Mångfald, tillit och flyktingkris

Statsvetenskapliga institutionen

Höstterminen 2019

Examensarbete i statsvetenskap

15 högskolepoäng

Mångfald, tillit och flyktingkris

Social tillit i Sverige åren 2011–2017

Författare: Sixten Svanberg

Handledare: Jan Szulkin

Abstract

This paper sets out to examine the correlation between social trust and ethnic

heterogeneity. Between the years 2011 and 2015 Sweden experienced a

previously unprecedented increase in the number of people applying for

asylum. The study uses data from a nationwide survey to measure social trust

under the period 2011 to 2017. With basis in previous studies, the essay

hypothesises a negative relationship to be found between the two types of social

trust examined (local and generalised trust) and the proportion of foreign-born

inhabitants in Sweden’s 21 counties. The methodology used is regression

analysis with and without fixed county effects. Initial bi- and multivariate

regression models present a small negative correlation between social trust and

ethnic diversity. However, when a fixed effects model is used the relationship

turns positive for local trust and loses all statistical significance for generalised

trust. The main conclusion is that ethnic heterogeneity does not seem to affect

trust in the short term.

Innehåll

1. Introduktion ... 5

2. Teori ... 7

2.1 Socialt kapital, social sammanhållning och social tillit ... 7

2.2 Typer av tillit och deras definitioner ... 8

2.3 Etnisk diversitet och den sociala tilliten ... 9

2.3.1 Forskningsläget i Sverige ... 10

2.4 Hypoteser ... 12

3. Design och metod ... 13

3.1 Empirisk bakgrund ... 13

3.2 Data ... 14

3.3 Val av metod ... 15

3.3.1 Kontrollvariabler ... 17

3.5 Problem och begränsningar ... 18

4. Resultat och analys ... 20

4.1 Deskriptiv statistik ... 20

4.2 Regressionsanalys ... 24

4.2.1 Lokal tillit ... 24

4.2.2 Generell tillit ... 27

4.2.3 Jämförelser med tidigare studier ... 29

4.3 Diskussion och sammanfattning ... 30

5. Slutsats ... 33

Referenser... 35

1. Introduktion

“Kommun efter kommun blöder ymniga ekonomiska sår efter att ha konfronterats med massinvandringens verkliga konsekvenser. (..) Det sociala kontraktet är slitet itu. Vi tänker göra allt i vår makt för att återupprätta den tillit, trygghet och tro på framtiden som en gång var själva sinnebilden av Sverige.”

- Jimmie Åkesson (SD) i Expressen 30 augusti 2019

Sverige är ett närmast extremt exempel vad det gäller mellanmänsklig tillit. Ungefär 80 procent av befolkningen anser att andra människor i allmänhet är att lita på (Holmberg &

Rothstien, 2015). Detta kan jämföras med bara 20 procent i Frankrike och Italien och 30 procent i Tyskland och Storbritannien (Trägårdh, et al., 2013). Sverige är även ett av de länder som på senare tid tagit emot absolut flest flyktingar per invånare (Eurostat, 2019). I den offentliga debatten lyfts också allt oftare invandring och ökad etnisk heterogenitet som orosmoln för den höga tilliten i Sverige - är vi på grund av ökad etnisk mångfald på väg mot sjunkande mellanmänsklig tillit?

Positiva samband mellan social tillit och andra önskvärda samhälleliga egenskaper som exempelvis ekonomisk tillväxt och ett pålitligt rättssystem är allmänt erkänt (Trägårdh, et al., 2013) (Uslaner, 2008) (Knack & Keefer, 1997). Ofta förklaras dessa samband genom att tillit utgör ett slags smörjmedel i interaktioner mellan människor; något som har som konsekvens att saker och ting helt enkelt fungerar mer effektivt – mindre resurser och tankekraft behöver läggas på misstro och garderingar till exempel (Holmberg & Rothstien, 2015) (Uslaner, 2008).

Viljan att upprätthålla en hög sådan tillit är därför befogad. Forskning har länge pekat på att faktorer som ekonomisk jämlikhet och generell välfärd är viktiga variabler för ett lands mellanmänskliga tillit (Knack & Keefer, 1997) (Uslaner, 2008). Det resoneras ofta att sådana faktorer gör att vi bättre kan relatera till varandra - att ekonomisk jämlikhet och generell välfärd skapar ett slags gemensamt levnadsöde för medborgare i ett samhälle (Rothstein &

Uslaner, 2005).

En fråga som på senare år diskuteras allt mer är om etnisk mångfald påverkar den sociala tilliten negativt. Bakgrunden till diskussionen är delvis att många länder de senaste decennierna blivit allt mer etniskt heterogena och debatten angående invandring tagit större plats i det offentliga rummet. Forskningen kring sambandet mellan ökad etnisk mångfald och social tillit är dock långt ifrån entydig. En del forskning visar på starka negativa samband

mellan ökad etnisk heterogenitet och tillit medan en del inte kan finna någon korrelation alls.

Vissa har också kunnat visat på positiva samband mellan dessa två variabler.

Vad som kan sägas med säkerhet är dock att forskningsfältet i frågorna vuxit kraftigt och fler har börjat intressera sig för frågor kopplade till etnisk mångfald och social tillit.De svenska undersökningar som gjorts i ämnet har alla delvis levererat olika resultat. Inte heller den sociala tillitens lätt- eller svårpåverkade beskaffenhet är forskningen helt överens om.

Samtliga svenska studier har dessutom genomförts innan inbördeskriget i Syrien inleddes, och antalet flyktingar som sökte sig till Sverige ökade explosionsartat. Det har med andra ord hänt en hel del sedan dessa frågor undersöktes senast i Sverige.

Målet med denna undersökning är att bidra med ny empiri till förståelsen för sambandet mellan etnisk diversitet och mellanmänsklig tillit. Studien ställer därför frågan om den mellanmänskliga tilliten i Sverige påverkades av den ovanligt stora asylinvandringen mellan 2011 och 2017. Med utgångspunkt i de förhållandevis snabba och stora demografiska förändringar som Sverige genomgick under denna tid ska det undersökas om något samband mellan etnisk mångfald och social tillit kan utrönas.

Studien inleds med en introduktion till forskningsfältet kring social tillit för att sedan redogöra för teori och tidigare forskning vad gäller tillitens samband med etnisk heterogenitet. Speciellt lyfts tidigare svenska studier fram. Senare presenteras den empiriska bakgrunden och den data som valts ut för undersökningen. I samband med detta läggs även studiens metodologi fram. Undersökningens resultat redogörs sedan för och på detta följer en avslutande diskussion. Avslutningsvis sammanfattas de slutsatser som kan dras av resultaten.

2. Teori

I detta avsnitt behandlas först det undersökta begreppets plats i forskningen om socialt kapital och sammanhållning. Här tydliggörs också varför social tillit är ett intressant fenomen att undersöka. De olika typerna av social tillit redogörs för och avgränsningen till två av dessa förklaras. Den senare delen avhandlar teoribildningen kring sambanden mellan etnisk heterogenitet och social tillit. Speciellt fokus läggs på de svenska studier som gjorts i ämnet. I en avslutande del presenteras undersökningens hypoteser.

2.1 Socialt kapital, social sammanhållning och social tillit

Vid studiet av tillit kan det först vara lämpligt att introducera de mer övergripande begreppen social sammanhållning och socialt kapital. Dessa två begrepp kan inkludera en myriad av olika värden och företeelser. Det sociala kapitalet kan dock sägas utgöra det övergripande forskningsfältet inom vilket både social sammanhållning och tillit diskuteras. Vikten av alla dessa tre fenomen för ekonomisk tillväxt, en välfungerande demokrati och effektiv byråkrati är dock väl belagd inom forskningen (Rothstein & Uslaner, 2005) (Holmberg & Rothstien, 2015) (Knack & Keefer, 1997).

Idén om socialt kapital har fått sin kanske viktigaste precisering genom Robert Putnams Den fungerande demokratin (1993) och Den ensamme bowlaren (2000). Band mellan individer i ett samhälle och de olika sociala nätverk som sammankopplar dem, utgör en del av det sociala kapitalet menar Putnam. Mer kulturella aspekter som förpliktelser, normer och värderingar inkluderas också i begreppet. Speciellt mellanmänsklig tillit har kommit att utgöra en grundläggande egenskap av det sociala kapitalet för forskningen att undersöka (Deth, 2008) (Knack & Keefer, 1997).

