Karlstads universitet 651 88 Karlstad Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper
Millad Salehivand & Martin Westerlund
Analog mobbning! Digital mobbning?
En studie gällande ungdomars uppfattning av fenomenet
Analog bullying! Digital bullying?
A study regarding youths perception of the phenomenon
Socialpsykologi C-uppsats
Datum/Termin: HT 2010
Handledare: Andreas Henriksson Examinator: Clary Krekula
C-uppsats i Socialpsykologi hösten 2010, Karlstads universitet.
Författare: Martin Westerlund och Millad Salehivand.
Handledare: Andreas Henriksson.
Titel: Analog mobbning! Digital mobbning? – En studie gällande ungdomars uppfattning av fenomenet. Analog bullying! Digital bullying? – A study regarding youths perception of the phenomenon.
Bakgrund och problem: Mobbning är idag ett fenomen som uppmärksammas mer än någonsin och på grund av mobbningen kan tiden i skolan, vara en svår tid för många. Men samtidigt som mobbningen blivit en del av skolans utbildning och kunskapen kring fenomenet är större än någonsin hos eleverna, växer en sig en ny arena för mobbning fram, nämligen Internet.
Syfte: Syftet med undersökningen är att beskriva ungdomars uppfattning om mobbning och dessutom redogöra för hur de tänker kring digital mobbning.
Avgränsning: Vi har valt att avgränsa detta arbete till sex deltagare som delats in i två separata fokusgrupper.
Metod: Denna uppsats bygger på en kvalitativ undersökning genomförd med hjälp av fokusgrupper.
Teori: I utförandet av detta arbete har vi utgått ifrån litteratur som vi ansåg definierade fenomenen analog och digital mobbning samt dess tillhörande
mobbningsformer, för att sedan kunna använda dessa ”idealtyper” som analysverktyg.
Utöver detta använde vi oss av Festinger, Pepitone och Newcombs
deindividuationsteori, som vi anser vara passande för att förklara varför individer agerar på ett visst sätt i en grupp, till exempel i en mobbningssituation.
Resultat och analys: Resultaten i vår studie pekar på att åsikterna går isär gällande vad som faktiskt kan definieras som mobbning hos fokusgruppsdeltagarna i
förhållande till den valda kurslitteraturen. Framförallt när det gäller digital mobbning ser vi skillnad. Slutsatserna vi drar av detta är att kunskapen om digital mobbning är för närvarande inte lika stor hos våra gruppdeltagare som den för analog mobbning.
Nyckelord: Analog mobbning, Digital mobbning, Trakasserier, Exkludering, Internet
Ett stort tack till våra tjejer som dag ut och dag in står ut med oss och alla våra tvångstankar och neuroser. Tack Jessica Askås & Amie Svärd. Vi älskar er!
Och nu när vi gör vår sorti ut i natten, vill vi lämna Karlstads Universitet med ett citat från en av litteraturens stora mästare. Detta som tack för all kunskap vi erövrat från våra sju terminer på detta högklassiga lärosäte:
”Presently my soul grew stronger; hesitating then no longer, "Sir," said I, "or
Madam, truly your forgiveness I implore; But the fact is, I was napping, and so gently you came rapping, And so faintly you came tapping, tapping at my chamber door, That I scarce was sure I heard you." Here I opened wide the door;- Darkness there, and nothing more”
Edgar Allan Poe
1. Inledning ... 1
1.1 Bakgrund ... 1
1.2 Syfte och frågeställningar ... 3
2. Forskningsgenomgång och teoretiskt ramverk ... 4
2.1 Definition av mobbning ... 4
2.2 Analog mobbning ... 5
2.2.1 Mobbaren ... 6
2.2.2 Den mobbade ... 7
2.2.3 Medlöparen ... 8
2.3 Digital mobbning ... 9
2.3.1 Flaming ... 10
2.3.2 Trakasserier ... 10
2.3.3 Denigration ... 12
2.3.4 Imitering ... 13
2.3.5 Exkludering ... 13
2.4 Konsekvenser av mobbning ... 15
2.5 Deindividuationsteorin ... 16
2.6 Tidigare forskning ... 17
3. Metod ... 19
3.1 Val av metod ... 19
3.2 Skapande av intervjuguide ... 20
3.3 Urval ... 21
3.3.1 Val av skola ... 22
3.3.2 Presentation av fokusgruppdeltagare ... 22
3.4 Genomförande av intervjuer ... 23
3.4.1 Moderatorns roll ... 24
3.5 Bearbetning av data ... 25
3.5.1 Analys ... 26
3.6 Etik och tillförlitlighet ... 27
4. Resultat och analys ... 30
4.1 Analog mobbning = bekant mobbning ... 30
4.1.1 Mobbning, ett åldersrelaterat fenomen ... 32
4.1.2 Ingen mobbning utan medlöpare ... 35
4.1.3 Medlöparna skapar anonymitet ... 36
4.2 Digital mobbning? ... 38
4.2.1 Den digitala arenan bäddar för missförstånd ... 41
4.2.2 Digital exkludering anses legitimt ... 42
4.2.3 Digitala trakasserier räknas som mobbning ... 46
5. Sammanfattande diskussion ... 49
5.1 Slutsatser och reflektioner ... 49
5.2 Förslag till vidare forskning ... 52
6. Litteraturlista ... 53
Bilaga 1 av 1 ... 55
1. Inledning
Vi ämnar att i detta kapitel ge en bakgrund till varför vi har valt detta ämnesområde, samt att presentera vårt syfte med vår undersökning och dess tillhörande frågeställningar. Vi kommer också att i detta kapitel ge en bakgrund till den traditionella mobbningen, samt ge en inblick till det huvudsakliga instrument som vi anser ligga tillgrund för den digitala mobbning som sker, nämligen Internet.
1.1 Bakgrund
”Varje dag gick någon på Golgata i svenska städer och byar”. Så beskriver Björn Ranelid (1997:235) mobbning som fenomen. Mobbning är idag ett fenomen som uppmärksammas mer än någonsin och på grund av mobbningen kan tiden i skolan vara en svår tid för många. I 13 år har den icke-vinstdrivande organisationen Friends jobbat för att skapa en ökad förståelse för den mobbning som bedrivs av ungdomar, för att minska den utsatthet och negativa konsekvenser som fenomenet för med sig (Friends 2011).
Det som inte har undgått någon heller gällande mobbning är alltså det arbete som organisationer som bland annat Friends lägger ner på sina antimobbningskampanjer för att försöka få en ökad förståelse kring fenomenet, samt också visa på hur den påverkar de utsatta. Deras organisation har bland annat jobbat med reklamfilmer som visats på TV där de visar en utsatt ungdom och hur dennes liv påverkats av mobbningen.
Vår egen förförståelse kring ämnet är också att mobbning är en stark bidragande faktor för det utanförskap ungdomar kan känna när de går i skolan. Detta tror vi kan leda till att individer inte får en fullgod utveckling i form av sociala interaktioner.
Detta menar vi kan bidra till att dessa individers utveckling stagnerar, och i sin tur kan medföra ett påtvingat asocialt beteende. Det är därför enligt oss viktigt att studera hur ungdomar definierar och uppfattar mobbning, samt redogöra för deras förhållningssätt
till fenomenet. Men samtidigt som mobbningen blivit en del av skolans utbildning och kunskapen kring fenomenet är större än någonsin hos eleverna, växer en sig en ny arena för mobbning fram, nämligen Internet.
I Sverige är Internetanvändningen särskilt utbredd. Under våren 2009 hade hela 6,1 miljoner av alla svenska medborgare 16-74 år tillgång till Internet i hemmet, en siffra som hela iden ökar. Bara sedan 2003 innebär den siffran en ökning med 1,4 miljoner (SCB 2009). Många av Sveriges alla internetanvändare är medlemmar i någon community, eller nätgemenskap som det kan kallas på svenska. Facebook är ett exempel på ett sådant socialt nätverk, där det går att skapa sin egen profil, lägga till vänner, skicka privata eller publika meddelanden till varandra och en hel del annat (Facebook.com). Facebook har över fyra miljoner användare bara i Sverige (CheckFacebook.com).
