Gotik i Mästaren och Margarita

Gotik i Mästaren och Margarita

En genrediskussion

Karin Fält Högskolan i Halmstad

810108-2967 Sektionen för humaniora

Uppsats i litteraturvetenskap 15 hp Handledare: Catrine Brödje

Abstract

Uppsatsen undersöker huruvida det finns gotik i Bulgakovs Mästaren och Margarita.

Eftersom jag inte vill placera in romanen i den gotiska genren tas även problematiken med genreindelning upp. I analysen tas händelser från boken upp och prövas mot olika teoretikers definitioner av gotik som litterär genre. Där framgår det att det finns en mängd gotiska inslag men att mycket av det beror på vilken teoretiker man väljer att följa och hur man som läsare tolkar de olika händelserna. Det framkommer även att det finns problem med att sätta in en roman i endast en genre och därför väljer jag att inte kategorisera romanen som gotisk utan endast kalla händelserna för gotiska inslag.

Nyckelord: Mästaren och Margarita, Bulgakov, gotik, fantasy, skräckroman, genreproblematik

Innehållsförteckning

Inledning... s. 4 Syfte och problemformulering ... s. 4 Disposition och material... s. 5

Michail Bulgakov och Mästaren och Margarita ... s. 5

Tidigare forskning... s. 6

”Your Novel Has Some More Surprises in Store for You” ... s. 7

Genreproblematiken... s. 8

Fantasy... s. 9

Gotik... s. 11 Svensk forskning ... s. 11 Gotikens historia ... s. 11 Att definiera gotik ... s. 12

Analys: Skräck, gotik eller fantasy i Mästaren och Margarita... s. 14 Skräckroman, gotik eller fantasy? ... s. 14 Gotik? ... s. 20 Gotikens attribut... s. 22 Modern gotik? ... s. 24 Slutdiskussion... s. 25

Sammanfattning... s. 28

Referensförteckning... s. 30

Inledning

Mark Amusin skriver i sin artikel “Your Novel Has Some More Surprises in Store for You”

(The Specificity of the Fantastic in The Master and Margarita från tidsskriften Russian Social Science Review; Jul/Aug2006, Vol. 47 Issue 4, p62-73, 12p): “The genre of The Master and Margarita has been a matter of debate throughout the novel’s existence. Perhaps only one statement has gone unchallenged: that The Master and Margarita is, if only in a certain sense, a work of fantasy or one that contains fantastic elements.”

Vid tiden som han skrev sin artikel (2005) menar han att boken har placerats in i många fack och att endast fantasy är den genre som har förbisetts. Det är sant som han skriver att

Mästaren och Margaritas genretillhörighet har debatterats. Forskare har granskat romanen genom allt från ett hinduiskt eller kristet perspektiv till ett mytiskt eller satiriskt perspektiv.

Det finns dock en genre som inte har uppmärksammats i samband med Mästaren och Margarita, nämligen den gotiska. Det är kanske inte den första genren man skulle sätta in romanen i men jag vill påstå att det finns gotiska inslag i boken.

Syfte och problemformulering

Vad är gotisk litteratur? Mitt syfte med den här uppsatsen är att se hur gotisk litteratur definieras och ta reda på om mitt påstående om att det finns gotik i Mästaren och Margarita stämmer och vad som i så fall kan räknas som gotiska inslag och vad som inte gör det. Detta kommer att kompletteras med att se på fantasy som genre, hur gotiken skiljer sig från fantasy och hur väl Mark Amusins påstående stämmer. I diskussionen om gotik är det svårt att inte komma in på skräckgenren. Jag kommer därför att ta upp hur den svenska litteraturvetaren Yvonne Leffler ser på skräck och gotik och hur hon definierar genren skräckromantik.

Därmed kommer frågan om huruvida Mästaren och Margarita har inslag av skräckromantik också att beröras i analysen. Jag vill även se närmare på vilka problem som kan uppstå när man placerar in ett verk som Mästaren och Margarita i genrer och huruvida ett verk måste genrebestämmas. Analysen kommer att fokusera på de gotiska inslagen i romanen och därefter se närmare på huruvida de gotiska inslagen kan leda till att placera in romanen i en modern gotisk roman eller klassisk gotisk roman. Inplaceringen i genren kommer då även att problematiseras.

Disposition och material

Uppsatsen börjar med ett kort stycke om tillkomsten av Mästaren och Margarita och sedan en längre del om vilken tidigare forskning som finns om denna roman. Därefter följer ett avsnitt om vilka problem som kan uppstå vid en genreanalys. Där har två artiklar från boken

Genreteori (Eva Haettner Aurelius & Thomas Götselius (red)) använts. Uppsatsen ger sedan en inblick i vad fantasy och gotik innebär som litterära genrer. Det finns relativt mycket mer skrivet om fantasy än om gotik. I den här uppsatsen används Jan Brobergs På fantasins vingar, Annika Johanssons Världar av ljus, världar av mörker och Richard Mathews Fantasy – the Liberation of Imagination . När det gäller svensk forskning om gotik finns det få verk.

Här har Mattias Fyhrs avhandling De mörka labyrinterna använts och kompletterats med de avsnitt om gotik som finns i Annika Johanssons Världar av ljus, världar av mörker samt Yvonne Lefflers avhandling I skräckens lustgård. I analysen som följer därpå kompletteras dessa med David Punters definition av gotik i boken The literature of terror: a history of Gothic fictions from 1765 to the present day. Vol. 1, The Gothic tradition. I analysen tas olika episoder och händelser från romanen upp och tolkas med hjälp av de olika teorierna.

Därigenom kommer det att framgå huruvida den särskilda händelsen tillhör den gotiska genren eller om den bäst passar in i någon annan genre. Därefter följer en slutsats och till sist sammanfattas uppsatsens innehåll.

Michail Bulgakov och Mästaren och Margarita

1928 började Bulgakov skriva på Mästaren och Margarita som han arbetade på fram till sin död 1940.¹ I utdrag från Bulgakovs fru Elena Sergeevnas dagbok går det att läsa hur

Bulgakov under denna tid också blev sjuk:

October 12, 1933. […] During the night, Misha² burned a portion of his novel. (jaec)

November 8, 1933. M. A. slept through almost the entire day. – he’s had a lot of sleepless nights. Then he worked on the novel. (Margaritas flight).

He’s been complaining of headaches. (jaec)³

Elena Sergeevna skriver också i sin dagbok hur Bulgakov brände stora delar av sin roman ett flertal gånger för att han inte var nöjd med den.⁴ En annan andledning till att romanen inte

1 Michelsen (2002) s. 144

2 Misha är smeknamn på Michail, min kommentar.

3 Weeks (1996) s. 235

gavs ut medan Bulgakov levde var kritiken mot Stalin och hans Sovjetstat. Romanen innehåller en mängd satir över det ryska samhället. Det berodde på att Bulgakov ansåg att samhället hade övergivit individuellt ansvar och samvete. Bulgakov dog 1940 och Mästaren och Margarita gavs till slut ut 1966-67 i Sovjetunionen och blev då hans stora mästerverk trots att de ”farligaste passagerna” utelämnades vid den första utgivningen. I väst kom romanen ut i talrika översättningar och textkritiska varianter. Den fick snart kultstatus och erkänns idag som en av 1900-talets klassiker.⁵

Mark Amusins påstående om att Mästaren och Margarita inte skulle ha diskuterats som passande i fantasygenren motsägs i de inledande orden till romanen av den svenska

översättaren Lars Erik Blomqvist. Han frågar sig varför romanen har blivit en ”kultbok” och menar att när den först kom ut var Bulgakov bortglömd och relativt okänd. ”Men så

”återupptäcktes” han av en yngre generation som menade att detta var ”Fantasy” – och dessutom ett svar på den vanliga sovjetiska propagandan för ett ateistiskt förhållande till världen.”⁶ Blomqvist hävdar att ungdomarna tog Bulgakov till sig och efter det gjorde även litteraturvetarna det. Mästaren och Margarita ställde frågorna som den ryska realismen aldrig gjorde: ”Varför är det onda förutsättningen för det goda? Varför behöver vi en Woland? Och vad är sanning?”⁷

Tidigare forskning

Den forskning som har gjorts på Mästaren och Margarita började redan när boken släpptes på 1960-talet och har mer eller mindre pågått fram tills nu. Det har skrivits om hur romanen är en självbiografi, vilken roll barnen, den ockulta symbolismen, siffror eller myter spelar i

romanen och hur den kan kopplas till Goethes Faust eller Cervantes. Det har också forskats mycket om vilken roll kristendomen spelar i romanen där The Mythic Bulgakov: The Master and Margarita and Arthur Drew's The Christ Myth av Edythe C. Haber är ett exempel, och hur man kan läsa den från ett hinduistiskt perspektiv vilket Radha Balasubramanian skriver om i Reading Bulgakov's The Master and Margarita from the Perspective of Hinduism. Ett stort intresse har även lagts på drömmens betydelse för handlingen där Riitta H. Pittman har skrivit Dreamers and Dreaming in M. A. Bulgakov's The Master and Margarita. Många

4 Ibid. s. 235

5 Michelsen (2002) s. 144

6 Bulgakov (2008) s. 5

7 Ibid. s. 6

intertextuella jämförelser med Salman Rushdies Satansverserna har gjorts där Arnold McMillins The Devil of a Similarity: The Satanic Verses and Master i Margarita är ett

exempel.⁸ Den forskning som kommer att tas upp i detta avsnitt handlar dock om hur man har genrebestämt romanen.

