Mobbning,  ett  åldersrelaterat  fenomen

I diskussionerna kring just mobbningssituationen, behövde vi sällan ställa några raka frågor kring vilka aktörer som finns med och heller inte hur de bör definieras. I diskussionerna om mobbaren, fann vi ett intressant spår hos tjejgruppen som vi följde upp. En av dem beskrev hur mobbningen ändras ju äldre individerna blir, och därmed ser också mobbarens egenskaper olika ut. Hon menade att yngre barn som mobbar mer gör det på ett primitivt sätt, alltså genom verbal och fysisk mobbning, och att äldre barn mobbar mer genom olika typer av social mobbning.

”… det känns som att barn som är små och inte förstår… dom retas mer med att säga dumma saker eller puttas å sånt, medan dom som är äldre mobbar genom att kanske ignorera nån när han frågar nåt eller så.”

I killgruppen fördes en liknande diskussion, där de menade att det är svårt att se vad den typiska mobbaren har för egenskaper och särdrag ju äldre personen är. Däremot tyckte alla killarna att det är lättare att utkristallisera både mobbare och mobboffer då de är yngre. En av killarna förklarar:

”Alltså… när man var liten var det ju oftast så att dom som var stora och starka kunde mobba nån som var mindre och klenare, men sen när dom som va små växte ikapp blev det inte lika lätt å mobba på det sättet längre, då kunde det vända och bli tvärtom.”

Hur menar du då?

”Jo, alltså… när dom som var små växte ikapp, kunde dom mobba tillbaka på dom som kanske inte fått hår under armarna eller så. Och sånt syns ju inte på utsidan. Men sen om det är nån som är typ rödhårig och alltid har vart - och blev mobbad för det när han var yngre, det blir han inte när han blir äldre, då är det ganska töntigt att mobba för en sån sak… omoget.”

Det som blir tydligt i och med resonemangen som både tjejerna och killarna förde, är att de menar hur det i unga år till stor del är fysiska attribut som är anledningen till mobbningen och att ju äldre individerna blir, desto mer jämnar de pubertala fysiska attributen ut sig, vilket också leder till att mobbningen ändrar sin form. Coloroso skriver om hur vissa barn ser mobbningen som en naturlig del av uppväxten som måste klaras av. Om anledningen till detta handlar om pubertala fysiska attribut, då fysiska förutsättningar naturligt skiljer sig stort mellan individer i tonåren kan mobbningen ses som ett naturligt resultat av det.

När vi bad deltagarna att beskriva mobbningsföreteelser genom exempel som de själva varit med om eller hört om, fann vi flera olika typer av analog mobbning. Ofta handlade det om mobbning som skett flera år tidigare och ofta var upprinnelsen till mobbningstrakasserierna baserad på fysiska attribut, precis som de tidigare också påpekat då de skulle definiera rollerna i en mobbningssituation. Dessutom pekade flera av deltagarnas redogörelser på en oförståelse hos barn som mobbar. Kärnan i skildringarna handlade ofta om att barnen som var inblandade i mobbningen inte riktigt hade förmågan att kunna resonera förnuftigt och lätt drogs med av andra barn.

Uteslutning från gruppen var något som samtliga deltagare i våra gruppsessioner på något sätt kunde relatera till. De menade att denna typ av mobbning förekommit mer och mer ju äldre de blivit och att den fortfarande kan förekomma, om än i något annorlunda form. I yngre år handlade uteslutningen mer om svårigheten att acceptera lärarens eller fritidspedagogens krav på att alla skulle ”få vara med och leka”. Motsvarande fenomen då de blivit äldre handlade mer om att utesluta någon annan eftersom de inte riktigt passar in i situationen, vilket kan handla om att personen inte anses inneha egenskaper som är norm i en given social enhet. Vi fann ett mönster i dessa resonemang, där den period då uteslutningen upplevdes jobbigast hamnade i gränslandet mellan tiden de var barn till nutid. För att exemplifiera denna tankegång valde vi ett citat från en av killarna som förklarar:

”När man va liten va de mer såhär ”även fast hon är dålig så ska hon få va med, det är ju bara en lek” [ex. bollsport vår anm.] men ju äldre man blev ju mer blev det typ ”varför ska vi ringa henne, vi är ju så olika?”. Och det var när man fattade att ingen ringde en bara för att man hade en viss personlighet som det kunde vara jobbigt, när man va liten fattade man ju inte det och därför gick det över fortare tror jag.”

Överlag handlade den uteslutning inom analog mobbning som gruppdeltagarna berättade om, om handlingar som inte var utförda för att medvetet försöka skada någon, utan pågick utan att någon egentligen insåg konsekvenser. I motsats till Pikas definition av begreppet mobbning, är det här alltså inga medvetet utförda handlingar som skildras, varför det är aktuellt att ifrågasätta om de berättelser som gruppdeltagarna beskriver ska klassas som mobbning.

Sammanfattat pekar våra gruppdeltagares resonemang på att mobbaren är lättare att definiera och stereotypisera när denne är i en pubertal ålder då fysiska attribut skiljer sig som störst. Attribut som alltid funnits och som inte går att dölja, och som exemplifieras av den manliga deltagaren då han beskriver en rödhårig individs situation, är också bara anledningar att mobba för i yngre åldrar, då det anses vara en alldeles för banal anledning för de som är lite äldre och mognare.