Uppsalas akademiträdgårdar som idé och praktik igår, idag och imorgon

Institutionell grönska

Uppsalas akademiträdgårdar som idé och praktik igår, idag och imorgon

Konstvetenskapliga institutionen Konstvetenskap C

HT 2020

Författare: Milton Skirgård Handledare: Carina Jacobsson

Abstract

Uppsala university

Department of Art history Thunbergsvägen 3H Box 630, 75126 Uppsala 018-471 28 87

Title: Institutional greenery- The academy gardens of Uppsala as an idea and prac- tice yesterday, today and tomorrow

Author: Milton Skirgård Tutor: Carina Jacobsson

Examiner: Eva Lindqvist Sandgren Bachelor’s thesis: Fall semester 2020

The aim of this essay is to study the historical process of the academic gardens in Uppsala. Which works in different ways in relation to the university, Uppsala universi- ty. The history of the academic garden in Uppsala is varied, with the exemplified gar- dens individually expressing different garden contextual ideals. From the 17th century academy gardens and Sweden's first botanical garden created by Olof Rudbeck d.ä (1630-1702), through the world-renowned botanist Carl von Linné (1707-1778) to to- day's version of the academic garden at the Swedish University of Agricultural Sci- ences. By studying general change processes of the university, a basis is provided for understanding its built environment and gardens in the long run. The essay also aims to shed light on important components of the academic garden and how they have changed over time. The essay shows that although the academic garden varies in terms of plant material, scale and purpose, it possesses similar elements throughout history. All gardens covered in the essay possess qualities important to the general Swedish garden history and indicate a number of foreign influences.

Nyckelord: Academic garden, botanic gardens, public gardens, Olof Rudbeck d.ä, Carl von Linné, Uppsala, plant material, conservatory, university

Omslagsbild: Studenter i Botaniska trädgården, Uppsala, 1939

Förord 1

Inledning 2

Syfte och frågeställningar 3

Avgränsningar 3

Metod och teori 4

Tidigare forskning 5

Den akademiska trädgården - en definition 8

1600-talet- Det gustavianska arvegodset, Olof Rudbeck d.ä och den svenska

akademiträdgårdens startskott 10

Skytteanska trädgården 11

1700-talet- Carl von Linné och bildningsidealet 14

Linnés hammarby 14

Linnéträdgården 16

Odinslund 22

Botaniska trädgården 23

Botaniska trädgården i Lund 28

1800-talet- Romantiken och studentinflytandet 30

Carolinaparken 30

Universitetsparken 33

2000-talet- Universitetet som modernt varumärke 37

Kunskapsparken, SLU 38

Den akademiska trädgårdens gestaltningselement 41

Orangeriet 41

Växterna 43

Sammanfattning 47

Käll- och litteraturförteckning 50

Bildförteckning 53

Förord

Det som givit syre åt mitt trädgårdsintresse är den perfekta balansen mellan praktik och teori. Den självklara fysiska dimensionen- att kunna känna, lukta och smaka möjliggör en direkt kontakt med objektet. Detta i relation med den teoretiska dimen- sionen om växtens förutsättningar, om ståndort, jordmån, bevattning, näring,

beskärning och frösådd. Det anlagda landskapet rymmer också en kognitiv, mental dimension där olika människor upplever landskapets beståndsdelar på olika sätt.

Trädgården är, precis som andra konstformer, en materiell verklighet med bakomlig- gande ideologier, känslor, maktyttringar till vilket bekräftar dess komplexitet. Allt- sammans på ett sätt som fängslar mig likt få andra sysselsättningar gjort.

Att en trädgård inte bara är en samling växter har vi sedan länge insett. En trädgård växer och vissnar, ler och gråter med sin ägare. Det finns en slags dynamik i relationen som grundar sig på känslomässiga värden. En känslorelation som handlar om kon- trasterna liv och död, rörelse och form i organisk förening- ett bevis på att trädgård- skonsten kanske är den fulländade av konstformer. En konst som berör alla mänskliga sinnen och som lever och dör med betraktaren. Dynamiken ligger i det förgängliga.

För det är någonting jag alltid känt i samband med mitt trädgårdsintresse; att det gäller att njuta medan det varar. Det tvingar dig till närvaro i stunden på ett unikt sätt.

Uppsalas trädgårdar är särskilt intressanta för mig som där studerar och bor, med de minnen de bringar. Det finns alltid nya trådar att dra i om man ser nördigt på till- varon. Hur botaniska trädgårdens gräsmattor om våren blir fräkniga av tusenskönor varpå gräsklipparen körs zick-zack för att inte köra över dem, sensommarens dahlia- planteringar i barockträdgården, hur botans orangeri och dess krukväxter och träd fullkomligt badar i morgonljus om vintern, när dammens näckrosor slås med lie och eftermiddagssolen på bänken under Linnés lagerträd- Uppsalas trädgårdar har på sätt och vis format mig till den trädgårdsälskande person jag är idag där historierna om stadens gemensamma gröna rum är ett slags bevis på dess oersättliga värde.

Inledning

Svensk trädgårdshistorisk forskning är ett fält som idag genomgår en mindre renäs- sans där fler och fler uppsatser, avhandlingar och artiklar växer fram vid en rad insti- tutioner runt om i landet. Det växande intresset för våra historiska trädgårdar sker dels i takt med en växande vurm för trädgård i allmänt, men också genom ett ökat intresse för vårt gemensamma kulturarv. Park och trädgård är komplexa produkter som speglar sin samtid i en rad avseenden och borde också hanteras därefter, trots eventuella svårigheter. Historiska trädgårdar på svensk mark lär oss om stora samhäl- leliga skeenden om klass, ideologi och identitet, men också om det lilla. Om relationer, intentioner och öden.

Uppsalas akademiträdgårdar kan för många besökare likna varandra- ett träd är ett träd är ett träd och så vidare. Men Uppsala är intressant då staden statuerar tydligt exempel på ett historisk förlopp- i detta fall trädgårdshistoriskt. Staden liknar alla och ingen; Skytteanska trädgården (tidigt 1600-tal), Rudbecks botaniska trädgård (1600- talets mitt), Odinslund (1700-talets mitt), Carolinaparken (sekelskiftet 17-1800), Uni- versitetsparken (1800-talets slut) och Kunskapsparken (2013) markerar uttryck för oli- ka tider och därmed olika trädgårdskontextuella ideal. Trädgården fungerar här som en brygga mellan sekler och definierar tillsammans staden och universitetet likt ett levande museum. Från det gustavianska arvegodset i stormaktstidens Sverige under 1600-talet, då Uppsala universitet etablerar sig som ett lärosäte av europeisk standard och låter i samband bygga nya institutionsbyggnader med tillhörande trädgårdar.

Genom Olof Rudbeck d.ä:s insatser för den svenska botaniken, som krattade mane- gen för Carl von Linnés internationella uppmärksamhet till 1800-talet och det nya samhället med offentliga parker, trädgårdssällskap och ökat studentinflytande. Dessa strömningar har tillsammans blåst liv i den moderna trädgårdsanläggningen, som representeras i Sveriges lantbruksuniversitets (SLU) nytillskott Kunskapsparken. En offentlig park med tydliga drag från den ursprungliga botaniska trädgården, där parkens beståndsdelar ligger till grund för studier i exempelvis landskapsarkitektur.

Denna uppsats söker att etablera en historisk överblick över Uppsalas akademiska trädgårdslandskap och därigenom belysa den mångfacetterade roll den spelar för staden och akademin.

Syfte och frågeställningar

Uppsatsen syftar till att redogöra för den akademiska trädgården i Uppsala historiskt och i nutid, där ett urval exempel redovisas för att påvisa dess bredd i funktion och gestaltning. Den akademiska trädgårdens historia i Uppsala är brokig där de exempli- fierade trädgårdarna enskilt uttrycker olika trädgårdskontextuella ideal. Frågeställ- ningarna som utgör ramen för studien blir således:

- Vilka trädgårdar och parker utgör det akademiska trädgårdslivet i Uppsala historiskt och i nutid?

- När tillkommer respektive akademiträdgård och vilka behov svarar de på?

- Vilka gestaltningselement anses typiska för denna typ av trädgårdsanläggningar?