Som Mark Amusin skrev så har romanen blivit kopplad till de flesta genrer. Lesley Milne skrev 1977 The Master and Margarita – a Comedy of Victory som avhandlar romanen som komedi med dess menippeiska satir och hur Bakhtins studie om Rabelais och skrattets historia spelar in i handlingen. I boken The Master and Margarita – a Critical Companion skriver redaktören Laura D. Weeks om hur romanen är en satir med många humoristiska inslag.

Enbart namnen ger en idé om vilken roll satiren spelar i romanen. Exempelvis betyder Ivan Bezdomnyj Ivan Hemlös, vilket var en känga åt bostadsbristen under Stalintiden. Från satiren är steget inte långt till den politiska allegorin. Weeks berättar om hur Elena Mahlow

utarbetade teorin om att hela romanen är en politisk allegori där bland annat Woland, det vill säga djävulen, representerar Stalin och Margarita står för den prerevolutionära intelligentian.⁹

”Your Novel Has Some More Surprises in Store for You”

2005 skrev Mark Amusin en artikel om det fantastiska i Mästaren och Margarita. Citatet från uppsatsens inledning visar på att han menar att omfattande forskning har gjorts på boken men ännu har ingen hävdat att boken är en fantasyroman. Det finns en mängd fantasiska händelser och element i romanen men Bulgakovs text är så ovanlig så att den inte går att

genrebestämma, skriver Amusin att många menar. Han å andra sidan vill gärna betona hur de fantastiska elementen spelar en stor roll för romanens kategorisering. Han hänvisar först till Tzvetan Todorov som menar att det som definierar litteratur som fantasy är läsarens osäkerhet när det gäller tolkningen av ovanliga händelser i verket, huruvida det kan finnas en rationell förklaring eller huruvida de kan förklaras genom erkännandet av övernaturliga krafter. Om det inte finns en sådan tvekan så ska verket inte kategoriseras som fantasy utan som någon

närliggande genre, förklarar Amusin att Todorov menar. Därefter tar Amusin upp kärnan i det ovanliga och otroliga och försöker förklara vad som gör det speciellt. Han börjar med att redovisa alla de olika intertextuella verklighetsnivåerna i novellen: det vardagliga livet i författarens nutid, verkligheten i historiska Jerusalem, ”Texten inom texten”, det vill säga

8 För fler titlar på forskning om Mästaren och Margarita kan man via högskolebiblioteket gå in i databasen MLA (MLA International Bibliography (Modern Language Association)) som har referenser till vetenskapliga tidskriftsartiklar och böcker inom språk- och litteraturvetenskap.

9 Weeks (1996) s. 20

fragmenten av Mästarens manuskript som Margarita läser, drömmarna, Satans vistelse på jorden, den gudomliga sfären, Mästaren och Margaritas liv på jorden efter Satans bal, Pontius Pilatus postuma existens och Mästaren och Margaritas postuma existens.

Amusin menar att denna nivåmängd och den intertextuella verkligheten introducerar en känsla av phantasmagoria (en snabbt ändrande och förvirrad grupp av verkliga eller påhittade bilder som följer varandra i en dröm). Amusin undersöker sedan precis hur ”the fantastic principle”

passar in i denna mångfald, vilka nivåer som framkallar den och hur den interagerar med andra nivåer.¹⁰ Amusin pekar på många fantastiska och övernaturliga inslag i boken som den detaljerade förutsägelsen om Berlioz’ död, tumultet i Stiopa Lichodejevs lägenhet när Woland och hans sällskap tar över eller sessionen med svart magi på teatern. Och dessa inslag finns i boken och går inte att förklara som annat än övernaturliga men är det rätt att kalla boken för fantasylitteratur bara för att den innehåller fantastiska inslag? Kan det innebära några problem att sätta in boken i en genre?

Genreproblematiken

Det har alltid funnits vissa problem med att kategorisera och dela in litterära verk i olika genrer. Klaus W. Hempfer skriver i sin artikel Genreteoretisk problematik om hur det finns en oreda bland genrebegrepp och indelningskriterier. Hempfer berättar om hur den tyske

litteraturforskaren Ulrich Suerbaum ser på begreppsförvirringen:

Grupptillhörigheten bestäms med hjälp av så olika kriterier […] att det nästan inte finns några grupper som begreppsligt ligger på samma nivå, och nästan inga verk som inte har kännetecken från flera grupper. Blandformer dominerar hos litterära texter.¹¹

Texter kan alltså betraktas som blandformer, det vill säga att de inte behöver delas in i en genre utan kan tillhöra flera. Dessutom kunde empiriskt inriktade och undersökande kritiker redan på 1700-talet konstatera att genrer inte har några tydliga gränser sinsemellan och att tillhörighet till en genre inte på något sätt utesluter tillhörighet till andra. Vissa har till och med gått så långt som att säga att genreteori är utan värde eftersom den inte är till någon hjälp

10 Amusin (2006) s. 62-64

11 Hempfer ur Genreteori (1997) s. 102

vid klassifikation. Men Alastair Fowler menar i sin artikel om genrebegrepp att genreteorins funktion handlar om kommunikation och tolkning.¹²

Även gotikforskaren Mattias Fyhr skriver om hur det kan vara begränsande att sätta en

genrebeteckning på en text: ”Forskare och kritiker vill ibland betona att den text de analyserar är så mycket mer än vad som kan fångas i den genre i vilken den ingår. Genrer färgar i sin tur ofta av sig på andra genrer och strömningar.” Fyhr menar vidare att vissa hävdar att gotiken existerar i relation med andra litterära former och att texter ofta befinner sig i fler än en genre på samma gång.¹³ Detta bör alltså hela tiden finnas med som problematisering när det talas och skrivs om att dela in litterära texter i olika genrer. Ordet genre bör användas försiktigt och att litterära texter kan passa in i flera olika genrer, det vill säga vara blandformer, bör också beaktas.

Fantasy

Många forskare hänvisar fantasyns ursprung till 1700- och 1800-talen och romantiken men Jan Broberg och flera andra med honom menar att fantasyn har funnits sedan antiken med exempelvis Odysséen och fablerna.¹⁴ Även Shakespeare använde ju sig av naturmystiken i till exempel En midsommarnattsdröm och Annika Johansson skriver i Världar av ljus, världar av mörker om hur man finner sagor och myter överallt i alla tider. Så det är nog säkert att säga att fantasylitteratur har funnits mer eller mindre så länge litteratur har funnits. Nu för tiden delas dock fantasy upp i två inriktningar. Med begreppet high fantasy menas de fantasy- historier som utspelas i sekundärvärldar, det vill säga världar som är parallella med vår egen, där trollkarlar, häxor med flera bor och där ickerationella händelser anses vara helt naturligt.

Men det finns forskare, speciellt amerikanska kännare, som menar att fantasy innefattar all litteratur där ickerationella fenomen har en avgörande betydelse. Denna inriktning kallas därmed low fantasy. Då innefattas berättelser där handlingen utspelas i vår egen värld men där händelseförloppet styrs av övernaturliga krafter, exempelvis där djuren kan organisera sig och tala med varandra eller där sällsamma kulturer lever i kvar i oupptäckta dalar.

