Examensarbete pŒ jur kand programmet 20 p MiljšrŠtt

1

MILJ…BALKENS

EFTERBEHANDLINGSANSVAR F…R

FASTIGHETS€GARE

Examensarbete pŒ jur kand programmet 20 p MiljšrŠtt

Av Helena Rudin

Handledare Docent Jonas Ebbesson

Juridiska institutionen

Gšteborgs universitet

Stockholm VT 2000

2 INNEH•LLSF…RTECKNING

INLEDNING 4

Syfte och avgrŠnsningar 4

Metod och material 4

Bakgrund 5

DEL I

1 RŠttslŠget innan miljšbalken 9

1.1 Miljšskyddslagen 9

1.2 Miljšskadelagen 13

1.3 HŠlsoskyddslagen 14

DEL II

2 Introduktion till tionde kapitlet 15

2.1 Syftet med tionde kapitlet 15

2.2 Tionde kapitlet i fšrhŒllande till andra regler 16

3 AnsvarsfšrutsŠttningar enligt tionde kapitlet 19

3.1 Vem kan bli ansvarig? 19

3.1.1 Verksamhetsutšvare 19

3.1.2 FastighetsŠgare 24

3.2 …vergŒngsregler 30

3.3 Internationell jŠmfšrelse 33

4 Utformningen av ansvaret i tionde kapitlet 34

4.1 SubsidiŠrt 34

4.2 SkŠlighetsbedšmning 35

4.3 Solidariskt ansvar 38

5 …vriga regler gŠllande fastighetsŠgares efterbehandlingsansvar 42

5.1 HŠlsoskydd 42

5.2 SkadestŒndsansvar 43

5.3 JŠmfšrelse av ML, MB 9, 10 och 32 kapitlet 46

5.4 Hur efterbehandlingsansvaret utkrŠvs 47

3 DEL III

6 Hur kan ansvaret regleras? 49

6.1 Undersškning av fastigheten 49

6.1.1 Fel i fastighet 49

6.1.2 Undersškningsplikten 50

6.1.3 Miljšbalksundersškningen 51

6.2 Avtal 54

6.2.1 Avtal mellan kšpare och sŠljare 54

6.2.1.1 Friskrivningar 55

6.2.1.2 Garantier 57

6.2.1.3 Regress 58

6.2.2 Avtal mellan fastighetsŠgare och verksamhetsutšvare 58

6.3 FšrsŠkringar 60

6.3.1 SaneringsfšrsŠkring 60

6.3.2 Privata fšrsŠkringar 61

AVSLUTNING 64

4 Inledning

Syfte och avgrŠnsningar

Bakgrunden till min uppsats Šr att det med miljšbalkens tionde kapitel har infšrts ett ansvar fšr fastighetsŠgare att efterbehandla fšrorenade omrŒden. Det leder till att en mŠngd frŒgor uppstŒr angŒende under vilka fšrutsŠttningar en Šgare kan bli ansvarig fšr efterbehandling av sin fastighet och pŒ vilket sŠtt ansvaret skiljer sig frŒn det som tidigare har fšrekommit. Mitt ena huvudsyfte har varit att utreda i vilken utstrŠckning fastighetsŠgare, som inte sjŠlva bedriver verksamhet i allmŠnsprŒklig mening, kan bli ansvariga fšr efterbehandling. Perspektivet har varit att tillvarata fastighetsŠgarnas intressen. Fšr att belysa efterbehandlingsansvaret fšr fastighetsŠgare, har det varit nšdvŠndigt att Šven redogšra fšr regler som gŠller fšr verksamhetsutšvare. Jag har inriktat mig pŒ fastighetsŠgares kostnadsansvar, eftersom straffrŠttsligt ansvar oftast endast kan bli aktuellt fšr verksamhetsutšvare. Tyngdpunkten i uppsatsen ligger pŒ ansvaret i miljšbalkens tionde kapitel, men jag beskriver Šven de andra kapitel som kan vara grund fšr efterbehandlingsansvar och hur reglerna fšrhŒller sig till varandra.

Dessutom har jag šversiktligt beskrivit hur efterbehandlingsansvaret Šr utformat i USA och vissa av de europeiska lŠnderna. Jag har ocksŒ jŠmfšrt dagens efterbehandlingsansvar med det som har funnits enligt tidigare miljšskyddsfšrfattningar. Mitt andra huvudsyfte har varit att redogšra fšr vilka mšjligheter fastighetsŠgare har att reglera ansvaret fšr efterbehandling vid fastighetsšverlŒtelser och nyttjanderŠttsupplŒtelser. DŠrfšr har jag diskuterat vilka fšrdelar och nackdelar det finns med att reglera ansvaret med hjŠlp av markundersškningar, avtalsklausuler och fšrsŠkringar.

Metod och material

Fšr att uppnŒ mŒlsŠttningen med arbetet har jag delat upp uppsatsen i tre delar. Den fšrsta delen beskriver det tidigare rŠttslŠget pŒ omrŒdet. I den andra delen redogšr jag fšr hur det nuvarande ansvaret fšr efterbehandling Šr utformat och i den tredje delen

analyserar jag olika sŠtt att reglera efterbehandlingsansvaret.

Tionde kapitlets efterbehandlingsansvar fšr fastighetsŠgare utgšr ett ansvar som inte har

funnits tidigare. Det finns Šnnu inga rŠttsfall att ta till ledning nŠr lagtexten skall tolkas

5 och det finns inte heller mycket litteratur pŒ omrŒdet. DŠrfšr har jag anvŠnt mig av en stor mŠngd intervjuer som kŠllor nŠr jag har analyserat Šmnet.

Bakgrund

Miljšbalken

, MB, trŠdde i kraft 1 januari 1999, och den Šr bŒde en sammanstŠllning och skŠrpning av den tidigare miljšlagstiftningen. Ansvaret fšr fšrorenade omrŒden Šr en av de delar som har skŠrpts och preciserats jŠmfšrt med tidigare. Innan miljšbalkens ikrafttrŠdande fanns regler om efterbehandlingsansvar frŠmst i miljšskyddslagen,

miljšskadelagen och hŠlsoskyddslagen. Lagarna har upphšrt att gŠlla, men det materiella innehŒllet Œterfinns till stor del i miljšbalken. Eftersom de nya reglerna om

efterbehandling bygger pŒ de tidigare Šr det betydelsefullt att kŠnna till rŠttslŠget innan miljšbalken. De tidigare lagarnas tillŠmpning och doktrin ger vŠgledning om hur texten i miljšbalken skall tolkas.

Miljšskyddslagen reglerade miljšfarlig verksamhet och Šr den Šldsta av de tre lagarna.

Sedan lagen trŠdde i kraft 1969 har det funnits ett efterbehandlingsansvar fšr dem som utšvar miljšfarlig verksamhet. Det har diskuterats om en fastighetsŠgare skulle ha kunnat bli ansvarig att efterbehandla inom ramen fšr miljšskyddslagen om Šgaren hade haft en direkt personlig eller ekonomisk anknytning till verksamheten eller ett vŠsentligt

inflytande šver verksamheten. I praktiken har fastighetsŠgare endast blivit ansvariga fšr efterbehandling enligt miljšskyddslagen i fšrvaringsfall. Fšrvaringsfall fšreligger nŠr det pŒ en fastighet fšrvaras avfall som skadar omgivningen. FastighetsŠgaren har dock inte egentligen ansvarat i sin egenskap av Šgare, utan fšr att han har ansetts som

verksamhetsutšvare, dŒ fšrvaringen har betraktats som en miljšfarlig verksamhet. Det har sŒledes enligt miljšskyddslagen inte funnits ett efterbehandlingsansvar fšr en Šgare som inte har kunnat betraktas som verksamhetsutšvare i nŒgon bemŠrkelse. De i

sammanhanget aktuella paragraferna ur miljšskyddslagen Œterfinns i miljšbalkens nionde kapitel. Miljšbalkens tionde kapitel Šr inte taget ur miljšskyddslagen, men bygger pŒ de principer som har vŠxt fram med den. De tvŒ andra lagarna Šr mindre centrala fšr

efterbehandlingsansvaret. Miljšskadelagen bestŒr bland annat av regler som bršts ur miljšskyddslagen och den reglerade fastighetsŠgarens ansvar mot enskilda skadelidanden.

Miljšskadelagen var en skadestŒndsrŠttslig lagstiftning och den Œterfinns huvudsakligen i miljšbalkens 32 kapitel. Det strŠngaste efterbehandlingsansvaret fšr fastighetsŠgare fanns i hŠlsoskyddslagen. En Šgare kunde bli skyldig att undanršja stšrningar som var

1

Lista šver vilka personer som har intervjuats finns i kŠllfšrteckningen.

2

SFS 1998:808.

6 skadliga fšr mŠnniskors hŠlsa. HŠlsoskyddslagen gŠllde till skillnad frŒn miljšbalkens tionde kapitel inte olŠgenheter som endast var skadliga fšr miljšn. Sammanfattningsvis fanns det inte tidigare nŒgot ansvar enbart grundat pŒ Šgande fšr efterbehandling av skador pŒ den egna fastigheten mot det allmŠnna om stšrningen inte utgjorde sanitŠr olŠgenhet. Det Šr Šndrat i och med MB 10:3.

I miljšbalken har bestŠmmelser om fšrorenade omrŒden givits en framtrŠdande plats, vilket signalerar att det Šr ett prioriterat miljšproblem. Enligt NaturvŒrdsverkets uppskattningar finns det cirka 22 000 omrŒden i Sverige som behšver undersškas eller efterbehandlas och verket berŠknar att det skulle kosta 25 miljarder att efterbehandla alla skadade omrŒden. Anslagen i statsbudgeten avgšr hur mycket offentliga medel som bekostar efterbehandling. Till statsanslagen kommer de belopp kommunerna anslŒr.

Statsanslag avsatta fšr efterbehandling 1999-2002

•r Statsanslag

1999 40 miljoner 2000 65 miljoner 2001 153 miljoner 2002 313 miljoner

I ett internationellt perspektiv har Sverige varit sent med att infšra regler om fšrorenade omrŒden. Det beror pŒ att problemet med fšroreningar har varit mindre pŒtagligt i Sverige Šn i lŠnder med hšgt grundvattenuttag, som till exempel Danmark, Holland och Tyskland. Trots att vattentillgŒngen i Sverige har inneburit att markfšroreningar inte har mŠrkts lika mycket som i vissa andra lŠnder, bland annat pŒ grund av

utspŠdningseffekter, Šr marken i Sverige kŠnslig. Marken har lŒgt pH, vilket till exempel innebŠr att metaller blir lŠttršrliga eftersom de švergŒr i jonform. Dessutom kan Šven utspŠdda gifter nŒ hšga nivŒer, om de ackumuleras i nŠringskedjan.