Avgränsningar

Uppsala har ett rikt trädgårdshistoriskt kulturarv med parker och trädgårdar av stor variation och kvalitet. Platsen är trädgårdshistoriskt särskilt intressant i fråga om de trädgårdar som på olika sätt knyter an till stadens universitet. Uppsatsen utgår således från ett urval parker och trädgårdar som verkar i direkt samliv med Uppsala univer- sitet eller motsvarande. Den tidsmässiga avgränsningen grundar sig till stor del på det uppsving Uppsala universitet får i samband med nya reformer och donationer under 1600-talets början, där den tidigast kända akademiträdgården är den Skytteanska trädgården anlagd på 1620-talet. I nära samtid med den Skytteanska trädgården låter Olof Rudbeck d.ä år 1655 planera och anlägga Sveriges och Uppsalas första

botaniska trädgård. Den botaniska trädgården markerar ett tydligt skifte i det akademiska trädgårdslivet och gjuter ett fundament till senare trädgårdsgestalter, däribland den världskände vetenskapsmannen Carl von Linné.

Genom att kronologiskt diskutera den akademiska trädgårdens historia i Uppsala ges ett bredare spektrum för ett resonemang om de trädgårdar som växer fram i vår samtid. Det historiska perspektivet möjliggör alltså för en djupare förståelse för dagens trädgårdsliv. Den geografiska avgränsningen utgörs uteslutande av Uppsalas

akademiska trädgårdar, med undantag för en kort historisk överblick av Lunds

botaniska trädgård för att ytterligare nyansera bilden av en trädgård i samspel med ett universitet. Gällande den akademiska trädgårdens gestaltningselement avgränsas upp- satsen till att behandla ett fåtal element kvalitativt framför att behandla en mängd beståndsdelar kvantitativt.

Metod och teori

Till uppsatsens metod hör en kronologisk utvärdering av den akademiska trädgården i Uppsala från den Skytteanska trädgården anlagd på 1620-talet till Sveriges Lantbruk- suniversitet campus Ultunas Kunskapsparken från år 2013. Till undersökningsmateri- alet hör framförallt litteratur rörande svenskeuropeisk landskapsarkitektur, äldre bilder och kartor, tidskrifter, protokoll, kommunhandlingar samt material från parksällskap och trädgårdsrelaterade nämnder. Olika former av parkbeskrivningar i tidskrifter, trädgårdsböcker, protokoll och rapporter utgör den viktigaste källan för information kopplat till parkernas gestaltning. Detta beror på att det bild- och ritningsmaterial som erbjuds är för svagt eller svårtolkat för att göra en saklig gestaltande beskrivning. Det gäller i huvudsak vid studerande av äldre material då ritningarna sällan är bearbe- tade. Något som grundar sig i den relativt fragmentariska svenska trädgårdshistoriska forskningen. Det är vid studerandet av textkällor i kombination med bildkällor ett till- fredsställande resultat kan formuleras. Genom att sammanföra källor har jag dragit egna slutsatser om trädgårdarnas tillkomst, funktion och gestaltning samt tagit fasta på eventuella stilinfluenser.

Uppsatsens upplägg följer fyra huvudkapitel; 1600-talet- Det gustavianska arvegodset, Olof Rudbeck d.ä och den svenska akademiträdgårdens startskott, 1700-talet- Carl von Linné och bild- ningsidealet, 1800-talet- Romantiken och studentinflytandet, 2000-talet- Universitetet som modernt varumärke samt Den akademiska trädgårdens gestaltningselement där vardera kapitel enskilt söker etablera en översiktlig förståelse för den lokala trädgårdshistoriska kontexten vid tidpunkten. Kapitlen följer en kronologisk följd och markerar var och en viktiga tidsperioder för Uppsalas akademiska trädgårdar. Genom att studera den översiktliga utvecklingsprocessen kan läsaren ges förståelse för den akademiska trädgårdens roll i lärdomsstaden Uppsala.

Tidigare forskning

Den trädgårdshistoriska forskningen har fått ett uppsving på senare tid, med ett antal uppsatser, avhandlingar, artiklar och böcker rörande våra historiska trädgårdar. Intres- set tycks öka i takt med en växande vurm för trädgårdsliv i allmänhet. Det pratas febrilt om den nya gröna vågen, om pallkragar, snittblommor, perennrabatter, täck- odling och träd i ekfat; intresset för det gröna är starkare än på många år och trots denna situation med trädgårdhistoria som ett relativt smalt forskningsfält finns det en del forskning att ta del av på svenska. Den svenska trädgårdshistoriska forskningen har dominerats av ett fåtal forskare och författare, som upprepade gånger visat att den svenska landskapsarkitekturhistorien besitter en mängd intressanta aspekter som speglar allmänt samhälleliga skeenden och förändringsprocesser. Några av dessa ny- ckelverk står Maria Flinck, hedersdoktor i kulturvård vid Göteborgs universitet, för.

Böckerna Historiska trädgårdar: att bevara ett föränderligt kulturarv (2013) och Tusen år i trädgården: Från sörmländska herrgårdar och bakgårdar (1994) behandlar på ett tämligen pedagogiskt sätt de förändringar som skett i trädgårds- och landskapsarkitekturens historia och i förlängningen vilka utmaningar framtiden avger. Maria Flinck går här igenom förhållningssätt, lagar och överenskommelser (bland annat hur miljöbalken, skogsvårdslagen, kulturminnen ser ut och fungerar), vårdprogram och skötselplan för historiska trädgårdar men också resonemang kring värde och betydelse hos trädgår- den i fråga.

En annan nyckelgestalt i fältet är Catharina Nolin, konstvetare och professor i arkitek- turhistoria på Stockholms universitet. Nolin har varit djupt engagerad inom svensk trädgårdshistorisk forskning och har skrivit otaliga texter publicerade i branschtid- ningar, bedrivit seminarium om kvinnor i landskapsarkitekturens historia samt hållit tematiska föreläsningar med trädgård och landskapsarkitektur i fokus. Forskningen läses på svenska, men det finns texter publicerade på engelska i engelskspråkiga fo- rum. Nolins avhandling Till stadsbornas nytta och förlustande-Den offentliga parken i Sverige under 1800-talet (1999) är ett välskrivet och rikt illustrerat verk bestående av matnyttig information kopplat till den svenska offentliga parken, där bland annat

akademiträdgården översiktligt behandlas. Nolin diskuterar här Lund- och Uppsala

universitets botaniska trädgårdar och resonerar tämligen översiktligt om funktion och symbolvärde.

Till Nolins repertoar av relevant forskning hör även artikeln Den trädgårdshistoriska forskningens metodologi - Utmaningar och möjligheter (2008), publicerad i Konsthistorisk Tid- skrift. Den innehåller matnyttig information gällande metoden för trädgårdshistorisk forskning. Nolin resonerar även kring det trädgårdshistoriska forskningsläget i allmänt och vad som saknas eller behandlas i överflöd. Det trädgårdshistoriska forskningsläget är något som vidare diskuteras hos en rad branschorganisationer och föreningar. Till dessa hör bland annat Forum för trädgårdshistorisk forskning, som årligen ger ut Bul- letin för trädgårdshistorisk forskning. Här publiceras artiklar på svenska, engelska och till viss del norska och danska av olika aktörer i branschen. Både Catharina Nolin och Maria Flinck är vanligt förekommande skribenter och har tillsammans med andra skapat en diskussion kring det kulturhistoriska arv som är historiska trädgårdar. Detta fokus håller även föreningen Nätverk för trädgårdsantikvarier, som samlar medlem- mar från olika håll i den trädgårdshistoriska sfären för att föra en diskussion kring hur det arbetas med det konstant föränderliga kulturarvet. Föreningen har dock en snä- vare inriktning på skötsel och förvaltning av historiska trädgårdar än vad Forum för trädgårdshistorisk forskning har, som håller ett mer vetenskapligt/forskande fokus.

Ej att underskatta är de konstvetenskapliga översiktsverk som finns rörande den svenskeuropeiska trädgårdshistorien. Dessa är användbara för att få en uppfattning om kontext och rådande strömningar inom trädgårdskonsten. Till dessa hör bland annat Penelope Hobhouse Trädgårdskonstens historia 3000 år (2004), ett översiktsverk användbart för att tyda förändringar och historiska skeenden inom trädgårdskonsten.

Från antiken till dagens trädgårdar. Samma funktion fyller antologin Svensk trädgård- skonst under fyrahundra år (2000) där en mängd författare och forskare redogör för olika epoker i den svenska trädgårdskonstens historia. Verket håller ett kritiskt förhåll- ningssätt och diskuterar ämnen som ideologi, identitet och makt. Något som kan ty- ckas saknas inom det trädgårdshistoriska fältet.

Trädgårdskonsten redovisas delvis även i Signums översiktsverk om den svenska kon- sthistorien. Till dessa hör Renässansens konst (1996), Barockens konst (1997) samt Den gusta-

vianska konsten (1998) varpå Magnus Olausson redogör för den dåtida trädgårdskon- sten. Detsamma gäller Anna-Maria Blennows Europas trädgårdar: från antiken till nutid (1995) där författaren redogör för trädgårdskonsten och landskapsarkitekturens histo- ria från antikens Grekland till vår samtid. Forskningsläget i fallet akademiträdgårdar är begränsat om man ser till uppsatser, böcker och annan text på svenska.