High fantasy utpekas vara mer värd att studera enligt en del forskare. Men Broberg menar att man inte bör hålla fast vid high fantasy som det enda rätta eftersom gränserna för fantasy-

12 Fowler ur Genreteori (1997) s. 254

13 Fyhr (2003) s. 47

14 Broberg (1994) s. 11

litteraturen blir alltmer flytande och den delas upp i så många underavdelningar att det blir svårt att kunna koppla ett enhetligt grepp på genren i sin helhet.¹⁵ Richard Mathews

sammanfattar dock fantasy som litterär genre på ett relativt enkelt sätt. Han menar att fantasy är fiktion som framkallar förundran genom övernaturliga eller omöjliga element. Den bryter sig medvetet loss från den normala verkligheten.¹⁶

Annika Johansson är också inne på hur genrer flyter in i varandra. I förordet till sin bok Världar av ljus – världar av mörker lyder första meningen: ”Vad gör skräck och fantasy i samma bok? kanske läsaren frågar sig. Man skulle kunna tro att de är två helt skilda genrer med högst olikartade innehåll, metoder och mål.”¹⁷ Härefter förklarar författaren att fantasy och skräck är syskongenrer eftersom de båda två innehåller fantasteri, det vill säga det övernaturliga, det irrationella och ibland rena arketyper. Det är också det som skiljer de två genrerna från science fiction, menar Johansson, science fiction intresserar sig inte för det övernaturliga utan håller sig mer till teknik och vetenskap.¹⁸ Richard Mathews menar att realistisk fiktion kräver logik medan fantasy inte kräver någon logik, varken kemisk, teknologisk eller utomjordlig, utan de märkliga händelser som sker i fantasy kan förklaras genom magi eller inte förklaras alls.¹⁹

Både skräck och fantasy faller dock in under huvudbeteckningen ickerealistisk litteratur och en annan anledning till det nära släktskapet mellan genrerna är den växande mellangenre som i England och USA kallas dark fantasy. Mörk fantasi är alltså en hybridfom mellan fantasy och skräck. En roman med mörk fantasi handlar inte om något farligt eller ont som måste bekämpas och slutar heller inte med vare sig det godas eller det ondas triumf. Här menar Johansson att mörk fantasi kommer antingen från att de är fantasyromaner som innehåller särskilt mycket våld och död och har en särskild dyster och mörk ton, eller så handlar det om en skräckroman som i själva verket handlar om något annat än det hotfulla som” i någon form måste till för att en skräckroman ska vara en skräckroman”.²⁰

15 Broberg (1994) s. 9-14

16 Mathews (2002) s. 2

17 Johansson (2000) s. 5

18 Ibid. s. 19

19 Mathews (2002) s. 3

20 Johansson (2000) s. 6

Gotik

Svensk forskning

I Sverige har inte mycket forskning gjorts på gotik. Den som först gav sig på det var Yvonne Leffler med sin avhandling I skräckens lustgård 1991. Hon skriver där hur man i svensk litteratur ofta refererar begreppet skräckromantik till samma fenomen som engelskans

”gothic”. Hennes avhandling handlar dock inte enbart om gotik utan hon slår ihop begreppet gotik tillsammans med den tyska ”schauerromanen” och den franska ”svarta romanen” vilka båda är inriktningar som mer eller mindre uppstått ur den engelska gotiska romanen, till begreppet skräckromantik.²¹ Det som utmärker skräckromanen är temat ”människan som utlämnad åt något hotande”, det vill säga människan har en känsla av maktlöshet inför något hon varken kan besegra eller fly ifrån. Hotet kan vara att människan blir offer för en yttre ond makt personifierad i en demonisk motståndare.²²

Gotikens historia

Under 1700-talet uppstod en motreaktion mot upplysningens vetenskapsmän, deras upptäckter och intresse för ljus och allt som var rationellt och vetenskapligt. Motreaktionärerna

intresserade sig istället för det oordnade, för mörker och förfall, ruiner och gengångare, det groteska och så vidare. Med upplysningens vetenskap försvann efterhand övertron på häxor och trolldom och det övernaturliga var inte längre självklart. Därför blev det ofarligt att istället tro på spöken och djävlar och att skriva om dem. Engelsmannen Horace Walpole är känd som den första som gjorde det. Han hittade på en berättelse som utspelade sig på medeltiden och innehöll gamla slott, familjeförbannelser, spöken, jättar, munkar, ädlingar (friherre, adelsman), kärlek, olycka och död. Berättelsen fick heta The Castle of Otranto och gavs ut 1794, efter att Walpole ett tag låtsats att det var en italiensk roman som han hade översatt. Gotik som genre föddes härmed eftersom Walpole satte ”a gothic story” som undertitel på sin roman. Med gotisk syftade han på tiden och miljön, den mörka medeltiden, som han påstod att romanen utspelade sig i. Walpole skapade på detta vis en trend då allt fler författare nu hakade på det gotiska motivet och satte ”a gothic story” på titelbladet. Detta gjordes eftersom de gotiska romanerna sålde bra.²³

21 Leffler (1991) s. 15

22 Ibid. s. 25

23 Johansson (2000) s. 9-12

Att definiera gotik

De gotiska romanerna innehåller, enligt Annika Johansson, flera av följande företeelser:

Stora slott och borgar, gärna hemsökta av spöken. Fängelsehålor och lönngångar. I slotten bor en eller flera ädlingar som gärna har en mörk hemlighet. En ung, oskyldig flicka blir utsatt för en ädlings onda planer, hon blir exempelvis förföljd, förrådd, fängslad, sviken eller våldtagen och mördad. Den unga flickan har gärna en ung man som älskare. Det kan även förekomma en till ung flicka och en ung man och/eller en äldre kvinna som är erfaren. Hon förråder den unga flickan eller skaffar undan henne för att själv lägga beslag på något i berättelsen. Andra viktiga moment är släktförbannelser, det övernaturliga, spöken och gengångare. Till detta kan också kringvandrande porträtt och statyer höra, men även mystiska ljud och ljus, musik som ingen vet varifrån den hörs och liknande, samt djävlar och demoner. Dessutom finns otaliga naturinslag i de gotiska berättelserna. Höga berg och djupa dalar, sjumilaskogar och vattenfall och urdåligt väder. Naturen, liksom allt annat, är naturligtvis även besjälad. ²⁴

Annika Johansson definierar alltså gotiken med en mängd företeelser och konkreta ting som finns i romanerna. Mattias Fyhr koncentrerar sig inte lika mycket på de konkreta tingen i gotiska romaner utan har en något mer abstrakt definition. Han utgår från engelsk litteratur från tiden då gotik som genre bildades, 1764-1820. Där lyder definitionen:

En gotisk text, skildrar en eller flera subjektiva världar, som saknar högre ordning och utmärks av en atmosfär av förfall, undergång och olösbarhet, samt innehåller grepp som ger texten labyrintiska egenskaper.²⁵

Det subjektiva menar Fyhr har att göra med hur texten uttrycker huvudpersonernas, eller berättarens, känslomässiga syn på händelserna. Med ordning avses till exempel en samhällelig ordning, det vill säga ordningen saknas genom att människor som har högre befattningar använder sin makt på ett för omgivningen destruktivt sätt. Förfall och undergång kan helt enkelt synas i miljön genom ruiner eller något som har påverkats av tidens gång. Olösbarheten kan vara att något oåterkalleligt har hänt, till exempel att någon har dött eller att situationen tycks olösbar, det vill säga en känsla av att något har hänt som inte går att rätta till. Det labyrintiska kan synas i miljöbeskrivningar, i skildringar av huvudpersoners uppträdande, i deras tankar, i deras kommunikation och avläsning av andra personers inre.

