålder 35-69 som nyligen har fått diagnosen bröstcancer.

Att få veta diagnos samma dag som mammografi och cy-tologiundersökningen gjordes var viktigast för kvinnor. Ett per-sonligt möte med in-formations givare uppskattades. Ingen ville ha besked om cancer över telefon. Kvinnorna upplevde trygghet när sjukskö-terskan informerade om vården i samband med operation, strål-ning och cytostatika behandling.