Eftersom Internet är ett relativt ungt fenomen, är det intressant att se hur denna kraftfulla teknikrevolution på olika sätt påverkar dagens ungdomar. Det är trots allt den enda generation som hittills växt upp med Internet och som i de allra flesta av fall ser nätet som en självklarhet.
Med ny teknik kommer såklart möjligheter. Men också problem. I en undersökning, gjord på uppdrag av Friends uppger 40 procent av de tillfrågade skoleleverna i åldrarna 14 till 16 att de blivit kränkta via nätet eller mobilen (Friends 2010).
Det finns också flera medialt uppmärksammade fall, som beskriver hur unga personer mobbats digitalt i den omfattningen att de till slut valt att begå självmord. Mobbning har sedan länge varit ett erkänt problem, ofta förknippat med kamratförtryck under skoldagarna. Däremot är den digitala mobbningen ett fenomen som underlättar för mobbaren även efter skoldagens slut, eftersom mobboffret aldrig kan gömma sig eller omöjliggöra för mobbaren att på något sätt föra fram sina trakasserier.
Viktigt att understryka är att mobbning aldrig kan, hur den än är utformad, ses som något bra. Hade digital mobbning inte funnits, hade säkerligen någon annan form av mobbning konstruerats och brukats. Samtidigt är det viktigt att förstå hur den digitala mobbningen är utformad, för att kunna komma åt roten till mobbningsproblematiken.
Denna undersökning kommer att vara baserad på ett antal ungdomars berättelser och upplevelser kring fenomenen mobbning och digital mobbning, hur de upplever att den ser ut och hur den är utformad. Huvudsyftet är inte att försöka hitta en lösning på problemet, utan endast presentera hur ungdomar ser på mobbning.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med undersökningen är att beskriva ungdomars uppfattning om mobbning och dessutom redogöra för hur de tänker kring digital mobbning.
Vilka skillnader och likheter kan vi i se i hur ungdomar beskriver traditionell respektive digital mobbning jämfört med de idealtyper vi presenterar utifrån litteraturen?
2. Forskningsgenomgång och teoretiskt ramverk
Vår teoretiska referensram är uppdelad i två delar. I den första delen har vi valt att genom en forskningsgenomgång definiera begrepp som vi funnit i litteraturen gällande analog och digital mobbning. De definitioner vi valt att presentera syftar inte till att beskriva ”verkligheten”, utan ska fungera i likhet med hur Weber (1977) resonerar kring idealtyper. I den andra delen presenteras tidigare forskning och dessutom behandlas deindividuationsteorin, som kan förklara varför individer tillsammans agerar på ett sätt som de kanske inte skulle gjort ensamma.
2.1 Definition av mobbning
Eftersom det är svårt att bestämma hur verkligheten ser ut, kommer vi presentera ett antal begreppsdefinitioner som inte ska ses som fakta utan endast ge en bild av hur företeelsen idealt skulle kunna se ut. Detta liknar hur Weber (1977:141ff) diskuterar kring idealtyper. Vi har valt att sen använda dessa idealtyper som verktyg i vårt resultat- och analysavsnitt för att lättare kunna analysera ungdomarnas redogörelser.
För att kunna beskriva mobbning som fenomen måste vi först definiera begreppet.
Genom att göra detta så avgränsar vi oss från andra liknande begrepp som kan medverka till att detta arbete blir alltför uttänjt och vitt. Vi belyser även Pikas (1987) definition av begreppet för vår analys av det empiriska materialet:
”Med mobbning avser jag medvetna, icke-legitima fysiska eller psykiska angrepp och/eller uteslutningar ur gemenskapen som riktas mot en enskild individ i underläge av en grupp vars medlemmar förstärker varandras beteende i interaktionen.” (Pikas 1987:42)
Pikas definition lyfter alltså fram att mobbning kan förstås som medvetna attacker på en individ som kan ske på främst två olika sätt. Dels den talade och direkta formen som kan te sig i form av trakasserier och påhopp, dels den mer subtila formen, där uteslutning av gruppen faller in.
Vad Pikas vill få fram i och med sin definition och något som vi anser vara värdefullt för vårt arbete är författarens betoning av att det är gruppen som enhet som i huvudsak bedriver mobbningen. Även om det bara är några individer i gruppen som aktivt bedriver själva mobbningen så tillåts det försiggå av de andra medlemmarna, genom att de är passiva och inte säger ifrån, eftersom detta i själva verket kan leda till att de själva blir offer för mobbningsakten.
2.2 Analog mobbning
För att reda ut begreppet mobbning en aning, väljer vi att dela upp det i två delar, analog och digital mobbning. Med digital mobbning menar vi, och som vi också kommer att utveckla senare, den mobbning som utförs genom teknologiska instrument. Den analoga mobbningen innefattar all annan typ av mobbning. Coloroso (2004) beskriver olika typer av mobbning; verbal, fysisk och social mobbning.
Coloroso menar att verbal mobbning är den vanligaste formen av mobbning, och här är det ordet som är det kraftfulla verktyget. Denna typ av mobbning är lika vanlig bland pojkar som hos flickor, och är också en metod som är lätt att använda sig av.
Hon beskriver vidare hur verbal mobbning ofta kan gå obemärkt förbi vuxnas vetskap, då viskningar är ett vanligt exempel på hur denna typ av mobbning kan te sig. Vanlig form av verbal mobbning är glåpord, öknamn, nedvärdering och rasistiska eller sexistiska skällsord (Coloroso 2004:39f).
Fysisk mobbning är främst använt av pojkar och är den mest synliga typen av mobbning. Även om denna typ är lättast att upptäcka, är den ofta förekommande.
Vanlig form av fysisk mobbning är örfilar, stryptag, knuffar och andra fysiska påhopp. Även situationer då mobbaren förstör den utsattes personliga tillhörigheter räknas till denna typ av mobbning (Coloroso 2004:40).
Den sista formen av mobbning Coloroso beskriver, social mobbning, handlar om att
undvika denne. Denna typ av mobbning är vanligare bland tjejer, och sägs vara mest förekommande i pubertetsåldern, då många försöker finna sin identitet. Då kan det vara speciellt viktigt att känna behörighet till en grupp vilket gör att den sociala mobbningen har extra påverkan (Coloroso 2004:41).
Givetvis kan dessa tre olika typer av mobbningkombineras för att ge ett än värre resultat. Coloroso väljer att kategorisera in den digitala mobbningen vi har för avsikt att delvis basera vår undersökning på, som verbal mobbning (Coloroso 2004:38f).
Eftersom vi inser att en presentation av begreppet digital mobbning kan vara lika omfattande som en presentation av analog mobbning, väljer vi att särskilja den digitala mobbningen helt från den analoga.
Den tidigare definitionen av mobbning vi valt att använda oss av, slår fast att detta fenomen består av ett antal aktörer. För att underlätta en skildring av hur mobbningsprocessen kan se ut, väljer vi att, precis som Coloroso (2004), se mobbning som en tragedi som dagligen utspelas i hemmet, skolor, på lekplatser och så vidare.
Hon beskriver tre roller som alla är en del av fenomenet; mobbaren, den mobbade och medlöparen (2004:25ff).
2.2.1 Mobbaren
Coloroso menar att mobbaren nästan aldrig kan definieras efter dennes utseende, utan utkristalliserar sig istället genom sitt handlande. Hon menar vidare att det finns fyra kännetecken som avslöjar en mobbare; ”maktobalans”, ”avsikt att skada”, ”hot om fortsatt våld” och ”skräckvälde” (Coloroso 2004:34ff). Med ”maktobalans” menar hon att mobbaren innehar någon eller några egenskaper som anses ge högre status, som den mobbade saknar. Dessa kan vara i form av att mobbaren är äldre, större, mer populär eller liknande.
Nästa kännetecken; ”avsikt att skada”, beskrivs genom att mobbaren utför medvetna handlingar gentemot den mobbade som orsakar antingen fysisk eller psykisk smärta.