Den akademiska diskursen kring socialt kapital, social sammanhållning och tillit konvergerar ofta. Speciellt de två förstnämnda begreppen är av naturliga skäl inte de enklaste att på heltäckande vis definiera. Forskning kretsande kring exempelvis socialt kapital brukar därför använda en mycket brokig och bred uppsättning indikatorer som mätinstrument (Deth, 2008). Vad som dock kan sägas är alltså att den mellanmänskliga tilliten anses utgöra en grundläggande del av båda begreppen (Laurence, 2011). Social tillit låter sig dessutom definieras på ett betydligt mer obehindrat vis - säkerligen är det delvis på grund av detta mycket forskning i fältet intresserar sig för just den mellanmänskliga tilliten (Knack & Keefer, 1997) (Dinesen & Sønderskov, 2012) (Uslaner, 2008).

2.2 Typer av tillit och deras definitioner

När social tillit studeras är det viktigt att skapa förståelse för vad som egentligen åsyftas med detta. I blickfånget för denna undersökning kommer främst de två typerna “generell” och

“lokal” tillit att vara. Båda dessa kategoriseras som social eller mellanmänsklig i kontrast till tillit gentemot exempelvis staten, företag eller andra institutioner.(Trägårdh, et al., 2013) (Delhey & Newton, 2003).

Generell tillit avser det förtroende människor har till varandra i allmänhet. Den kan ses som en slags grundläggande människosyn då den syftar till tilltron till människor man inte har någon direkt kännedom om. Den traditionella enkätfrågan för att mäta denna typ av tillit brukar formuleras: “i vilken utsträckning går det att lita på människor i allmänhet?”. Den lokala tilliten är mer rumsligt begränsad än den generella. Med detta menas att den syftar till den tillit människor har till andra i sitt lokalområde. Lars Trägårdh med flera undersöker exempelvis denna typ av tillit i sin bok Den svala svenska tilliten. I boken studeras 33 olika svenska kommuner, och vad som framgår tydligt är att denna “lokalsamhällestillit” varierar i betydligt större utsträckning än den generella. Den tycks helt enkelt vara mer känslig för förändringar i människors närområden (Trägårdh, et al., 2013).

En tredje tillitstyp är den “partikulära” tilliten. Traditionellt har den generella och partikulära utgjort huvudkategorier där den förstnämnda fångat den allmänna inställningen till andra människor, medan den sistnämnda fångat i vilken grad man litar på sina vänner och sin familj.

Den partikulära tilliten syftar alltså till den tilltro man har till människor man själv känner, så som just familj eller vänner(Uslaner, 2008) (Trägårdh, et al., 2013). Var gränsen mellan dessa två huvudsakliga tillitstyper ska dras är dock inte alltid helt given. När lokalsamhällestillit diskuteras är det till exempel inte alldeles uppenbart var den partikulära tilliten slutar och den generella börjar. Om tillit till grannar är att betrakta som partikulär eller generell är exempelvis föremål för diskussion (Trägårdh, et al., 2013).

I denna studie kommer den partikulära tilliten inte att undersökas i någon större utsträckning.

Detta beror dels på att den helt enkelt sällan mäts i större enkätundersökningar (Trägårdh, et al., 2013). Att den mäter tillit till de närmaste vännerna och familj gör den också aningen mindre intressant att studera när forskningsfrågan snarare rör stora samhälleliga förändringar.

2.3 Etnisk diversitet och den sociala tilliten

Det är lämpligt att påbörja denna teoretiska diskussion med den enkla frågan:

varför förmodas etnisk mångfald påverka den sociala tilliten? Ämnet är helt klart omdebatterat och någon obestridd teori finns egentligen inte om hur det skulle gå till. Putnam skriver exempelvis i en rapport från 2007 att människor i etniskt diversifierade områden tenderar att dra sig tillbaka från samhället och interagera mindre med andra, vilket han menar han skulle kunna leda till minskad tillit (Putnam, 2007). Även McPhersons “homogenitets- teori”, antyder att etnisk heterogenitet minskar tillit mellan människor. Teorin bygger på det enkla antagandet att människor gillar dem som är lika dem själva. ”Birds of a feather flock together” är det engelska ordspråk som används för att beskriva de empiriska fynden i området och kan något slarvigt översättas till svenska med ”lika barn leka bäst” (McPherson, et al., 2001).

Eric Oliver och Janelle Wong kan dock visa att tillit mellan etniska grupper faktiskt är högre när man bor i ett område som karakteriseras av etnisk mångfald. Man tenderar alltså att ha högre tillit, i alla fall till människor av annan etnisk bakgrund, om man bor i ett diversifierat område än om man inte gör det (2003). I viss mån är detta ett kontrasterande resultat till McPhersons även om de inte är ömsesidigt uteslutande. Oliver och Wongs resultat tyder på att när det finns möjlighet till interaktion mellan etniska grupper finns det också potential för tilliten att stärkas mellan individer av olika etnicitet. Interaktion verkar alltså ha en positiv inverkan för förståelsen mellan människor. Detta utesluter dock inte McPhersons slutsats att människor ändå tenderar att ha lägre tillit till de som är olika dem själva.

Vad gäller den empiriska forskningen finns det en hel del som kan visa på att ett samband mellan ökad etnisk heterogenitet och minskad social tillit existerar. I Sverige finns ett antal studier i ämnet - de har alla visat på någon form av sådan korrelation, men vilken typ av tillit som mäts och vilken geografisk nivå som används skiljer sig åt. Även jämförelser mellan länder verkar även de visa på samma korrelation. Stephen Knack och Philip Keefer (1997) noterade exempelvis i sin studie att samhällen med högre grad av etnisk heterogenitet tenderade att vara mindre tillitsfulla. Natalia Letki hittar å andra sidan inget samband alls mellan de två variablerna i sin studie av lokalsamhällen i Storbritannien (2008). Som tidigare nämnts kunde också Oliver och Wong (2003) hitta vissa positiva samband mellan tillit och etnisk mångfald.

Bilden av ett oenigt forskningsfält är tydligt och tillvägagångssätten för att mäta fenomenen varierar ofta stort. Generellt kan dock sägas att den mesta forskningen från USA har landat i slutsatsen att etnisk diversitet har en negativ inverkan på den sociala tilliten, medan resultaten är mer tvetydiga i europeiska studier (Lundstedt & Nissling, 2016). Att specificera en mekanism som skulle kunna ligga bakom dessa samband är dessutom svårt. De huvudsakliga teorierna om varför ett negativt samband skulle finnas handlar just om interaktion och att sådan potentiellt inte sker i särskilt stor utsträckning mellan olika etniska grupper. I ett heterogent samhälle kan man då anta att tilliten till de utanför den egna gruppen kan ta skada. Det är dock inte heller svårt att tänka sig att exempelvis språkbarriärer skulle kunna bidra till att folk, i bokstavlig mening, inte förstår varandra och på grund av detta också litar mindre på varandra.

2.3.1 Forskningsläget i Sverige

Denna studie tar främst avstamp i de resultat som den tidigare svenska forskningen har lagt fram. Det kan därför vara lämpligt att redovisa resultaten från dessa studier.

Trägårdh med flera undersöker med hjälp av data från 33 olika kommuner år 2009 i Den svala svenska tilliten (2013) hur etnisk mångfald påverkar både lokal och generell tillit. Resultatet av undersökningen är delat - den generella tilliten tycks inte påverkas i någon nämnvärd utsträckning, även om ett svagt samband ändå kan utläsas. Lokalsamhällestilliten finner författarna dock påverkas relativt kraftigt av större grad etnisk mångfald. Dessutom klarlägger de att den lokala tilliten till skillnad från den generella varierar betydligt mer mellan olika kommuner. Att så är fallet tyder på att den denna typ av tillit är mer känslig för samhälleliga förändringar. Som exempel kan kommunerna Sundbyberg, Norrtälje och Katrineholm tas: den generella tilliten på dessa platser befann sig mellan 62 och 65 procent, medan den lokala varierade från 48 procent i Sundbyberg till 68 procent i Norrtälje och 75 procent i Katrineholm.