Catharina Nolin vidrör tämligen översiktligt akademiträdgården i sin (tidigare nämn- da) avhandling, där hon resonerar kring Lunds botaniska trädgårds öppnande för allmänheten kring 1810-talet, men resonerar vidare kring syfte och nämner då kort- fattat akademiträdgårdens historia i Uppsala, med Olof Rudbecks projekt år 1655 (den nuvarande Linnéträdgården). Senare i avhandlingen diskuterar Nolin den nya borgerligheten som växer fram i Uppsala i mitten på 1800-talet, med uppsala-

trädgårdsmästaren Daniel Müller, hans hustru Louise, Erik Gustaf Geijer, Per Daniel Amadeus Atterbom och författaren Thekla Knös i framkant. Relevant information då Uppsalas trädgårdar öppnas upp och blir tillgängliga för en något bredare publik i samband med Müllers uppdrag som chef för den botaniska trädgården.

Den svenska regeringen presenterade i sin proposition 1986/87:80 i forskningskate- gorin att de svenska botaniska trädgårdarna borde utredas i fråga om verksamhet och finansiering. Till detta hörde även en kartläggning och utredning. Detta i samarbete mellan den ansvarige utredaren, botaniska trädgårdarna och de berörda univer- siteten. Utredningsarbetet resulterade i en rapport bestående av en relativt

djupgående beskrivning av de botaniska trädgårdarna i Uppsala, Lund, Göteborg samt Bergianska trädgården i Stockholm där flera aspekter tas i bruk, nästintill hela texten är relevant för uppsatsen. Denna rapport finns tillgänglig genom Kungliga Bib- liotekets arkivsamlingar och digitaliserades år 2014. Statens fastighetsverk har pub- licerat en rad texter på temat historiska trädgårdar, till dessa hör bland annat Or- angeribyggnaden och Botaniska trädgården - Ett äreminne över blomsterkonungen (2000) av Mar- gareth Mann. En text som på några sidor redogör för Uppsala botaniska trädgård i allmänhet och orangeribyggnaden i synnerhet. Till övrig relevant litteratur på engels- ka hör Learning in Paradise: The Role of Botanic Gardens in University Education (2014) av Bradey Bennett. Uppsatsen berör en rad viktiga aspekter i förståelsen för

akademiträdgården i stort. En historisk överblick ges, där de första botaniska trädgår-

darna kopplade till universitet i Italien diskuteras, en analys av funktion och syfte samt en samtidsanalys av dagens brukare och den botaniska trädgårdens roll i vår samtid.

Ytterligare forskning finner man via Unescos kulturorgan World Heritage Center, som kartlägger, identifierar och beskriver historiska platser under benämningen världsarv.

Hit hör en mängd historiska trädgårdar, bland annat botaniska trädgården i Padua och Kew, Royal Botanic Garden utanför London.

Den akademiska trädgården - en definition

För att tydliggöra den akademiska trädgården måste begreppet ställas i relation till begreppet botanisk trädgård. Till den

akademiska trädgården hör strängt taget samtliga trädgårdar och parker anlagda i anslutning till- eller i

annan form kopplad till ett universitet eller lärosäte.

Begreppet verkar således högst översiktligt och in- nefattar en stor mängd anläggningar. Den botaniska trädgården kategoriseras under paraplybegreppet akademiträdgård, men syftar till en trädgård där funktionen bland annat handlar om växtförädling, bevarande av sällsynta eller utrotningshotade växter och undervisning i samarbete med ett närliggande universitet eller institut. De exempel som beskrivs i denna uppsats faller samtliga under akademiträdgårdsbegrep- pet men bara ett fåtal under begreppet botanisk trädgård.

Botanical Garden Conservation International (BGCI) heter den organisation som samlar och representerar många av världens botaniska trädgårdar och verkar aktivt för dess existens och utveckling i en mängd avseenden. BGCI verkar i syfte att mo- bilisera dessa verksamheter för att säkerställa den biologiska mångfalden, förhindra att utrotningshotade växter dör och i förlängningen skydda det kulturarv dessa trädgår- dar utgör. Organisationen, med sina ca 700 medlemmar i nästan 120 länder fungerar som en samlingsplats och auktoritär röst i sammanhanget.

Botanisk trädgård

Akademiträdgård

Enligt BGCI lyder en defintion av den botaniska trädgården som följer:

"Botanic gardens are institutions holding documented collections of living plants for the purpose of scientific research, conservation, display and education. In 2018, BGCI updated the criteria that define a botanic garden to have a greater emphasis on conserving rare and threatened plants, compliance with in- ternational policies and sustainability and ethical initiatives."¹

Under år 2009 samarbetade Botanic Gardens Conservation International med Uni- versity of Leicester's Scholl of Museum Studies och skolans forskningsorgan Research Centre for Museums and Galleries (RCMG). Syftet var att genom olika projekt arbeta fram en modell för att hantera den framtid som den botaniska trädgården möter i frå- ga om den museiala karaktär den på senare tid fått. Genom att samarbeta över gränserna mellan konventionellt museum och botanisk trädgård kan den sistnämnda sektorn ges verktyg att bryta ny mark och följa med i utvecklingen, en omstrukturering av rollen för att fortsätta vara relevant för den nya publiken. Ett högst nödvändigt ² projekt då den botaniska trädgårdens funktion kommit att förändras från att enbart verka i undervisningssyfte via ett universitet eller institution till att vara öppen för allmänheten med guidade visningar, informationsskyltar och anställda intendenter.

Den svenska Nationalencyklopedins definition av en botanisk trädgård lyder som följer:

"Botanisk trädgård, trädgård eller park där växter från olika områden på jorden odlas för i första hand forskning och undervisning."³

Botanical Garden Conservation International, about botanic gardens, https://www.bgci.org/about/about-botanic-gar

1 -

den/ (hämtad 2020-10-22).

BGCI, Research Centre for Museums and Galleries, https://www.bgci.org/resources/bgci-tools-and-resources/towards-a-

2

new-social-purpose-redefining-the-role-of-botanic-gardens/ (hämtad 2020-10-22).

Nationalencyklopedin, Botanisk trädgård, http://www.ne.se.ezproxy.its.uu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/

3

botanisk-trädgård (hämtad 2020-11-10).

1600-talet- Det gustavianska arvegodset, Olof Rudbeck d.ä och den sven- ska akademiträdgårdens startskott

Uppsala universitet genomgår en radikal förändring kring stormaktstiden under 1600-talets början och går från att vara en relativt enkel akademi till ett lärosäte av god europeisk standard. Detta sker till stor del på initiativ från Gustav II Adolf (1594- 1632) och hans donationer genom det så kallade gustavianska arvet år 1624, men ävenså andra statsförvaltningsreformer som direkt påverkade universitetets ställning.

Gustav Adolfs motiv utgick i första hand från den betydelse akademin bar. Stormakt- stidens våldsamma krigsföring krävde utbildade ämbetsmän till vilken Uppsala uni- versitet fyllde en viktig roll. Men inte att underskatta var universitetets roll som verk- tyg i fråga om heder. Kungen ville undvika att skämmas över sin nation och värnade om den svenska akademin- lärdomen och kulturen blev alltså högst betydelsebärande i krigsföringen. I samband med detta växer de första gymnasierna i stiftsstäderna Västerås och Strängnäs fram med stor vikt på den humanistiska inriktningen, men förhoppningarna vilade främst på Uppsala universitet. Kungen genomförde en rad reformer som skulle förbättra akademin i Uppsala, däribland ett ökande av antal pro- fessorer, till studenterna utanordnades tjugo kungliga stipendier och det nygrundade universitetsbiblioteket fick ett ett årligt anslag. År 1622 utser Gustav II Adolf dessu- tom rikskansler Johan Skytte (1577-1645) till universitetskansler för att helhjärtat ägna sig åt det nyrenoverade Uppsala universitet. ⁴

Kungen tar nästa steg i och med att han år 1624 beslutar sig för att skänka sitt privata arvegods i Uppland och Västmanland till Uppsala universitet. Universitetet etablerar i samband med detta en ekonomisk särställning och blir helt självförsörjande. Re- formerna var av stor betydelse och låg till grund för den position Uppsala universitet innehar under århundraden framöver. Den nya och förbättrade akademin blåste dessutom liv i att nya institutionsbyggnader och trädgårdar lät anläggas. Till dessa hör bland annat Olof Rudbeck d.ä:s (1630-1702) Gustavianum med den tillhörande trädgården Gustavianska academiens trädgård (1622) och Johan Skyttes donation och restaurering av Skytteanum med tillhörande trädgård (1622). Viktigt att påpeka är att

Lindroth, Sten, Uppsala universitet 1477-1977, Uppsala univ., Uppsala, 1976, s. 42.