Det tredje kännetecknet Coloroso beskriver, och som hon valt att kalla för ”hot om
fortsatt våld”, betyder att det finns en samstämmig medvetenhet mellan mobbaren och den mobbade om att mobbningen både kan och förmodligen kommer att upprepas.
Det sista kännetecknet; ”skräckvälde”, uppstår endast om mobbningen får pågå utan hinder, och skildras genom hur mobbningen skapar en skräck och en maktlöshet hos den mobbade. Detta används sen systematiskt av mobbaren.
När mobbningen pågått under en tid utan någon form av motstånd, blir det enkelt för mobbaren att åter trakassera sitt offer. Mobbaren behöver inte längre känna sig rädd över att stöta på motstånd eller hämndaktioner. Dessutom finns en tillit gentemot medlöparna, som grundar sig på att de deltar i mobbningen eller i varje fall inte gör något för att stoppa den.
Persson (2008) drar paralleller mellan naturen och den klassiska mobbningsformen.
Mobbaren symboliseras i naturen av det aggressiva och fysiskt starka rovdjuret, medan den mobbade är det svagaste och mest lättfångade bytet. Naturen erbjuder alltså många likheter, där det ofta är stark mot svag (Persson 2008:161).
2.2.2 Den mobbade
Det enda kännetecken som alla mobbade enligt Coloroso har gemensamt är att de är utsedda som mål för trakasserier från en mobbare. Ofta har mobbade barn en egenhet som mobbare tycker sig ha rätt att lyfta fram som en svaghet som är okej att driva med. En mobbad kan ha alla möjliga olika egenskaper, vilket betyder att egentligen vem som helst kan falla offer för en mobbare (Coloroso 2004:69f).
Coloroso menar att gemensamt hos dessa egenskaper är att de på något sätt utmärker individen på ett sätt som får andra att reagera. Alltså en egenhet som inte stämmer överens med de normer som finns i gruppen. Det behöver händelsevis inte betyda att det är en egenskap som ses som något dåligt, utan kan till exempel handla om att personen är ovanligt talangfull inom något område. Avgörande är om personen på något sätt utmärker sig från mängden (Coloroso 2004:71f).
Men hur kommer det sig då att en mobbningssituation ofta får fortgå, utan att trakasserierna avbryts? Coloroso pekar på flera anledningar, som alla kan vara anledningar till att en rådande mobbningssituation aldrig når föräldrars eller lärares vetskap. Framförallt belyser hon flera faktorer som handlar om den mobbade. Dessa bottnar alltifrån att den mobbade känner skam över att vara mobbad, rädsla över att mobbaren ska hämnas då den mobbade berättar om trakasserierna för någon vuxen eller att den utsatte känner sig ensam och därför inte ser någon anledning att berätta för någon annan. Dessutom pekar hon på hur många barn fått ”lära sig” vad som anses rätt att göra vid en mobbningssituation. Hon menar att vissa barn ser mobbningen som en tuff del av uppväxten som bara ska härdas ut, och att det anses fult, mesigt och barnsligt att ”skvallra” (Coloroso 2004:76f)
2.2.3 Medlöparen
Den tredje gruppen av deltagare i mobbningsfenomenet, medlöparen, är en förutsättning för att en situation ska klassas som mobbning. Medlöparen stödjer i en mobbningssituation mobbaren aktivt eller inaktivt. Aktivt, genom att själv delta i mobbningen eller på något sätt uppmuntra mobbarens beteende. Inaktivt genom att inte vara en aktiv del av mobbningen, men ändå se vad som pågår utan att ingripa.
Coloroso (2004) ger en ännu mer nyanserad bild av medlöparen.
Hon beskriver medlöparen på fem olika sätt: a) Efterföljaren, som aktivt stödjer mobbaren men inte är den som satt igång mobbningen, b) anhängaren, som stödjer mobbningen utan att vara aktiv i den, c) den passiva anhängaren, som egentligen tycker om mobbningen utan att visa något stöd, d) den distanserade åskådaren, som är opartisk och inte vill lägga sig i och slutligen e) den potentiella försvararen, som inte gillar mobbningen och vill egentligen försvara offret – utan att göra det (Coloroso 2004:93).
Colorosos modell över de olika grupper av medlöpare synliggör hur lätt det faktiskt är att hamna i någon av dessa kategorier, utan att man själv egentligen behöva vara direkt inblandade i en mobbningsföreteelse. En individ som har vetskap om att
mobbning försiggår, betraktas alltså som en del av situationen. Alltså kan de som i modellen kallas ”distanserad åskådare” eller ”potentiell försvarare” inte vara helt fria från ansvar. För den mobbade kan medlöparnas val att inte ingripa och hjälpa, vara helt avgörande för huruvida mobbningssituation ska upphöra eller inte (Coloroso 2004:100).
2.3 Digital mobbning
Nu när vi har definierat och gett en övergripande syn av den analoga mobbningen, så ska vi nu istället skifta fokus och försöka definiera vår specifika inriktning gällande mobbning, nämligen den digitala mobbningen. I alla enkelhet så kan vi säga att begreppet digital mobbning är ett samlingsnamn för alla de kategorier av mobbning som sker med hjälp av moderna tekniska instrument såsom Internet och mobiltelefoni eller liknande.
“… coming up with a single sentence or two that defines cyber bullying is difficult. Cyber bullying casts a wide net that captures a number of different types of behaviours. Still, at its core cyber bullying involves bullying through the use of technology such as the Internet and cellular phones. As with traditional bullying, cyber bullying also exists continuum of severity. On the less extreme of this continuum, cyber bullying may, at times, be difficult to identify. At the other extreme, cyber bullying has led to murder and suicide.” (Kowalski, Limber & Agatston (2008:46)
Vad som är viktigt att påpeka är att vi utifrån det ovannämnda citatet nu kan kategorisera all form av mobbning som sker med hjälp av modern teknologi som digital mobbning. Författarna nämner att i likhet med traditionell mobbning så kan vi också dra slutsatsen att nätbaserad eller digital mobbning kan ses utifrån en varierande skala och där uppfattningen om mobbningens hårdhet endast kan tydas av de individer som är involverade i mobbningen. Det vill säga de som utför själva
traditionella mobbningen som Pikas definierat och den moderna nätbaserade mobbningen har som syfte att åstadkomma emotionell skada på offret.
Vi kommer hädanefter att referera all mobbning som sker med hjälp av Internet, mobiltelefoni eller liknande verktyg, som digital mobbning. Vi kommer nu att beskriva de olika mobbningsformer som kan förekomma inom digital mobbning.
2.3.1 Flaming
Flaming eller konfrontation som vi väljer att kalla det på svenska, sker när två individer med hjälp av teknologiska instrument hamnar i vad som kan beskrivas som ett hetsigt utbyte med varandra. Detta brukar tendera att ske i utrymmen som klassificeras som offentliga exempelvis i chattrum eller diverse Internetforum (Willard, 2006). Vad som är viktigt att tänka på vid dessa direkta konfrontationer är att bägge parter är involverade vilket gör att debatten dessa två emellan sker under lika villkor.
Vad som kan verka vara en jämn spelplan för de som ser konfrontationen utanför kan i själva verket leda till att maktbalansen störs när en av parterna kliver över den enes personliga gräns. Detta kan skapa en rädsla hos den sistnämnde att flera andra ska ansluta sig till den förstes favör. Detta är vanligt gällande just konfrontationen, nämligen att det hela börjar som en argumentation eller dispyt, men senare blir personligt då en individ övergår från sakdiskussionen till att istället attackera sin motpart på ett personligt plan och att flera sedermera väljer att ansluta för att ta någon av parternas sida.
2.3.2 Trakasserier
Trakasserier är något som kan relateras till även inom analog mobbning, men flertalet forskare, däribland Aftab (2006), menar att denna term är den som används när man
pratar om vuxenmobbning i den digitala världen. Då i synnerhet all mobbning som sker digitalt och som är riktade gentemot vuxna personer, exempelvis på arbetsplatser.