En annan svensk studie av Magnus Gustavsson och Henrik Jordahl (2008) undersöker generell tillit i de 21 svenska länen och visar i motsats till Trägårdh m.fl. att just generell tillit faktiskt minskar förhållandevis kraftigt ju högre andel utlandsfödda som bor i dem.

Studien drar slutsatsen att andelen utlandsfödda är en relativt stark indikator på hur tillitsfulla människor i länet är. Gustavssons och Jordahls undersökning använder data från

1994 och 1998. Jonas Lundstedt och Simon Nissling (2016) finner ett negativt samband mellan etnisk mångfald och social tillit. Likt Trägårdh m.fl. visar sig dock detta samband endast med den lokala tilliten och inte för den generella. Studien är gjort på länsnivå och använder data från åren 2001 till 2011.

I litteraturen (inte endast i Sverige) diskuteras ofta hur trög- eller lättrörliga värden på social tillit egentligen är. Renodlad forskning på hur samhälleliga förändringar påverkar tilliten är dock betydligt mindre omfattande än den som handlar om möjliga påverkansvariabler. Hur lång tid det tar för exempelvis generell tillit att påverkas av förändringar i olika faktorer (till exempel etnisk heterogenitet) är på grund av detta inte helt klarlagt. Sverige är till exempel ett land som sedan 1980-talet genomgått stora förändringar vad gäller både etnisk sammansättning och ekonomisk ojämlikhet - ändå tycks den generella tilliten öka på nationell nivå snarare än minska. Detta kan bland annat Rothstein och Holmberg visa när de undersöker tillit i Sverige mellan 1996 och 2014 (2015).

Lars Trägårdh m.fl. (2013) argumenterar för att den generella tillitens karaktär, i motsats till den lokala, som grundläggande människosyn gör den svårare att snabbt påverka genom yttre faktorer. Författarna och flera andra forskare kan dock visa genom jämförelser mellan länder att den generella tilliten ändå faktiskt tenderar att minska några år efter en nedgång i ekonomisk jämlikhet (Trägårdh, et al., 2013) (Rothstein & Uslaner, 2005).

Hur förändringar av uppmätta nivåer av tillit kommer till är dock i allra högsta grad ett forskningsområde som behöver bli större. Det är uppenbart att slutsatser från olika studier ibland är motsägelsefulla och behovet av mer forskning är därför påtagligt. Förhoppningsvis kan denna studie göra ett bidrag till fältet genom att undersöka en viss tidsperiod karakteriserad av potentiellt betydelsefulla samhälleliga förändringar för den sociala tilliten.

2.4 Hypoteser

Forskningen i Sverige är inte enig om på vilket sätt etnisk heterogenitet påverkar social tillit.

Det finns indikationer på att lokal tillit är negativt korrelerat med etnisk mångfald. Den generella tillitens samband med detsamma råder fler tveksamheter kring. Mot denna bakgrund ska denna studie ta sig an frågan med hjälp av nya data och ett delvis annorlunda angreppssätt.

Åren 2011–2015 ökade antalet asylsökande i Sverige mycket snabbt (Migrationsverket, 2019).

När ovanligt många människor kommer till Sverige under kort tid bör de negativa effekter på social tillit som etnisk mångfald enligt teorin kan ha ge upphov till också synas i empirin.

Om det föreligger ett negativt samband mellan etnisk diversitet och lokal och generell tillit bör det alltså vara möjligt att utläsa genom denna studie. En del teori tyder dock på att den generella tilliten är mer trögrörlig än den lokala, därför bör även utfallet vara sådant att den lokala påverkas i större utsträckning än den generella. Eftersom undersökningen sträcker sig över sju år (2011–2017), med en ökande asylinvandring mellan åren 2011 till 2015, borde dock även utrymme givits för en viss tröghet i effekten.

Undersökningens hypoteser är dessa:

1. Det finns ett negativt samband mellan ökad etnisk mångfald och minskad lokal och generell tillit.

2. Det negativa sambandet är starkare för den lokala tilliten än för den generella.

3. Design och metod

I detta avsnitt kommer först den empiriska bakgrunden för studien att redogöras för. Detta görs bland annat i syfte att motivera val av tidsperiod och visa på relevansen av en ny studie i detta ämne. Den efterföljande delen behandlar undersökningens dataunderlag och kontrollvariabler. Senare presenteras studiens metodologi där användandet av regressionsanalys motiveras. I en avslutande del redogörs för de möjliga problem och begränsningar som är förknippade med undersökningen.

3.1 Empirisk bakgrund

Eftersom studien syftar till att åstadkomma en ökad förståelse för hur eller om social tillit påverkas av olika grader etnisk mångfald är det intressant att undersöka vad som händer med tilliten efter en speciellt intensiv period av förändringar i just etnisk diversitet.

Inbördeskriget i Syrien hade som konsekvens att stora delar av landets befolkning tvingades till flykt. Fortfarande idag (2019) utgör syrier 6,8 miljoner av de 71 miljoner människor som är på flykt i världen. Även i Sverige märktes denna ökade flyktingström av och nådde sin topp år 2015 då cirka 163 000 människor sökte asyl i landet (se figur 1). Som andel av dåvarande population i Sverige motsvarar detta 1,65 procent. Att denna period är speciell i detta sammanhang råder det ingen tvekan om. Om hypotesen att social tillit påverkas negativt av ökad etnisk mångfald är sann, är förutsättningarna därför goda att detta ska visa sig när denna period undersöks.

Figur 1. Antal asylsökande i Sverige

Källa: SCB, statistikdatabasen 2019

0 20000 40000 60000 80000 100000 120000 140000 160000 180000

I kontrast till tidigare svenska studier i ämnet använder sig denna undersökning av data från ett antal år. Resultatet av studien bör därför även kunna säga någonting om hur stabila värden för social tillit är över tid och om en “chock” i graden av etnisk diversitet på kort tid kan ge utslag i riktning mot minskad social tillit. Som tidigare nämnts bör även det faktum att sju år undersöks möjliggöra att effekter som tar ett antal år att visa sig ändå ges utrymme att framträda.

3.2 Data

Datan som används i denna studie är i huvudsak hämtat från Statistiska centralbyrån (SCB), Migrationsverket och SOM-institutet (SCB, 2019) (Migrationsverket, 2019) (Göteborgs universitet, SOM-institutet, 2019). Till skillnad från tidigare svenska studier mäts här antal asylsökande i kombination med antalet folkbokförda utlandsfödda i ett visst län. Detta görs för att få fram en siffra för det totala antalet utlandsfödda. Tidigare undersökningar har endast räknat med de som är folkbokförda, alltså exkluderat de som är asylsökande och inte ännu fått uppehållstillstånd. Det bör fungera att göra på det viset när undersökningen inte görs över ett specifikt tidsspann och antalet nyanlända kan förväntas vara någorlunda konstant varje år. Eftersom denna studie undersöker en period av snabbt stigande asylinvandring måste dock alltså kompletterande data användas.

För att få fram en rättvisande siffra för varje län har antalet utlandsfödda i SCB:s statistik adderats med antalet inskrivna i Migrationsverkets boendesystem för varje år. Oavsett om man är bosatt i Migrationsverkets egna boenden eller har egen bostad enligt EBO-lagen (lagen om eget boende), är man inskriven i detta system. Först när en person fått ett beviljat uppehållstillstånd räknas denna som invandrad till Sverige och folkbokförs. Man kan därför samtidigt komma att synas i både SCB:s befolkningsstatistik och i Migrationsverkets boendesystem. På grund av denna risk för dubbelräkning har endast de som aldrig haft ett giltigt uppehållstillstånd räknats med från Migrationsverkets statistik.

Data för att mäta lokal och generell tillit har hämtats från de nationella SOM- undersökningarna som genomförs varje år av SOM-institutet vid Göteborgs universitet.

Antal deltagare varierar från år till år och svarsfrekvensen ligger på mellan 50 och 56 procent.

Den generella tilliten mäts genom frågan: “enligt din mening, i vilken utsträckning går det att lita på människor i allmänhet?”. Respondenterna får svara på en skala mellan 0 - 10.