24 Johansson (2000) s. 12-15

25 Fyhr (2003) s. 64

Det är svårt att inte komma in på skräck vid definitioner både av fantasylitteratur och av gotisk litteratur. Därför bör begreppet gotik redas ut ytterligare genom en beskrivning av vad som skiljer gotik från skräck. Inom gotiken är skräcken en del av ett känslospektrum och ett mål i sig. Men skräcken är bara en känsla bland andra, enligt Mattias Fyhr som i sin

avhandling De mörka labyrinterna även vill lyfta fram de känslor av dysterhet och melankoli som läsaren finner i gotik. Det är sannolikt att melankolin har sitt ursprung i den elizabetanska litteraturen och filosofin och att det är just det dystra och ödsliga som är ursprunget till

gotiken. Sedan skiljer Fyhr, liksom andra gotikforskare, även på begreppen ”terror” och

”horror”: ”Horror är en ’enkel’ känsla som består av avsky och skräck, medan terror är förknippad med ett spektrum av känslor.”²⁶ Att terror har med andra känslor att göra blir synligt genom att gå tillbaka till Horace Walpole och hans The Castle of Otranto. Där skriver han i sitt förord till den att ”terror” i kombination med ”pity” gör att sinnet fylls av

omväxlande och intressanta passioner.²⁷

Även om gotik och skräck inte är samma sak så finns det forskare som Sigrid Combüchen som ändå sätter in gotik under det övergripande begreppet skräckromantik men skiljer gotiken från skräcken genom att skräcken får kallas skräckgenre. Skillnaden är, menar Sigrid

Combüchen, att skräckgenren bygger på att något händer medan skräckromantiken (som ju, enligt Combüchen innefattar gotiken) är mer intresserad av varför något händer och vilka följder händelserna får. Gotiken finns därmed inte till för att skrämma läsaren.²⁸

Mattias Fyhr skiljer även ut gotiken från skräcken genom att betona att skräck skildrar en normal värld där ett avgränsat gotiskt/skräck-element, till exempel ett monster, dyker upp.

Gotik skildrar istället världar i vilka allt är osäkert och monster, spöken och brott är delar av helheten, inte i fokus. Det går också att jämföra ett gotiskt verk med ett splittrat psyke som William Patrick Day gör i studien In the circles of Fear and Desire - A study of Gothic

Fantasy. Han menar att psyket finns i form av huvudpersonen som stiger ner i underjorden för att där splittras upp i olika personer och aldrig bli hel igen. Där betonar Patrick Day också att

26 Fyhr (2003) s. 18

27 Ibid. s. 18-22

28 Enligt Sigrid Combüchens ´”Skräckromantik – en lek med faran och ledan” (1994). Fyhr (2003) s. 20

gotiska verk inte innehåller något himmelrike och om helvetet finns så framställs det som en jordisk, fysisk plats. ²⁹

Analys: Skräck, gotik eller fantasy i Mästaren och Margarita

Att sätta in en bok i en genre är både svårt och kan ställa till en del problem. Som Klaus W.

Hempfer skriver så finns det en mängd blandformer och genrerna flyter ofta in i varandra utan några tydliga gränser. Dessutom kan det, som Mathias Fyhr nämner, vara begränsande att sätta en genrebeteckning på en text eftersom den kan vara så mycket mer än vad genren den ingår i innehåller. Därför handlar den här uppsatsen inte om att sätta in Mästaren och Margarita i en genre utan att se på olika gotiska inslag i boken.

Det bör här betonas att ordet gotisk kan ha olika betydelse för olika människor. Den brittiske professorn David Punter talar till exempel i sin bok The Litterature of Terror om olika tolkningar av ordet gotisk och menar att ordet har olika betydelser beroende på kontext. När jag i analysen ser på olika gotiska inslag analyserar jag dem från hur Mattias Fyhr eller Yvonne Leffler ser på gotik och tar även i vissa fall hjälp av David Punter.

I den analyserande delen som följer kommer först gotikens systergenrer att tas upp,

skräckromantiken och fantasy. Där tas det även upp hur gränserna kan vara svårdragna och hur gotiken kan hamna under eller mellan andra genrer. Därefter går vi i avsnitten gotik och gotikens attribut djupare in på gotiken och vad som faktiskt kan räknas till gotisk litteratur i Mästaren och Margarita. Det följs av en kort analys av modern gotik och sedan avslutas analysen med en slutdiskussion.

Skräckroman, gotik eller fantasy?

Vi börjar med att se hur väl Mästaren och Margarita passar in på Yvonne Lefflers definition av skräckromantik där människan utsätts för ett hot som ofta kommer från en demonisk motståndare. Woland är djävulen själv, det framgår för läsaren vid Ivans första möte med Mästaren på kliniken. Ivan berättar för Mästaren om vad som ledde till att han hamnade på kliniken. Ivan förstår då att Mästaren vet vem han pratar om när han nämner professorn och vad han gjorde mot Berlioz och kräver att få veta vem det var: ”-Igår vid Biskopsdammarna

29 Enligt Patrick Day (1985) In the Circles of Fear and Desire: A Study of Gothic Fantasy ur Fyhr (2003) s. 45-46

träffade ni Satan.”³⁰ Mer demonisk än Satan blir knappast Woland. Och hotar människan, i det här fallet moskvaborna, gör han också vilket vi kan se genom några exempel.

Mystiska försvinnanden har skett redan innan Wolands ankomst till Moskva: ”Börjar det väl en gång spöka, så är det som bekant nästan omöjligt att hejda.” ³¹ I huset där Berlioz bodde började mystiska försvinnanden inträffa två år innan Berlioz död. Om det är Woland som har med sitt finger i spelet där uttalas aldrig i boken, men det är uppenbart att det utgör ett hot mot dem som bor där. När Woland däremot kommer till staden sker en hel del trolleritrick.

Woland håller inte på något sätt sin magikonst hemlig utan låter folk få veta vad han kan. Han presenterar sig exempelvis för Stiopa som ”Woland – professor i svart magi.”³² När det sedan är dags för föreställningen på teatern i Moskva visar det sig dock att det inte är vanlig svart magi det handlar om. Teaterdirektören Bengalskijs huvud som slits av från kroppen och sätts på igen, utan att ärr syns, sker mitt framför publikens ögon, där handlar det inte om en synvilla utan det händer på riktigt. Detta medför naturligtvis en del skräck hos publiken och därmed kan det också vara ett hot mot dem. Det är djävulen som har kontroll över situationen och människorna och temat här kan således mycket väl vara ”människan som utlämnad åt något hotande”. Så visst kan det vara en skräckroman om man går efter den definitionen men å andra sidan beror det också på vad Leffler menar med skräckroman. Hon sätter ju in gotik under sin benämning av skräckroman och därmed kan likaväl Mästaren och Margarita kallas gotisk efter den definitionen. Det är dock inte alla som skulle hålla med om detta. David Punter menar visserligen, som Leffler, att skräckromantiken har sina rötter i gotiken men att gotiken används där som attribut för att förstärka känslan av skräck. Punter betonar dock att det inte är all skräckromantik som definieras på det sättet. Han skiljer istället ut gotiken från andra genrer och definierar gotik på samma sätt som Mattias Fyhr, genom att skilja på terror och horror, vilket vi kommer att se närmare på efter Combüchens definition av

skräckromantik.

Även Sigrid Combüchen använder skräckromantik som övergripande begrepp där gotiken ingår. Combüchens definition av hur skräckromantiken är mer intresserad av orsaker till att något händer och av vilka följder händelser får handlar om att ringar sprids på vattnet och att vad som kan verka som isolerade handlingar egentligen ingår i ett mönster. Woland utför, som nämnts, en mängd magiska trick i Mästaren och Margarita som drabbar många olika

30 Bulgakov (2008) s. 162

31 Ibid. s. 95

32 Ibid. s. 99

moskvabor. Alla har de olika reaktioner på det men följderna för alla dessa personers reaktioner återkommer en eller flera gånger i romanen, det vill säga de ingår i ett mönster.

Även den gotiska litteraturens första stora författare sade sig ha målsättningen att på ett realistiskt sätt skildra hur människor beter sig i extrema och märkliga situationer,³³ och djävulens ankomst till Moskva skapar många extrema och märkliga situationer där läsaren får följa just människorna och konsekvenserna av det som händer. Konsekvensen av alla

märkliga händelser på teatern som inte har någon logisk förklaring för bland andra Rimskij blir att han tror att han håller på att bli galen: ”Han satt vid sitt skrivbord och med

blodsprängda ögon såg han på de magiska rubelsedlarna framför sig. Ekonomidirektören höll på att förlora förståndet.”³⁴ Ett annat exempel på det är i början av romanen när Ivan har sett sin vän Berlioz bli överkörd av spårvagnen och jagar professorn. Han får då helt plötsligt syn på den stora katten som vill åka spårvagn vilket förvånar honom mycket. Det är inte det enda märkliga med hans situation: ”I sin förvirring kunde Ivan ändå inte låta bli att tänka på hur övernaturligt fort han jagade fram.”³⁵ Här får läsaren både följa Ivan i hans jakt på de

märkliga männen och hans ökande förvirring i den extrema situationen. Exemplen ovan visar att både enligt Leffler och enligt Combüchen kan Mästaren och Margarita innehålla element av skräckromantik.