Vad som skiljer trakasserier från konfrontationer är det faktum att det förstnämnda är upprepade och konsekventa attacker som kan komma från flera olika parter, och som är riktade gentemot en och samma person, till skillnad från konfrontationen där argumentation förs på båda sidor till en början. Konfrontationen kan på så sätt vara början till vad som senare kan kallas för trakasserier, då flera ger sig in och ”gaddar”
ihop sig mot ett och samma mål vid upprepade tillfällen.
Black Laws Dictionary (2004:733) beskriver trakasserier som:
“words, conduct, or action (usually repeated or persistent) that, being directed at a specific person, annoys alarms, or causes substantial emotional distress in that person.”
I och med detta så menar vi att detta begrepp också är högst applicerbart till inte bara vuxna, men också när det gäller ungdomar. Denna definition menar vi kan appliceras på ungdomar som går i skola och som på så sätt tvingas spendera en viss given tid tillsammans med andra elever. En miljö som på många sätt kan liknas vid en arbetsplats. Vi tycker också att det är viktigt att ta med trakasserier som en form av digital mobbning då teknologiska instrument som exempelvis mobiltelefoner och datorer underlättar att flera personer agerar gentemot en individ på ett negativt sätt.
“In the cyber bullying literature, cyber harassment generally is viewed as a unique form of cyber bullying that involves repetitive offensive messages sent to a target. Most often harassment occurs via personal communication channels, such as e-mail, but harassing messages may also be communicated in public forums, such as chat rooms and discussion groups. One form of harassment, referred to as text wars, involves one or more perpetrators and a single target. The perpetrator(s) sends hundreds or thousands of text messages to the target´s cellular phone.” (Kowalski, Limber & Agatston 2008:47).
Citatet illustrerar hur trakasserier kan underlättas av teknologiska instrument som till exempel Internet och mobiltelefoner, och belyser också vilken kraft dessa instrument kan ha genom att det på ett enkelt sätt går att skicka hundratals trakasserande meddelanden till en utsatt individ.
2.3.3 Denigration
Denigration är ett engelskt begrepp som är svårt att översätta till svenska. Det går inte att översätta begreppet rakt av till varken förtal eller ärekränkning, då detta är en mildare form av dessa två rättsliga begrepp. Däremot definieras denigration som spridning av information som är nedlåtande och falsk gentemot en annan individ.
(Kowalski. Limber & Agatston 2008:48). Den översättning som känns mest rimlig och som vi också kommer att använda oss av fortsättningsvis är termen förringande behandling.
Lögner som skapas och som senare sprids med hjälp av modern teknologi hamnar alltså under denna kategori av digital mobbning. Ett exempel på förringande behandling kan vara foton som manipuleras och som skickas omkring för att förlöjliga ett offer. Verktyg som finns för fotoredigering och som blir alltmer lättillgängliga gör att vem som helst har möjlighet att till exempel manipulera bilder i syfte att förlöjliga någon.
Förringande behandling är också en av de kategorier av digital mobbning där det är svårast att hitta den ursprungliga källan av illvilja. Ett foto kan manipuleras och läggas upp på diverse internetforum utan att offret vet varför han eller hon blivit utsatt. Endast tillvägagångssättet har då varit annorlunda men uppsåtet att skapa emotionell skada detsamma.
2.3.4 Imitering
Imitering har som huvudsakligt mål att på ett negativt sätt och med hjälp av teknologiska instrument, kommunicera med offrets vänskapskrets maskerad som det tilltänkta offret. Oftast sker detta genom att mobbaren får tag på och använder sig av den mobbades privata internetkonton, som exempelvis e-post, eller får tillgång till dennes sociala nätverk. Mobbaren kan då utge sig för att vara den personen som han eller hon ämnar skada (Kowalski. Limber & Agatston, 2008:48 ff).
Listan på de saker som kan göras med en annan individs identitet är lång och utdragen. Imitering av en annan person kan därför få oanade och högst allvarliga konsekvenser. Även om mobbaren inte medvetet försöker att åstadkomma stor emotionell skada på offret, finns här en stor risk att de saker som förmedlas av mobbaren när denne spelar rollen av offret, aldrig kan tas tillbaka, och att offret kan få stora problem när han eller hon försöker att återuppbygga det rykte som mobbaren har smutskastat.
Imitering blir alltså i likhet med förringande behandling en mobbningsform som endast kan ske med hjälp av teknologiska hjälpmedel. Stöld av en annans identitet även för en kort period på nätet är alltså ett allt större problem. Ett tecken på detta är de ökade resurser som läggs ner på att försöka medvetet se till så att nya individer som väljer att öppna konton hos de mer populära hemsidorna, endast kan använda sig av avancerade lösenord. Allt för att försvåra olagliga intrång. Exempelvis så går det inte idag att endast ha ett enkelt lösenord med endast bokstäver på många av de mer populära e-postsidorna, utan det krävs att användaren kombinerar både siffror och bokstäver för att göra det svårare för andra att ta sig in och använda deras konton.
2.3.5 Exkludering
Exkludering är en mobbningskategori som inte behöver hjälp från teknologiska instrument för att existera. Däremot underlättas mobbningsformen av dessa
instruments existens. Det är också en mobbningsform som inte är lika direkt som exempelvis trakasserier eller denigration.
Med det sagt så är exkludering som mobbningsverktyg oerhörd effektiv. Den representerar den dolda och mer subtila formen av mobbning, samt en stor del av den mobbningen som sker och som har skadliga konsekvenser för den som blir utsatt. För att förstå hur skadliga konsekvenser exkludering kan ge, är det viktigt att understryka hur viktig inkludering är för individen:
“Social psychologists have determined that people have a basic human need to be included by other people. Much of our social behavior is guided by our attempts to be included by others and to avoid being excluded, referred to by some as “social death”. Not surprisingly exclusion in the online world, or cyber-ostracism, can have a serious emotional impact.” (Kowalski. Limber & Agatston, 2008:49 ff).
Denna form av mobbning är mer subtil och dold än de andra former av mobbning som existerar. Exkludering kan innebära att en eller flera personer väljer exempelvis att ta bort en person från deras vänskapslista, eller att inte acceptera någons vänskapsförfrågan, något som kan göras vid de mer populära sociala nätverkssidorna som exempelvis Facebook. Denna exkludering bidrar alltså till att individen känner ett starkt utanförskap, vilket i sin tur kan göra så att personen ifråga blir emotionellt skadad.
Vad som gör exkludering så intressant att titta på är att det är en mobbningsform som är högst applicerbar till både den analoga och digitala mobbningen. Den har också helt egna karaktäristiska drag och skiljer sig från de tidigare mobbningsformerna vi tagit upp som exempelvis konfrontation, trakasserier, förringande behandling och imitering, som alla är olika men som handlar om att direkt och medvetet förlöjliga en annan individ, samt att med hjälp av olika medel, medvetet alltså skapa en situation som är oerhört jobbig och negativ för offret. Det som skiljer exkludering från de andra mobbningsformerna, är att den inte är lika uttalad. Den behöver inte heller vara medveten. Det kan den vara, men det är inte en förutsättning för dess existens, som det är för de andra mobbningsformerna inom digital mobbning.
Exkludering kan alltså existera utan att den som exkluderar är medveten om att han eller hon faktiskt gör detta mot någon annan, vilket Kowalski, Limber och Agatston belyser genom följande exempel:
”In some instances, the ostracism may be percieved rather than real, as when someone doesn´t respond quickly to an IM or e-mail. As you would like them to.” (Kowalski, Limber & Agatston, 2008:49 ff).
Vad som blir intressant att diskutera gällande exkludering är att denna mobbningsform inte alltid förlitar sig på de givna rollerna som kan finnas inom exempelvis analog mobbning. På så sätt är också exkludering en mobbningsform som är lätt att se men svår att definiera. Dock kan det vara förödande för en individs självförtroende och framtida sociala utveckling.