4

Uppsala vid tiden är en relativt liten stad med knappa 3000 invånare under vilken många stadsbor lever under simpla förhållanden, dessa byggnader markerade därför ett skifte av enorma mått. Olof Rudbeck d.ä var en nyckelfigur i skapandet av det

"nya" Uppsala universitet, den svenska lärdomens centrum, och bidrar till en rad nyskapande omdaningar.

Den första svenska botaniska trädgården anlades år 1655 i Uppsala av vetenskaps- mannen Olof Rudbeck d.ä, professor i medicin vid Uppsala universitet, och placer- ades i kvarteret Svartbäcken strax intill Fyrisån. Trädgården lät anläggas i syfte att undervisa i botanik och studera medicinalväxter. Rudbecks ambitiösa projekt

skadades svårt i stadens stora stadsbrand år 1702 varpå Olof Rudbeck d.ä samma år också avlider. En händelse som enligt sägnen orsakades när vetenskapsmannen per- sonligen lett släckningsarbetet genom att via Gustavianums kupoltak ropa ut order till de som släckte branden på gatan. Ett projekt så pass påfrestande för hans kropp att han avled i sviterna av överansträngning. En teori lika fantasieggande som falsk då Rudbeck år 1702 dör av andra orsaker. Med Rudbecks bortgång dör också en nyck- elgestalt för botanik inte bara på ett lokalt plan utan också nationellt. Det leder till att den trädgård som anläggs på platsen år 1655 eftersätts och förfaller utan någon räddning i sikte. Ett förfall som kommer att sträcka sig en bra bit inpå 1700-talet och som främst grundar sig i den ekonomiska kris universitetet försatts i till följd av stads- branden.

Skytteanska trädgården

Ett stenkast från domkyrkan ligger Skytteanska trädgården placerad, en trädgård till- hörande kanikhuset Skytteanum. Byggnadens äldsta delar härrör från 1300-talet och fungerade under medeltiden som ämbetshus åt domkyrkans präster. Funktionen kom sedan att ändras i och med reformationen under 1500-talet varpå byggnaden överläts till kronan. Skytteanum var under en tid eftersatt och i dåligt skick, men genomgick ⁵ en kraftig omgestaltning när dåvarande riksråd och universitetskansler Johan Skytte donerade byggnaden med tillhörande tomt till Uppsala universitet år 1622. Skytte

Länsstyrelsen, Linneanum, https://www.lansstyrelsen.se/uppsala/besoksmal/kulturmiljoer/byggnadsminnen/skyt

5 -

teanum.html (hämtad 2020-10-13).

hade tidigare arbetat som lärare åt prins Gustav (II) Adolf till vilket grundlade hans status i den akademiska sfären. I samband med donationen till stadens universitet in- rättade Skytte den skytteanska professuren i politik och vältalighet. Den som skulle tilldelas professuren var tvungen att följa ett regelverk Skytte själv stiftat, däribland god historisk kännedom, diplomatisk vältalighet i politiska uppdrag samt vara en god retoriker. Denna person torde dessutom varje månad hålla ett offentligt tal där han prisar guds oändliga godhet, hylla Vasaättens bedrifter och den skytteanska familjens medlemmar. Skytteanum blev således ämbetsmannabostad åt innehavaren av profes⁶ - suren och är än idag den enda kvarlevande tjänstebostaden vid Uppsala Universitet. ⁷ På huvudbyggnadens gavel mot Uppsala domkyrka uppmanas allmänheten visa vördnad inför Skytte och hans välgärning:

"MEMORIAE, SACRUM. Testem grati animi pro magnis dextra Iehovae / Me quibus, has Skytte Iohannes / Aedes extruxi, in Duderhoff Baro liber. Eas ne / Quis violet; Deus est vindex. Tu has Christe, meosque / In landesque tuas, et publica commoda ferva/ 1626"

som översatt till svenska lyder...

"Till minne och tacksägelse för de stora gåvor, som Guds hand beskärt mig, har jag Johan Skytte, friherre till Duderhoff, uppbyggt detta hus. Må ingen göra det skada! Gud är en hämnare. Du, o Kristus, bevare detta hus och mina efterkom- mande, till din ära och det allmänna bästa/ 1626"⁸

Rollen som ämbetsman för universitetet var ärofylld till vilket återspeglas i miljön. I samband med Skytteanums renovering och ombyggnation på 1620-talet tillkommer sannolikt den skytteanska trädgården som ligger placerad i anslutning till huskroppen.

Johan Skytte hade nyligen låtit uppföra Grönsöö slott i närheten av Enköping, till vilket han år 1621 förfrågade drottning Christina om hjälp med trädgårdsanläggnin-

Lindroth, Sten, Uppsala universitet 1477-1977.

6

Uppsala universitet, Skytteanum, https://www.uu.se/om-uu/historia/historiska-kulturmiljoer/skytteanum/ (hämtad

7

2020-10-17).

Upplev Uppsala, Skytteanum, https://www.visituppsala.se/visituppsala/extern/skytteanum.htm (hämtad

8

2020-10-19).

gen. Det framgår genom ett brev att drottningen bifaller Skyttes önskan och sänder hennes trädgårdsmästare Johan Ludvichsson till slottet. Tack vare Johan Skyttes posi⁹ - tion, med goda kontakter med hovet och ekonomiska förutsättningar, var Grönsöö slott och dess trädgård en ambitiös anläggning av hög kvalitet vilket med stor sanno- likhet speglades i den trädgård som anläggs vid Skytteanum år 1622. Möjligtvis behöll Skytte kontakt med trädgårdsmästare Johan Ludvichsson varpå han dessutom anli- tades för trädgården på Skytteanum. Trädgårdens historia är mycket svagt doku-

menterad med undantag för Uppsala univer- sitetsprofessorn Jacob Lindbloms kartläg- gningar på 1780-talet. Den ursprungliga trädgården hade sannolikt vårdats dåligt varpå naturen tagit över och suddat ut ursprungspla- nen. I samband med Lindbloms tjänst som pro- fessor vid den skytteanska professuren

(1781-1787) torde trädgården omgestaltats. ¹⁰ Lindblom bar på ett intresse för den byggda miljön och var djupt engagerad i kyrkobyg- gnadsfrågor i sin hemstad Linköping och var under en period ämbetsman i Linköpings stift.

Han intresserade sig främst för kyrkomiljöer varpå 21 kyrkor byggdes i stiftet under hans verksamma tid. Lindbloms intresse för arkitek¹¹ - tur kan bekräfta hans eventuella omgestaltning av den skytteanska trädgården kring 1700-talets slut. Trädgården omgärdades av ett högt staket och delades in i tre områden: den del närmast huvudbyggnaden (se bild 1), ytan intill stall- och fägården samt nyttoträdgår- den. De ritningar över Skytteanska trädgården sammanställda på 1790-talet låg till grund för en renovering av trädgården år 2000 och det är efter det utseendet vi kän- ner den idag.

Tandre, Anna, Kapitel om Änkedrottningen Christinas brev, Grönsöö park och trädgård 1820-1925 : tre famil

9 -

jemedlemmars odling, upplevelser och dokumentation i förhållande till dagens anläggning, SLU, 2007.

Upplev Uppsala, Skytteanum.

10

Riksarkivet, Jacob Lindblom, https://sok.riksarkivet.se/sbl/mobil/Artikel/10473 (hämtad 2020-10-20).

11

Bild 1. Skytteanska trädgården med institutionsbyg- gnaden Skytteanum och Uppsala domkyrka i fonden.

1700-talet- Carl von Linné och bildningsidealet

Den trädgård Olof Rudbeck d.ä anlagt under 1600-talets mitt inleder ett nytt kapitel när botanikern och vetenskapsmannen Carl von Linné (1707-1778) tar sig an

trädgården och markerar en ny tid för universitetets akademiska trädgårdsliv. Den trädgård som eftersatts till följd av stadsbranden rustas snart upp och blir med tiden en av världens främsta i sammanhanget. Tack vare sin position som professor i medi- cin och botanik, ett uppdrag han erhöll år 1742, i kombination med de resor han gjort under sin karriär hade Linné goda förutsättningar till att skapa en plats där han sammanförde tusentals växter samlade under resor utomlands. Till projektet anlitades även överintendent och arkitekt Carl Hårleman (1700-1753) för att leda omgestaltnin- gen av trädgården samt upprätta ritningar till en ny orangeribyggnad. Trädgårdens nya struktur utgick från Linnés växtindelning och kom att markera en ny tid för hur man i Sverige gestaltar en botanisk trädgård. Tidigare indelades växter på ett enklare sätt efter storlek och färg. Linnés stora framgångar inom det vetenskapliga fältet för- vandlade Uppsala till ett botaniskt centrum att räkna med utomlands.

