Uppsala universitet Sociologiska institutionen Sociologi C2
En riktig liberal –
En diskursteoretisk analys av Johan Norberg
VT 2012 Författare: Jonn Berndtsson Handledare: Fredrik Palm
Sammanfattning
Den här uppsatsen är en diskursteoretisk analys av debattören Johan Norbergs författarskap, med ett i stora drag enbart deskriptivt syfte som ämnar på ett strukturerat vis presentera det bakomliggande meningarna i Norbergs författarskap som ett uttryck för en politisk diskurs och beskriva dem i enighet med de teorier för diskursers formerande av Laclau och Mouffe som presenteras i uppsatsens teori och metodkapitel. Uppsatsens frågeställningar handlar om att identifiera de nodalpunkter och ekvivalenskedjor som utför centrala delar av Norbergs diskurs, vilket också görs i resultatdelen. I den mån uppsatsen går utöver en deskriptiv ansats så handlar det om att utifrån en ytlig analys av tidigare forskning kring John Lockes tyckande, jämföra Norberg med detta för att se i vilken mån Norbergs påstående om sig själv som en klassisk liberal överensstämmer med resultaten av analysen. De nodalpunkter som identifieras under analysen är frihet, kapitalism, globalisering och välstånd tillsammans med förklarande ekvivalenser. Resultaten tyder också på att Norbergs beskrivning av sig själv som en klassisk liberal är riktig även om det framkommer en del ganska stora avvikelser från Lockes synsätt.
Nyckelord: Diskursteori, diskursanalys, liberalism, politik
Innehållsförteckning
1. Inledning...5
1.1 Bakgrund...5
1.2 Johan Norberg och hans författarskap...6
1.2.1 Fullständiga rättigheter...6
1.2.2 Till världskapitalismens försvar...7
1.2.3 När människan skapade världen ...7
1.3 Syfte och frågeställningar...8
2. Tidigare forskning...9
3. Teori och Metod...11
3.1 Allmänt om diskursteori...11
3.2 Varför diskursteori...12
3.3 Diskursteorin som praktisk metod...13
3.4 Urval och arbetsmetodik...13
3.5 Mouffes teorier om politik och liberalism...14
4. Resultat...15
4.1 Frihet...15
4.1.1 Individualism...15
4.1.2 Rättigheter...17
4.1.3 Från andra människor...17
4.1.4 Skiljd från möjligheter...18
4.1.5 Eget ansvar...19
4.2 Kapitalism...20
4.2.1 Marknad...20
4.2.2 Äganderätt...20
4.2.3 Frihandel...21
4.2.4 Konkurrens...22
4.2.5 Effektivitet...23
4.3 Globalisering...24
4.3.1 Kommunikation...24
4.3.2 Handel...25
4.3.3 Nya valmöjligheter...25
4.3.4 Det blir bättre...26
4.3.5 Solidaritet...27
4.3.6 Inget nollsummespel...28
4.4 Välstånd...29
4.4.1 Tillväxt...29
4.4.2 Frihandel...30
4.4.3 Äganderätt...31
4.4.4 Fler möjligheter...31
5. Avslutande diskussion...33
5.1 Summering...33
5.2 Övergripande diskussion...34
5.3 Implikationer för forskning och praktik...35
Litteraturförteckning...36
1. Inledning
1.1 Bakgrund
I den här uppsatsen har jag valt ett studieobjekt som i hög grad hör hemma i politiken.
Uppsatsen är en textstudie som kommer att fördjupa sig i ett urval av författaren Johan Norbergs böcker. Norberg är en välkänd och flitig debattör som har sin ideologiska hemvist i den klassiska liberalismen och har haft ett stort inflytande på offentlig debatt under 00-talet.
Det är mitt syfte att i den här uppsatsen försöka omfatta så relevanta delar av Norbergs författarskap som möjligt och därigenom få en mer strukturerad bild av vilka åsikter det är han står för.
Det är min erfarenhet av den sociologiska vetenskapen att den ofta väljer att teoretisera om samhället som helhet och studera det som en enhet som förklaras genom utifrån verkande faktorer, sin interna logik eller helt enkelt nödvändiga regelbundenheter i människans natur eller historiens gång. När detta inte är fallet så fokuserar den istället på den enskilda
människans beteende i sociala situationer och försöker förklara vissa typer av beteenden genom deras roll i till exempel kultur eller för den delen vardagsbestyr. Samt hur mindre grupper av individer interagerar och fungerar tillsammans, allt från arbetslag till vänner som idrottar tillsammans. Det har därför varit min förhoppning att med den här uppsatsen lära mig mer om de delar av sociologin som behandlar större strömningar i samhället. Frågor som hur vissa kulturfenomen vinner popularitet och sprids i breda lager, hur allmänna sociala regler formas och vinner gällande och givetvis också hur olika politiska ideologier vinner inflytande i den offentliga debatten i samhället i stort. Det finns sociologiska tänkare som har arbetat med detta men hittills har jag själv inte haft tillfälle att studera dessa annat än tämligen ytligt och jag hoppas genom den här uppsatsen att fördjupa mig i någon av dessa. Det är min uppfattning utifrån det jag hittills har lärt mig att sociologin besitter utmärkta verktyg för att studera den här typen av frågor och att de inte helt bör lämnas över till mer specialiserade samhällsvetare som jurister, ekonomer eller statsvetare. Genom sin allmänna karaktär blir sociologin extra lämpad för att ge svar på frågor som ofta kan sträcka sig över flera av de tidigare nämnda disciplinerna.
Norbergs författarskap är ett tydligt exempel på ett uttryck för en politisk ideologi. Han får stort utrymme och ses som en representant för en åsiktsströmning så att närmare studera hans åsikter är ett sätt att komma åt den del av sociologin jag är intresserad av. Den specifika
analysmetod jag använder är diskursanalys, närmare bestämt diskursteori. Diskursanalys lämpar sig väl för studier av ideologier, som ju är världsbeskrivningar. Därutöver ger diskursteori en förklaringsmodell för diskursers struktur och formande samt inte minst för deras kamp om företräde i betydelsebildning i det sociala rummet.
1.2 Johan Norberg och hans författarskap
Under det sena 90- och tidiga 00-talet var Johan Norberg en av svensk politisk debatts mest synliga och högljudda förespråkare för en ökad globalisering och en omfattande avreglering av marknader och borttagande av tullar och handelskvoter. Norberg kallar sig själv för en klassisk liberal och har en akademisk bakgrund som idéhistoriker, var under perioden anställd hos tankesmedjan Timbro, först vid nättidningen Smedjan och senare som head of political ideas. Han har även publicerat ett flertal böcker om liberalism och globalisering samt varit redaktör för ytterligare publikationer. Det är från hans eget författarskap som jag har gjort ett urval av texter att studera för att på så sätt närma mig den liberala diskurs som Norberg representerar och få en större förståelse för densamma.
Det är min mening att den synlighet och det inflytande som Norbergs arbete har haft i liberal debatt gör hans författarskap till ett bra exempel att studera, men att ett urval är nödvändigt av tidsskäl så väl som för relevans. Vissa böcker kommer att säga mer om den politiska diskursen som Norberg driver och andra mer om bakgrundsfakta eller andra tänkares ställningstaganden. Av dessa skäl har jag begränsat mina studier till tre av hans verk som bland andra innefattar storsäljaren Till världskapitalismens försvar som tveklöst är hans mest kända. Nedan följer en presentation av de tre böcker som jag har valt att studera.
1.2.1 Fullständiga rättigheter (1999)
Boken är uppdelad i två tydligt avgränsade avsnitt där det ena behandlar rättigheter och det andra frihet.
I det första ger sig Norberg i kast med att ge sin syn på FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och varför det i hans mening endast är de 21 första artiklarna som bör betraktas som riktiga rättigheter. Dessa rättigheter kallar han omväxlande liberala, naturliga, klassiska och negativa rättigheter och de argument han framför för att enbart dessa ska ses som rättigheter är att de inte är internt motstridiga utan att samtliga av dem kan uppfyllas utan att
behandlar det Norberg kallar välfärdsrättigheter eller positiva rättigheter. Skillnaden emellan dessa två rättighetstyper är att de förstnämnda för sin uppfyllnad enbart kräver av individen att denne inte agerar på vissa sätt gentemot sina medmänniskor, nämligen genom att hindra dem från något, utan lämnar dem ifred. Därmed kommer dessa rättigheter inte i konflikt med varandra. De senare kräver däremot för sitt uppfyllande att någon annan gör något aktivt för individens räkning. För att detta något ska kunna vara garanterat och absolut som rättigheter ska vara så måste det till ett tvång mot andra för att uppfylla det. Därmed kommer de senare rättigheterna i strid med de förra. Vidare kommer de senare i strid även med varandra eftersom de samtliga gör krav på de med tvång framtagna resurserna som inte kan vara oändliga. Norbergs mening är att detta gör att kompromisser med rättigheter blir nödvändiga och att detta försvagar begreppets innebörd och att därför enbart de 21 första, klassiska rättigheterna, bör ses som rättigheters.