Fšroreningar kan fšrekomma i olika medier, som till exempel jord, fšrgiftade fabrikslokaler eller fšrorenade fibersediment frŒn pappersmassaindustri.

Vanliga fšroreningar Šr spilloljor, syraslam och tungmetaller. Kostnaden fšr efterbehandling varierar mycket beroende pŒ vilken typ av fšrorening det gŠller och vilket medium som Šr fšrorenat. En oljefylld brunn kan det rŠcka med att tšmma, medan fibersediment kan

3

Intervju Per Gullbring.

4

SNV rapport 4354 s 99 ff.

5

SNV rapport 4454 s 75.

7 vara mycket kostsamma att ŒtgŠrda. Helhetskostnaden fšr att efterbehandla en

bensinstation kan vara 750 000 kr, medan ett industriomrŒde kan kosta mer Šn 100 miljoner kr.

Den kŠnda saneringen efter BT Kemi har hittills kostat 60 miljoner kr.

•terstŠllning, efterbehandling och sanering Šr begrepp som uttrycker olika grader av reningsŒtgŠrd. Med ŒterstŠllning menas att ett omrŒde skall Œterskapas som det var innan fšroreningen, vilket ofta Šr omšjligt eller i vart fall orimligt. Mycket mindre lŒngtgŒende Šr saneringen, som innebŠr att fšroreningen avlŠgsnas. Det begrepp som anvŠnds i lagtexten Šr efterbehandling. Det definieras som ŒtgŠrder som syftar till att varaktigt minska pŒverkan pŒ hŠlsa eller miljš frŒn fšroreningar. Begreppet Šr vitt och omfattar bŒde metoder som helt eliminerar fšroreningen till metoder som bara begrŠnsar

fšroreningens spridning.

DŠremot preciserar det inte vid vilken halt av fšrorening efterbehandling skall utlšsas, eller till vilken grad reningen skall ske. I Sverige finns det inte nŒgon officiell nivŒ till vilken efterbehandling skall utfšras. Fšr vissa Šmnen har NaturvŒrdsverket faststŠllt grŠnsvŠrden fšr nŠr det aktuella mediet bšr efterbehandlas och hur rent det bšr vara efter ŒtgŠrden. Marken kan antingen renas sŒ att den lŠmpar sig fšr alla typer av verksamheter eller sŒ att bara vissa verksamheter kan bedrivas pŒ platsen.

Regler om efterbehandlingsansvar finns numera frŠmst i miljšbalkens 2, 9, 10 och 32 kapitel. Ansvaret i MB 2, 9 och 10 kapitlet gŠller mot det allmŠnna medan MB 32 kapitlet gŠller till fšrmŒn fšr enskilda skadelidanden. I MB 2 kapitlet finns allmŠnt utformade hŠnsynsregler som Šr tillŠmpliga pŒ all verksamhet. De allmŠnna

hŠnsynsreglerna fungerar som generalklausuler fšr miljšskyddet. Eftersom det finns specifika regler som gŠller fšrorenade omrŒden, kommer fšrelŠgganden om

efterbehandlingsansvar fšrmodligen oftast inte att grundas pŒ de allmŠnna hŠnsynsreglerna. I MB 9 kapitlet finns de bestŠmmelser som tidigare fanns i hŠlsoskyddslagen. DŠr finns ocksŒ bestŠmmelser om vad som skall anses utgšra

miljšfarlig verksamhet, vilket har indirekt betydelse fšr MB 10 kapitlet. MB 10 kapitlet gŠller efterbehandlingsansvar fšr fšrorenade omrŒden medan 32 kapitlet innehŒller tidigare miljšskadelagens regler om ersŠttningsansvar fšr skada pŒ annans fastighet.

Fšr efterbehandlingsansvaret utgšr MB 10 kapitlet den stšrsta fšrŠndringen jŠmfšrt med tidigare lagstiftning. Syftet med MB 10 kapitlet Šr att motverka att staten mŒste bekosta efterbehandling av fšrorenade omrŒden. Fšr att uppnŒ mŒlet har gruppen av ansvariga utškats och ansvaret gjorts tydligare Šn det var tidigare. De centrala paragraferna Šr MB

6

Witalis, LantmŠteritidskriften s 20.

7

Prop 1997/98:45 del 1 s 572.

8

SNV rapport 4454 s 9.

8 10:2, som innebŠr att verksamhetsutšvaren Šr primŠrt ansvarig fšr efterbehandling samt MB 10:3, som innebŠr att fastighetsŠgaren under vissa fšrutsŠttningar kan bli ansvarig om verksamhetsutšvaren inte kan sškas. Motivet bakom ansvarsbšrdan Šr att staten vill fŒ till stŒnd noggranna markundersškningar fšre fastighetsšverlŒtelser. Undersškningen skall leda till att fšroreningar upptŠcks och ŒtgŠrdas pŒ ett tidigt stadium, och att sŠljaren utfšr den efterbehandling som krŠvs.

En okunnig eller ofšrsiktig kšpare riskerar dock att drabbas av MB 10 kapitlet. Den tidsmŠssiga avgrŠnsningen av MB 10:2 och MB 10:3 preciseras i Lag om infšrande av miljšbalken, MP, 8 ¤ respektive 15

¤. MB 10:2 har retroaktiv verkan frŒn och med miljšskyddslagens ikrafttrŠdande 1/7- 1969. MP 15 ¤ innebŠr att en Šgare endast trŠffas av ansvaret i MB 10:3 om Šgaren har fšrvŠrvat fastigheten efter miljšbalkens ikrafttrŠdande 1/1-1999.

Som huvudregel Šr verksamhetsutšvarna och fastighetsŠgarna solidariskt ansvariga inom respektive grupp. Det solidariska ansvaret kompliceras dock av att en individuell skŠlighetsbedšmning skall gšras fšr var och en av de ansvariga. Det finns en inneboende motsŠttning mellan att ansvaret Œ ena sidan kan krŠvas till hela beloppet av nŒgon av de ansvariga, och att det Œ andra sidan skall gšras en individuell skŠlighetsbedšmning av ansvarets omfattning. Trots att grundprincipen Šr att verksamhetsutšvarna och

fastighetsŠgarna Šr solidariskt ansvariga inom grupperna, rekommenderas myndigheterna att sška vissa kategorier av ansvariga fšre andra. Enligt fšrarbetena bšr fšrst och frŠmst den nuvarande verksamhetsutšvaren sškas.

Om det inte finns nŒgon nuvarande eller tidigare verksamhetsutšvare bšr enligt praxis fastighetsŠgare som kan anses som verksamhetsutšvare sškas, fšrutsatt att det gŠller ett fšrvaringsfall.

I sista hand kan fastighetsŠgare i skadefall bli ansvariga. Om det inte finns nŒgon i de olika

ansvarsgrupperna som kan betala, trŠder i vissa fall saneringsfšrsŠkringen in. Fšrst nŠr alla mšjligheterna Šr uttšmda, mŒste det allmŠnna stŒ fšr de ŒterstŒende kostnaderna.

€ven om myndigheterna anvisas att fšlja ansvarsordningen, Šr ansvaret enligt lagtexten solidariskt inom de tvŒ huvudgrupperna. I praktiken kommer inte tillŠmpningen att vara sŒ rigid som ovan. Myndigheterna kommer fšrmodligen fšrelŠgga den person

myndigheten tycker Šr rimligast eller enklast att sška. €ven om en av de ansvariga fšrelŠggs att stŒ fšr efterbehandlingen, kan kostnaden pŒ talan av den som har svarat fšr kostnaderna, fšrdelas regressvis mellan de solidariskt ansvariga.

9

Prop 1997/98:45 del 1 s 359.

1 0

Prop 1997/98:45 del 2 s 119.

1 1

KN B 31/91.

9

DEL I

1 RŠttslŠget innan Miljšbalken

NŠr miljšbalken skall tolkas och tillŠmpas Šr det av betydelse att kŠnna till det tidigare rŠttslŠget pŒ miljšskyddsomrŒdet, eftersom miljšbalken bygger pŒ de Šldre

fšrfattningarna. Regler om efterbehandlingsansvar fšr fastighetsŠgare fanns frŠmst i miljšskyddslagen, miljšskadelagen och hŠlsoskyddslagen. Efterbehandlingsansvaret kunde sŒledes vila pŒ olika grunder. Det kunde vara offentligrŠttsligt enligt

miljšskyddslagen och hŠlsoskyddslagen eller civilrŠttsligt enligt miljšskadelagen. Numera gŠller motsvarande fšr MB 9, 10 och 32 kapitlet. Vid tillŠmpning av miljšlagstiftningen ršr man sig mellan det civilrŠttsliga och det offentligrŠttsliga omrŒdet. Eftersom rŠttslŠget i miljšrŠtten ibland har varit oklart, har man fšrsškt šverfšra principer och begrepp mellan lagarna. I sŒdana situationer mŒste ifrŒgasŠttas om begreppen Šr liktydiga i de olika rŠttsomrŒdena. Till exempel behšver inte en undersškning enligt jordabalken ha samma omfattning som en undersškning enligt miljšbalken, eller ett ord i

aktiebolagslagen ha samma betydelse i miljšbalken. Trots skillnaderna finns det stora likheter mellan det civilrŠttsliga och det offentligrŠttsliga ansvaret, varfšr det Šr mšjligt att dra paralleller mellan de tvŒ ansvarstyperna.

1.1 Miljšskyddslagen

Miljšfarlig verksamhet reglerades i miljšskyddslagen

, ML. Sedan miljšskyddslagen trŠdde i kraft 1/7-1969 har verksamhetsutšvare kunnat bli ansvariga fšr efterbehandling av alla typer av miljšskador som deras verksamhet har orsakat. Bakgrunden till

miljšskyddslagen var det ansvar fšr vattenfšroreningar som fanns i Šldre vattenlagen

och det ansvar fšr andra typer av immissioner som hade vŠxt fram i grannelagsrŠtten.

Begreppet miljšfarlig verksamhet definierades i ML 1 ¤. Som miljšfarlig verksamhet rŠknades enligt ML 1 ¤ 1 st 1 alltid utslŠppande av avloppsvatten, fast Šmne eller gas frŒn mark, byggnad eller anlŠggning i vattenomrŒde. Om verksamheten kunde leda till fšrorening av mark eller vattenomrŒde rŠknades enligt ML 1 ¤ 1 st 2 ocksŒ annan anvŠndning av mark, byggnad eller anlŠggning. Som miljšfarlig verksamhet rŠknades enligt ML 1 ¤ 1 st 3 dessutom annan typ av anvŠndning av mark, byggnad eller anlŠggning om den medfšrde en stšrning av omgivningen som var mer Šn helt tillfŠllig.