I takt med den pånyttfödda akademin bland annat Gustav II Adolf och Olof Rud- beck d.ä lagt grunden till varefter Carl von Linné byggt vidare på bär under 1700- talet frukt inom många akademiska discipliner och bidrar till en arbetsmoral som sträcker sig staden och landet över. Förutom Linnés nya botaniska trädgård inrättar vetenskapsmannen även bostaden Hammarby (1760-talet) till för universitetets stu- denter i botanik samt medverkar vid anläggandet av alléparken Odinslund (1759).

Linnés hammarby

I mitten på 1700-talet anskaffade Carl von Linné en rad jordbruksfastigheter med till- hörande boningshus. Linné upplevde det intensiva stadslivet i Uppsala stad destruktivt och dåligt för hälsan och sökte en tillflyktsort där han tillsammans med sina studenter kunde arbeta ostört med naturen nära till hands. Idéen var dessutom att säkra

bostadssituationen för hans familj efter hans bortgång då familjens bostad i den botaniska trädgården i Svartbäcken var tjänstebostad och skulle övergå till hans

efterträdare. Gården Hammarby fick den största uppmärksamheten och förvand¹² - lades inom kort till ett vetenskapens centrum i Uppsala. Gården ligger omkring 10 km sydost om Uppsala och tillhör Danmarks socken (se bild 2). Trots att Linné och hans familj bodde på platsen verkade gården i allra högsta grad i utbildningssyfte där pro- fessorns studenter bland annat studerade vilda växter under exkursioner och uppdriv- na växter Linné själv hade odlat. Markerna omkring gården bar på en rik flora, med ängsmarker som sträckte sig brett över landskapet. Undervisningen är känd genom Linné dagböcker, varpå han sommaren 1766 beskrev situationen som: "5 stycken stu- denter hos mig i nästa gård, för hwilka jag läser 3 a 4 timar i sänder ett par gånger om dagen". Växtmaterialet var unikt och möjliggjorde för studier av växter okända för ¹³ många botaniker i landet. Till dessa hörde exempelvis en sibirisk trädgård Linné låtit anlägga efter gåvor från den ryska kejsarinnan Katarina II. Den sibiriska trädgår¹⁴ - den, Hortus Sibiricus, tros ha innehållit uteslutande sibiriska växter så som taklöken Jovibarba globifera, krolliljan Lilium martagon och trollsmultronet Potentilla rupestris. I trädgården fanns dessutom vanligare växtbestånd så som fruktträd samt en kål- och humlegård.

Den naturvetenskapliga prägeln markerades ytterligare när Linné invgier sitt museum år 1769 för att husera hans stora naturaliesam- ling, ”utom djuren förvarade i sprit”. Lärjungen Thunberg ¹⁵ hade tidigare förlorat delar av sin samling vid en brand i staden, därför placerades byggnaden på avstånd från gården och saknade värme med hjälp kakelugnar som annars var vanligt.

Hallgren, Karin, Linnés Hammarby: inte bara Linné med familj, Uppland., 2007, s. 27.

12

Hallgren, 2007, s. 30.

13

Hallgren, 2007, s. 28.

14

Manktelow, Mariette, Vårdprogram Linnés Hammarby, http://www.florahistorica.se/uploads/

15

8/9/4/0/8940766/manktelowvardprogram.pdf, s. 8, (hämtad 2020-11-13).

Bild 2. Vykort över Carl von Linnés gård Hammarby, Uppsala.

Anledningen till att Linnés forskning i botanik och hans undervisning för univer- sitetets studenter successivt flyttas till gården Hammarby tros dels bero på det allmän- na klimatet i Uppsala stad, men det tycks också bero på en schism mellan professorn och stadens botaniska trädgårds konsistorium:

"…min salig Far var ledsen på den (trädgården) i de senare åren, och förtretad af Consistorio, hvarför han lämnade intet de frön han feck, till Acad. Trädgården, utan behöll dem; derigenom blef trädgården nog utblottad på slutet, och de djur, der warit, dog i dess senaste år äfven bort…"

- Carl von Linné i ett brev till livmedikus Abraham Bäck. ¹⁶

Linnéträdgården

Trots sin position som inflytelserik vetenskapsman i Uppsala under 1640-talet saknade Olof Rudbeck d.ä en formell utbildning i trädgårdskonst. Detta kom att ändras i och med att han år 1652 erhålls ett resestipendium av drottning Kristina och rikskansler Axel Oxenstierna. Resan bär till Holland, ett land som i en europeisk kontext agerar centrum för botanik och hortikultur. Vid hemkomsten inrättade Rudbeck d.ä år 1655 Sveriges första botaniska trädgård på en hyrd tomt i kvarteret Svartbäcken i Uppsala.

Formen för tomten var rektangulär och ramades in med ett staket dekorerad med semikolonner i jonisk stil (se bild 4). Via den ornamentprydda porten öppnade sig den jättelika anläggningen utrustad med både inhemska växter och växter hämtade från olika platser i världen som insamlats genom resor. Trädgården var omfattande och bekräftade Olof Rudbeck d.ä:s position som tongivande vetenskapsman och stadens aktualitet på den botaniska kartan. ¹⁷

I samband med att trädgårdens verksamhet fortskred kunde också anläggningen utvidgas till angränsande tomter varpå ett uppvärmt orangeri (eller pomeranshus som det även kallades) byggdes med funktionen att vinterförvara känsliga krukväxter.

Sällskapet Linnés Hammarby, Linnés Hammarby, http://linneshammarby.se/wordpress/?page_id=685 (hämtad

16

2020-10-13).

Nevéus, Torgny, Lundh, Herbert & Laufors, Eric (red.), Uppsala stads historia 6:6 Det gröna Uppsala, Historiekomm., Up

17 -

psala, 1987.

Under den stora stadsbranden i Uppsala år 1702 eldhärjades trädgården och de växter som planerats och planterats av Rudbeck skadas svårt. Samma år dör Olof Rudbeck d.ä och lämnar efter sig ett tomrum närmast omöjligt att fylla. ¹⁸ Den dåvarande botaniska trädgården anlagd av Rudbeck leds under 1700- talets första hälft av en mängd

trädgårdsmästare däribland Olof Rud- beck d.y, Nils Rosén (senare adlad Rosén von Rosenstein), Erik Enrot, Christopher Herman, Gustaf Samzelius varpå mindre framsteg och ändringar gjordes. Trädgården genomgår emeller- tid en radikal förändring när veten- skapsmannen Carl von Linné (som tidi- gare gjort anspråk på trädgårdens ledande roll men ej lyckats) övertar trädgården år 1741 och leder den

omgestaltning som färdigställs 1745 i nära samarbete med arkitekten och överinten- denten Carl Hårleman. Omgestaltningen resulterar främst i en helt ny växtindel- ningsstruktur efter Linnés sexualsystem samt en ny orangeribyggnad. Den tidigare rudbeckianska entréporten låg placerad mot nuvarande Linnégatan men flyttades efter Hårlemans ritningar till att riktas mot nuvarande Svartbäcksgatan, detta för ef- fektens skull med orangeriet i axialitet med entréporten. Trädgården återupplivades i samband med denna ombyggnation och fungerade återigen som centrum för växtb- otanisk undervisning för Linnés studenter och lärjungar. När Carl von Linné avlider ¹⁹ år 1778 inleds ytterligare ett kapitel av bristande ledning och statisk utveckling. Den linneanska botaniska trädgården hamnar snabbt i dåligt skick till följd av den ge-

Hamberg, Erik, Svenska Linnésällskapet, I Carl von Linnés fotspår, 2018, http://uu.diva-portal.org/smash/get/

18

diva2:1202838/fulltext01.pdf, s. 47, (hämtad 2020-11-16).

Hamberg, 2018, s. 49.

19

Tidslinje över Linnéträdgårdens historia

1655 anlade Olof Rudbeck den äldre den första botaniska trädgården.

1702 brann Uppsala, trädgården i ruiner.

1728 började Linné sina studier i Uppsala.

1741 utnämndes Linné till professor i Uppsala och prefekt för botaniska trädgården.

1743 stod orangeriet färdigt.

1778 dog Linné den 10 januari.

1783 dog Carl von Linné den yngre och efterträddes av Carl Peter Thunberg.