Lokalsamhällestillit mäts på motsvarande sätt men med frågan: “i vilken utsträckning anser du att det går att lita på människor i det område där du bor?”. Eftersom de data som används för att mäta de beroende variablerna inte är paneldata förlitar sig studien istället på det slumpmässiga urvalet att leverera i liknande respondenter varje år. Paneldata – data där hela eller delar av respondenturvalet består av samma individer – hade möjliggjort att genomföra en studie som tittar på faktiska förändringar i olika individers tillit. Eftersom denna studie inte genomförs med hjälp av sådan data är det alltså inte detta som görs inom ramen för denna undersökning.

SOM-undersökningarna skickas ut i olika “editioner”. Innehållet varierar en del från edition till edition, den generella tillitsfrågan mäts dock i varje uppsättning. Det gör däremot inte den lokala, en del år är det därför endast 3 500 personer som fått denna fråga. Bland annat på grund av detta har den geografiska nivån län valts. Att geografiskt dela upp datan i mindre enheter hade lett till ett för litet urval observationer i varje enskild grupp.

3.3 Val av metod

För att undersöka sambandet mellan etnisk diversitet och social tillit, används regressionsanalys på grund av dess styrka att påvisa korrelationer mellan två variabler och att isolera detta samband från andra möjliga förklaringsfaktorer. Eftersom de beroende variablerna (lokal och generell tillit) mäts genom en 11-gradig skala behandlas de som intervallskalor i denna studie. Detta antagande kan göras eftersom de många stegen på skalan bör göra den mer kontinuerlig än någon med färre skalsteg. Det finns helt enkelt större fog för att anta att en 11-gradig skala har någorlunda lika skalsteg jämför med exempelvis en tregradig sådan (Teorell & Svensson, 2007). På grund av detta antagande används regressionsmodellen “ordinary least squares” (OLS) för att testa hypoteserna som presenteras i avsnitt 2.4.

Två bivariata regressionsmodeller med generell respektive lokal tillit som beroende variabel och andel utlandsfödda per län som oberoende presenteras först. Detta syftar till att uppnå en grundläggande förståelse för hur sambandet ser ut. Speciellt när det kommer till att isolera samband och visa på två variablers korrelation är dock bivariat regression förknippat med en hel del begränsningar (Teorell & Svensson, 2007). På grund av detta genomförs därefter multivariata regressionsanalyser för vardera lokal och generell tillit där ett antal individspecifika variabler kontrolleras för. Efter detta inkluderas också länsövergripande kontrollvariabler.

Eftersom det kan tänkas att vilket län en person bor i har betydelse för densammes tillit kommer även så kallade länsfixa effekter att kontrolleras för. Detta genomförs genom att inkludera dummyvariabler för varje län. Detta underlättar jämförelser med exempelvis Gustavsson och Jordahls undersökning (2008) eftersom även de tillämpar denna metod.

Tekniskt innebär metoden att medelvärdet för social tillit i varje län dras av från de olika observationerna så att skillnaden från individens sociala tillit är det som mäts. I praktiken har detta som konsekvens att allt det som rör länets inverkan på tilliten filtreras bort (Allison, 2009).

Multivariat regression tillåter att även utan experimentliknande situationer hålla andra faktorer förutom den undersökta konstanta. Man kan alltså minska risken för skensamband eller så kallade ”spuriösa samband”. För denna undersökning är det därför av intresse att hålla andra påverkansvariabler än den för etnisk mångfald konstanta så att ett så rent samband som möjligt kan skattas mellan just etnisk mångfald och social tillit. För att åskådliggöra hur detta går till är det lämpligt att presentera regressionsekvationen.

Ovanstående exempelmodell består av en beroende och fyra oberoende variabler. Y utgör i fallet för denna undersökning social tillit. Genom att göra detta kan argumentet för att sambandet är kausalt föras med större säkerhet. 𝑏1 tolkas som den förväntade ökningen eller minskningen i y när 𝑥1 ökar med 1 och värdet på alla andra oberoende variabler hålls konstant. Frågan man ställer sig vid genomförandet av en multivariat analys kan alltså sammanfattas på följande vis: givet värdena på kontrollvariablerna 𝑥2, 𝑥₃ och 𝑥₄, spelar värdet på 𝑥1 någon roll för värdet på den beroende variabeln y? I påföljande avsnitt (3.3.1) presenteras samtliga kontrollvariabler. Regressionsekvationen för denna undersökning med alla dessa inkluderade ser ut som följer.

𝑦 = 𝑎 + 𝑏1𝑥1+ 𝑏2𝑥2+ 𝑏3𝑥3+ 𝑏4𝑥4

+ 𝑒

𝑇𝑖𝑙𝑙𝑖𝑡 = 𝑎 + 𝑏₁𝑎𝑛𝑑𝑒𝑙 𝑢𝑡𝑙𝑎𝑛𝑑𝑠𝑓ö𝑑𝑑𝑎 + 𝑏₂𝑢𝑡𝑏𝑖𝑙𝑑𝑛𝑖𝑛𝑔 + 𝑏₃𝑒𝑗 𝑚𝑒𝑑𝑏𝑜𝑟𝑔 + 𝑏₄𝑠𝑡𝑎𝑑 + 𝑏₅𝑎𝑟𝑏𝑒𝑡𝑠𝑙ö𝑠 + 𝑏₆student + 𝑏₇𝑚𝑎𝑛 + 𝑏₈å𝑙𝑑𝑒𝑟 + 𝑏₉𝑏𝑟𝑝 + 𝑏₁₀𝑔𝑖𝑛𝑖 + 𝑏₁₁𝑠𝑡𝑜𝑐𝑘ℎ𝑜𝑙𝑚 + 𝑏₁₂𝑢𝑝𝑝𝑠𝑎𝑙𝑎 + 𝑏₁₃𝑠ö𝑑𝑒𝑟𝑚𝑎𝑛𝑙𝑎𝑛𝑑 …

Kommenterad [SS1]: Förklara mer. Lägg sedan till i slutet av avsnittet en regressionsmodell där alla kontrollvariabler är inkluderade. Sen kan man skriva ”i påföljande avsnitt motiveras varför dessa har valts ut”.

3.3.1 Kontrollvariabler

Det är mycket väl belagt att en av de viktigaste variablerna för ett samhälles genomsnittliga tillit är graden av ekonomisk jämlikhet (Knack & Keefer, 1997) (Trägårdh, et al., 2013) (Rothstein & Uslaner, 2005) (Gustavsson & Jordahl, 2008). I jämlika länder tenderar den generella tilliten mellan människor att vara hög medan det motsatta verkar gälla för ekonomiskt ojämlika länder. På grund av detta kommer ekonomisk ojämlikhet att vara en viktig faktor att ta hänsyn till. Eftersom invandring och speciellt asylinvandring dessutom kan tänkas förändra jämlikhetsnivåer i viss utsträckning, är det av särskild vikt att kontrollera för detta i denna studie. Det finns ett flertal mer eller mindre väletablerade sätt att mäta ekonomisk jämlikhet på. Den välkända gini-koefficienten används dock ofta och kommer därför att inkluderas även i denna undersökning.¹

Utöver ekonomisk jämlikhet kommer även bruttoregionalprodukt per invånare (BRP) att ingå i undersökningen som en andra kontrollvariabel på länsnivå. BRP används som ett mått på länets allmänna socioekonomiska situation. Dessa siffror är hämtade från SCB:s statistikdatabas (2019). Eftersom ekonomisk standard enligt tidigare forskning har visat sig ha effekt på social tillit är detta viktigt att kontrollera för (Holmberg & Rothstien, 2015).

Även kontroller på individnivå kommer att inkluderas i undersökningen. Dessa syftar till att rensa bort effekter av en enskild respondents egenskaper som potentiellt skulle kunna påverka personens sociala tillit. På grund av det visats att en högre utbildningsnivå tenderar att vara förknippad med högre tillitsnivåer kommer även detta att kontrolleras för (Rothstein

& Uslaner, 2005). SOM-undersökningarna rangordnar respondenternas utbildningsnivå i en tregradig skala från ”låg” (grundskola), ”medel” (allt utöver grundskola utom högskola/universitet) och ”hög” (högskola/universitet). Denna skala antas i studien vara en intervallskala där stegen mellan de olika utbildningsnivåerna är lika stora. Detta går naturligtvis att diskutera men eftersom variabeln endast utgör en kontroll för det samband studien intresserar sig för bedöms antagandet som acceptabelt.

