Vi kommer inledningsvis i detta kapitel att återupprepa undersökningens syfte och frågeställningar. Vidare kommer vi att presentera de slutsatser vi dragit av de resultat vi fått fram genom våra fokusgruppssessioner, och även redovisa våra egna funderingar kring mobbningsfenomenen och våra gruppdeltagares reflektioner. Avslutningsvis följer ett avsnitt som behandlar vad vi anser vara bra förslag på vidare forskning.
5.1 Slutsatser och reflektioner
Syftet med undersökningen var att beskriva ungdomars uppfattning om mobbning och dessutom redogöra för hur de tänker kring digital mobbning. Forskningsfrågan vi genom undersökningen ville besvara var: Vilka skillnader och likheter kan vi i se i hur ungdomar beskriver traditionell respektive digital mobbning jämfört med de idealtyper vi presenterar utifrån litteraturen? Resultatet pekar på att åsikterna går isär gällande vad som faktiskt kan definieras som mobbning hos fokusgruppsdeltagarna i förhållande till våra presenterade idealtyper. Detta stod i synnerhet klart i och med bearbetningen av den digitala mobbningen, där individernas syn på vad som kan definieras som digital mobbning stundtals skiljer sig avsevärt från vår valda teoretiska litteratur.
Mobbning anses av ungdomarna som något fult, som de inte vill förknippas med. Vi tror att då de är i en ålder där de anser det viktigt att framstå som mogna och äldre än vad de egentligen är, ger de en bild av fenomenet mobbning på ett sätt som får dem att framstå på det viset. Dessutom inser de att det inte går att argumentera för mobbning som något positivt eller accepterat beteende.
Om vi pratar om begreppet exkludering, som anses vara en av de större underkategorierna inom digital mobbning, råder det hos våra respondenter en oförståelse kring att denna mobbningsform kan ske med hjälp av sociala
Internet bör klassas som mobbning, något som också backas upp av litteraturen. Även om den som utför exkluderingen av en individ inte gör detta medvetet är det den utsatte som känner huruvida han eller hon istället bör vara inkluderad.
Vi kan genom detta också konstatera är att Pikas definition av begreppet mobbning har svårt att täcka in all typ av mobbning som ungdomarna beskriver. Inom den analoga mobbningen är den tillräcklig, men då till exempel digital exkludering kommer på tal, som vi genom ungdomarnas redogörelser också kan klassa som en typ av mobbning, försvinner den del i Pikas definition som handlar om hur deltagarna förstärker varandras beteende i interaktionen.
När det gäller mobbaren, konstaterade vi hur denne inledningsvis hela tiden beskrevs som en kille. Hela tiden benämndes mobbaren som ”han”, både i killgruppen och i tjejgruppen. Även den mobbade beskrevs, utan att varken vi eller deltagarna reflekterade över det under gruppsessionerna, men som blev väldigt tydligt under transkriberingsprocessen, som en kille.
En av de mobbningsformer inom digital mobbning som vi däremot anser gå hand i hand med Pikas definition är den gällande trakasserier. Detta är en slutsats som vi drar baserat på det faktum att våra fokusgruppsdeltagare kategoriserar systematiska personangrepp som litteraturen definierar trakasserier oavsett om den utförs analogt eller digitalt. Just trakasserier med hjälp av digitala verktyg är en mobbningsform som vi menar är väldigt lik sin analoga motsvarighet och som vi med stöd av vår valda litteratur argumenterar för, är enkel att använda sig av när skoldagen tar slut. Då en individ ständigt trakasseras under sin skoltid, är det enkelt att genom digitala kanaler fortsätta trakassera när den utsatte startar sin dator, till skillnad från till exempel flaming där den utsatte själv har en aktiv roll på ett annat sätt.
Ovannämnda fenomen tror vi till stor del beror på att digital mobbning är ett i sammanhanget ungt fenomen. Eftersom de antimobbningskampanjer som funnits i många år alltid varit inriktade på att informera och ge kunskap kring analog mobbning, men bara på senare år ökat inriktningen mot digital mobbning, menar vi att detta lett till att digital mobbning inte ännu har fått samma ”tabu”-stämpel som analog mobbning. Alla fokusgruppsdeltagare hade inställningen att de analoga
mobbningssituationerna var förknippade med något negativt och fult, till skillnad från de digitala motsvarigheterna, som inte riktigt hade fått samma stämpel. Slutsatsen vi drar från detta är att dagens ungdomar lär sig i skolan hur mobbning, och då främst den analoga mobbningen, är en förbjuden sysselsättning. Digital mobbning är som vi förstått fortfarande ett relativt ungt fenomen, varför lärare saknar kunskap att förmedla vidare till elever. Det är också därför vi tror att ungdomarna i våra fokusgrupper har så bestämda uppfattningar om hur analog mobbning ska definieras och då uppenbara svårigheter med att förstå sig på att det vi kallar digital mobbning faktiskt är en form av mobbning.
En annan iakttagelse vi gjorde var hur analoga mobbningsföreteelser ibland kunde ha en liknande motsvarighet inom den digitala mobbningen. En av deltagarna berättade om en analog mobbningssituation där han utnyttjade sin anonymitet i mobbningssituationen och förstörde den utsattes ryggsäck. Detta påminner på många sätt om hur digital mobbning kan se ut, med skillnaden att anonymiteten är skapad genom teknologiska instrument. På internet är det enklare att på ett anonymt sätt trakassera en annan individ, vilket vi menar kan öppna upp för den typ mobbning där mobbaren har som mål att få den kicken som deltagaren i vår fokusgrupp berättar om. Genom anonymiteten kan möjligheten att bli stämplad som mobbare vara obefintlig, samtidigt som personen får ta del av det kaos som är skapat. Att på den digitala arenan skapa ett alias som inte kan kopplas till en individ, och använda detta till att mobba någon är idag ett ”smidigt” sätt att mobba på, där risken för att bli upptäckt också är minimal.
Vidare anser vi att det är rimligt att dra slutsatsen att ungdomar ser på mobbning på olika sätt i olika åldrar. Vi märkte att då de beskriver mobbning som förekommer i äldre åldrar finns en helt annan medvetenhet hos mobbaren jämfört med hur mobbningen såg ut när de var yngre, då empatiska egenskaper ännu inte vuxit fram hos individen enligt oss. Alltså är den typ av mobbning som försiggår hos yngre barn något som de växer ifrån alltmer i och med personlig mognad, och att den mobbning som träder fram i tonåren är mer ”genomtänkt” och systematisk av mobbaren. Med detta menar vi att mobbning som i yngre år kan handla om att en individ retas för sin röda hårfärg, istället utvecklas till en mindre banal forma av mobbning som till
tillkortakommanden får något mindre betydelse ju äldre upp i åldrarna ungdomarna är, att det då oftare handlar om personliga egenskaper som ofta är anledningen till mobbningen.
5.2 Förslag till vidare forskning
Eftersom vår undersökning endast ger en fingervisning om hur ungdomar ser på analog respektive digital mobbning, tror vi att en mer omfattande undersökning hade varit intressant att genomföra. Dessutom skulle en liknande undersökning som enbart är kopplad till digital mobbning vara intressant att genomföra om några år, och komparera resultatet där med resultatet i vår studie, för att se om vår analys var riktig gällande att kunskapen om digital mobbning i skolan idag är bristfällig.