1787 donerade Gustaf III Uppsala slottsträdgård till universitet.

1802 nedlades den linneanska trädgården.

1817 byggdes orangeriet om till studentnation för Östgöta nation.

1885 blev orangeriet universitetets museum för nordiska fornsaker.

1917 bildades Svenska Linnésällskapet.

1923 invigdes den restaurerade trädgården.

1937 invigdes Linnémuseet.

1955 restaurerades orangeriet.

1978 övertog Uppsala universitet ansvaret för Linnéträdgården.

(källa: https://www.botan.uu.se/vara-tradgardar/

linnetradgarden/om-oss/tradgardens-historia/vik- tiga-artal/ (hämtad 2020-11-16)

ografiska placeringen otaktiskt intill Fyrisån. Trädgården drabbas flera gånger av översvämning- något som naturligtvis hotar de växter som där finns. Trädgårdens splittrade framtid blir sedan ett faktum när Linnés lärjunge Carl Peter Thunberg efterträder honom och riktar fokus från den eftersatta trädgården till att, genom förhandling med dåvarande kung Gustav III, lyckas flytta den botaniska trädgården från den tidigare tomten i kvarteret Svartbäcken till att husera rum i slottsträdgården, varpå ett nytt kapitel inleds. ²⁰

I september 1812 besöker den skotske kemisten Thomas Thomson Linnéträdgården i samband med en tjänst som amuens vid universitetsbiblioteket. Men Thomsom ska komma att bli besviken över det han får uppleva i trädgården, som vid tidpunkten eftersatts till följd av bristande ledarskap:

”The apartment in the garden where Linnæus used to lecture is still standing, and the range of hot-houses and green-houses on both sides of it have

not been altered. But the glass panes of all of them have been destroyed by time, the green-house plants have been removed, and the floor is covered with a rich crop of docks, nettles, and other common weeds. […] Two of the compartments of the garden are precisely in the state that Linnæus left them. His small ponds, his artificial rocks, and even some of his plants may still be seen. But the greatest part of them is covered with grass and with

weeds, and presents one of the mostdesolate and disagreeable sights imaginable.

The third compartment has been converted by Adam Afzelius into a potatoe gar- den.”

Adam Afzelius hade år 1785 efterträtt Carl Peter Thunberg och bar nu det yttersta ansvaret för trädgården och dess roll i undervisningen. Ett ansvar han hanterar på ett ovanligt sätt då han vistas utomlands, bland annat i England och Afrika, mellan åren 1789-1799. Den historia av undervisning i botanik och trädgårdskonst för univer- sitetets studenter trädgården haft sedan Rudbeck d.ä förändras i och med Afzelius och trädgården går ifrån sin status som botanisk trädgård. Trädgårdens händelseförlopp under 1800-talet förblir brokig då platsen år 1817 huserar rum åt Östgöta nation, som förhållandevis ambitiöst försöker återskapa trädgården efter Linnés principer som ett

Hamberg, Erik, Svenska Linnésällskapet, I Carl von Linnés fotspår, s. 50.

20

steg i att förvalta det lokalhistoriska arvet. Nationen stannar på platsen under en tid men det kommer att omdiskuteras i samband med översvämningar och dålig dräner- ing, vilket orsakade fuktskador på nationens inventarier i orangeriet. Ett problem känt redan vid Olof Rudbeck d.ä:s anläggande på 1600-talet. Nationen börjar år 1834 samla till en byggnadsfond varpå de flyttar när den nya nationsbyggnaden på Trädgårdsgatan färdigställs år 1885. I samband med linnéjubileet 1907 rustas ²¹ trädgården och får därigenom en mer parkliknande karaktär. Trädgårdens grusade gångar som mer eller mindre suddats ut upptas, den centralt placerade dammen kläs in med rabatter och träd som efter Linné och Hårlemans tid planterats utan vidare plan tas ned. Ytterligare ett nytt kapitel inleds när Svenska Linnésällskapet år 1917 bildas och lyckas överta fullt ansvar över trädgården och dess framtid (se bild 3). Säll- skapet hade den ambitiösa visionen om att fullständigt återskapa trädgården efter kopparstick tillhörande Linnés Hortus Upsaliensis från 1745. Uppdraget fick förutom ett

offentligt stöd också bistånd av Prins Eu- gen. Prinsen utlovade i mars 1919 ett bidrag om 10 000 kronor för återställan- det av parken- ett kvitto på vilket his- toriskt värde trädgården innehade. Det stora återställningsarbetet kunde därmed påbörjas och gjorde det tills ett ex-

trainkallat styrelsemöte abrupt planer- ades samma år. Det hade visat sig att an- läggningen inte följt de kopparstick som fungerat som manual för projektet. Den hårlemanska planen följdes inte i tillräck- ligt hög grad och trädgården gestaltades efter andra principer. Renoveringen stan- nade upp varpå ledningen delvis utbyttes.

När återställandet fortgick stötte de på stora problem, däribland den så vanligt förekommande fukten som tordes svår att råda bot på. Tack vare ett stort dräner- ingsarbete och gjutna betongplattor kunde marken och dammarna färdigställas efter de gamla ritningarna.

Hamberg, Erik, Svenska Linnésällskapet, I Carl von Linnés fotspår, s. 53.

21

Bild 3. Växtindelningar efter Linnés principer, Linnéträdgården, Uppsala, fotografi från omkring år 1960.

Frågor om det ursprungliga växtmaterialet uppstod av naturliga skäl. Ledningen beslutar att fälla en mängd träd som uppfattas vara planterade under 1800-talet och därför inte tillhör ursprungsplanteringen. Beslut som inte verkar helt okontroversiella för besökare. I en intervju med dåvarande director musices Hugo Alfvén (som senare kom att ha orangeriet som bostad) i Upsala nya tidning den 20 november 1920 är ton- sättaren upprörd över de träd som fällts: ”Det var dock med sorg director musices motsåg den skövling av den gamla Linnéanska trädgården som ägt rum. Många av de vackraste träden voro fällda." varpå en suppleant i Linnéträdgårdens styrelse via ett brev beskriver händelsen som följer:

”(Trädgårdsförmannen) Carlsson och (stadsarkitekten) Boijerth menade att man skulle begagna sig af Alfvéns 1-åriga frånvaro i Italien till att knäppa bort almen i hörnet. Han blir väl ursinnig, när han kommer tillbaka, men har kanske tröt- tnat på Upsala...”²²

Hamberg, Erik, Svenska Linnésällskapet, I Carl von Linnés fotspår, s. 54.

22

Bild 4. Plan över Olof Rudbeck d.ä:s botaniska trädgård tillsammans med två runste- nar, ritning från 1679.

Odinslund

Odinslund hör till de mest begränsade sett till det källmaterial som existerar, vilket kan tyckas förvånande med tanke på dess ålder, placering, omfattning och historiska värde. Odlinslunds historia sträcker sig tillbaka till 1660-talet varpå namnet refererar till kvarteret Odin i Uppsala. Redan på 1600-talet var detta en plats bestående av en samling aspar och alar i närhet av Trefaldighetskyrkan, likt det vi ser idag. Med tiden kom platsen att förändras- en utveckling signerad Carl von Linné (se bild 5).

Detta vet man tack vare ett konsistorieprotokoll från 28/3 1759 i vilken Linné om- nämns med uppdraget att anlägga en trädallé från Gustavianska akademiporten upp till slottet via slottsbacken. Sitt nuvarande utseende präglas av den obelisk Karl XIV Johan år 1832 lät resa som ett äreminne över Gustav II Adolf och står placerad i parkens norra spets. Parken saknar den akademiträdgårdskaraktär tidigare nämnda platser besitter, men Odinslund är värd att nämna i sammanhanget då den ligger placerad mitt i det historiska och akademiska Uppsalas centrum som en länk mellan 1600-talets universitetshus Gustavianum, kyrkan och religionen med Uppsala domkyrka och Trefaldighetskyrkan, Uppsala slott och domkapitelhuset (Academia Carolina) där undervisning bedrevs som med tiden ersattes av universitetsbiblioteket Carolina Rediviva. Parken fungerar därigenom som en brygga mellan akademin, hovet och kyrkan och anses ha ett stort social- och lokalhistoriskt värde då parken ho-

Bild 5. Odinslund sedd från slottsbacken, fotografi från omkring år 1866, Henri Ostis Fotografi Ate- lier, Upplandsmuseet.

tats av olika former av omgestaltningar. En process som snarast pågått sedan 1960- talet och väckt ett stort allmänt missnöje. Små förändringar har visserligen gjorts, däribland konstnären Staffan Östlund skulpturpark, hotellet Villa Annas fasadren- overingar och de nyligen anlagda gångbanorna med tillhörande planteringar intill korsningen i Carolinabacken. Odinslund förblir, trots sin enkelhet i gestaltningen, en högst intressant plats i förståelsen för det historiska offentliga rummet i Uppsala. ²³

Botaniska trädgården

Ursprunget för slottsträdgården vid Uppsala slott och det som senare blir den botaniska trädgården löper parallellt med byggandet av själva slottet, som år 1545 började planeras av Sveriges kung Gustav Vasa. Till uppdraget importerade man hol- ländsk arbetskraft och anlitade trädgårdsmästaren Hans Friese för att skapa en mak- tens trädgård av samma magnitud som det slott som stod i anslutning. Friese hade ett flertal svenska slottsträdgårdar i sin portfolio, däribland Stockholms slott,

Kungsträdgården, Gripsholms slott och Svartsjö slott. Friese fyllde en viktig funktion för den svenska trädgårdsstilen vid tiden då han införde den renässansstil som domin- erade i Tyskland och Nederländerna under 1500-talet. En stil som till viss del skiljer sig från den annars associerade italienska och franska renässansanläggningen.