Variabeln man läggs till som dummyvariabel för att kontrollera för kön, där värdet 1 innebär man och 0 kvinna. På liknande sätt kontrolleras också för om en person är arbetslös, pensionär eller student. I fallet för samtliga dessa faktorer innebär värdet 1 att individen har

1 SCB publicerar årligen alla svenska läns gini-koefficient – det är dessa siffror som används i studien (SCB,

egenskapen som variabelnamnet markerar. Alla dessa faktorer är relativt vanliga att kontrollera för när data på individnivå används, de inkluderas bland annat i Gustavsson och Jordahls studie (2008) som en del metodologi i denna undersökning är hämtad ifrån. Alla dessa uppgifter kommer från svar i SOM-undersökningen.

Ett vanligt antagande är att invånare i mindre samhällen tenderar att lita på varandra i större utsträckning än människor från städer. På grund av detta har även storlek på boendeområde kontrollerats för i analysen. SOM-undersökningarna har sju valalternativ för respondenter som sträcker sig från “storstad: centralt” till “ren landsbygd”. Variabeln har kodats om till dummyvariabel där allt större eller lika med “stad: ytterområde” fått värdet 1 och allt mindre än det värdet 0. I detta fall hade en möjlighet varit att inkludera variabeln utan att koda om den till dummyvariabeln. Bedömningen gjordes dock att det är svårt att hävda att det finns en skala med någorlunda lika skalsteg för boendeort för att detta skulle gå att motivera.

Eftersom Sverige som tidigare diskuterats är ett närmast extremt högtillitsland är det rimligt att anta att utlandsfödda tenderar att ha något lägre social tillit än infödda. Tidigare studier har också pekat på att så är fallet - det tar ett antal år innan tillitsnivåer stiger bland nyinvandrade personer från lågtillitsländer (Dinesen & Sønderskov, 2012). På grund av detta kontrollerar exempelvis Gustavsson och Jordahl (2008) för dummyvariabeln “invandrare”.

Någon sådan information finns inte om respondenterna i SOM-undersökningarna, istället används därför dummyvariabeln “ej medborgarskap” för att mäta en liknande effekt.

Variabeln är inte heltäckande eftersom det förstås även finns invandrare med medborgarskap. Eftersom medborgarskapsprocessen tar ett antal år kan det dock antas att de som inte ännu fått sitt medborgarskap är relativt nyanlända och därför möjligtvis har lägre tillitsnivåer.

3.5 Problem och begränsningar

Önskvärt hade varit att genomföra studien på kommunnivå för att i högre grad kunna säkerställa att individer “behandlats” med en ökad andel utlandsfödda. Eftersom Sverige består av 290 kommuner hade dock antal observationer blivit för litet, varför istället länsnivå används. Dessutom har också tidigare studier tittat på just länsnivå varför den geografiska nivån får anses som godtagbar - både Gustafsson och Jordahl (2008) och Lundstedt och Nissling (2016) använder exempelvis denna geografiska analysnivå. För att kunna jämföra deras resultat med denna studies är det naturligtvis till och med önskvärt att denna

undersökning liknar deras i detta avseende. Antalet asylsökande under denna period var dessutom rekordhögt och samhällsdebatten angående frågorna om invandring bör bidragit till att människor uppmärksammade förändringarna i etnisk mångfald – även om man inte bodde i den omedelbara närheten av dit nyanlända asylsökande blev placerade.

Att använda “andel utlandsfödda” som operationalisering för etnisk heterogenitet kan vara förknippat med vissa invändningar. Beroende på vad den bakomliggande mekanismen är till det potentiella sambandet mellan mångfald och social tillit kan proportionen mellan olika etniciteter spela roll. I SCB:s statistik som används tillsammans med Migrationsverkets i denna studie görs ingen skillnad på om en folkbokförd invånare har bakgrund från exempelvis Norge eller Syrien. Om till exempel språkliga skillnader skulle vara den viktigaste faktorn för social tillit utgör detta ett problem. Eftersom målet med måttet andel utlandsfödda dock främst är att säga någonting om hur de relativa proportionerna ser ut mellan län bör dock detta inte ställa till med några bekymmer. De asylsökande som står för ökningen av andelen utlandsfödda under den undersökta perioden kan också med säkerhet antas inte komma från något nordiskt eller europeiskt land.

Som tidigare nämnts har andelen utlandsfödda räknats ut med hjälp av data från både Migrationsverket och SCB. Migrationsverkets data över antal inskrivna i dess boendesystem är dock endast uppdelat efter om individerna har uppehållstillstånd eller inte för åren 2013 – 2017. Detta innebär att en rak addition mellan andel utlandsfödda enligt SCB:s statistik och Migrationsverkets inskrivna inte kan göras. Som tidigare diskuterats i avsnitt 3.2 riskerar man genom ett sådant tillvägagångssätt att dubbelräkna de inskrivna som har uppehållstillstånd.

På grund av detta problem har andelen 2013 (för varje län) utan uppehållstillstånd används för att estimera samma grupp för åren 2011 och 2012. I de flesta län år 2013 var kring 70 procent av de inskrivna i boendesystemet individer som aldrig haft uppehållstillstånd, andelen varierade dock mellan 54 och 80 procent. Denna andel för respektive län har alltså använts för att räkna ut ett ungefärligt antal för åren 2011 och 2012. Andelen bör dock inte vara så pass olik att resultaten i denna studie påverkas av denna estimering.

4. Resultat och analys

Detta avsnitt inleds med deskriptiv statistik för att skapa en överblick över de undersökta variablerna.

Syftet är att regressionsresultaten sedan ska kunna sättas i relation till den verklighet som beskrivs. I de senare två delarna presenteras regressionsresultaten, först för den lokala tilliten och sedan för den generella.

Efter detta följer en kortare del där tidigare forskningsresultat jämförs empiriskt med datan och resultaten i denna studie. En ytterligare regressionstabell presenteras även här för att underlätta analysen av de tidigare.

I en avslutande del sammanfattas sedan resultaten och en diskussion kring dem förs.

4.1 Deskriptiv statistik

I figur 1 redovisas den sociala tilliten i samtliga svenska län år 2017 för att ge en utgångspunkt till tolkningen av de senare regressionsresultaten. Nationellt är snittet för den generella tilliten 6,36 och för den lokala 7,19. På Gotland bor de mest tillitsfulla invånarna vad gäller båda typerna av tillit. Både den generella och lokala tilliten är som lägst i Kalmar län med ett snitt på 5,77 respektive 6,74. Övergripande för alla län kan sägas att generell tillit konsekvent är lägre än den lokala – människor verkar lita mer på andra i sitt närområde än människor i allmänhet.

Enligt dessa resultat varierar lokalsamhällestilliten mellan 7,82 på Gotland och 6,74 i Kalmar, medan den generella sträcker sig från 5,77 till 7,01 – en skillnad på 1,08 respektive 1,24.

Trägårdh med fleras resultat – att lokal tillit varierar betydligt mer mellan svenska kommuner än den generella – verkar alltså inte stämma på länsnivå. Resultatet är dock inte oväntat med tanke på länens mycket varierande storlek och befolkningsantal. Gotland är som bekant en egen kommun medan övriga län inkluderar ett flertal kommuner. I stora län ges den lokala tilliten fler tillfällen att variera mellan olika städer och kommuner.

Figur 1. Medelvärde av lokal och generell tillit 2017

Källa: SOM-undersökningens kumulativa dataset

Figur 2 och 3 beskriver andel utlandsfödda i samtliga län år 2017 respektive förändringen av denna andel sedan 2011. Ur figur 2 går att utläsa att Stockholms län är det mest etniskt heterogena med cirka 25 procent utlandsfödda. Samma andel uppgår på Gotland endast till 7,4 procent. Figur 3 visar att det var i Kronobergs län andelen födda utomlands ökade mest under perioden 2011 till 2017 (5,2 procentenheter). Även vad gäller förändring ligger Gotland i botten tillsammans med Norr- och Västerbottens län med 2,5, 2,6 respektive 2,7 procentenheter.