I det andra avsnittet ger Norberg en utförlig redogörelse av sin syn på frihetsbegreppet och visar hur de klassiska rättigheter han argumenterat för är viktiga för att upprätthålla och garantera friheten. Enligt Norberg är frihet en avsaknad av yttre tvång mot individen, uppkommet genom andras medvetna handlingar. Nödvändighet i individens val som uppkommer av naturen ska inte betraktas som ett tvång eller en inskränkning av friheten.
1.2.2 Till världskapitalismens försvar (2007)
I denna bok, som är Norbergs mest kända, beskriver han ingående den pågående
globaliseringen i världen. En vidare spridning av frihet, teknologi och kapitalism över världen leder till ökad ekonomisk tillväxt som gör att människor, i framför allt tredje världen, kan kosta på sig allt mer av de ting som vi i västvärlden tar som självklara och som betyder mycket för ett drägligt liv. Norberg visar i avsnitt för avsnitt med omfattande statistik hur fattigdomen i världen minskar och med den underutbildning, svält och sjukdomar. Han visar också hur detta korrelerar med införandet av öppnare ekonomier och frihandelsreformer runt om i väldens fattiga länder och därmed vilken skada regleringar och tullar i den rika världen åstadkommer för världens fattiga. Han bemöter vanligt förekommande invändningar mot globaliseringstrenden samt argumenterar för sambandet mellan rikare och friare samhällen och friare individer.
1.2.3 När människan skapade världen (2008)
I likhet med i Till världskapitalismens försvar, vilken När människan skapade världen kan ses som en uppföljare eller, som Norberg säger, en prequel till, så visar han i detta verk
sambandet mellan en fri oreglerad ekonomi, ekonomisk tillväxt och minskad fattigdom i världen. Även här backar Norberg upp sina ställningstaganden med omfattande statistiskt material. Exemplen och referenserna är dock fokuserade mer på att berätta historien om hur västerlandet nådde sin ekonomiska framgång med följdargumentet att en liknande väg är det bästa även för de nuvarande u-länderna. I senare kapitel av boken inkluderar Norberg även en hyllning till den skapande människan som han exemplifierar med entreprenören som enligt honom är den drivkraft vi har att tacka för vårt välstånd. Norberg framför också en kritik av de som av olika skäl försöker hindra dessa entreprenörer i sitt verkande och bemötande av de argument som kan framföras för detta. Avslutningsvis inkluderar han ett försvar av
konsumismen som innehåller en stark tro på den enskilda individens möjlighet att fatta beslut och ta hand om sig själv.
1.3 Syfte och frågeställningar
Det är mitt syfte med den här uppsatsen att skapa en klarare bild av debattören och författaren Johan Norbergs politiska tyckande samt skapa en större insikt i hans resonemang. Detta kommer att ske genom att betrakta Norbergs författarskap som uttryck för en specifik politisk diskurs. Uppsatsen syftar främst till att genomföra en deskriptiv analys av denna diskurs, inte att genomföra någon djupare problematisering av den eller sätta den i relation till någon annan politisk diskurs annat än i de mest allmänna ordalag.
Med hjälp av sociologiska verktyg för diskursanalys kommer jag att studera Norbergs författarskap i detalj. Norbergs diskurs kommer att struktureras för ökad tydlighet och överskådlighet och presenteras, samt förklaras, med hjälp av Laclaus och Mouffes diskursteori.
Det redskap som kommer att användas för den praktiska analysen är utformade ifrån diskursteorin i enlighet med förslag givna av Whinter Jørgensen och Phillips i Diskursanalys, som teori och praktik.
Mina frågeställningar är följande:
Vilka nodalpunkter existerar i Norbergs diskurs?
Hur ser de ekvivalenskedjor som är kopplade till dessa nodalpunkter ut?
2. Tidigare forskning
Svensk liberalism må ha en lite undanskymd plats i förhållande till till exempel
arbetarrörelsen men det pågår både en aktuell politisk debatt om dess existensvillor och sker forskning om fenomenet. Den förra går att följa i magasin som NEO såväl som i
föreläsningar, seminarier och publikationer arrangerade eller utgivna av organisationer som tankesmedjan Timbro och Bertil Ohlininstitutet som båda verkar för underlättande av liberal idédebatt. Främst är dessa publikationer dock av journalistiskt- eller populärvetenskapligt slag. Nämnas bör att Norberg, som är den här uppsatsens studieobjekt har skrivit Den svenska liberalismens historia, som getts ut av Timbro men som på grund av dess fokus på andra liberala tänkare och debattörer snarare än Norberg själv inte omfattas av den här uppsatsen.
Vad gäller rent akademiska skrifter så är Kristina Boréus avhandling nyliberalismen och kampen om språket i svensk debatt 1969-1989 från 1994 av intresse. Boréus är professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet och har arbetet mycket med diskursanalys. Vid Göteborgs universitet har Gösta Johansson, 1980, doktorerat med avhandlingen Liberal splittring, skilsmässa – och återförening: 1917-1934. Som behandlar liberala politiska partier i Sverige under det tidiga 1900-talet. År 2005 utgavs antologin Stridsfrågor och stilbildare:
Liberal press i 100 års samhällsdebatt med Olof Kleberg som redaktör och Hans Bergström med flera som författare.
I fråga om liberalism mer i allmänhet, och kanske klassisk liberalism som Norberg
erkänner sig till i synnerhet, så finns det givetvis enorma mängder forskning. Av relevans för den här uppsatsen kan studier av John Locke, som ibland kallas den klassiska liberalismens fader, vara. Särskilt det av hans verk som fokuserar på det politiska. Två akademiker som har studerat detta är John Dunn med boken The political thought of John Locke och Richard Ashcraft med Locke´s two treatises of government. Bägge två är överens om Lockes individualistiska filosofi (1969: 50, 1987: 47) hans tankemässiga bakgrund i det turbulenta klimat som rådde under sista halvan av 1600-talet i England. Enligt Ashcraft är Locks
tänkande helt baserat på det bakomliggande antagandet om den kristna gudens existens 1987:
35-52). Enligt honom hävdar Locke att naturrätten är den lag för hur människor, utan annat samhälle, ska bete sig mot varandra om de låter sig styras av det förnuft som givits dem av Gud (1987: 99-101). Naturrätten, enligt vad Ashcraft visar, gör gällande att ingen människa ska skada någon annans liv, hälsa, frihet eller egendom (1987: 101) med också att människan när henoms egen överlevnad inte är hotad ska verka för bevarandet av övriga människor
(1987: 88, 90, 101). Både Ashcraft och Dunn belyser att Lockes tänkande i mycket handlade om att sätta gränser för den exekutiva makten i samhället (1969: 50-51) och framhäva
samtyckets nödvändighet för politiskt maktutövande (1987: 92). Ashcraft påstår dessutom att Locke är noga med att den politiska makten och det privata ägandet inte är sammanbundna (1987: 84, 89). Detta till trots så kan både Dunn och Ashcraft visa att den individuella egendomsrätten inte är absolut utan kan inskränkas (1987: 95 1969: 53-55), för det allmänna bästa eller genom lagstiftning där det finns representation för egendomshållarna.