1 2

SFS 1969:387.

1 3

SFS 1918:523. NJA II 1942 s 79 f.

1 4

Prop 1969:28 s 41.

1 0 Rekvisiten "omgivning" och "tillfŠllig" var specifika fšr ML 1 ¤ 1 st 3. Med "omgivning"

menades allt som lŒg utanfšr den anlŠggning dŠr verksamheten bedrevs, vilket innebar att en plats mycket lŒngt bort frŒn stšrningskŠllan kunde rŠknas som omgivning. DŠremot var det oklart om alla som drabbades blev sakŠgare.

Att en verksamhet betraktas som miljšfarlig behšvde inte innebŠra att den var farlig fšr miljšn, utan det rŠckte att den kunde pŒverka omgivningen i miljšskyddslagens bemŠrkelse. €ven uttrycket verksamhet bestŠmdes av huruvida omgivningen kunde pŒverkas, och inte av den grad av aktivitet som skedde pŒ fastigheten.

Enligt ML 5 ¤ 1 st skulle den som utšvade miljšfarlig verksamhet iaktta de

fšrsiktighetsmŒtt som skŠligen kunde fordras fšr att avhjŠlpa olŠgenhet. Att uttrycket

"avhjŠlpa olŠgenheter" innebar ett krav pŒ efterbehandling utvecklades i praxis. Med verksamhetsutšvare menades alla som anvŠnde fast egendom pŒ ett sŠtt som kunde medfšra stšrning fšr omgivningen, vare sig det var en privatperson eller nŠringsidkare.

DŠremot innebar ML 5 ¤ 1 st inget efterbehandlingsansvar fšr en fastighetsŠgare som inte kunde betraktas som verksamhetsutšvare i nŒgon bemŠrkelse. Fšr att avgšra vilka skyddsŒtgŠrder som enligt ML 5 ¤ 1 st skŠligen kunde krŠvas av en verksamhetsutšvare fanns tvŒ hjŠlpregler. Dels skulle omfattningen av ansvaret bestŠmmas med

utgŒngspunkt i vad som var tekniskt mšjligt vid verksamhet av det slag som var ifrŒga och med beaktande av allmŠnna och enskilda intressen enligt ML 5 ¤ 2 st. Dels skulle vid avvŠgningen mellan intressena sŠrskild hŠnsyn tas till beskaffenheten av det omrŒde som kunde bli utsatt fšr stšrningar, vilken nytta den beršrda verksamheten hade, samt vilken kostnad skyddsŒtgŠrden medfšrde enligt ML 5 ¤ 3 st. Miljšskyddslagen fšreskrev alltsŒ ett krav fšr verksamhetsutšvare att avhjŠlpa olŠgenheter i den omfattning det kunde anses skŠligt med tanke pŒ tillgŠnglig teknik, nyttan av ŒtgŠrden och kostnaden fšr densamma. NŠr fastighetsŠgare i fšrvaringsfall blev ansvariga, var det svŒrare att avgšra vad som var skŠligt att krŠva, eftersom meningen var att kostnaderna skulle lŠggas pŒ produktionen. I praxis har det ansetts skŠligt att Šgaren bekostar att avfallet pŒ fastigheten tas om hand.

•r 1989 lades ytterligare en mening till ML 5 ¤ 1 st. Enligt den tillagda texten skulle skyldigheten att avhjŠlpa olŠgenheter kvarstŒ Šven efter det att verksamheten hade upphšrt. Den tidigare formuleringen av ML 5 ¤ lŠmnade šppet om verksamhetsutšvaren var skyldig att avhjŠlpa olŠgenheter Šven efter att verksamheten avslutats. I betŠnkandet

"BŠttre miljšskydd II" ansŒgs att Šven den fšrsta skrivningen innefattade ett

efterbehandlingsansvar, som i och med att det inte preskriberas, kvarstod Šven efter att

1 5

BjŠllŒs s 22.

1 6

Prop 1969:28 s 264.

1 7

BjŠllŒs s 209.

1 1 verksamheten har upphšrt.

€ven i fšrarbetena till Šndringen ansŒg fšredraganden att det gŠllande rŠttslŠget endast fšrtydligades och kodifierades.

I enlighet med den uppfattningen avgjorde koncessionsnŠmnden att verksamhetsutšvaren Ncb skulle ŒterstŠlla ett vattenomrŒde utanfšr fabriken, trots att verksamheten hade lagt ned.

I KlippanmŒlet

kom RegeringsrŠtten till motsatt uppfattning. RŠtten ansŒg att det var fšrst i och med Šndringen av ML 5 ¤ den 1 juli 1989 som ett efterbehandlingsansvar Šven efter att verksamheten hade upphšrt eller šverlŒtits

kunde upptrŠda.

Numera har Klippandomen inte lŠngre nŒgon prejudicerande betydelse fšr den tidsmŠssiga

avgrŠnsningen av verksamhetsutšvarens efterbehandlingsansvar, eftersom MB 10:2 Šr retroaktiv.

Enligt miljšskyddslagen fick tillsynsmyndigheten fšrst faststŠlla vem som var rŠtt adressat fšr efterbehandlingsansvaret. DŠrefter fick avgšras om, och i sŒ fall vilken omfattning, det var skŠligt att ŒlŠgga adressaten ansvar. Verksamhetsutšvare och

fastighetsŠgare som i fšrvaringsfall ansŒgs vara verksamhetsutšvare, kunde bli ansvariga.

Om verksamheten fortfarande pŒgick med en och samma verksamhetsutšvare var det sjŠlvklart den som skulle sškas, men om det hade funnits flera verksamhetsutšvare eller verksamheten hade lagt ned eller šverlŒtits, var det mer osŠkert. Till skillnad frŒn

miljšbalken fanns det i miljšskyddslagen ingen regel om att nŒgon skulle svara framfšr en annan, eller om solidariskt ansvar. LagrŒdet menade att tillsynsmyndigheten borde sška den som bedrev verksamheten nŠr olŠgenheterna uppkom.

Enligt BjŠllŒs och Rahm borde i stŠllet den senaste verksamhetsutšvaren ansvara dŒ denna fick anses ha švertagit bŒde rŠttigheter och skyldigheter som fšljde av ett tillstŒnd att bedriva verksamheten.

I R• 1997 ref 12 del II avgjordes att den som hypotetiskt skulle ha varit skyldig att sška tillstŒnd att bedriva verksamheten, ocksŒ skulle vara den som skulle anses som verksamhetsutšvare vid ett fšrelŠggande. En exploatšr som genom sin verksamhet aktiverade en fšrorening kunde ocksŒ bli efterbehandlingsskyldig. I likhet med

miljšbalken hade verksamhetsutšvaren i vissa fall bevisbšrdan i miljšskyddslagen. Om det fanns objektiva skŠl fšr att tro att en skyddsŒtgŠrd behšvdes, var det

verksamhetsutšvaren som fick bevisa att den var onšdig.

FastighetsŠgaransvar enligt

1 8

SOU 1983:20 s 66.

1 9

Prop 1987/88:85 s 218.

2 0

BjŠllŒs 204. KN 60/90.

2 1

R• 1996 ref 57.

2 2

Klippanbolaget menade att ordet "upphšrt" i ML 5 ¤ 1 st inte tŠckte in situationer dŒ verksamheten šverlŒtits. Eftersom RegeringsrŠtten fann att Klippanbolaget inte var efterbehandlingsansvarigt, avgjordes inte frŒgan i domen.

2 3

Wahlgren s 247.

2 4

Se avsnitt 3.2.

2 5

Prop 1987/88:85 s 339 f.

2 6

BjŠllŒs s 205.

2 7

BjŠllŒs s 27.

1 2 miljšskyddslagen var tŠnkbart i tre olika situationer. FrŠmst var det dŒ fastighetsŠgaren ansŒgs som verksamhetsutšvare enligt ML 1 ¤ 1 st, 2. Dessa fšrvaringsfall har

utvecklats i ett flertal avgšranden i KoncessionsnŠmnden och RegeringsrŠtten. Enligt vissa fšrarbeten skulle fastighetsŠgaren eventuellt ocksŒ ha kunnat bli ansvarig om han antingen hade en direkt personlig eller ekonomisk anknytning till verksamheten, eller om han hade ett vŠsentligt inflytande šver verksamheten. Det finns dock ingen praxis dŠr ansvaret bygger pŒ detta, men KoncessionsnŠmnden har anvŠnt rekvisiten som argument i skŠlighetsbedšmningen enligt ML 5 ¤ 2 och 3 st.

En avfallsdeponi eller fšrvaring av kemikalier som utgjorde risk fšr fšrorening,

betraktades som miljšfarlig verksamhet enligt ML 1 ¤ 1 st 2. I KN 12/74 fastslogs att Šven efter att deponeringen avslutats utgjorde avfallsdeponier pŒgŒende miljšfarlig verksamhet, pŒ grund av att deponin fortfarande pŒverkade miljšn. Det innebar att verksamhetsutšvaren hade ett efterbehandlingsansvar enligt ML 5 ¤ 1 st fšr dylik fšrvaring. Fšr att nŒgon skulle anses som verksamhetsutšvare enligt ML 5 ¤ , krŠvdes vanligtvis att personen hade en stark anknytning till verksamheten. I fall dŠr den aktiva verksamheten var avslutad, men fšrvaringen pŒ fastigheten utgjorde en risk frŒngicks det kravet och fastighetsŠgaren ansŒgs som verksamhetsutšvare, eftersom det var Šgaren som fšr nŠrvarande anvŠnde marken till miljšfarlig verksamhet. ML 1 ¤ 1 st 2 motsvaras numera av MB 9:1, 2 och miljšskyddslagens praxis i fšrvaringsfall gŠller fortfarande.

SŒ lŠnge som en verksamhetsutšvare finns pŒ plats anses fastighetsŠgaren inte som verksamhetsutšvare i fšrvaringsfallen. Det Šr fšrst nŠr till exempel hyres- eller arrendetiden gŒr ut som Šgaren kan anses bedriva miljšfarlig verksamhet. Dessutom tyder praxis pŒ att den aktiva verksamhetsutšvaren bšr sškas fšre fastighetsŠgare i fšrvaringsfall.

NŠr omfattningen av fastighetsŠgarens ansvar fšr efterbehandling har avgjorts i fšrvaringsfallen, har en skŠlighetsavvŠgning enligt ML 5 ¤ 2 och 3 st gjorts. I skŠlighetsavvŠgningen har fastighetsŠgarens anknytning till verksamheten varit viktig fšr bedšmningen.