5 5,5 6 6,5 7 7,5 8

Lokal tillit 2017 Generell tillit 2017

Figur 3. Förändring i andel utlandsfödda per län mellan 2011 – 2017

Källa: Migrationsverket och SCB:s befolkningsstatistik.

Figur 2. Andel utlandsfödda per län år 2017

Källa: Migrationsverket och SCB:s befolkningsstatistik.

Förändring av tillitsnivåer i de olika länen från 2011 till 2017 presenteras i figur 4. Någon tydlig trend är svår att utläsa. Båda typerna av tillit har minskat i ungefär lika många län som de har ökat. I Västmanland har både den lokala och generella tilliten ökat mest – den lokala till ett medelvärde 0,78 högre än 2011 och den generella med +0,21. I Kalmars län ses de största minskningarna i tillit, -0,41 för lokalsamhällestillit och -0,53 för generell. Det bör dock noteras att en del förändringar ligger inom den statistiska felmarginalen. Nationellt har lokal tillit stigit från 7,06 till 7,19 och den generella sjunkit från 6,41 till 6,36. Det kan också sägas att förändringen nationellt i lokal tillit är statistiskt säkerställd på 95 procents säkerhetsnivå medan förändringen för den generella är inom felmarginalen.

Figur (4). Förändring av lokal och generell tillit mellan 2011 och 2017

Avslutningsvis presenteras i tabell 1 sammanfattande statistik över samtliga variabler som ingår i undersökningen. Denna statistik inkluderar hela tidsperioden 2011–2017. Här går exempelvis att utläsa att 4,9 procent utlandsfödda är den lägsta andel som uppmäts i ett län under tidsperioden och 25,2 procent den högsta. Standardavvikelserna för de olika variablerna anger med hur mycket observationerna i genomsnitt avviker från medelvärdet.

Med hjälp av detta mått kan vi exempelvis komma till slutsatsen att en andel utlandsfödda på endast 4,9 procent tycks vara ovanligt. Medelvärdet för denna variabel är nämligen 17,5 procent och standardavvikelsen 4,6 procentenheter.

-0,8 -0,6 -0,4 -0,2 0 0,2 0,4 0,6 0,8

Lokal tillit Generell tillit

Tabell 1. Sammanfattande statistik över samtliga år 2011 – 2017

Variabler Obs. Medelvärde Standardav. Min Max

Generell tillit 51 967 6,497 2,257 0 10

Lokal tillit 20 741 7,196 2,245 0 10

Andel utlandsfödda 53 340 0,175 0,046 0,049 0,252

Utbildning 51 906 2,233 0,721 1 3

Ej medborgare 52 264 0,036 0,187 0 1

Stad 51 944 0,592 0,491 0 1

Arbetslös 50 357 0,041 0,197 0 1

Student 50 357 0,075 0,263 0 1

Man 53 299 0,474 0,499 0 1

Ålder 16–80 51 582 50,847 17,374 16 80

BRP/capita (tkr) 53 340 417,022 98 778 292 629

Gini-koefficient 53 340 0,301 0,034 .239 0,373

4.2 Regressionsanalys

Här presenteras de regressionsanalyser som utgör undersökningens huvudsakliga resultat. Först presenteras resultat för den lokala tilliten och därefter den generella. Efteråt görs jämförelser till en del av de tidigare studier som avhandlats. Avslutningsvis diskuteras de olika resultaten närmre i en diskussions- och analysdel.

4.2.1 Lokal tillit

Den enkla bivariata regressionen som visas i tabell 2 modell (1) påvisar ett negativt samband mellan en större andel utlandsfödda i respondentens län och minskad lokal tillit. Sambandet är statistiskt signifikant på 99 procents säkerhetsnivå. Detta är i linje med hypotes (1) och tidigare svenska studier. Koefficienten på -2,081 innebär i praktiken att en ökning av andelen utlandsfödda från exempelvis 15 till 0,25 procent är förknippat med en minskad lokal tillit i storleksordningen -0,2081 på den 11-gradiga skalan. I förhållande till standardavvikelsen på cirka 2,25 för lokal tillit (se tabell 1) är detta ingen avsevärd förändring. R-kvadrat som indikerar hur stor del av en persons tillit som förklaras av de utvalda variablerna är i detta fal lågt med ett värde på 0,2 procent.

I modell (2) kontrolleras för individspecifika variabler, alltså egenskaper hos de individer som svarat på enkäten. Samtliga är signifikanta på 99-procentsnivån förutom dummyvariabeln

”man”. Korrelationen mellan kön och lokal tillit är istället säkerställt med 95 procents sannolikhet. Sambandet mellan andel utlandsfödda och lokal tillit försvagas något när individspecifika kontroller görs. Koefficienten för dummyvariabeln ”arbetslös” är den starkaste av kontrollvariablerna – arbetslöshet är korrelerat med en 0,864 minskning av lokal tillit, alltså en avsevärt starkare korrelation än den för andel utlandsfödda i länet. I modell (2) ökar r-kvadrat och kan nu förklara 6,9 procent av den lokala tilliten.

Modell (3) kontrollerar även för de länsspecifika variablerna bruttoregionalprodukt per invånare (BRP) och gini-koefficient. Dessa variabler är likt den för andel utlandsfödda förknippade med det län respondenten bor i. Modellen visar något som kan tyckas överraskande – sambandet mellan andel utlandsfödda och lokal tillit stärks när ojämlikhet och ekonomisk standard hålls konstant. Detta är överraskande med tanke på att det förefaller någorlunda intuitivt att ekonomisk ojämlikhet skulle kunna förklara en del av det negativa sambandet mellan andel utlandsfödda och tillit. Efter att kontrollerat för båda dessa separat visar det sig att bägge länsspecifika variabler utgör supressorvariabler till det undersökta

sambandet – alltså döljer en del av sambandet. Med andra ord innebär det att givet att respondenterna bor i län som är likvärdigt ojämlika och har samma ekonomisk standard, spelar andel utlandsfödda större roll för deras lokala tillit. Gini-koefficientens korrelation med lokal tillit är inte heller signifikant, något som även det är förvånande då ekonomisk jämlikhet brukar klassificeras som den kanske enskilt viktigaste variabeln för tillit i ett samhälle. BRP per invånare är däremot signifikant med en koefficient som i praktiken kan förbises.

Slutligen inkluderas dummyvariabler för alla de 21 länen i modell (4). Detta görs eftersom tilliten varierar mellan de olika länen. Att inkludera dummyvariabler för dem åstadkommer att effekten av vilket län respondenten bor i kan filtreras bort. Allting som gör att boendelän påverkar vilken tillit en individ har kontrolleras med andra ord för genom denna metod. De tekniska implikationerna av detta tillvägagångssätt redovisas för i avsnitt 3.1. I tabellerna benämns kontrollen som ”länsfixa effekter”. I modell (4) ska observeras att koefficienten för andel utlandsfödda är positiv – alltså det motsatta sambandet gentemot vad hypotes (1) förutspår. En ökning av andel utlandsfödda med 10 procentenheter är enligt modellen förknippat med en 0,4318 ökning av lokal tillit. Den statistiska signifikansen av sambandet sjunker dock till 90-procentsnivån med ett p-värde på 0,06. Tolkningen av detta resultat är att andel utlandsfödda inte tycks påverka tilliten negativt när man tar hänsyn till att tillit varierar mellan län. I modellen ser vi också att sambandet mellan ekonomisk ojämlikhet och tillit blir negativt, vilket är vad vi förväntar oss. Dock är sambandet fortsatt inte signifikant.

Värdena på justerat r-kvadrat förändras inte mycket mellan modell (2) till (4). Däremot är det avsevärt lägre i modell (1) vilket kan förklaras med det faktum att den endast innehåller en variabel. Att inkludera ett flertal potentiella förklaringsfaktorer kommer i de flesta fall att leda till att förklaringsvärdet av regressionen stärks – vilket då också avspeglas i det värde r- kvadrat antar.

Kommenterad [SS2]: Förklara mer vad som händer. Tolka skillnaden i resultaten.

