Digital  exkludering  anses  legitimt

Efter att vi tagit del av de diskussioner som hade uppstått så föreföll det naturligt för oss att fråga respondenterna huruvida det fanns tillfällen de kunde minnas då någon annan elev varit elaka mot dem på internet.

En av de kvinnliga respondenterna svarade:

”Nja. Kanske inte elak. Men man håller sig ju liksom till de som man vill vara med även på nätet, precis som på skolan typ.”

Ytterligare en kvinnlig respondent svarade:

”Alltså jag håller med. Vill man inte vara kompis med nån på Facebook, så varför ska man adda [lägga till, vår anm.] den personen då för? Det är väl inte att vara elak?”

Vi analyserar denna form av exkludering av vissa personer som ytterligare en mobbningsform, som bidrar med mobbning även när skolan tar slut. Dock vill vi poängtera, en poäng som också återfinns i vårt teorikapitel, att exkludering är en mobbningskategori som inte behöver hjälp från teknologiska instrument för att existera. Däremot så kan vi dra slutsatsen att det är en mobbningsform som underlättas av dessa instruments existens. Genom en enkel knapptryckning kan en person ignoreras och därmed också exkluderas.

Detta är alltså fallet här. Där skolan kanske på många sätt ”tvingar” individer att vara tillsammans då individerna har gemensamma lektioner, så kan alltså sociala nätverk agera som instrument som bidrar till att en medveten särskiljning och exkludering av vissa individer sker, då dessa personer själva väljer på sin fritid vilka de vill umgås med. Detta gäller i synnerhet på Facebook, då du själv bestämmer vilka du kan vara vänner med eller inte, förutsatt att de svarar på din vänskapsförfrågan. Just den typen av handling menar Kowalski, Limber & Agatston är en av de digitala mobbningsformer som innefattas inom begreppet exkludering:

”Online exclusion can occur in any type of password-protected environment or by a target being knocked off of buddy lists.” (Kowalski, Limber & Agatston 2008:49)

däremot att denna individs särskiljning kan, även om så inte är menat, vara oerhört elak och skadande för den personen som inte får svar på sin vänskapsförfrågan.

”Jo men visst har man liksom ignorerat en och annan på fejan [Facebook, vår anm.], men då har det liksom gjorts för att man kanske inte riktigt gillar den personen.”

Det råder hos flera av medlemmarna i fokusgrupperna olika uppfattningar om vilka av deras handlingar som kan klassas som mobbning. Vi menar vidare att få av respondenterna verkade ha någon förståelse för hur stor skada denna form av exkludering faktiskt kan ha på den som blir lämnad utanför gruppen eller som i våra fokusgruppsdeltagares exempel inte blir accepterad som vän. Detta överensstämmer med hur Kowalski, Limber & Agatston (2009:49ff) resonerar kring detta:

”Social psychologists have determined that people have a basic human need to be included by other people.”

En av de kvinnliga fokusgruppsdeltagarna sa:

”Ibland så blir det att man bara inte vill vara vän med någon på Facebook. Jag tycker att det inte behöver förklaras mer faktiskt. Så är det ibland. Man kan ju inte vara kompis med alla känner jag. Men då är jag ju inte elak, bara för att jag inte vill vara kompis med någon.”

Ytterligare en sak som vi tog notis av var respondenternas olika uppfattning om hur ordet elak bör definieras. Det kändes som om just detta ord inte riktigt var accepterbart då ingen av dem medvetet ville vara elak. När vi frågade huruvida de ansåg att de var elakt att ignorera någons vänskapsförfrågan fick vi följande svar av en respondent:

”Varför är det elakt? Jag förstår inte? Varför är det elakt att inte vilja vara vän med någon?”

Ytterligare exempel på ofrivillig exkludering fick vi när vi ställde frågan om någon av respondenterna känt sig utanför när något hänt över nätet, exempelvis med festinbjudningar, då en av de manliga respondenterna svarade följande:

”Visst händer det att man kanske glömmer att bjuda någon till fest eller något, men det är inte meningen.”

En annan kvinnlig deltagare sa:

”Visst har det hänt att man kanske inte blivit bjuden. Då kanske man undrar om man gjort nått dumt liksom.”

Här blir det som tydligast att Pikas definition inte ramar in samtliga former av mobbning på den digitala arenan. Pikas menar att det krävs medvetna handlingar för att en situation ska klassas som mobbning. Även om denna exkludering är omedveten av de som utför den kan den som blir utsatt uppfatta situationen på ett sätt som gör det legitimt att klassa som mobbning. Det som såklart krävs för att en person som på något sätt blir exkluderad ska uppfatta sig som mobbad är att denne känner att han eller hon faktiskt uppfyller de informella krav som gäller för att bli inkluderad. Detta blir en då en bedömningsfråga mellan den utsatte och den som exkluderar. I och med detta kan vi sammanfatta exkluderingen som en form av mobbning som kan ske utan att respondenterna själva är medvetna om vad de gör. Vad som förefaller naturligt för dem är alltså att te sig till de vänner som de känner sig bekväma och nöjda med att ha i sin omgivning, även om denna omgivning är på en digital arena. I och med detta så blir det klart för oss hur exkludering kan ses som en mer subtil och diskret form av mobbning, så till den grad att de som mobbar kanske själva inte är medvetna om hur detta får den utsatte att känna sig. Detta leder i sin tur till att det blir en väldigt intressant mobbningsform att analysera, då den också kan få väldigt långtgående konsekvenser, där de olika aktörernas roller inte alltid är så lätta att klargöra.