3. Teori och Metod
3.1 Allmänt om diskursteori
De två postmarkisterna Ernesto Laclau och Chantal Mouffe (L&M) har utvecklat den bakomliggande teoretiska grunden för studerandet av det sociala och politiska som den här uppsatsen vilar på. Deras tankar kring det sociala har av dem själva givits namnet diskursteori och det är en alltigenom socialkonstruktivistisk ansats. Genom att kritisk studera ett flertal marxistiska tänkare har de två i sin bok Hegemony and socialist strategy (2001) påvisat bristerna i dessas teoretiska modeller för det sociala med hänvisningar både till modellernas interna logik och deras möjlighet att förklara sociala skeenden genom 1900-talet. L&M avfärdar här tanken på den ekonomiska basen som självständig från och determinerande för det sociala (2001: 58, 76-77, 80). Istället ser de såväl det ekonomiska som det sociala som delar av samma omfattande fält som saknar externa påverkade faktorer utan konstituerar sig självt. Detta fält, kallat det diskursiva fältet, är den terräng i vilket alla fenomen, begrepp och handlingar existerar. I den mån de gör detta obundet av diskurser kallas de för element och är enligt L&M alltid mångtydiga och överdeterminerade (2001: 105) . Genom handling från det sociala subjektet kan dessa elements mångtydighet begränsas och de kan sättas i relation till andra element i en diskurs och omformas då till moment (2001: 96). Denna diskursiva handling kallar L&M artikulation. Men det är viktigt att hålla i åtanke att transformeringen aldrig är absolut och momenten behåller en del av sin överdeterminering i och med att de kunde ha fått en annan mening än den som de har i den diskurs de är en del av (2001: 97-98, 110).
Diskursernas bildande genom artikulation, sker genom att specifika betydelser ges till element genom att de sätts i relation till varandra och särskilt till vissa speciella element som fungerar som fokuspunkter för den framväxande diskursen. Dessa kallar L&M för
nodalpunkter och de fungerar som ankare för diskursen (2001: 112) och sätts i förhållande till andra moment genom ekvivalenskedjor (2000: 50) som fyller nodalpunkten med en
konkretare mening och samtidigt ger även de andra momenten deras mening i den skapade diskursen.
3.2 Varför diskursteori
Diskursteori är med sitt ursprung i studier av marxistiska texter särskilt väl lämpad för analys och förståelse av de delar av det sociala som kan kallas politiskt. Det rör sig här inte om en snävt begränsad syn på politik som partipolitik utan snarare en syn där alla de sociala handlingar som används för att forma och reproducera samhället kallas politiska (2000: 43, 2001: 85, 104, 133, 141).
Det är min uppfattning att de redskap som L&M använder för att förstå sig på detta politiska ur en diskursiv synvinkel är de två begreppen antagonism och hegemoni som båda två tar stor plats i deras verk. Antagonism är en social konflikt beskriven på ett diskursivt plan. L&M beskriver antagonism utförligt och mycket teoretiskt (2001: 124-125, 129-131) och visar begreppets bakomliggande logiska strukturer. Det är dock bortom denna uppsats syfte att göra en såpass ingående analys. Den mer praktisk beskrivning av begreppet som ges av Winther-Jørgensen och Philips i Diskursanalys (2000) är därför den jag kommer att använda mig av. Winther-Jørgensen och Phillip förklarar, med termer för diskursiv fomering som tidigare angetts, att antagonism uppstår när ett moments mening hindras genom att det artikulerade elementet även fått en annan mening i en annan diskurs och att de två nu omöjliggör varandra. Därigenom undermineras den entydighet hos momentet som är artikulationens mål (2000: 55). Ett tydligt exempel på detta är diskurser som formerar identitet hos det sociala subjektet och där diskursernas konflikt kommer till uttryck i val mellan handlingsalternativ. Som när arbetarrörelsens ideal om alla arbetare som bröder och systrar som det ska råda fred mellan ställdes mot nationalistiska synsätt om gemenskap med folket i tillfällen av krig. Den diskursiva kampen ställs på sin spets i valet mellan vilket synsätt som ska styra subjektets handlingar.
Antagonismer i den här formen får sin lösning genom hegemoni. Hegemoni är en särskild form av artikulation (2001: 134) som försöker etablera en ny entydighet i de moment
antagonismen är i stånd att upplösa. Om denna artikulation är framgångsrik eliminerar den mångtydigheten genom att undertrycka en av de diskursiva möjligheterna och på så vis upplösa antagonismen. Det här förfarandet av hegemonisk artikulation är i L&M:s mening en form av politik (2001: 139, 141) och dessutom den form av politik som är karakteriserande för den moderna industristatens liberaldemokratiska institutioner (2001: 131-134, 137-138). I min mening gör detta Diskursteorin till ett användbart verktyg för att förstå sig på politiska ideologier då dessa går att behandla som antagonistiska diskurser och analyseras som sådana.
3.3 Diskursteorin som praktisk metod
Nyckeln för att förstå sig på en diskurs och vilken mening den tillskriver olika begrepp samt för att kunna beskriva den på ett systematisk sätt är att finna dess nodalpunkter. Dessa är de moment kring vilken diskursen har utkristalliserats. Nodalpunkterna är som tidigare nämnts de centrala begreppen inom varje diskurs som på många sätt karakteriserar diskursen och spelar en fundamental roll i dess sätt att beskriva verkligheten. För Norbergs del kan det till exempel röra sig om kapitalism och frihet. När man har funnit nodalpunkterna är nästa steg att genom studerande av diskursens uttryck finna de ekvivalenskedjor som är kopplade till
nodalpunkterna och ger dem deras innehåll. På så vis konkretiseras och återskapas det nät av momentala relationer som utgör diskursen och denna öppnar sig för tydlig analys (2000: 57). I denna uppsats kommer denna analys att ske genom textstudie av ett urval från Norbergs författarskap.
Nodalpunkterna och ekvivalenskedjorna kommer att exemplifieras och påvisas genom citat från dessa böcker.
3.4 Urval och arbetsmetod
Det urval av Norbergs författarskap som gjorts till den här uppsatsen har gjorts för att hitta de texter som säger mest om författarens egen världsuppfattning. Till världskapitalismens försvar hade en självskriven plats eftersom det är den bok som är Norbergs mest kända. Av hans övriga författarskap så har jag valt att exkludera Frihetens klassiker och Stat, individ och marknad, de två antologier där han varit med som redaktör. Jag behandlar inte heller de två böcker han skrivit tillsammans med America Vera-Zavala, samt de verk där han behandlar andra tänkare. Detta lämnar Fullständiga rättigheter och När människan skapade världen. Av tidsskäl har även Norbergs artiklar och krönikor i diverse tidningar exkluderats från
undersökningen.
Undersökningen har utförts genom en noggrann läsning av Norbergs tre verk. Stycken och rader som på något sätt sammankopplar två eller flera begrepp som är vanligt förekommande i liberal debatt har markerats. Efter fullständig genomläsning har dessa urval av text studerats närmare så att de mest centrala och vanligt förekommande begreppen har kunnat hittas.
Därefter har de sätt på vilka dessa relaterar till varandra undersökts för att hitta meningar och betydelseinnebörder och på vilka sätt de olika begreppen förklarar varandra. De begrepp som blir mest förklarade har identifierats som nodalpunkter i enlighet med Laclaus och Mouffes
teori om diskusbildning. Av de övriga begreppen har de som mest förklarar betydelsen i dessa nodalpunkter och på tydligast sätt relaterar till dem betraktats som ekvivalenser i en
ekvivalenskedja. Dessa ekvivalenskedjor har sedan presenterats under varje identifierad nodalpunkt tillsammans med en omfattande exemplifiering genom citat som visar ekvivalensen och förklaringar av hur detta går till.
3.5 Mouffes teorier om politik och liberalism
I sina senare verk har Mouffe vidareutvecklat och specificerat sitt tänkande kring det politiska och i verket The Return of the Political ägnar hon sig särskilt åt att dekonstruera den liberala demokratin. Mouffe driver tesen att den liberala demokratin samtidigt eftersträvar två värden, nämligen frihet och jämlikhet, och att friheten är kopplad till det liberala medan jämlikheten hör ihop med demokratin (1993: 150). Dessa värden kan aldrig uppnå total samexistens inom samma system, utan en kompromiss dem emellan alltid kommer att ske (1993: 110).
Utformandet av denna kompromiss kommer att formas av det faktum att betydelseinnebörden hos de två begreppen är föremål för motstridiga och konkurrerande tolkningar (1993: 114).
Vidare påstår Mouffe att liberalismen saknar förståelse för, och förmåga att inkorporera, det politiska vilket har sina grunder i liberalismens individualistiska natur (1993: 32-33; 111;
140-141). Detta tar sig sitt främsta uttryck i liberalismens ignorerande av att analysera och finna lösningar på frågor om makt i det sociala och dennas ojämna fördelning (1993: 140;
146-147).