I rŠttstillŠmpningen har gjorts skillnad pŒ skadefall och fšrvaringsfall. Vid fšrvaringsfall fšrvaras fšroreningen pŒ fastigheten, till exempel i cisterner, brunnar eller i form av deponier. NŠr det i stŠllet Šr sjŠlva marken som Šr fšrorenad, har fastighetsŠgaren inte ansetts vara verksamhetsutšvare, eftersom den miljšfarliga verksamheten inte lŠngre pŒgŒr. Skillnaden Šr att fšrvaringen i fšrvaringsfall fortfarande pŒverkar miljšn, medan det i skadefall Šr sjŠlva miljšn som Šr fšrorenad. Fšrorenad mark ses som en skada av

2 8

KN B 31/91.

2 9

KN B 31/91. Se avsnitt 3.1.1.

1 3 tidigare miljšfarlig verksamhet, och inte som verksamhet i sig sjŠlv. Det har diskuterats om fšrorenade fibersediment har utgjort skadefall eller fšrvaringsfall.

KoncessionsnŠmnden har dock inte ansett att sjŠlva fiberbanken har kunnat betraktas som en sjŠlvstŠndig verksamhet.

Miljšskyddslagen har betydelse fšr dagens rŠttslŠge trots att lagen har upphšrt att gŠlla.

MŒnga av miljšbalkens regler om efterbehandling bygger pŒ miljšskyddslagen. Av den orsaken ger praxis frŒn miljšskyddslagen ledning fšr hur miljšbalken skall tillŠmpas.

Miljšskyddslagens regler Šr frŠmst šverfšrda till MB 2 och 9 kapitlet.

MB 9 kapitlets definition av miljšfarlig verksamhet har utvidgats nŒgot jŠmfšrt med definitionen i ML 1 ¤ 1 st 3, eftersom rekvisitet att stšrningar inte omfattas om de Šr helt tillfŠlliga har tagits bort. Eftersom kraven fšr att en verksamhet skulle anses som tillfŠllig var hšga, Šr det ingen betydelsefull Šndring. €ven MB 10 kapitlet utgŒr frŒn

efterbehandlingsansvaret ur miljšskyddslagen, men skŠrper och lŠgger till nya moment som exempelvis fastighetsŠgaransvar Šven i skadefall, det vill sŠga andra fall Šn

fšrvaringsfall. Fšrutom att miljšskyddslagen utgšr grunden fšr mŒnga av dagens regler fšr efterbehandling, kan miljšskyddslagen ha relevans fšr dagens efterbehandlingsansvar eftersom den fortfarande skall tillŠmpas pŒ de mŒl och Šrenden som har pŒbšrjats innan miljšbalken trŠdde ikraft.

1.2 Miljšskadelagen

Miljšskadelagen

, MskL, var en skadestŒndsrŠttslig lagstiftning som reglerade fastighetsŠgarnas och verksamhetsutšvarnas ansvar fšr miljšskador mot enskilda skadelidanden. €garen kunde endast bli ansvarig om han lŠt bedriva verksamheten. Med det menades inte att Šgaren skulle kunna betraktas som verksamhetsutšvare, men att verksamheten bedrevs fšr Šgarens rŠkning. Ansvaret var strikt fšr skador som inte kunde betraktas som allmŠnt accepterade. Enbart skador utanfšr den anlŠggning som var

upphov till skadan omfattades av ansvaret. Till skillnad frŒn miljšskyddslagen gŠllde miljšskadelagen Šven skador som hade uppstŒtt ur en helt tillfŠllig verksamhet. NŠr miljšskadelagen trŠdde i kraft ersatte den vissa regler i miljšskyddslagen och 3 kapitlet jordabalken, samt kodifierade oskrivna regler frŒn grannelagsrŠtten.

I den mŒn

miljšskadelagen Šr en šverfšring respektive kodifiering, gŠller miljšskadelagen och

3 0

KN 34/87.

3 1

Prop 1997/98:45 del 1 s 327.

3 2

Full fšrteckning šver vilka paragrafer som Šr šverfšrda finns i prop 1997/98:45 del 2 s 413 ff.

3 3

Lag (1998:881) om infšrande av miljšbalken 6 ¤.

3 4

SFS 1986:225.

3 5

Prop 1985/86:83 s 36.

1 4 dŠrmed Šven MB 32 kapitlet fšr miljšskadefall som uppkommit fšre 1986. I andra fall gŠller miljšskadelagen fšr skador som har upptrŠtt efter att lagen trŠdde i kraft, fšrutsatt att den stšrande verksamheten inte upphšrde innan dess.

Stšrre delen av

miljšskadelagen har numera šverfšrts till 32 kapitlet miljšbalken.

Det innebŠr att det inte har nŒgon betydelse fšr tillŠmpningen av reglerna om ett skadefall har uppkommit fšre eller efter miljšbalkens ikrafttrŠdande.

1.3 HŠlsoskyddslagen

I hŠlsoskyddslagen

, HskL, fanns de strŠngaste reglerna fšr fastighetsŠgarens efterbehandlingsansvar. HŠlsoskyddet omfattade regler om hur sanitŠra olŠgenheter skulle fšrhindras och undanršjas. Med sanitŠr olŠgenhet menades en stšrning som kunde vara skadlig fšr mŠnniskors hŠlsa, och som inte var ringa eller helt tillfŠllig.

HŠlsoskyddslagen fšreskrev att Šgare eller nyttjanderŠttsinnehavare till beršrd egendom skulle vidta ŒtgŠrder fšr att hindra uppkomsten av eller eliminera sanitŠra olŠgenheter.

Eftersom fšroreningar ofta Šr sanitŠra olŠgenheter innebar detta ett

efterbehandlingsansvar, men ansvaret gŠllde endast fšroreningar som pŒverkade mŠnniskors hŠlsa. HŠlsoskyddslagen upphŠvdes nŠr miljšbalken trŠdde i kraft.

3 6

SNV rapport 4354 s 54.

3 7

MskL 1-11 ¤¤ motsvarar MB 32:1-11 ¤¤. MskL 12-14 ¤¤ Œterfinns i MB 20 respektive 25 kapitlet.

3 8

SFS 1982:1080.

3 9

HskL 1 ¤.

4 0

Lag (1998:881) om infšrande av miljšbalken 2 ¤ 7.

1 5

DEL II

2 Introduktion till tionde kapitlet

2.1 Syftet med tionde kapitlet

NŠr texten i miljšbalken skall analyseras Šr det viktigt att kŠnna till mŒlen bakom miljšbalken av tvŒ orsaker. Fšr det fšrsta innehŒller balken viss helt ny lagstiftning. Det innebŠr att mŒnga frŒgor mŒste lšsas med stšd av mŒlen bakom reglerna, eftersom de inte finns lšsta i rŠttspraxis. Fšr det andra Šr miljšbalken bitvis oklar, och lŠmpar sig bŠttre fšr ŠndamŒlstolkning Šn bokstavstolkning. Fšr att finna mŒlen bakom MB 10 kapitlet, mŒste dels mŒlen bakom balken som helhet studeras och dels de mŒl som Šr specifika fšr MB 10 kapitlet. MŒlen bakom balken som helhet kan utlŠsas av MB 1 kapitlet som behandlar "Miljšbalkens mŒl och tillŠmpningsomrŒde" och av fšrarbetena till MB 1 kapitlet. MB 1 kapitlet utgšr en vŠrderingsgrund att utgŒ ifrŒn nŠr de fšljande kapitlen tillŠmpas. Balken skall enligt MB 1:1 frŠmja en hŒllbar utveckling och tillfšrsŠkra framtida generationer en god miljš. HŒllbar utveckling betyder att naturen har ett skyddsvŠrde och att brukande av naturen Šr fšrenat med ett ansvar att fšrvalta naturen vŠl. I MB 1:1 nŠmns sŠrskilt att miljšbalken skall tillŠmpas sŒ att mŠnniskors hŠlsa och miljšn skyddas frŒn skador och olŠgenheter orsakade av bland annat fšroreningar. Att uttrycket "skall" anvŠnds innebŠr att det Šr mer Šn en lšs mŒlsŠttning, Šven om

paragrafen inte stšds av sanktioner. Miljšbalkens fšrsta kapitel kan sŒledes pŒverka hur reglerna i MB 10 kapitlet tolkas i rŠttstillŠmpningen, eftersom det anger de

bakomliggande mŒlen med reglerna.

MB 10 kapitlet behandlar specifikt ansvaret fšr fšrorenade omrŒden. Syftet med kapitlet Šr att det allmŠnna inte skall behšva bekosta att fšrorenade omrŒden undersšks och efterbehandlas.

En fšrdel med att lŠgga kostnaden fšr efterbehandling pŒ privata subjekt Šr det leder till att ŒtgŠrder mot fšroreningar ofta sŠtts in pŒ ett tidigare stadium.

I miljšvŒrd Šr fšrebyggande metoder billigare och mer effektiva Šn reparativa metoder.

Det Šr en fšrdel som Šr mer tydlig nŠr ansvaret lŠggs pŒ verksamhetsutšvaren, Šn nŠr det kanaliseras till fastighetsŠgaren, eftersom verksamhetsutšvaren Šr den som har stšrst mšjlighet att fšrhindra att verksamheten ger upphov till fšroreningar.

4 1

Prop 1997/98:45 del 1 s 359.

1 6 2.2 Tionde kapitlet i fšrhŒllande till andra regler

Fšr att fŒ en heltŠckande bild av efterbehandlingsansvaret enligt miljšbalken mŒste Šven regler som ligger utanfšr MB 10 kapitlet beaktas. Andra regler kan antingen pŒverka tillŠmpningen av MB 10 kapitlet eller innebŠra fristŒende fšrpliktelser fšr

efterbehandling. Som jag har redogjort fšr ovan, kan MB 1 kapitlet inverka pŒ hur reglerna i MB 10 kapitlet tolkas och tillŠmpas eftersom det anger mŒlen. MB 2 kapitlet innehŒller balkens allmŠnna hŠnsynsregler. HŠnsynsreglerna skall tillŠmpas pŒ all verksamhet och alla ŒtgŠrder som inte Šr av fšrsumbar betydelse, om de riskerar att orsaka olŠgenhet fšr miljšn. Det saknar betydelse om det Šr en privatperson eller nŠringsidkare som vidtar ŒtgŠrden.

Paragraferna MB 2:1, 2:3, 2:7 och 2:8 Šr relevanta fšr efterbehandlingsansvaret, och hŠnsynsreglerna kan dels utgšra sjŠlvstŠndiga

ansvarsgrunder fšr verksamhetsutšvare och dels fungera som utgŒngspunkt fšr ansvarsbedšmningen enligt MB 10 kapitlet. Eftersom reglerna faststŠller verksamhetsutšvarens ansvar, har de en indirekt betydelse fšr det subsidiŠra fastighetsŠgaransvaret.