2.4 Konsekvenser av mobbning
Vad kan då resultatet av mobbning bli? Scheff (1997, 2000 refererad i Wettergren et al. 2008:244f) beskriver hur skamkänslan ofta växer fram som ett resultat av mobbning. Han menar att skam endast går att uppleva i interaktion med andra människor, eller i alla fall att skammen bottnar i interaktion med andra. Vidare pekar han på hur skamkänslor framträder då en person känner individuell otillräcklighet och känner sig som en betydelselös individ som inte behöver uppmärksammas.
Han beskriver vidare hur det finns en skadlig typ av skamkänsla, nämligen den icke erkända. Dessa skamkänslor innebär en så pass smärtsam erfarenhet, att offret istället väljer att blunda för skammen och på så vis skydda sig mot mobbarens attacker (Scheff 1997, 2000 refererad i Wettergren et al. 2008:244f). Även Coloroso (2004:81) resonerar liknande, då hon menar att barn ofta ”bär en mask av normalitet” trots att de egentligen bär på svår smärta.
Smärtan bottnar alltså oftast i skam som, om trycket av smärtan inte minskar, kan resultera i att barnet exploderar eller imploderar (Coloroso 2004:81f). Det finns flera fall då mobbning har lett till att mobbade personer exploderar och skjuter ner sina klasskamrater. I en amerikansk rapport om våld med skjutvapen i skolorna konstateras att 71 % av gärningspersonerna blivit utsatta för mobbning, hot eller misshandel före attacken, vilket tyder på att mobbning i längden kan få fruktansvärda följder (Vossekuil, Fein, Reddy, Borum & Modzeleski 2004:21)
I andra fall leder det inte till att offret exploderar, utan imploderar. Att implodera betyder i det här fallet att individen brister inombords och inte orkar bära skamkänslan längre. I Sverige finns flera fall, där ett av de mest uppmärksammade handlade om en 14-årig flicka som blev mobbad på grund av sin övervikt, vilket till slut ledde till att hon valde att hoppa framför ett tåg (Expressen 2007).
2.5 Deindividuationsteorin
Vi kommer i resultatkapitlet att använda oss av Festinger, Pepitone och Newcombs deindividuationsteori (Festinger et al. refererad i Myers 2007:273), som passar bra in för att förklara varför individer agerar på ett visst sätt i en grupp, till exempel i en mobbningssituation. Tanken är att denna teori ska ge oss mer djup till vår analys av fenomenet. Deindividuation kan uppstå i en grupp då individer förlorar sin känsla av självmedvetenhet. Personens egna normer och värderingar faller bort vilket leder till att han eller hon begår handlingar som aldrig skulle utförts ensam. Då deindividuation sker i en grupp skapas en anonymitet hos den enskilde individen som denne kan gömma sig bakom, vilket leder till att det personliga ansvaret slås ut. Myers (2007:276) konstaterar att förlorad självmedvetenhet hos individer i en större grupp, tenderar att resultera i att all återhållsamhet försvinner och de reagerar impulsivt.
2.6 Tidigare forskning
Forskning om mobbning finns det gott om, och även antalet studier som grundar sig i fenomenet digital mobbning har de senaste åren ökat avsevärt. Vi anser dock att vår uppsats fyller en funktion i att hjälpa till att bredda forskningen och därmed öka kunskapen och förståelsen för fenomenet.
I en undersökning som Microsoft (2006) gjort angående just digital mobbning ur ett skolledningsperspektiv, konstateras att många skolledare oroas av hur nätmobbningen mer och mer kan komma att breda ut sig. Oron grundas i att nätmobbning anses vara ett dolt problem, och nästan hälften av de tillfrågade skolledarna känner samtidigt att de har otillräckliga resurser för att tillfredställande kunna förebygga nätmobbning.
Intressant är också hur skolledarna i undersökningen ser på ansvarsbiten, då mer än hälften känner att allt som sker på den virtuella ”skolgården” är skolledningens ansvar så länge det sker under skoltid (Microsoft 2006:19).
Linde och Qvarnström (2008) belyser också en viktig aspekt i deras rapport om bland annat mobbning på nätet, då de understryker vikten av att komma ihåg att ny teknik inte skapar mobbningsproblemen utan endast ger dem ökat utrymme (Linde &
Qvarnström 2008:26). De beskriver också hur det finns en typ av digital mobbning som går ut på att mobbaren agerar i enlighet med vad som kallas ”anonym krypskytt”.
Med detta menas att mobbaren genom att skapa ett anonymt alias kan skicka grovt kränkande meddelanden genom mail, gästboksinlägg eller liknande. Svårigheten med att komma åt detta förfarande är enkelheten för ”krypskytten” att byta alias, varpå den mobbades blockeringar endast hjälper tillfälligt (Linde & Qvarnström 2008:29f).
Vidare i rapporten beskriver de hur ungdomar inte inser tillgängligheten på nätet. Det som skrivs på nätet är lätt för andra att se, vilket i rapporten beskrivs genom hur en lärare som blivit utsatt för kränkningar via digitala kanaler, berättar hur en elev skrivit kränkande om henne offentligt: ”Dom förstår liksom inte att det är att skriva sin dagbok i New York Times” (Linde & Qvarnström 2008:30).
De radar sedan upp flera aspekter hos Internetteknologin som ger den digitala
de som redan är utsatta av traditionell mobbning. Arkivet, som handlar exempelvis om hur dispyter och chattkonversationer lätt kan sparas för att senare kan plockas fram.
Detta kan vara både bra och dåligt. Bra genom att den mobbade vid en anmälan kan plocka fram bevis mot mobbaren, dåligt i form av att den mobbade aldrig blir av med kränkande mail eller liknande, som kan plockas fram av mobbaren eller någon annan i ett icke önskvärt sammanhang (Linde & Qvarnström 2008:31).
3. Metod
I metodavsnittet kommer vi att beskriva hur vi resonerat kring valet av metod, valet av undersökningsdeltagare och hur förberedelsearbetet gått till. Därefter följer en presentation av hur datainsamlingen och bearbetningen av all insamlad data fortlöpt.
Slutligen följer ett avsnitt angående de etiska riktlinjer vi följt samt en diskussion om undersökningens trovärdighet och tillförlitlighet. Hela metodkapitlet är medvetet utförligt beskriven, eftersom det vid en kvalitativ undersökning är viktigt att läsaren kritiskt ska kunna granska och utvärdera undersökningens tillförlitlighet och trovärdighet (Lantz 2007:130).
3.1 Val av metod
Eftersom undersökningens syfte är att skapa en förståelse över hur fenomenen mobbning och digital mobbning definieras och beskrivs av ungdomar, ansåg vi att en kvalitativ metod skulle ge oss bäst möjlighet att svara på våra frågeställningar. Efter att ha diskuterat vilket kvalitativt tillvägagångssätt som skulle passa bäst, valde vi att använda oss av kvalitativa fokusgrupper. Hade vi exempelvis haft för avsikt att finna en indikation på i vilken frekvens digital mobbning förekommer, hade en kvantitativ undersökning passat bättre, i form av exempelvis en enkätundersökning. Nu ville vi ge en beskrivande bild av hur ungdomarna definierar fenomenet, varpå en kvalitativ undersökning passade bättre. Även Patel och Davidson (2003) menar att denna metod är lämpligast då en undersöknings syfte är beskriva respondenternas uppfattningar om ett fenomen (Patel & Davidson 2003:78).
Under vår diskussion stod det mellan två olika typer av kvalitativa metoder;
fokusgrupper och enskilda intervjuer. Enskilda intervjuer skulle ge oss en möjlighet att få ta del av individernas personliga åsikter kring mobbning, men efter noggrann utvärdering av de båda sättens för- och nackdelar, kände vi att risken att respondenterna skulle ha svårt att öppna sig inför oss skulle vara för stor vid enskilda intervjuer. Vi ansåg vidare att interaktionen mellan deltagarna var viktig för att främja
respondenterna att öppna sig genom att skapa mer av en diskussion mellan dem och till viss del också oss som moderatorer. Målet med en fokusgruppssession är att deltagarna ska diskutera fritt med varandra, där ordet fokus pekar på att diskussionen ska handla om ett på förhand bestämt ämne (Wibeck 2000:9).