Stilen för Uppsala slottsträdgård var densamma som för de andra svenska slotten signerade Hans Friese- en serie av planer med inhägnade kvarter avsedda för olika ändamål. Elementära element för dessa rum var lusthus och dammar för att skapa en harmonisk plats för vila och vällust. Trädgården bestod även av en rent funktionell del med odling av köksväxter avsedda för hovet. Denna del kallades för Kungsträdgården och var mycket utrymmeskrävande då där bland annat skulle rymmas fruktträd- sodlingar, kålgårdar och humlegårdar. Geografiskt placerades denna nedanför den branta åsen, mellan nuvarande Riddartorget och Svandammen. Trots att det tysk- nederländska arvet tydligt uppvisas fanns vid tiden en mindre franskinspirerad så kallad "gräsgård". Denna låg placerad intill kungsvåningarna på den sydvästra spetsi- ga bastionen på slottets gårdsplan och höll en strikt formell trädgårdsstil med formk-

Nevéus, Torgny, Lundh, Herbert & Laufors, Eric (red.), Uppsala stads historia 6:6 Det gröna Uppsala, Historiekomm., Upp

23 -

sala, 1987.

lippta element i typisk fransk manér. Kvarlevande från Gustav Vasas trädgårdsre- former finns i Uppsala idag endast svandammen. Den trädgård som under Gustav ²⁴ Vasas tid, kring 1550-talet, hörde till slottet låg som tidigare nämnt i huvudsak öster om byggnaden, kring nuvarande Flustret, café Fågelsången och stadsparken med svandammen som huvudakt. Ungefär hundra år senare, på 1640-talet, börjar en ny trädgård sydväst om slottet utformas. Arkitekten till denna anläggning är okänd, men forskning har tillskrivit verket den franske arkitekten André Mollet (1600-1665). En högst rimlig teori då Mollet var verksam i Sverige vid tidpunkten och anlitades för en rad trädgårdsrelaterade projekt i samråd med arkitekterna Nicodemus Tessin d.ä (1615-1681) och Jean de la Vallée (1624-1696) samt arbetade under drottning Kristi- nas hov under perioden 1648-1652 i närmast exakt samtid med drottningens tid på Uppsala slott. Denna trädgård utvecklades med tiden och bröt ny mark i västlig rikt- ning, mot dagens botaniska trädgård. Trädgårdens arkitekter där var Olof Rudbeck d.ä, troligen tillsammans med Jean de la Vallée och ritades i en stram barockstil. Slot- tets placering i ett sluttande landskap krävde terrasseringar för att kunna existera och kom att skapa en slags hängande trädgård. Terrasseringarna finns kvar idag och är mer eller mindre orörda sedan de anlades. ²⁵

Trädgården vandrade från dessa terrasser och mynnade ut i en större anläggning sluten med murväggar i tegel och sandsten. Trädgården ska enligt uppgift blivit färdigställd år 1699, tre år innan den omfattande stadsbranden 1702. Branden öde- lade inte bara Rudbecks botaniska trädgård i kvarteret Svartbäcken utan också Upp- sala slott med tillhörande slottsträdgård. De kraftiga skador slottet och trädgården dragit på sig i samband med branden försatte anläggningen i dvala för årtionden framöver. Uppsala slott och trädgård genomgår emellertid en radikal omgestaltning när hovintendent Carl Hårleman år 1744 anlitas för att utforma den nya slottsanläg- gningen. Hårleman lutade sig till stor del mot Rudbecks trädgårdsritningar och sökte återskapa den barockträdgård som tidigare funnits på platsen. Tack vare uppdragets ²⁶ omfattning med Hårleman som arkitekt till både slott och trädgård kunde arkitekten

Nevéus, Torgny, Lundh, Herbert & Laufors, Eric (red.), Uppsala stads historia 6:6 Det gröna Uppsala.

24

Nationalencyklopedin, Uppsala slott. http://www.ne.se.ezproxy.its.uu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/uppsala-

25

slott (hämtad 2020-11-17).

Lundgren, Per, Riksantikvarieämbetet, Kvarteret Plantskolan, https://bygg.uppsala.se/contentassets/

26

88e52e5a52254ee6aceaa157cc57eb9f/kulturhistorisk_analys.pdf (hämtad 2020-11-27).

skapa en helhet där trädgården verkade i symbios med slottet istället för som enskilda enheter. Symmetri och ordning var elementära element när Hårleman ritade anläg- gningen i en slags sen barock inspirerad av det franska hovets trädgårdar. Carl Hårle- man erhöll ett resestipendium 1721 och flyttade under fyra år till Paris för att studera arkitektur. På plats blev han lärjunge till den franske trädgårdsarkitekten och arkitek- turakademimedlemmen Claude Desgots (1658-1732), en arkitekt djupt influerad av den strama franska barocken med André Le Nôtre (1613-1700) i spetsen. Desgots var de facto systerson och arvinge till Le Nôtre och var av naturlig orsak inspirerad av hans verk. Hårleman utvecklade ²⁷

under denna korta men kärnfulla tid ett eget manér till vilket låg till grund för den omgestaltning Upp- sala slott och trädgård får under 1700-talets mitt. Verket pågick un- der perioden 1744-1761 och be- stod av en omfattande ombyggnad.

För att skapa den så eftertraktade symmetrin ritade Hårleman slottet med två flyglar för att följa den likformiga trädgården (se bild 6).

Endast en av flyglarna byggdes och

lämnade slottet i en asymmetrisk form. Planen var dessutom att bygga om Rudbecks terasser till att ta formen av hästskor i ett slags rampsystem, en idé som aldrig genom- fördes.

Beståndsdelar hos slottsträdgården var till stor del detsamma som för de franska före- bilderna Vaux le Vicomte (1658-1661, André Le Nôtre) och Versailles (1660-talet, André Le Nôtre) där formklippta växtelement, öppna rum och vidsträckta vyer mani- festerar makten över naturen och i förlängningen det allmänna välståndet hos hovet.

Den symmetri Uppsala slott torde bära på skulle speglas i trädgården tillsammans i harmoni. Med hjälp av upprepande planteringar av samma träd eller buske kunde en känsla av oändlighet etableras i betraktaren.

Riksarkivet, Carl Hårleman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/mobil/Artikel/13968 (hämtad 2020-10-10).

27

Bild 6. Carl Hårlemans planritning över Uppsala slottsträdgård, omkring 1700-talets mitt.

I Hårlemans trädgård vid Uppsala slott var parterren en viktig beståndsdel och bestod av formklippta låga häckar, vanligtvis buxbom, som bildade mönster i marken. Intill parterren planterades träd och buskar, så kallade boskéer, för att skapa höjd och markera kvarter och rum. Boskéerna avlöstes utåt trädgårdens långsidor av alléer som ett sätt att rama in praktverket. Till alléens trädmaterial hörde vanligtvis lind eller ask till vilka tuktades för att behålla en stram karaktär. Ett motiv som hör till det viktigaste i trädgården för att skapa volym och proportion i relation till slottet. Förutom växtma- terialet dekorerades trädgården med antikiserande skulptur. Trots att trädgårdens de- taljer förtjänar närmare studier handlar barockens trädgårdsideal om att detaljen un- derordnas helheten, alltsammans verkar som en samlad enhet.