4. Resultat
Även om den bakomliggande teorin i diskursteori kan verka klar och precis i hur diskurser formas så måste man som Winther-Jørgensen och Phillips påpekar (2000:57) hålla i åtanke att L&M själva inte genomför några konkreta analyser av empiriskt material. De teoretiskt centrala nodalpunkterna kring vilken diskursen byggs upp är bara självklara i teorin. När man står inför ett material visar det sig snabbt att identifierandet av dessa blir en fråga om
bedömningar. Vissa begrepp eller handlingar är mer uppenbara medan andra kommer i ett gränsland där de skulle kunna ses både som nodalpunkter och som vanliga moment i ekvivalenskedjorna. Den enskilde analytikerns syn på saken är därför inte på något sätt en absolut sanning, men detta är ett problem som existerar i många andra delar av
samhällsvetenskapen också.
I mina studier av Norberg har jag i alla fall identifierat fyra tydliga nodalpunkter som alla starkt bidrar till formandet av hans diskurs. Dessa är Frihet, Kapitalism, Globalisering och Välstånd. Jag kommer att presentera dem alla var för sig och till varje nodalpunkt knyta ett antal ekvivalenta moment och försöka belysa kopplingen med hjälp av citat ur Norbergs litteratur som jag kommenterar och förklarar.
4.1 Frihet
Förutom att tillägna frihet mer än halva sin bok om rättigheter så är det ett begrepp som återkommande dyker upp på flera platser i Norbergs författarskap. Han talar om begreppet som både som en absolut rättighet men också om dess effekter på ekonomi och politik.
4.1.1 Individualism
Fri blir en människa först när hen ses som sin egen individ, när hen betraktas som ett mål i sig vars blotta existens är tillräckligt skäl för sagda existens, utan att krävas på någonting av sin omgivning och sina medmänniskor. Enligt Norberg så innebär alla försök att se människan inte som en individ utan som en del av en större helhet, vara sig detta är stam, stat eller klass, en begränsning av friheten. Dessa människor tvingas anpassa sitt beteende och utför
handlingar inte på grundval av egna preferenser utan för att någon annan anser att det är bäst, vilket gör dem ofria. Detta resonemang hämtar sin näring ur synsättet att det är enskilda
människor som är medvetna varelser, inte stammar, stater eller klasser. Dessa är
sammanslutningar av individer och skulle någon tvingas agera för deras bästa snarare än för sitt eget så är det en fråga om att agera för de som styr kollektivets bästa.
1 ”Individer har rättigheter, och bara individer har rättigheter.” (1999: 12)
2 ”Rättigheter skyddar alltså individens egna handlingar och projekt, och säger att ingen skall behöva ge upp dem för någon eller något annat, varken för Gud, historien, rasen, nationen, ekosystemet, djuren, grannarna, familjen, samhället, staten, de rika eller de fattiga.” (1999: 49) 3 ”Svaret är att människoliv bara finns i individuell form.” (1999: 50)
4 ”Det finns bara enskilda individer och om den ene tvingas offra något som är viktigt för honom får han inte ut någonting av detta, det finns ingen högre kollektiv ”Mänsklighet” som totalt kan tjäna på en sådan avsägning.” (1999: 50)
5 ”Människor som inser att de inte finns till blott som medel för samhället och kollektivet, utan är mål i sig, kommer inte att vara undergivna.” (2007: 262)
6 ”Friheten är en ny idé./.../Genom hela vår historia har människan inte betraktats som en egen individ, utan som en del av släkten, stammen eller byn. Kollektivets intresse har stått i centrum, och individer har bedömts utifrån i vilken grad de bidragit till gruppens välgång. Utrymme för egen vilja och egna val har inte funnits” (2008: 35)
Både det första och det tredje citatet ovan belyser ståndpunkten angående människans
existentiella natur och att denna i Norbergs mening enbart finns i individuell form och att det är i denna form det måste betraktas och förstås. Det andra citatet tillsammans med det fjärde får visa på hur Norberg avfärdar alla tankar på att denna individ ska tvingas offra sig för ett större kollektiv som skulle kunna tjäna på detta och även på att detta kollektiv skulle kunna existera som något som får välgång. Slutligen vill jag med de avslutande citaten visa Norbergs koppling mellan individualism och frihet där han hävdar att en individualistisk grundsyn gör att människan inte accepterar förtryck utan kräver frihet, samt avfärdar den gamla kollektivismen som en motsats till det nya, i detta fall friheten.
4.1.2 Rättigheter
När Norberg hänvisar till rättigheter så syftar han på de som oftast kallas liberala, klassiska eller negativa rättigheter. Det är dessa som i Norbergs mening kan vara absolut gällande och som ger ett regelverk för mellanmänskligt beteende som ger alla människor frihet och hindrar begränsande av andras frihet. Utan dessa rättigheter och deras efterlevnad så finns det ingen frihet utan istället gäller den starkes rätt.
1 ”Traditionella rättigheter är frihetsrättigheter, och ställer negativa anspråk på andra.” (1999: 11)
2 ”Rättigheter är i grunden rätten att vara fri, och frihet är att slippa drabbas av andras tvång.”
(1999: 15)
3 ”Det är ingen slump att våra viktigaste rättigheter har efternamnet frihet, som yttrandefrihet, religionsfrihet och avtalsfrihet.” (1999: 31)
4 ”Rättigheterna definierar den frihet som kan samexistera med andras frihet.” (1999: 48)
5 ”Det är behovet av denna frihet, av detta utrymme för tanke och handling, som gör att vi behöver tala om rättigheter.” (1999: 52)
I alla de ovanstående citaten belyses Norbergs starka koppling mellan frihet och rättigheter.
Hur rättigheter oftast har namnet frihet, hur de handlar om att slippa andras tvång, det vill säga inskränkningar av den egna friheten. Att de formar de ramar där olika individers frihet kan samexistera och behovet av att de existerar och upprätthålls för att frihet ska finnas.
4.1.3 Från andra människor
Det här handlar om en begränsning av Norbergs frihetsbegrepp. I hans mening föreligger frihet när inte någon annan medveten individ hindrar dig från att fritt göra vad du vill. Det här betyder att när yttre omständigheter hindrar människan från att göra det hen helst vill så är det inte en fråga om inskränkning av dennes frihet. Den individen saknar helt enkelt förmåga.
1 ”Det innebär att vi i den politiska diskussionen bör tala om frihet och frihetsinskränkningar i en social mening, i relationen mellan människor.” (1999: 37)
2 ”Frihet handlar alltså inte om att vara fri från allt som hindrar en från att göra det man vill, det handlar om att vara befriad från ett särskilt slags hinder; andras tvång.” (1999: 38)
3 ”Det är tvärtom när någon tvingar till sig en annan persons medverkan som ofrihet inträffar, dvs när någon börjar förfoga över en annan person mot dennes vilja: om t ex staten tvingade någon att låna ut pengar till företaget, om staten tvingade företaget att fortsätta anställa Larsson eller om staten tvingade Larsson att gifta sig med fröken Nilsson.” (1999: 44)
4 ”Om andra har frihet att själva bestämma över sina liv har vi inte makt över dem, men i gengäld får vi makt över våra egna liv som vi inte tidigare har haft.” (2007: 10)
I de två förstnämnda citaten så visar Norberg den inställning jag presenterade. Att frihet är ett tillstånd i relation till andra människor och att detta tillstånd föreligger när dessa inte använder tvång för att förmå individen att utföra en handling som den annars inte skulle ha gjort. Det tredje citatet belyser samma sak fast från en negativ synvinkel genom att koppla samman ofrihet och andra människors tvång. Slutligen framhåller Norberg att vi får frihet genom att andra människor inte utövar makt över våra val.
4.1.4 Skild från möjligheter
En annan avgränsning Norberg gör i sin syn på frihet är att skilja frihet och möjlighet åt.
Frihet är att tillåtas göra de handlingar man är kapabel till utan att någon hindrar en. Möjlighet är förmågan att utföra en viss handling. Om möjligheten saknas är inte det detsamma som att man inte är fri att utföra handlingen och ingen inskränkning av friheten har skett i Norbergs mening.
1 ”Frihet är att välja mellan de möjligheter man har. Vilka möjligheter man har är en annan fråga.”