3.2 Skapande av intervjuguide
Vi valde att använda oss av de riktlinjer Krueger (1998a refererad i Wibeck 2000:61ff) presenterar när det gäller skapandet av en intervjuguide för gruppintervjuer. Krueger beskriver två typer av former då det gäller fokusgrupper;
strukturerad och ostrukturerad. Vi vill dock kalla vårt tillvägagångssätt halvstrukturerat. Vi använde oss av en tämligen strukturerad intervjuguide, men med ett ostrukturerat förhållningssätt. Med det menar vi alltså att vi valde att ställa uppföljande frågor beroende på vart diskussionen gick. När det gäller ordningen av frågor, bestämde vi det också beroende på vilket spår vi kom in på när andra saker diskuterades. I en strukturerad intervjuguide är det fördelaktigt att inleda med ett antal öppningsfrågor. Öppningsfrågorna har som syfte att få deltagarna att bekanta sig med varandra och därigenom känna sig avslappnade. Precis som Krueger också rekommenderar, valde vi att inleda med öppningsfrågor som inte handlar om attityder, utan mer om ren fakta. I vårt fall handlade dessa frågor om bland annat ålder, intressen och hur de trivs i skolan. Genom detta tillvägagångssätt gav vi fokusgruppsdeltagarna en ingång i ämnet.
För att föra diskussionen fram till dess huvudämnen valde vi att använda oss av något som kan liknas vid det Krueger kallar för övergångsfråga (Krueger 1998a refererad i Wibeck 2000:62). Vi valde att beskriva två mobbningssituationer som båda är hämtade från artiklar i Aftonbladet, för att sen få deltagarna att säga vad de tycker om dessa rent allmänt. Att använda sig av den typen av underlag kallar Krueger för stimulusmaterial (Krueger 1998a refererad i Wibeck 2000:66f). Tanken med att använda sig av ett sådant material är att det ska väcka frågor och diskussion.
Dessutom kände vi att genom att beskriva två mobbningssituationer skulle våra
deltagare lättare kunna relatera till liknande händelser, varpå vi skulle få igång en diskussion.
Vidare i intervjuguiden valde vi att använda oss av det Krueger kallar för nyckelfrågor. Dessa utgör själva basen för undersökningen, och är således viktigast.
Till skillnad från öppningsfrågorna syftar de till att få deltagarna att resonera mer kring temat och diskutera genom sina åsikter och ställningstagande. Här var tanken att vi endast skulle använda frågorna som stöd vid fokusgruppsessionen vid eventuell tystnad. Dessa frågor skulle också hjälpa gruppdeltagarna att hitta intressanta sidospår som vi kunde följa upp. Detta liknar det resonemang som Wibeck för gällande ostrukturerade intervjuguider (Wibeck 2000:63).
Slutligen formulerades en slutfråga, där tanken är att få en naturlig avslutning på intervjun, samt att få fram det som inte tidigare har sagts. Här gavs plats för att komma med helt egna tankar och resonemang kring det som deltagarna eventuellt skulle känna inte behandlats genom våra frågor.
Vi valde att använda oss av Lantz råd gällande etik kring kvalitativa intervjuer. Därför presenterade vi och gav information om undersökningen till intervjupersonen. Vi förklarade undersökningens syfte, var den slutliga undersökningen kommer att finnas tillgängligt, hur resultatet av undersökningen kommer användas och vilka etiska riktlinjer som kommer följas (Lantz 2007:62f).
3.3 Urval
Eftersom vi ville ha en grupp med ungdomar som var vana med att diskutera och argumentera tänkte vi att ungdomar i ålderskategorin 14-18 skulle passa bäst. Om intervjupersoner är under 18 år krävs förutom individens samtycke, även ett godkännande från skolledning och vårdnadshavare, vilket resulterade i att vi bestämde att vi skulle välja myndiga fokusgruppdeltagare. Vi levde dessutom i tron av att ungdomar i den åldern har lättare att ”få igång” en diskussion vilket skulle leda till en
Då vår undersökning skulle baseras på ungdomar som nyligen blivit myndiga, fick vi inrikta oss på att finna lämpliga undersökningsdeltagare på någon gymnasieskola. Vi att använda oss av vad Patel & Davidson kallar för ”tillgänglig grupp” (Patel &
Davidson 2003:57). Vi ansåg att våra fokusgruppsdeltagare, trots eventuell avsaknad av inblandning i någon mobbningssituation, torde ha en uppfattning om fenomenen mobbning och digital mobbning.
3.3.1 Val av skola
Genom våra kontakter fick vi möjlighet att komma i kontakt med en gymnasieskola och därigenom också en specifik klass. Gymnasieskolan är en kommunal skola i en svensk småstad, och eleverna i klassen vi kom i kontakt med gick samhällsvetenskapliga programmet.
3.3.2 Presentation av fokusgruppdeltagare
Att finna lämpliga respondenter till vår undersökning blev, som vi tidigare nämnt, inget svårt jobb. Vår kontaktperson på gymnasieskolan visade oss runt på skolan, varpå vi själva senare kunde gå runt och finna potentiella deltagare. Många blev nyfikna och när några tackade ja till att vara en del av diskussionen, var det några som också ”hakade på” sina klasskamrater. Vår uppfattning var att de som direkt anmälde sitt intresse till att delta i undersökningen verkligen hade något att säga om ämnet.
Detta gjorde att vi upplevde en entusiasmerande känsla hos intervjudeltagarna, vilket gav oss gott hopp om att få bra diskussioner i våra sessioner.
Sammanlagt fick vi ihop sex intervjupersoner, tre killar och tre tjejer, alla 18 år fyllda.
Vårt önskemål om att få diskutera med både killar och tjejer blev således uppfyllt, inte för att vi utgick från ett genusperspektiv i vår undersökning, utan för att det fanns en möjlighet att tjejer och killar har olika uppfattning kring mobbning och digital
mobbning. Därför kände vi att vår könsblandade undersökningsgrupp skulle minimera risken att missa viktig information kring fenomenen vi ville undersöka.
Då tumreglerna när det gäller fokusgrupper säger att tre grupper är ett minimum och antalet gruppmedlemmar bör vara fyra till sex (Wibeck 2000:48ff), var vi tvungna att på något sätt kompromissa. Efter att ha diskuterat detta sinsemellan valde vi att dela upp våra deltagare i endast två grupper. Att endast ha tre gruppmedlemmar i varje grupp gör att det fysiska avståndet mellan deltagarna inte blir för stort, samtidigt som kommunikationen dessutom blir mer personlig. En optimal situation hade varit då vi haft fler deltagare och därmed också kunnat ha fler grupper. Nu blev våra tidsmässiga ramar kombinerat med att vi faktiskt inte fick tag på fler deltagare anledningen till att vi gjorde de val vi gjorde, vilket naturligtvis kan ha påverkat studien.
Vi valde att ha tre killar i en av grupperna och tre tjejer i den andra gruppen. De tre killarna och de tre tjejerna utgjorde redan innan våra gruppintervjuer varsin social enhet vilket vi ansåg skulle underlätta en diskussion dem sinsemellan. Kitzinger (1994 refererad i Wibeck 2000:52f) resonerar liknande, då hon menar att när gruppdeltagarna redan känner varandra reduceras riskerna av att deltagarna blir blyga och tillbakadragna inför varandra. Däremot finns det såklart risker med att använda sig av redan existerande grupper. Wibeck menar att gruppdeltagarna kan utelämna information inom ett visst ämne som tas för givet inom gruppen. Dessutom finns det risk att deltagarna faller in i de roller de har utanför fokusgruppen, i den vardagliga interaktionen, vilket kan vara svårt för oss som moderatorer att uppmärksamma. Trots riskerna valde vi att använda oss av dessa redan existerande grupper, då vi ville minimera risken för en nervös och blyg stämning vid fokusgruppssessionerna.