Den hårlemanska barockträdgården intill slottet behåller sin status som slottsträdgård tills år 1787 då kung Gustav III på förfrågan av Linnés lärjunge Carl Peter Thunberg donerar slottsträdgården till universitetet för att verka som botanisk trädgård. Linné hade nyligen avlidit och lämnat efter sig ett botaniskt arv av internationell kvalitet till

vilket skulle vårdas i den nya botaniska trädgården. Uppsala botaniska

trädgård byter då plats från Rudbeck och Linnés trädgård i Svartbäcken till slottsträdgården varpå en rad växter dessutom flyttas. Trädgården be²⁸ - håller fortsatt den barockkaraktär tidi- gare arkitekter låtit anlägga, men adderas med institutionsbyggnader bland annat i form av ett nytt orangeri avsett för vinterförvaring av känsliga krukväxter och träd. Den nya botaniska trädgården invigs den 21 maj 1807, nära på dagen 100 år efter Carl von Linnés födelse.

Uppsala universitet, Botaniska trädgård, https://www.botan.uu.se/vara-tradgardar/botaniska-tradgarden/om-

28

tradgarden/tradgardens-historia/ (hämtad 2020-10-13).

Bild 7. Flygfoto över den Hårlemanska barockträdgården intill Uppsala slott, i fonden syns orangeribyggnaden Linneanum.

Trädgården får i samband med Thunberg och Gustav III sin första titel som akademiträdgård och fungerar i nära relation med studenter vid Uppsala

universitet. I den nya institutionsbyggnaden (senare kallad Linneanum), ryms läros²⁹ - alar, orangeri och högtidssal. Byggnaden huserade dessutom Thunbergs stora natu- raliesamling botanikern samlat in under resor i Sydafrika och Japan. Idag handlar den botaniska trädgårdens verksamhet till stor del om att förvalta det historiska gröna kul- turarvet, men arbetar främst med växtförädling och botanik i nära samarbete med Uppsala universitet och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) där trädgården odlar och tillhandahåller växtmaterial till för forskningsstudier vid en rad institutioner. De stu- denter som undervisas i den botaniska trädgården läser botanik, farmakognosi, kul- turväxter eller ekologi. Blivande landskapsarkitekter har dessutom utbildats i trädgår- den, som med sin bredd besitter värdefulla arkitektoniska element tillika ett intressant växtmaterial. Undervisning sker dessutom för grundskoleungdomar och förskolor i kommunen. Genom internationella fröubyten i samarbete med omkring 600 botaniska trädgårdar tillgodoser sig den botaniska trädgården växter som tidigare aldrig odlats i svenskt klimat och inte går att tillgå på vanliga plantskolor. Ett urval av dessa fröer samlas i en frökatalog, Semina Selecta (utvalda fröer), där andra botaniska trädgårdar kan beställa hem och själva odla dem. Trädgården fyller också en viktig ³⁰ funktion i bevarandet av utrotningshotade svenska växtarter och syftet definierades tydligt år 1971 i och med projektet Linné. I praktiken utfördes botanisk systematisk forskning, florainventeringar, namngivning åt sällsynta växter och i förlängningen spridning av informationen i olika offentliga sammanhang. 1985 ersattes

akademiträdgårdsmästartiteln med uppdraget som intendent, där arbetet inte enbart består av att leda trädgårdens botaniska verksamhet utan också agera för att synlig- göra trädgården för en ny publik genom evenemang, guidningar och undervisning.

Idag binds den Botaniska trädgården, Linnéträdgården och Linnés hammarby sam- man och utgör de Uppsala linneanska trädgårdarna som tillsammans förvaltas under Uppsala universitets musik och museer, som i sin tur är en avdelning inom univer- sitetsförvaltningen.

1988 års utredning om översyn av de botaniska trädgårdarnas verksamhet och finansiering, De botaniska trädgårdarnas

29

verksamhet och finansiering: betänkande från 1988 års utredning om översyn av de botaniska trädgårdarnas verksamhet och finansiering, Allmänna förl., Stockholm, 1988.

Uppsala universitet, Botaniska trädgårdens verksamhet, https://www.botan.uu.se/om-oss/verksamhet/ (hämtad

30

2020-11-15).

Botaniska trädgården i Lund

Den utvecklingsprocess som präglat Uppsalas botaniska trädgård speglar på många sätt vad som skett i andra botaniska trädgårdar i landet. Startskottet till Lunds botaniska trädgård skedde på 1660-talet när universitetskanslern via ett brev stadgar att trädgården norr om Lundagårdshuset, på nuvarande universitetsplatsen, skulle få titeln akademiträdgård och därigenom verka för botaniska ändamål. I samband med Christian Fossius (1626-1680), professor i teoretisk medicin, under 1670-talet börjar undervisa på platsen börjar trädgården fylla sin funktion som en trädgård direkt äm- nad för akademiska ändamål. Trädgården är under denna tid relativt välfungerande men äger brister till följd av penningbristen universitetet har. Bristen på ledarskap och ekonomiskt kapital bromsar trädgårdens utveckling, vilket är en grundförutsättning för att kunna bedriva undervisning och göra seriösa vetenskapliga framsteg.

Denna utveckling pågår en tid men får en positiv vändning i och ett beslut fattat av den dåvarande regenten Fredrik I år 1746. I beslutet formuleras en plan för en omgestaltning av trädgårdsanläggningen varpå den välrenommerade arkitekten Carl Hårleman anlitas. Detta sker i närmast exakt samtid med den utveckling som sker ³¹ vid Uppsala slottsträdgård och botaniska trädgård kring år 1750 av samma arkitekt.

Omgestaltningsbeslutet kom att bära frukt i en mängd avseenden, däribland det or- angeri som står färdigt 1759 och ett arboretum (en trädsamling till för undervisning i exempelvis dendrologi). Man förmodar att platsen ca tio år efter orangeribyggnadens färdigställande huserade över 600 arter. Den botaniska trädgården får dock sin stora ³² renässans under 1800-talets mitt i och med botanikprofessorn Jacob Georg Agardhs (1813-1901) plan för expansion då den tidigare anläggningen ansågs vara för liten för de krav som ställdes på den. Genom att kupera marken med jordvallar kunde

nivåskillnader åstadkommas. Det gjordes sällskap av spegeldammar Hårleman låtit anlägga tillsammans med rabatter efter Agardhs växtindelningar och illustrationer i hans avhandling Theoria systematis plantarum (1858). För att skydda parken från kraftiga

Lunds kommun, bevarandeprogram, https://bevaringsprogram.lund.se/wiki/Universitetet (hämtad 2020-11-17).

31

1988 års utredning om översyn av de botaniska trädgårdarnas verksamhet och finansiering, De botaniska trädgårdarnas

32

verksamhet och finansiering: betänkande från 1988 års utredning om översyn av de botaniska trädgårdarnas verksamhet och finansiering.

vindar och skapa lä planterades en mängd träd i norr och öster. Agardh föreslog ³³ även en förflyttning av trädgården till Tornalyckan, en plats som ursprungligen till- hörde Lunds hospital men som genom donation tillhörde universitetets ägor. Denna förflyttning beviljades genom ett riksdagsbeslut åren 1859/1860 med visionen om att skapa ett nytt centrum för botanik. Projektet var framgångsrikt och blåste liv bland mycket annat i institutionen för botanik, Agardhianum, döpt efter botanikern i fråga och med syfte att bära fanan för stadens botaniska intresse. Agardhianum hyste även plats för professorns stora algsamling, en samling som än idag är världsunik. Mellan ³⁴ åren 1881-1891 byggdes det nya institutionshuset och placerades i trädgårdens södra del (se bild 8). Byggnaden signerades den svenska arkitekten Herman Holmgren (1842-1914), känd för att några år tidigare ritat Universitetshuset i Uppsala. Lunds botaniska trädgård spelar idag en viktig roll för stadens natur- och kulturliv och verkar aktivt i undervisning vid universitetet tillika folkbildande med hjälp av bland annat guidningar och informationsskyltar. Trädgården speglar på många sätt den utveckling som skett i Uppsala Botaniska trädgård och besitter en mängd gemensamma

nämnare, däribland arkitekten Carl Hårlemans betydande avtryck, vikten av en tongi- vande person som driver trädgården i en särskild riktning, i fallet Lund botanikprofes- sorn Jacob Georg Agardh samt relationen till det lokala universitetet och tillhandahål- landet av växtmaterial som grund för forskning.

Riksarkivet, Jacob Georg Agardh, https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=5591&forceOrdinarySite=true

33

(hämtad 2020-11-16).

Lunds kommun, Botaniska trädgården, https://web.archive.org/web/20130405201726/http://www.lund.se/Med

34 -

borgare/Bygga-bo--miljo/Parker-och-natur/Parker-i-Lund/Parker-i-Lunds-kommun/7-Botaniska-tradgarden/

(hämtad 2020-11-16).

Bild 8. Orangeribyggnad, Lunds botaniska trädgård, Lund.