Av MB 2:1 fšljer att den som skall vidta eller har vidtagit en ŒtgŠrd Šr

verksamhetsutšvare om ŒtgŠrden inte Šr av fšrsumbar betydelse i det enskilda fallet.

Verksamhetsutšvaren har bevisbšrdan fšr att fšrpliktelserna enligt MB 2 kapitlet Šr uppfyllda vid tillsyns- och tillstŒndsfrŒgor. Verksamhetsutšvaren har dŠremot inte bevisbšrdan vid skadestŒnds- eller straffrŠttsliga processer. I MB 2:3 fastslŒs att alla som vidtar eller skall vidta en ŒtgŠrd skall utfšra de fšrsiktighetsmŒtt som behšvs fšr att motverka att ŒtgŠrden medfšr olŠgenhet fšr mŠnniskors hŠlsa eller fšr miljšn.

FšrsiktighetsmŒtten skall vidtas sŒ snart det finns skŠl att anta att en ŒtgŠrd kan medfšra olŠgenhet, vilket Šr ett uttryck fšr fšrsiktighetsprincipen. En verksamhetsutšvare faller alltid under paragrafen, vilket innebŠr att en markexploatšr mŒste beakta

fšrsiktighetsprincipen. En fastighetsŠgare som tŠnker vidta ŒtgŠrder som škar

belastningen pŒ ett omrŒde, kan bli skyldig att fšrst efterbehandla med tillŠmpning av paragrafen.

Den strŠnga fšrsiktighetsprincipen mildras av en skŠlighetsbedšmning i MB 2:7. Enligt MB 2:7 gŠller principen endast i den mŒn det inte kan anses oskŠligt att uppfylla den. En avvŠgning skall gšras mellan vilken nytta ett fšrsiktighetsmŒtt har fšr miljšn, och vilken kostnad det betingar. SkŠlighetsavvŠgningen enligt MB 2:7 kan inte leda till att bevisbšrdan Šndras, men den kan dŠremot pŒverka vilka krav som stŠlls fšr att bevisbšrdan skall anses uppfylld.

MB 2:8 Šr en vidareutveckling av MB 2:3. I MB 2:8 fastslŒs att den som med en ŒtgŠrd har givit upphov till en olŠgenhet fšr miljšn,

4 2

Prop 1997/98:45 del 1 s 205.

4 3

Prop 1997/98:45 del 1 s 360.

4 4

Prop 1997/98:45 del 1 s 210.

1 7 ansvarar fšr att olŠgenheten avhjŠlps tills dess att den har upphšrt. Skyldigheten att avhjŠlpa en olŠgenhet kvarstŒr oavsett om verksamheten till exempel Šr avslutad eller har sŒlts vidare. Ansvaret avser kostnaderna fšr avhjŠlpandet och dess omfattning avgšrs vid en skŠlighetsavvŠgning enligt MB 10:4 istŠllet fšr enligt MB 2:7. MB 2:8 bygger pŒ principen att fšrorenaren betalar, polluter pays principle.

NŠr fšrorenaren fŒr ta ansvar fšr att fšrebygga och avhjŠlpa de skador han orsakat minimeras utslŠppen och fšroreningar tas om hand pŒ ett tidigt stadium. Vid kommersiell produktion kommer dessutom kostnaden fšr fšroreningen avspeglas i den aktuella varans pris. BŒde MB 2 och 10 kapitlet kan lŠggas till grund fšr efterbehandlingsansvar.

Det tionde kapitlet Šr mer utfšrligt och i kapitlet finns, fšrutom regler om verksamhetsutšvares ansvar, Šven regler om fšrdelning av ansvaret och ansvar fšr fastighetsŠgare. FšrelŠgganden kommer normalt att grundas pŒ MB 10 kapitlet enligt principen Lex Specialis. Om det blir en kollision mellan tillŠmpningen av MB 2:8 och 10 kapitlet, har MB 10 kapitlet

fšretrŠde.

I fšrarbetena pŒminner regeringen dock om att ansvaret Šven regleras i MB 2 kapitlet.

Det innebŠr att den som inte faller under reglerna i MB 10 kapitlet, kan fšrpliktas att avhjŠlpa en skada med stšd av MB 2 kapitlet.

I MB 9 kapitlet finns regler fšr miljšfarlig verksamhet och hŠlsoskydd. MB 9:1 Šr betydelsefull fšr efterbehandlingsansvaret eftersom paragrafen definierar begreppet miljšfarlig verksamhet. Begreppet Œterkommer i Lag om infšrande av miljšbalken 8 ¤ och Šr dessutom ett nyckelbegrepp i miljšskyddslagens praxis, vilken ligger till grund fšr bestŠmmelserna i MB 9 och 10 kapitlet. DŠremot Œterfinns inte begreppet miljšfarlig verksamhet i sjŠlva MB 10 kapitlet. I stŠllet anvŠnds begreppet verksamhet.

Om en verksamhet betraktas som miljšfarlig har med dess pŒverkan pŒ miljšn att gšra, och inte huruvida den till exempel Šr kommersiell eller sker i stor skala. Det Šr frŠmst MB 9:1, 2 som Šr relevant fšr fastighetsŠgare. Enligt MB 9:1, 2 avses med miljšfarlig verksamhet anvŠndning av mark, byggnader och anlŠggningar pŒ ett sŠtt som kan medfšra olŠgenhet fšr mŠnniskors hŠlsa eller miljšn eller genom fšrorening av mark, luft, vattenomrŒde eller grundvatten. En viktig konsekvens av att MB 9 kapitlet bygger pŒ den tidigare

miljšskyddslagen Šr att fastighetsŠgare i fšrvaringsfall fortfarande anses utšva miljšfarlig verksamhet och faller dŠrmed under regelverket fšr verksamhetsutšvare. Tolkningen har skett med stšd av ML 1 ¤ 1 st 2 som numera motsvaras av MB 9:1, 2. Vem som helst kan anses ha anvŠnt en fastighet pŒ ett sŠtt som innebŠr miljšfarlig verksamhet, men det Šr endast verksamhetsutšvare, fastighetsŠgare och tomtrŠttsinnehavare som kan

4 5

Prop 1997/98:45 del 1 s 233 ff.

4 6

Prop 1997/98:45 del 1 s 207.

4 7

Prop 1997/98:45 del 2 s 26.

4 8

Prop 1997/98:45 del 2 s 118.

4 9

Se avsnitt 3.2.

1 8 fšrelŠggas efterbehandlingsansvar enligt MB 10 kapitlet. Andra kategorier ansvarar fšr efterbehandling enligt de allmŠnna hŠnsynsreglerna. Fšrutom det ovan nŠmnda

fšrvaringsfallet, som grundas pŒ MB 9:1, 2, borde Šven MB 9:1, 3 kunna bli tillŠmplig pŒ fastighetsŠgare. DŠr sŠgs att anvŠndning av en fastighet pŒ ett sŠtt som kan medfšra olŠgenhet fšr omgivningen genom buller, skakningar, ljus och dylikt betraktas som miljšfarlig verksamhet. Jag har inte stštt pŒ nŒgot rŠttsfall dŠr en fastighetsŠgare pŒ den grunden har ansetts som verksamhetsutšvare och dŠrfšr har fŒtt ansvara fšr

efterbehandling. Det kanske kan bero pŒ att den typen av stšrningar sŠllan leder till behov av efterbehandling. Fšrutom att MB 9 kapitlet definierar begreppet miljšfarlig verksamhet, har det betydelse fšr efterbehandlingsansvaret pŒ grund av att det innehŒller de tidigare reglerna ur hŠlsoskyddslagen. Reglerna om hŠlsoskydd kan utgšra en

sjŠlvstŠndig grund fšr efterbehandlingsansvar. FastighetsŠgare eller verksamhetsutšvare kan enligt MB 9:9, 2 st ŒlŠggas att undanršja olŠgenheter fšr mŠnniskors hŠlsa.

Privatpersoner som har lidit skada pŒ grund av fšrorening, kan inte framstŠlla ansprŒk med stšd av MB 10 kapitlet. De kan i stŠllet krŠva skadestŒnd grundat pŒ MB 32 kapitlet. SkadestŒndansvariga Šr bland andra fastighetsŠgare och verksamhetsutšvare.

Vid sidan av miljšbalken skall annan relevant lagstiftning tillŠmpas pŒ verksamhet som kan orsaka olŠgenhet fšr miljšn eller mŠnniskors hŠlsa.

En ŒtgŠrd kan alltsŒ vara otillŒten enligt miljšlagstiftning utanfšr miljšbalken, Šven om ŒtgŠrden inte har nŒgra sanktioner enligt miljšbalken. Exempel pŒ sŒdan lagstiftning Šr vattenlagen

och vŠglagen

. Ett annat exempel Šr plan och bygglagen

, men den har hittills inte haft nŒgon stšrre betydelse fšr efterbehandlingsfrŒgor. JB 3 kapitlet, som behandlar grannars rŠttsfšrhŒllanden, skulle kunna innebŠra ett slags efterbehandlingsansvar. Kapitlet Šr dock understŠllt den švriga miljšlagstiftningen, och tillŠmpas sŠllan. …verlappande regelverk kommer oftast att kunna tillŠmpas parallellt eftersom de olika fšrfattningarna har skilda syften.

Om lagarna leder till motsŠgande resultat, till exempel att olika personer utpekas som ansvariga, skall allmŠnna lagvalsprinciper avgšra vilken fšrfattning som skall tillŠmpas. Det innebŠr att grundlag gŠller framfšr lag, lag gŠller framfšr fšrordning och speciallag gŠller framfšr allmŠn lag.

Fšr det fall att

normhierarkin inte avgšr vilken fšrfattning som skall vara bestŠmmande, skall speciallag tillŠmpas fšre mer generell lag. Sammanfattningsvis mŒste mŒnga regler utanfšr det centrala MB 10 kapitlet beaktas, nŠr efterbehandlingsansvaret fšr fastighetsŠgare och verksamhetsutšvare skall avgšras. Viktigast Šr MB 1, 2, 9 och 32 kapitlet.

5 0

MB 1:3.

5 1

SFS 1983:291.

5 2

SFS 1971:948.

5 3

SFS 1887:10.

5 4

Prop 1997/98:45 del 1 s 191.

5 5

Prop 1997/98:45 del 1 s 192.

1 9 3 AnsvarsfšrutsŠttningar enligt tionde kapitlet

Reglerna i MB 10 kapitlet blir tillŠmpliga om en byggnad, anlŠggning eller ett mark- eller vattenomrŒde Šr sŒ fšrorenat att omrŒdet kan medfšra skada eller olŠgenhet fšr miljšn eller mŠnniskors hŠlsa.