(1999: 34)
2 ”Men vi människor har den högst betydelsefulla förmågan att välja mellan olika alternativ, och därför behöver vi kunna beskriva det tillstånd då ingen annan hindrar oss från att träffa detta val.
Det ordet är just frihet.” (1999: 36)
3 ”Men att inte ha möjlighet att göra en viss sak är något annat än att ha möjligheten att göra det,
men inte tillåtas utnyttja den.” (1999: 37)
4 ”Det är alltså skillnad mellan att vara fri att göra något och att kunna göra det.” (1999: 38)
Här kan man se hur Norberg skiljer mellan möjlighet och frihet i det första citatet och hur han sammankopplar frihet med just situationen där man får välja mellan sina möjligheter i det andra. De två sista citaten visar ytterligare hur Norberg skiljer mellan att hindras från att göra vad man är kapabel till genom andras tvång och att helt enkelt sakna förmågan och därmed möjligheten att utföra en viss handling. Inkompetens, menar Norberg, är inte detsamma som ofrihet.
4.1.5 Eget ansvar
Detta är vad Norberg kallar frihetens andra sida. Med detta menar han att frihet och det medföljande faktum att individen gör sina egna val efter eget huvud innebär att sagda individ också bär ansvar för sina handlingar. Om ingen tvingar dig så är det helt och hållet din vilja som ligger bakom handlandet. Individen har gjort valet att agera som den gjorde och kan därför inte skylla på någon annan och hävda att det är deras fel. Intressant är att det framför allt rör sig om ansvar inför sig själv i Norbergs diskurs snarare än ansvar inför andra. Det är det faktum att en fri individ också måste ta hand om sig själv som Norberg koncentrerar sig på.
1 ”Frihetsmyntets andra sida heter ansvar. Om man handlar fritt har man ansvar för sina handlingar.” (1999: 37)
2 ”Om man har handlat i frihet kan man inte skylla på andra, och man kan inte kräva att andra skall reda ut de eventuella problem man försätter sig i.” (1999: 37)
3 ”Ansvar är inte en begränsning eller moderation av friheten, utan tvärtom en direkt följd av den.”
(1999: 37)
De första citaten visar på Norbergs syn på ansvar som frihetens naturliga baksida, att
individen om den är fri också har sig själv att skylla för den situation den befinner sig i. En fri individ kan inte lasta någon annan för sina dåliga val. Det sista citatet visar enbart på hur frihet och ansvar inte är två olika ting utan helt sammanflätade i Norbergs mening, en mycket
tydlig ekvivalens.
4.2 Kapitalism
Den centrala platsen i Norbergs diskurs för momentet kapitalism är uppenbar. Det nämns upprepade gånger i hans texter och sätts i relation till det mesta. Att det ingår i namnet på hans mest kända bok visar hur centralt det är.
4.2.1 Marknad
En viktig del av en fungerande kapitalism är en öppen marknad där producenter och konsumenter är fria att göra affärer efter eget tycke och ingen hindras från att bjuda ut sina varor till det pris de finner lämpligt eller begränsas i fråga om vem de får göra affärer med.
1 ”Med kapitalismen syftar jag inte specifikt på ett ekonomiskt system med kapitalägande och investeringsmöjligheter. Det kan man ha även i en planekonomi. Jag avser den liberala marknadsekonomin, med dess fria konkurrens som baseras på rätten att använda sin egendom, friheten att handla, sluta avtal och starta affärsverksamhet. Det är alltså den individuella friheten i ekonomin jag försvarar.” (2007: 14)
2 ”Det är kapitalismen jag är anhängare av – inte kapitalisterna, marknaden – inte de specifika marknadsaktörerna.” (2008: 375)
Det första citatet visar just min tidigare förklaring av marknad som begrepp. Norberg är explicit i att det är detta han syftar på när han talar om kapitalism. Denna ekvivalens är något som även påvisas av det andra citatet där Norberg när han förklarar att han gör skillnad på system och aktör även sammankopplar de två begreppen, momenten i diskursen, kapitalism och marknad i och med sitt gemensamma försvar av dem bägge.
4.2.2 Äganderätt
Äganderätten är principen att individen har rätt att själv förfoga över sin egendom och inte bli fråntagen denna med tvång. Lite av Norbergs kopplingar mellan kapitalism och äganderätt har redan skymtat i det första citatet om marknad.
1 ”Skydd för äganderätten är den mest centrala delen i en kapitalistisk ekonomi. Den ger inte bara människan rätten till resultatet av sitt arbete, utan också friheten att använda sina resurser utan att be myndigheterna om lov.” (2007: 58)
2 ”När människor har rätt till sin egendom agerar de långsiktigt, för de vet att de kommer att få skörda frukterna av sitt handlande. Detta är kärnan i en kapitalistisk ekonomi, att människor sparar en del av det värde de har idag för att skapa mer värde i framtiden.” (2007: 58-59)
Båda dessa citat exemplifierar tydligt hur viktig Norberg anser att äganderätten är för kapitalismen och även hur han ser den som en motor som driver på ekonomisk utveckling.
4.2.3 Frihandel
Nära kopplat till marknad är begreppet frihandel. Tanken att varor, tjänster och pengar fritt ska kunna röra sig över nationsgränser utan kvoter och tullar som begränsar och fördyrar dem är närbesläktad med tanken att människor fritt ska kunna göra affärer med vem de vill utan att be någon om tillåtelse eller begränsas av att de råkar vara födda och bo på olika platser i världen. Den här tanken med öppna gränser kallas frihandel och omhuldas mycket riktigt av Norberg.
1 ”Men det är inte kapitalismen som orsakar detta, tvärtom är fri handel och konkurrens de bästa garanterna för att någon annan slår sig in på marknaden om det dominerande företaget missköter sig.” (2007: 190)
2 ”Det räcker inte att tala om konsekvenserna av kapitalismen om man inte i grunden förstår de principer och värden de beror av. För i grund och botten handlar frihandel om fria marknader, och fria marknader handlar i grund och botten om fria människor.” (2008: 13)
3 ”Den enda skillnaden mot grannländerna är att de har förkastat kapitalism och globalisering, och tvärtom satsat på ekonomisk planhushållning och isolation från omvärlden.” (2008: 102)
I de två första citaten framgår Norbergs ekvivalens mellan frihandel och kapitalism tydligt. I det första när han påvisar frihandelns del i kapitalismen och i det andra när han visar en egen ekvivalenskedja som kopplas till kapitalism. I det tredje citatet talar Norberg om Nordkorea
och Burma och jämför deras utveckling med deras mer välmående grannländer. Att isolera sig från omvärlden och inte handla alls är den mest extrema motsatsen till frihandel och Norberg sätter detta i samband med förkastandet av bland annat kapitalism.
4.2.4 Konkurrens
En av den öppna marknadens naturliga följder och enligt Norberg en kontrollmekanism som utgör en säkerhet för konsumenternas intressen är konkurrensen. Konkurrens innebär att vem som helt kan starta produktion av en vara och tillhandahålla den billigare eller i bättre kvalitet utan att hindras av regler. Samt att producenterna hindras från att sluta sig samman till
karteller eller bilda monopol. Konkurrens är enligt Norberg det bästa sättet att garantera konsumenten att denne få bästa möjliga deal.
1 ”Med kapitalismen syftar jag inte specifikt på ett ekonomiskt system med kapitalägande och investeringsmöjligheter. Det kan man ha även i en planekonomi. Jag avser den liberala marknadsekonomin, med dess fria konkurrens som baseras på rätten att använda sin egendom, friheten att handla, sluta avtal och starta affärsverksamhet. Det är alltså den individuella friheten i ekonomin jag försvarar.” (2007: 14)
2 ”Men det är inte kapitalismen som orsakar detta, tvärtom är fri handel och konkurrens de bästa garanterna för att någon annan slår sig in på marknaden om det dominerande företaget missköter sig.” (2007: 190)
3 ”Näringsfrihet och frihandel innebär att vem som helst har rätt att när som helst starta ett eget företag som erbjuder samma konsumenter samma typ av varor.” (2008: 322)
De två första citaten har används tidigare men visar här även på konkurrensens integrerade roll i kapitalismen. I det första framgår hur fri konkurrens ses som en en självklar del av kapitalismen och i det andra hur den tillsammans med frihandel likställs med kapitalismen som sådan. I det tredje citatet går det att se Norbergs syn på konkurrens och vad som krävs för att den ska vara närvarande och ge konsumenterna den säkerhet som han påstår den
tillhandahåller.