3.4 Genomförande av intervjuer
Våra två fokusgruppsessioner spelades in på våra två mobiltelefoner som båda har inspelningsfunktion. Dessa testades i förberedelsearbetet för att säkerställa att inspelningarna går att tyda vid ett transkriberingsarbete. Fördelarna med att spela in
bandspelare påverka en intervjuperson och hans eller hennes svar. (Lantz 2007:74, Patel & Davidson 2003:83). Wibeck (2000:79) menar att det vid fokusgruppsessioner inte blir samma problem då deltagarna oftast tänker bort bandspelarens existens.
Problemet med att spela in en diskussion är att det vid transkriptionen kan vara svårt att höra vem det är som talar. För att komma runt detta problem valde vi att föra anteckningar om detta vid sessionerna.
Båda sessionerna tog plats i ett mindre rum i skolans lokaler, där vi kunde vara ostörda. Alla deltagarna fick sitta vid ett runt bord där tanken var att alla skulle kunna se varandra. Dessa val får stöd av bland andra Lantz (2007), som menar att rummets utformning kan påverka kommunikationen vid en intervjusituation. Ett rum fredat från störande inslag kan hjälpa till att få igång samtalet mellan intervjuaren och intervjupersonen (Lantz 2007:73).
Sessionerna pågick i mellan två till tre timmar. Vi hade ingen direkt tidsåtgång att ta hänsyn till, vilket gjorde att fokusgruppssessionerna fick det utrymme som krävdes.
Detta kan ju annars vara ett problem, där tiden oftast blir en kompromiss mellan önskemål från intervjuaren och praktiska förutsättningar (Lantz 2007:73).
3.4.1 Moderatorns roll
Vårt val att använda en halvstrukturerad fokusgrupp, påverkade också vår roll som moderatorer. Vid en ostrukturerad fokusgruppssession är moderatorns uppgift att introducera och presentera ämnet och sedan endast styra upp diskussionen vid behov.
En strukturerad fokusgruppssession liknar mer en intervju, fast med flera intervjupersoner. Här följer moderatorn den strukturerade intervjuguiden utan att ge riktigt samma möjlighet för deltagarna att resonera fritt kring ämnet. I vårt fall valde vi att genom våra övergångsfrågor introducera ämnet varpå de fick diskutera fritt. Vår intervjuguide användes istället som ett stöd till diskussionen där vi, samtidigt som vi ville avverka frågeområdena, inte ville ha ett lika statiskt förhållningssätt till intervjuguiden som vid en helt strukturerad fokusgruppssession.
Wibeck menar att det är av väldigt stor betydelse för datainsamlingen hur moderatorn väljer att presentera sin egen roll för deltagarna. Då moderatorn nämner intervjuguiden med frågor som stöd, kan det leda till att deltagarna också förlitar sig på frågorna då det blir längre tystnader. Istället menar hon att är det bättre att förklara för deltagarna att det är de som ska diskutera med varandra och inte hela tiden vända sig mot moderatorn (Wibeck 2000:74f). Eftersom vi inte heller ville riskera att hamna i de problem som Wesslén (1996 refererad i Wibeck 2000:71f) beskriver gällande skapandet av en slags norm för vad som anses vara en accepterad åsikt, var vi noga med att lämna våra egna värderingar åt sidan och inte ge uppmuntrande leenden eller instämmande nickar till deltagarna då de yttrade sina åsikter.
En ytterligare uppgift för oss som moderatorer vid fokusgruppssessionerna var att se till att diskussionen inte gled över för mycket till irrelevanta ämnen, som låg alltför långt ifrån våra ursprungliga frågeområden. Naturligtvis ville vi samtidigt låta resonemangen flyta utanför våra frågor i intervjuguiden, för att täcka upp relevanta ämnen vi eventuellt missat att ta upp genom våra frågor. Speciellt då fokusgrupperna redan innan sessionerna är homogena grupper är det lätt att deras diskussion handlar om sådant som är viktigt för dem själva, men som inte är relevant för undersökningen (Wibeck 2000:73). Detta upplevde vi aldrig som något stort problem, då diskussionen endast några enstaka gånger hamnade för långt utanför ramen. Dessa gånger fick vi som moderatorer styra in deltagarna på rätt väg igen.
3.5 Bearbetning av data
Precis som Patel och Davidson (2003:119) också understryker, insåg vi snabbt att bearbetningen av data är en tidskrävande sysselsättning. Vi valde trots detta att transkribera allt vårt inspelade material. Detta är enligt Krueger det bästa tillvägagångssättet för att få till en systematisk och noggrann analys (Krueger 1998a refererad i Wibeck 2000:81). Linell (1994 refererad i Wibeck 2000:81ff) redogör sedan för tre olika nivåer av transkription, som är olika noggranna. ”Nivå I” är den mest noggranna, där exempelvis talstyrka, talhastighet och betonade ord ska finnas
och talhastighet utelämnas. I ”Nivå III” är allt talspråk ändrat till skriftspråk och oavslutade meningar tas bort helt.
Vi valde att använda oss av den hon kallar ”Nivå II”, eftersom den första och mest noggranna nivån inte tilläts av våra tidsmässiga ramar och den tredje nivån skulle påverka våra analyser på ett negativt sätt samt förstöra livfulla uttryck. Att ordagrant transkribera talspråk trodde vi skulle ”liva upp” vårt resultatavsnitt och göra det mer underhållande för läsaren. Ett avsnitt som i övrigt skulle innehålla ett ganska korrekt och torrt språk. Transkriberingsarbetet inleddes så fort vi var klara med fokusgruppssessionerna för att inte glömma bort exempelvis vems röst som tillhörde vilket ansikte. Detta underlättade såklart transkriberingsprocessen och gjorde att vi inte så ofta behövde använda oss av den typen av anteckningar. Ibland svävade diskussionen iväg lite väl långt från ämnet och dessa delar struntade vi i att transkribera.
Krueger (1998c refererad i Wibeck 2000:88) menar att datainsamling och analys är parallella processer, vilket vi redan under fokusgruppssessionerna, men framförallt under transkriberingarnas gång också upptäckte. När transkriberingarna var klara, lyssnade vi flera gånger igenom vårt inspelade material för att säkerställa att transkriptionerna var korrekta. Genomlyssningarna gjorde också att vi båda överlag fick en ganska bra bild av intervjupersonernas uppfattningar och åsikter om ämnet.
3.5.1 Analys
Vi inledde analysarbetet med att gå tillbaka till vår undersöknings syfte och frågeställningar, då det är dessa som styr hela analysarbetet. Wibeck beskriver flera olika sätt att analysera en fokusgruppssession på och betonar samtidigt att det inte finns några bestämda analysmetoder som måste användas (Wibeck 2000:87). Vi valde att använda oss av en analysmetod som grundar sig i att ”stycka ner” transkriptionerna till mer lätthanterliga bitar. Vi inledde med att göra en sammanställning av båda sessionernas transkriptioner, där vi delade in det som sagts i olika kategorier som i sin tur skapade egna subkategorier. Vi satte därefter passande titlar på varje kategori.
Detta gav oss en bra översikt över vårt insamlade material, vilket vi ansåg underlättade arbetsprocessen, då vi skulle finna tendenser och kopplingar mellan de olika titlarna. Analysarbetet fortsatte med att vi valde ut specifika delar ur transkriptionerna som vi tyckte var talande för ett visst resonemang, eller för att de var särskilt intressanta. Flera av dessa valdes sen ut till att vara med i vår undersöknings resultatavsnitt, som vi sen kunde jämföra med, och dra paralleller till vårt teoretiska ramverk. Denna kodningsprocess, tyckte vi var lämplig då den gav en gedigen översikt över vårt insamlade material.
3.6 Etik och tillförlitlighet
I vår undersökning valde vi att använda oss av en halvstrukturerad intervjuguide, vilket Wibeck (2000:115) argumenterar för som mer etiskt tilltalande än om den varit helt strukturerad. Deltagarna hade själv valmöjligheter angående när de ville tala och om vad, eftersom frågorna inte pekades ut bland individerna. Därför kunde en deltagare, om ett känsligt ämne skulle dyka upp för dem personligen, undvika att svara på just den frågan.