Enligt MB 29:6 kan tillsynsmyndigheten ge fšrelŠggande om efterbehandling av det skadade omrŒdet. Ansvarig fšr efterbehandling Šr

verksamhetsutšvare enligt MB 10:2 eller fastighetsŠgare enligt MB 10:3. Av

MB 10:8, 1 st fšljer att den som kan bli ansvarig fšr efterbehandlingskostnader, ocksŒ kan fšrelŠggas att bekosta utredning om i vilken mŒn fastigheten Šr fšrorenad.

3.1 Vem kan bli ansvarig?

3.1.1 Verksamhetsutšvare

10:2 Ansvarig fšr efterbehandling av sŒdana omrŒden, byggnader eller anlŠggningar som anges i 1 ¤ Šr den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en ŒtgŠrd som har bidragit till fšroreningen (verksamhetsutšvare).

I fšrsta hand Šr verksamhetsutšvaren ansvarig fšr efterbehandling. Verksamhetsutšvare Šr enligt MB 10:2 alla som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en ŒtgŠrd som har bidragit till fšroreningen. Till skillnad frŒn hŠnsynsreglerna finns det i MB 10 kapitlet inte nŒgon begrŠnsning att ŒtgŠrder som Šr fšrsumbara inte rŠknas som ŒtgŠrder.

I stŠllet fŒr det faktum att verksamhetsutšvaren endast i mindre utstrŠckning har bidragit till fšroreningen betydelse i skŠlighetsbedšmningen enligt MB 10:4 och i regeln om solidariskt ansvar enligt MB 10:6. Begreppet verksamhet har i praxis frŒn miljšskyddslagen fŒtt en mycket vid betydelse och verksamhet behšver inte betyda att nŒgon mŠnsklig aktivitet sker.

Miljšskyddslagen anvŠnde sig av begreppet "miljšfarlig verksamhet", medan terminologin i miljšbalken omvŠxlande Šr "verksamhet" och

"miljšfarlig verksamhet". Eftersom miljšbalkens efterbehandlingsansvar bygger pŒ det ansvar som utvecklats under miljšskyddslagen, rŒder en viss begreppsfšrvirring. Den har antagligen mest en teoretisk betydelse, eftersom "verksamhet" och "miljšfarlig

verksamhet" i de flesta situationer kommer att beteckna samma sak pŒ grund av den vida definitionen av miljšfarlig verksamhet.

5 6

MB 10:1.

5 7

JŠmfšr MB 2:1,1 st med MB 10:2.

5 8

BjŠllŒs s 20.

2 0 Vid pršvning av tillstŒnd och villkor samt vid tillsyn Šr verksamhetsutšvaren skyldig att visa att hans verksamhet har bedrivits i enlighet med de allmŠnna hŠnsynsreglerna. Den omvŠnda bevisbšrdan fšljer av MB 2:1, 1 st och den innebŠr att verksamhetsutšvaren kan belastas bevisbšrdan i frŒgor som gŠller efterbehandling enligt MB 2:8. Bevisbšrdans placering i MB 10 kapitlet Šr mer komplicerad. DŠr fŒr man avgšra vem som har

bevisbšrdan enligt vanliga principer. Det innebŠr att i de fall dŒ det inte finns nŒgon uttrycklig regel om bevisbšrdans placering, fŒr den avgšras frŒn fall till fall i praxis. Ofta anser domstolen att den som har Œberopsbšrdan ocksŒ har bevisbšrdan. I vissa av paragraferna i MB 10 kapitlet finns uttryckliga regler gŠllande bevisbšrdans placering.

Fšr att undantaget frŒn det solidariska ansvaret i MB 10:6, 1 st skall bli tillŠmpligt, mŒste verksamhetsutšvaren visa att hans bidrag till fšroreningen Šr sŒ obetydligt att det inte ensamt motiverar efterbehandling. €ven i skŠlighetsbedšmningen enligt MB 10:4, 1 st, sista meningen, Šr det verksamhetsutšvaren som mŒste visa att han endast har bidragit till fšroreningen i begrŠnsad mŒn. I de švriga paragraferna Šr det mer oklart och det finns Šnnu inga rŠttsfall att ta till ledning pŒ omrŒdet. Som en fšljd av MB 2:1 kan bevisbšrdan sannolikt placeras pŒ verksamhetsutšvaren om MB 10:2 skulle fšranleda bevisfrŒgor som ocksŒ Šr tillsynsfrŒgor, och som gŠller huruvida MB 2 kapitlet har fšljts. Om det som Šr oklart inte behandlas i MB 2 kapitlet, till exempel vem som skall anses som verksamhetsutšvare, Šr det mer sannolikt att myndigheten har bevisbšrdan eftersom det inte finns nŒgon bevisbšrderegel i MB 10:2. I MB 10:4, fšrutom 1 stycket sista meningen, kommer det oftast inte bli aktuellt att nŒgon av parterna fŒr bevisbšrdan, dŒ paragrafen reglerar en skŠlighetsavvŠgning.

Eftersom alla eventuella verksamhetsutšvare skall sškas innan fastighetsŠgaren kan krŠvas att efterbehandla, Šr det betydelsefullt att klargšra vilka personer som anses som verksamhetsutšvare. Bedšmningen av vem som skall anses som verksamhetsutšvare kompliceras av att det kan vara bŒde flera olika fysiska personer och bolag inblandade.

Det finns inga klara riktlinjer fšr hur avgrŠnsningen skall gšras av vilka i en viss

verksamhet som skall anses som verksamhetsutšvare. KoncessionsnŠmnden har ansett att verksamhetsutšvare Šr den som har faktisk och rŠttslig mšjlighet att ingripa mot fšroreningen.

Den som kan kontrollera verksamheten Šr alltsŒ verksamhetsutšvaren.

En annan frŒgestŠllning Šr vilken av flera identifierade verksamhetsutšvare, som myndigheterna skall rikta ett fšrelŠggande mot. Om nŒgon verksamhetsutšvare fortfarande driver verksamheten, bšr tillsynsmyndigheten enligt fšrarbetena sška den verksamhetsutšvaren i fšrsta hand.

Rekommendationen utgšr inte nŒgon rŠttighet som

5 9

KN 1/92 och KN 15/95.

6 0

Prop 1997/98:45 del 2 s 119.

2 1 en tidigare verksamhetsutšvare kan Œberopa, utan ansvaret mellan verksamhetsutšvarna Šr solidariskt.

€ven om en person inte Šr nŠringsidkare eller endast har stŒtt fšr en mindre del av fšroreningen, kan personen betraktas som verksamhetsutšvare. En exploatšr anses som verksamhetsutšvare pŒ den grunden att han Šr den som fšr tillfŠllet bedriver verksamhet pŒ omrŒdet. Exploatšren kan dessutom betraktas som utšvare av miljšfarlig verksamhet enligt MB 9:1, trots att han inte har bidragit till fšroreningarna, utan bara har upptŠckt dem. En fastighetsŠgare anses vara verksamhetsutšvare vid fšrvaringsfall, och kan sŒledes fŒ ansvara fšr efterbehandling enligt MB 2:8 eller 10:2. NŠr en fastighetsŠgare Šven tillhšr kategorin verksamhetsutšvare, behandlas Šgaren enligt de strŠngare reglerna fšr verksamhetsutšvare. NŠr jag skriver fastighetsŠgare i uppsatsen, menar jag en Šgare som inte ocksŒ Šr verksamhetsutšvare. Om fastighetsŠgaren har aktiverat en fšrorening genom sina ŒtgŠrder pŒ fastigheten, behšver man inte avgšra om det Šr ett fšrvaringsfall eller ett skadefall, eftersom fastighetsŠgaren i dylika fall ocksŒ Šr verksamhetsutšvare enligt bŒde gammal och ny lagstiftning.

RŠttsfallen KN B 31/91 och R• 1997 ref 12 del I Šr vŠgledande fšr fastighetsŠgarens ansvar i fšrvaringsfall. I KN B 31/91 fann KoncessionsnŠmnden att Šgarna utšvade miljšfarlig verksamhet dŒ det fanns tankar med lšsningsmedel uppstŠllda pŒ fastigheten.

€garna fšrelades med stšd av ML 5 ¤ att sanera tankarna. I R• 1997 ref 12 del I hade Šgarna kšpt fastigheten av ett konkursbo. Efter fšrvŠrvet upptŠckte de att det fanns olja i en brunn pŒ fastigheten. €garna blev skyldiga att forsla bort oljan pŒ grund av att de ansŒgs utšva miljšfarlig verksamhet. KN B 31/91 indikerar att fastighetsŠgare i

fšrvaringsfall inte bšr sškas om den fšrorenande verksamhetsutšvaren fortfarande kan sškas. I fallet skrev KoncessionsnŠmnden att den pršvade om Šgarna kunde anses som verksamhetsutšvare, eftersom det inte lŠngre fanns nŒgon fšretrŠdare fšr det bolag som faktiskt hade utšvat verksamheten.

Det Šr svŒrt att dra slutsatser i den frŒgan ur R• 1997 ref 12 del I. €garna Œberopade i šverklagandet att den som var ansvarig fšr deponeringen borde fšrelŠggas att forsla bort oljan. Trots det tog vare sig

KoncessionsnŠmnden eller RegeringsrŠtten upp vilken betydelse det hade fšr kravet mot Šgarna att fšrorenaren var fšrsatt i konkurs. DŠrfšr Šr det oklart om fšrelŠggandet mot Šgarna berodde pŒ att rŠtten ansŒg att verksamhetsutšvaren inte kunde sškas eller pŒ att omstŠndigheten inte hade relevans fšr avgšrandet. I skŠlighetsbedšmningen i

KN B 31/91 fŠste nŠmnden betydelse vid att en av de nuvarande fastighetsŠgarnas far hade haft ekonomisk anknytning till den aktiva verksamhet som tidigare hade bedrivits.

6 1

Darpš, SvJT s 881.

6 2

KN B 31/91.