Tabell 2. Regressionsanalys lokal tillit

Beroende variabel: (1) (2) (3) (4)

lokal tillit

Andel utlandsfödda -2,081*** -1,999*** -3,695*** 4,218*

(0,332) (0,348) (0,772) (2,244)

Utbildning 0,575*** 0,571*** 0,567***

(0,024) (0,024) (0,024)

Ej medborgare -0,523*** -0,529*** -0,532***

(0,087) (0,087) (0,087)

Stad -0,232*** -0,251*** -0,246***

(0,034) (0,034) (0,034)

Arbetslös -0,864*** -0,861*** -0,855***

(0,081) (0,081) (0,081)

Student -0,186*** -0,181*** -0,187***

(0,068) (0,068) (0,068)

Man -0,057* -0,057* -0,059*

(0,032) (0,032) (0,032)

Ålder 16–80 0,023*** 0,023*** 0,023***

(0,001) (0,001) (0,001)

BRP/capita 0,001*** -0,001

(0,000) (0,001)

Gini-koefficient 0,480 -3,157

(1,290) (3,605)

Observationer 20 717 18 352 18 352 18 352

Justerat r-kvadrat 0,002 0,069 0,070 0,071

Länsfixa effekter Nej Nej Nej Ja

Standardavvikelser i parenteser

*** p <0.01, ** p <0.05, * p<0.1

4.2.2 Generell tillit

Den bivariata regressionen i modell (1) tabell 3 för generell tillit och andel utlandsfödda påvisar ingen signifikant korrelation. I modell (2) däremot läggs individuella kontroller till och ett negativt samband visar sig. Detta indikerar att någon eller flera av de

individspecifika variablerna utgör supressorvariabel till effekten av andel utlandsfödda på generell tillit. Efter att separat kontrollerat för alla dessa visar det sig att utbildning är den variabel som i störst grad gömmer effekten av andel utlandsföddas inverkan på tilliten.

Detta innebär att givet att utbildningsnivå hålls konstant har andel utlandsfödda större effekt än om utbildningsnivån tillåts variera mellan individer. Koefficienten på -1,011 innebär att en ökning på 10 procentenheter av andelen utlandsfödda i ett län är förknippat med en minskning på 0,1011 av generell tillit. Justerat r-kvadrat är skattat till 0,062 vilket innebär att modellen uppskattas förklara 6,2 procent av variationen i respondenternas generella tillit.

Modell (3) inkluderar de länsspecifika kontrollerna. Liksom för den lokala tilliten kan här utläsas att sambandet stärks kraftigt (trefaldigas) och är signifikant på 99-procentsnivån.

Inte heller för den generella tilliten är gini-koefficienten korrelerad med ökad eller minskad tillit. Att detta är fallet för både lokal och generell tillit är ytterligare förvånande då det inte är vad teorin gör gällande. Ekonomisk ojämlikhet ska enligt tidigare studier förklara en relativt stor del av människors sociala tillit, dessa regressioner kan inte visa på detta.

I modell (4) som inkluderar länsfixa effekter ser vi även här ett liknande mönster som för den lokala tilliten – det negativa sambandet mellan andel utlandsfödda och generell tillit försvagas. I fallet för den generella tilliten byter det dock inte helt riktning utan är fortsatt negativt. Den statistiska signifikansen försvinner dock i sin helhet i denna modell. Det ska noteras att koefficienterna för andel utlandsföddas inverkan på den generella tilliten genomgående är mindre än för den lokala. Detta är i linje med hypotes (1) och (2), vilka förutspår att korrelationen ska vara svagare för den generella tilliten då den anses mer trögrörlig.

Liksom för regressionsmodellerna för den lokala tilliten förändras inte r-kvadrat i någon särskilt stor utsträckning mellan modell (2) och (4). Desto fler variabler som läggs in i regressionerna ökar dock r-kvadrat något. I fallet för generell tillit från 0,062 i modell (2) och 0,065 i modell (4).

Tabell 3. Regressionsanalys generell tillit

Beroende variabel: (1) (2) (3) (4)

generell tillit

Andel utlandsfödda 0,144 -1,011*** -3 348*** -0,384

(0,214) (0,225) (0,496) (1 536)

Utbildning 0,671*** 0,667*** 0,666***

(0,015) (0,015) (0,015)

Ej medborgare -0,285*** -0,289*** -0,285***

(0,055) (0,055) (0,055)

Stad 0,114*** 0,088*** 0,073***

(0,021) (0,022) (0,022)

Arbetslös -0,778*** -0,772*** -0,774***

(0,052) (0,052) (0,052)

Student -0,156*** -0,150*** -0,151***

(0,043) (0,043) (0,043)

Man -0,073*** -0,072*** -0,072***

(0,020) (0,020) (0,020)

Ålder 16–80 0,018*** 0,018*** 0,018***

(0,001) (0,001) (0,001)

BRP/capita 0,001*** -0,004***

(0,000) (0,001)

Gini-koefficient 0,610 4,473*

(0,844) (2,357)

Observationer 51 919 46 170 46 170 46 170

Justerat r-kvadrat 0,000 0,062 0,063 0,065

Standardavvikelser i parenteser

*** p<0.01, ** p<0.05, * p<0.1

4.2.3 Jämförelser med tidigare studier

Denna studie har flera likheter med Gustavsson och Jordahls studie. Bägge undersökningar är genomförda på länsnivå och använder länsfixa effekter i sina regressioner, dessutom mäter de etnisk mångfald genom andel utlandsfödda. På grund av detta är det förvånande att resultaten blir så pass olika. Bland annat presenterar Gustavsson och Jordahl en koefficient för andel utlandsfödda på cirka -25 (generell tillit med länsfixa variabler). Detta ska sättas i kontrast till den koefficient på -0,38 (som dessutom inte är statistisk signifikant) som denna studie uppvisar. Koefficienten för den lokala tilliten pekar i denna studie till och med åt motsatt håll från vad som förväntas givet deras resultat.

I praktiken innebär Gustavsson och Jordahls resultat att en ökning av andelen utlandsfödda med 10 procentenheter är korrelerat med en minskning av den generella tilliten med 2,5 på den 11-gradiga skalan. Motsvarande förändring skulle enligt denna studie endast innebära en minskning av generell tillit med 0,038, eller en ökning av lokal tillit med 0,43. Vilka tidsperioder som undersöks skiljer sig dock väsentligt åt mellan våra två studier. Denna undersökning utförs med hjälp av data från åren 2011–2017, då rekordmånga asylsökande kom till Sverige. Gustavsson och Jordahl undersöker istället de i detta avseende mer normala åren 1994 och 1998. Dock kan poängteras att den flyktingström som var konsekvens av kriget i Jugoslavien nådde sin topp 1992 med 84 000 asylsökande (Migrationsverket, 2019).

Framtida studier skulle kunna undersöka denna tid mer specifikt för att se om perioden mynnade ut i någon förändring i social tillit.

Det kan också nämnas att Lundstedt och Nisslings studie visar på liknande resultat som modell (1) till (3) i de två inledande regressionstabellerna. Detta trots att de inte undersöker tillitsnivåer under en längre tidsperiod eller under något speciellt händelseförlopp. Någon modell med länsfixa variabler inkluderas dock inte i deras regressioner. Inte heller mäts etnisk mångfald på samma sätt som här, vilket försvårar jämförelser. Möjligtvis hade även deras resultat blivit annorlunda om denna kontroll genomförts.

4.3 Diskussion och sammanfattning

Resultaten i denna studie är delvis förvånande. Speciellt intressant är den stora skillnad som finns mellan regressionsanalyserna i denna undersökning och de som Gustavsson och Jordahl genomfört. Dessa skilda resultat tyder på att perioden som undersökts i denna studie karaktäriseras av speciella omständigheter som gör att resultatet blir olikt Gustavsson och Jordahls.

I de inledande regressionsanalyserna i tabell 2 och 3 påvisas ett litet negativt samband mellan andel utlandsfödda och både generell och lokal tillit. Den negativa korrelationen är något starkare för den lokala tilliten – i linje med hypotes (1) och (2). När slutligen länsfixa effekter kontrolleras för i regressionen blir dock resultatet ett annat. Signifikansnivån sjunker för båda tillitstyperna och för generell tillit försvinner den statistiska signifikansen helt. Dessutom blir sambandet positivt istället för negativt vad gäller lokalsamhällestillit.