4.2.5 Effektivitet
En av de egenskaper som Norberg tillskriver kapitalismen är dess överlägsenhet i skapande av välstånd genom dess förmåga att på effektivast möjliga sätt nyttja de tillgängliga resurserna.
De många miljoner av enskilda beslut och preferenser som utgör det ekonomiska samspelet är en alltför komplex väv för någon enskild person eller organisation att kunna övervaka och planera, inte minst för att den enskilda människan kanske inte ens vet om sina preferenser förrän hen gör sitt köpval. Detta gör att den avvägning av resursnyttjande som prisbildning på en marknad leder till får arbetskraft och kapital att användas där de gör mest nytta eftersom detta ger högst lön och vinst. Denna ekonomiska maximering är en planerad ekonomi inte kapabel att göra helt enkelt därför att informationen inte finns tillgänglig.
1 ”Den dystra sanningen är att politiska ledare i många fall inte ens har försökt göra en objektiv bedömning av vad som kan bli vinstgivande, utan fattar sina beslut på grundval av lobbying och korruption, eller ren prestige.” (2007: 156)
2 ”Det är flexibiliteten, möjligheten att undvika stela, uniforma lösningar, som gör att problemen kan hanteras bäst inom den marknadsekonomiska sektorn.” (2007: 187)
3 ”Det ledarlösa kollektiv som påstås ragla runt och snubbla på sina egna fötter har alltså varit mer än fem gånger duktigare på att kanalisera kapital till u-länderna, som de rika ländernas regeringar och biståndsetablissemang.” (2007: 220)
Det första citatet visar dessutom på ytterligare ett problemområde med en planerad ekonomi, nämligen risken att beslutsprocessen korrumperas såväl som att de enskilda beslutsfattarna kan agera irrationellt och hålla andra världen än ren ekonomisk effektivitet högre som grund för investeringsbeslut. Det andra citatet visar på ekonomins individuella bas, att det är
enskilda människors konsumtion och preferenser som visar vad som är mest värdefullt, vilket gör att system som skapar samma lösning åt alla inte ger samma mervärde. I det tredje citatet talar Norberg om hur den öppna kapitalmarknaden genom investeringar i u-länder har
kanaliserat mer kapital till dessa från de kapitalrika i-länderna än vad dessa lyckats med själva genom biståndsorgan. Så till och med på ett område som att öka fattigas produktivitet och därmed välstånd vill Norberg visa kapitalismens större förmåga än planeringens.
4.3 Globalisering
Globaliseringen är den trend till ökade kommunikationer och tätare sociala och ekonomiska förbindelser som pågår i världen. I vardagligt tal syftar det kanske främst på den öppna och gränslösa kapitalmarknaden. För Norberg är begreppet viktigt och han återvänder både till själva ordet och till den beskrivna trenden som han vill visa är mer omfattande än vad som först kan verka.
4.3.1 Kommunikation
Kommunikation är en mer eller mindre nödvändig förutsättning för att globalisering ska kunna existera. Men det är också på sätt och vis själva kärnan i vad globaliseringen faktisk innebär. Spridandet av tankar och idéer till andra platser än de där de först uppstod har alltid förekommit men modern teknologisk utveckling har möjliggjort det i en omfattning och med en hastighet som aldrig förut existerat och detta knyter samman fler platser och fler individer i det som kallas globalisering.
1 ”Störst av allt är förändringen av tänkandet och drömmarna. Genom TV och tidningar inhämtar den unga generationer idéer och intryck från andra sidan jordklotet, vilket vidgar tankarna om vad som är möjligt. Varför ska man behöva bo hela livet på en plats? Varför ska en kvinna tvingas skaffa barn tidigt och offra yrkeskarriären? Varför ska äktenskap vara arrangerade och utesluta de kastlösa, när familjeförhållanden i andra länder är friare? Varför hålla till godo med denna politik när det finns alternativa politiska system?” (2007: 20)
2 ”Valmöjligheterna och det internationella utbytet har ökat, investeringar och bistånd har överfört idéer och resurser.” (2007: 21)
3 ”När information och idéer sprider sig allt snabbare över världen, i kombination med att människor blir bättre utbildade och får större välstånd, ökar också kraven på verkliga politiska rättigheter.” (2007: 34)
4 ”Demokrati, allmän rösträtt och fri opinionsbildning har aldrig någonsin i historien varit lika utbredd som den är idag.” (2007: 34)
5 ”Enligt OECD återinvesteras ca 90 procent av dessa företags vinster i det land där de verkar.
Eftersom de verkar i flera länder fungerar de som kanaler för know-how, effektivare organisationsformer och ny teknik.” (2007: 198)
Ovan kan man se att Norberg ser kopplingarna mellan ny teknik och ett snabbare idéutbyte.
Men det som framför allt är Norbergs mening är att idéutbytet, kommunikationen, sker över huvud taget och att detta är en del i den helhet som utgör globaliseringen, som når till fler platser och berör även de fattiga och tidigare isolerade, att det sker genom handelsutbyten där multinationella företag blir idébärare och att det leder till öppnare samhällen.
4.3.2 Handel
Ett annan av globaliseringens kännetecken är en omfattande handel mellan olika platser på jorden. Ett utbyte av varor och tjänster som medför det ovan nämnda spridandet av idéer och som binder samman tidigare isolerade platser med varandra i ett komplicerat nät av
ekonomiska transaktioner som gör dem ömsesidigt beroende av varandra.
1 ”Den är att ett land som handlar mycket med omvärlden samtidigt importerar nya idéer och ny teknik.” (2007: 114)
2 ”Detta fortsätter i dag med globaliseringen som knyter ihop världen med handel och kommunikation.” (2008: 52)
3 ”Den enda skillnaden mot grannländerna är att de har förkastat kapitalism och globalisering, och tvärtom satsat på ekonomisk planhushållning och isolation från omvärlden.” (2008: 102)
Med dessa citat vill jag visa hur Norberg ser handel som den idébärare jag påstår att han gör och att han anser att den bidrar till den interkonektivitet mellan människor på olika platser som är vad globaliseringen handlar om. I det sista citatet, som används tidigare i fråga om frihandel, talar Norberg om hur Nordkorea isolerat sig och inte handlat med omvärlden och att de därmed avkopplat sig från globaliseringen vilket visar de två momentens ekvivalens.
4.3.3 Nya valmöjligheter
En av följderna av globaliseringen är det ökade utbudet av valmöjligheter som blir tillgängliga för den enskilde individen. Mer information och nya idéer visar vad som kan
göras och kanske även hur det skulle kunna göras. Handel med andra platser gör individen till en del av en större marknad med fler saker att köpa och fler att sälja till. Det kan till och med vara möjligt att bosätta sig på andra platser.
1 ”Vi behöver inte köpa av det stora lokala företaget, utan kan handla från en utländsk konkurrent;
vi behöver inte arbeta för byns enda arbetsgivare utan kan få alternativa erbjudanden; vi behöver inte nöja oss med det lokala kulturutbudet utan kan ta del av världskulturen; vi behöver inte leva hela vårt liv på samma ställe utan kan resa och flytta.” (2007: 9)
2 ”Globaliseringen ökar våra möjligheter att få tillgång till just det vi efterfrågar, oavsett hur ensamma vi tycker oss vara om det.” (2007: 253)
3 ”Det kan vara nödvändigt för att slippa ifrån stela könsroller, att få leva efter de egna värderingarna eller för att bryta familjetraditionen och söka sig till en utbildning man själv har valt.” (2007: 255)
Norberg beskriver hur nya valmöjligheter uppstår för människor och att vi erbjuds nya alternativ till det gamla genom globaliseringen. Han menar också att globaliseringen gör oss till en del av något större där våra intressegemenskaper med andra på helt andra platser plötsligt ger oss möjligheter vi aldrig skulle fått om vi bara var en del av det lilla lokala samhället. Detta gäller inte bara för vad som kan verka triviala saker som att hitta musik man verkligen tycker om utan även när det kommer till de stora frågorna om livet.
4.3.4 Det blir bättre
Ett annat resultat av globaliseringen är den förbättring i livskvalitet och materiell status som skapas för människor som är inkorporerade i den. Nya tankar, fler möjligheter, bättre och billigare prylar, ett större kulturellt utbud att välja mellan och att inspireras av i det egna skapandet.