2 2 Det tycker jag Šr en mycket svag grund fšr att anse att Šgaren har anknytning till verksamheten. Att Šgarna fick fastigheten delvis som gŒva kan ha varit en bidragande orsak till bedšmningen. I beslutet tog KoncessionsnŠmnden ocksŒ upp att Šgarna hade kŠnt till att det fanns tankar pŒ fastigheten nŠr de fšrvŠrvade den och att de hade flyttat pŒ tankarna. I beslutet stŠlldes krav pŒ att det skulle vara utrett att det fanns ett behov av de ŒtgŠrder myndigheten fšreslagit. €ven i miljšbalken finns ett krav pŒ behov i MP 8 ¤, men det Šr osŠkert om den bestŠmmelsens rekvisit kan utgšra en begrŠnsning pŒ fall dŠr inte paragrafens retroaktiva mšjlighet behšver anvŠndas. I MB 10:1 Šr kravet att fšroreningen skall kunna medfšra olŠgenhet. Det Šr mšjligt att det stŠller lŠgre krav pŒ utredningen Šn nŠr man skall visa att det finns ett behov enligt MP 8 ¤. I R• 1997 ref 12 del I stŠllde koncessionsnŠmnden lŒga krav pŒ utredning av att det fšrelŒg ett behov. DŠr nšjde sig nŠmnden med att konstatera att oljan i urinbrunnen pŒ sikt kunde medfšra att omgivningen fšrorenades. Det liknar det nuvarande ansvaret i MB 10:2. I

RegeringsrŠttens motivering i R• ref 12 del I verkar det som att kravet pŒ behov Šr kopplat till om en verksamhet skall anses som miljšfarlig. Om verksamheten

klassificeras som miljšfarlig finns det ocksŒ ett behov av ŒtgŠrder. I R• 1997 ref 12 del I Œlades fastighetsŠgarna ett ansvar trots att de inte hade kŠnt till fšroreningen vid

fšrvŠrvet och inte heller hade nŒgon anknytning till verksamheten. Redan innan

miljšbalken har sŒledes en fastighetsŠgare som inte undersškt fastigheten tillrŠckligt noga ur miljšsynpunkt, kunnat ŒlŠggas ett efterbehandlingsansvar. Undersškningsplikten har dock endast funnits i fšrvaringsfall, medan miljšbalken fastighetsŠgaransvar Šven omfattar skadefall.

Med dagens lagstiftning kan Šgaren ŒlŠggas att efterbehandla enligt MB 10:3. En fortsatt tolkning av fastighetsŠgaren som verksamhetsutšvare kommer leda till en omotiverad skillnad i kravet pŒ insikt vid fšrvŠrv, beroende pŒ om det ršr sig om ett skade- eller fšrvaringsfall. Varfšr skall en privatbostadskšpare i fšrvaringsfall behšva stŒ fšr

fšroreningar han inte har kŠnt till om inte anses att privatbostadskšpare i skadefall skall gšra det? Fšrutom skillnaden i kravet pŒ insikt, kan en Šgare i fšrvaringsfall fšrpliktas att ansvara fšr efterbehandling Šven om fastigheten Šr fšrvŠrvad fšre 1/1-1999.

I lagrŒdsremissen till miljšbalken var MB 10:2 fšrsedd med ett andra stycke. Innebšrden var att den som utšvade eller hade utšvat ett bestŠmmande inflytande šver en

verksamhetsutšvare och som dŠrvid i avsevŠrd grad hade medverkat till att fšroreningen hade uppkommit skulle ansvara sŒsom verksamhetsutšvare.

Om inflytandet hade varit bestŠmmande skulle avgšras pŒ grundval av avtal eller ekonomisk andel i

verksamheten. BestŠmmelsen syftade till att hindra att aktiebolagsformen utnyttjades

6 3

Prop 1997/98:45 del 2 s 473.

2 3 fšr ansvarsflykt. Regeln innebar bland annat att den som Šgde en majoritetspost i ett aktiebolag som var verksamhetsutšvare i miljšbalkens bemŠrkelse, kunde fŒ ett personligt ansvar som verksamhetsutšvare. DŒ en sŒdan bestŠmmelse leder till att aktieŠgarna fŒr ett direkt ansvar fšr aktiebolagets skulder, utgšr den en form av ansvarsgenombrott. Ansvarsgenombrott Šr ett undantag frŒn den grundlŠggande principen att aktieŠgaren inte har ett personligt ansvar fšr aktiebolagets skulder, utan bara svarar upp till vŠrdet pŒ aktierna. Det finns hittills ingen lagstadgad regel om ansvarsgenombrott, utan genomsyn av bolagskonstruktioner har skett i nŒgra fŒ fall i rŠttspraxis. Kraven har varit att bolaget inte har haft nŒgot sjŠlvstŠndigt affŠrsmŠssigt syfte, ingen sjŠlvstŠndig fšrvaltning och att det har varit underkapitaliserat i fšrhŒllande till den verksamhet det skulle bedriva.

Det ledande rŠttsfallet Šr NJA 1947 s 647 i vilket en damm, som Šgdes i form av att aktiebolag, hade orsakat skada pŒ omgivningen och aktieŠgarna blev solidariskt ansvariga fšr ersŠttningen till skadelidanden.

Regeln om ansvarsgenombrott togs bort fšr att avvakta lagreglering tills

AktiebolagskommittŽn har presenterat sin utredning.

Den kommer inte att presenteras fšrrŠn tidigast i slutet pŒ Œr 2000. Fšr nŠrvarande hŒller Œterigen ett fšrslag gŠllande ansvarsgenombrott pŒ att utarbetas som skall infšras i MB 10 kapitlet.

Jan Darpš, som Šr doktorand i miljšrŠtt pŒ Uppsala universitet, har lŠmnat ett fšrslag om hur regeln kan utformas. Enligt hans fšrslag kommer frŒgan om underkapitalisering inte ha sŒ stor betydelse, utan det avgšrande kommer att vara om aktieŠgaren har handlat otillbšrligt och vad det bestŠmmande inflytandet har utmynnat i. Regeln kommer att kunna tillŠmpas pŒ bŒde tidigare och nuvarande aktieŠgare. Det Šr osŠkert om det kommer att bli en specifik eller mer generell regel. DŠrfšr gŒr det Šnnu inte att sŠga om Šven styrelse eller VD i aktiebolag, eller kommanditbolag, ekonomiska fšreningar eller fastighetsŠgare kommer att trŠffas den regel som eventuellt kommer att infšras.

En regel om

ansvarsgenombrott skulle kunna pŒverka andra former av sammanslutningar Šn aktiebolag. DelŠgare i handelsbolag pŒverkas inte eftersom de redan Šr personligen betalningsansvariga fšr bolagets skulder. Detsamma gŠller komplementŠren i kommanditbolag. DŠremot Šr det mšjligt att de delŠgare som Šr begrŠnsat ansvariga kommer att beršras av en ansvarsgenombrottsregel. €ven ekonomisk fšrening borde kunna trŠffas av regeln eftersom medlemmarna inte Šr personligen betalningsansvariga, och fšr att ekonomisk fšrening i švrigt ofta fšljer de regler som gŠller fšr aktiebolag. Att medlemmarna varierar borde inte vara ett hinder eftersom Šgarna bakom aktierna varierar

6 4

Rodhe s 396.

6 5

Rodhe s 395.

6 6

Prop 1997/98:45 del 2 s 475.

6 7

December 1999.

6 8

Intervju Darpš 991221, Uppsala universitet.

2 4 pŒ samma sŠtt. DŠremot kanske regeln endast kommer att trŠffa aktieŠgare som har haft ett bestŠmmande inflytande, och dŒ skall den pŒ samma sŠtt endast trŠffa medlemmar som har haft ett bestŠmmande inflytande.

I praktiken Šr det ovanligt att domstolarna utnyttjar mšjligheten till ansvarsgenombrott.

Eventuellt kommer en regel om ansvarsgenombrott endast anvŠndas i syfte att komma Œt illojal anvŠndning av bolagsformen och inte att till exempel moderbolag mer generellt kommer fŒr stŒ fšr dotterbolagets fšrpliktelser.

Enligt tidigare regler i

miljšskyddslagen kunde myndigheterna normalt inte vŠnda sig mot moderbolaget med fšrelŠggande, Šven om dotterbolaget var helŠgt.

I undantagsfall har det fšrekommit att ett moderbolag har fŒtt stŒ fšr ett dotterbolags fšrpliktelser, fšrutsatt att dotterbolagets verksamhet ingŒtt som en naturlig del i moderbolagets verksamhet och att moderbolaget haft ett rŠttsligt och faktiskt vŠsentligt inflytande šver dotterbolaget.

BŒde praxis och doktrin har hittills varit oklar i frŒgan om ansvarsgenombrott vid efterbehandlingsansvar.

Verksamhetsutšvaren kan fšrelŠggas efterbehandlingsansvar enligt MB 10 kapitlet trots att myndigheternas tillstŒnd fšr verksamheten har fšljts. Det var fallet Šven enligt tidigare lagstiftning.

Ur fšrarbetena kan utlŠsas att det faktum att tillstŒndskraven har fšljts istŠllet mildrar ansvaret vid skŠlighetsbedšmningen i MB 10:4. I motiven stŒr att det vid skŠlighetsbedšmningen bšr vŠgas in om verksamheten har bedrivits pŒ ett vid den tiden accepterat sŠtt och med iakttagande av de villkor som gŠllt fšr

verksamheten.

Ett fšrarbetsuttalande talar emot den ovan redovisade uppfattningen.

DŠr uttrycks att "den som lojalt fšljer givna tillstŒnd eller miljšbalkens regler och sŒledes fullgšr sina skyldigheter i frŒga om efterbehandling inte kommer att drabbas av nŒgot solidariskt ansvar šver huvud taget".

Den citerade meningen bšr inte innebŠra att nŒgot ansvar inte kan utkrŠvas av den som har fšljt myndigheternas tillstŒnd. Det skulle stŠlla fšr hšga krav pŒ hur detaljerat tillstŒnden skulle vara tvungna att utformas. Ett tillstŒnd kan dŠremot begrŠnsa skyldigheten att fšlja de allmŠnna hŠnsynsreglerna.

3.1.2 FastighetsŠgare

6 9

Darpš, MRT 1996 s 188.

7 0

KN 100/96.

7 1

Darpš, MRT 1996 s 189.

7 2

SOU 1983:20 s 66.

7 3

Prop 1997/98:45 del 2 s 121.

7 4

Prop 1997/98:45 del 1 s 360.

7 5

Prop 1997/98:45 del 1 s 207.

2 5 10:3 Kan inte nŒgon verksamhetsutšvare utfšra eller bekosta efterbehandling av en fšrorenad fastighet Šr var och en efterbehandlingsansvarig som fšrvŠrvat fastigheten och vid fšrvŠrvet kŠnt till fšroreningarna eller dŒ borde ha upptŠckt dem. Avser fšrvŠrvet en privatbostadsfastighet enligt 1 kap 5 ¤

kommunalskattelagen (1928:370) ansvarar endast en fšrvŠrvare som kŠnt till fšroreningen. I frŒga om fšrorenad byggnad eller anlŠggning gŠller detsamma den som fšrvŠrvat den fastighet dŠr byggnaden eller anlŠggningen Šr belŠgen.