Skräckromantik torde dock innehålla en del skräck men skräck är inte huvudingrediensen i gotisk litteratur utan bara en känsla bland andra, menar Mattias Fyhr. Ingen tidigare forskning som jag har funnit har indikerat att Mästaren och Margarita skulle ha skrivits som en

skräckroman. Det finns ett par korta stycken i boken där man skulle kunna antaga att

författaren ville förmedla en viss känsla av skräck, det handlar framförallt om händelserna vid teatern före, under och efter Wolands uppträdande där: ”’Han kastar inte någon skugga!’

ropade Rimskij i ett tyst, förtvivlat skrik. En rysning for igenom honom.”³⁶ Här förmedlas skräcken som Rimskij känner när han förstår att Varenucha inte längre är mänsklig till läsaren. Men trots ett par sådana inslag betyder det inte att Mästaren och Margarita är en skräckroman i den meningen att det finns skräck i den. Jag har redan varit inne på hur Woland utgör ett visst hot mot en del av Moskvas innevånare, men hur ond är han egentligen? Woland är förvisso djävulen men som Lesley Milne skriver i sin text om rysk satir på 1900-talet:

“Bulgakov’s Woland cannot be equated with evil, for to do so makes nonsense of the novel,

33 Fyhr (2003) s. 20

34 Ibid. s. 181

35 Ibid. s. 66

36 Ibid. s. 188

where he works for good.”³⁷ Woland kan alltså inte förknippas med ren ondska eftersom det är på grund av honom som Mästaren och Margarita återförenas och Mästarens manuskript räddas. Därmed är boken inte så skrämmande som en bok om djävulen hade kunnat vara.

Även David Punter framhäver terror, det vill säga det som Fyhr definierar som ett spektrum av känslor, som viktigare än skräcken i sig. ”When thinking of the gothic novel [...] an emphasis on portraying the terrifying [...] is the most significant.”³⁸ Och även om det ibland förmedlas en viss känsla av skräck till läsaren spelar det alltså inte någon större roll för gotikens betydelse i boken.

Det väcker dock ännu en fråga: är djävulen skurken i dramat? Yvonne Leffler menar nämligen att i skräckromaner står alltid hjälten/hjältinnan i motsättning till skurken.³⁹ Det finns nu ett konstaterande att Djävulen, det vill säga Woland, inte är helt igenom ond eftersom han hjälper Mästaren och Margarita, men det finns ju andra människor i boken som blir utsatta för hans dåd. Det mardrömslika som en del av moskvabefolkningen blir utsatt för, vilket nämndes innan, är ju faktiskt Wolands verk. I Svenska Akademiens Ordbok går det att läsa att en skurk helt enkelt är en ondskefull eller ohederlig och samvetslös person som är i stånd att begå gemena handlingar eller förbrytelser. Berlioz dödsfall kunde visserligen Woland förutspå men han var inte den som dödade honom, det gjorde spårvagnen. Däremot utför han en mängd handlingar mot människors vilja, som att skicka iväg Lichodejev till Jalta.

Där vill han uppenbarligen inte vara, vilket läsaren kan förstå genom utbytandet av telegram mellan honom och Rimskij och Varneucha. Det får nog ändå räknas som en skurks verk. Om djävulen sätts i förhållande till Gud så hamnar han i facket för de onda, och därmed skurk, då Gud av de flesta människor anses som det goda. Detta leder oss in på Yvonne Lefflers

diskussion om skurken och hans domäner. Skurken hör hemma i avskilt belägna spökslott eller liknande men han är inte begränsad dit eftersom han kan uppenbara sig i skiftande skepnader i olika miljöer, menar Leffler.⁴⁰ Var Woland egentligen hör hemma får läsaren inte veta, men under vistelsen i Moskva gör han Lichodejevs lägenhet till sin. Korovjejv förklarar detta genom en lögn till Nikanor Ivanovitj: ”Om detta hade Lichodejev igår skrivit ett brev till Nikanor Ivanovitj och bett honom registrera utlänningen som tillfälligt bosatt på den adressen, medan han själv for till Jalta.”⁴¹ Och både Woland och hans kumpaner uppenbarar sig i olika

37 Jones (1998) s. 94

38 Punter (1996) s. 1

39 Leffler (1991) s. 28

40 Ibid. s. 28

41 Bulgakov (2008) s. 118

skepnader vid flertalet tillfällen i boken. Woland beskrivs som en professor vid mötet med Berlioz medan han vid första mötet med Margarita avslöjar sitt rätta utseende:

Två ögon bet sig fast i Margaritas ansikte. Djupt inne i det högra ögat fanns en gyllene gnista som kunde borra sig längst ner i varje människas själ. Det vänstra ögat var tomt och svart som ett stycke kol eller som mynningen av mörkrets och skuggornas ändlösa brunn. Wolands ansikte var snett och den högra mungipan pekade neråt, på hans höga skalliga panna löpte djupa fåror parallellt med de spetsiga ögonbrynen. Ansiktet var bränt av en evig sol.⁴²

Citaten visar på hur Woland beskrivs med en djävuls utseende. Om då läsaren väljer att definiera Woland som att djävulen är en skurk stämmer Lefflers skräckromandefinition även in här och då går det återigen att fråga sig om det inte lika gärna handlar om gotik.

Men här kommer vi också in på fantasy. Vi kan konstatera att romanen inte bygger på high fantasy eftersom handlingen inte utspelas i en sekundär värld där det är helt normalt med trollkarlar och andra övernaturliga ting. Moskvaborna är helt vanliga människor i vår egen värld som reagerar med skräck eller förvåning på Woland och hans övernaturliga magi.

Stiopas första möte med Woland är för honom inget trevligt sådant. ”Håret reste sig och svettdroppar trängde fram på pannan”⁴³ när han får syn på gästen som helt plötsligt har uppenbarat sig i hans rum. Och gästen, Woland, replikerar med att säga ”ni verkar en smula förvånad, käre Stepan Bogdanovitj”⁴⁴, vilket Stiopa minst sagt är. Han är både förvånad och skräckslagen. Det finns ändå ett viktigt inslag i boken som finns i high fantasy, nämligen häxor. Däremot är det nog ingen i Moskva som skulle anse häxor vara ett naturligt inslag i vardagen utan häxorna befinner sig utanför det normala. Det räcker inte med några häxor för att kunna säga att det handlar om en sekundärvärld. Däremot skulle det kunna vara low fantasy om det stämmer att handlingen utspelas i vår egen värld och styrs av övernaturliga krafter, enligt Brobergs definition. Det stämmer att handlingen utspelas i vår egen värld och Woland har ju uppenbarligen övernaturliga krafter som han manipulerar Moskvaborna med så på det sättet passar handlingen in i low fantasy. Och enligt Richard Mathews är den enkla definitionen på fantasy att det är fiktion som framkallar förundran genom övernaturliga eller omöjliga element. Den bryter sig medvetet loss från den normala verkligheten. Och det är

42 Bulgakov (2008) s. 304

43 Ibid. s. 103

44 Ibid. s. 103

svårt att motsäga att Mästaren och Margarita gör det efter att ha sett närmare på Woland och hans magitrick. Mathews menar också att de märkliga händelser som sker i fantasy kan förklaras genom magi eller inte förklaras alls.⁴⁵ Detta kan belysas med ett citat från när Rimskij söker en förklaring till hur Stiopa kan befinna sig i Jalta minuter efter han varit i Moskva:

Men vad fanns det då för svar? Antag att Stiopa omedelbart efter samtalet störtade iväg till flygplatsen och kom dit fem, tio minuter senare (vilket för övrigt var helt otänkbart) – då betyder det att flygplanet, om det hade startat på ögonblicket, skulle ha tillryggalagt över hundra mil på fem minuter.

Tolvtusen kilometer i timmen, alltså! Omöjligt; alltså kan han inte vara i Jalta!⁴⁶

Rimskij finner ingen logisk förklaring och för läsaren kan förklaringen ligga i att magin kommer från Woland men då den är övernaturlig går det inte att med logik förklara hur den sker, alltså blir det övernaturliga i det fallet till fantasyinslag. Kan det då även finnas dark fantasy i romanen? En roman med mörk fantasi handlar inte om något farligt eller ont som måste bekämpas och slutar heller inte med antingen det godas eller ondas triumf, menar Annika Johansson. Här kommer då frågan om huruvida Woland är god eller ond upp igen.