1 ”Om det råder fri rörlighet och fri handel är det inte så intressant för en invånare hur stort hans eller hennes land är. Det är inte genom att inlemma mark från ett annat land i sitt eget som välstånd skapas, utan genom att man kan idka utbyte med denna mark och dess resurser.” (2007:
36)
2 ”Det sammanfaller med de perioder då dessa länder började utveckla liberala och stabila ekonomiska institutioner och satsa på globaliserad handel.” (2008: 101)
3 ”Att regelbundet handla och förhandla tycks lära människor att ta hänsyn också till andras preferenser. Det uppmuntrar till generositet eftersom människor vill göra affärer med förtroendeingivande och generösa personer.” (2008: 440)
Som om inte det ovan nämnda räckte framhåller Norberg i det första citatet att det ökade utbytet även bidrar till en fredligare värld, att krig inte är lika intressant eftersom andras produktion ändå finns tillgänglig genom byte, samt att detta bytande premierar pålitliga och stabila beteenden mot andra. I det andra citatet talar Norberg om de så kallade asiatiska tigrarna, länder som på mycket kort tid har utvecklats från att vara fattiga u-länder till att ha en levnadsstandard i klass med syd- eller Östeuropa.
4.3.5 Solidaritet
Här kan man se hur Norbergs diskurs hamnar i direkt konflikt med den vanligt förekommande kritiken av globaliseringen som fenomen, att den skulle vara till nackdel för världens fattiga.
Norberg är istället konsekvent i sin hållning att globaliseringen innebär en förbättring för välden fattiga och att det därmed är solidarisk med dessa att försvara och uppmuntra globalisering.
1 ”Särskilt fattiga utan makt kan ta del av väldiga välståndsvinster när billiga varor inte längre hålls borta med tullar, och när utländska investeringar erbjuder arbeten och effektiviserar produktionen.”
(2007: 11)
2 ”En av de traditioner som globaliseringen utmanar är det uråldriga kvinnoförtrycket. Genom idéutbyte och kulturkontakt sprids nya förhoppningar och ideal. När indiska kvinnor kan se på TV att kvinnor i västvärlden inte nödvändigtvis är hemmafruar, börjar de själva fundera på att bli jurister och läkare.” (2007: 38)
3 ”Om vi verkligen tror på frihandel, då ska vi i EU avskaffa våra tullar och kvoter utan att kräva eftergifter från andra. Det är omoraliskt att förbjuda världens fattiga från att utvecklas.” (2007:
158)
Denna ståndpunkt visar Norberg på flera olika sätt, dels i att en ökad och friare handel ger de fattiga fler möjligheter och att de därmed får billigare och bättre varor. Vidare visar Norberg att de fattiga blir medvetna om nya tankar och idéer och inte nöjer sig med sin nuvarande livssituation utan vill förbättra den och kräva rättvisa och frihet. Det är på grund av detta som Norberg ser globaliserings som en välgörande kraft och strävan att möjliggöra mer av den som en solidaritetsakt.
4.3.6 Inget nollsummespel
Att globaliseringen inte är ett nollsummespel, att ingen måste få det sämre för att någon annan ska kunna få det bättre, är mycket viktigt i Norbergs syn på globalisering. Han menar tvärtom är det hans mening att globaliseringen bidrar till att alla får det bättre. Även om det i det korta eller lokala perspektivet kan verka som att någon får det sämre när en fabrik lägger ner och de anställda blir arbetslösa så är det långsiktiga resultatet att det blir bättre och detsamma gäller globalt, när någon i nord blir arbetslös så är det för att någon annan i syd får ett arbete samtidigt som den arbetslöse kommer att hitta en annan sysselsättning.
1 ”Dessförinnan arbetare runt 80 procent av svenskarna i jordbruket, i dag är det färre än 3 procent.
Men innebär det att 77 procent av svenskarna är arbetslösa i dag?” (2007: 123-124)
2 ”De pengar som tidigare gick till att betala för arbetskraften i jordbruket kan nu användas till att efterfråga andra varor, till exempel bättre kläder, litteratur och industriprodukter. Då kan de som har blivit överflödiga i jordbruket gå över till de branscherna i stället.” (2007: 123)
3 ”Sambandet är alltså det motsatta mot föreställningen att u-länderna får betala priset för vår utveckling: Förlorarna är de som inte deltar i de globala handels- och investeringsflödenas plussummespel.” (2008: 119)
4 ”Att någon skapar gör inte att någon annan får det sämre.” (2008: 351)
I det första citatet visar Norberg det absurda i att resonera som om det fanns ett begränsat antal jobb och att det skulle vara en försämring att teknologi utvecklas och produktionen blir effektivare. Därefter fortsätter han, i det andra citatet, med att visa ytligt hur den effektiviteten bidrar till att ekonomin växer och det finns mer åt alla. I det tredje citatet bör jag åter säga
bättre snabbast, nämligen de som är öppna för handel och utländska investeringar. Norbergs allmänna mening är att ingen får det sämre för att någon annan får en chans att göra något positivt av sitt liv och producera mer.
4.4 Välstånd
En av de saker som Norberg verkligen visar konsekvent genom sitt författarskap och belägger med omfattande statistik är det faktum att välståndet i världen ökar. Mycket av hans
argumentering handlar just om på vilka sätt välståndet har ökat i olika avseenden och vilka de faktorer som orsakar detta är.
4.4.1 Tillväxt
Ett mycket viktigt moment i Norbergs diskurs som dyker upp eller antyds vid flera olika tillfällen som resultatet av mycket annat eller orsaken till enorma förbättringar är den ekonomiska tillväxten. Det vill säga det faktum att fler saker tillverkas av färre personer allt eftersom tiden går, att produktionen effektiviseras. Norberg är odelat positiv till fenomenet och ägnar hela kapitel där han försvarar det mot kritik.
1 ”Men så blev det inte. Sveriges handel tilläts växa hela tiden, industrialiseringen tog fart och ekonomin revolutionerades. I takt med tillväxten kunde vi sakta men säkert rätta till
missförhållandena, lönerna steg, arbetsdagen blev kortare och barnen fick gå till skolan på morgonen, i stället för till fabriken.” (2007: 175)
2 ”Tillväxt gör att vi kan tillfredsställa fler av våra intressen, och att fler människor kan få det bättre samtidigt.” (2008: 65)
Här visar Norberg hur tillväxtens förlopp kan se ut, från handel och medföljande effektivisering av ekonomin till ökat välstånd för folkflertalet. Han exemplifierat med
Sveriges väg ur fattigdom under 1900-talets början, följt av en kort och kärnfull förklaring av vad tillväxten resulterar i i mer allmänna termer, att det blir mer för alla att dela på.
4.4.2 Frihandel
Som jag tidigare har sagt så är vissa moment till sådan natur att de befinner sig i gränslandet av att vara en nodalpunkt eller inte. Av frihandels (och handels) närvaro i flera
ekvivalenskedjor så framgår det att detta moment har en stor betydelse i Norbergs diskurs.
Min bedömning är dock att det rör sig om en del av ett större sammanhang som med
kapitalism eller globalisering eller som här kommer visas en orsak till någonting annat. Det är möjligt att man skulle kunna analysera handel som en separat nodalpunkt men jag tror att man skulle förlora förståelse för ännu viktigare moment om det inte fanns med i deras
ekvivalenskedjor. Handel är en viktig välståndsskapare eftersom den möjliggör arbetsdelning och effektvisering av ekonomin och ju mindre begränsningar som läggs på handeln, ju friare den är, desto större blir dessa effektiviseringar.
1 ”Tullar, som lägger en skatt på varan när den passerar gränsen, och kvoter som begränsar det antal varor av ett visst slag som får komma in i landet, är direkta inskränkningar av medborgarnas frihet att själva bestämma över sin konsumtion. Friheten från dessa, frihandeln, ger oss valfrihet, och ger alla möjlighet att öka sin standard.” (2007: 102)
2 ”Detta innebär att ett land som går över till mer frihandelsvänlig politik hamnar på en högre produktions- och välståndsnivå, och därför de första åren kan räkna med rejält höjd tillväxt.”