Med fšrvŠrv av fastighet likstŠlls fšrvŠrv av tomtrŠtt.

Fšrsta stycket tillŠmpas inte nŠr en bank har fšrvŠrvat en fastighet fšr att skydda en fordran enligt 2 kap. 8 ¤ bankršrelselagen (1987:617).

Om tillsynsmyndigheten kan visa att ingen verksamhetsutšvare kan sškas, till exempel fšr att verksamhetsutšvaren Šr insolvent eller har upphšrt som juridisk person, har fastighetsŠgare, som har fšrvŠrvat fastigheten efter miljšbalkens ikrafttrŠdande

1/1-1999, ett subsidiŠrt ansvar fšr att utreda och efterbehandla fšrorenade omrŒde enligt MB 10:3, 1 st och 10:8, 1 st.

€garen ansvarar fšr fšrorenad mark samt fšrorenade byggnader eller anlŠggningar som finns pŒ fastigheten. Med fšrvŠrv menas legala fŒng, som kšp, byte, gŒva, arv och testamente och med fšrvŠrv av fastighet likstŠlls fšrvŠrv av tomtrŠtt. Det Šr endast en Šgare som vid kšpet har kŠnt till eller borde ha upptŠckt att fastigheten var fšrorenad, som kan fšrelŠggas ansvar. Vid fšrvŠrv av en

privatbostadsfastighet ansvarar kšparen endast om han kŠnt till att fastigheten var fšrorenad.

Varken i lagtexten eller i fšrarbetena nŠmns vad som gŠller dŒ det enbart fšreligger risk fšr fšroreningar. Det borde innebŠra att kšparen endast kan bli ansvarig fšr efterbehandling i de fall myndigheten kan pŒvisa att fšroreningen fanns vid fšrvŠrvet.

Analogt med jordabalken Šr det dŠremot troligtvis Šgaren som har bevisbšrdan fšr att han inte borde ha upptŠckt fšroreningen. En bank som har fšrvŠrvat en fastighet till skydd fšr fordran, enligt bankršrelselagen 2:8, kan inte drabbas av

efterbehandlingsansvar som fastighetsŠgare.

Det Šr inte helt klart vid vilken tidpunkt av fšrvŠrvet en person švergŒr till att betraktas som fastighetsŠgare enligt MB 10:3. Man kan tŠnka sig flera olika tidpunkter dŒ en fastighetskšpare intrŠder i kretsen av solidariskt ansvariga fastighetsŠgare. Till exempel kan det vara vid kšpekontraktets upprŠttande, kšparens tilltrŠde eller dŒ kšparen fŒr lagfart pŒ fastigheten. Vid kšpekontraktets upprŠttande blir kšparen Šgare till

fastigheten i en civilrŠttslig bemŠrkelse.

Kšparen har rŒdighet šver den och kan fšrfoga

7 6

Lag (1998:881) om infšrande av miljšbalken 15 ¤.

7 7

10:3, 1 st, 2 p.

7 8

10:3, 2 st.

7 9

Grauers, Fastighetskšp s 326.

2 6 šver den genom bland annat šverlŒtelse. Att kšparen Šr Šgare i en civilrŠttslig bemŠrkelse dŒ kšpekontrakt har upprŠttats, betyder antagligen ocksŒ att han skall anses som Šgare enligt den offentligrŠttsliga lagstiftningen. Vid tilltrŠdet švergŒr risken fšr fastigheten frŒn sŠljaren till kšparen. Ett argument fšr att tilltrŠdet Šr den relevanta tidpunkten i sammanhanget, Šr att kšparen dŒ fŒr den praktiska kontrollen šver fastigheten. Genom att lagfart beviljas blir fastighetsfšrvŠrvet offentligt och kan inte angripas pŒ sakrŠttslig grund. €ven om kšpekontraktet rent juridiskt Šr en mer korrekt tidpunkt fšr

ŠganderŠttsšvergŒng Šr det mšjligt att tillsynsmyndigheten pŒ grund av att den inte kŠnner till šverlŒtelseavtalet kommer att vŠnda sig till den som Šr lagfaren Šgare till fastigheten. I ett fall upphŠvde regeringen ett fšrelŠggande om sanering mot en fastighetsŠgare, pŒ grund av att fastighetsŠgaren inte lŠngre var registrerad i

inskrivningsregistret. Det skulle kunna tyda pŒ att det Šr den registrerade Šgaren som ansvarar fšr efterbehandlingen.

Enligt min mening borde det viktigaste kriteriet fšr vem som skall anses som Šgare i efterbehandlingsfrŒgor vara vem som har rŠtt att tillgodogšra sig vŠrdet av fastigheten. Det skall inte kunna uppkomma en situation dŒ den som bekostar efterbehandlingen inte ocksŒ har rŠtt att erhŒlla kšpeskillingen vid en fšrsŠljning. DŠrfšr borde det inte gšras nŒgon skillnad i den civilrŠttsliga och den offentligrŠttsliga bedšmningen, utan kšparen skall, efter att kšpekontraktet Šr underskrivet, behandlas som Šgare Šven enligt miljšbalken.

Det Šr endast fastighetsŠgare som har fšrvŠrvat fastigheten efter den 31 december 1998 som, i sin egenskap av Šgare, kan bli ansvarig fšr efterbehandling enligt MB 10

kapitlet.

Det innebŠr att en Šgare som har fšrvŠrvat en fastighet innan miljšbalkens trŠdde i kraft endast kan ŒlŠggas att efterbehandla den, om fastighetsŠgaren ansvarar enligt annan lagstiftning, som till exempel hŠlsoskyddslagstiftning. TidsgrŠnsen gŠller endast om fastighetsŠgaren inte kan anses som verksamhetsutšvare. Det kan vara fallet om fastigheten har fšrorenats av en hyresgŠst eller arrendator. En Šgare som kšpt fastigheten innan miljšbalken trŠdde i kraft kommer inte att beršras ekonomiskt av MB 10 kapitlet fšrrŠn han vill sŠlja fastigheten. Vid en fšrsŠljning kan kšparen komma att begŠra att sŠljaren antingen efterbehandlar eller kompenserar kšparen genom att sŠnka kšpeskillingen, eftersom kšparen till skillnad frŒn sŠljaren kommer att trŠffas av MB 10:3. I och med reglerna i MB 10 kapitlet har vissa fastigheter minskat i vŠrde efter Œrskiftet 1999. Det kan eventuellt innebŠra en minskad omsŠttning av fšrorenade fastigheter. Om en sŒdan fastighet innebŠr en akut fara fšr miljšn eller hŠlsan, och det inte finns nŒgon verksamhetsutšvare som kan sškas, kommer saneringsfšrsŠkringen eller det allmŠnna att bekosta efterbehandlingen. FastighetsŠgaren kan enligt MB 10:5 fŒ

8 0

SNV rapport 4354 s 86.

8 1

Lag (1998:881) om infšrande av miljšbalken 15 ¤.

2 7 betala fšr vŠrdeškningen i skŠlig omfattning. I Stockholmsregionen Šr det fšr nŠrvarande ofta lšnsamt att exploatera fastigheter Šven om de Šr fšrorenade, varfšr de flesta

efterbehandlingar i regionen sker pŒ frivillig grund av exploatšrer.

En kšpare av en fšrorenad fastighet, som inte har bidragit till fšroreningen, kan av rŠttssŠkerhetsskŠl endast fšrpliktas att ansvara om han Œtminstone borde ha insett att fastigheten var fšrorenad. Om kšpet gŠller en privatbostadsfastighet stŠlls lŠgre krav pŒ kšparen och det krŠvs att kšparen faktiskt insŒg att kšpeobjektet var fšrorenat.

Lagstiftaren ansŒg att det skulle vara fšr hŒrt att ytterligare belasta en ouppmŠrksam privatbostadskšpare, eftersom kšparen redan genom att inte ha upptŠckt det šppna felet ofta har betalat ett fšr hšgt pris fšr fastigheten.

En kšpare av nŠringsfastighet, som inte har upptŠckt felet, bšr ocksŒ ofta ha betalat ett fšr hšgt pris, men i de fallet har lagstiftaren tyckt att de kan stŠllas hšgre krav pŒ kšparens kunskaper och noggrannhet.

Om kšparen har betalat ett fšr hšgt pris, kommer han ofta inte kunna vŠnda sig mot sŠljaren med stšd av felreglerna i jordabalken, pŒ grund av att felet inte var dolt.

Det kan fšrekomma att en utomstŒende utan tillstŒnd lŠmnar fšroreningar pŒ nŒgon annans fastighet, sŒ kallad dumpning. Den som har utfšrt dumpningen, Šr

verksamhetsutšvare och ansvarar primŠrt fšr efterbehandlingsŒtgŠrder. Ofta Šr

verksamhetsutšvaren i de hŠr fallen okŠnd, eller kan inte sškas av annan orsak. Om den dumpade fšroreningen betraktas som ett fšrvaringsfall, kommer fastighetsŠgaren ansvara som verksamhetsutšvare enligt MB 10:2. €garen kommer sŒledes fŒ ansvara fšr

dumpningar som har skett efter 1/7-1969. Om dumpningen istŠllet betraktas som ett skadefall, kommer en tillŠmpning av MB 10:3 leda till att ansvar endast intrŠder om dumpningen skett fšre fšrvŠrvet, men efter 1/1-1999.

Fastigheter Šgs ibland som aktie- eller kommanditbolag. Enligt de nuvarande reglerna riskerar den som Šger aktierna i ett bolag, som Šger en fšrorenad fastighet, maximalt vŠrdet pŒ aktierna vid ett fšrelŠggande om efterbehandling. Det tidigare fšrslaget om ansvarsgenombrott gŠllde endast den som hade utšvat ett bestŠmmande inflytande šver en verksamhetsutšvare. Det innefattade inte ansvar som fastighetsŠgare fšr den som hade andelar i bolaget. Det Šr mšjligt att det kommer att infšras en regel om

ansvarsgenombrott i MB 10 kapitlet. Om regeln fŒr en generell formulering, kommer den kunna tillŠmpas pŒ sŒvŠl fastighetsŠgare som delŠgare i till exempel kommanditbolag.

Det Šr ocksŒ pŒ fšrslag att en sŒdan regel skall ha retroaktiv verkan frŒn miljšbalkens ikrafttrŠdande. Fšr att retroaktiviteten inte skall ge oskŠliga effekter kommer den

8 2

Intervju Lauritz, LŠnsstyrelsen i Stockholms lŠn.

8 3

Prop 1997/98:45 del 2 s 119.

8 4

JB 4:19. Se avsnitt 6.1.2.