Eftersom perioden som undersöks kännetecknas av ovanligt stor ökning i andel utlandsfödda, är en logisk förklaring till de slutgiltiga resultaten att etnisk mångfald inte påverkar social tillit nämnvärt. Tidigare forskning har dock visat att regressioner som genomförs för tidpunkter som inte är karaktäriserade av speciella ökningar i mångfald, uppvisar ett starkt negativt samband mellan de två variablerna. En möjlig förklaring till dessa tillsynes konflikterande resultat är att det finns en viss tröghet i den etniska mångfaldens negativa inverkan på social tillit. Att det i denna studie inte kan påvisas något nämnvärt negativt samband skulle i sådana fall förklaras av att vi under den undersökta tidsperioden sett en snabbt ökande etnisk mångfald och samtidigt ingen minskning av tilliten. Den korrelation mellan hög andel utlandsfödda och lägre social tillit som tidigare studier påträffat motverkas alltså i fallet för denna undersökning av att andel utlandsfödda ökar medan tilliten fortsätter vara hyfsat stabil. Det kan alltså trots denna studies resultat vara så att samhällen och områden som är mer etniskt heterogena i allmänhet faktiskt tenderar att ha något lägre tillit. Denna studie visar dock att detta inte är någonting som visar sig inom loppet av några år, utan i sådana fall är ett mer strukturellt fenomen.

Den något positiva koefficienten för andel utlandsfödda i modell (4) tabell 2 kan med ovanstående resonemang förklaras genom att andelen utlandsfödda ökat samtidigt som även den lokala tilliten ökat något under samma tidsperiod (se avsnitt 4.1 och figur 4).

Motsvarande koefficient för den generella tilliten försvagas och tappar signifikans (men är

fortsatt negativ) vilket kan förklaras med att det inte kan säkerställas att den generella tilliten förändrats mellan 2011 till 2017 (se samma avsnitt och figur).

Tabell 2 och 3 tycks ge stöd åt hypoteserna och bekräfta tidigare forskning i det att lokalsamhällestilliten framstår som mer lättrörlig än den generella tilliten. Med bakgrund i teorin är inte detta särskilt förvånande. Det förefaller intuitivt att tänka sig att tilliten till människor i sin omedelbara närhet är mer grundad i faktiska samhälleliga omständigheter än vad den generella tilliten är. Om vi har tillit eller inte till folk i vår omgivning är trots allt något vi måste förhålla oss till dagligen – ska man lämna cykeln olåst utanför affären till exempel? Den generella tilliten är som tidigare avhandlats mer av en grundläggande människosyn – ett påstående som tycks få visst stöd i denna studie.

Resultaten i samtliga regressionsanalyser bör också sättas i relation till verkligheten. Under 2011 och 2017, vilket som tidigare diskuterats var en period då ovanligt stora förändringar av andel utlandsfödda skedde, ökade denna andel som mest i Kronobergs län med 5,2 procentenheter. Med de koefficienter dessa regressionsanalyser visar är implikationerna av detta i verkligheten mycket små. I negativ riktning var koefficienten som starkast med -3,7 och i positiv riktning +4,2 – En ökning av andelen utlandsfödda skulle med dessa resultat innebära antingen en minskning av tilliten med cirka 0,19 eller en ökning på 0,22 på den 11- gradiga skalan för tillit.

Som visats i figur 4 finns i verkligheten inte heller någon tydlig trend i riktning mot vare sig ökad eller minskad tillit mellan 2011 och 2017. Denna deskriptiva statistik ska dock inte tolkas som ett stöd för varken den enda eller andra slutsatsen då ökad eller minskad tillit kan bero på en rad olika faktorer, inte minst på slumpen. Med det i åtanke är det trots allt intressant att andel utlandsfödda ökat med så mycket som 5 procentenheter i vissa län (se figur 3) men tilliten ändå inte konsekvent minskat i samma län (se figur 4) vilket resultaten från tidigare studier skulle förutspå. Om Gustavsson och Jordahls resultat skulle stämma är det inte långsökt att förvänta sig att tilliten bör fallit efter åren 2011 till 2015. Om detta bara är en fråga om tid måste lämnas till framtida studier att utröna.

Vissa faktorer har på grund av denna studies inriktning eller brist på data inte behandlats.

Med avstamp i de resultat som presenterats här är det för framtida undersökningar intressant att i större omfång studera olika tidsperioder där graden av etnisk mångfald varierar eller

förändras i olika takt. Det har nämligen tydliggjorts att resultaten är vitt skilda från varandra beroende på om man undersöker en tidsperiod där inga stora förändringar i variablerna sker jämfört med det motsatta. En del materialbegränsningar har också varit utmaningar för denna studie. På grund av relativt få observationer har till exempel inte individers inkomst kontrollerats för. Dock har hänsyn tagits till till exempel utbildningsnivå och om respondenten varit student eller inte, vilket i viss utsträckning kan tänkas fånga effekten av inkomstnivå eller samhällsklass. Utmaningen att hitta enkäter med nog många respondenter för att kunna inkludera alla önskvärda variabler och kanske också genomföra undersökningen på lägre geografisk nivå, till exempel kommunnivå, är en utmaning för alla forskare i fältet.

Framtida forskning – där kommuner utgör analysobjekt och den beroende variabeln är den genomsnittliga tilliten i respektive kommun – skulle kunna undersöka perioden 2011–2017 på ett mer djupgående vis. Denna studie har visat att det också vore önskvärt att inkludera ett antal år efter 2017 för att tillåta ytterligare tröghet i potentiella effekter på tilliten. En sådan undersökning skulle vidare bidra till förståelsen för sambandet mellan etnisk mångfald och social tillit genom att i större grad säkerställa att respondenterna faktiskt upplevt den ökade etniska mångfalden. Det behövs helt enkelt fler studier där fler saker tas i åtanke.

5. Slutsats

Något slutgiltigt svar kan efter denna studie inte ges huruvida etnisk mångfald påverkar social tillit. Det har dock tydliggjorts att sambandet är komplext och att mycket olika resultat kan åstadkommas beroende på undersökningsperiod och regressionsmetod. Resultaten i denna studie visar att den snabbt stigande etniska mångfalden under perioden 2011–2015 inte är förknippad med något starkt negativt samband med social tillit. Inte heller har de faktiska nivåerna av varken generell eller lokal tillit nämnvärt förändrats mellan åren 2011–2017.

Syftet att undersöka just denna period har varit att skapa så goda förutsättningar som möjligt för antagandet att mångfald påverkar tillit negativt att vara sant. Detta är dock alltså inte det resultat som presenterats.

Speciellt intressant är dock att regressionsanalyserna skiljer sig i mycket stor utsträckning från det resultat Gustavsson och Jordahl (2008) i sin liknande studie tidigare presenterat. Med bakgrund i detta bör inte slutsatsen vara att etnisk mångfald inte har någon som helst inverkan på social tillit. Den huvudsakliga slutsatsen är istället begränsad till att tillit inte tycks påverkas i det korta perspektivet efter en stor förändring i graden av mångfald. Vidare studier får svara på frågan om sådana stora förändringar inverkar åt det ena eller andra hållet på längre sikt. Studien har även funnit visst stöd för hypotesen att lokalsamhällestillit är mer lättpåverkad av samhälleliga förändringar än den generella tilliten. Detta är inte förvånande och i linje med tidigare studiers resultat.

I övrigt kan också sägas att vidare studier på en lägre geografisk nivå skulle kunna bidra till forskningsfältet genom att mer otvivelaktigen kunna säkerställa att det är de effekter som är av intresse som mäts. Att genomföra studier på exempelvis kommunnivå skulle möjliggöra att med större säkerhet kunna arbeta med antagandet att de boende är medvetna om hur den etniska mångfalden är i deras bostadsort, och att de också skulle notera en förändring i denna.

Tillgång till paneldata skulle även det kunna underlätta undersökningar angående förändringar över tid.

Avslutningsvis är det lämpligt att återkoppla till denna studies inledning. Sverige är fortsatt ett land med jämförelsevis höga tillitsnivåer, och någon tendens till att dessa håller på att sjunka har inte kunnat påvisas. De senaste årens ovanligt stora invandring och den därmed ökade etniska mångfalden verkar inte, i alla fall inte ännu ha, påverkat tilliten. Inte heller har