I samband med att våra fokusgruppssessioner inleddes, och information om undersökningen delgavs, förklarade vi vilka etiska riktlinjer denna undersökning vilar på. Vi ansåg att det var viktigt att göra klart för samtliga deltagare att den information som kom fram under fokusgruppssessionen också skulle stanna inom fokusgruppen, samt i vårt arbete. Detta blev såklart omöjligt för oss som moderatorer att säkerställa, men vi tyckte ändå att det var viktigt att denna information meddelades till deltagarna, då de själva fick möjlighet att tänka efter vilken känslig information som kanske inte var lämplig att diskutera. Det sista vi ville var att fokusgruppssessionen skulle leda till ångest gällande hur mycket de lämnat ut till exempel av sig själva. Detta är också en av de största etiska utmaningarna i en fokusgrupp, att deltagarna kanske öppnar sig mer än vad de tänkt sig. Eftersom deltagarna redan innan våra sessioner kände varandra kände vi att risken för att detta skulle hända var mindre än om de varit främmande för varandra eller ytligt bekanta.
Vi förklarade vidare att allt inspelat och transkriberat material behandlas konfidentiellt. Ingenstans kommer deras namn att finnas med och inte heller någon information som någon utomstående skulle kunna koppla till någon av individerna inom de två fokusgrupperna. I resultatavsnittet används därför aldrig några namn.
Reliabilitet är något som främst är kopplat till kvantitativa studier. Inom kvalitativa studier används istället ofta begreppet tillförlitlighet, som betyder att forskaren ställer frågorna på samma sätt till deltagarna (Trost 2005:111). I vårt fall är det svårt att avgöra undersökningens tillförlitlighet då våra två fokusgruppssessioner är utförda med olika moderatorer. Däremot diskuterade vi noggrant innan hur vi ville att vi som moderatorer skulle agera varpå vi i efterhand jämförde hur sessionerna hade fortlöpt, för att öka garantin på att de gick till på liknande vis.
Vi vill också poängtera att vi eftersträvade att våra respondenter subjektivt berättade om situationer ur deras egna perspektiv, samt hur de själva förhöll sig till den situationen som de beskrev. I och med att det var deras egna uppfattningar och åsikter kring fenomenet som vi var ute efter ansåg vi det vara av stor vikt att de själva också fick framföra dessa utan att bli avbrutna. På grund av detta var vi noggranna att inte avbryta dem förrän vi med säkerhet kunde fastställa att poängen var förmedlad eller att diskussionen var färdig. Detta var något som vi tidigare hade diskuterat internt, och som vi lade stor vikt vid, grundat på tanken att ingen av respondenternas subjektiva tankar, åsikter eller uppfattningar skulle missas. Med det sagt så är det enligt oss viktigt att poängtera att vi inte kan ta ansvar för huruvida fokusgruppsdeltagarnas berättelser är korrekta eller inte. Detta var något som de själva fick ansvara för, men att någon av dessa berättelser skulle vara påhittad var något som vi själva inte fick en förnimmelse av, då vi anser att det rådde en bra balans i grupperna samt att vi också kände att ingen ville toppa de andras berättelser eller
”krydda” dessa för att hävda sig.
Dessutom ansåg vi oss inte falla i någon av de fällor Krueger beskriver (Krueger 1998c refererad i Wibeck 2000:120ff), där han menar att deltagare i en fokusgrupp ibland utelämnar eller överdriver viss information i påverkan av de andra deltagarna.
Dessutom pekar han på hur deltagare ibland endast säger saker som anses socialt accepterat och struntar i att berätta saker som de inte tror är önskvärt, som till
exempel kontroversiella åsikter. Vidare beskriver han hur miljön deltagarna befinner sig i kan påverka dem då de känner sig ovana och obekväma i en främmande miljö.
Eftersom vi befann oss i skolans lokaler som inte var främmande för deltagarna, undveks just denna risk.
Alla gruppdeltagare var delaktiga i diskussionen, vilket hjälptes av att de kände varandra redan innan fokusgruppssessionen. Därför behövde vi aldrig vara oroliga för att de skulle undvika vissa redogörelser eller åsikter på grund av den anledningen.
Svulstigt
4. Resultat och analys
I detta kapitel kommer vi presentera våra resultat. Dessa kommer att analyseras med hjälp av de teoretiska resonemang vi presenterade tidigare i uppsatsen. Vi illustrerar våra resultat med hjälp av citat från vårt insamlade material. Vi valde att dela upp vårt resultatavsnitt i två större delar; analog och digital mobbning. Dessa delar är vidare indelade i upptäckta teman från analysarbetet.
4.1 Analog mobbning = bekant mobbning
En central del i resultatet handlar om hur lätt deltagarna kunde relatera till den analoga mobbningen. De kom hela tiden med exempel på olika situationer, som enligt dem klassades som mobbning. Vi fann genom dessa redogörelser några återkommande aspekter som bestämmer huruvida en situation ska klassas som mobbning eller inte; antal mobbade, frekvens och dessutom den utsattes reaktion.
Antalet mobbade var avgörande för om en situation skulle klassas som mobbning eller inte. Några tyckte att det endast ska klassas som en mobbningssituation då det är en ensam person som är utsatt, medan en del var av en annan åsikt. Genom att diskutera med varandra kom de gemensamt fram till att de utsatta bör ses som en enhet. Därför kan en situation som exempelvis har två aktiva mobbare och tre mobboffer enligt dem också klassas som mobbning, då de tre mobbade är ett gemensamt mål för mobbningen. Samtidigt menade flera av dem att ju större skillnad i antal det är mellan mobbarna och de utsatta, desto värre blir mobbningen.
Vidare i diskussionen trädde en annan ingrediens fram, nämligen huruvida angreppen skett någon enstaka gång eller är återkommande. Samtliga fokusgruppdeltagare menade att det krävs att mobbningsangrepp sker regelbundet för att kunna klassas som mobbning. En av deltagarna uttrycker:
”… om det bara händer nån enstaka gång är det ju inte mobbning utan det kan ju vara att den som mobbas faktiskt har gjort nåt som gör att
dom mobbar honom bara därför. Och så kan det ju vara ibland, men då förtjänar han kanske det men det tycker inte jag ska kallas mobbning om det sker bara därför.”
Citatet illustrerar att angreppen ska ske regelbundet för att klassas som mobbning men också att det krävs att angreppen är icke-legitima. Dessutom beskriver deltagaren hur det inte ska ses som mobbning då den utsatte ”förtjänar” att bli utsatt. Varför deltagaren resonerar så, tolkar vi som att en situation där angreppen inte längre anses som icke-legitima, inte stämmer överens med dennes redan färdiga bild av mobbningssituationen eller den stereotypa bilden av ett mobboffer.
Den sista komponenten vi fann i diskussionen var hur den mobbades reaktion på angreppen var. Här fick vi blandade åsikter i båda gruppsessionerna, där några tyckte att det skulle klassas som mobbning oavsett hur den utsatte reagerar. En av deltagarna förklarar:
”Det är klart att mobbningen är värre om han som mobbas tar åt sig av det dom säger, men det är fortfarande mobbning även om han inte bryr sig tycker jag.”
Några andra deltagare tyckte inte det är rimligt att kalla en situation för mobbning då den utsatte enkelt kunde skaka av sig angreppen. En av tjejerna säger:
”Hela grejen med mobbning är ju att den som mobbas inte är tillräckligt… ja typ stark för att säga ifrån… annars blir det helt meningslöst att mobba och då går han vidare till nån annan som är svagare.”
Återigen pekar deras resonemang på att de redan har en bestämd uppfattning om vad som bör klassas som mobbning. Hon använder fraser som ”hela grejen med mobbning är ju att…” och ”annars blir det helt meningslöst att mobba…”, vilket tyder på att hon utgår från en bestämd definition av mobbning.