Han bekämpas ju inte i den meningen att han dödas eller drivs bort och slutet av romanen kan läsaren tolka på flera sätt. Det läsaren vet är att Mästaren och Margarita är goda människor och att det sista kapitlet i boken heter ”Försoning och fred”. Där förklarar Woland för Margarita gällande Korovjev-Fagots misstag: ”Men inatt är stunden inne att göra upp om gamla skulder. Riddaren har betalat sin skuld och kontot är avslutat.”⁴⁷ Det handlar alltså om att göra rätt för sig istället för att bekämpa något. Rubriken tyder på att det istället för att det goda vinner över det onda eller tvärtom, handlar om att de två sidorna försonas med varandra.

Det går också att diskutera ondhet och godhet när det gäller prokuratorn från Jerusalem och historien om Jesjua. I slutet av romanen vill Woland att Mästarens manuskript ska bli fullbordat och han säger då till Mästaren och Margarita: ”Jag ville gärna visa er hjälte för er”⁴⁸. Prokuratorn är den som tar död på Jesus, det vill säga han är, liksom djävulen, en antagonist till Gud och således på de ondas sida. Men kan en hjälte vara ond? En hjälte är,

45 Mathews (2002) s. 3

46 Bulgakov (2008) s. 132

47 Ibid. s. 449

48 Ibid. s. 450

enligt Svenska Akademiens ordbok, ”en person som spelar huvudrollen vid ett visst tillfälle och under en viss tid eller i en viss situation tilldrar sig (allmän) uppmärksamhet och beundran”. Att vara den som ”vågar” avrätta Jesus är knappast en tapper insats, men här handlar det kanske mer om hur prokuratorn är hjälte för Mästaren eftersom han är

huvudpersonen i hans manuskript. Oavsett hur läsaren väljer att tolka det så är det svårt att se att det blir en seger för prokuratorn men det är heller ingen förlust för honom eftersom han till slut blir fri. Mästaren släpper prokuratorn fri efter 2000 år genom orden: ”Du är fri! Du är fri!

Han väntar dig!”,⁴⁹ och läsaren får veta att det är endast i dödens armar människan kan få frid, oavsett vilken sida hon tillhör. Det handlar alltså inte här om att det onda ska bekämpas och det goda ska vinna, utan läsaren har här ett val att se det som han/hon själv vill.

Gotik?

Ordet gotik nämns faktiskt vid ett tillfälle i boken. Romanens berättare beskriver Margaritas liv och undrar, i samband med hur hon har gått vidare efter romansen med Mästaren, vad det är hon behöver. ”Hon talade antagligen sanning, när hon sade att hon behövde honom, mästaren, istället för denna gotiska villa med dess avskilda trädgård, istället för pengarna.”⁵⁰ Om ordet gotik hade stått i samma mening som exempelvis orden ”kuslig och förfallen byggnad” hade kanske läsaren fört tanken till gotiska slott, till exempel Draculas slott eller liknande. Mattias Fyhr menar att ordet gotik måste användas i ett visst sammanhang för att förknippas med litterär gotik, det fungerar inte lika bra om ordet hade stått tillsammans med exempelvis ”smakfull och välvårdad byggnad”.⁵¹ Här finns inga attribut till ordet, alltså går det i det här fallet inte att associera till litterär gotik.

Djävulens magitrick och annat som han utsätter moskvaborna för gör att den yttre världen för dem inte är den samma längre, den har förändrats och blivit mardrömslik. En definition på gotik är Coral Ann Howells som i Love, Mystery and Misery. Feeling in Gothic Fiction (1978) skriver att gotiska texter skildrar landskap där den yttre världens stabilitet bryts ner och blir neurotiskt färgad vilket kan göra att den plötsligt förändras och blir just

mardrömslik.⁵² För Lichodejev som blir ivägskickad till Jalta utan att veta hur, Ivan som hamnar på mentalsjukhus efter att ha sett sin bästa vän bli halshuggen av en spårvagn och teaterdirektören som får sitt huvud avslitet och sedan påsatt igen har världen verkligen gått

49 Bulgakov (2008) s. 452

50 Ibid. s. 262

51 Fyhr (2003) s. 54

52 Ibid. s. 65

från vardaglig och normal till mardrömslik och galen. I avsnittet där teaterdirektören får sitt huvud avslitet av Behemot beskrivs situationen med ”blod som sprutar ur ådrorna”, ”[d]en huvudlösa kroppen sprattlade vanmäktigt med benen” och ”[h]ysteriska kvinnoröster hördes i salen”⁵³, det vill säga en hemsk och mycket mardrömslik situation har uppstått och därmed ett typiskt gotiskt litterärt landskap.

Om vi däremot ser på den definition av gotisk litteratur som Mattias Fyhr använder sig av handlar det där mer om känslor, undergång och labyrinter.

En gotisk text, skildrar en eller flera subjektiva världar, som saknar högre ordning och utmärks av en atmosfär av förfall, undergång och olösbarhet, samt innehåller grepp som ger texten labyrintiska egenskaper.

Olösbarheten finns i exempelvis situationen med Berlioz i och med att han dödas och att det därmed inte går att rätta till, situationen är olösbar. När Mattias Fyhr skriver om det

labyrintiska ger han dörr-efter-dörr-struktur som exempel, det vill säga att dörr efter dörr, eller liknande, uppenbarar sig i handlingen. Ofta kan texten då tolkas metaforiskt, att läsaren

kommer djupare och djupare in i handlingen eller i någon persons medvetande.⁵⁴ Kanske skulle Wolands lägenhet här kunna representera det labyrintiska. Där handlar det förvisso inte om att öppna en mängd dörrar, utan mer om att ta sig längre och längre in i något som inte borde kunna vara så stort. ”Så började de gå uppför en bred trappa och Margarita tyckte att den aldrig ville ta slut. Hon var överraskad över att en sådan väldig, egendomlig men ändå verklig och ändlös trappa kunde få plats i hallen till en vanlig våning i Moskva.”⁵⁵

Beskrivningen av våningen som följer gör det klart för läsaren att det omöjligtvis handlar om den lilla våningen på Sadovajagatan utan om ett icke-reellt rum med nästintill ändlös plats.

Huruvida det handlar om att tränga in djupare i något mer än det konkreta rummet är upp till läsaren. Kanske kan han/hon se det som en situation där läsaren får lära känna Wolands inre eftersom det är på balen som Wolands riktiga yttre, utseendet, och därmed hans riktiga jag, avslöjas för läsaren för första gången. Eller om läsaren väljer att tolka berättelsen allegoriskt kanske det betyder att den prerevolutionära intelligentian, som Margarita står för, har närmat sig Stalin (Woland) och gör ett försök att, om inte ta över, åtminstone ta sig in i maktcentrat?

53 Bulgakov (2008) s. 152

54 Fyhr (2003) s. 100

55 Bulgakov (2008) s. 299

Berättaren ger inga längre och djupare beskrivningar av hur huvudpersonerna i berättelsen känner, det läsaren får veta är till exempel att ”Azazello kunde inte dölja hur ansträngande han tyckte det var att tvingas lyssna på hela denna osammanhängande bekännelse[…]”⁵⁶. Eller så uttalas känslorna verbalt: ”Jag har blivit så uppskrämd att ingenting längre kan skrämma mig. Men det gör mig ont om dig, Margot[…]”⁵⁷, så att påstå att texten uttrycker huvudpersonernas, eller berättarens, känslomässiga syn på händelserna är kanske inte helt sant. Den högre ordningen som saknas stämmer inte heller in på Mästaren och Margarita, därför blir det en delning av Fyhrs definition där då endast hälften av den definitionen

stämmer, vilket i sig stämmer överens med min tes om att romanen inte är en renodlad gotisk roman utan endast innehåller gotiska fragment.

Gotikens attribut

Vi börjar med att se på det som Annika Johansson menar utmärker gotisk litteratur. I Mästaren och Margarita finns visserligen en ung och oskyldig flicka och det är sant att hon har en älskare, Mästaren, men det går inte att påstå att flickan, Margarita, blir utsatt för någon form av trakasserier eftersom det är hon själv som bestämmer sig för att sälja sin själ till djävulen.

Mystiska ljud och ljus, musik som ingen vet varifrån den hörs skulle kunna falla in under allt det som händer i Berlioz våning efter att Woland och hans kumpaner har flyttat in.