(2007: 114)
3 ”Exakt vilken skillnad öppna marknader innebär är svårt att avgöra, men att den är positiv är det praktiskt taget ingen ekonom som säger emot. Det finns stora mängder av empiri som visar att frihandel skapar ekonomisk utveckling.” (2007: 115)
4 ”Det finns ett tydligt samband mellan ökad frihandel och tillväxt, och minskad fattigdom.” (2007:
118)
Som går att se ovan så finns det hos Norberg en stark koppling mellan välstånd och frihandel.
Han talar om sådana saker som ökad standard, välståndsnivå, ekonomisk utveckling och minskad fattigdom. Alla dessa är mer eller mindre ekvivalenta med välstånd eller utveckling som leder till detsamma.
4.4.3 Äganderätt
En av de bakomliggande orsaker som skapar ett ökat välstånd är i Norbergs mening en väl reglerad och skyddad äganderätt, att människor har lagligt skydd för sin egendom och att den inte godtyckligt och med tvång kan tas ifrån dem samt att de är fria att använda den efter eget huvud till de aktiviteter de finner den lämpad.
1 ”Att skydd för äganderätten också tycks vara den allra mest tillväxtbefrämjande reformen gör inte saken sämre.” (2007: 81)
2 ”På grund av frånvaron av äganderätt kan de inte använda sin egendom som grund för expansion -vilket var basen för västvärldens väg till välstånd.” (2007: 83)
3 ”Landet har skyddat äganderätter och har aldrig socialiserat företag. Sedan självständigheten 1966 har Botswana varit det goda demokratiska undantaget på en kontinent som alltid har dominerats av diktaturer.” (2007: 98)
I det första citatet visas hur Norberg håller äganderätten för mycket välståndsskapande och därmed nära sammanbunden med välstånd. I det andra visas mycket ytligt på vilket sätt äganderätten kan fungera som en motor i ekonomisk expansion som ger mer välstånd. I det tredje citatet exemplifierar Norberg genom att tala om Botswana, ett av de länder i Afrika som efter sin självständighet har haft den största ekonomiska tillväxten och nått den högsta
välståndsnivån. Han jämför det med dess granne Zimbabwe som är ett skräckexempel på hur dåligt det kan gå.
4.4.4 Fler möjligheter
Ett ökat välstånd betyder för människor att det plötsligt öppnas möjligheter för dem som de inte hade råd med tidigare, handlingsval som inte var möjliga under de rådande ekonomiska ramarna blir det när dessa förändras. Det går att kosta på sig ledighet, variation i kosten, utbildning och annat.
1 ”Jag har förstått att det moderna industrisamhälle som jag var så skeptisk emot, är det som har möjliggjort en fantastisk levnadsstandard och utbredd frihet.” (2007: 8)
2 ”… men oavsett värderingar i övrigt vill de allra flesta världen över ha det bättre materiellt av den enkla orsaken att det ger fler valmöjligheter, oavsett vad man sedan väljer att prioritera.”
(2007: 23-24)
3 ”Tillväxt innebär också möjligheter och makt för människor. Det gör att vanliga indier slipper anlita den lokale ockraren som skuldsätter dem för livet, och i stället kan vända sig till en bank.
Man kan söka jobb på olika håll, hos olika företagare, och de fattiga slipper därmed ifrån den makt som byns godsägare har haft över deras liv och död.” (2007: 67)
4 ”I ett fattigt land arbetar barnen inte för att föräldrarna är elaka, utan för att de behöver inkomsterna för att överleva” (2007: 178)
För Norberg är den här utökade mängden valmöjligheter en viktig del av välståndet, den ger människor makt att tillfredsställa sina preferenser enligt eget huvud, att söka alternativ till sin livssituation och hitta något bättre när marginalerna när man misslyckas inte är lika små. En sådan sak som att ge sina barn en fri barndom och skolgång blir plötsligt möjlig.
5. Avslutande diskussion
5.1 Summering
Vad har jag nu kommit fram till? Min diskursanalys i sig är till sin natur deskriptiv och det har inte varit den här uppsatsens syfte att vare sig utföra en omfattande problematisering av diskursen eller sätta den i relation till andra analyserade diskurser. Vad det gäller den deskriptiva ansatsen har däremot resultat uppnåtts. Mina två första frågeställningar handlar just om hur Norbergs diskurs är konstituerad och om att hitta en form för att strukturerat beskriva den. Först identifierar jag ett antal nodalpunkter i diskursen, centrala begrepp eller fenomen kring vilken diskursen är formad. De nodalpunkter jag identifierade var följande.
Frihet, Kapitalism, Globalisering,Välstånd.
Var och en av dessa nodalpunkter får sitt innehåll och mening genom en ekvivalenskedja av andra moment som har visats och exemplifierats i analyskapitlet och som sammanfattas nedan.
Frihet
Individualism, Rättigheter, Från andra människor, skiljd från möjligheter, eget ansvar Kapitalism
Marknad, äganderätt, frihandel, konkurrens effektivitet Globalisering
Kommunikation, Handel, Nya valmöjligheter, det blir bättre, solidaritet, inget nollsummespel Välstånd
Tillväxt, frihandel, äganderätt, fler möjligheter
I mer vardagliga ordalag vill jag uttolka detta på följande vis. Norberg har en stark tro på människan och en optimistisk syn på framtidens utveckling. Han anser att varje människa är en enskild individ och att den här individen har rättigheten att slippa tvång från andra och att själv göra sina livsval efter eget huvud. Ingen människa ska vara tvingad att leva sitt liv för någon annan, oavsett om detta är stam, nation eller klass. I samma anda måste dock individen ta ansvar för sina egna handlingar och sitt eget liv och kan inte kräva av någon annan att de ska göra något för denne. Den här grundläggande människosynen leder honom till att förespråka ett ekonomiskt system där alla människor är fria att göra sina egna
konsumtionsbeslut, människor kan inte bli tvingade att arbeta för någon annan eller bli fråntagna resultatet av sitt arbete annat än genom fritt utbyte. Ingen hindrar heller den
enskilde från att göra vad den behagar med sin egendom och det är fritt för alla att ägna sig åt den typ av arbete de finner mest passade utan hinder från myndigheter eller andra människor.
Norberg kallar det systemet för kapitalism och han hävdar att det är det sätt att organisera ekonomin som medför den största mängden välfärd. Han ställer sig också mycket gillande till en ökad kommunikation mellan människor oavsett vart i världen de kan tänkas bo och den teknikutveckling som gör detta möjligt, samt att alla människor ska besitta samma rätt att leva och verka överallt på jorden utan att hindras av andra. På så vis kommer fler människor i kontakt med fler idéer och kan göra nya livsval som annars inte var möjliga. Den här globaliseringen ser han som odelat positiv och han anser att den leder till ökat välstånd för alla inblandade i alla fall på lång eller medellång sikt.
5.2 Övergripande diskussion
Utifrån detta kan man se att Norberg har många tydliga drag av det som i allmänhet kallas klassisk liberalism och ibland gränsar mot libertinism. Han ser enbart den individuella människan som viktig och fäster ingen vikt vid nationer eller andra sammanslutningar så till vida de inte består av frivilligt ingående individer. Människan ska ha rätt till frukterna av sitt eget skapande och ha rätt att göra vad de vill med dessa och ska inte heller vara utsatt för tvång eller våld på något annat sätt. Detta har stora likheter med Lockes naturrätt i och med tanken att människan i sig själv har rätt att slippa ingrepp i sitt liv, hälsa, frihet och egendom.
Till exempel Norbergs motstånd mot att hindra människor i sina ekonomiska aktiviteter eller från att bosätta sig där de önskar. Norberg går dock längre än Locke i sin åtskillnad av det politiska och den privata äganderätten och erkänner inte det allmänna bästa som Lock påstår kan rättfärdiga ingrepp i denna. Norberg visar dock ingen omfattande ovilja mot statsmakten som sådan och dess beskattningsrätt, i alla fall inte i en demokrati, vilket är i Lockes anda om representation. Norberg är däremot motståndare till de positiva rättigheter som kan sägas vara följden av den av Lock drivna idén om att vi alla har en skyldighet gentemot våra
medmänniskor att försörja dem i fall de inte själva är kapabla därtill. Försvaret av
globalisering har som sagt i viss mån att göra med att låta människor göra som de önskar.
Däremot kommer synen på att den tekniska och ekonomiska utveckling, som gör det möjligt för människor att välja mellan fler levnadsöden och och att hämta idéer och inspiration från