Människorna utanför hör musik eller ljud från våningen vid flera tillfällen men så fort någon försöker bryta sig in är våningen ändå tom och tyst. Att det finns djävlar och demoner i romanen råder heller ingen tvekan om, som nämndes innan får läsaren redan vid Ivans första möte med Mästaren på mentalsjukhuset veta vem han hade stött på: ”-Igår vid

Biskopsdammarna träffade ni Satan.”⁵⁸ Mästaren förklarar här för Ivan vem det var han hade träffat och efter det kan läsaren vid upprepade tillfällen förstå att Woland är densamme som Satan.

Häxor har tidigare konstaterats vara ett inslag av fantasy. Men finns det andra sett att se på häxor? Om häxor räknas till demonsläktet, vilket de borde göra med tanke på den nära

kontakten de har med djävulen, kan de räknas som ett gotiskt attribut i romanen. Förekomsten

56 Bulgakov (2008) s. 273

57 Ibid. s. 434

58 Ibid. s. 163

av häxor är nämligen relativt stor i romanen och har stor betydelse för historien eftersom huvudpersonen, Margarita, förvandlas till en. Bilden läsaren får av häxor är klassisk: de ingår ett förbund med djävulen för att bli häxor, de flyger omkring med kvastar och festar

tillsammans med djävulen. Det är heller ingen hemlighet att Margarita har blivit häxa eller att häxor finns: ”Kritikern Latunskij var född under en lycklig stjärna – den stjärnan som räddade honom från att träffa Margarita som hade blivit häxa den här fredagen.”⁵⁹ Att det dessutom är Woland som har hjälpt Margarita att bli häxa genom hennes förbund med honom förstärker bilden av det demoniska och därmed det gotiska.

När bartendern Andrej Fokitj kommer till bostaden där Woland och hans gäng har bosatt sig blir han förvånad över hur det ser ut och känns därinne. Ljuset är egendomligt och som i kyrkan, i kaminen brinner en brasa trots att det var en varm vårdag och ändå var det inte varmt i rummet utan kallt och fuktigt som i en gravkammare. Detta visar på stämningen som Andrej Fokitj upplever. Det kalla och fuktiga påminner läsaren om ett slott eller en borg vilka är vanligt förekommande i gotiska romaner. Annat vanligt förekommande är gotisk inredning.

När Margarita leds in i Wolands rum beskrivs rummet med vissa gotiska drag. På ett bord fanns en kandelaber med armar i form av fågelklor, på ett annat bord fanns en guldbägare och ytterligare en kandelaber vars armar var gjutna i form av ormar. Det luktade svavel och tjära i rummet och ljusen i stakarna kastade korsande skuggor på golvet.

Att delar av romanen utspelas i en övernaturlig värld är heller ingen tvekan om:

Märkligt nog var Margarita fullkomligt samlad, hon var inte det minsta skakad över att ha tillbringat natten i en övernaturlig värld. Hon blev inte orolig när hon kom att tänka på att hon varit på bal hos Satan, att mästaren genom något mirakel hade kommit tillbaka, att romanen hade återuppstått ur askan eller att allting var som förut i källaren vid gränden sedan den

intrigören Aloizij Mogarytj blivit jagad därifrån. Hon hade inte tagit minsta själslig skada av mötet med Woland. Allt var som det borde vara.⁶⁰

Citatet visar dock på flera viktiga aspekter. Här kan läsaren återigen lägga märke till hur många av människorna i Moskva blir förvånande över det märkliga som sker men att de

59 Bulgakov (2008) s. 285

60 Ibid. s. 394

accepterar det och har lätt för att gå vidare. Här sammanfattas också en del av magin, som nämnts innan, i att ”romanen återuppstått ur askan” och att det faktiskt är Djävulen själv som moskvaborna har att göra med eftersom Margarita ”varit på bal hos Satan”. Att det är

djävulen som är på besök förstås inte bara av dem som får träffa honom utan även av dem som blir utsatta för jäkelskap. Annusjka, som bor i huset där Woland har tagit över, träffar aldrig Woland och hans kumpaner personligen men när hon till slut blir arresterad för att hon betalar med dollarsedlar börjar hon prata om att alltihop var styrelsens fel som hade låtit onda andar flytta in på femte våningen. ”De onda andarna” uttrycker här återigen det gotiska attributet demoner.

Detta avsnitt visar på hur det går att sätta in saker och händelser från romanen i det som Annika Johansson anser utmärker gotisk litteratur. David Punter menar, som nämnts innan, att ordet gotik har ett brett utbud av betydelser. I det litterära sammanhanget där det läggs

betoning på ”terror” menar han dock att gotisk skönlitteratur består av det hemsökta slottet, hjältinnor som faller offer för hemskheter, den elaka skurken, spöken, monster och varulvar.⁶¹ Punter skulle alltså rimligtvis hålla med Annika Johansson i hennes definition av vad gotiska romaner innehåller.

Analysen har visat att det finns några faktorer i Mästaren och Margarita som kan tolkas till fantasyinslag eller skräckromantiska inslag, men att det finns ännu fler faktorer såsom

konkreta ting, händelser eller personer som går att tolka som gotiska inslag. Detta leder oss in på utvecklingen av den gotiska romanen:

Modern gotik?

Fyhr menar att i transformeringen av klassiska motiv och teman till moderna versioner anpassade till sin tid så har huvudpersonen förändrats radikalt. På 1700- och 1800-talet mötte huvudpersonen monstret medan huvudpersonen i dagens gotiska romaner är monstret.⁶² Mästaren och Margarita började skrivas på 1920-talet och exakt var gränsen går för just denna transformering nämner inte Fyhr. Här måste vi alltså först ta reda på vem

huvudpersonen/huvudpersonerna är i boken för att kunna dra någon slutsats. Romanen heter Mästaren och Margarita, ett alternativ till huvudpersoner borde således vara just Mästaren och Margarita. De stämmer dessutom till viss del in på det som både Annika Johansson och

61 Punter (1996) s. 1

62 Fyhr (2003) s. 20

David Punter menar ingår i en gotisk roman, nämligen att en ung, oskyldig flicka blir utsatt för en ädlings onda planer och att den unga flickan har gärna en ung man som älskare.

Därmed inte sagt att den unga flickan måste vara huvudpersonen. Det finns en annan person i romanen som har större roll i handlingen än både Mästaren och Margarita, nämligen

Djävulen. Det är han som dyker upp i allas liv och hans handlingar som genomsyrar hela romanen. För att ta Svenska Akademiens ordbok till hjälp igen så är betydelsen för

huvudperson ”viktigaste person”. Vem är viktigast i romanen? Alla behövs för att handlingen ska bli komplett, därför är det svårt att ta ut en eller flera personen som är viktigare än någon annan. Men för att ändå göra ett försök att se om romanen är klassiskt gotisk eller en modern gotisk roman sätts till att börja med djävulen som huvudperson. För att romanen ska kunna tolkas som en modern gotisk roman måste djävulen i det här fallet definieras som ett monster.

Men är han ett ont monster i den betydelsen? Vad svaret på den frågan blir är upp till varje läsare att bestämma. Den sista meningen i romanen lyder: ”Hans mörbultade minne tonar sakta bort, och fram till nästa fullmåne kommer ingen att oroa professorn: varken mannen utan näsa som dödade Gestas eller den grymme, femte prokuratorn av Judéen, riddaren Pontius Pilatus.”⁶³ Slutet går att tolka på olika sätt, beroende på hur läsaren ser på det onda och det goda. En läsare är kanske för Woland och hans kumpaner och ser dem som de goda i boken medan en annan ser de som motståndare till Jesus och kristendomen och därmed motståndare till det goda. Väljer läsaren det sista och ser Woland som ett monster och sätter Mästaren och Margarita som huvudpersoner så kan boken ses som en klassisk gotisk roman som de skrevs på 1800- och 1700-talen. Men då är det bara sant att huvudpersonerna möter monstret, inte att de blir utsatta för hans ondhet eftersom monstret i den här romanen hjälper huvudpersonerna. Som så mycket annat handlar det om hur läsaren väljer att tolka historien.

Slutdiskussion

För mig var det först och främst intressant att sätta mig in i fantasy, skräck och gotik som genrer och se hur de kan skilja sig åt men också glida in i varandra och bilda nya systergenrer.

Det var också viktigt att få läsa om vilken problematik det finns i att genrebestämma en bok och att det ibland kan uppstå problem när man gör det.

Analysen började med att se på skräcken. Trots att det inte finns renodlad skräck i Mästaren och Margarita finns det ändå inslag i den som kan kallas skräckromantiska inslag, åtminstone

63 Bulgakov (2008) s. 468

om man går efter Yvonne Lefflers definition på skräckromantik. En del av det beror på om man tolkar Woland som ond eller god. Woland har uppenbarligen någon slags god sida eftersom han vill hjälpa Margarita att få tillbaka Mästaren. Han hjälper Margarita att bli häxa och hon är uppenbarligen lycklig när hon är det: ”På ett ögonblick var hon igenom gränden och upptäckte att hon visserligen var fri och osynlig men ändå måste vara förståndig på sin muntra färd.”⁶⁴ Woland gör henne fri och munter och ger henne Mästaren tillbaka, vilket är det enda hon har önskat sig i ett år. Däremot skapar inte Woland några lyckliga stunder för någon annan i Moskva, snarare mardrömslika scenarier och andra problem som exempelvis att få folk arresterade genom att förvandla deras pengar till utländsk valuta. Varför Woland är god mot just Mästaren och Margarita nämns aldrig utan kanske handlar det om att uppmana läsaren att ge sin egen tolkning på ondhet och godhet?

Oavsett ondhet eller godhet så gör de situationer som skapas på grund av Wolands ankomst till Moskva att de passar in på både vad skräckromantiken och gotiken har för målsättning, nämligen att på ett realistiskt sätt skildra hur människor beter sig i extrema och märkliga situationer. I boken är det främst Woland som utgör ett skräckromantiskt inslag eftersom han kan ta olika skepnader. Om läsaren väljer att se Woland som en skurk passar det

skräckromantiska in på boken. Hårddraget skulle allt som nu har räknats upp som

skräckromantiskt, enligt Leffler, alltså lika gärna kunna tolkas som gotiska inslag eftersom Leffler, liksom Combüchen, sätter in gotiken under begreppet skräckromantik. Vilken genre händelser och saker sätts in i beror alltså mycket på vilken teoretiker man väljer att följa.

Om tid och utrymme hade funnits hade jag kunnat gå vidare med Mark Amusins påstående och gått djupare in på vad som är fantasy i romanen. Fantasy har här istället använts i

förhållande till gotiken och de fantasyinslag som har tagits upp och diskuterats har belysts för att visa på vad som skiljer gotiken från fantasy. Det övernaturliga härstammar först och främst från myter och sagor och därmed från fantasylitteratur men kan också räknas som gotiska inslag beroende på tolkning. Häxor är ett exempel på något som kan ses som både fantasy och gotik. Dessutom går inte Wolands magi att förklara med logik vilket också stämmer in på hur fantasy definieras som litterär genre. Det framgick även i analysen att fantasy också hade att göra med Woland och huruvida han är ond eller god. Om han inte räknas som varken ond

64 Bulgakov (2008) s. 282

eller god eller om läsaren väljer att tolka slutet av romanen som ett slut där varken de goda eller onda vinner så går det att se slutet av romanen som ett inslag av dark fantasy.

Wolands magitrick kan ha att göra med både skräck, fantasy och gotik beroende på hur läsaren väljer att se på det. Att det skapar en mardrömslik värld gör det till ett gotiskt inslag enligt Coral Ann Howell. Dessutom finns i boken en mängd gotiska attribut som exempelvis demoner och mystiska ljud och ljus. I Mattias Fyhrs definition av gotisk litteratur finns momenten olösbarhet och labyrintiska effekter vilka uppenbarar sig i Mästaren och

Margarita. Däremot saknas den subjektiva världen som saknar högre ordning, därför stämmer Fyhrs definition bara till viss del. Intressant var att trots att ordet gotik fanns med i boken hade det ingen betydelse för den litterära gotiken på grund av orden som omgav gotik.

Mark Amusin påstår att det finns en mängd fantasyinslag i Mästaren och Margarita vilka gör att han vill kalla romanen för fantasy. Det är sant att det finns fantasy i den här boken men det är också sant att det finns en mängd gotiska inslag (kanske till och med fler än de

fantastiska?), därför bör inte gotik uteslutas från en diskussion om bokens genretillhörighet.

Därmed inte sagt att den nödvändigtvis måste placeras in i det facket eller i något annat eftersom vi från flera håll har sett hur problem kan uppstå vid genreindelning. Skulle jag välja att kategorisera Mästaren och Margarita som en gotisk roman skulle jag därmed utesluta alla andra genrer. Därför är det lättare att se på romanen som en litterär blandform eftersom man då inte utesluter andra genrer utan kan placera in verket i flera varandra närliggande genrer istället. Analysen har också visat hur skräckromantik, gotik och fantasy ligger nära varandra och ibland är gränserna mellan dem flytande vilket kan bero på att genrerna färgar av sig på varandra. Så precis som både Hempfer och Fyhr menar så befinner sig ofta en roman i flera genrer samtidigt. Mitt påstående om att det finns gotiska inslag i romanen, utan att för den sakens skull benämna boken som litterärt gotisk, stämde alltså. Till sist vill jag påpeka att det framgår i analysen att huruvida man väljer att se Mästaren och Margarita som ett verk med gotiska inlsag beror på vilken teoriker man väljer att följa. Jag har i huvudsak använt mig av Mattias Fyhr och Yvonne Leffler och därför blir de gotiska inslagen gotiska enligt deras definitioner av gotik. Det är också viktigt att framhålla att väldigt mycket handlar om en tolkningsfråga. Ett inslag i romanen kan alltså tolkas som gotiskt beroende på vilken teoretiker man går efter men också hur läsaren väljer att tolka situationen.

Sammanfattning

Den här uppsatsen har sett närmare på gotiska inslag i Bulgakovs Mästaren och Margarita. I uppsatsens inledning förklaras att syftet inte är att genrebestämma boken utan att se vad som kan förklaras som gotiska litteraturinslag och hur gotiken skiljer sig från närliggande genrer såsom skräckromantik och fantasy.

Efter inledningen där, förutom syfte, även disposition och material förklaras, presenteras Michail Bulgakov och hur Mästaren och Margarita kom till. I avsnittet om tidigare forskning går det att läsa att det finns många och omfattande arbeten om Mästaren och Margarita. När det gäller genrebestämning har det skrivits mycket om hur romanen är satirisk och

humoristisk men det är Mark Amusins artikel om Mästaren och Margarita som fantasy- litteratur uppsatsen går djupast in på. Det beror på att jag utgår från hans påstående om att alla andra genrer redan har förknippats med romanen och hävdar att det även finns gotiska inslag i den.

Sedan tas genreproblematiken upp. Det slående där är hur vanligt det faktiskt är med

blandformer och att gränserna för var en genre går ofta suddas ut och att syskongenrer därmed bildas då ett litterärt verk kan stå med en fot i den ena genren och den andra foten i en annan genre. I avsnittet om fantasy definieras den litterära genren mest genom det övernaturliga.

Dark fantasy är däremot en mörkare hybridgenre där det inte handlar om gott mot ont utan om något annat än det hotfulla.

Gotikdelen börjar med en kort presentation av den svenska forskningen på gotik eftersom det i huvudsak är de författarna som används i analysdelen. Yvonne Leffler sätter begreppet skräckromantik som huvudrubrik för både gotik och skräck medan Mattias Fyhrs avhandling handlar om att reda ut begreppet gotik och försöka införa det i svenskan istället för skräck eftersom han menar att det inte är samma sak. Efter gotikens historia görs ett försök att se på vad gotik är genom Annika Johanssons och Mattias Fyhrs definitioner. Gotiken som litteratur handlar inte om att skrämma läsaren genom skräckinslag utan är mer intresserat av känslor och hur psyket fungerar och vilka konsekvenser märkliga händelser och mardrömslika förändringar får.

I analysdelen testas olika händelser och avsnitt ur Mästaren och Margarita mot teorierna. Det framkommer där att på grund av Woland och hans förmåga att utföra magiska trick blir han

”det hotande” och kan därmed passas in på skräckromantik och gotik. Då slutet på boken inte är en klar vinst vare sig för de goda eller onda kan det då räknas som ett inslag av dark fantasy. När det sedan kommer till gotiken finns det en mängd inslag ur romanen som passar in som litterär gotik, dels det mardrömslika tillståndet som skapas av Woland, dels de gotiska attributen som finns i boken. Dessutom kan definitionen från den litterära gotikens början, vilken Fyhr använder i sin avhandling till viss del tillämpas i Mästaren och Margarita.

Analysdelen avslutas med att se på huruvida Mästaren och Margarita passar in som en tidig gotisk roman eller en modern och därefter följer slutdiskussionen.